Folkbladet: Systemskifte för migration

Nu skriver också Widar Andersson​ i Folkbladet – Systemskifte för migration – om den ytterst märkliga och rättsligt stötande dom som jag tog upp och beskrev i min text här på bloggen den 23 juli: Märklig dom i förvaltningsrätten i Umeå.

Ur texten:

8 juli i år dömde Förvaltningsrätten i Umeå i målet 1062-15. Utslaget och domskälen är av systemskifteskaraktär: Fri invandring och offentlig försörjning för alla som kan ta sig hit utlovas i domen. Välfärdsstatens uppbyggnad ligger i stöpsleven. Domen är överklagad till Kammarrätten i Sundsvall.
———-
Sålunda betyder ett statligt nej till asyl – och försörjning – ingenting. Barnen går i skola, mamman läser svenska och en lokal domstol beslutar att Vännäs kommun ska betala socialbidrag till mamman som lagstridigt befinner sig i Sverige.

Redan för ett femtontal år sedan försökte den nu tyvärr från Sverige utflyttade Maurucio Rojas, då folkpartistisk riksdagsledamot, uppmärksamma allmänhet och politiskt ansvariga för den annalkande kollapsen eller rentav katastrofen som skulle bli verklighet om inget gjordes. Läs till exempel min text Varför lyssnade man inte på Mauricio Rojas för 9,5 år sedan? från den 29 maj 2013. Tänk om han hade varit ansvarig minister för migration och integration under de åtta – på det här området åtminstone – vansinniga Alliansåren, då märkliga överenskommelser gjordes med det mycket lilla Miljöpartiet och lagar som stred mot redan befintliga lagar, infördes! Under hans ministerskap där han haft ansvar för migrations- och integrationsfrågor, hade sådant inte varit möjligt. Fredrik Reinfeldt hade inte kunnat kuva honom som han gjorde med dåvarande migrationsminister Tobias Billström. Inte heller hade något floskelflummande à la dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag förekommit. Men megalomane Reinfeldt ville väl inte ha en alltför stark minister på asylområdet.

Själv har jag de senaste åren konstaterat att asylsystemen redan har havererat – trots att ingen på högre ort erkänner att kejsaren är naken – och att laglöshet och icke-efterlevnad av Utlänningslagen (på grund av inkompetenta regeringsföreträdare och svaga myndighetschefer, bland annat) har lett till haveriet. Jag vet att många så kallades makthavare i regering, riksdag, på Migrationsverket, inom Polisen, Skatteverket, Försäkringskassan och andra medier har läst texter här på bloggen. Det obegripliga är att dessa faktiskt ansvariga (också medierna, för hur de rapporterat och inte rapporterat) inte agerar. Vad betyder förresten ordet ”ansvarig” i Sverige?

Måtte de som styr landet nu och ska göra det minst i några år till, samt relevanta myndigheter, vakna någon gång och börja styra också på asylområdet!

Läs vad miggorna berättar och vad många människor ute i landet i förtroende skriver och berättar för mig: ofta rätt hårresande saker, som jag efter övervägande – inte utsätta oskyldiga människor för fara om texter kan härledas till dem – och kontroll så långt det går, publicerar. Och mycket kan publiceras – och har publicerats – det är bara för vem som helst att sätta sig ner och läsa här på bloggen. Antingen genom att till exempel gå in under menyn Asyl&Migration, där det i skrivande stund finns 2957 inlägg, eller genom att använda olika sökord för att hitta texter av intresse. Som ”ensamkommande”, ”migga”, ”pass”, ”haveri”, ”Migrationsverket” etc.

Till hösten kommer också den tredje ”migg-boken” ut, nästa bok i serien Inte svart eller vitt utan svart och vitt. De två tidigare böckerna omfattar tiden 2008-31 mars 2014 (6 år 3 månader), den tredje kommer att täcka april 2014-september 2015.

Klicka på böckerna för att komma till Widget-shopen
där det är billigast att beställa dem. E-böcker kan
laddas ner direkt, pappersböcker kommer efter
ca fem arbetsdagar.

”…fortsatt verksam i en samhällsgärning kring behovet…”

Skärmdump av en del av Fredrik Reinfeldts nya konsulthemsida:

Texten lyder alltså:

EN FORTSATT SAMHÄLLSGÄRNING

Fredrik Reinfeldt är fortsatt verksam i en samhällsgärning kring behovet av en konsekvent arbetslinje, öppenhet och en konkurrenskraftig ekonomi. I dag föreläser han om samhällsutveckling både i Sverige och internationellt. Till hösten kommer han ut med en bok om sina 25 år i svensk och internationell politik.

Skrev han denna text själv? Han måste i varje fall ha godkänt den. Nu vill jag inte vara elak, men nog borde man kunna förvänta sig ett klart, tydligt och korrekt språk av en som så utförligt framhåller sig själv och sina viktiga kontakter i såväl bild och text. En person som varit både partiledare och statsminister i Den Humanitära Stormakten.

Vad menas med rubriken ”En fortsatt samhällsgärning”? Och vad betyder ”…fortsatt verksam i en samhällsgärning”? Och än märkligare: ”…fortsatt verksam i en samhällsgärning kring behovet…” Kära nån, fanns det verkligen ingen språkgranskare som kunde hjälpa till?

En språkgranskare skulle också ha kunnat råda Fredrik Reinfeldt att inte kalla sig ”Fredrik Reinfeldt” i en del texter och sedan det mycket familjära ”Fredrik” i andra texter. Särskilt skulle språkgranskaren ha kunnat påpeka att det inte passar så bra att kalla sig bara ”Fredrik” i texter under bilder av honom själv tillsammans med världens ledare, där alla dessa presenteras med sina fulla namn och inte bara som ”Angela” och ”David” och ”Barack”. Här saknas sinne för språklig stil; det skär sig rejält med blandningen av förnamn på den före detta statsministern och fulla namn på övriga dignitärer.

Färgvalet – en ganska skarp lila nyans – gillar jag. Men hela sidan är annars rätt tråkig och verkar mycket snabbt hopkommen för att det liksom bara ska finnas en sida att visa upp. Jag tycker att han skulle ha sett till att den blev lite mer genomtänkt och genomarbetad och att den också hade fått en bloggavdelning där Fredrik Reinfeldt – eller bara Fredrik – då och då kan dela med sig av sina klokskaper och berätta om hur han är ”fortsatt verksam i en samhällsgärning kring behovet av…”

© denna blogg.

Öppet och fritt meningsutbyte på Facebook med anledning av förre statsministerns berättelse om en flygtur över Sverige

Här återges en lång tråd från Facebook med alla medverkandes tillåtelse, men utan att deras namn nämns. Varje medverkande anges endast med en bokstav. Dock: M = jag själv, detta eftersom jag vill stå för det jag säger under mitt eget namn. Texterna återges för att ge en bild av vilka tankar och åsikter en intervju med Fredrik Reinfeldt i den danska tidningen Politiken gav upphov till.

Låt mig först säga att jag är glad över att ha Facebook-kontakter som är seriösa och kan diskutera och debattera utan att förfalla till invektiv och elakheter. Lite skarpa formuleringar är okej, de är självklara i en debatt eller diskussion där man har olika synsätt – det ska vara högt i tak! Men påhopp och osakligheter är inte acceptabla och jag kan bara säga att sådant aldrig förekommer i mina Facebook-trådar. Stort tack till alla som medverkade i den här diskussionen!

Så här började det hela, med denna statusuppdatering. Så här kan en diskussion om en av de största – om inte rentav den största – samhällsfrågan (som till och med lett till regeringskris) rulla på när alla öppet skriver vad de tycker, tänker, tror och vet. Det hela fick sin upprinnelse i förre statsministern, förre moderatledaren Fredrik Reinfeldts uttalande i den danska tidningen Politiken, se nedan. Alltså:

M: Nu har det slagit slint helt hos den här mannen! Om hans efterträdare går i samma fotspår så blir partiet högst tredje största parti när väljarna har sagt sitt den 22 mars. Ur artikeln Fredrik Reinfeldt: Gott om plats för flyktingar (Expressen 7 december):

”Fredrik Reinfeldt i en intervju med danska Politiken.
– Vad betyder ordet ”nog”? Är Sverige fullt? Är Norden fullt? Är vi för många människor? Vi är 25 miljoner människor som bor i Norden. Jag flyger ofta över den svenska landsbygden och det skulle jag vilja råda fler att göra. Där finns oändliga fält och skogar. Där finns mer plats än man kan föreställa sig. De som hävdar att landet är fullt, de bör visa var det är fullt.”

M: Och här är originalartikeln: Reinfeldt: Der kan være mange flere asylansøgere i Norden.

K:  Ja, jag undrade lite i morse hur han tänker när han flyger över landet.

M: Nils Holgersson på en gås, typ. På 1800-talet, typ. Verklighetsfrämmande. Typ.

K: Kanske tänkte han på svedjebruk och savolaxare.

S: De skogar och fält han sett då han flugit över Sverige är inte bostäder, jobb, infrastruktur, skolor mm.

M: Just det, S! Hur korkad får man vara som (ex)statsminister i Sverige? Tydligen hur korkad som helst.

T: Sverige är i praktiken tomt. Det har han ju rätt i.

M: T, Och där, i skogarna och ödemarkerna i det ”tomma” Sverige ska han placera asylsökande?! Vad är det för människosyn

T: Jag tror många asylsökande skulle föredra att bo i skogen än under IS styre. Och vi har tomt.

M: Det missnöje som många, främst personer som kommer – och som säger sig komma – från Syrien visar gentemot de undermåliga asylboenden där de inhyses (JAG har varit där…) visar att det inte stämmer, T. Det är ofta välbärgade eller åtminstone .medelklass-människor som kommer, vana att bo bra med trädgård och inte sällan tjänstefolk. De är chockade när de kommer hit. Den där nedlåtande bilden av asylsökande är typiskt svensk, typisk för dem som inte vet ett dugg om asylsökeri och aldrig besökt några asylboenden. Varför skulle de vilja bo i det glest befolkade Sveriges skogar? Vad skulle de göra där? Skärpning! Här är min rapport från ett av dessa boenden där svenskar tycker att asylsökande ska vara tacksamma att få bo och där knappast någon svensk skulle stå ut en dag, ens: Blinkarp lilla stjärna där (reportage från ett asylboende).

H: Det normala är ju tyvärr, för att parafrasera salig Frank Zappa, att politikernas devis är ”We’re only in it for the money”… När det gäller Reinfeldt så måste man dock misstänka att något ”flipprat ur” totalt…

M: Han svävar ovanför marken, dvs har tappat fotfästet och verklighetsförankringen, FR.

T: Hur många syrier vänder hem? Om det är så dåligt? Undermåliga asylboenden i Sverige är lyx i ett globalt perspektiv. På många sätt.

För att fortsätta att läsa hela tråden, klicka här:

Det kom en berättelse: ”Sverige – den snällaste kniven i lådan”.

Det kom ett mejl:

Hej Merit!

Tack för ditt oförtröttliga och viktiga folkupplysningsarbete. Allt du skriver om känns angeläget och snart kan väl inte beslutsfattarna nonchalerar dina och andra insatta och kunniga personers visselblåsande längre. Här kommer mitt ”vittnesmål” (bifogat i en pdf-fil) som du gärna får publicera. Jag har fått Abdullahs tillåtelse att berätta om det här, förutsatt att vi får vara anonyma.

Jag läste det välskrivna dokumentet – personen som har skrivit det arbetar som jag själv med språk, som översättare, och det märks i hur vederbörande uttrycker sig: korrekt, nyanserat, levande. Berättelsen borde läsas av många – alla! – eftersom den på ett mycket tydligt och sakligt sätt beskriver en del av verkligheten i Sverige idag, den verklighet som väldigt, väldigt många möter och lever i – fjärran från den humanitära stormaktens storhjärtade Rosenbad. Om man där, i Rosenbad, själva hade så stora hjärtan som statsministern önskar att svenskarna ”härute” ska ha, då skulle man ta till sig miggornas berättelser och texter som denna, undertecknad av en ”Sverigevän och asylrättsvän”. Just det: ”Sverigevän och asylrättsvän”! Det är nämligen inte svart eller vitt, det är svart och vitt. Samtidigt. Att vara Sverigevän och förtvivlat försöka värna om vad som varit (är?) det svenska språket och vad som varit (är?) svensk kultur, traditioner, levnadssätt, står på intet sätt i motsatsförhållande till att samtidigt värna om asylrätten. För flyktingar, uttryckligen för flyktingar och särskilt skyddsbehövande, det vill säga dem som behöver skydd och inte kan återvända till sina hemländer.

Här är några utdrag ur den ganska långa texten, som trots sin längd inte bör avskräcka någon från läsning:

”Han har nyss fått permanent uppehållstillstånd”, sa Abdullah. ”Och nu ville han att jag skulle följa med ut och fira.”

”Kommer han från Syrien, direkt från kriget?” sa jag.

Abdullah suckade och skakade på huvudet: ”Han har bott i Kuwait i många år, och han har ett bra jobb där”, svarade han undvikande.

”Men hur kan han då ha fått permanent uppehållstillstånd?” frågade jag.

”Han är syrier, och det står i hans papper”, sa Abdullah. ”Det tog tydligen tre månader, sen fick han sitt uppehållstillstånd, mer eller mindre automatiskt. Så nu kan han äntligen åka tillbaka till Kuwait igen.”

Jag såg tydligen frågande ut, och Abdullah förklarade: ”Han har svårt för kylan här i Sverige.”

”Men varför tog han sig hit överhuvudtaget?” sa jag. Som så många andra hade jag svårt att förstå varför någon som redan hade ett hyfsat liv tog det stora steget att bryta upp från sitt land, om än tillfälligt.

Abdullah ryckte på axlarna. ”Ja du, semester? Äventyr? Jag vet inte så noga. Men en bostad – eller bara en adress i Sverige – och ett svenskt pass är guld värt.”

Och:

Fattar inte svenskarna vad som händer? brukar Abdullah fråga mig. Han berättar om hur landsmän till honom, och människor från andra länder i Mellanöstern – vanliga medelklassmänniskor – planerar sina resor till Sverige. Mobilerna går varma, planer smids. Och han beskriver ingående hur snacket går:

”Jo, man får en bostad. Ja, utbildning är helt gratis. Nej, man måste inte jobba, om man inte har jobb får man pengar av staten. Och jo, du hörde rätt, man får betalt för att gå i skolan och lära sig svenska!”

Och jag lyssnar till hans berättelser ur verkligheten med stigande frustration. ”Men du som träffar så många, några måste väl ändå vara riktiga flyktingar, som har riktiga skäl att fly?” försöker jag. För jag vill ju inte att det ska vara så illa som jag hela tiden får indikationer på. ”Men det är ju inte de som kommer i första hand”, säger Abdullah. ”De fattiga i krigsdrabbade områden, de kan ju inte ens ta sig hit. Nej, jag fattar inte vad Sverige håller på med”, säger han och skakar på huvudet.

Just det som Abdullah säger i det sista stycket sa också syriern Issam Alo på Blinkarps asylboende till mig i juli:

I don’t know what the Sweden is doing! Why they are taking in so many people, it is not good. No houses, no jobs. Many people just come for good life. Not good for the Sweden.

När asylinvandrade själva reagerar (och Abdullah och Issam är absolut inte de enda!) över Sveriges märkliga och självdestruktiva agerande som uppmärksammats också i andra länder, nu senast i Danmark – ett inlägg om det följer snart – då är det illa. Berättigat oroliga svenskar som försöker diskutera galenskapen som skiljer ut Sverige från alla andra EU-länder och fjärmar landet från sina nordiska grannländer, påklistras snabbt etiketter av allehanda slag och tystnar ofta snabbt; asylinvandrade som säger samma sak förbigås med tystnad. Vad dessa personer säger stör den svenska bilden av godhet och humanitet och stormakt.

Ett sista utdrag ur texten från en tänkande svensk som, liksom en överväldigande majoritet av svenskarna, värnar om asylrätten. För dem som har flyktingskäl, inte för asylbedragare.

”Men du som träffar alla de här lycksökarna”, frågar jag honom. ”Säger du någon gång till dem vad du egentligen tycker, eller jamsar du bara med?”

”Jag kan ju liksom inte döma någon enskild”, svarar Abdullah. ”Men ibland kan jag bara inte hålla tyst. De flesta tjatar om samma sak om och om igen när jag träffar dem. De frågar till exempel: Hur var det nu, fick man extra bidrag för det tredje barnet? eller: Hur länge kan man läsa på SFI med bidrag, och kollar de om man reser hem om man samtidigt hyr ut lägenheten i andra hand…? Senaste gången det hände blev jag riktigt förbannad”, fortsätter han.

”Jag sa åt en av dem: ’Du har en bra utbildning, skaffa dig ett jobb och börja betala skatt!’ Jag mår illa när jag ser en massa vuxna män sitta och röka vattenpipa hela dagarna och bara ta emot bidrag av Sverige! Det är dåligt för dem och det är dåligt för Sverige”, avslutar Abdullah.

Kommentarer:  Läs själva och bilda er en egen uppfattning. Jag skulle förresten byta ut ordet ”snällaste” i rubriken till antingen ”dummaste” eller ”blåögdaste”. Och att det har visat sig vara förödande för Sverige med sådana blåögda och/eller dumma personer i landets regering och riksdag. Och en sista kommentar:

Det finns faktiskt ingen ”asylrätt” för bedragare, statsminister Fredrik Reinfeldt! Det har varit en av dina och din regerings uppgifter och plikter att se till att upprätthålla en reglerad invandring så som landets utlänningslag föreskriver. Det har du och din regering inte gjort.

Läs hela texten Sverige – den snällaste kniven i lådan!

© denna blogg.

Det är något som är mycket allvarligt fel

Klicka på bilden för att se den i större format. tabellen till vänster. Tabellen kommer från SVT:s sajt om att i Sverige är det lönsamt att driva tillfälliga asylboenden.

Efter våra besök på Blinkarps asylboende i Röstånga i Svalövs kommun (rapporterna därifrån bör läsas först), blir det direkt anstötligt och ytterst osmakligt och känns/är på alla sätt fel att Attendo, som driver just det boendet, fått det högsta beloppet utbetalt under 2013: 62,8 miljoner kronor. God tvåa är Bert Karlssons företag Jokarjo som kammade in 50,5 miljoner kronor. Uppgifter om rörelsemarginal saknas, varför det inte går att utläsa något annat än just hur mycket skattemedel dessa två största företag har fått för att driva sina asylboenden.

Mikael Ribbenvik

Migrationsverket säger sig vara bakbundna. Verkets operative chef Mikael Ribbenvik säger att 350 kronor per person och dygn är taket på den summa som företagen kan fakturera Migrationsverket och att lagen om offentlig upphandling styr vilka Migrationsverket ska anlita och att några överväganden utanför lagstiftningen kan verket inte göra.

SVT anger att:

Men trots taket så kan företagen ändå göra så stora vinster att varannan skattekrona kan gå till något annat. Migrationsverket säger sig titta på andra lösningar men i dagsläget är det så här det ser ut.

Ur Migrationsverkets anbudsinstruktioner:

Men vad Migrationsverkets operative chef inte säger (se ca 1.48 min in i inslaget) är, att en tuff förhandlare – och det måste man vara när man handskas med skattebetalarnas pengar! – hade kunnat och sänka takpriserna eftersom det uppenbarligen och bevisligen går att driva asylboenden för hälften av vad vi skattebetalare nu betalar! Om varannan skattekrona blir till vinst för företagen så är det ju ett solklart och rejält överpris som Migrationsverket betalar och vinsten – eftersom den utgörs av skattepengar – blir klart oskälig.

Att med sådana enorma vinster inte kunna se till att de människor som hyses på dessa boenden har det åtminstone drägligt (vilket de säkert har på många ställen men långt ifrån på alla) är inte acceptabelt. Sanktioner mot dem som hanterar sitt uppdrag så illa som Attendo i bland annat Blinkarp (skräckrapporter har också kommit från andra ställen…) måste kunna utdömas. Rejäla viten om de inte håller överenskommen standard, till exempel.

En annan sak är att Sverige inte har råd och inte heller möjlighet att ta emot denna enorma massa av asylsökande, som i detta lilla land i faktiska tal överstiger antalet som tas emot i Tyskland, som har en åtta gånger så stor befolkning. Det handlar inte om stängda hjärtan, tvärtom. Svenskarnas hjärtan har alltid varit – och är fortfarande – öppna för flyktingar. Men inte för asylbedragare, inte för personer som ska återsändas till andra EU-länder i enlighet med de så viktiga konventioner som alltid åberopas (i detta fall Dublin-förordningen), inte för personer utan asyl- och skyddsskäl som biter sig fast i landet och stannar här illegalt.

Slutreflektion, apropå det där med ”öppna hjärtan”

Det blev nästan lite komiskt att höra statsminister Fredrik Reinfeldt i sitt tal göra allt för att undvika orden 1) ”massinvandring” (för det hederliga svenska ordet har ju använts av SD och då är det enligt statsministern kontaminerat och obrukbart) och ”volymer” (för det skällde han ju ut sin migrationsminister, så det kan han inte heller använda). Han sa:

När stora tal, många människor flyr på kort tid…

För det första kan ”stora tal” inte fly. För de andra så är det faktiskt fråga om massinvandring och stora volymer när antalet hitkommande asylsökande ju de facto är större än i något annat land i EU, inklusive stora Tyskland!

Slutord i form av fyra meningar som kommer för mig:

•   Människor ska behandlas som människor oavsett varför de är här och hur de har kommit hit.
•   Skattemedel ska användas med måttfullhet och försiktighet i enlighet med vad Gustav Möller, en gång i tiden socialdemokratisk socialminister, sägs ha uttryckt: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.”
•   Girighet är av ondo.
•   Huvudet har vi fått för något annat än att sätta hatten på.

@ denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

 

”Om en borgerlig dansk statsministerkandidat hade öppnat sin kampanj i ett kommande riksdagsval med de orden, råder det knappast något tvivel om att nycklarna till statsministeriet definitivt hade varit borta.”

Jag ber er kära danskar att ha tålamod och öppna era hjärtan för de utsatta vi ser runt om i världen. När många människor flyr samtidigt skapar det spänningar även i det danska samhället. Men vi har lärt oss att människor som kommer hit på lång sikt är med och bygger det moderna Danmark tillsammans med oss! Men det kommer att kosta mycket pengar. Så mycket att det inte finns utrymme för förbättringar i välfärden.

Om en borgerlig dansk statsministerkandidat hade öppnat sin kampanj i ett kommande riksdagsval med de orden, råder det knappast något tvivel om att nycklarna till statsministeriet definitivt hade varit borta.

Så skriver Torben Steno, journalist, programvärd på Radio 24-7, under rubriken Den humanistiske stormagt på sajten mitfyn.dk. Han fortsätter:

Men så är det inte hos våra svenska grannar. I stället för orden ”danskar” och ”Danmark” ska det stå ”svenskar” och ”Sverige” och citatet kommer från den borgerliga svenska statsministern Fredrik Reinfeldts tal i förra veckan, när han startade sin kampanj inför riksdagsvalet den 14 September 14.

Torben Steno tar upp diverse siffror och nämner det fruktansvärda som sker i Irak och Syrien och skriver sedan:

”Sverige är en humanitär stormakt”, har den borgerlige utrikesministern Carl Bildt, sagt med stolthet i rösten. Med samma stolthet lovar svenskarna också alla asylsökande permanent uppehållstillstånd. Bortsett från det lilla invandringskritiska Sverigedemokraterna, som spås en mindre framgång, finns det ingen som ifrågasätter det öppna invandrings- och flyktingpolitiken.

Det kan vara nyttigt att se på Sverige med andra ögon, utifrån, och inte tro att världens mitt ligger i Sverige och att det enda rätta sättet att tänka och agera är det svenska.

Läs artikeln, det som inte är översatt ovan kan lätt förstås eller läggas i Google Translate för att innebörden ska framgå.

© denna blogg. Vid ev citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

Migrationsverkets prognos för 2014: uppemot 90.000 asylsökande!

Katastrofen är inte längre nära. Den är här.

Ja, Migrationsverket höjer nu prognosen för antalet hitkommande asylsökande till mellan 75.000 och 89.000. Om någon frågar mig så kommer det snarare att röra sig om närmare 100.000. Men om fem månader vet vi…

Under perioden januari-juni 2014 ökade antalet asylsökande till det lilla landet Sverige (9,5 miljoner invånare) med 70 procent. Alltså sjuttio procent! Om även bifallsprocenten fortsätter att vara nära 60 procent  ( jan-jun 2014) så kan jag inte förstå hur och var detta ska sluta. Men det vet förstås den, som är högste ansvarig i landet.

Vi får säkert höra statsminister Fredrik Reinfeldts  lugna statsmannaaktiga uttalanden i alla nyhetssändningar idag. Det blir intressant att höra var – om någonstans – gränsen går för den humanitära stormaktens generositet på asylområdet. Den går uppenbarligen inte vid katastrofhöga 90.000 asylsökande (budget: minst 20 miljarder kronor…), så var går den? 200.000 om året? En miljon om året? Vem ska betala? Har statsministern och andra politiker haft någon dialog med folket om var deras gräns går? Eller har gått.

Läs hela Migrationsverkets skakande prognos här och tänk själva! Lita absolut inte på medierna, att de ska ge allsidig och sanningsenlig information. Lita inte heller på politikerna; lyssna på dem för det är ju snart val (!), men tro inte på dem. Och lita inte heller på bloggar som min, utan ta reda på fakta själva, de finns för alla att ta del av eftersom statistik och budgetuppgifter etc är offentliga i Sverige. Än så länge.

Ska fyrbarnsmamman anmäla sig hos Migrationsverket och söka ”familjeåterförening”?

Någon/några har hittat på att man inte ska ”ställa grupper mot varandra”. Det ska man självklart göra och det görs också, hela tiden. Politikerna ställer ständigt äldre mot yngre, invandrade mot svenskar, arbetslösa mot icke arbetslösa etc. Så då kan vi också ställa bostadslösa svenskar mot hitkommande asylsökande. Svenskar som inte kan flytta hemifrån för att det inte finns bostäder medan bostäder ordnas åt helt nykomna som inte betalat en krona i skatt i landet. Fast det ska man inte tala så mycket om för ”humanitet kan ju inte mätas i pengar”. Att tänka är dock inte förbjudet. Än. Men är det humanitet att låta landets folk – som väl nog folkrättsligt måste anses ha vissa rättigheter av hävd och långvarig tradition i sitt land – stå tillbaka och se för dem helt främmande människor ta över de bostäder som de trodde var till för dem? Om man inte förstår den frustration som uppstår hos folket i den humanitära stormakten Sverige, och vad det föder för känslor mot de nykommande, då har man inte alla hönsena hemma. Och det har inte med illvilja eller ondska hos svenskarna att göra – svenskarna är osedvanligt tåliga och toleranta nästan intill sjuklighet – det har enbart med regeringens och andra politikers monumentala inkompetens att göra.

Lyssna gärna på dokumentären Om lyxen att få bo med sina egna barn, om fyrbarnsmamman som inte får en bostad för att det inte finns bostäder som hon har råd med, och som därför inte kan bo med sina barn. Hon har inte råd med en trea för 9.000 kronor medan asylinvandrade ju får sina hyror betalda av, ja av henne själv och andra skattebetalare, och inte behöver fundera över om de har råd att bo i en viss lägenhet eller inte. OBS! Det är inte de asylinvandrades fel att det ser ut som det gör, det är till 100 procent era politikers, svenska folk!

Kanske ska 41-åriga Jenny Hellron anmäla sig hos Migrationsverket och ansöka om ”familjeåterförening”, något som alla asylsökande har rätt till? Eller gäller rätten att leva med sin familj inte svenskar?

P.S. Vilka är det ni anser att ni är ”humana” mot, Sveriges regering och riksdag?

© denna blogg. Vid ev korta citat ur texten, var vänlig länka till detta inlägg.

Sverige blir allt mer avvikande

Med anledning av texten om den jihadistvänligt sinnade, miljöpartistiske riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (En man med en sådan syn på jihadister ska inte sitta i Sveriges riksdag), skriver en person till mig:

Värt att notera att det är Hufvudstadsbladet som skriver om saken! I Sverige har inga traditionella nyhetsmedier uppmärksammat Kaplans uttalande. Några borgerliga ledarsidor, förstås, men inga nyhetsreportrar. På Barometerns ledarsida i dag (Normalisering efterlyses) påpekas att språkrören under Miljöpartiets dag i Almedalen i går inte fick en enda fråga om Kaplans uttalande. Om Anna Kinberg Batra hade sagt något liknande så hade nog Fredrik Reinfeldt fått några frågor om det…

Så här ser det ut i Sverige, landet som blir allt mer avvikande, som allt mer skiljer sig från andra länder, inte minst sina nordiska grannar.

© denna blogg.

Två länder, två statsministrar, två nyårstal

Två statsministrar i varsitt nordiskt land. Båda representerar borgerliga partier: Fredrik Reinfeldt i Sverige företräder nya Moderaterna (hur länge ska de kalla sig ”nya”?) och Jyrki Katainen företräder (gamla) Samlingspartiet. De har båda talat/skrivit till nationen inför det nya året. Här följer några utdrag ur deras respektive uttalanden plus länkar till hela deras texter. Jämför, tänk och tyck själva. Håll med den ena eller den andra eller ingendera. Notera skillnaderna.

Vår politik är tydlig och handlar om att människor ska kunna förverkliga sina drömmar. Vi vill fortsätta med stabila reformer för fler jobb och en bättre skola. Mycket står på spel kommande året.

Själv arbetar jag varje dag för att göra det möjligt att hålla vårt välfärdslöfte också till kommande generationer. Detta lyckas vi inte med om vi klamrar oss fast vid föråldrade strukturer eller viljelöst driver med världsekonomins strömmar. Därför måste vi målmedvetet och ingående våga förnya det finländska samhället utifrån våra egna utgångspunkter. Precis som vi redan många gånger gjort under vår självständighetstid.

Min övertygelse är att varje människas utgångspunkt är en vilja att leva ett gott liv. En vilja att kunna ta hand om sig själv och om andra. Att få skapa, bidra och utvecklas. För mig är detta också den viktigaste uppgiften som politiken har: Att ge människor utrymme att växa så att de, tillsammans med andra, får möjlighet att förverkliga sina drömmar. Det är ett tungt ansvar som politiken bär. Vår huvuduppgift är att skapa förutsättningar för att varje person ska få chans till egen försörjning och utjämna livschanser. Genom utbildning och arbete får vi utrymme att växa utifrån våra egna förutsättningar, bortom hierarkier och invanda mönster.

Det handlar inte endast om vilka reformer vi genomför i Finland, utan i allt högre grad om hur vi genomför dem. Av erfarenheterna inom arbetslivet vet vi att när en människa har möjlighet att påverka förändringar förbinder hon sig också starkare till dem, och resultaten blir bättre. Traditionellt har Finland byggts upp auktoritärt, hierarkiskt uppifrån och ner. Det fungerar dock inte längre att order dikteras uppifrån, utan i beslutsfattandet måste man erkänna människors förmåga att göra egna val och beslut.

Det svenska samhället står i dag på en solid grund, där nya delar hela tiden har lagts till gamla delar för att bli det Sverige vi nu känner.

En successiv samhällsutveckling, där alla har varit viktiga för utvecklingen. Med ett samhällskontrakt som har gett oss en hög tillit till andra människor, en öppenhet mot omvärlden och en känsla av ansvar för våra gemensamma resurser.

Beslutsfattarna bör i högre grad lita på människorna och inte sträva efter att reglera och besluta allt för dem. Det civila samhället bör ges mer utrymme. Styrningen bör i allt högre grad innebära att man ställer riktlinjer, skapar möjligheter och sporrar människor och gemenskaper att bygga sin egen framtid och att bära eget ansvar.

Det finns inte en enda allmänt rådande dröm för nationen, utan det finns lika många drömmar som människor. Även beslutsfattarna måste anpassa sig till detta och finna vägar för att kanalisera människornas individuella önskningar, behov och handlingar för hela Finlands bästa. Vi måste skapa en atmosfär där människorna själva agerar som motor för reformerna. En atmosfär av att våga satsa, försöka och pröva, och till och med misslyckas utan ett totalt fördömande – och att hela tiden lära sig nytt.

Fortsatta investeringar i kunskap rustar oss för framtiden. Det handlar om att fokusera på att stärka läraryrket, öka undervisningstiden och satsa på tidigt stöd till de elever som behöver det mest. En politik för fler jobb genom bättre villkor för företag att växa och anställa, är bättre än en återgång till kraftigt utbyggda bidragssystem, finansierat med höjda skatter på arbete och företagande.

I morgon vaknar vi till 2014. Det är ett år då Sverige kommer att fatta ett avgörande beslut om vart vi ska gå framöver. Vi kan välja att fortsätta arbetet för ett mer öppet Sverige, där människor kan göra informerade val utifrån tydliga alternativ – som sedan förverkligas i politiska reformer kring hur jobben ska bli fler. Alternativet är att vi sluter oss inåt och förlitar oss på en politisk retorik som lovar allt till alla, men aldrig förklarar hur det ska ske. Vilken väg är bäst för Sverige? För mig är svaret enkelt.

Hög kompetens, stor flit och företagsamhet samt ett öppet sinne är hörnstenarna för utveckling. Saker och ting går inte framåt av sig självt. Finländarna bör kunna lita på att utbildning och arbete alltid lönar sig. De har varit nycklarna till Finlands framgång hittills och dem bör vi kunna förlita oss på även i framtiden. Flitiga, kunniga människor och företagare är motorer för innovationer och utveckling. Om vi vill ha mer innovationer i Finland måste Finland vara ett land som förhåller sig positivt till företagsamhet.

Finland har alla förutsättningar att vara framgångsrikt i en föränderlig värld, bara vi utnyttjar vår styrka. Finland måste få nytt uppsving genom nya strukturer och handlingssätt. Finland bör vara en smidig aktör både internt och ute i världen. Vi måste lita på oss själva och på varandra. Kommande års framgångar ligger sist och slutligen i våra egna händer.

Fredrik Reinfeldts nyårstext.
Jyrki Katainens nyårstext.