Om politiker som agerar maktfullkomligt och tycker sig stå över lagen

Jag skriver på Det Goda Samhällets sajt under rubriken Skattemedel till verksamhet för personer som olagligt vistas i landet, om vad som ter sig som maktmissbruk och som om kommunpolitiker agerar som aktivister när skattemedel betalas ut för till olika aktörer för sådant som inte ingår i kommunens verksamhet. Och om hur olika två ministrar ser på frågan om illegal invandring, trots att de sitter i samma regering.

Ur texten:

Och när Åsa Lindhagen (MP) säger att kommunen enligt socialtjänstlagen alltid har det yttersta ansvaret för människor som vistas inom kommunen och ska se till att inget barn står utan tak över huvudet, glömmer hon att tala om att det akuta stödet enbart gäller när det finns barn med i bilden och att beslut måste fattas i varje enskilt ärende, några kollektiva beslut kan inte fattas.

Att notera: Jag fokuserar i huvudsak i min text på hur en politiker agerar, inte på vad hjälporganisationen eller församlingen gör. Om de – hjälporganisationen och församlingen – agerar enligt sin övertygelse och för egna pengar så är det deras sak. Men skattemedel ska, som lagen är skriven, inte användas på det sätt som främst en enskild politiker här har gjort.

Och något märkligt blir det ju också när en minister (S) tydligt uttalar det som gäller enligt svensk lag: att den som befinner sig i riket utan tillstånd ska lämna landet; medan en annan minister (MP) skänker glans och ”legitimitet” åt en verksamhet för just sådana personer, genom att göra ett besök i den. Som hennes partikamrat, socialborgarrådet i Stockholm, ensam fattat beslut om att stödja med skattemedel.

Genom att klicka på textrutan kan man läsa Åsa Lindhagens (MP) ensamma ordförandebeslut om bidrag till verksamheten.

Hjärta och hjärna

Nu, om någonsin, är det absolut nödvändigt att vi alla – och särskilt de som har makt och möjlighet att  bestämma och att fatta avgörande beslut – inser att saker och ting inte är enbart svarta eller vita. Nu, när den enorma folkvandringen som pågått länge men eskalerat långt över alla prognoser, ökar ytterligare och risken är överhängande att den går oss hur händerna helt och hållet, är det extra viktigt att vi alla, precis alla, anstränger oss till det yttersta för att använda både

Utan att dessa båda används samtidigt, fungerar det helt enkelt inte. Vi kan inte enbart tänka och applicera kylig -, om än sann och verklig – logik. Vi kan inte enbart känna och agera empatiskt, eller låta bilder som kablas ut över världen, styra vårt handlande. Därför – återigen – vi måste alla använda både

     hjärta och hjärna

Det behövs absolut inga massgodhetsuppvisningar av så kallade kändisar som poserar för en DN-kampanj under floskelparoller i någon sorts massuppfostringssyfte. Sådant blir bara obehagligt. Alla dessa kändisar får gärna ”stå upp för medmänsklighet och humanitet”. Ingen hindrar dem. Bra om de gör det, i sina respektive liv och verkligheter. De får gärna ”ta avstånd från alla former av hat, hot och rasism”, ingen hindrar dem. De behöver inte figurera under de här parollerna som inte betyder ett endaste dugg om man inte lever efter dem. Och leva efter dem kan man göra utan att posera i Dagens Nyheter och framhålla att man gör det.

Det behövs sådana som sfi-läraren Evangalin, som inte poserar utan agerar. Evangalin, som idag reser till Budapest med 64 kilo förnödenheter, kläder och hygienartiklar och 15.000 egeninsamlade kronor. Evangalin, som på plats och på eget initiativ, ska hjälpa till och vara medmänniska. Som inte köpt sig fri genom att swisha en hundralapp till någon hjälporganisation som ska vara hennes ställföreträdande medmänniska.

OBS! Med detta menar jag givetvis inte att alla människor ska göra som Evangalin, det är ju en utopi. Att hjälporganisationer, med vana vid logistik och vetskap om hjälpbehov, träder in med hjälp av swishade hundralappar är givetvis av stor och ofta avgörande betydelse vid olika katastrofer. Men alltför många, som på Facebook och Twitter och i andra sammanhang manifesterar sin ”medmänsklighet” och ”godhet” genom att berätta hur de bidrar med si och så många hundralappar, har inte en tanke på att själva öppna sina hjärtan eller – än mindre – sina hem eller ge av sin tid till någon behövande. Men de figurerar gärna i kampanjer eller på sina Facebook-sidor som ”godhetsapostlar”, det förpliktigar ju inte till någonting alls.

© denna blogg.