Påskaftonsmöte med Thanh och två barn är uppkallade efter mig och Fredrick Federley

Tiden går fort och det har hunnit gå drygt 1,5 år sedan jag senast träffade Thanh. Han bor ca två timmars bilresa från Stockholm och jobbar heltid, har familj och villa där mycket behöver fixas, så det är inte så lätt att hinna åka till Stockholm över en dag. Men nu, på påskafton 2016, kunde vi äntligen ses igen. Det blev ett glatt återseende och en ”walk down memory lane” – vi mindes och påmindes om en massa som hänt och människor vi mött under åren då jag var hans asylombud. Vi har så många minnen från det att jag träffade honom på förvaret i Märsta där han satt i åtta månader tills han fick uppehållstillstånd, id-kort och svenskt medborgarskap fram till idag

Här är en liten kavalkad över vad vi var med om!

Thanh, Hoa, Fredrick Federley

Nu ber vi utrikesminister Carl Bildt om hjälp – 26 juni 2007

 

 

 

 

 

Hoa Merit Thanh vid Vietnams ambassad

Om vietnameserna (igen) – 5 juli 2007

Matpengar och reskort till Thanh – 5 juli 2007

 

 

 

 

Tidningen Dagen om Thanh och Hoa – 6 juli 2007

 

 

 

 

 

Thanh, Maud Olofsson, Fredrick Federley

Grattis på födelsedagen idag, Thanh! – 21 juli 2007

 

 

 

 

 

 

Tove Lifvendahl och Thanh 14 aug 2007

Thanh och jag äter lunch med Tove Lifvendahl – 14 augusti 2007

Thanhs ärende återsänt till dem som för tre månader sedan fattade beslut i ärendet… – 13 september 2007

 

 

 

 

Migrationsverket har inte gjort något på flera år… – 11 oktober 2007

“Verkställighetshinder är ingen ny omständighet”?!!? – 11 oktober 2007

Nya märkliga turer i “fallet Thanh” – 5 november 2007

 

 

 

Dan Eliasson

Thanh

De märkliga turerna i “fallet Thanh” tar aldrig slut – 19 november 2007

 

 

 

 

Thanh och Elisabeth Svantesson sept 2007

En riksdagsledamot som bryr sig – 11 september 2007

 

 

 

 

 
Massor hände under alla år, bland annat gjorde vi en JK-anmälan som resulterade i att både Migrationsverket och Polisen klandrades.

Ur beslutet, först utdrag ur anmälan:

MW – Medborgarnas flyktingombudsman, MFO – har i en anmälan den 29 september 2006 begärt Justitiekanslerns granskning av och ställningstagande till den omständigheten att Migrationsverket enligt henne kräver att vietnamesiska medborgare som har sökt asyl i Sverige fyller i en blankett från Vietnams ambassad med rubriken ”Personlig deklaration”, där ett stort antal delvis känsliga uppgifter om personliga förhållanden efterfrågas.

MW har vidare i sin anmälan anfört att Polisen i samband med ett verkställighetsärende avseende vietnamesiske medborgaren TQT (nedan TQ) har bett denne att ljuga för Vietnams ambassad i Sverige och säga att han är turist och har tappat sitt pass samt uppmanat honom att söka pass och återresetillstånd i falskt namn.

Och, ur JK:s långa resonemang och beslut:

Migrationsverket kan inte undgå kritik för att man har medverkat till att hemliga, och i vissa fall mycket känsliga, uppgifter har lämnats till Vietnams ambassad, tydligen också till vissa andra ambassader. Jag utgår från att verket ser över sitt agerande och att sekretesslagen från och med nu konsekvent efterlevs.

Samt:

Polismannens agerande är kanske i någon mening begripligt med tanke på vad den omstridda uppgiften innebar för möjligheterna att fullfölja avvisningen. Icke desto mindre måste det anses helt oacceptabelt att en svensk polis uppmanar en person som skall avvisas att lämna oriktiga uppgifter till den egna ambassaden. Det strider mot regeringsformens krav på saklighet och det utsätter personen för oöverskådliga risker. Handlandet innebär dessutom i praktiken att en svensk myndighet försöker lura myndigheterna i ett annat land, något som inte får förekomma i annat än mycket speciella fall och under politisk kontroll. Detta gäller även i sådana situationer då det andra landets krav och regler anses orimliga. Som MW har anfört får den sortens invändningar tas upp i andra sammanhang.

För polisinspektören har det tydligen varit helt naturligt att handla på det sätt som han gjorde. Det betyder rimligen att polismyndigheten inte har klargjort för honom att ett sådant handlande inte får förekomma. Mot den bakgrunden anser jag att handlandet måste tillräknas myndigheten som sådan. Polismyndigheten i Stockholms län kan därför inte undgå kritik för det inträffade.

Jag utgår från att myndigheten ser till att dess företrädare inte fortsättningsvis agerar på det sätt som har skett i detta fall. Jag sänder detta beslut även till Rikspolisstyrelsen och förutsätter att också styrelsen uppmanar till ett helt korrekt handlande i samband med verkställighet av avvisningsbeslut.

Det här är Thanhs reaktion när beslutet kom.

Här berättar Thanh ett år efter att han fått permanent uppehållstillstånd, PUT, hur det kändes när jag ringde och gav honom beskedet.

”l have a safe and comfortable life now!” – 29 oktober 2009

Hela historien om främst Thanh, men  också Hoa, kan alltså läsas under rubriken Vietnamesen.

Trevlig information: Jag visste inte om det, men Thanh berättade att Hoa nu har två barn och han och hans fru har döpt dottern till Merit och sonen till Fredrick! Det var både roligt och rörande att höra.

Till sist: Många människor ”figurerade” i den här mångåriga historien; en del nämnda ovan. Inblandade – behjälpliga – var också dåvarande journalisten Martin Kits; prästen Håkan Sandvik; Centerpartiets Ungdomsförbund; advokaten Anna Dahlbom; Lars-Gunnar Lundh, då överdirektör på Migrationsverket; Karin Hübinette då anställd på SVT; Elisabeth Svantesson, riksdagsledamot; en migga på förvaret och säkert många andra som ju också finns nämnda i inläggen om Thanh och Hoa.

© denna blogg.

 

Om det första programmet i Radio24syv:s serie Danmarks Röst

Jag lyssnade på nätet på det första programmet i Danmarks Radio24syv:s serie Danmarks Röst, där Mikael Jalving samtalade med Gunnar Sandelin och där även Fredrick Federley medverkade kort. Programmet var det mest lyssnade på av alla i går.

Det jag slogs mest av när jag lyssnade var tonen hos programledaren, så olik den ofta lätt hätska och grötmyndiga tonen hos svenska program- och debattledare. Och avsaknaden av det lite svårdefinierbara begreppet ”politisk korrekthet”, helt enkel avsaknaden av underliggande politiska hänsyn och ”fingrar-i-luften”. Tonen och atmosfären var en helt annan än i svenska motsvarande program (oavsett ämne). Det fanns en respekt för den medverkande och en genuin nyfikenhet hos Mikael Jalving, som man alltför sällan upplever i svensk radio (däremot i finsk och finlandssvensk). Han lät Gunnar Sandelin tala till punkt och avbröt inte hela tiden på ett oartigt och abrupt sätt som svenska journalister och programledare så ofta gör (för att de hellre vill höra sina egna röster?). Mikael Jalving var också, till skillnad från väldigt många av sina svenska kollegor, ordentligt påläst.

Gunnar Sandelin kom alltså till tals utan att avbrytas av en självhävdande, lätt uppblåst programledare och utan att behöva höra de gängse, ofta insinuanta standardfrågorna som så gott som alltid ställs av svenska journalister när det handlar om någon som är kritisk till den stora asylinvandringen till Sverige (men inte bara då). Och lyssnaren leddes inte av programledaren till att ”tycka som man ska tycka” (i Sverige). Det fanns hos Jalving – till skillnad från hur det hade varit med en svensk programledare – ingen önskan om att prompt manifestera sin egen åsikt och ”sätta dit” sin gäst för det denne sa och tyckte. Lyssnaren fick helt enkelt ta till sig det som sades och själv bilda sig en uppfattning, helt utan de i Sverige ständigt närvarande pekpinnarna.

Talande var också det lilla avsnitt där Jalving berättade om den svenska sågningsreaktionen i Aftonbladet, redan innan programmet sänts! Och oartigheten (fegheten?) hos den som sågat programmet totalt utan att ha hört det, som inte ens brydde sig om att svara på en inbjudan från Jalving att komma och tala om det i Danmarks Röst!

Den som vill kan ställa in öronen på förutsättningslös lyssning och efter att ha hört programmet själv bilda sig en egen uppfattning om det. Det är ju lättare att ha en uppfattning efter att man har hört det än att, som recensenten i Aftonbladet, ha starka åsikter om det innan det ens sänts…

Den 1 juli medverkade Ilan Sadé i Danmarks Röst, troligen inbjuden både för sin artikel i Dagens Juridik och för sin nyutkomna bok Frommare kan ingen vara (Mummelförlaget).

© denna blogg.

Väl rutet, Fredrick Federley!

Fredrick Federley, riksdagsledamot för Centerpartiet och kandidat i Europaparlamentsvalet, säger i ett pressmeddelande:

Ställ Grekland till svars och bötfäll kraftigt!

Detta med anledning att rapporter om att Grekland uppges låsa in migranter fastän de inte är misstänkta för brott.

Väl rutet, Fredrick Federley! Människor som söker skydd undan krig ska tas emot på ett korrekt sätt och ska ges möjlighet att söka asyl enligt vedertagna regler och normer som slagits fast i internationella konventioner och i enlighet med varje suverän stats egna lagar. Människor som inte begått brott ska inte hållas fängslade, det borde vara en självklarhet i varje civiliserat land och definitivt i ett EU-land!

Man ska i sammanhanget dock komma ihåg, att det är olagligt i de allra flesta länder att vistas där utan tillstånd. Så ser världen och världsordningen ut, att varje land har rätt att, i enlighet med sin lagstiftning, bestämma vilka som får vistas på dess territorium. Och befinner sig man i ett land utan tillstånd och vägrar lämna det så är det olagligt (= ett brott) och då kan man hållas i förvar, det vill säga vara inlåst, under den tid det tar för personen i fråga att, ofta med hjälp av landets myndigheter, ordna med de handlingar som behövs för att personen ska kunna lämna landet och återvända till sitt hemland.

Att fängsla människor som söker asyl under ofta riktigt dåliga förhållande är inhumant, förkastligt och oacceptabelt. Just när det gäller Grekland kanske det dock blir lite knivigt att bötfälla kraftigt när EU samtidigt pumpar in pengar i landet på grund av dess urusla ekonomi. Principen ”bötfäll kraftigt” som Fredrick Federley och många andra förespråkar – även om den kanske inte är tillämpbar på just Grekland – är dock den enda rätta. Men den torde förbli en ”princip” just när det gäller Grekland.

© denna blogg. Vid citat, var god ange källan.

En migga kommenterar en kommentar av Fredrick Federley

Först skrev en migga texten En migga: ”Det var vår GD som ordnade alltihop, med PUT och trafikstockningar in i kommunerna och internationella huvudskakningar och annat.”. Den kommenterades av Fredrick Federley i inlägget Kommentar av Fredrick Federley. Här följer en kommentar till kommentaren av samma migga som skrev den ursprungliga texten:

Fredrick Federley har fel på flera punkter. Det finns en – och kommer som landet ligger bara att vara en – EU-stat som ger PUT till syrier. Sverige. Om Federley tror något annat har han missat hela debatten. Eller ens vad syftet med vår GDs artikel var, nämligen att peka att på  att det vi i Sverige gör det gör ingen annan.

Det finns inte heller någon annan EU-stat som praktiserar något system med att tillfälliga uppehållstillstånd – vilket alltså är var övriga praktiserar – efter en tid och med någon slags automatik ger PUT. Tyskland exempelvis hade sökande på Duldung tio år efter att det sista kriget på Balkan upphört. Och vad gäller vidarebosättning – som alltså handlar om uttagning via UNHCR och inte berör de som söker asyl på plats – så gav Storbritannien senast kalla handen.

Tack till miggan med lång och gedigen erfarenhet och kunskap på asylområdet och till Fredrick Federley, riksdagsledamot och migrationspolitisk talesperson, C, för att de kommenterar – var och en efter sin kunskap och erfarenhet – de här frågorna (med utgångspunkt från Migrationsverkets GD Anders Danielssons artikel i tidningen Advokaten). Förhoppningsvis bidrar de till att få er, som läser de bådas inlägg, att förstå hur svårt och nästintill ogenomträngligt asylinvandringsområdet är. Och nu får ni tänka, tycka, tro vad ni vill eller – helst – försöka ta reda på vad som egentligen är rätt och vad som är fel. Eller snarare: vad som är lite mer rätt och vad som är lite mer fel… Lycka till!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

Kommentar av Fredrick Federley

Här följer, i tweet-form, några kommentar av Fredrick Federley, riksdagsledamot, C,  till vad en migga skriver i texten En migga: ”Det var vår GD som ordnade alltihop, med PUT och trafikstockningar in i kommunerna och internationella huvudskakningar och annat.”  den 30 januari. Tweetsen publiceras med hans tillåtelse.

Nämnas kan att Fredrick Federley är en god vän till mig. En vän som jag har – och under de senaste sju åren har haft – många goda, intressanta och givande diskussioner med och som det alltid går att prata med, också när vi har olika åsikter, vilket ju händer! Vi har också tillsammans agerat ombud åt Thanh Qang Tran. Läs hela historien om honom här, eller bara några inlägg som till exempel:

Mer om vietnameserna – 29 juni 2007
Matpengar och reskort till Thanh – 5 juli 2007
Thanh fick åka till MIG en gång till… – 8 april 2008

Här är tweetsen, där Fredrick Federley kommenterar  – något rumphugget pga tweetsens begränsande format – vad miggan har skrivit (se länk i första meningen, högst upp). Om miggan som skrivit texten det handlar om, vill kommentera är vederbörande förstås också välkommen att göra det!

Apropå vård för f.d. asylsökande och illegala invandrare

Läs först vad jag skriver i mitt inlägg Vilka lagar ska gälla och vilka lagar ska inte gälla?

Med anledning av debatten – och nu beslutet – i frågan om vård åt personer som inte har rätt att vistas i Sverige, skriver en bloggläsare bland annat följande:

Det pratas nu väldigt mycket om vård till dem som befinner sig i Sverige illegalt. Enligt min mening så handlar det om att Migrationsverket och polisen inte verkställer avvisningar och att varken polisen eller någon annan myndighet i tillräcklig utsträckning är ute och kollar arbetsplatser efter svart arbetskraft.

Det behövs ingen särskild lagstiftning eftersom vi ska följa internationella konventioner som handlar om att alla ska ges sjukvård. Problemet är att vi tillåter att folk arbetar svart och att de som ska avvisas inte blir avvisade. Där ska resurser läggas.

Och så här sade Fredrick Federley (c) i riksdagsdebatten idag:

Men det blir problematiskt om vi börjar säga att gratis sjukvård är en mänsklig rättighet.
—–
Jag har inte kunnat se i någon av de internationella regleringar som vi har skrivit under att man ska erbjudas gratis sjukvård. I, tror jag, 23 § när det gäller mänskliga rättigheter och sociala rättigheter regleras att man ska ha boende, att man ska ha en viss levnadsstandard och så vidare. Innebär det att man från oppositionens sida i nästa steg kommer att vilja föra fram krav också på ekonomisk levnadsstandard för dem som väljer att inte ge sig till känna för svenska myndigheter? I så fall har vi kommit till stadiet att vi faktiskt har fri invandring till Sverige.

Och Kalle Larsson (v) uttrycker sig bland annat så här:

Jag tror att Fredrick Federley faktiskt gör ett litet enkelt avslöjande: Man måste avkräva att reglerna följs. Det här är en debatt om rätt till vård, om allas rätt till lika vård på lika villkor. Fredrick Federley är i det sammanhanget noga med att vi ska diskutera bara det vi verkligen ska diskutera, som han själv uttrycker det. Man ska vara noga med att avkräva att reglerna följs. Betyder det att den som inte följer reglerna inte ska ha sin rätt på samma sätt som andra, eller varför är det ett relevant argument i sammanhanget?

Där skulle jag vilja svara och säga:

Ja, just det! Om man har regler och lagar så ska man vara noga med att de efterföljs, vad är det annars för mening med regler och lagar? Och vad blir det i ett land utan regler och lagar eller om de finns men inte följs? Anarki!

Vi alla som befinner oss i Sverige har också skyldigheter och uppfyller vi inte dem och respekterar vi inte lagen så kan vi heller inte kräva att vi ska ´ha vår rätt som alla andra’, som Kalle Larsson talar om.

Alltså: antingen har vi reglerad invandring eller så har vi det inte. Så länge vi har reglerad invandring så kan inte alla rättigheter som följer med medborgarskap, uppehållstillstånd eller annan laglig vistelse i Sverige vara en självklarhet för dem som illegalt tar sig in i och stannar i landet och arbetar svart. Om Kalle Larsson och andra önskar att det ska vara så – alltså att vi ska ha en fri och oreglerad invandring utan några som helst krav på att man ska arbeta och betala skatt eller krav på att man ska följa lagarna i Sverige – då får de lobba för en sådan ordning. Som det är idag gäller dock den lagstiftning som Sveriges regering(ar) och riksdag(ar) har stiftat och enligt den är invandringen reglerad i utlänningslagen.

© denna blogg.

“Skriv en bok om Thanh!”

”Skriv en bok och berätta den kafkaliknande historien om Thanh”, säger flera människor till mig. Tanken har slagit mig. Men hur – hur? – ska man få ner alla vansinnigheter på papper och in mellan två pärmar?

Det senaste är att Värmdö kommun fortsätter att hitta på egna ”hyss” i stället för att lyssna på vad Thanh själv och vi som är hans ombud säger och visar på olika sätt. Idag hade socialsekreteraren bokat tid kl 11.00 för Thanh för att, tillsammans med henne, gå till Polisen! Detta för att Thanh på det sättet skulle ”bevisa” för Värmdö kommun att han ”samarbetar”! När det enda man där ska göra är att hjälpa honom, en människa i nöd, vars historia man redan mycket väl känner till!

Thanh och riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson i september 2007.

Det kan inte vara en socialsekreterares sak att tvinga Thanh till Polisen för att visa att han medverkar till att avvisa sig själv! Och allra minst när hon är mycket väl medveten om att den polis hon, självsvåldigt, bokat tid hos är samme polisman som kritiserades av JK för bara några månader sedan för att han försökt få Thanh att ljuga för sin ambassad och säga att han tappat sitt pass under sin vistelse här som turist! Dessutom har det många gånger förklarats för socialsekreteraren – skriftligt och muntligt – att polisen lagt ner arbetet med att försöka avvisa Thanh för två år sedan på grund av att det inte gav något resultat.

Ändå bokar alltså socialsekreteraren i Värmdö kommun en tid hos denne polisman (som också på andra sätt betett sig illa mot Thanh) och försöker tvinga Thanh att gå dit, viket är synnerligen förbluffande. Vad kommunen ska göra är att fastställa hans behov av försörjningsstöd och ge honom det efter att ha försäkrat sig om att han inte håller sig undan en avvisning. That’s it! Det har Thanh själv bedyrat att han inte gör, det har jag som hans ombud försäkrat socialsekreterare och det kan även styrkas av medombudet Fredrick Federley. Men det verkar det som om socialsekreteraren av någon outgrundligt anledning har bestämt sig för att agera som om vi alla tre ljuger! Det är helt omöjligt att förstå varför man jagar Thanh på det sätt man gör när allt han behöver för att kunna bo och äta är det låga bidragsstöd han enligt lag har rätt till.

Det är oacceptabelt att inte bli trodd, både för Thanh och oss som är hans ombud. Och oacceptabelt att Thanh ska behandlas som en schackpjäs som man kan flytta hit och dit och ”lyder han inte” så hotar man att dra man undan mattan under fötterna på honom och ställer honom på gatan mitt i vintern. När allt de behöver veta med tydlighet och säkerhet hos kommunen är att Thah inte är här och ”utnyttjar” systemet, inte gömmer sig och inte vägrar samarbeta med myndigheterna. Och det har vi visat på alla tänkbara sätt.

Fredrick Federley gjorde en dokumentärfilm om Thanh för snart två år sedan. Den fick namnet Viet Nam Boy (läs om den här i en bloggning från maj 2006). En bok kan få samma namn, och kanske undertiteln: ”insyn i ett ärende där myndigheterna gjort allt för att skapa problem i stället för att söka lösningar”, eller något liknande. För precis så har det varit under de mer än fem år som Thanh varit här: Migrationsverket, Polisen, socialsekreteraren – alla letar de efter sätt att trycka ner, säga nej, vägra, förhindra, neka i stället för att göra allt för att lösa en omänsklig situation. Hela tiden har jag närt ett hopp om att det någonstans längs vägen ska finnas en myndighetsmänniska – en riktig människa! – som ska sätta stopp för allt detta så att Thanh kan få lugn och ro och börja arbeta och försörja sig själv. Men den människan har inte dykt upp, tvärtom har allt blivit bara värre genom åren. Men någon gång måste det väl ta slut… Eller?

Läs hela historien under kategorirubriken Vietnameserna i högerspalten. Jag började berätta om Thanh på bloggen i augusti 2005, men hade lärt känna honom redan ett år tidigare då han satt inlåst utan orsak i åtta månader på Migrationsverkets förvarsenhet i Märsta, till stort lidande för honom och en kostnad på ca 800.000 kronor för skattebetalarna.

© denna blogg.