• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    mars 2023
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En ”nytysk” kommenterar

Min rapporterande och kommenterade ”nytyske” – med svenskt språkbruk –  vän, i själva verket en ”svensk boende i Tyskland, skriver:

Tysklands flaggaNima skriver mig ur hjärtat ! Komplett !

”Det var inte Åkesson som ledde SD till seger utan Ullenhag, hijabuppropet, blindhet inför politisk islam, snack om coaching till svenska IS-sympatisörer, Hizb-u-Tahrirs flygbladsdelande utanför Medismoskén, allt ifrågasättande och förminskande av svensk kultur, Schymans förnekande av hederskultur, etc (listan är mycket lång) som gjorde det.”

Exakt! Det var detta grandiosa hycklandet kryddat med ”allas lika värde” (som man omedelbart själv motbevisade), som gav SD röster.

Vi följde förresten valvakan på TV4 och blev här ytterst förvånade då man apropå SDs framgångar meddelade att ”det blåser högervindar i Europa och i delstatsval i Tyskland har nazistpartiet fått över 10%”.

Jag meddelar härmed att det inte var så ! Det handlade om det eurokritiska partiet ”Alternative für Deutschland” som betecknas som ett konservativt/liberalt missnöjesparti. I en delstat (Thüringen) fick NPD 3,6% och hamnade under spärren.

Kommentar: Okunniga och slarviga svenska journalister går det 13 på dussinet, tyvärr. Tack för rättelsen från ”nytysken”. Inte för att jag tror att någon drar någon lärdom av den..

© denna blogg.

Be my guest # 102 Nima Dervish

Nima DervishOrdbrand omslag framRGBGästbloggning av Nima Dervish som skrivit boken Ordbrand som kom hösten 2013 på Mummelförlaget. Kan köpas i pappersformat och som e-bok bland annat här. Mer om Nima Dervish och hans presentation av sig själv kan man läsa här.

 

Söndag kväll den 14 september direkt efter riksdagsvalet

Ända sedan förra valet och egentligen innan dess, 2009, har jag sagt att de som ivrigast försökt bekämpa SD också har varit sämst på det. Tidigare i år sa jag att SD kommer få 20% i valet. Det var lite för högt, det blev 13% . Trots allt bekämpande ökade de alltså med över 7%.

När jag ser sossar gråta på valvakan tycker jag synd om dem, men en sida av mig vill örfila och skaka dem: ”Lär er nån gång! Gör rätt till nästa gång.”

SD är ett av Sveriges minsta och mest lättlösta problem. Allt man behövde göra var att erkänna att SD, trots att det är ett kefft parti, har vissa poänger. Medge att de har en poäng när de har det, medge att problem finns, visa en seriös och resolut vilja att ta tag i de problemen istället för att bara leverera floskler: få resultat och gör SD överflödig för deras väljare.

Det enda de rödgrönrosa behövde göra var att komma med argument istället för okvädingsord, komma med nyktra analyser istället för dumsnälla floskler, komma med lugn istället för hysteri, vuvuzelor, skrik och stenkastning.

Det var inte Åkesson som ledde SD till seger utan Ullenhag, hijabuppropet, blindhet inför politisk islam, snack om coaching till svenska IS-sympatisörer, Hizb-u-Tahrirs flygbladsdelande utanför Medismoskén, allt ifrågasättande och förminskande av svensk kultur, Schymans förnekande av hederskultur, etc (listan är mycket lång) som gjorde det.

Se på er själva: Har ert agerande gett önskat resultat? Eller det motsatta? Var det smart att tjata om SD precis hela jävla tiden? Var det smart att skrika ”rasist” istället för att knäcka med argument? Var det smart att kasta tårta, hota eller försöka sätta eld på politikers hus? Var det smart att kalla folk för husneger etc? Var det smart att försöka tysta icke-SD:are med ”guilt by association”? Ledde mantran om ”vatten på SD:s kvarn” eller ”fiske i grumliga vatten” någonvart?

Ni lärde inget från valet 2010 och här står vi i kväll och ni gråter.

Lär er. Lär er! Lär er! Gör om och gör rätt till 2018.

© denna blogg och Nima Dervish.

En f.d. migga: ”Vi måste sluta att reagera med ryggmärgen och stänga av allt förnuft bara vi hör ordet ”heder”!”

En f.d. migga skriver, apropå den stora mediala uppmärksamheten kring den familj med fyra söner, som bland annat varit omtalad i en hel timmes program i Uppdrag granskning den 16 oktober och även i SVT Debatt den 17 oktober:

profileJag har en kollega med arabiskt ursprung och hon säger att varje gång en tjänsteman på en svensk myndighet ser eller hör ordet ”heder” så blir denne väldigt nervös. Vår kunskap om just s.k. ”hederskulturer” och hur dessa fungerar är nämligen väldigt begränsad, för att inte säga obefintlig. Som regel är det så att den ”kunskap” vi har om ”hederskulturer” är det som vi har matats med av media…

Jag säger inte att det inte finns ett hederstänkande och att många hemska brott har begåtts på grund av detta tänkande. Men eftersom vår kunskap är så dålig så vet vi inte vad vi ska fråga, eller vad vi ska be den sökande berätta. Om man dessutom blir väldigt nervös och orolig för att man är rädd för att göra fel, och därmed kanske kränka någon, så släpper man igenom vad som helst bara ordet ”heder” nämns. Att påstå att begreppet används felaktigt, ja rent av som lögn, är inte rasistiskt eller något annat. Det borde faktiskt krävas att alla vi som arbetar inom statsförvaltningen och kan tänkas komma att stöta på det ska få ordentlig utbildning i vad detta begrepp verkligen innebär.

Vi måste sluta att reagera med ryggmärgen och stänga av allt förnuft bara vi hör ordet ”heder”!

Vad gäller familjen som får så mycket utrymme i medierna, så kommer de nu givetvis att få PUT. Av nervösa tjänstemän. Därefter kommer maken att söka uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin fru och sina barn, eftersom han har insett att han har varit dum och ju egentligen älskar sina barn och sin fru. Och frun älskar naturligtvis honom. Och barnen saknar ju sin pappa jättemycket. Dessutom skulle släktens heder återupprättas om de nu började att leva ihop igen. Och så han får också PUT.

Har jag sett det förr? Ja.

Kommentar: Svenska medier vet bäst. Miggornas rapporter, deras kunskaper och insikter ska man inte bry sig om för de är onda, elaka och hittar på (av någon anledning som ingen vet, men ändå). Troligen är de också rasister, främlingsfientliga och islamofober. Det är man mer eller mindre som en självklarhet om man jobbar på Migrationsverket, enligt svenska mediers fastcementerade åsikt. Det är de svenska, kunniga och godhjärtade journalisterna (och givetvis de svenska, kunniga och godhjärtade hjälparna) som känner till verkligheten och som kan bedöma vad asylsökande (utan asylskäl) berättar!

Notera att jag inte drar alla journalister över en kam (som många – de flesta? – journalister gör med miggorna…), utan vet att det finns sanningssökande och hederliga mediemänniskor därute. Men de arbetar i ett medieklimat där det är mycket svårt, för att inte säga omöjligt om de vill behålla sina jobb, att försöka nyansera något som har med asyl, migration, integration att göra. Dem är det synd om, för de hindras från att göra ett gott och hederligt journalistiskt arbete.

Fundering: När får vi se de goda, kunniga svenska journalisterna ta en ordentlig titt på hur en ensam, sjuk kvinna klarar att resa i bil i två veckor med fyra barn från Ingusjien till Sverige? En hedersförtryckt, misshandlad, utfattig kvinna med svag psykisk hälsa – hur orkade hon och hur fick hon ihop pengar till falska handlingar (Vem tillverkade dem och vad kostade de?) och till resan som måste ha kostat en smärre förmögenhet för henne själv och fyra pojkar (Vad kostade den?). Och tror man verkligen att hon skulle ha klarat att ta sig hit om miggans scenario ovan inte var realistiskt? Dvs skulle en hedersförtryckt mor med fyra söner verkligen ha kunnat lämna Ingusjien och resa hela vägen till Sverige utan stöd från sin släkt och – troligtvis – från sin make? Det berättades ju i Uppdrag granskning om hur totalt förtryckta kvinnor är i Ingusjien, och när svenska medier visar något så är det ju sant.  Men varför undrar reportrarna inte över hur återresan till Sverige var möjlig och redovisar inga detaljer kring den?

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)