En migga: ”Att andra länder i EU skulle göra som Sverige, lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga.”

En migga om nu- och framtiden i det udda – nästintill aparta – landet Sverige:

Nej tack!

Så är det då snart dags för regimskifte. Fast det var ju synligt redan för några år sedan. När Alliansen inte fick egen riksdagsmajoritet var det som att de slog över till en expeditionsministär, med en rätt apatisk inställning till det mesta. Så här i efterhand var det som att hela mandatperioden handlade om det femte jobbskatteavdraget. Gäsp.

Dock: Alliansen höll den ekonomiska krisen borta. Vi kunde ha haft en tvåsiffrig arbetslöshet, stort budgetunderskott och en bostadsmarknad i kollaps. Men den saken blev undanskymd av passivitet och oppositionens framgångsrika mantra om vård, skola och omsorg. Så nu får oppositionen visa vad den går för. De rödgröna lär dock få göra en Hollande – han fick backa från det mesta ett halvår in i presidentperioden – efter ett halvår eller så, med alla vallöften de strött omkring sig. För de snålar inte precis på sockret: sextimmars arbetsdag med bibehållen lön; sjutimmars arbetsdag med bibehållen lön och friår, också det helt betalt; sextimmars arbetsdag och gratis kollektivtrafik; höjda ersättningar över hela linjen i försäkringssystemen. Det ska bli intressant att se när de återinför fastighetsskatten, för det är en riktig lågoddsare att de skulle kunna låta bli.

Och så var det då det där med SD. Som ensamt kunde utesluta en egen riksdagsmajoritet för Alliansen, eftersom det partiet äter upp väljarna från höger. Och som skulle isoleras. Så att partiet tynade bort.

Man bör inte utgå från att väljare är dumma. Men man bör inte heller utgå från att politiker är dumma. Och jag utgår från att åtminstone Alliansens politiker förstår att det mesta de sysslat med i frågan migration och integration är retorik och endast retorik. ”Härtill var vi nödda och tvungna…” i syftet att isolera SD. Och med facit i hand är frågan till politikerna enkel: gick det bra? Gick det bra att med retorik och uppgörelser strypa flödet till SD? Eller gick det tvärtom?

Alliansens uppgörelser med MP var ett bra exempel. MP som, redan innan bläcket torkat på någon överenskommelse gällande migration och integration, alltid gått ut och kritiserat densamma. MP som ger uttrycket ”dolkstöt i ryggen” en ny innebörd. Sedan blir det ju också ett stigma av ”guilt by association” när en allians som på papperet förordar reglerad invandring gör upp med ett miljöparti som vill ha motsatsen. För vi fick bland annat systemet med subventionerad vård för ”papperslösa” och skolgång och annat för deras barn som gör att ingen i den berörda myndighetsvärlden längre är riktigt säker på vad som är legal respektive illegal vistelse. Illegal vistelse är tydligen legal vistelse i vissa fall. Det påminner lite om Tage Danielssons monolog om Three Mile Island. Det hade varit bättre för Alliansen att avstå från sådana utflykter.

Försörjningskravet för familjeåterförening var ett annat bra exempel. Försörjningskrav ska vi ha, men eftersom SD ville ha kraftiga försörjningskrav blev det nästan slagsmål inom Alliansen om vem som kunde införa flest undantag från kravet. Så nu sitter vi här med försörjningskrav som existerar som teorem, men som i praktiken omfattar ungefär 3 procent av anknytningspersonerna och 0 procent av de anhöriga. Och när M understundom nämnt att kravet borde utvidgas har småpartierna skrikit högt i falsett.

Frågan om hur många invandrare som går att med framgång integrera per år fick komma fram vid ett tillfälle, fast då blev det lite galet. Migrationsministern satt i tevestudion och nämnde att ”volymerna” var för stora. Det blev som när Nuder yttrade sig om ”köttberget” – botgöring i riksdagen för migrationsministern och sedan var frågan död.

Arbetskraftsinvandringen från tredjeland var en bra idé – som sedan kom att pryda löpsedlarna i den del som gäller icke yrkesutbildad arbetskraft. För till skillnad mot andra länder så är den svenska arbetskraftsinvandringen helt generell och omfattar därför lokalvårdare, diskare, servitörer, bärplockare etc. Vi har hittills inte sett något exempel med en forskare vid Astra Zeneca som hamnat i blåsväder, men däremot har de okvalificerade arbetsinvandrarna dels blivit ett tacksamt mål för utnyttjande och dels har de funnit ett nytt bedrägerispår. För lika väl som det går att betala 100.000 kronor för en resa till Sverige med en vidhängande asylberättelse, lika väl går det att betala 100.000 kronor för en skenanställning.

De ensamkommande barnen – eller unga männen som det främst handlar om – var ett annat bra exempel. Har jag hört någon allianspolitiker yttra att detta inte är en eftersträvansvärd trafik? Har någon minister gjort som president Obama gjorde när samma typ av trafik uppstod från Centralamerika till USA, det vill säga konfronterat regeringarna i de berörda länderna och framfört att barnen kommer att skickas tillbaka? Har någon öppet uttalat det rätt självklara, att i de fall det verkligen handlar om barn så har de inte kommit hit på egen hand, eller träffat en okänd välgörare någonstans i hemtrakten, utan familjen sitter kvar därhemma och har ordnat allt? Svar nej, nej och åter nej!

Fast storleken på invandringen är det bästa exemplet på att säga en sak och hålla inne med vad man egentligen tycker. För som sagt – jag utgår inte från att politiker är dumma. SCB för statistik på invandring, sorterat efter personnummer – vilket betyder att den verkliga siffran är betydligt högre – och om inte jag minns fel blev bruttoinvandringen sexsiffrig redan 2007. Vi hade en kö av 7.000 i mottagningssystemet redan för två år sedan. Vad kön kommer att vara vid nästa årsskifte kan man bara spekulera om. Men retoriskt sett är Alliansen nästan övertydlig: Det finns inget tak.

Fast i antalsfrågan har det funnits en spricka i fasaden. Migrationsministern ville inte riktigt att Sverige ensamt skulle var en magnet för asylinvandrare – vilket Sverige är med sitt system av PUT och sedan allt betalt – utan försökte få de andra i EU-familjen att göra detsamma. Undrar hur mycket hånflin det kostade Sverige nere på kontinenten? För tanken på att andra länder i EU skulle göra som Sverige gör – kvotuttagningar är en annan sak – lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga. Och Alliansens vallöfte om 350.000 nya jobb fram till 2020 blev nedplockat av KI redan samma dag det kom – hela det antalet är så gott som intecknat av invandring.

Så nu står vi där, med ett mantra som kan sammanfattas så här:

•  Det finns inget tak alls för vad som är genomförbart med invandringen.
•  Försörjningskrav ska vi ha fast helst inte alls.
•  Vi ska ha okvalificerad arbetskraftsinvandring fast vi inte behöver det.
•  Alla asylsökande – och framförallt barnen – är alltid sanningssägare.
•  Vi ska ge PUT direkt och allt betalt.
•  Vi ska ha ett parallellsamhälle där illegal vistelse i själva verket är legal. Och den som säger motsatsen är rasist eller främlingsfientlig eller dåligt informerad.
•  Alla asylinvandrare och deras familjemedlemmar är högt utbildade och yrkeskvalificerade – det kommer absolut inga analfabeter från Afghanistan, Somalia, Kurdistan, Eritrea.
•  Går det dåligt i kommunerna eller om Arbetsförmedlingen rapporterar att det är rätt svårt att hitta lämpliga arbeten för icke yrkesutbildade analfabeter så råder strukturell rasism i kommun och på arbetsmarknad. Skulle alla dessa personer hamna i utanförskapsområdena – vilket är det enda ställe socialbidragstagare kan hamna i eftersom det är där som allmännyttan har sina lägenheter – så råder det rasism på bostadsmarknaden också.

Som sagt: Jag utgår från att politiker inte dumma. Och att de fattar att denna retorik inte håller. Och försöket att förneka bort SD slutade med att detta parti i opinionsmätningarna nu får runt 10 procent. För väljare är inte dumma heller. Men väljare, till skillnad mot politiker, har inte haft något motiv för att syssla med den slags retorik och tyföljande politiska vansinnesdåd som vi sett de senaste fyra åren.

Och om SD har kunnat le i mjugg under de senaste fyra åren så kommer de att känna sig som prinsar i en bagarbod när de rödgröna vunnit valet. För de rödgröna har drivor med fiffiga uppslag i påsen. Svensk sjukvård ska vara helt universell – eller rätt sagt så ska utnyttjandet av svensk sjukvård vara helt universell. Asylbegreppet ska utvidgas ännu mer och familjebegreppet ska nu omfatta föräldrar, syskon och kusiner. Och andra med, det är inte så noga. Försörjningskravet ska strykas helt. Så SD kan nog se fram emot  15 procent av rösterna framåt 2018. Och det gör det hela till ett absolut exit för Alliansen som fenomen.

Och så till mitt eget val. Än en gång: Jag utgår från att politiker inte är dumma. Alltså talar de inte sanning. Och de får ha vilka bevekelsegrunder de än vill, och vilka vackra motiv som helst – jag röstar inte på sådana. Och jag kan inte få för mig att rösta på något annat parti i riksdagen heller. Så jag stannar hemma på valdagen.

Kommentar: Ingen, egentligen. Men här kan man ta del av Eurostats rapport Migrant integration in the labour market in 2013 med underrubriken: Unemployment rate for non-EU citizens notably higher than for nationals in the EU28, och se hur (illa) Sverige ligger till. Och om någon tror att det blir bättre 2014, 2015, 2016, 2017, 2018 så torde den vara rejält ute och cykla. Eller vara både blind och döv.

Ur texten:

In 2013 across Member States, the largest differences between the employment rates for non-EU citizens and for national were recorded in Sweden (50.2% for non-EU citizens compared with 81.3% for nationals.

I landet som tar in förkrossande många fler asylinvandrare än något annat EU-land per capita, har också det lägsta antalet utomeuropeiska invandrare arbete.

© denna blogg. Vid ev citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

Man kan skriva och publicera precis vad som helst i svenska tidningar

Begreppsförvirringen är stor i den här okunnigt, slarvigt och därmed vilseledande skrivna kolumnen, som Aftonbladet utan att blinka publicerar den 29 januari: Rikemanskommuner måste ta mer ansvar! Ett exempel:

I år har Finland lovat att ta emot 500 asylsökande syrier jämfört med de 60.000 som Sverige räknar med att ta hand om. Det är en skam och avslöjar en påfallande främlingsfientlighet hos våra närmaste grannar.

Helt fel! Skribenten blandar ihop asylsökande med kvotflyktingar. Sanningen är att Finland tar emot – i proportion till sin folkmängd – exakt lika många kvotflyktingar – som Sverige. Sverige tar emot ca 1900 kvotflyktingar, Finland tar emot 1050. Av dessa har Finland beslutat att under 2014 ”öronmärka” 500 kvotflyktingplatser för syrier.

Det är också en nedlåtande syn på människor som skribenten ger uttryck för när hon skriver ”som Sverige räknar med att ta hand om”. I andra länder räknar man med att de som behöver skydd kan ”ta hand om” sig själva efter att de getts möjligheter till språkundervisning och ett mottagande som går ut på att de ska integreras i och anpassa sig till det land som har tagit emot dem. Man har inte den storsvenska attityden som går ut på att ”vi svenskar vet bäst, vi kallar alla som kommer för svenskar för det är ju det finaste man kan vara (fast bi ser dem förstås inte som svenskar på riktigt). Klart att vi, världens generösaste och finaste folk ska ta hand om dem”.

Kolumnisten blandar ihop begreppen (och siffrorna) så det står härliga till och verkar inte veta skillnaden på asylsökande, personer som ges flyktingstatus och kvotflyktingar. Och har dessutom mage att tala om att det minsann i andra länder (som inte är lika ”solidaaaariska” och ”generöööösa” som Sverige) finns en påfallande främlingsfientlighet!  Vad hon egentligen grundar ett så grovt påstående på framgår inte, annat än att hon i sin förvirrade text tycks mäta andra länders efterlevnad av sina lagar med Sveriges men inte kunna dra relevanta slutsatser av detta. Hon nämner till exempel inte att man i andra länder följer sina utlänningslagar (som för övrigt till mycket stor del är desamma som i Sverige) och inte accepterar falska asylhistorier eller att man stannar olagligt i landet när man har fått avslag på sin asylansökan. Tvärtemot hur man gör i Sverige.

I texten påstår skribenten att ett antal kommuner är ”en skam som svärtar ner bilden av ett Sverige som ett generöst och solidariskt ­mottagarland”. Skribenten pekar också ut Täby som ”en av landets mest invandrarfientliga kommuner”, utan att kunna presentera någon faktisk grund för ett så otrevligt påstående. Annat än att skribenten tycker att kommunen är ”invandrarfientlig” för att där inte finns bostäder åt det stora antal människor som varje år anländer till Sverige och som förväntas snabbt ges bostäder, plats i skolor, sjukvård, jobb etc i landet. Men om det helt enkelt inte finns bostäder så är det ju knappast ”invandrarfientligt” att inte ta emot asylinvandrare! Det vore nog mer ”fientligt” att ta emot människor som inte kan få någonstans att bo! Eller menar skribenten att man ska agera ”svenskfientligt” och kasta ut – vart? – de svenskar som bor i Täby för att ge plats åt asylinvandrare?

Slutklämmen i texten är så ointelligent och ogenomtänkt att den inte ens är värd att kommentera: ”Men är det någon kommun som har råd att bygga ­bostäder åt flyktingar så är det väl Täby.”

Så här skriver en svensk som har flytt(at) till Finland i ett mejl:

Jag visste inte att jag bodde i ett så främlingsfientligt land som Finland men nu har jag äntligen fått veta vilket uselt land jag lever i!  Ändå kallar kolumnisten i Aftonbladet dem som kommer till Sverige och får permanenta uppehållstillstånd för ”bördor”, vilket är märkligt. Vanligtvis brukar invandrare beskrivas i andra termer, åtminstone de som kommer från länder utanför Europa…

Och så här skriver en migga:

Jag blir så fruktansvärt trött på den människan. Hon har verkligen hittat ett forum där hon får synas och höras och har man inget annat att skriva om, så skriv något om Sveriges obegripligt rasistiska flyktingpolitik! Som faktiskt är den mest rasistiska i hela världen, om man undantar Finland, Norge och några andra länder. Att ”rika” kommuner redan betalar en stor del av de ”fattiga” kommunernas mottagande av asylsökande genom skatteutjämningssystemet tänker hon inte på. Och att de små kommunerna faktiskt numera i stort sett lever på den statsfinansierade invandringsindustrin nämner hon inte heller.

Jag blir så trött på att det skriks om rasism och orättvisor så fort detta område diskuteras. Diskuteras är ju fel ord, för det är just det det inte gör, det framförs bara en massa åsikter, inte sällan helt utan substans. När ska folk sluta lyssna på detta och börja inse att det inte är hållbart i längden, det vi håller på med?

Och när ska de stora mediebolagen inse att de är Sverigedemokraternas absolut bästa valarbetare? Med tanke på att de varje dag trummar in SD:s budskap i svenska folket så verkar det vara en bit kvar till den insikten. Det är ju ironiskt att samma medier som nu arbetar för fulla segel mot SD, är samma medier som har lärt oss att betrakta allt de säger med den allra största skepsis.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

En migga: ”Det går alldeles utmärkt att enligt utlänningslagen återkalla ett tillstånd som delats ut efter bedrägeri. Men vi sysslar inte med sådant här på verket.”

En migga skriver:

Fenomen i rötmånaden

För ett år sedan såg det ut som om Alliansen skulle skänka bort regeringsinnehavet till valet 2014. Sedan dess har de stundtals uppträtt som prinsessor på ärter. Nu står de som åsnan mellan två hötappar.

När en Allians bestående av fyra partier först tränger ihop sig i den socialliberala mittfåran – begreppet liberal är nästan på utdöende i den svenska politiken – och därmed lämnar ena flygeln fri för ett numer, enligt titeln, socialkonservativt parti, och samtidigt gör upp med ett miljöparti vars modus operandi är att attackera till och med de egna uppgörelserna så fort de hamnat på pränt för att vara ”för lite” eller ”fel” – ja då har man nästan skjutit sig själv i foten. Men jag undrar ändå hur den partistrateg resonerade som fick statsministern att offentligt slå fast att Alliansen hellre stöder vänsterblocket än tar stöd från SD.  Syftet var ju hyfsat klart – att försöka förmå väljare att inte proteströsta på SD. Fast om den snuggan slår tillbaka? Om väljarna istället uppfattar det som att en röst på Alliansen är en bortkastad röst? När moderater inte längre ser det som lönt mödan att stödrösta på KD och C? Utan tvivel är man inte klok.

Och det kan inte vara lätt att samtidigt försöka göra något alls åt invandring och integration. När moderater försöker höja ribban i försörjningskraven så kontrar de små partierna med att det är ”orimligt” och ”främlingsfientligt”. Och då är ändå de befintliga försörjningskraven så utformade att de bara omfattar så många anknytningspersoner i Sverige som går att räkna på ena handens fingrar – våra försörjningskrav omfattar nämligen inte några familjemedlemmar alls. Det är bara anknytningspersonen som ska visa att han eller hon för egen del lever på existensminimum – och det gäller bara vid första beslutet. Om den berörde dagen efter att sju familjemedlemmar fått PUT medger att hans anställningsbevis är ett falsarium och att hans lägenhet i själva verket innehas av en kompis sker ingen sanktion. LEAN kallar vi det för på Migrationsverket. Det går alldeles utmärkt att enligt utlänningslagen återkalla ett tillstånd som delats ut efter bedrägeri. Men vi sysslar inte med sådant här på verket. På en del enheter inom verket – och jag ska inte vara så snäll att jag berättar vilka – är det till och med officiellt att man inte utreder eventuella återkallelser.

Men integrationsministern kungjorde härförleden att det nu ska ställas krav på dem som får PUT i asylprocessen, att de åtminstone ska göra något för att uppnå egen försörjning. I nådens år 2013. För det har nämligen inte funnits några krav tidigare. Så det var väl bra att det blev medgivet – det har på sina håll ansetts som främlingsfientligt att ens peka på den rätt märkliga skillnad som gäller mellan landets egna medborgare och dem som får PUT i asylprocessen – man kunde ju tänka sig att det förnuftiga vore att kravnivåerna skulle vara detsamma. Det har varit så fult, så fult med krav. Men bättre sent än aldrig.

Sedan finns det ett tveeggat svärd som seglat upp som argument i debatten – den att vi absolut måste ha invandring för att lösa problemet med en åldrande befolkning. Om argumenten bara hade varit de som följer grundlagarna för en liberal marknadsekonomi – att flöde av varor, tjänster, kapital, arbetskraft, företagsetableringar och studerande ökar tillväxten – hade det ju varit gott och väl.  Vad anhängaren av dogmen om att arbetskraftsinvandrare ska lösa äldres problem inte verkar ha tänkt på är att även invandrare blir äldre. Om ett land har ett födelsetal på 2,1 – vilket Sverige nästan har – så reproducerar befolkningen sig. Är talet lägre går det åt helskotta. Men är talet högre måste alla därpå kommande generationers tal också bli högre för att klara den ökande och åldrande befolkningen – det är enkel matematik. Högre och högre och högre som i ett pyramidspel. Tills någon generation till sist förlorar. Det finns – förutom att försöka vässa själva pensionssystemet – bara tre bra sätt för att komma till rätta med att vi blir 90 år istället för 75: högre förvärvsgrad före pension, högre pensionsålder, och – det smärtsammaste av allt – högre pensionsavsättningar. Det sista samma som minskade löneökningar. Fast det är väl med den här debatten som med miljön – det är något som ligger i framtiden och därför ointressant.

Att ställa grupper mot varandra är också ett värdeladdat begrepp. Sådant sker dagligen och stundligen i politiken – bättre vägar eller fler lärare, sänkta brytpunkt för statlig skatt eller sänkt skatt för pensionärer. På invandringens område är det däremot absolut tabu – här får vi inte ställa grupper mot varandra. I am confused… Regeringen har i flera år tagit finansiering av Migrationsverket från budgeten för utlandsbiståndet, så att det blivit färre skolor och vattenreningsanläggningar i Sudan mot fler totalförsörjda i Rinkeby. Så om vi inte ska ställa grupper mot varandra har jag ett förslag – återställ budgeten för u-landsbistånd och låt Migrationsverket köra sin verksamhet på löpande räkning. Då försvinner visserligen en god portion av det utlovade reformutrymmet, men det kan det väl vara värt för att följa en princip?

Och jag tror slutligen inte att vare sig Danderyd eller Vellinge ramlar baklänges av att den statliga etableringsersättningen ska bli mindre i de kommuner som tar emot få asylinvandrare. Eller att ersättningen ska betalas ut under längre tid än två år. De kommuner däremot som tar emot många ser nog snarare den här utlovade moroten – högre ersättning till dem som tar emot många – som betalning av en redan förfallen skuld. Det har gått lång tid sedan det gick att integrera någon på två år eller fyra år eller sex år.

Kommentar: Ingen. Det som sagts i texten ovan har sagts med stor tydlighet i en välskriven och kunnig text. En text som i andra länder skulle skaka om de flesta, särskilt politiker i riksdag och regering.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister.)

Funderingar kring begreppet ”främlingsfientlighet”.

Det kom ett mejl och så här skriver Anders Thomas, som har funderat kring begreppet ”främlingsfientlighet”, detta så ofta – och så ofta felaktigt – använda ord:

Främlingsfientlig. Ett ord som av vissa grupper används för att visa vilka hemska människor ”de andra” är (jo, i detta fall är det helt okej att dela in människor i ”vi” och ”dem”, eftersom det är de med rätt åsikter som gör det). Man slår sig själv för bröstet och dunkar sina kamrater, som har samma fina åsikter som en själv, i ryggen. Hyllningarna av den egna förträffligheten förenar över partigränser. Man deltar i demonstrationer och håller ”mångfald” för att av världens finaste ord. Det är självklart att tala om att man anser att ”alla människor har samma värde” (utom de som inte delar ens åsikter, förstås, de är kräk) och att framhålla att ”många av mina närmaste vänner är invandrare”. För det är just det som är grejen. En främling är alltid en invandrare i dessa människors ögon, och främst en muslim. Men jag tänker att en främling är så mycket mer.

Hur många av de fina människorna som så stolt och glatt förklarar sina korrekta åsikter och sitt avgrundsdjupa förakt för dem som inte delar dessa, bryr sig till exempel om den gamle mannen som bor i samma trappuppgång? Han som är lite vresig och kanske inte alltid luktar så gott. Han som man helst inte låtsas se, eftersom man tycker att han är lite obehaglig. Hur ofta sätter sig de fina människorna med de rätta åsikterna bredvid den slitne alkoholisten på bänken, som man passerar varje dag till och från jobbet, och pratar en liten stund? Och blir man inte en smula irriterad på henne, hon den lilla damen som tar upp ens tid i kassakön på snabbköpet, för att hon så gärna vill prata litet med tjejen i kassan för att det är den enda sociala kontakt hon har?

Det här ser man inte, för man har så bråttom hem för att skriva en artikel om ”de andra”, de som är så hemska och så främlingsfientliga. De som anser att svensk lag ska gälla alla och som inte anser att det är rätt att öppna samhällsdörrarna på vid gavel för personer som inte har rätt att vistas här.

Men en främling är också den psykiskt sjuka som vi inte ser, den vresige mannen i trappen, den gamla damen, alkoholisten, den prostituerade kvinnan som säljer sig som en del i ett självskadebeteende eller för att finansiera ett missbruk. Den kriminelle som far in och ut på anstalt för att hans föräldrar tyckte att knarket och alkoholen var viktigare än barnen och som samhället vände ryggen när det började barka åt skogen. De är också alla främlingar för de flesta av oss. Men det hålls inga stora demonstrationer för deras rättigheter till ett anständigt liv.

Alldeles för sällan hör man någon stolt tala om att: ”Min bästa kompis är schizofren. Ibland när jag hälsar på honom på psyket så känner han inte igen mig, men det gör inget för han är min vän”. Jag har faktiskt hört det en gång, och det från en person som de ”rättrogna” skulle kalla just ”främlingsfientlig”, vilket är lite paradoxalt. Och hur många ägnar sig åt besöksverksamhet på äldreboenden där de sitter ner och pratar med de gamla? Eller arbetar på härbärgen för hemlösa? Det är ständig brist på stöd- och kontaktpersoner för människor som behöver hjälp att komma ut, trots att det finns så många som tycker att man ska ställa upp för sin nästa. Jag känner en person som gör det och hon gör det av sitt hjärtas godhet, inte för att kunna sitta med likatänkande och bli dunkad i ryggen.

Men det är klart att det inte går att, med hög svansföring och den osynliga skylten ”jag är en fin människa” väl synlig, tala om att man ägnar sig åt sådant. Det är ju mer ”creddigt” att vara med på en demonstration och skramla med nycklar för att förhindra någon att använda sin grundlagsstadgade rätt att uttrycka sina åsikter än att faktiskt göra något för en annan människa. En människa som vi ser varje dag, men som är en främling för de flesta av oss. Att inte ens sitta ner bredvid honom, den gamle mannen som ensam matar änderna och prata med honom en minut, det är främlingsfientligt om något.

Kommentar: Det här är ju också ett sätt att se på ”främlingsfientlighet”, det som beskrivs i dessa tänkvärda funderingar. I sitt sista stycke är skribenten dessutom sunt självgranskande och självkritisk:

Gör jag själv något av allt detta? Det kan jag inte påstå, men jag försöker att åtminstone säga hej. Och faktiskt så har jag satt mig bredvid en sliten äldre herre några gånger när jag har köpt mig en lunchsmörgås och ätit den ute i solen. Vi har inte sagt så mycket, men det har känts rätt bra. Å andra sidan så berömmer jag inte mig själv om att vara ”en fin människa”.  Det känns som att jag inte behöver det. Jag får duga som jag är.

Anders Thomas

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En integrationsutredare: ”Jag ser även till att friskriva mig själv genom tjänsteanteckningar och liknande. Fegt? Ja, definitivt. Men vad tjänar det till att säga ifrån? I dagens Sverige ytterst lite.”

Det kom ett lågmält, uppgivet välformulerat mejl från en integrationsutredare. Ett mejl som borde få mycket uppmärksamhet, som borde få många att tänka till och att agera. Men jag citerar honom själv och säger: ”

Återigen vill jag tacka för det fantastiska arbete du lägger ned här på bloggen. Inläggen är alltid sakliga och balanserade vilket torde vara något av ett unikum i en allt mer hysterisk ”debatt” som etablerade medier är så fallna åt.

Som du vet arbetar jag med integrationsfrågor, och har gjort detta inom både den offentliga och ideella sektorn i snart tio år (med vissa avbräck) och det som man kan konstatera är att ju längre tid som förflutit desto mer verklighetsfrämmande blir debatten och antaganden som framförs via medierna och våra folkvalda. Det är säkert svårt att förstå vad REVA handlar om för den som inte besitter ingående kunskaper i hur ett migrationsärende hanteras. Att våra journalister till yttermera visso valt att använda termen ”papperslösa” alternativt (och totalt rättsvidrigt) ”papperslösa flyktingar” gör inte saken bättre.

All heder åt det arbete som du lägger ned men det är en kamp mot väderkvarnar. Journalistkåren (med försvinnande få undantag) har bestämt att tjänstemän (poliser/miggor) som faktiskt följer de lagar vår regering och riksdag beslutat om, per definition är ”onda” och i högljudda utspel på Twitter och liknande upprepas denna ”sanning” till dess att den blir vedertagen.

Konsekvenstänkande verkar inte heller vara något som gammelmedia ägnar sig åt men att påtala detta i annat sammanhang än anonymt eller i samspråk med goda vänner är att betrakta som socialt självmord. Vem vill bli behängd med sådana epitet som ”främlingsfientlig”, ”rasist” eller ”inhuman”? Således håller man käften och gör sitt bästa för att svära sig fri från det ansvar som förr eller senare kommer att utkrävas. Fegt? Ja, absolut. Men som det engelska uttrycket lyder ”beggars can’t be choosers”. Hyran ska betalas, så även el och telefoni. Studielånen ska amorteras.

Här är en intressant jämförelse
Jag tycker inte att det är särskilt givande att betala tillbaka mitt lån, ska jag då få strunta i det? Jag skulle säkert kunna hävda att återbetalningarna strider mot någon mänsklig rättighet. Jag undrar om jag – och många med mig – kommer att få stöd av media för detta ställningstagande? Nåväl, jag ska inte raljera utan fokusera på det som den förda migrationspolitiken faktiskt innebär.

I mitt arbete ingår att förhandla med olika aktörer i syfte att skapa förutsättningar för en kvalitativ etablering och integration. Detta blir otroligt svårt när man ställs inför det faktum att närmare 5.000 personer med beviljade uppehållstillstånd sitter fast i Migrationsverkets anläggningsboenden eftersom det inte finns bostäder i kommunerna. Alltså det finns inte bostäder, vilket innebär att för att kommunerna ska kunna uppfylla sina åtaganden gentemot staten genomförs prioriteringar.

Lägenheter som varit vikta åt bostadssociala kontrakt förs över till flyktingmottagningarna, vilket innebär att andra grupper snällt får stryka på foten. Detta är vedertaget och således handlar det inte om att ”ställa grupper mot varandra” som, enligt våra politiker och journalister, är det värsta som kan göras. De personer som genomgår rehabilitering från missbruksproblematik, personer med funktionsnedsättningar och andra avnämare förstår säkert att det är för ett gott syfte…

Här är ytterligare en intressant iakttagelse
Harold Dwight Lasswell, amerikansk statsvetare, definierade politik enligt följande: ”Vem får vad, när och hur”. Således handlar alla politiska val och beslut om att ”ställa grupper mot varandra” eller åtminstone deras behov.

Migrationen kostar dessutom. Med min begränsade kunskap kan jag inte göra en fullständig bedömning av huruvida detta på sikt kommer att ge någon vinst men det förefaller onekligen konstigt när delar av biståndet måste styras om för att täcka mottagandet i Sverige.

Men inte heller detta handlar om att ”ställa grupper mot varandra”. Jag är övertygad om att de ursprungliga mottagarna i Afrika och Asien förstår att deras arbete med kvinnors rättigheter, arbete mot exploatering av barn, utbildningsinsatser etcetera helt enkelt inte väger lika tungt som att tillse att de människor som kan betala den inte helt oävna summa som krävs för att ta sig till Europa, ska få gå ännu en integrationskurs i Arbetsförmedlingens regi.

För att avsluta och citera Robert Gustafssons imitation av Tony Richardsson: ”Jag är inte bitter”. Det är jag inte. Jag är liknöjd. Det enda jag kan göra är att följa de lagar och direktiv som jag är ålagd att följa. Jag gör mina åtta timmar om dagen, man försöker att sälja en produkt som få är intresserade av. Jag ser även till att friskriva mig själv genom tjänsteanteckningar och liknande. Fegt? Ja, definitivt. Men vad tjänar det till att säga ifrån? I dagens Sverige ytterst lite.

Kommentar: Ingen.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.

Svenska Dagbladet: En resa från Kabul till Söderköping

Två korta citat ur Svenska Dagbladets ledare En resa från Kabul till Söderköping idag:

Att Afzali alls kan berätta detta är ren och skär tur. Han skriver att han överlevde två mordförsök som skedde på grund av hans vägran att bortse från anklagelserna om att president Hamid Karzais bror, Ahmad Wali Karzai (mördad 2011), var drogbaron. Sådan principfasthet kostar. I Afzalis fall har det kostat honom möjligheten att leva i sitt hemland.
———-
Således skriver han ett par artiklar om det han upplevt som asylsökande och får genast smaka på den svenska migrationsdebatten och höra att han – en troende muslim – är både islamofob och främlingsfientlig. I själva verket är han av den enkla uppfattningen att asylrätten är för viktig för att den ska få missbrukas. Och där har han ju onekligen en poäng.

Boken heter En främling korsar ditt spår och handlar, som man kan förstå, om en ung från Afghanistan, hans barndom, ungdom, arbete i regeringen och flykt till Sverige, till ett liv som asylsökande och ”nyanländ”. Boken är översatt av mig och utgiven på mitt förlag, Mummelförlaget. Den kan beställas här.

Det måste gå att förstå ordens faktiska innebörd

Hur många tänker – verkligen och på djupet – på vad alla de ord och uttryck som så många politiker, skribenter, debattörer, bloggare ofta använder egentligen betyder? Vad innebär konkret till exempel

* invandringskritisk
* invandrarkritisk
* främlingsfientlig
* rasist
* islamofob
* kränkt
* diskriminerad
* hets mot folkgrupp
* förtal

Ord för ord, vad menas? Konkret, alltså. Och: är dessa ord alltid fel och fula eller har de någon gång en icke-fel, icke-ful, enbart beskrivande innebörd?

Man blir lätt förvirrad av att läsa de mängder av texter där dessa ord används, där de läggs in i meningar och där läsarna förutsätts förstå precis vad som avses. Eller är det meningen att man inte ska förstå utan bara gå igång på vad som allt mer blivit en sorts ”triggerord”?

Det är svårt att acceptera det lättvindiga användandet (missbruket) av de ovan uppräknade orden. Vad är det som ”de” försöker få ”oss alla” att känna kollektiv skuld för? Är det floskliga användandet av dessa ord som ingår i elitdebattörens vokabulär ett sätt att försöka näpsa andra människor? Är det ett försök att kväsa människors uppriktiga tankar och känslor genom att sätta negativa stämpelord på dem som inte inordnar sig i elitdebattörernas, politikernas etc värld och anammar deras världsbild och -syn?

Under rubriken Nu krävs enighet mot rasismen skriver en kulturskribent (är det en kulturell skribent eller en person som skriver om kultur?) bland annat detta:

Förra året flyttade främlingsfientligheten fram positionerna. För att inte 2013 ska bli ytterligare ett år av trötthet och förvåning inför detta krävs att vi alla enas mot rasismen.

Vad menas med ”…flyttade främlingsfientligheten fram positionerna”? Vem/vad är denna hemska Främlingsfientligheten? Den måste ju vara något konkret eftersom den kan ”flytta fram positionerna”? Och vad menas konkret med att denna hemska och tydligen ständigt närvarande ”främlingsfientlighet” just kan ”flytta fram positionerna”?

Vad menas med att förra året har varit ”ett år av trötthet och förvåning”??? Trötta på vad/vem/vilka? Förvånade över vad/vem/vilka? På vilket sätt och av vad/vem/vilka ”krävs att vi alla enas mot rasismen”? Och vad betyder ”att vi alla enas mot rasismen”?

Det är tröttsamt att ständigt och jämt läsa och höra de här ofta obegripliga, ogripliga, icke-konkreta utfallen. Alla dessa ord och uttryck som staplas efter varandra i debattartiklar på ca 3100 tecken inklusive blanksteg i alla tänkbara medier. Mot vem/vad/vilka riktar de sig? Många av texterna verkar skrivna av slumpgeneratorer som matats med alla de ovan ifrågasatta orden plus ett antal till, ungefär som i en gammaldags tombola där de vevats runt lite och sedan plockats ut ett efter ett för att infogas i debattartikelmeningar med några ”och”, ”vi”, ”som”, ”att” etc som bindeord.

Vad i hela fridens dar betyder den här otydliga men förnumstiga artikelslutklämmen på Expressens debattsida (se länk ovan):

Det som nu krävs är enighet kring antirasismen som minsta gemensam nämnare; bara då kan vi baxa det här landet till rätt sida om anständighetens gräns.

Skulle alla dessa skribenter kanske, möjligen, eventuellt kunna – som det heter på nysvenska: tagga ner lite och börja skriva lite mer sansat och gärna lite tydligare och mer begripligt? Och är det för mycket begärt att man anstränger sig lite för sluta se ”rasism” och ”islamofobi” och ”främlingsfientlighet” vart man än vänder sig? Skulle inte livet och samlevnaden i samhället bli lättare om vi alla lärde oss den verkliga innebörden av till exempel ord och uttryck som ”diskriminerad”, ”kränkt”, ”förtal”, ”smutskastning”, ”hets mot folkgrupp”? Och kanske skulle folk också må bra av att lära sig att inte vara så himmelens lättkränkta… ”Hets mot folkgrupp” är, förresten, ytterligare ett begrepp som också tappat sin faktiska och ursprungliga betydelse och som nu används så fort någon säger ett misshagligt ord om någon annan (som inte ens är en ”grupp”)!

Det vore skönt om år 2013 blev året då folk slutade att floskla och i stället tog itu med problem och attityder (inte minst sina egna) samt lärde sig mer om samhället och om de människor som de skriver om. Men det är väl för mycket begärt och kanske är det rentav fientligt eller fobiskt mot någon hetsad grupp (journalister, debattörer?) att ens uttrycka en sådan önskan?

Jag önskar mig dock ett åsikts- och yttrandefritt 2013 för alla i hela världen, men till att börja med i min närmiljö: Sverige! Det behövs.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

Sluta upp med Vet Bästerbergeriet

Apropå Bengt Westerbergs (och regeringens) utredning ”Främlingsfienden inom oss” (finns att ladda ner här) uppstår en del frågor. Bland annat :

•  Vad är ”främlingsfientlighet”?
•  Varför får man inte hysa fientlighet mot främlingar i Sverige
(om man nu gör det)?

Att ställa sig avvaktande (rädd, fientlig etc) gentemot just främlingar är ju något som ligger nedärvt hos människan – av naturliga orsaker. Sedan urminnes tider har det varit sunt att hysa viss misstänksamhet mot dem man inte känner och att uppleva en vilja att beskydda och försvara sina närmaste och sitt revir.

Om en människa känner sig fientligt inställd mot främlingar så gör den det. Det måste ju vara tillåtet för människor att känna sig fientligt inställda till både främlingar och bekanta! Svenska staten kan inte tro att den kan ta sig rätten att bestämma och reglera vad människor ska känna och tycka. Staten kan inte ha rätt att ens försöka hjärntvätta människor.

Bengt Westerberg säger:

En grundläggande princip i internationella mänskliga rättighetskonventioner liksom i svensk lagstiftning är att alla, utan åtskillnad, ska ha lika rättigheter och möjligheter.

Om människor är ”främlingsfientliga” (exakt vad BW menar med det vet jag inte), så betyder det väl inte att den svenska lagstiftningen förändras utan den gäller ju oavsett hur ”främlingsfientlig” någon är.

Ju fler Vet Bästerberg-typer i regering, riksdag och utredningsväsende politiserar och problematiserar allt i människors liv, desto värre kommer det att bli. Människor revolterar mot ständiga pekpinnar och allt mer ingående och omfattande reglerande av deras tyckande, tänkande och kännande.

I stället för det numera så vanliga tjatet om ”främlingsfientlighet”, ”rasism”, ”islamofobi” som vi ständigt matas med och som människor påstås hysa även när de inte alls gör det, borde man göra något helt annat:

Lägg ner kränkthetsindustrin! Lär människor att sluta upp att påstå att de är kränkta för minsta lilla. Lär människor att ibland slå dövörat till, bita ihop och gå därifrån när någon säger något de inte gillar. Man måste inte reagera eller överreagera på vartenda korkat ord eller i ilska uttalat tillmäle!

Lästips: Ingen tar skit i de lättkränktas land.

Nyanlända asylsökande lär sig mycket snabbt att deras bästa valuta är att dra fram rasist – främlingsfientlighets – islamofobi-kortet när svenskar inte gör som de vill eller de inte får som de vill. Det är förnedrande för dem och förödande för oss att bland det första de lär sig är att förminska sig själva och se, ofta sunt skeptiska svenskar, som allt detta. På samma sätt som svenskar kan känna sig allt mellan lätt avvaktande och ganska starkt emot människor från helt andra kulturer, med främmande språk och helt annorlunda och okända traditioner, kan också de nyanlända asylsökande känna likadant gentemot svenskarna. Det är helt naturligt och mer vanligt än ovanligt. En sund skepticism, en avvaktande hållning eller rentav en rejäl misstänksamhet är som sagt helt naturlig och normalt och kan inte lagstiftas eller utbildas bort. Det har alltid – och kommer alltid – att finnas. Hos alla människor.

Bäst är att sluta upp med alla dessa utredningar, påbud och stämplanden av människor som uttrycker skepticism eller oro. Låt integrationen eller assimiliationen (det måste vara upp till varje enskild att välja väg) och den ömsesidiga respekten, närmandet till ”de främmande” ske i sin egen takt – från ömse håll. Statliga påhitt och påbud och framstressande av en integration som bevisligen tar flera generationer, gör bara människor irriterade. Och med ökad irritation finns risk att klyftor och misstänksamhet mellan folkgrupper ökar. Minskar gör de i alla fall inte.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.