Blinkarp lilla stjärna där. Del 8.

Rapporten Blinkarp lilla stjärna där, del 1-7 (här följer del 8), har glädjande nog väckt uppmärksamhet i olika kretsar och det är vi – Edward Nordén, Gunnar Axén och jag – förstås glada över, särskilt om det leder till något mer än just ”uppmärksamhet”.

Vi vill att människor som fullständigt okunnigt och blåögt pläderar för ”öppna hjärtan” ska förstå och inse vad deras pläderingar egentligen leder till: synnerligen inhumana och ovärdiga, och som på Blinkarp rent vedervärdiga förhållanden. Människor ska behandlas som människor, inte som djur!

Sydsvenskan skriver om Blinkarp den 1 september under rubriken Det sämsta asylboendet är det dyraste, bland annat:

Edward Nordén är lokalpolitiker för Centern och bonde på en närbelägen gård. Han har sin bild klar:

– Det råder misär på Blinkarp. Jag kan inte förstå hur Migrationsverket kan låta ett så dåligt boende fortsätta.

Och:

Trots att Migrationsverket ser Blinkarp som ett av Skånes sämre asylboenden, ja, kanske allra sämst, är det den anläggning man betalar mest för. Här får Attendo 399 kronor i ersättning per boende och dygn.

Ett riktigt rejält magplask gör Attendos presschef Charlotte Näsström Morén när hon säger:

 Vi var ju ett av de första företagen som började att hjälpa till med integrationen. Det ska vi fortsätta med.

Men ursäkta: på vilket sätt hjälper Attendo till med integrationen? Den som läser vår rapportserie inser att det uttalandet är så pinsamt att man helt enkelt inte vet vart man ska vända sig. Någon måste tala allvar med presschefen, sådana grodor ska inte hoppa ur munnen på en person i den ställningen på en jättekoncern!

Som så ofta klokt och kunnigt skriver Johan Westerholm på sin blogg ledarsidorna.se under rubriken Obehagliga ställningstaganden bland annat:

Det ligger inte i vare sig Attendo, som ägs i huvudsak av fond- och riskkapitalbolaget IK Investment Partners intresse. De skulle se varumärket Attendo skadas samt att de mister ett boende om 135 personer som de annars kan fakturera runt 55 000 kronor per dygn för. Det ligger inte i Migrationsverkets intresse att stänga boendet om det framkommer att det finns en samhällsfarlig smitta där. De är beroende av varje sängplats de kan skaka fram i dagsläget, oavsett om det bor en person på tolv kvadratmeter eller – som inom kort – sex personer. Sex vuxna män i ett mindre svenskt sovrum om det håller svensk byggstandard.

Nog är det ju själva fan – ursäkta uttrycket! – om vår rapport, Sydsvenskans artikel och Johan Westerholms uppföljning bara ska viftas bort av personer som kallas ”ansvariga. Vi förväntar oss att de ansvariga nu verkligen tar sitt ansvar och agerar – konkret – på Blinkarp och liknande ställen.

Tips till de ansvariga: Börja med att erkänna att det har havererat, så är det lättare att komma vidare! Bjud snabbt in en grupp människor – inte för många för då blir det cirkus och allt tar för lång tid – med kunskap, erfarenhet och stora hjärtan (!) att 100 procent öppet och förutsättningslöst diskutera vad som kan och ska göras på det helt havererade asylområdet. För så här kan det ju inte fortsätta. Det förstår till och med en ”oansvarig”.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

Blinkarp lilla stjärna där. Del 7.

Läs först Blinkarp lilla stjärna där del 1, del 2, del 3, del 4, del 5 och del 6.

Edward Nordén, jordbrukare och fritidspolitiker för Centerpartiet:

Fredagen den 29 augusti besökte jag återigen Blinkarps asylboende, denna gång i sällskap med en journalist och en fotograf från Sydsvenskan. Sydsvenskan hade fått upp ögonen för Blinkarps asylboende, kanske via tips om rapporten som publicerades (se ovan) efter mitt, Gunnar Axéns och Merit Wagers besök där den 8 juli.

På plats i asylboendet skiljdes våra vägar efter ett tag åt och jag pratade med en del asylsökande medan de två gick vidare och pratade med andra. För att ge en snabb summering:

Eritreanska asylsökande på Blinkarp

Min känsla var att det nu var – om möjligt – ännu sämre än när vi besökte Blinkarp i början av juli. De asylsökande består av en grupp eritreaner, ett fåtal somalier och en större grupp syrier. Dessa grupper har emellanåt inte gått särskilt bra ihop och det har förekommit slagsmål och etniskt religiösa bråk. Minsta sak kan få känslor att flamma upp, som att man vill se olika tv-program och annat som irriterar när så många trängs på så liten yta utan att ha någonting att göra.

Jag kunde prata med flera av de boende och här är i korthet vad de sa. På frågan om varför de tagit sig ända till Sverige och inte till Tyskland eller något annat land i Europa var svaret:

PUT. Punkt. Sverige ger PUT, inget annat land ger PUT, och då kommer vi till Sverige.

På frågan hur de kommit hit fick jag höra olika historier men främst verkar det vara så att de tagit sig från Syrien till Turkiet, därifrån med båt till öar i Grekland för 2000-3000 euro. Därifrån till Aten där de oftast tas av polis, sitter inlåsta några dagar och sedan släpps ut på gatan. Därifrån tar de sig med köpt falskt ID/pass och flygbiljett för 3500-5000 euro och med organiserade brottslingars hjälp med flyg till Köpenhamn. Sedan åker de tåg eller taxi till Malmö där de lämnar in en asylansökan och väntar på sitt PUT. De flesta har inga pass med sig till Sverige. Passen har de lämnat i Turkiet, varifrån de sedan skickas till dem i Sverige med DHL.

Många som redan har fått PUT undrar varför de inte får lära sig svenska, de har hört talas om SFI och vill börja studera språket. Den information de har fått är att man behöver en egen adress för att få börja läsa SFI. En del av de mer utbildade syrierna laddar ner appar i sina telefoner och försöker lära sig lite svenska via dem. En reflektion: Om man nu ger människor PUT, varför då inte också se till att de börjar på SFI omgående och lär sig svenska?

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Rum för sex personer på Blinkarp

Rum för fyra personer på Blinkarp

Migrationsverket kan från en dag till en annan, ibland rentav samma dag, meddela att: ”Nu kommer det 17 personer till” och Attendo måste då försöka få in fler sängar (det kallas ”förtätning”) i de redan överfulla små rummen. På bilden ser man hur man tryckt in en våningssäng till i ett redan fullt rum: sex vuxna män som inte känner varandra och som kommer från olika länder (och som ibland inte gillar varandra av etniska och/eller religiösa skäl) ska bo på en yta som vore mer lämplig för en, eller högst två personer. De asylsökande berättade att de vid något tillfälle hade kastat ut sängarna i skogen för att protestera och visa sitt missnöje, men då köptes nya sängar in och personalen fick montera ihop dem.

Som syns här på bilden – och det var de boende som uttryckligen bad mig ta den – ligger det rester av avföring i en av sängarna. Det finns människor här som bär med sig sjukdomar men att ta sig till läkare är mycket svårt. Den man i vars säng denna avföring fanns, hade bett om hjälp att få komma till läkare, men personalen som redan är underbemannad och överhopad med jobb, kunde inte hjälpa till och det är heller inget som ingår i deras uppgifter enligt avtalet mellan Migrationsverket och Attendo. Den sjuke mannen som inte kunde hålla tätt och som kliade sig hela tiden och mådde dåligt, lyckades till slut med hjälp av en medboende som kunde lite engelska, få komma till en vårdcentral. Där fick han en hudkräm…

I korridoren där den sjuke mannen bor, delar tolv män toalett (i andra änden av korridoren delar 16 män på en toalett). De övriga elva är påtagligt besvärade och vill inte använda samma toalett eftersom de är rädda att bli smittade. Flera av dem talade om något som jag uppfattade som ”tyfus”. Det nämndes explicit att många kommer från olika krigshärdar och att ingen vet vilka sjukdomar de eventuellt har. Malaria och TBC nämndes också.

Det är en sak att läsa om det, och en helt annan sak när man med några asylsökande från Aleppo håller andan för att ta en bild av en madrass med rejäla spår av avföring i ett rum där – i detta fall – fyra män ska sova i ständig rädsla för att smittas av en ”eventuell tropisk sjukdom”(citat). Om – och det vet man ju inte om de inte undersöks ordentligt – dessa män på Blinkarps asylboende bär på svåra sjukdomar så är det oförsvarligt att ignorera det. Ingen ska behöva bo i ett svenskt skattefinansierat boende i kanske åtta månader och vara rädd för att smittas av malaria, TBC eller tyfus vid varje toalettbesök? Det är tämligen otrevligt att vistas i en sådan miljö i en timme, kan jag säga.

Varken jag eller de asylsökande är läkare. De kan ha fel sin oro, men mannen är uppenbart inte frisk. Att smittskyddslagen nämner anmälningsplikt vid vissa sjukdomar, blev en tankeställare för mig. Anmälningsplikt, alltså. Flera boende tog också upp frågan om sjukvård. Vad gör man i olika lägen.

Personalen på Blinkarps asylboende är klart reko och verkar vara helt rätt personer på rätt jobb, men tyvärr på fel plats enligt min mening. Men hur dålig standard och nivå kan ett myndighetsupphandlat boende få ha, och hur länge?

Jag tror att man måste börja förstå att frågan om asylsökande, PUT, asylprocessen, dess tillförlitlighet och vidare ut mot en del privata aktörer, samt politiska beslut, behöver ses i fler dimensioner än enbart för och emot. Det finns flera verkligheter än ”kasta ut dem” eller ”öppna era hjärtan”. Jag tror inte att det finns någon som besöker ett asylboende som kan resonera i någon av dessa termer.

Det positiva på Blinkarp är att den grupp asylsökande som beställde dit prostituerade, langade narkotika och stal i det närliggande samhället och även längre ut i landet och sålde på boendet, samt stal från de boende för att sälja på andra platser, är flyttade. Det negativa är att de sannolikt gör samma sak på den plats dit de flyttats. Precis som senast så ses dessa som ”obviously just criminals and not refugees” av de boende. Det ligger inte på mitt bord att bedöma utan där får man överlåta åt Migrationsverket att göra bedömning av om asylskäl föreligger eller inte.

Det går inte att tala om en ”human asylpolitik” när man tränger ihop människor på för små utrymmen och att dessa människor dessutom måste ängslas över att drabbas av sjukdomar vid varje nattsömn och toalettbesök för – enligt uppgift – runt 375 kronor om dagen till Attendo.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Så långt Edward Nordéns skakande berättelse.

Mina kommentarer: Om det finns minsta misstanke om smittsamma sjukdomar måste något göras så att de inte sprider sig bland alla boende och till befolkningen i Svalöv! Och minsta misstanke finns.

Förutom svåra sjukdomar som tyfus, malaria, andra tropiska sjukdomar, tbc, polio etc som kanske finns i Eritrea, Somalia och Syrien som verkar vara de länder som de flesta asylsökande på Blinkarp just nu kommer ifrån, finns också risken att skabb och löss frodas i de förhållanden som råder på – inte bara Blinkarp utan förmodligen på många andra asylboenden.

Inströmningen av asylsökande som uttryckligen själva säger att de kommer till Sverige för att de här lätt får PUT – och i en del fall som när det gäller syrier och eritreaner får det nästan automatiskt –  jämfört med i andra länder där ordentliga kontroller av identitet och asylhistoria görs, och som också vet att de får bostäder och full försörjning samt skolgång för sina barn, måste få ett slut. Flyktingar ska ges asyl, skyddsbehövande ska ges TUT eller PUT, men inte förrän efter ordentliga utredningar och vid styrkt identitet. Övriga ska ges avslag och ska återvända till sina hemländer.

Den asylmottagning och den hantering av människor från utomeuropeiska länder som sedan länge pågått i Sverige är inte human. Den är inte värdig en påstått ”humanitär stormakt” och den är inte heller rättvis mot svenskarna som gärna öppnar sina hjärtan för dem som verkligen behöver skydd, men inte är beredda att ta emot och betala för dem som inte har det. Inte heller torde svenskarnas hjärtan förbli särskilt stora när/om epidemier av allvarliga sjukdomar, som i princip är utrotade sedan länge i Sverige, bryter ut…

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

Varför skapar riksdag och regering regler och lagar som är löjliga?

Den 4 augusti skrev ordföranden i riksdagens socialförsäkringsutskott Gunnar Axén, M, och Mikael Cederbratt, riksdagsledamot med ansvar för migrationsfrågor, M,  en artikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt under rubriken Försörjningskravet satt på undantag. De har, efter många års – som det ter sig – dvala vaknat upp och säger nu bland annat så här:

Krav på anknytningspersonen i Sverige att kunna erbjuda mer än kärlek och luft stärker den nyanländas möjligheter till ett gott liv och en god kontakt med det svenska samhället.

De framhåller också:

Förra året anhöriginvandrade cirka 30.000 personer till Sverige, exklusive anhöriga till arbetstagare och studerande. Hittills under 2013 är motsvarande siffra drygt 15.000 personer.

Saknas goda förutsättningar till integration redan vid ankomsten riskerar dock anhöriginvandrare att hamna i utanförskap. Därför infördes det så kallade försörjningskravet för anknytningspersoner i anhöriginvandringen 2010.

Är det inte lite sent att stiga tidigt upp, bästa (?) politiker? Eller ska man säga: ”Bättre sent än aldrig”?

En migga kommenterar politikernas yrvakna artikel så här:

Varför ens ha något försörjningskrav när bara ca 1 procent av de sökande omfattas av kravet? Alla eller ingen kan man ju tycka men visst kan det vara okej med undantag men ska verkligen 99 procent omfattas av undantagen?

Man kan ju verkligen ställa sig frågan varför den som har vistats i Sverige med uppehållstillstånd för bosättning i minst fyra år ska undantas från reglerna? Man har ju som sagt haft fyra år på sig att skaffa sig utbildning och försörjning!

Att inte barn som söker för sina föräldrar ska behöva sörja för försörjningen är ju självklart, barnarbete är ju inte ens tillåtet! Men om jag vill ha hit mina barn och min fru/man så ser jag inga problem med att det ställs försörjningskrav på mig. Så har vi ju det redan idag om det inte vore för undantaget för somalier…

För om jag till exempel vill få hit en fru jag träffat utomlands, ja då måste jag ha bostad anpassad för oss båda och ett jobb som kan försörja oss båda. Har haft flera kollegor med invandrarbakgrund som fått söka för sina fruar/män och som fått lova att frun/mannen inte ska ligga samhället till last!

Själv skrev jag texten Försörjningskrav vid anhöriginvandring införs – de som undantas är fler än de som omfattas redan den 22 december 2009, dvs mer än 4,5 år sedan och innan det s.k. kravet (eller snarare ”icke-kravet”) hade införts. Bland annat:

Ett försörjningskrav vid anhöriginvandring införs den 15 april 2010. Försörjningskravet blir ett villkor för att en utlänning ska beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person i Sverige. Försörjningskravet innebär att personen i Sverige ska ha tillräckliga inkomster för att klara sin egen försörjning och boendekostnad. Det ska dessutom finnas en lämplig bostad för familjen.

Och detta insåg jag alltså redan då, långt innan det här påhittade försörjningskravet (som verklligen inte omfattar mer än någon procent och därmed är i det närmaste löjligt):

Undantagen är dock många och de som inte ska omfattas verkar vara färre än de som ska omfattas av försörjningskravet.

Därefter rabblar jag upp alla som inte ska omfattas av kravet (läs inlägget!) och avslutar sålunda:

Det hade kanske varit mer informativt och tydligt att tala om vilka försörjningskravet ska omfatta…

Den 15 april 2010, samma dag som icke-kravet (!) började gälla, skrev jag så här under rubriken Försörjningskrav vid anhöriginvandring:

Från idag, den 15 april 2010,  gäller nya regler vid anhöriginvandring. Den, som har fått uppehållstillstånd i Sverige och vill hämta hit make/maka, måste ha arbete och bostad ordnade först. Undantagen från detta krav är dock så många, att det beräknas att endast ca 8-10 procent kommer att omfattas av försörjningskravet.

Länken i inlägget som går till SR fungerar inte (de verkar ha tagit bort inslaget), men länken till Migrationsverket, som leder till information om Frågeformulär hushållsgemenskap går bra att klicka på.

Slutligen: Den allra första gång jag skrev om Försörjningskrav vid anhöriginvandring var den 21 december 2007. Det är 5,5 år sedan. Då trodde vi, naivt nog, att ”försörjningskrav” betydde ”försörjningskrav”.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som citerar ur texten ska ange källa!