• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juni 2023
    M T O T F L S
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    2627282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

En f.d. migga: ”Vi måste sluta att reagera med ryggmärgen och stänga av allt förnuft bara vi hör ordet ”heder”!”

En f.d. migga skriver, apropå den stora mediala uppmärksamheten kring den familj med fyra söner, som bland annat varit omtalad i en hel timmes program i Uppdrag granskning den 16 oktober och även i SVT Debatt den 17 oktober:

profileJag har en kollega med arabiskt ursprung och hon säger att varje gång en tjänsteman på en svensk myndighet ser eller hör ordet ”heder” så blir denne väldigt nervös. Vår kunskap om just s.k. ”hederskulturer” och hur dessa fungerar är nämligen väldigt begränsad, för att inte säga obefintlig. Som regel är det så att den ”kunskap” vi har om ”hederskulturer” är det som vi har matats med av media…

Jag säger inte att det inte finns ett hederstänkande och att många hemska brott har begåtts på grund av detta tänkande. Men eftersom vår kunskap är så dålig så vet vi inte vad vi ska fråga, eller vad vi ska be den sökande berätta. Om man dessutom blir väldigt nervös och orolig för att man är rädd för att göra fel, och därmed kanske kränka någon, så släpper man igenom vad som helst bara ordet ”heder” nämns. Att påstå att begreppet används felaktigt, ja rent av som lögn, är inte rasistiskt eller något annat. Det borde faktiskt krävas att alla vi som arbetar inom statsförvaltningen och kan tänkas komma att stöta på det ska få ordentlig utbildning i vad detta begrepp verkligen innebär.

Vi måste sluta att reagera med ryggmärgen och stänga av allt förnuft bara vi hör ordet ”heder”!

Vad gäller familjen som får så mycket utrymme i medierna, så kommer de nu givetvis att få PUT. Av nervösa tjänstemän. Därefter kommer maken att söka uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin fru och sina barn, eftersom han har insett att han har varit dum och ju egentligen älskar sina barn och sin fru. Och frun älskar naturligtvis honom. Och barnen saknar ju sin pappa jättemycket. Dessutom skulle släktens heder återupprättas om de nu började att leva ihop igen. Och så han får också PUT.

Har jag sett det förr? Ja.

Kommentar: Svenska medier vet bäst. Miggornas rapporter, deras kunskaper och insikter ska man inte bry sig om för de är onda, elaka och hittar på (av någon anledning som ingen vet, men ändå). Troligen är de också rasister, främlingsfientliga och islamofober. Det är man mer eller mindre som en självklarhet om man jobbar på Migrationsverket, enligt svenska mediers fastcementerade åsikt. Det är de svenska, kunniga och godhjärtade journalisterna (och givetvis de svenska, kunniga och godhjärtade hjälparna) som känner till verkligheten och som kan bedöma vad asylsökande (utan asylskäl) berättar!

Notera att jag inte drar alla journalister över en kam (som många – de flesta? – journalister gör med miggorna…), utan vet att det finns sanningssökande och hederliga mediemänniskor därute. Men de arbetar i ett medieklimat där det är mycket svårt, för att inte säga omöjligt om de vill behålla sina jobb, att försöka nyansera något som har med asyl, migration, integration att göra. Dem är det synd om, för de hindras från att göra ett gott och hederligt journalistiskt arbete.

Fundering: När får vi se de goda, kunniga svenska journalisterna ta en ordentlig titt på hur en ensam, sjuk kvinna klarar att resa i bil i två veckor med fyra barn från Ingusjien till Sverige? En hedersförtryckt, misshandlad, utfattig kvinna med svag psykisk hälsa – hur orkade hon och hur fick hon ihop pengar till falska handlingar (Vem tillverkade dem och vad kostade de?) och till resan som måste ha kostat en smärre förmögenhet för henne själv och fyra pojkar (Vad kostade den?). Och tror man verkligen att hon skulle ha klarat att ta sig hit om miggans scenario ovan inte var realistiskt? Dvs skulle en hedersförtryckt mor med fyra söner verkligen ha kunnat lämna Ingusjien och resa hela vägen till Sverige utan stöd från sin släkt och – troligtvis – från sin make? Det berättades ju i Uppdrag granskning om hur totalt förtryckta kvinnor är i Ingusjien, och när svenska medier visar något så är det ju sant.  Men varför undrar reportrarna inte över hur återresan till Sverige var möjlig och redovisar inga detaljer kring den?

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)