• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2021
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Bedrägerier, lögner, förfalskningar

Klicka på bilden för att komma till pdf-dokumentet.

AsylbedrägerierJag har samlat ett urval – ett axplock – av alla de texter som publicerats här på bloggen genom åren om bedrägeri och förfalskning på asylområdet. Alltså ett urval, långt ifrån alla. Korta utdrag ur texter från november 2007  till juni 2016, en tidsperiod på nästan nio år med länkar till varje så att man kan läsa dem i sin helhet.

Det borde inte behövas en brasklapp om det självklara, men i det svenska åsiktsklimatet är det kanske bäst ändå att göra det: Nej, alla asylsökande ljuger inte. Nej, alla asylsökande bedrar inte. Nej, alla asylsökande har inte falska identiteter och falska asylhistorier. Bara väldigt många

Här är den första och den sista texten.

“Det finns en risk…” – 13 november 2007. Ur texten:

Samma svenska pass används flera gånger, av olika personer. Irakiska G-pass förfalskas, pass från EU-länder florerar på smugglarmarknaden och kan köpas med visering till eller uppehållstillstånd i något Schengenland. Det är människor av alla möjliga nationaliteter och med alla möjliga bakgrunder (också kriminella och terrorister) som tar sig till Sverige och lever här under falsk identitet. Långt ifrån alla är alltså ens irakier, som en del vill försöka få det att verka som. Och bland dessa finns också ”äkta” asylsökande – men vem kan veta vem som är vem och vem som är vad?

Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:

Texten fick mig att tänka på hur medier rapporterat och rapporterar om det svåra området asyl & migration. Och på att det har tagit så lång tid innan man på lite mer allvar tagit upp frågan om asylbedrägerier när det gäller dem som söker asyl som minderåriga utan att vara det, men också asylbedrägerier generellt.

Synpunkter, kommentarer, tillägg etc kan kommuniceras här.

© denna blogg. Vid citat ur texterna, vänligen länka alltid till originalinlägget.

Skärmavbild 2016-06-23 kl. 09.15.05

Finland. Statsministern om flyktingkrisen, hjälpvilliga helsingforsbor, rasistiska lappar och betydelsen av en vänfamilj

Finlands flagga mörkare blått korsHär följer ett aktuellt axplock av vad som tycks, sägs och görs på asylområdet i Finland.

Svenska yle.fi logoFinlands statsminister Juha Sipilä, Centerpartiet, säger i en intervju till Yle 30 augusti, att han inte ger invandringsdebatten några höga stilpoäng och att också Finlands ska bära sin del av ansvaret i flyktingkrisen.  Samtidigt tycker han att asylprocesserna måste skötas så, att ingen kan komma att på felaktiga grunder dra nytta av trycket på myndigheterna.

Sipilä ville inte direkt ta ställning till de mer extrema åtgärderna kring flyktingkrisen i Europa, som det stängsel som Ungern bygger vid gränsen mot Serbien.

Juha Sipilä– Stängslet är en följd av att man inte har klarat av att ta hand om det här på rätt sätt.

Statsministern fick frågan om vad han anser om att en del kommuner vägrar ta ta emot asylsökande. Han svarade:

Juha Sipilä– Kommunerna har rätt att göra så. Samtidigt har många kommuner också välkomnat de asylsökande.

Han sade vidare att man borde komma åt grundorsakerna till flyktingkrisen. Han medgav att EU och omvärlden inte har lyckats påverka exempelvis läget i Syrien i tillräckligt hög grad.
—————————————————
Svenska yle.fi logoFrån Finland rapporteras också att helsingforsborna varit mycket generösa och att så många velat skänka kläder och annat till de asylsökande i huvudstadsregionen att man tvingats be invånarna att vänta lite innan de skänker mer. Biträdande chefen Helsingfors flyktingmottagning, Mari Saari:

Vi måste organisera gåvorna först.

Helsingfors flyktingmottagning fick under tisdagen förra veckan (den 25 augusti) ta emot mängder av samtal och över hundra mejl från människor som ville ge bort kläder, skor, hygienartiklar och annat. Tiotals invånare har dykt upp på mottagningarna med sina paket och säckar. Förläggningens chef Leena Markkanen:

Invånarna har sagt att vi ska hälsa asylsökandena riktigt hjärtligt välkomna till Helsingfors. Vi är så överraskade.

—————————————————
Samtidigt har lappar med främlingsfientliga budskap klistrats upp utanför en ny flyktingförläggning. På dem står det på finska:Samtidigt har lappar med främlingsfientliga budskap klistrats upp utanför en ny flyktingförläggning. På dem står det på finska:

Varning! Du närmar dig en flyktingförläggning. Vi uppmanar till försiktighet då du rör dig i närheten. För din egen säkerhet lönar det sig att undvika området efter mörkrets inbrott.

På sin webbplats skriver den Finska motståndsrörelsen att de har satt upp varningslappar kring den nya flyktingförläggningen för att varna invånarna om farorna med förläggningen.

Polis Oönskat beteende sprida rasistiska lapparÖverkommissarie Jari Taponen vid Helsingforspolisen har brottsanmält de främlingsfientliga lapparna som lagts upp vid flyktingförläggningen i Forsby under veckan. Taponen säger att lapparna är ägnade att sprida rädsla och öka motsättningar.

Det är fråga om ett oönskat beteende och ägnat att sprida rädsla. Lapparna skapar motsättningar mellan invånare och flyktingar.

—————————————————
Svenska yle.fi logoFlyktingläget i Europa blir allt svårare, och det kommer att märkas på många håll också i Finland. Larsmo kommun tog i fjol emot två syriska familjer, som nu har börjat hitta sin plats i det nya samhället, till stor del tack vare det lokala stöd de har fått.

Syrier med vänfamilj i LarsmoDe syriska kvotflyktingarna Tariq Al Baradan och Wala Al Rwasheda kom till Finland för knappt ett år sedan tillsammans med sina två pojkar Mutaz och Mohammad. Och alla pratar redan svenska. Efter 2,5 år i ett flyktingläger i Jordanien kom den syriska familjen till Finland i september i fjol och fick genast kontakt med sina vänfamiljer, Svenlins är en av de två vänfamiljerna och de träffades redan dagen efter att familjen anlände. Tariq Al Baradan:

Jag är mycket tacksam för mina vänfamiljer. De besöker oss och håller kontakt med oss. Jag, min fru och mina barn är så glada.

Wala Al Rwasheda:

Vi pratar om allt möjligt. Barnen leker. Våra vänfamiljer vill veta hur det var att bo i Syrien. De lär oss språket och berättar hur saker fungerar här i Finland.

Längst ner i texten finns ett radioinslag på  fyra och en halv minut. Lyssna gärna på det och betänk att den syriska familjen vid intervjutillfället bara varit i Finland i elva månader men redan gör sig helt förstådda på svenska. Ingenting var komplicerat, familjerna hade till bara en enda gång och i övrigt använde de Google Translate. Efter tre månader slutade de med det och nu lär sig syrierna hela tiden nya ord och uttryck tack vare sin vänfamilj, som också i sin tur lär sig om Syrien och syrisk mat och annat. Ett givande och ett tagande, således,

Reflektion: Så här bra kan det bara gå om asylinvandringen är måttfull och de som kommer kan tas upp och in i det nya landet. Kommer det sådana enorma mängder som till Sverige blir en integration, likt den vi läser och hör om i Larsmo (och den är inte på något sätt ovanlig i Finland), totalt omöjlig. I stället blir det som i Sverige, att parallella samhällen, utanförskapsområden och no go-zoner uppstår. Det skadar landet, dess eget folk och dem som borde ges en reell möjlighet att kunna bli en del av landet och samhället.
—————————————————
Detta är, som sagt, ett aktuellt axplock av vad som tycks, sägs och görs på asylområdet i Finland. På inget annat samhällsområde torde titeln på mina böcker (samma titel på båda) vara mer relevant och korrekt:

Framsida miggbok 1 2008-2012 Framsida miggbok 2012-mars 2014

I Dårfinkeristan den 21 februari 2014

Tillägg till/uppdatering av texten I Dårfinkeristan den 20 februari 2014.

sydsvenskanNu framkommer, bland annat i artikeln Malmös bilmålvakter skyldiga 168 miljoner i Sydsvenskan den 21 februari, att uttalandet av gatukontorets chef Bo Andersson om att ”Förra året gick vi miste om 42 miljoner kronor i obetalda parkeringsavgifter” inte riktigt höll. För nu har man kommit fram till att det rör sig om 168 miljoner kronor som ”vi” (skattebetalarna) gått miste om bara under förra året. Så stora skulder för obetalda p-böter och skatter har alltså, enligt dagens uppgifter, Malmös nio tyngsta bilmålvakter.

I artikeln i Sydsvenskan kan man läsa:

Den enskilt mest skuldsatte är 29-årige Ibrahim Sabih. Hans skuld hos Kronofogden för obetalda p-böter och skatter är 41,1 miljoner kronor. Sabih har enligt bilregistret 1929 bilar.

Detta verkar ha blivit ett kreativt och tämligen säkert sätt främst för en del kanske icke-integrerade (eller barn till) asylinvandrade att försörja sig på. Det är så det ser ut, åtminstone. Och detta har kanske pågått i många år och kommer sannolikt att fortsätta att fungera också i år och förmodligen även därpå kommande år. För, som kronokommissarie Christer Davidsson säger i artikeln:

Vårt system är inte byggt för så stora skulder.

Jaha. Nehej. Det är klart. Det är alltså en ohyggligt stor och omfattande och hänsynslös brottslighet som pågått och pågår. Och svenskarna, som ju inte vill kallas ”främlingsfientliga” eller något annat trist, gör inte mycket åt den. Fast det är klart: regeringen har ju ”aviserat en lagskärpning mot bilmålvakter senare i vår”… ”Aviserat”, inte ”beslutat om”. Och vad ska den ”lagskärpningen” omfatta som gör att Ibrahim Sahib med flera känner att de måste sluta med sin brottslighet som ju hittills torde ha lönat sig mycket väl?

Kanske kan regeringen sätta integrationsministern på att skapa ett pilotprojekt som gör att dessa människor blir laglydiga och trevliga och ”känner sig delaktiga i det svenska samhället”! Men kräv för Guds skull inte att de ska betala tillbaka de undanhållna 168 miljonerna till den skattekista som alla laglydiga svenskar fyller på för att pengarna bland annat ska räcka till allt som asylinvandrade behöver och kräver när de kommer till Sverige, för det skulle någon, särskilt i en del politiska partier, uppleva som kränkande och ”rasistiskt”.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg.

En f.d. migga: ”Vi måste sluta att reagera med ryggmärgen och stänga av allt förnuft bara vi hör ordet ”heder”!”

En f.d. migga skriver, apropå den stora mediala uppmärksamheten kring den familj med fyra söner, som bland annat varit omtalad i en hel timmes program i Uppdrag granskning den 16 oktober och även i SVT Debatt den 17 oktober:

profileJag har en kollega med arabiskt ursprung och hon säger att varje gång en tjänsteman på en svensk myndighet ser eller hör ordet ”heder” så blir denne väldigt nervös. Vår kunskap om just s.k. ”hederskulturer” och hur dessa fungerar är nämligen väldigt begränsad, för att inte säga obefintlig. Som regel är det så att den ”kunskap” vi har om ”hederskulturer” är det som vi har matats med av media…

Jag säger inte att det inte finns ett hederstänkande och att många hemska brott har begåtts på grund av detta tänkande. Men eftersom vår kunskap är så dålig så vet vi inte vad vi ska fråga, eller vad vi ska be den sökande berätta. Om man dessutom blir väldigt nervös och orolig för att man är rädd för att göra fel, och därmed kanske kränka någon, så släpper man igenom vad som helst bara ordet ”heder” nämns. Att påstå att begreppet används felaktigt, ja rent av som lögn, är inte rasistiskt eller något annat. Det borde faktiskt krävas att alla vi som arbetar inom statsförvaltningen och kan tänkas komma att stöta på det ska få ordentlig utbildning i vad detta begrepp verkligen innebär.

Vi måste sluta att reagera med ryggmärgen och stänga av allt förnuft bara vi hör ordet ”heder”!

Vad gäller familjen som får så mycket utrymme i medierna, så kommer de nu givetvis att få PUT. Av nervösa tjänstemän. Därefter kommer maken att söka uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin fru och sina barn, eftersom han har insett att han har varit dum och ju egentligen älskar sina barn och sin fru. Och frun älskar naturligtvis honom. Och barnen saknar ju sin pappa jättemycket. Dessutom skulle släktens heder återupprättas om de nu började att leva ihop igen. Och så han får också PUT.

Har jag sett det förr? Ja.

Kommentar: Svenska medier vet bäst. Miggornas rapporter, deras kunskaper och insikter ska man inte bry sig om för de är onda, elaka och hittar på (av någon anledning som ingen vet, men ändå). Troligen är de också rasister, främlingsfientliga och islamofober. Det är man mer eller mindre som en självklarhet om man jobbar på Migrationsverket, enligt svenska mediers fastcementerade åsikt. Det är de svenska, kunniga och godhjärtade journalisterna (och givetvis de svenska, kunniga och godhjärtade hjälparna) som känner till verkligheten och som kan bedöma vad asylsökande (utan asylskäl) berättar!

Notera att jag inte drar alla journalister över en kam (som många – de flesta? – journalister gör med miggorna…), utan vet att det finns sanningssökande och hederliga mediemänniskor därute. Men de arbetar i ett medieklimat där det är mycket svårt, för att inte säga omöjligt om de vill behålla sina jobb, att försöka nyansera något som har med asyl, migration, integration att göra. Dem är det synd om, för de hindras från att göra ett gott och hederligt journalistiskt arbete.

Fundering: När får vi se de goda, kunniga svenska journalisterna ta en ordentlig titt på hur en ensam, sjuk kvinna klarar att resa i bil i två veckor med fyra barn från Ingusjien till Sverige? En hedersförtryckt, misshandlad, utfattig kvinna med svag psykisk hälsa – hur orkade hon och hur fick hon ihop pengar till falska handlingar (Vem tillverkade dem och vad kostade de?) och till resan som måste ha kostat en smärre förmögenhet för henne själv och fyra pojkar (Vad kostade den?). Och tror man verkligen att hon skulle ha klarat att ta sig hit om miggans scenario ovan inte var realistiskt? Dvs skulle en hedersförtryckt mor med fyra söner verkligen ha kunnat lämna Ingusjien och resa hela vägen till Sverige utan stöd från sin släkt och – troligtvis – från sin make? Det berättades ju i Uppdrag granskning om hur totalt förtryckta kvinnor är i Ingusjien, och när svenska medier visar något så är det ju sant.  Men varför undrar reportrarna inte över hur återresan till Sverige var möjlig och redovisar inga detaljer kring den?

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)