Finland. President Sauli Niinistö: ”Jag brukar säga att alla finländare är försvarare av sitt land.”

Något om hur man ser på försvaret av sitt land i Finland.

Republikens president (som han alltid presenteras som i Finland), Sauli Niinistö, har hållit tal vid öppnandet av den 219:e försvarskursen den 7 november 2016. Han börjar med att gratulera dem som blivit valda att delta i den riksomfattande försvarskursen och säger:

Ni är med på kursen eftersom ni behövs. Var och en av oss behövs. Jag brukar säga att alla finländare är försvarare av sitt land. Försvarsviljan är ingen ålderdomlig retorik i dessa allt mer oförutsägbara tider.

Presidenten fortsätter:

Det är positivt att finländarna delar den här tanken. Åtta av tio finländare är redo att försvara sitt land. Försvarsviljan ligger på en internationellt sett hög nivå, och är i sig ett starkt budskap till omvärlden. Det saknar inte heller betydelse att en stor del av våra medborgare, tack vare de färdigheter och förhållningssätt de tillägnat sig under värnplikten, kan agera i undantagsförhållanden. Detta utgör en stadig grundsten för vår säkerhet.

Länge trodde vi att vi levde i en vacker värld. I en värld där konflikter löses på fredlig väg och där gemensamt överenskomna regler och folkrätten väger tungt.

Sanningen är tyvärr en annan. Det har också vi i Europa fått uppleva under de senaste åren. Vi har slagit vakt om idén om en stabil zon runt omkring oss, men det har uppstått allvarliga sprickor i denna zon.

President Niinistö är tydlig och klar när han framför detta till de finländare som nu ska genomgå den 219:de försvarskursen:

I Finland förs nu en öppen diskussion om säkerheten. De som diskuterar ivrigast representerar extrema ståndpunkter med helt motsatta utgångspunkter: det finns de som tycker att Finland borde gå med i Nato ”nu om någonsin”, och så finns det de som anser att vi inte ska gå med i Nato ”nu eller någonsin”.

Jag tar som exempel den livliga diskussionen om huruvida man fritt får säga sin mening om Ryssland. Jag ser inte riktigt längre någon mening med att älta detta. Statsledningen har i tydliga ordalag och snabbt fördömt Rysslands agerande såväl på Krim och i Ukraina som i Syrien. Under det senaste riksdagsvalet skapade man stora rubriker med att gå igenom alla de linjer längs vilka Ryssland skulle kunna tänkas anfalla Finland. Till och med Åland, som då glömdes bort, har numera ockuperats. Dessutom har det i offentligheten uttryckts misstankar om att Ryssland under vårt jubileumsår skulle förneka vår självständighet. Det är svårt att tänka sig att något skulle ha blivit osagt. Den som vill ha äran för att ha de hårdaste åsikterna om Ryssland måste vara påhittig.

Inga darrningar på manschetten, inga sneglingar hit eller dit  utan här adresseras saker och ting rakt på sak precis på det sätt man förväntar sig att landets högste ledare ska göra. Lika rakt, lika tydligt och utan ”humanitära stormaktsfasoner” (vilket Finland aldrig ens definierat sig som), säger presidenten följande:

 Finland bedriver militärt samarbete enbart utifrån sina egna utgångspunkter och behov. Finland bör utveckla sin militära beredskap och samarbetsförmåga, inte bara som en spärr och tröskel, utan också för att vara en intressant partner om de värsta farhågorna besannas. Det här tjänar även utvecklingen av Finlands eget försvar.

Det ligger inte i Finlands intresse att underblåsa motsättningar.  Den som är klok ser sig om efter något som skulle kunna minska motsättningarna. Det kallas dialog, diplomati. Det är Finlands långsiktiga utrikes- och säkerhetspolitiska linje. Det är min linje.

De realistiska tonen i talet finns också här:

Finlands modell för övergripande säkerhet siktar till att genom omfattande myndighetssamarbete garantera att samhället fungerar så störningsfritt som möjligt under alla förhållanden.

Som jag ser det kan Finlands beredskap att svara på eventuella hot härledas ur en ekvation med tre variabler: en korrekt lägesbild i realtid, nödvändiga befogenheter och tillräcklig kapacitet. Finland behöver fortfarande utvecklas på alla dessa punkter.

Inget hymlande. Inga blå dunster. Också här är presidenten tydlig och realistisk:

Hur vi svarar på eventuella hot beror ändå i sista hand på vår kapacitet. Här betonas försvarsmaktens prestationsförmåga, resurserna inom gränsbevakningen och den inre säkerheten samt hela det finländska samhällets krishanteringsförmåga.

Mycket har redan gjorts. I synnerhet försvarsmaktens beredskap har utvecklats på många sätt. Territorialövervakningen har effektiviserats särskilt på havsområdena och i luftrummet. Det har blivit lättare att använda trupper. Beväringar kan bättre användas i olika uppgifter tack vare en ny lagtolkning. Tack vare ändringar i lagstiftningen kan reservister träda i tjänst snabbare. Den materiella beredskapen för de trupper som snabbast kan tas i bruk av försvaret har förbättrats. Dessutom har våra truppers kompetens förhöjts genom övningar.

Ändå finns det ännu saker kvar att göra inom alla säkerhetssektorer. Under ekonomiskt svåra tider är det en tung, men samtidigt nödvändig uppgift för nationen att se till att beredskapen upprätthålls på ett tillbörligt sätt.

President Niinistö avslutar sitt tal med dessa ord innan han önskar deltagarna en givande och framgångsrik försvarskurs:

Många känner sig olustiga inför den tid vi lever i. Jag tycker ändå inte att Finlands situation är dyster. Vår säkerhetsstatus är god och kan på många sätt förbättras ytterligare. Detta kräver emellertid att vi utnyttjar våra nationella styrkor, har ett starkt internationellt samarbete och själva vill satsa på vår gemensamma säkerhet.

Hela talet kan läsas här.

Klicka på rutan för att läsa mer om försvarskurserna och annat på Försvarshögskolans sajt (på svenska).

 

Sverige: Kraven för gränskontroll är inte uppfyllda. Finland: Kraven för gränskontroll är uppfyllda.

Klicka på bilderna för att komma till hela texterna.

Sverige

Rikspolischefen Dan Eliasson:
Kraven för gränskontroll är inte uppfyllda. Här kan vi inte ha allmänt tyckande för eller emot. Vi är en rättstillämpande myndighet som följer gällande rätt. Då gör vi en juridisk analys och bedömning. Det har vi gjort och de polisiära kraven för gränskontroll i lagen är inte uppfyllda. Men som vanligt följer vi utvecklingen noga.

Finland

Finland agerade snabbt och och effektivt och inom en dryg vecka efter att människor i stora skaror börjat ta sig över gränsen från Sverige, fanns flyktingslussen i Torneå på plats, bemannad med folk från Polisen, Gränsbevakningsväsendet, Försvarsmakten och Migrationsverket. Den finländska regeringen är handlingskraftig. Det behövs inga långbänkar, inga debatter, inga utredningar, inga fegningar och blöta fingrar i luften för att den ska fatta beslut.

Kommentar: Både Finland och Sverige lyder under Europaparlamentets och rådets förordning om gränspassage. Artikel 25 anger:

Om hänsyn till en medlemsstats allmänna ordning eller inre säkerhet kräver att en brådskande åtgärd vidtas, får den berörda medlemsstaten i undantagsfall och omedelbart återinföra gränskontroll vid de inre gränserna.

Hur kommer det sig att två grannländer tolkar Europaparlamentets och rådets förordning om gränspassage, artikel 25, så olika och överhuvudtaget ser den katastrofala inströmningen av okända människor så olika?

© denna blogg. Vid ev kort citat vänligen länka till originalinlägget.

Skäms, Försvarsmakten!

Alliansen vill ge Försvarsmakten fem miljarder skattekronor för att den ska… ja, jag vet faktiskt inte vad den ska göra, vad pengarna ska vara till.  Kanske bör en del, några tiotals miljoner av skattekronorna, gå till basundervisning av hur Sveriges utlänningslag ser ut? För det tycks folk på den här ”makten” inte ha en aning om. För Försvarsmakten har nämligen uppmanat afghanska tolkar att på egen hand ta sig till grannlandet Pakistan för att söka asyl på en svensk ambassad, enligt Sveriges Radio den 22 april. Sveriges Radio:

Trots att tolkarna inte har någon chans att få asyl på detta sätt har försvaret uppmanat dem att försöka. Göran Mårtensson, generallöjtnant på försvarsmakten, konstaterar att det inte ska gå till på det viset.

– Det är inte i överensstämmelse med de instruktioner vi ger. Då är det något som har blivit fel i den hanteringen.

Ja, och så var det bara att borsta av sig och gå vidare. Inget ansvar utkrävs för okunnighet på hög nivå. Och dessa människor ska hantera fem miljarder skattekronor till… Gud hjälpe oss!

För övrigt kan det i sammanhanget vara intressant och upplysande att läsa vad Zulmay Afzali, tidigare regeringstjänsteman i Kabul, Afghanistan, skrev i en artikel på Newsmill (nu nedlagd nyhetssajt) den 8 april 2013 under rubriken Inte självklart att just tolkarna bör ha asyl. Bland annat:

När jag, som själv tidigare varit anställd som säkerhetsanalytiker i regeringskansliet i Kabul, ser på situationen i Afghanistan idag, så köper jag helt enkelt inte tanken på att alla som arbetat som tolkar åt svenska eller Nato‐ledda styrkor skulle befinna sig i fara för attacker utförda av talibaner! Endast de tolkar som arbetar med förhörsteam, och om information från förhören vidarebefordras till talibanerna, är måltavlor för talibanerna som kommer att vilja döda dem. Talibanerna väntar dock inte på att svenska eller andra trupper ska dra sig tillbaka…

Som jag ser det, är risken lika stor för alla afghaner när talibanerna kommer tillbaka, som för ett antal tolkar. Internationella styrkor har kämpat mot talibanerna i tio år  men trots det utgör talibanerna fortfarande ett allvarligt hot mot det afghanska folket. Resultatet av det långa kriget mot talibanerna är alltså noll och intet. Nu ska de internationella styrkorna dras tillbaka och man lämnar Afghanistan i händerna på de våldsamma och psykiskt instabila mördarna, talibanerna.

Och:

Lokala tolkar, som bland annat svenskarna använt sig av, löper enligt min åsikt och såvitt jag känner till, inte större risker än vilken medborgare i Afghanistan som helst. Till exempel butiksinnehavare som säljer sina varor och produkter till internationella styrkor och diplomater stationerade i Kabul eller till soldater i Mazar-­i-­Sharif, restaurangägare som säljer kebab till utländska soldater och journalister oavsett var de befinner sig i landet – de löper alla risker för att de betjänat fienden. Ska svenska Migrationsverket bevilja asyl åt halva Afghanistan?

Zulmay Afzalis andra bok, Hederlighetens pris, utkommer snart på på svenska på Mummelförlaget (i översättning av mig och på mitt förlag, liksom den första boken). I den berättar han om hur väloljat människosmugglingsmaskineriet fungerar för afghaner och pakistanier och andra som vill flytta till Europa – de flesta helt utan asylskäl – och kan betala. Vilket många kan, som bland annat blivit rika på biståndspengar och narkotikahantering.

I väntan på den kan man läsa hans första bok En flykting korsar ditt spår (finns att beställa här som pappersbok och e-bok).

OBS! Alla eventuella kontakter med författaren sker via Mummelförlaget.

© denna blogg! Vid citat, länka alltid till ursprungstexten.

Be my guest # 101 Lasse Odrup

Gästbloggning av Lasse Odrup som efter sin pensionering från den svenska armén beslutade sig för att bli invandrare och flyttade med sin finska hustru till ett purfinskt område utanför Tammerfors, Finland.

På bilden står han vid en museal pansarvagn vid Pansarmuseet i Parola där han brukar guida svenskspråkiga grupper.

Efter trettiofyra års tjänst vid den svenska Försvarsmakten är jag statslös

Jag ska berätta om hur absurd en situation kan bli för en utlandssvensk som söker nytt pass.

Som bekant går det inte längre att ordna nytt pass vid den svenska ambassaden i Helsingfors, utan vi som bor i de nordiska och baltiska länderna måste åka till Sverige för att ordna det. Nåväl, hustrun och jag reste då till Karlstad i Sverige, min gamla hemort. Men på passexeditionen blev det tvärstopp.

– Du måste ha ett intyg från Finland som visar att du är svensk medborgare!
– Från Finland? Hur kan de veta men inte ni, att jag är svensk medborgare?
– Ja, så är det i alla fall och något pass kan du inte få utan det intyget.
– Men jag har ju ett gällande svenskt nationellt ID-kort där det står att jag är svensk medborgare?
– Ledsen, i polisens register står att du är utflyttad och det står med Röd Text!

När jag kom tillbaka till Finland uppsökte jag magistraten i Tammerfors där man skrattade gott och sade att svenskarna verkar ha dålig koll på sina egna medborgare och att jag borde ha gått till Skattemyndigheten i Karlstad i Sverige och där fått intyg på att jag är svensk medborgare.

Väl hemma igen försökte jag boka en tid i Sverige för ett nytt pass. Men eftersom mitt pass och mitt ID-kort hunnit gå ut så var det bara möjligt om min hustru följde med och kunde intyga min identitet. Fast det var också omöjligt eftersom hon är finsk medborgare och utflyttad med röd text och då går det inte. Mina föräldrar hade kunnat intyga att jag är jag, men de är tyvärr döda.

Just nu är jag efter trettiofyra års tjänst vid den svenska Försvarsmakten alltså statslös och kan bara röra mig inom Norden. Att åka till kontinenten är inte att tänka på. Enligt bestämmelserna i Schengenstaterna skall man kunna uppvisa en giltig legitimation och då duger inte mitt finska körkort.

Fast jag är ganska nöjd ändå. Med största sannolikhet får jag mitt finska medborgarskap inom kort och då är mitt ”svenska problem” ur världen.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT  denna blogg.

Peter Santesson om de afghanska tolkarna

Ett välkommet, nytänkande,  konstruktivt och någotsånär realistiskt förslag gällande tolkar i Afghanistan, från Peter Santesson! Citat ur hans text Lösningen på problemet med afghanska tolkarna:

Men den som borde överväga möjligheter är Försvarsmakten själv! Det är de som anställt tolkarna och som nu avslutar anställningen och vill lämpa över ansvaret för tolkarna på andra myndigheter. Försvarsmakten kan lösa situationen tämligen enkelt och för en billig peng. Säg inte upp tolkarna. Erbjud dem enkla anställningar till avtalsenliga löner i Sverige, så kan de komma till Sverige inom ramen för arbetskraftsinvandringens regler. Hur enkelt som helst. Lönekostnaden skulle ligga på ca sju miljoner kronor om året för de 24 tolkarna. Det blir knappast mycket billigare att låta dem komma som flyktingar, och deras tillvaro skulle bli sämre.

Kostnaden för tolkarnas fortsatta försörjning och skydd är en naturligt och förutsägbar del av Afghanistaninsatsen. Då bör kostnaden ligga på Försvarsmaktens budget för insatsen.

Kommentarer: Tanken är alltså god. Men:

• Man ska dock ha i åtanke att det i framtiden kommer att bli en hård kamp, kanske ibland på liv och död, om tolkuppdrag för den svenska försvarsmakten om/när det blir känt ute i världen att man är garanterad ett liv i Sverige om man har jobbat som tolk för den svenska försvarsmakten!

• Var ska gränsen dras för vilka som ska erbjudas jobb och bostad etc i Sverige efter avslutat uppdrag? Ska man ha tolkat två dagar, två månader eller två år?

• Vem ska ta på sig försörjningsansvaret om tolken t.ex. har åtta barn? Det ingår inte enligt utlänningslagen, att samhället försörjer familjen när man kommer som arbetskraftsinvandrare.

• Arbetskraftsinvandring är omgärdad av en egen lagstiftning som bland annat anger att man beviljas TUT (tillfälligt uppehållstillstånd) i fyra år och först därefter kan ansöka om PUT (permanent uppehållstillstånd). Man måste hela tiden ha arbete och hela tiden försörja sig själv, annars upphör TUT som ju gavs enbart som ett tillstånd för arbete. Klarar men inte jobbet, begår man brott eller händer det något annat som gör att ”arbetslinjen” inte kan upprätthållas så har man inte rätt att få stanna i Sverige hur mycket man än varit tolk i Afghanistan.

Det är således en hel del att tänka på innan man går vidare. Men det finns anledning att lyfta på hatten för Peter Santesson som tänkt nytt och fritt och som för fram ett förslag som låter betydligt bättre och mer realistiskt än att afghanska tolkar ska kunna komma till Sverige på något annat sätt!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.