• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2020
    M T O T F L S
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

För ett år sedan skrev jag så här på Facebook:

Hade man i Sverige tagit miggornas ihärdiga och enträgna berättelser på allvar så hade man vetat detta för länge sedan:

four-out-of-five-migrants-mailonline-18-9-2015

Klicka på textrutan för att komma till artikeln som publicerades den 18 september 2015.

För det här har gällt i många år, långt innan den nu pågående massiva folkinvandringen, den som svenska politiker och medier med dårars envishet kallar ”flyktingström”. Och hade man lyssnat och sett till att strama upp asylprocessen så att man verkligen och på riktigt hade följt utlänningslagen, så hade Sverige idag sett mer ut som Norge och Danmark. Att det skulle kunna se ut som Finland, där man verkligen har följt lagar och konventioner, är nog en omöjlighet eftersom mentaliteten och sätten att hantera situationer och sättet att fatta beslut är så diametralt olika. Men, som sagt: som Norge och Danmark åtminstone. 

Men det hade krävt:
• ansvarstagande på riktigt
• respekt för och efterföljande av utlänningslagen på alla sätt
• skärpning av identitetskrav, försörjningskrav, slut med HVB-hem för 22-, 26- och 30+-åringar (=ålderstester) samt snabbare och resolutare utvisning av personer som inte fått rätt att stanna.
• att rätten för dem vistas i landet illegalt – och därmed inte respekterar landets lagar – att erhålla sjukvård och skolgång åt sina barn tas bort och att i stället se till att de återvänder hem.

Om andra länder klarar att ta ansvar för sitt land och sitt folk och ge de verkligt skyddsbehövande skydd (tillfälligt eller permanent) samt kontrollera identitet, asylhistoria, ålder (om relevant) etc, varför har då inte Sverige klarat det? Och klarar det inte nu heller. Svenska politiker och Migrationsverkets ledning har försatt – och fortsätter att försätta – oss alla i fara. Och så försöker de låtsas som om ”wir schaffen das”!

Ovanstående skrevs alltså den 18 november 2015. Den röra, den osäkerhet, den otydlighet och alla de problem som följt i – och här måste väl ändå ordet vara relevant – massinvandringens spår hade kunnat undvikas om man hade följt de synnerligen självklara regler och rutiner som jag skrev om då och som miggorna har skrivit om i tio år här på bloggen.

Efter allt det lappande och lagande av utlänningslagen som skett sedan dess med bland annat med tillfälliga uppehållstillstånd i 13 månader resp tre år och den fortsatta ansvarslösheten i att Sverige inte gör åldersbedömningar av påstått minderåriga ensamkommande asylsökande, och nu nya påhitt om att afghaner som redan har fått avslag på sina asylansökningar nu kanske ändå ska få stanna om vissa nypåhittade villkor uppfylls, är det ingen som vet vad som gäller på asylområdet. Alla springer omkring som yra höns, särskilt politikerna. Sjukvården, skolorna, kommunerna, socialtjänsten går på knäna. Det finns inte bostäder, det finns inte skolor och det finns inte lärare. Socialsekreterarna slutar på grund av stress och hot och olidliga arbetsförhållanden. Sjukhusen låser sina dörrar. Skottlossningar och dödsskjutningar har gjort Sverige till ett otryggt och farligt land. Bilbränningar är numera ”en svensk tradition”. När det gäller det starkt ökade antalet gruppvåldtäkter kan de stackars gärningsmännen – barnen – inte dömas till annat än samhällstjänst eller på sin höjd ”vård” eftersom de ju bara är barn för att de har sagt att de är barn. Även om man med blotta ögat kan se att de kan vara upp till tio år äldre eller mer.

Partiledarna talar om att ”vi ska bygga Sverige starkt” och ”Sverige behöver ett nytt ledarskap”. Vad de borde säga om de var ärliga är: ”Vi har byggt Sverige svagt” och ”vi avgår eftersom Sverige behöver ett nytt ledarskap”. Men de insikterna fanns inte för ett år sedan, inte för tio år sedan och de finns inte heller nu.

© denna blogg.

Om begränsade möjligheter att få uppehållstillstånd i Sverige

Lagen gäller i tre år och tillämpas när beslut om uppehållstillstånd fattas under den period som lagen är giltig. Lagen ska inte tillämpas vid beslut om uppehållstillstånd för barn och barnfamiljer som ansökt om asyl senast den 24 november 2015.

Asylsökande som bedöms vara alternativt skyddsbehövande ska inte ha rätt till familjeåterförening, om de inte ansökt om asyl senast den 24 november 2015.

Ett försörjningskrav ska gälla vid anhöriginvandring och försörjningskravet ska utvidgas till att omfatta även ett krav på att anknytningspersonen ska kunna försörja familjemedlemmen som kommer hit. I dag räcker det att anknytningspersonen kan försörja sig själv.

Uppehållstillstånd på grund av synnerligen/särskilt ömmande omständigheter ska inte tillämpas.

Övriga skyddsbehövande ska inte ha rätt till uppehållstillstånd.

De enda som ska ges permanenta uppehållstillstånd är kvotflyktingar.

Den tidsbegränsade lagen föreslås träda i kraft den 31 maj 2016.

Finland. ”Genom att ta i bruk integrering som en förutsättning för familjeåterförening stöder man regeringens mål att försäkra sig om att alla asylsökande som fått ett positivt uppehållstillstånd strävar efter att integrera sig.”

inrikesministeriet 2Skärpning av förutsättningarna för familjeåterförening

Inrikesministeriet informerar om att kriterierna för familjeåterförening i enlighet med EU:s familjeåterföreningsdirektiv ska preciseras och att projektet ingår i statsminister Sipiläs regeringsprogram.

Europeiska unionens råd antog år 2003 ett direktiv om rätt till familjeåterförening. EU-direktivet innehåller både grundläggande förutsättningar för familjeåterförening och valbara tilläggsförutsättningar, om vilkas tillämpning medlemsstaterna själva beslutar. Finland har inte tagit i bruk alla tilläggsförutsättningar som ingår i direktivet.

I projektet skärps kriterierna för familjeåterförening utgående från dessa tilläggsförutsättningar. I projektet utreds bland annat vilka metoder det finns att bredda tillämpningen av försörjningskravet samt att införa krav på integrering och bostad som en förutsättning för familjeåterförening.

Inrikesministeriet anger att:

Genom att ta i bruk integrering som en förutsättning för familjeåterförening stöder man regeringens mål att försäkra sig om att alla asylsökande som fått ett positivt uppehållstillstånd strävar efter att integrera sig.

Avsikten är att en regeringsproposition ska överlämnas till riksdagen våren 2016.

Finländska medier serie grön

Finland. Om frysta asylbeslut och försörjningskrav med mera.

Finlands flagga mörkare blått korsFinland inför en striktare linje på asylområdet, läs tidigare inlägg här på bloggen, till exempel Finland. Beslutsfattandet i fråga om irakiska och somaliska asylansökningar läggs på is. Och i Yles artikel Svårare för irakier och somalier att beviljas asyl? rapporteras att:

migriMigri har beslutat att tills vidare frysa de beslut som gäller irakiska och somaliska asylansökningar. Migri räknar med att reglerna kommer att skärpas. (Migri = Migrationsverket)

Ur en annan Yle-artikel med rubriken Migrichef: Finland ska inte vara mer lockande än andra:

migriOm riktlinjerna för asylbeslut stramas åt gäller de nya bestämmelserna alla asylsökande, kommenterar Migrationsverkets överdirektör Jaana Vuorio beskedet att säkerhetsläget i Irak och Somalia prövas på nytt. Det här kan påverka nya asylbeslut för personer som kommer från de länderna och de uppdaterade riktlinjerna gäller sedan alla asylansökningar.

På frågan Vill ni stävja flyktingströmmen till Finland med att se över säkerhetsläget i Irak och Somalia? svarar överdirektören:

migriVi hoppas att de som är i behov av internationellt skydd får komma. Det är inte bra att andra kommer hit utan skäl eller för att få ett äventyr. Många har sagt att de vill återvända frivilligt efter ankomsten till Torneå. Dem välkomnar vi inte så ivrigt.

En striktare bedömning av asylskäl och därmed färre uppehållstillstånd för irakier och somalier blir alltså med största sannolikhet följden av den översyn som Migri nu gör. Fram till slutet av september har Finland tagit emot cirka 11.900 (69 procent) irakier och cirka 1.760 (10 procent) somalier. Den striktare linjen kommer alltså att tillämpas för dem – men också irakier och somalier som tidigare lämnat in asylansökningar och inte har fått beslut än.

Endast för dem som så småningom får stanna och ges flyktingstatus gäller att de har rätt till familjeåterförening som inte är förknippad med försörjningskrav. De är relativt få jämfört med den större gruppen som beviljas uppehållstillstånd på andra grunder.

För dem som beviljas asyl på andra grunder gäller strikta krav på bland annat försörjningsplikt för make och barn, som i praktiken betyder att en enskild individ måste ha en ganska god ekonomi för att familjen ska ges tillstånd att komma till Finland.

Av det hundratalet irakier som i fjol fick uppehållstillstånd i Finland fick en större del det på andra grunder än som flyktingar (flyktingstatus). För dem gäller försörjningsplikt för familjemedlemmar.

40 60Skärmdump från Yle.

När det gäller andel beviljade uppehållstillstånd totalt, ligger den på ca 40 procent.

© denna blogg. Vid ev citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

Finländska medier serie grön

En migga: ”En arbetskraftsinvandrare behöver inte kunna försörja medföljande familj”

I DHS (Den Humanitära Stormakten) finns knappt någon asylsökande som omfattas av luftpastejen ”försörjningskrav” (någonstans läste jag att det endast gäller i cirka 3 procent av fallen). Om detta har det skrivits en hel del, nu senast i en text av Sanna Rayman i Svenska Dagbladet: Försörjningskravet finns bara i teorin.

Photo: Ake Gunnarsson /VUE ABThomas Gür skrev om försörjningskravet med mera i texten ”Det sägs ofta att familjeåterförening är en mänsklig rättighet och att staten därför inte kan ställa försörjningskrav. Detta stämmer inte vad jag kan se.”

profileEn migga nämner det i princip obefintliga försörjningskravet i texten ”För EU-staten Sverige som hägrar där borta vid horisonten har en asylprövning som kallas ”migration” som betyder befolkningsmetod och som innehåller ”PUT med helpension”. Vilket de andra EU-staterna inte erbjuder. För de andra EU-staterna har asylprövning.”

I dessa texter – och så gott som alltid när försörjningskravet diskuteras – handlar det om asylsökande. Men hur många vet om att kravet inte (heller) gäller arbetskraftsinvandrare? De flesta lär tycka att det är ganska självklart att den som vill invandra till Sverige ska kunna försörja sig. Skaffa bostad och jobb så att han/hon och hans/hennes eventuella familj kan leva här på vad de själva tjänar. Arbetskraftsinvandrare – i själva ordet finns liksom inbyggt att man ska arbeta, betala skatt och klara sig på sin inkomst. Men så är det inte i Sverige.

Av Migrationsverkets egen handbok, under rubriken Försörjningskrav, framgår att:

MIG logoUtlänningen ska kunna försörja sig på anställningen (6 kap. 2 § första stycket 1 UtlL). Kravet gäller både vid första ansökan och vid förlängning.

Så långt är allt gott och väl. Vidare informeras om att en person som söker arbetstillstånd:

MIG logo…anses kunna försörja sig om bruttolönen överstiger riksnormen samt kostnaden för boende m.m. samt skatt. Hänsyn ska inte tas till om personen vid bosättning i Sverige skulle vara berättigad till offentliga bidrag, såsom barnbidrag eller bostadsbidrag. Bidrag av denna typ får inte tas med i beräkningen av lägsta inkomst före skatt.

Med stöd av ovanstående krävs för att tillstånd ska beviljas att bruttolönen uppgår till minst 13.000 kr/månad. – Observera dock att lönen inte heller får vara sämre än vad som följer av kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Det innebär att en person som har en heltidstjänst och där lönen enligt kollektivavtal ligger på t.ex. 20.000 kr, måste få 20.000 i lön för att kunna beviljas arbetstillstånd.

13.000 kronor brutto, tänker man. Inte lätt att betala bostad, mat och allt annat på en sådan lön. Tja, det går om man bor mycket billigt, men lätt att klara alla utgifter på en sådan summa är det förstås inte. För en ensam arbetskraftsinvandrare går det, om än med nöd och näppe. Men betänk nu, att en arbetskraftsinvandrare också har rätt att ta med sig sin familj. Make/maka och barn. Hyra för bostad ska betalas. Mat åt kanske fem personer. Reskort åt alla i familjen. Kläder. Medicin. Tandvård. Sjukvård. Oförutsedda utgifter.

Klart och tydligt anges också att:

MIG logoOm arbetstagaren inte kan försörja sig på anställningen, dvs. om lönen ligger under den nämnda miniminivån, bör ansökan avslås.

Men – och det nu det stora men:et kommer, att ta in till fullo:

MIG logoFörsörjningskravet omfattar bara arbetstagaren vilket innebär att lönen inte behöver täcka försörjningen för medföljande familjemedlemmar.

En gång till, för säkerhets skull:

Försörjningskravet omfattar bara arbetstagaren vilket innebär att lönen inte behöver täcka försörjningen för medföljande familjemedlemmar.

Och vidare i informationen från Migrationsverket:

MIG logoUpplysningsvis kan nämnas att regeringen i propositionen hänvisade till den då pågående utredningen om försörjningskrav vid anhöriginvandring och angav den som skäl för att inte ta upp frågan om försörjning för familjemedlemmarna (prop. 2007/08:147 s. 28). Det försörjningskrav som senare kom att införas (5 kap. 3 b § UtlL) är dock inte tillämpligt vid ansökningar från familjemedlemmar till de arbetstagare som avses här

Notera att här citeras ur Migrationsverkets egen dokumentation i fråga om försörjningsansvaret (även om det också länkas till några andra texter) gällande arbetskraftsinvandrare och deras familjer. Som jag läser det så behöver den som kommer hit för att arbeta och har ett jobberbjudande, endast kunna försörja sig själv. Övrig familj kan försörjas av… ja, vilka?

En migga förtydligar, eftersom det här är lite svårt att tro på:

profileDet som kan sägas är väl att det är uppenbart att systemet missbrukas grovt, vilket verket rapporterat om. Resultatet blev dock detta: Betänkande 2013/14:SfU19 Åtgärder mot missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring. Det är fortfarande så att arbetstagaren bara behöver kunna försörja sig själv, inte familjen.

Kommentar: Ingen.

© denna blogg. Vid ev citat eller om texten leder till nya texter, vänligen länka till detta inlägg.

 

 

Allianspolitikers integrationsförslag står som spön i backen

Integrationsförslagen står som spön i backen. Tyvärr verkar de flesta inte vara riktigt ordentligt genomtänkta, inte framtagna med gedigen kunskap, erfarenhet och sådana insikter som kunskap och erfarenhet ger, som grund. Dessutom 15, 20 år för sent. Om politikerna tror att de nu ska vinna – eller ens få behålla – väljare på sin yrvakenhet och sina tafatta integrationsförslag så tror de fel. Det är jag övertygad om.

Expressen ledare logo 29.1 2015I texten Integrationsförslagen skrapar bara på ytan på Expressens ledarsida den 29 januari, sägs bland annat:

Flyktingmottagandet fungerar inte längre.

Tyvärr verkar varken journalister eller politiker klara av att lära sig skillnaden mellan ”asylsökande” och flyktingar”, men det stämmer att:

Asylinvandringen fungerar inte.

Man bör ändra ordet ”flyktingmottagningen” till ”asylinvandringen” och ta bort ordet ”längre”, eftersom asylinvandringen inte har fungerat på många år – om ens någonsin efter 70-, eventuellt 80-talet.

I ledarbloggtexten sägs också:

De borgerliga partierna låtsas som att alla problem går att lösa genom att stärka drivkrafterna till arbete. Men den ensidiga kravpolitiken leder ljuset bort från de verkliga hindren för etablering: hyresregleringen, världens högsta ingångslöner och själva nivån på asylmottagandet.

Just så. Ytterst få – om ens någon – vågar/vill tala om just nivån på asylmottagandet trots att det borde vara det absolut främsta och viktigaste att hantera.

SVT Gomorron Sverige 29.1 2015I SVT:s program Gomorron Sverige den 29 januari (kan ses till och med den 29 januari 2016) hör man programledaren säga att Folkpartiet vill införa ”hårdare försörjningskrav för att få permanent uppehållstillstånd och för att få ta hit anhöriga” (det hade räckt med att säga ”försörjningskrav”) och att ”Folkpartiet vill också skärpa språkkraven för att få et svenskt medborgarskap”. Så kan man inte säga eftersom det inte går att ”skärpa språkkrav” som inte finns. Det finns nämligen i Sverige inga krav på att man ska behärska svenska för att få bli bli svensk medborgare!

Programledaren undrar dessutom: ”Men varför är det så viktigt med språkkunskaper, vi har ju verkligen alla olika talang för att lära oss språk?” Herre Gud, man tar sig för pannan! En så dum fråga hade knappast någon programledare i något annat lands Public Service kunnat ställa, det anses självklart i hela världen att människor som söker medborgarskap i ett land också ska behärska landets språk.

Vidare i programmet uttrycker den migrationspolitiska talespersonen för Miljöpartiet att det som är viktigast för alla som kommer hit som asylsökande är att de får ”tidiga insatser” och att de ”snabbt kommer in i etableringsåtgärder och får en kommunplacering”. I dessa ord – tidiga insatser, etableringsåtgärder och kommunplacering – ligger stora problem vad gäller integrationen i Sverige! Det största problemet är dock att det kommer alldeles för många asylsökande till detta illa land (även om det är stort med reinfeldtska mått mätt) för att de någonsin ska kunna integreras här.

Kommentar: I inslaget i SVT:s morgonprogram blandas allt till en enda soppa, programledaren verkar inte känna till skillnaderna mellan att söka asyl, att få asyl eller uppehållstillstånd och att bli svensk medborgare. Den mest sansade i diskussionen är Gulan Avci från Folkpartiet, som trots att hon har en lätt förvirrande programledare och en verklighetsfrämmande politisk motståndare att tampas med, lyckas göra sig förstådd så gott man kan förvänta sig under just de omständigheterna.

SVT Nyheter logoSVT Nyheter berättar också att Centerpartiet vill ha tidigare utbildning för asylsökande:

Centerpartiet vässar sin integrationspolitik och föreslår nya krav på att asylsökande ska få språkundervisning eller praktik redan på asylboendet.

Kommentar: Kan det verkligen vara Centerpartiets åsikt att vi med skattemedel ska bekosta undervisning i svenska eller praktik åt människor som vi inte ens vet om de kommer att få uppehållstillstånd i Sverige? Det torde nog vara att dra stretcha folks tolerans för vad skattepengar ska gå till, lite väl långt. I texten citeras partiledaren för Centerpartiet:

Det är helt avgörande för att vi ska kunna sänka kostnaderna på sikt för det svenska flyktingmottagandet.

Men nog förstår väl Centerpartiet att det kommer att kosta en hel del också att utbilda och ge praktik åt människor som inte ens kommer att få rätt att kvar i Sverige? Och varför skulle Sverige utbilda människor som ska lämna landet?

Kristdemokraterna om integrationKristdemokraterna ”utspelar” också och gör det tämligen sansat, bland annat så här:

Den som beviljas asyl i Sverige bör som huvudregel ges ett uppehållstillstånd som gäller i tre år istället för att, som idag, få ett permanent uppehållstillstånd. Om skyddsbehovet kvarstår efter tre år permanentas uppehållstillståndet. Den som under de första tre åren har etablerat sig på arbetsmarknaden ges ett permanent uppehållstillstånd även om skyddsbehovet inte skulle kvarstå. Förslaget stärker incitamenten till etablering eftersom eget arbete säkrar rätten att stanna i Sverige.

Kommentar: Förslaget om tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) är viktigt, så ser det ut i många andra länder också och att göra som Sverige gör nu att man beviljar permanenta uppehållstillstånd (PUT) åt alla syrier och en hel del påstådda syrier (läs En migga: ”Syrier anges som till 89 procent passlösa.” 13 oktober 2013) är katastrofalt. Att bevilja permanenta uppehållstillstånd om skyddsbehovet kvarstår efter tre år (tiden bör vara till fyra år för att Migrationsverket ska hinna med alla prövningar) är helt rimligt, liksom möjligheten att söka PUT om man får fast anställning – och då inte en skenanställning – bostad och helt kan försörja sig själv och sin familj inom de tre eller fyra åren då man har TUT. Läs mer under rubriken Kristdemokraterna presenterar förslag för en bättre integration på partiets hemsida.

Det är förödande och dessutom ytterst genant att man i Sverige inte har klarat – och inte klarar – att hantera asylinvandringen, som vid det här laget har totalhavererat. Och därmed givetvis inte heller lyckats/lyckas med integrationen: utanförskapsområdena och ”no go”-zonerna är redan alldeles för många och alldeles för illa däran för att kunna räddas. Den som tror att gärdsgårdspartiernas rätt tafatta och meningslösa – eller ens deras enstaka vettiga – påhitt som de inte genomförde under sina åtta år i regeringsställning utan nu, när de är bortröstade, skriver debattartiklar om, ska förändra något, den lever under en sten.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

Thomas Gür: ”Det sägs ofta att familjeåterförening är en mänsklig rättighet och att staten därför inte kan ställa försörjningskrav. Detta stämmer inte vad jag kan se.”

TThomas Gür, foto Åke Gunnarssonhomas Gür skriver:

Angående försörjningskrav på anhöriginvandrare har jag behövt göra en genomgång av Europakonventionen och EUs direktiv om rätten till familjeåterförening. Det sägs ofta att familjeåterförening är en mänsklig rättighet och att staten därför inte kan ställa försörjningskrav. Detta stämmer inte vad jag kan se.

Europakonventionens artikel 8 säger:
Artikel 8 – Rätt till skydd för privat- och familjeliv
1. Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.

Notera sålunda att här finns inget om återförening och notera också den villkorade skrivelsen om ”landets ekonomiska välstånd”. Familjeåterföreningsdirektivet i sin tur anger i sin artikel 7 att när en ansökan om familjeåterförening lämnas in får medlemsstaten kräva att referenspersonen (den mottagande) har en a) bostad, b) en sjukförsäkring som även omfattar familjemedlemmar, samt c):

”c) stabila och regelbundna försörjningsmedel som är tillräckliga för att försörja referenspersonen och hans eller hennes familjemedlemmar utan hjälp från systemet för socialt bistånd i den berörda medlemsstaten. Medlemsstaterna skall bedöma dessa försörjningsmedel med hänsyn till vilken typ av medel det rör sig om och inkomsternas regelbundenhet, och får beakta nivån för minimilöner och -pensioner samt antalet familjemedlemmar.”

Vad jag kan se faller därmed hänvisningarna till Europakonventionen och familjeåterföreningsdirektivet från dem som hävdar att man inte kan införa mer omfattande försörjningskrav för anhöriginvandrare. Om jag på något sätt misstolkar direktiven, är kritik välkommen. Här är länkar:

Addendum: Familjeåterförening för flyktingar regleras på följande sätt i direktivet:
Preambelns punkt 8 säger att flyktingars rätt till familjeåterförening bör regleras av förmånligare villkor. Dessa förmånligare villkor utvecklas under artikel 12. Punkt 1 i den artikeln säger att flyktingen inte behöver styrka att han uppfyller villkor som listas under artikel 7. Dock kan sådana krav ställas om familjeåterföreningen är möjlig i ett tredje land. Dessutom får staten i fråga kräva att villkoren i artikel 7 uppfylls om ansökan om familjeåterförening inte lämnats in inom tre månader efter det att flyktingstatus beviljats.

I sak innebär det att undantaget från det svenska försörjningskravet bara kan gälla flyktingar som fått uppehållstillstånd och bara om ansökan om familjeåterförening lämnats in senast tre månader efter tillståndets beviljande.

Ett allvarligt kunskapsproblem här är huruvida det är möjligt med tredjelandsåterförening. Eftersom 85 procent av flyktingarna saknar dokumentation när de ansöker om asyl och det finns tydliga indikationer på att en mycket stor del kommer via tredjeland till Sverige, vet vi inte hur stort mörkertalet är.

Likväl kan sakernas tillstånd inte vara det, att färre än en procent av anhöriginvandrare skulle uppfylla försörjningskravet och att 99 procent undantas från det. Inte minst med tanke på att en mycket stor del av anhöriginvandringen inte handlar om familjeåterförening utan är ”nyetablerade anknytningar”, alltså sådana som är på kortare tid än två år – helt enkelt människor som är bosatta i Sverige och som (ofta) gifter sig med en person från sitt hemland. Som Hanif Bali påtalat: ”En tredjedel av kvinnor som anhöriginvandrar går direkt till ett liv i socialbidrag”.

© denna blogg.

En migga: ”Att andra länder i EU skulle göra som Sverige, lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga.”

En migga om nu- och framtiden i det udda – nästintill aparta – landet Sverige:

Nej tack!

profileSå är det då snart dags för regimskifte. Fast det var ju synligt redan för några år sedan. När Alliansen inte fick egen riksdagsmajoritet var det som att de slog över till en expeditionsministär, med en rätt apatisk inställning till det mesta. Så här i efterhand var det som att hela mandatperioden handlade om det femte jobbskatteavdraget. Gäsp.

Dock: Alliansen höll den ekonomiska krisen borta. Vi kunde ha haft en tvåsiffrig arbetslöshet, stort budgetunderskott och en bostadsmarknad i kollaps. Men den saken blev undanskymd av passivitet och oppositionens framgångsrika mantra om vård, skola och omsorg. Så nu får oppositionen visa vad den går för. De rödgröna lär dock få göra en Hollande – han fick backa från det mesta ett halvår in i presidentperioden – efter ett halvår eller så, med alla vallöften de strött omkring sig. För de snålar inte precis på sockret: sextimmars arbetsdag med bibehållen lön; sjutimmars arbetsdag med bibehållen lön och friår, också det helt betalt; sextimmars arbetsdag och gratis kollektivtrafik; höjda ersättningar över hela linjen i försäkringssystemen. Det ska bli intressant att se när de återinför fastighetsskatten, för det är en riktig lågoddsare att de skulle kunna låta bli.

Och så var det då det där med SD. Som ensamt kunde utesluta en egen riksdagsmajoritet för Alliansen, eftersom det partiet äter upp väljarna från höger. Och som skulle isoleras. Så att partiet tynade bort.

Man bör inte utgå från att väljare är dumma. Men man bör inte heller utgå från att politiker är dumma. Och jag utgår från att åtminstone Alliansens politiker förstår att det mesta de sysslat med i frågan migration och integration är retorik och endast retorik. ”Härtill var vi nödda och tvungna…” i syftet att isolera SD. Och med facit i hand är frågan till politikerna enkel: gick det bra? Gick det bra att med retorik och uppgörelser strypa flödet till SD? Eller gick det tvärtom?

Alliansens uppgörelser med MP var ett bra exempel. MP som, redan innan bläcket torkat på någon överenskommelse gällande migration och integration, alltid gått ut och kritiserat densamma. MP som ger uttrycket ”dolkstöt i ryggen” en ny innebörd. Sedan blir det ju också ett stigma av ”guilt by association” när en allians som på papperet förordar reglerad invandring gör upp med ett miljöparti som vill ha motsatsen. För vi fick bland annat systemet med subventionerad vård för ”papperslösa” och skolgång och annat för deras barn som gör att ingen i den berörda myndighetsvärlden längre är riktigt säker på vad som är legal respektive illegal vistelse. Illegal vistelse är tydligen legal vistelse i vissa fall. Det påminner lite om Tage Danielssons monolog om Three Mile Island. Det hade varit bättre för Alliansen att avstå från sådana utflykter.

Försörjningskravet för familjeåterförening var ett annat bra exempel. Försörjningskrav ska vi ha, men eftersom SD ville ha kraftiga försörjningskrav blev det nästan slagsmål inom Alliansen om vem som kunde införa flest undantag från kravet. Så nu sitter vi här med försörjningskrav som existerar som teorem, men som i praktiken omfattar ungefär 3 procent av anknytningspersonerna och 0 procent av de anhöriga. Och när M understundom nämnt att kravet borde utvidgas har småpartierna skrikit högt i falsett.

Frågan om hur många invandrare som går att med framgång integrera per år fick komma fram vid ett tillfälle, fast då blev det lite galet. Migrationsministern satt i tevestudion och nämnde att ”volymerna” var för stora. Det blev som när Nuder yttrade sig om ”köttberget” – botgöring i riksdagen för migrationsministern och sedan var frågan död.

Arbetskraftsinvandringen från tredjeland var en bra idé – som sedan kom att pryda löpsedlarna i den del som gäller icke yrkesutbildad arbetskraft. För till skillnad mot andra länder så är den svenska arbetskraftsinvandringen helt generell och omfattar därför lokalvårdare, diskare, servitörer, bärplockare etc. Vi har hittills inte sett något exempel med en forskare vid Astra Zeneca som hamnat i blåsväder, men däremot har de okvalificerade arbetsinvandrarna dels blivit ett tacksamt mål för utnyttjande och dels har de funnit ett nytt bedrägerispår. För lika väl som det går att betala 100.000 kronor för en resa till Sverige med en vidhängande asylberättelse, lika väl går det att betala 100.000 kronor för en skenanställning.

De ensamkommande barnen – eller unga männen som det främst handlar om – var ett annat bra exempel. Har jag hört någon allianspolitiker yttra att detta inte är en eftersträvansvärd trafik? Har någon minister gjort som president Obama gjorde när samma typ av trafik uppstod från Centralamerika till USA, det vill säga konfronterat regeringarna i de berörda länderna och framfört att barnen kommer att skickas tillbaka? Har någon öppet uttalat det rätt självklara, att i de fall det verkligen handlar om barn så har de inte kommit hit på egen hand, eller träffat en okänd välgörare någonstans i hemtrakten, utan familjen sitter kvar därhemma och har ordnat allt? Svar nej, nej och åter nej!

Fast storleken på invandringen är det bästa exemplet på att säga en sak och hålla inne med vad man egentligen tycker. För som sagt – jag utgår inte från att politiker är dumma. SCB för statistik på invandring, sorterat efter personnummer – vilket betyder att den verkliga siffran är betydligt högre – och om inte jag minns fel blev bruttoinvandringen sexsiffrig redan 2007. Vi hade en kö av 7.000 i mottagningssystemet redan för två år sedan. Vad kön kommer att vara vid nästa årsskifte kan man bara spekulera om. Men retoriskt sett är Alliansen nästan övertydlig: Det finns inget tak.

Fast i antalsfrågan har det funnits en spricka i fasaden. Migrationsministern ville inte riktigt att Sverige ensamt skulle var en magnet för asylinvandrare – vilket Sverige är med sitt system av PUT och sedan allt betalt – utan försökte få de andra i EU-familjen att göra detsamma. Undrar hur mycket hånflin det kostade Sverige nere på kontinenten? För tanken på att andra länder i EU skulle göra som Sverige gör – kvotuttagningar är en annan sak – lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga. Och Alliansens vallöfte om 350.000 nya jobb fram till 2020 blev nedplockat av KI redan samma dag det kom – hela det antalet är så gott som intecknat av invandring.

Så nu står vi där, med ett mantra som kan sammanfattas så här:

•  Det finns inget tak alls för vad som är genomförbart med invandringen.
•  Försörjningskrav ska vi ha fast helst inte alls.
•  Vi ska ha okvalificerad arbetskraftsinvandring fast vi inte behöver det.
•  Alla asylsökande – och framförallt barnen – är alltid sanningssägare.
•  Vi ska ge PUT direkt och allt betalt.
•  Vi ska ha ett parallellsamhälle där illegal vistelse i själva verket är legal. Och den som säger motsatsen är rasist eller främlingsfientlig eller dåligt informerad.
•  Alla asylinvandrare och deras familjemedlemmar är högt utbildade och yrkeskvalificerade – det kommer absolut inga analfabeter från Afghanistan, Somalia, Kurdistan, Eritrea.
•  Går det dåligt i kommunerna eller om Arbetsförmedlingen rapporterar att det är rätt svårt att hitta lämpliga arbeten för icke yrkesutbildade analfabeter så råder strukturell rasism i kommun och på arbetsmarknad. Skulle alla dessa personer hamna i utanförskapsområdena – vilket är det enda ställe socialbidragstagare kan hamna i eftersom det är där som allmännyttan har sina lägenheter – så råder det rasism på bostadsmarknaden också.

Som sagt: Jag utgår från att politiker inte dumma. Och att de fattar att denna retorik inte håller. Och försöket att förneka bort SD slutade med att detta parti i opinionsmätningarna nu får runt 10 procent. För väljare är inte dumma heller. Men väljare, till skillnad mot politiker, har inte haft något motiv för att syssla med den slags retorik och tyföljande politiska vansinnesdåd som vi sett de senaste fyra åren.

Och om SD har kunnat le i mjugg under de senaste fyra åren så kommer de att känna sig som prinsar i en bagarbod när de rödgröna vunnit valet. För de rödgröna har drivor med fiffiga uppslag i påsen. Svensk sjukvård ska vara helt universell – eller rätt sagt så ska utnyttjandet av svensk sjukvård vara helt universell. Asylbegreppet ska utvidgas ännu mer och familjebegreppet ska nu omfatta föräldrar, syskon och kusiner. Och andra med, det är inte så noga. Försörjningskravet ska strykas helt. Så SD kan nog se fram emot  15 procent av rösterna framåt 2018. Och det gör det hela till ett absolut exit för Alliansen som fenomen.

Och så till mitt eget val. Än en gång: Jag utgår från att politiker inte är dumma. Alltså talar de inte sanning. Och de får ha vilka bevekelsegrunder de än vill, och vilka vackra motiv som helst – jag röstar inte på sådana. Och jag kan inte få för mig att rösta på något annat parti i riksdagen heller. Så jag stannar hemma på valdagen.

Eurostat newsreleaseKommentar: Ingen, egentligen. Men här kan man ta del av Eurostats rapport Migrant integration in the labour market in 2013 med underrubriken: Unemployment rate for non-EU citizens notably higher than for nationals in the EU28, och se hur (illa) Sverige ligger till. Och om någon tror att det blir bättre 2014, 2015, 2016, 2017, 2018 så torde den vara rejält ute och cykla. Eller vara både blind och döv.

Ur texten:

In 2013 across Member States, the largest differences between the employment rates for non-EU citizens and for national were recorded in Sweden (50.2% for non-EU citizens compared with 81.3% for nationals.

Diff empl rates non-EU and nationals 2013I landet som tar in förkrossande många fler asylinvandrare än något annat EU-land per capita, har också det lägsta antalet utomeuropeiska invandrare arbete.

© denna blogg. Vid ev citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

En migga: ”Det går alldeles utmärkt att enligt utlänningslagen återkalla ett tillstånd som delats ut efter bedrägeri. Men vi sysslar inte med sådant här på verket.”

En migga skriver:

Fenomen i rötmånaden

profileFör ett år sedan såg det ut som om Alliansen skulle skänka bort regeringsinnehavet till valet 2014. Sedan dess har de stundtals uppträtt som prinsessor på ärter. Nu står de som åsnan mellan två hötappar.

När en Allians bestående av fyra partier först tränger ihop sig i den socialliberala mittfåran – begreppet liberal är nästan på utdöende i den svenska politiken – och därmed lämnar ena flygeln fri för ett numer, enligt titeln, socialkonservativt parti, och samtidigt gör upp med ett miljöparti vars modus operandi är att attackera till och med de egna uppgörelserna så fort de hamnat på pränt för att vara ”för lite” eller ”fel” – ja då har man nästan skjutit sig själv i foten. Men jag undrar ändå hur den partistrateg resonerade som fick statsministern att offentligt slå fast att Alliansen hellre stöder vänsterblocket än tar stöd från SD.  Syftet var ju hyfsat klart – att försöka förmå väljare att inte proteströsta på SD. Fast om den snuggan slår tillbaka? Om väljarna istället uppfattar det som att en röst på Alliansen är en bortkastad röst? När moderater inte längre ser det som lönt mödan att stödrösta på KD och C? Utan tvivel är man inte klok.

Och det kan inte vara lätt att samtidigt försöka göra något alls åt invandring och integration. När moderater försöker höja ribban i försörjningskraven så kontrar de små partierna med att det är ”orimligt” och ”främlingsfientligt”. Och då är ändå de befintliga försörjningskraven så utformade att de bara omfattar så många anknytningspersoner i Sverige som går att räkna på ena handens fingrar – våra försörjningskrav omfattar nämligen inte några familjemedlemmar alls. Det är bara anknytningspersonen som ska visa att han eller hon för egen del lever på existensminimum – och det gäller bara vid första beslutet. Om den berörde dagen efter att sju familjemedlemmar fått PUT medger att hans anställningsbevis är ett falsarium och att hans lägenhet i själva verket innehas av en kompis sker ingen sanktion. LEAN kallar vi det för på Migrationsverket. Det går alldeles utmärkt att enligt utlänningslagen återkalla ett tillstånd som delats ut efter bedrägeri. Men vi sysslar inte med sådant här på verket. På en del enheter inom verket – och jag ska inte vara så snäll att jag berättar vilka – är det till och med officiellt att man inte utreder eventuella återkallelser.

Men integrationsministern kungjorde härförleden att det nu ska ställas krav på dem som får PUT i asylprocessen, att de åtminstone ska göra något för att uppnå egen försörjning. I nådens år 2013. För det har nämligen inte funnits några krav tidigare. Så det var väl bra att det blev medgivet – det har på sina håll ansetts som främlingsfientligt att ens peka på den rätt märkliga skillnad som gäller mellan landets egna medborgare och dem som får PUT i asylprocessen – man kunde ju tänka sig att det förnuftiga vore att kravnivåerna skulle vara detsamma. Det har varit så fult, så fult med krav. Men bättre sent än aldrig.

Sedan finns det ett tveeggat svärd som seglat upp som argument i debatten – den att vi absolut måste ha invandring för att lösa problemet med en åldrande befolkning. Om argumenten bara hade varit de som följer grundlagarna för en liberal marknadsekonomi – att flöde av varor, tjänster, kapital, arbetskraft, företagsetableringar och studerande ökar tillväxten – hade det ju varit gott och väl.  Vad anhängaren av dogmen om att arbetskraftsinvandrare ska lösa äldres problem inte verkar ha tänkt på är att även invandrare blir äldre. Om ett land har ett födelsetal på 2,1 – vilket Sverige nästan har – så reproducerar befolkningen sig. Är talet lägre går det åt helskotta. Men är talet högre måste alla därpå kommande generationers tal också bli högre för att klara den ökande och åldrande befolkningen – det är enkel matematik. Högre och högre och högre som i ett pyramidspel. Tills någon generation till sist förlorar. Det finns – förutom att försöka vässa själva pensionssystemet – bara tre bra sätt för att komma till rätta med att vi blir 90 år istället för 75: högre förvärvsgrad före pension, högre pensionsålder, och – det smärtsammaste av allt – högre pensionsavsättningar. Det sista samma som minskade löneökningar. Fast det är väl med den här debatten som med miljön – det är något som ligger i framtiden och därför ointressant.

Att ställa grupper mot varandra är också ett värdeladdat begrepp. Sådant sker dagligen och stundligen i politiken – bättre vägar eller fler lärare, sänkta brytpunkt för statlig skatt eller sänkt skatt för pensionärer. På invandringens område är det däremot absolut tabu – här får vi inte ställa grupper mot varandra. I am confused… Regeringen har i flera år tagit finansiering av Migrationsverket från budgeten för utlandsbiståndet, så att det blivit färre skolor och vattenreningsanläggningar i Sudan mot fler totalförsörjda i Rinkeby. Så om vi inte ska ställa grupper mot varandra har jag ett förslag – återställ budgeten för u-landsbistånd och låt Migrationsverket köra sin verksamhet på löpande räkning. Då försvinner visserligen en god portion av det utlovade reformutrymmet, men det kan det väl vara värt för att följa en princip?

Och jag tror slutligen inte att vare sig Danderyd eller Vellinge ramlar baklänges av att den statliga etableringsersättningen ska bli mindre i de kommuner som tar emot få asylinvandrare. Eller att ersättningen ska betalas ut under längre tid än två år. De kommuner däremot som tar emot många ser nog snarare den här utlovade moroten – högre ersättning till dem som tar emot många – som betalning av en redan förfallen skuld. Det har gått lång tid sedan det gick att integrera någon på två år eller fyra år eller sex år.

Kommentar: Ingen. Det som sagts i texten ovan har sagts med stor tydlighet i en välskriven och kunnig text. En text som i andra länder skulle skaka om de flesta, särskilt politiker i riksdag och regering.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister.)

Varför skapar riksdag och regering regler och lagar som är löjliga?

Mikael Cedrebratt, M Gunnar Axén, MDen 4 augusti skrev ordföranden i riksdagens socialförsäkringsutskott Gunnar Axén, M, och Mikael Cederbratt, riksdagsledamot med ansvar för migrationsfrågor, M,  en artikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt under rubriken Försörjningskravet satt på undantag. De har, efter många års – som det ter sig – dvala vaknat upp och säger nu bland annat så här:

Krav på anknytningspersonen i Sverige att kunna erbjuda mer än kärlek och luft stärker den nyanländas möjligheter till ett gott liv och en god kontakt med det svenska samhället.

De framhåller också:

Förra året anhöriginvandrade cirka 30.000 personer till Sverige, exklusive anhöriga till arbetstagare och studerande. Hittills under 2013 är motsvarande siffra drygt 15.000 personer.

Saknas goda förutsättningar till integration redan vid ankomsten riskerar dock anhöriginvandrare att hamna i utanförskap. Därför infördes det så kallade försörjningskravet för anknytningspersoner i anhöriginvandringen 2010.

Är det inte lite sent att stiga tidigt upp, bästa (?) politiker? Eller ska man säga: ”Bättre sent än aldrig”?

En migga kommenterar politikernas yrvakna artikel så här:

profileVarför ens ha något försörjningskrav när bara ca 1 procent av de sökande omfattas av kravet? Alla eller ingen kan man ju tycka men visst kan det vara okej med undantag men ska verkligen 99 procent omfattas av undantagen?

Man kan ju verkligen ställa sig frågan varför den som har vistats i Sverige med uppehållstillstånd för bosättning i minst fyra år ska undantas från reglerna? Man har ju som sagt haft fyra år på sig att skaffa sig utbildning och försörjning!

Att inte barn som söker för sina föräldrar ska behöva sörja för försörjningen är ju självklart, barnarbete är ju inte ens tillåtet! Men om jag vill ha hit mina barn och min fru/man så ser jag inga problem med att det ställs försörjningskrav på mig. Så har vi ju det redan idag om det inte vore för undantaget för somalier…

För om jag till exempel vill få hit en fru jag träffat utomlands, ja då måste jag ha bostad anpassad för oss båda och ett jobb som kan försörja oss båda. Har haft flera kollegor med invandrarbakgrund som fått söka för sina fruar/män och som fått lova att frun/mannen inte ska ligga samhället till last!

Själv skrev jag texten Försörjningskrav vid anhöriginvandring införs – de som undantas är fler än de som omfattas redan den 22 december 2009, dvs mer än 4,5 år sedan och innan det s.k. kravet (eller snarare ”icke-kravet”) hade införts. Bland annat:

Ett försörjningskrav vid anhöriginvandring införs den 15 april 2010. Försörjningskravet blir ett villkor för att en utlänning ska beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person i Sverige. Försörjningskravet innebär att personen i Sverige ska ha tillräckliga inkomster för att klara sin egen försörjning och boendekostnad. Det ska dessutom finnas en lämplig bostad för familjen.

Och detta insåg jag alltså redan då, långt innan det här påhittade försörjningskravet (som verklligen inte omfattar mer än någon procent och därmed är i det närmaste löjligt):

Undantagen är dock många och de som inte ska omfattas verkar vara färre än de som ska omfattas av försörjningskravet.

Därefter rabblar jag upp alla som inte ska omfattas av kravet (läs inlägget!) och avslutar sålunda:

Det hade kanske varit mer informativt och tydligt att tala om vilka försörjningskravet ska omfatta…

Den 15 april 2010, samma dag som icke-kravet (!) började gälla, skrev jag så här under rubriken Försörjningskrav vid anhöriginvandring:

Från idag, den 15 april 2010,  gäller nya regler vid anhöriginvandring. Den, som har fått uppehållstillstånd i Sverige och vill hämta hit make/maka, måste ha arbete och bostad ordnade först. Undantagen från detta krav är dock så många, att det beräknas att endast ca 8-10 procent kommer att omfattas av försörjningskravet.

Länken i inlägget som går till SR fungerar inte (de verkar ha tagit bort inslaget), men länken till Migrationsverket, som leder till information om Frågeformulär hushållsgemenskap går bra att klicka på.

Slutligen: Den allra första gång jag skrev om Försörjningskrav vid anhöriginvandring var den 21 december 2007. Det är 5,5 år sedan. Då trodde vi, naivt nog, att ”försörjningskrav” betydde ”försörjningskrav”.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som citerar ur texten ska ange källa!

En migga: ”Nu stämmer inte längre kartan och verkligheten, för det står inte i regelverket att alla har en självklar rätt att bo i Sverige.”

En migga skriver, bland annat apropå texten Migrationsverket agerar på anonyma tips men dess generaldirektör vill inte lyssna på anställda som är anonyma, följande:

Svarte Petter

profileI den berömda sagan är de vuxna antingen upptagna med att sy kejsarens kläder eller sjunga klädesplaggens lov. Tills det lilla barnet säger att kejsaren faktiskt är naken. Sensmoralen är sedan att det lilla barnet inte får stryk för sina ord utan att de vuxna närmast gapar i munnen på varandra när de bekräftar att det stämmer. För som flockmentaliteten är beskaffad och när anden väl kommit ut ur flaskan så vill ingen vara den som gapar sist.

Om arton månader kommer Sverigedemokraterna att befästa sin ställning i Sveriges riksdag och på andra platser. Det finns i dagsläget inget som hindrar det. Trots att en av de stora snackisarna under det senaste halvåret varit filmen om hur två framstående personer i det partiet uppfört sig som aspackade fotbollshuliganer, så ökar stödet för partiet, numera socialkonservativt. Med nästan monopol på att prata om invandring och integration. Och det är fortfarande nästan som spel mot öppet mål när de marknadsför sin ställning: de är ”de enda som vågar tala om saken för resten av etablissemanget spelar under täcket och vilseför befolkningen”.

Resten av etablissemanget spelar inte under täcket, det måste sägas. Däremot sitter den mestadels på läktaren.

Så vad ska skrivas efter nästa val? Det är kanske dags att börja fila på formuleringarna. Man kan ju alltid hävda att det ligger ett fel av något slag i väljarkåren. Men med tio procent eller mer av röstetalet går stödet för SD inte att avfärda som utslag av sekterism eller som att några få är missnöjda. Det är inte heller särskilt produktivt att avfärda väljare som ignoranta. Dessutom visar alla opinionsundersökningar att det inte finns någon egentlig motvilja mot invandring, tvärtom. Det vill säga, invandring som följer det regelverk som samma personer i opinionsundersökningarna varit med om att rösta fram. Kartan bör stämma med verkligheten.

Man kan ju titta lite på hur retoriken ser ut i medierna själva – och bland de ”kulturpersoner” som har en självskriven plats där. Ty retoriken säger att någon ”hotas av utvisning” eller ”riskerar att kastas ut”. Nu stämmer inte längre kartan och verkligheten, för det står inte i regelverket att alla har en självklar rätt att bo i Sverige. Det stämmer inte heller när det talas om stängda gränser. Det hade stämt om förra årets beviljade uppehållstillstånd varit 1.100, eller 11.000. Nu var det däremot 110.000. Det stämmer inte heller att invandringen består av akademiker och yrkesutbildade: de största grupperna består av icke utbildade människor som i många fall dessutom är analfabeter på sitt eget språk.  När karta och verklighet inte stämmer överens blir folk frustrerade eller irriterade. Ty väljarkåren är inte korkad.

Man kan också titta på politikerna. Det är klart att här finns en beröringsångest. Om vi exempelvis (som idag) ska ha ett försörjningskrav för anhöriga som omfattar en procent och varje ökning anges som främlingsfientlig så är det dessutom något fel på den skala som kartan är gjord efter. Och när kommunpolitiker säger att ”nu finns det faktiskt inte plats för fler” och de då får höra att det är fel på kommunerna, ja då är det nog så att kartan dessutom har fått fel på väderstrecken.

Och om det ovanstående är för jobbigt att ta i så har jag ett enkelt förslag. Skjut på Migrationsverket istället. Bara för att många i demokratins namn vill att det inte ska spela någon roll varför vi ska ha bosättning i Sverige, eller om de vill öka eller minska i någon riktning, så består verket av tjänstemän. Och det finns ingen politiskt lagd beställning som säger till Migrationsverket att ta det ena men inte det andra. Det finns inte något inskrivet i lagstiftningen om att verket ska tänka efter kvantitet och inte kvalitet. Alla berättelser och torra fakta som finns går att härleda till oss (anställda på  migrationsverket). Det är vi som gör detta. Våra namn står på besluten. Och vi har chefer som har chefer som har chefer.

De enheter som sysslar med arbetstillstånd har aldrig fått någon politisk order om att blunda ens för en enkel passkontroll. Inte heller de som sysslar med tillstånd för gäststuderande. Inte heller de som ska hantera ansökningar från ”barn” – när våra grannländer visar vad som hände där när de införde enkla kontroller (antalet ”barn”, dvs personer under 18 år minskade med uppåt 60 procent). Eller familjeanknytningar.

Vem i riksdagen sade till Migrationsverkets anställda att strunta i sådant som godkända adoptioner och erkända vårdnadsdomar, att strunta i vems barn det egentligen är man söker tillstånd för? Eller det faktum att snart är den tid helt förbi när återkallelser av felaktiga uppehållstillstånd gjorde, för även om det anges i lagen att det ska göras, så är det ju inte LEAN. Eller asylprövningen. Det heter numera LEAN, det vi arbetar med på Migrationsverket, inte ”reglerad invandring”!

I PowerPointpresentationerna och i stapeldiagrammen saknas faktorn ”innehåll”. Kvalitet tar nämligen (för lång) tid.

En sak som givetvis gör det svårsmält för media att attackera Migrationsverket från rätt håll – istället för den numera rätt utnötta främlingsfientliga vinkeln – är vad konsekvensen blir. Hade Migrationsverket skött sitt uppdrag hade det inte varit 110.000 uppehållstillstånd förra året. Det hade istället varit kanske 90.000. Med den skillnaden då att karta och verklighet skulle ha stämt bättre överens. Och vi är fortfarande störst inom EU när det gäller invandring. Då finns inte grogrunden för ett av momenten i det som göder Sverigedemokraterna, nämligen ett utbrett missbruk. Resten, om invandringen ska öka eller minska, dvs gå i den ena eller den andra riktningen; om det ska vara med eller utan arbete; med eller utan utbildning eller med eller utan tryggad försörjning, det är en politisk process och inte ett tjänstemannamässigt avgörande.

Detta kan läsaren tills vidare bara få veta här på denna blogg, för Migrationsverkets generaldirektör hävdar att det är inte hans bord utan sådant som ska hanteras av hans chefer och experter. Då är i alla fall vår generaldirektör trygg – han har ungefär 200 chefer och experter som står mellan honom och ”verkstadsgolvet”. Och där är det lika svårt att komma igenom med synpunkter som det en gång var för en islamiskt troende att klara sig ifrån Inkvisitionen.  Dessutom anser generaldirektören att den som inte delar LEAN – det vill säga Migrationsverkets uppfattning om vad detta är – kan söka sig någon annanstans (läs Migrationsverket agerar på anonyma tips men dess generaldirektör vill inte lyssna på anställda som är anonyma).

Så mitt tips blir att i september nästa år pekar ni på Migrationsverket. Det hade ni också gjort om ni fått veta att det inom Försäkringskassan skulle anses som onödigt att undersöka eventuellt fusk med assistansersättning, eller om det inom Skatteverket skulle hållas som slöseri med tid att följa upp misstänkta skattebrott i vissa branscher.  För konsekvenserna i de fallen blir nämligen att förtroendet för socialförsäkringen respektive finansieringen av det allmänna blir ifrågasatt eller sedd med skepsis.

Kommentar: Det är mycket svårt att förstå att den högste ansvarige på ett av de statliga verk (om inte det statliga verk) som är mest omdiskuterat, kritiserat och kostsamt inte läser vad hans personal skriver! Många mejl har rasslat in via Info, från för mig nya miggor som inte skrivit tidigare och som är förtvivlade alt. förbannade över att deras GD inte bryr sig om att ta del av de oerhört viktiga historier som andra miggor berättat och berättar. Och över att han tycker att ”om man inte trivs med jobbet och arbetsuppgifterna så kanske man ska se sig om efter något annat”!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

Apropå att ”M vill skärpa kraven på anhöriginvandring”

SR logoM vill skärpa kraven på anhöriginvandring är rubriken på ett inslag i nyheterna i Sveriges Radio den 29 december. Det är befriande att höra Tobias Billström, ansvarig minister, tala klarspråk:

Foto: Pawel FlatoDe inströmningstal som vi har sett när det gäller asylsökande ligger i dag på så höga nivåer, och kommer att göra det under de kommande åren, att vi måste fundera över vilka villkor som dom anhöriga som kommer till Sverige framöver kommer att komma under.

Dock vore det också bra om de ansvariga läste och agerade efter alla rapporter som genom åren publicerats här på bloggen, skrivna av miggor med god insikt i, stor erfarenhet av och djup kunskap om de asylbedrägerier som pågått under lång tid. Bedrägerierna minskar ju knappast, snarare tvärtom. Hade man dels hållit fast vid lagens huvudkrav på styrkt identitet och styrkt eller trovärdig asylhistoria; dels sett till att alla som fått avslag på sina ansökningar snabbt lämnat landet, då hade invandring av anhöriga till asylsökande/flyktingar som inte ljugit, inte visat falska handlingar, inte påstått att deras pass plötsligt bara gått upp i rök, inte varit ett lika stort problem.

Under många år har mängder av asylbedragare ”premierats” för sin enastående förmåga att dupera svenska myndigheter och kunnat hämta hit sina – ofta stora – familjer att leva på skattefinansierade bidrag. Går ”signaler” (=information) ut i de länder som flest asylsökande kommer ifrån om att Sverige ställer försörjningskrav – och informationen når fram snabbare än ett expresståg! – så kommer en stor del av dem som söker asyl på bedrägliga grunder inte längre att ta sig hit.

Huvudinriktningen bör vara att man ska kunna försörja sin familj själv, inte att andra ska göra det. Det har migrationsministern rätt i och så är det i de flesta andra länder som tar emot asylsökande. Man ska inte heller glömma att goda möjligheter finns för många familjer att återförenas i hemlandet, till exempel när läget förbättrats i krigs- och krisområden. Eller i andra länder där anhöriga bor, inte sällan sedan många år, som till exempel somalier som ofta bor i Kenya. Somalier kan numera också i många fall återvända till Somalia, till de områden där det nu inte längre anses råda väpnad konflikt.

© Denna blogg.

Mejl från en utlandssvensk om hans syn på ”the state of the Swedish nation”.

Det kom ett mejl från en utlandssvensk som jag har haft kontakt med under längre tid och som jag också har publicerat några texter av tidigare. Också detta har jag fått tillstånd att lägga ut på bloggen:

profileJag läste det du skrev om att Politiker som agerar ”godhetsapostlar” måste öppna ögonen! Jag kom att tänka på att jag nästan tänkte skriva till dig en gång om att det kunde vara intressant att göra en ”spaning” på framtida samhällsutveckling, kanske inte vadslagning direkt, men nästan. Lite om vad jag tror kan vara ett möjligt scenario om ett år eller två. Kanske detta (som naturligtvis inte är något jag hävdar, bara leker med tanken):

Det är väl runt 15 kommuner nu som slagit larm om att de inte har bostäder, arbetstillfällen och ekonomi att ta emot fler asylinvandrare. Isen är bruten och fler kommer att följa i deras spår. Det innebär att integrationsminister Erik Ullenhag har något nytt på gång för att desperat försöka hejda dem från att göra som de vill, en s.k. ”reform”. Att det innebär statliga pengar är ju garanterat, men mer? Riktade pengar till kommunala bostadsbolag? För att bygga nytt. Men jag tror att Ullenhag kommer att fortsätta blunda för (eller ser han det, men har inte mod att erkänna det offentligt?) att det politiker som Bo Frank, kommunalråd (M) i Växjö tänker på – förutom att deras kommuner inte ska gå i konkurs – är väljarflykten som kommer att ske till Sverigedemokraterna.

Häromdagen gick migrationsminister Tobias Billström ut med utökat försörjningskrav för anhöriga. Jag tror situationen i regeringen är desperat, mellan fyra väggar, så att säga. Dels är det väljarflykten till Sverigedemokraterna, dels kommunernas motsträvighet, dels att man faktiskt inser både kostnader och framtidsscenario av den förda politiken, att en dag blir det kaos både ekonomiskt och socialt. Det är det redan nu, fast svenska folket ska hindras från att veta det. Det man är mest livrädd för är, när det inte går att dölja för folket längre. Att Sverige börjar bli överfullt. Man vill för allt i världen inte komma i den situationen att man måste konfiskera svenskarnas sommarstugor, hellre slår man då upp tältläger. Men då kommer Miljöpartiet att protestera om ovärdigt mottagande osv. När Norge tagit emot ca 9000 asylsökande har Sverige tagit emot över 40.000 (som bland annat Per Gudmundson skriver om i Svenska Dagbladet). Det innebär att det också blir mycket fler anhöriginvandrare till Sverige så småningom. Det är en ond cirkel. De börjar inse det, och letar panikartat efter åtgärder.

svd_logoJag funderar på detta framtidsscenario: Centerpartisten Staffan Danielsson skrev en debattartikel i Svenska Dagbladet om att begränsa invandringen (väl inlindat, naturligtvis, men det var andemeningen) vilken genast replikerades av partikamraterna Johan Hedin och Hans Dahlgren som skrev att det inte finns några problem alls osv. Här finns alltså en enorm spricka i Centerpartiet som jag tror man nödtorftigt försöker dölja utåt. Och jag tror att denna spricka, dessa åsiktsskillnader också finns i de andra partierna. Öppet – men också så att många riksdagsledamöter och övriga partimedlemmar ute i landet går och tiger om sina verkliga åsikter. Men en dag kommer de att inte göra det längre. Någon kommer att bryta isen, säga vad han/hon tycker, som Staffan Danielsson, och så kommer andra att börja följa efter. Partiledningarna kommer att få ett enormt tryck på sig från kommunalpolitiker och medlemmar ute i landet. Det har de redan nu, men det kommer att bli mycket, mycket värre. Då händer det att partimedlemmar ur Moderaterna men kanske framför allt Centern, kommer att gå över till SD, även kommunalpolitiker men också någon riksdagsman. Det gör att Sverigedemokraterna blir mer rumsrent och fler följer efter.

Det sitter ett antal tunga, äldre politiker i riksdagen hos både Centern och Moderaterna. De som följt med i turerna när man blev Stureplanscenter och Nya Moderaterna, men som nog aldrig ändrat sin ursprungliga ideologi (de är från den tid då man blev politiker på grund av ideologi). Jag tror till exempel att många centerpartister redan är trötta på orealistiska uttalanden som att Sverige kan ta emot invandrare från tredje världen så att vi blir 40 miljoner invånare. Alltså de politiker som faktiskt lever i verkligheten.

Så skriver alltså en svensk, som numera bor i ett annat EU-land, och som gett sitt tillstånd till publicering av hans tankar.  Hans identitet är känd för mig, men han vill inte att den ska bli känd för alla; han kanske flyttar tillbaka till Sverige en dag… Var och en får läsa, tänka, ta till sig, förkasta, hålla med om eller tycka helt annorlunda.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

En migga: ”Frågan är om någon vågar säga att det nu finns ett inre flyktalternativ i Somalia? Hur många känner till att det går att ta reguljärflyg till Mogadishu?”

En migga skriver, oförtröttligt och för femte året. Han skriver och skriver och skriver; han berättar och rapporterar och informerar – oförtröttligt och, som sagt: för femte året. Trots att de flesta ansvariga låtsas som om det han påtalar inte existerar. Med betoning på ”låtsas” eftersom ansvariga, skatteavlönade riksdagsledamöter och andra politiker, ministrar och GD på Migrationsverket inte sanningsenligt kan påstå att de faktiskt inte vet

10? 12? Eller rent av 14? Spelar ingen roll, för nu är det slut

För regeringen alltså. Det har en lika stor chans som en snöboll i helvetet att bli återvalda 2014! Siffrorna markerar vad Sverigedemokraterna troligtvis får i väljarstöd i nästa val. Vi har nämligen tappat kontrollen. Inte bara så där lite i största allmänhet, som skett ibland när det skett dramatiska förändringar på kort tid, utan kontrollen. Både på kort sikt och på lång sikt. Sverigedemokraterna med all sin inkompetens, ovärdiga uppförande och alla skandaler kan lägga upp fötterna på bordet för nu är det transportsträcka. Trots att de i en krets av åtminstone medelbegåvade väljare inte skulle finnas på kartan har de nu redan blivit landets tredje största parti. För folk är förbannade och tar det som bjuds.

Till att börja med råder nu – efter att det är klart att den politiska uppgörelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet om illegalt vistande barns rätt att gå i skola och sjukvård och annat nu fått substans – signalen att migrationsprocessen, med oss på verket och domstolarna, och rättssäkerhet och allt, har blivit vad britterna kallar ”a rubber stamp”. Människor som är här illegalt ska liksom ändå få vara här legalt. Det är ju bara att ignorera ett nej, sätta barnen i skolan och stanna kvar. Ingen får påtala, ingen får eftersöka. Parallella processer.

Sedan är fortfarande vad som Alliansen i princip satte fast sin prestige i, nämligen den reformerade arbetskraftsinvandringen för personer som kommer från länder utanför EU, något av en flopp. Pinnjakten gör att det är ett pappersskyfflande där bedrägerier och missbruk lever fritt. Sedan ställer sig vän av ordning frågan varför det i Sverige numera behövs så många okvalificerade anställda – det vill säga utan krav på utbildning – när vi redan har mer än 7 procents arbetslöshet i landet…

Försörjningskravet i anhöriginvandringen som Alliansen införde, är rent bedrägeri. Det finns nämligen inget sådant krav. Inget, som i noll. Noll säger noll utav noll alltid noll. Däremot finns det ett försörjningskrav som omfattar lika många procent av anknytningspersonerna som går att räkna på ena handens fingrar. Och den gäller bara när beslutet tas. Skulle det upphöra dagen efter så gör det inget. Inget händer.

Åtskilliga är de kommuner som ropar på hjälp eftersom det vi sysslar med – massvis med uppehållstillstånd för bidragsberoende en masse – hamnar – var då? Jo, i förorterna. I städerna. I allmännyttan. Eftersom ingen har jobb och försörjning. Och reaktionen från Alliansen är att skicka fram integrationsministern som lägger skulden på vilka då? Jo, kommunerna.

Och Syrien lär inte ändra på sig än i den närmaste framtiden; och alla de från Balkan som vill ha ökad levnadsstandard under förmenta asylskäl lär inte snabbt upphöra att ta sig hit eftersom det inte är snutet ur näsan att återinföra visumplikt; och frågan är om någon vågar säga att det nu finns ett inre flyktalternativ i Somalia? Hur många känner till att det går att ta reguljärflyg till Mogadishu? Och alla dessa unga män från Afghanistan som kallar sig barn lär inte upphöra med mindre än att Sverige likt en del andra stater bygger barnhem i Kabul och skickar tillbaka dem dit. Och vem vågar det? I Sverige.

Vi toppar alla listor som finns. Samtidigt.

Och kvaliteten i det vi sysslar med handlar om kvantitet. Vid denna tid på året sitter det miggor i åtskilliga städer och arbetar på helgerna för att få upp siffrorna för innevarande år. Sitter på helgerna med direktivet att ta så många beslut som möjligt. Samtidigt som vår GD står i Aftonbladet och blånekar till att det ens finns något som heter pinnjakt.

La pièce est finie.

Kommentar: Ingen annan kommentar än att ingen kan komma och påstå att ”det hade jag ingen aaaning om”.

© Denna blogg. Korta citat tillåtna, länka alltid till originalinlägget.