Finland. Migri: ”Fall som har tagits upp i medier särbehandlas inte utan prövas utgående från samma principer som alla andra fall.”

Viktigt att de här texterna läses först:
•  Finland. Många frågor ofrågade i medieaktuellt asylärende. – 5 juni 2016
•  Finland. ”Vi har varit här i många år, vi har fått två barn här.” – 6 juni 2016

Och här kommer reaktionen från Migri (Migrationsverket i Finland) på Twitter:

Detta bekräftar det jag skrivit i de ovanstående två inläggen och visar hur viktigt det är att medier som tar på sig uppgiften att rapportera om enskilda fall måste ”ha på fötterna” innan de tutar ut information som leder fel. Felaktiga och/eller ofullständiga skriverier åsamkar stor skada för många parter: den person eller familj man skriver om, tilliten och tilltron till Migrationsverket, tilliten och tilltron till domstolen dit ärendet överklagats och – inte minst – tilliten och tilltron till medierna själva när folk inser att det inte går att lita på deras rapportering.

Migri tar i sitt pressmeddelande upp att endast ett perspektiv presenterades i offentligheten i fallet med den irakiska familjen:

Migri redogör därefter för vilka lagregler som gäller för uppehållstillstånd på grund av familjeband. Nya familjer har haft försörjningsförutsättning sedan år 2010:

Migri påpekar vidare att verket anser att det finns flera olika slags säkerhetslägen i Irak:

Om barn i asylprocessen anger Migri att det bästa för ett litet barn är att vara med sina föräldrar:

Till slut meddelar Migri att verket under dagen idag, måndagen den 6 juni, lämnat en redogörelse till inrikesministern, som bett om information om det specifika fallet gällande den aktuella irakiska familjen. Migri skriver:

Det kan vid en snabb reflektion tyckas vara en god sak att inrikesminister Petteri Orpo vill ha information om ett i medierna mycket uppmärksammat fall. Det är ett medmänskligt och sympatiskt drag hos ministern. Men det kan också ses som ett misstroende mot såväl Migri, ett statligt verk som har att följa de lagar regering och riksdag har stadfäst, som mot oberoende domstolar som också har att följande gällande lagar och praxis. Att då en minister ska ”avgöra om Migri och domstolarna handlat lagenligt” kan uppfattas just som ett misstroende och rentav en viss antydan till ministerstyre. Det vill säga om det faktiskt är så att han begärt information för att ”avgöra om Migri och domstolarna handlat lagenligt”… Vad är det som i så fall gör ministern kompetent och ger honom rätt att tolka lagar och därmed avgöra hur Migri och domstolarna skött sitt grannlaga och viktiga, för människor livsavgörande uppdrag? Men kanske rör det sig om ett missförstånd?

Ett viktigt påpekande – som egentligen inte borde behövas – görs i slutet av Migris upplysande text:

Fall som har tagits upp i medier särbehandlas inte utan prövas utgående från samma principer som alla andra fall.

Jag anser – det var därför jag skrev de två tidigare texterna – att det är av yttersta vikt för Finland att journalister och medieredaktioner tar sitt uppdrag på största allvar när de rapporterar om svåra situationer som ibland uppstår när någon eller några asylsökande inte ges rätt att stanna i Finland. Ofta ter sig – och är – fallen ömmande och så gott som alltid kan vi som medmänniskor känna empati och vara ledsna över ett negativt beslut i ett fall som av medierna beskrivits i mycket upprörande termer. Ofta dessutom med udden riktad mot den personal på Migri som har ett oerhört svårt uppdrag och som inte har rätt att ge svar på tal på grund av sekretessbestämmelserna, vilket inte är vare sig rättvist eller rätt.

Och som Migri skriver så kan man inte börja särbehandla fall som tagits upp i medierna; alla har rätt till en likvärdig behandling och den ska ske enligt gällande lag. Vi har inte folkdomstol i Finland, liksom inte heller i Sverige – oavsett om medierna faktisk ibland eldar på så att folk beter sig som om vi hade det.

Till sist: I ett öppet och fritt land är det viktigt att myndigheter och riksdag och regering granskas av medborgarna – direkt och via medier. Det är också viktigt att folket reagerar och agerar för att påtala och försöka få till stånd förändringar av eventuella orättvisor, felaktigheter och lagar som slår fel för att man inte kunnat förutse alla tänkbara och otänkbara scenarier när de stiftades. Men man ska grunda sitt engagemang på fakta, inte på tyckanden och troenden. Man behöver hela tiden använda både hjärta och hjärna. Inte bara det ena. Inte bara det andra.

P.S. Hoppas att inrikesminister Petteri Orpo så snart som möjligt offentligt uttalar sitt förtroende för Migri och för domstolarna och meddelar att det blev ett litet missförstånd: han ville inte alls ”avgöra om Migrationsverket har agerat lagenligt” utan bara låta sig informeras om hur det hela ligger till utan att enbart behöva förlita sig på medieuppgifter.

Tillägg några timmar efter att ovanstående skrev (det går väldigt fort i det här ärendet):

Klicka på textrutan för att läsa artikeln på Hbl:s sajt.

Den irakiska familjen som varit i offentligheten under de senaste dagarna kommer inte att avvisas den här veckan.

Familjens jurist Jari Vuorijoki säger till FNB att Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har förbjudit verkställandet av beslutet tills HFD behandlat familjens ansökan om besvärstillstånd eller fattat ett annat beslut i ärendet.

 

 

 

 

 

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat eller ”lån” av text. Gäller givetvis också journalister.

Argumentera emot om åsikterna går i sär, frys inte ut!

Den här texten är skriven med utgångspunkt i – och med kommentarer till – vad Johan Westerholm skriver på sin sajt Ledarsidorna.se under rubriken Åsiktskorridorens pris. Jag hoppas att alla läser hela texten, här ges bara några korta utdrag med korta kommentarer:

Ledarsidorna.se: De som är insatta i denna fråga (migrations- och asylpolitiken) hinner knappt med nu, journalisterna hinner definitivt inte med och informationsunderskottet är gigantiskt. Siffror bollas, det kommer nya hela tiden som läggs till de gamla och samtidigt så väller det fortfarande in flyktingar till… ingenting.

Kommentar: Det är precis så som Johan Westerholm skriver. Jag skulle lägga till att ”också kunskapsunderskottet är gigantiskt”. Och att alltför många styrs enbart av hjärtat, inte alls, eller till mycket liten del, av hjärnan, vilket är absolut förödande!

Ledarsidorna.se: Ludvikas budget för försörjningsstöd övertrasserades med 80 procent för att ta ett exempel. De nyanlända kommer helt enkelt inte ut i egenförsörjning. Och då fanns redan bostäder i Ludvika att kunna inkvartera dessa arma livsöden i.

Kommentar: Fakta och siffror går helt enkelt inte in. Fakta och siffror presenteras, men behandlas som om de inte betyder något alls, när de, de facto, haren enorm betydelse i verkligheten. Varför – varför??? – vill de, som alltid talar om att andra ska ”ta sitt ansvar”, inte se och tala om det? Varför vill de inte ta sitt ansvar?

Ledarsidorna.se: Problemet blir mer och mer mångfacetterat nu. Dels kommer vi nu vara tvungna att bygga reella flyktingläger om det här ska gå. Med allt vad det kommer innebära. Samtidigt så vet vi inte vilka som kommer längre. Vilka som har ett skyddsbehov och vilka som kanske ”bara” flyr från fattigdom.

Kommentar: Att Sverige inte har en aning om vilka landet hyser har påpekats här på bloggen under många år. Det är fullständigt barockt att ”de ansvariga” så fullständigt struntat – och struntar – i lagar och regler och i landets och folkets säkerhet, att man utan vidare släppt in tiotusentals människor varje år som man inte har en aning om vilka de egentligen är eller varför de är här. Ett mera oansvarigt agerande får man leta länge efter.

Ledarsidorna.se: De icke SD-märkta debattörer som försökt varna och som försökt finna lösningar har tystats eller frysts ut av sina partikamrater under resans gång. Jag är en av dem.

Kommentar: Det är fruktansvärt att vettiga, sansade människor som Johan Westerholm och ett antal andra ska behöva frysas ut ur sina gemenskaper för att de, just på ett vettigt och sansat och oftast faktabaserat sätt diskuterar den största förändringen av Sverige någonsin, eller i varje fall i modern tid! Vad är det för fel på folk?

Ledarsidorna.se: Vi betalar nu inte bara för flyktingströmmarna i reda pengar eller samhällsförändring. Vi kommer betala ett politiskt pris för att vi en gång tillät åsiktskorridoren.

Kommentar: Så sant som det är sagt.

Mitt motto är – och har varit så länge jag kan minnas: Hjärta & Hjärna. Båda. När hjärtat berörs och känslorna vill ta överhanden, då är det extra viktigt att hålla huvudet kallt och låta hjärnan arbeta. Så sker inte alltid – eller rättare sagt: så sker av någon outgrundlig anledning alltför sällan i landet där de ”ansvariga” är snabba att peka finger åt andra men inte ser sina egna tillkortakommanden. Där de, likt strutsar, inte vill se dem. Och absolut inte tala om dem. Då är det lättare att frysa ut dem som känner ansvar och som vill tala om det som strutsarna låtsas inte existerar.

Följ Johan Westerholms blogg! Dela hans texter när ni finner dem viktiga även om ni inte alltid håller med i precis allt. Argumentera emot om åsikterna går i sär, frys inte ut!

© denna blogg.

Hjärta & Hjärna: Masspsykos på asylområdet

Det råder närmast masspsykos på asylområdet. Svenska medier bidrar till att den blir allomfattande och ve den som vågar säga något negativt om att människor ”hjälper dem som flytt från krig och förföljelse”. Och ve den som påpekar att IS-krigare finns bland de asylsökande. I TV4 Nyheterna berättade häromdagen en nykommen syrisk ung man, som intervjuades utanför Migrationsverket i Malmö, om detta, att han flytt från IS men nu söker IS-män asyl här samtidigt som han själv och andra offer. Reportern ställde inte en enda följdfråga, det passade väl inte in i det scenarion som man anser ska visas upp.

”Godhetspsykosen” som drabbat folk i många länder och extra starkt i Sverige efter att bilden och historien om den lille döde pojken kablats ut och exploaterats. Den är enorm och den är just sådan att den – i liknelseform – kan betecknas som en psykos. Folk är som förblindade och nästan ingen stannar upp och tänker med hjärnan istället för enbart med hjärtat, som ju inte kan dra slutsatser eller inse att något är allvarligt fel i det scenario vi nu ser. Regeringens representanter och journalisterna går i täten, väldigt många bland dem har helt tappat både sans och balans och tillfogar – genom sin oförmåga (eller ovilja) att använda hjärnan samtidigt som hjärtat – såväl landet som folket och de faktiskt skyddsbehövande stor skada.

Kaoset är fullständigt. Lagar och regler ändras, fram och tillbaka, som om de inte betydde någonting. Undertecknade konventioner och förordningar, som för en dag sedan var absoluta och inte ens fick ifrågasättas, sätts ur spel.

Människosmuggling, som enligt Brottsbalkens 20 kap 8§, första stycket är ett brott som kan ge många års fängelse, nästintill hyllas i svenska medier. Att ens andas något om att ställa lagbrytarna inför rätta är nästintill ”fascistiskt”.

En krönikör i Expressen gör en halsbrytande jämförelse under rubriken Bröt de mot lagen? Ja. Var de hjältar? Absolut. Han likställer det olagliga hämtandet av människor från Danmark – där de redan är skyddade – till Sverige där villkoren är bättre (för dem, men knappast för svenska skattebetalare som redan bekostar den största asylinvandringen per capita i EU) med hur judar räddades 1943:

Sommaren 1943 införde nazisterna undantagstillstånd i Danmark och regeringen avgick. I september kom beslutet att alla judar i Danmark skulle deporteras.

Då grep medmänniskorna in. Judar fick gömma sig i kyrkor och gårdar nära Öresund. Skeppare, fiskare och andra goda krafter smugglade under bara tio nätter ut så många som 7 900 människor ur Danmark och till Sverige, i segelbåtar, fiskebåtar, roddbåtar. Bröt de mot lagen? Javisst. Var de hjältar? Absolut.

Läget har blivit surrealistiskt och folket, som betalar för allt både i pengar och i otrygghet, har ingenting att säga till om utan kan bara stå och se på hur kaoset, anarkin och upphävandet av lagar breder ut sig.

Hjärta saknas inte. Det är bra. Men hjärta utan hjärna är farligt.

© denna blogg.

 

En migga: ” Varför berättar inte svenska medier om detta?”

En migga:

Jag måste skriva några rader med anledning av den stora ström av migranter som nu tar sig fram genom Europa. I svenska medier har ungerska myndigheter hängts ut som inhumana och man har bland annat skrivit att asylsökande har förts till läger, vilket givetvis ger hemska associationer från andra världskriget. Jag har hela tiden ställt mig skeptisk till att det verkligen är så illa i Ungern.

Det som nu definitivt fick mig att reagera och totalt ifrågasätta svensk medial rapportering, var en videofilm jag såg på Youtube, vilken hade gjorts av den ungerska polisen. I filmen får man se ungersk polis ge vatten och matpaket till dessa migranter som finns på en järnvägsstation, men i stället för att tacka och ta emot skriker dessa personer och slänger iväg förnödenheterna. Det är så upprörande. Hur kan man bete sig så? Varför berättar inte svenska medier om detta?

Varför uppger inte svenska medier att ungerska myndigheter förgäves försöker agera helt enligt regelboken genom att inte tillåta dessa personer att resa till ett annat land? Som asylsökande i Sverige får man inte heller resa utomlands. Vidare säger Dublinförordningen tydligt att man kan ansöka om asyl i endast ett land när man befinner sig i Europeiska unionen och att man inte kan välja i vilket land man ska lämna in sin ansökan.

Nu tror jag inte att ungerska flyktingförläggningar, vilket nog är en mer korrekt benämning än ”läger”, har den standard som dess svenska motsvarigheter, men trots detta är jag övertygad om att migranterna där kan få sina allra nödvändigaste behov tillgodosedda. Vad som är viktigt att förstå är att landet har ett gigantiskt inflöde av människor – mycket större än Sverige. Sammantas detta med det faktum att landet till skillnad från Sverige inte har någon tradition av att ta emot stora mängder asylsökande, är det förståeligt att det har varit problem. Vad Ungern behöver, istället för att bli utsatt för massmedialt häcklande, är stöd och hjälp från andra länder som har erfarenhet av att ta emot stora mängder asylsökande.

Kommentar: Det finns många aspekter och mycket att räkna in och ta hänsyn till när man kommenterar den pågående massinvandringen (här i dess ordagranna betydelse: massor av människor som vandrar in). Det finns ytterst sällan enbart en sida, det finns så gott som alltid minst två sidor av saken, ofta flera. Man kan inte av egna godhetsskäl blunda för sidor som den som visas i videoklippet som miggan länkar till och som enligt uppgift lagts ut av Polisen i Ungern. Lika väl som bilden av en liten död pojke på en strand i Turkiet är en del av det hela, är bilden av aggressiva och otacksamma unga män som kastar bort vatten och mat som den ungerska polisen delar ut, också en del av den komplexa katastrof som nu utspelar sig i våra länder i Europa..

Det är svart och vitt. Samtidigt. Det behövs hjärta och hjärna. Samtidigt.

© denna blogg.

En migga om en osaklig, delvis felaktig och klart ofullständig text om en fembarnsfamilj från Algeriet

En migga kommenterar en osaklig, delvis felaktig och klart ofullständig text om en fembarnsfamilj från Algeriet, som florerar i sociala medier (läs inlägget Om en historia som sprids via Facebook först):

Alltså, den här historien om pojken från Algeriet, som är född i Sverige!

Jag fick migrän redan efter att jag hade läst halvvägs i Malin Hedbloms FB- status. Men då jobbar jag ju också på ”Migränverket”, vilket är vad grupper som anser att ingen ska få asyl i Sverige kallar oss. De hatar oss för för att vi beviljar asyl, andra hatar oss för att vi inte beviljar asyl hela tiden och i alla ärenden.

Aldrig gör vi rätt, vi på Migrationsverket, vilket tydligt framgår av Malin Hedbloms status. Det är enligt henne inte OK att prata med en liten kille om fritidsintressen för att få honom slappna av. Det är enligt henne inte OK att skaffa en neutral tolk. Det är enligt henne inte OK att säga till Malin Hedblom att hon inte ska berätta det som pojkens mamma ”glömt”.

Vad skulle Malin, som ombud eller vän, kunna berätta om mammans liv i Algeriet? Hur skulle hon kunna berätta det som mamman inte ens själv minns? Bodde Malin Hedblom med familjen i Algeriet?

En annan sak som jag reagerade på var att pojken skulle vara statslös eftersom han var född i Sverige och familjen är ”gömd” här!

Ett barn som föds utanför sitt hemland blir inte statslöst bara på grund av att hans föräldrar vägrar visa upp sina identitetshandlingar och vägrar kontakta ambassaden inför ett utvisningsbeslut.

Statslöshet är ett vedertaget begrepp inom folkrätten och det handlar om personer vilkas länder upphört att existera eller om att personer fråntagits sina medborgarskap. När det gäller det första så kan jag inte komma på någon annan grupp än palestinier. När det gäller det andra så har det funnits chilenare som fråntogs sina medborgarskap 1973  i och med kuppen och vilkas barn då föddes som statslösa, exempelvis i Sverige. Men dessa chilenare fick så småningom svenskt medborgarskap och när diktaturen avskaffades i Chile fick de även medborgarskap i Chile. Det finns också feylikurder från Irak som Saddam fråntog deras medborgarskap och som är statslösa.

Men den här pojken är inte statslös bara för att hans mamma och Malin Hedblom tycker att han är det! Jag förstår inte vad Malin Hedblom vill säga egentligen – förutom att Migrationsverket är dåligt, därför att anställda på ansökningsenheten hade handskar på sig, vilket de givetvis hade på grund av att de håller på med kemiska medel – och för att de inte lät Malin Hedblom prata, inte köpte att pojken var ”ensamkommande”, vilket han ju på inget sätt var. Och sedan köpte verket inte heller ”statslösheten”. Varför skulle Migrationsverket ha gjort det?

Dessutom berättar hon: ”Zaki ritar en teckning. Handläggaren beundrar Zakis teckning, förstår hon inte att dinosaurien Zaki tecknat är Migrationsverket”. Herre Du min skapare vilken dramatik! Hur skulle Zaki kunna veta någonting om Migrationsverket överhuvudtaget om han är sju år och aldrig har varit hos Migrationsverket förut?

Och inte ett ord om varför den här familjen fortfarande är här, trots att de för fyra år sedan fick avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Eftersom de inte har asylskäl kan de kanske ta fram sina pass och börja jobba, så kanske de kan ”byta spår” och få personnummer som ”alla andra har”. Visst har familjen söta barn, men är det ett skäl till att de ska få PUT utan skäl? Det finns en massa andra ”gömda” människor som inte har barn eller vilkas barn inte är lika gulliga… Alltså, nej…vilket trams!

Kommentar: Ska man agera i asylärenden så räcker det inte med att använda hjärtat. Hjärnan måste vara med, i minst lika hög grad. Annars riskerar man att göra mer skada än nytta för de människor, vilkas fall man så innerligt gärna vill engagera sig i. Och: det går faktiskt att förstå miggornas frustration också, om man bara tänker efter bara lite, lite grann.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”Man kan ju aldrig veta om alla omständigheter i detta ärende framgår av artikeln.”

Aftonbladet ägnar den 30 mars ett helt uppslag i tidningen åt en ”asylhistoria” under rubriken Sara, 31, slits från sin dotter. Efter att ha läst den kan man ställa sig en mängd frågor och även framföra funderingar som inte berörs i texten.

1) Sara fick redan hösten 2009 (1,5 år efter att hon anlände till Sverige) slutligt besked om att hon inte beviljats vare sig asyl eller uppehållstillstånd i Sverige. Hon valde att strunta i beslutet och stanna kvar, illegalt.

2) Eftersom Sara fått avslag i två instanser (Migrationsverket och migrationsdomstolen), har hennes asylhistoria aningen inte befunnits trovärdig eller inte innehållit fakta som ger rätt till skydd enligt svensk lag och internationella konventioner.

3) Sara har därefter, dvs efter att hon fått avslag på sin asylansökan dessutom skaffat barn med en svensk medborgare – trots att hon alltså vetat om att hon inte hade rätt att vistas i landet.

4) Aftonbladet skriver: ”Våldet i hemlandet räcker inte som asylskäl.” Ja, just så är det. Migrationsverket kan, med fog, ha ansett att det våld som utövades i Saras makes familj för nu tio år sedan (fem år innan hon kom till Sverige, om jag har räknat rätt) inte kan anses utgöra skäl för att hon ska beviljas asyl. Men hur det egentligen ligger till framgår ju inte av Aftonbladets artikel.

5) Aftonbladet skriver: ”Att tvingas lämna ännu en dotter är mardrömmen som inte försvinner när hon vaknar.” Ingen tvingar Sara att lämna sin dotter! Hon har givetvis full rätt att ta med sig sin dotter till sitt hemland.

6) Aftonbladet skriver: ”Att hon vistas i Sverige ­illegalt kan vara till ­hennes nackdel.” Ja, just det! Självklart är det till en persons nackdel, när hon söker uppehållstillstånd i landet, att hon brutit mot landets lagar och oavsett vad media vill få läsarna/lyssnarna/tittarna att tro så är det illegalt (=olagligt) att vistas i ett land utan tillstånd. Dessutom i många år… Man ska givetvis inte kunna ”utpressa” sig till ett uppehållstillstånd, eller få det för att man hållit sig gömd i X antal år, trots att man inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl.

Så här kommenterar en migga Aftonbladets artikel:

 Om Aftonbladet har återgett Sara asylberättelse korrekt, så är det inte alls förvånande att hon hon inte fick asyl. Jag antar att hon helt enkelt fick avslag på grund av bristande trovärdighet. Men om det är korrekt att Saras barn är svensk medborgare – och därmed inte kan utvisas eller krävas att det lämnar Sverige – och om barnets far inte vill ta hand om sitt eget barn så kan man tycka att det hela hanteras väl byråkratiskt när man kräver att Sara reser till sitt hemland för att därifrån ansöka om uppehållstillstånd.

Sara har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige som ensam vårdnadshavare till ett svenskt barn.

Om Sara har pass och om hon verkligen har ensam vårdnad om sitt barn som är svensk medborgare så tycker jag att hon kunde få tillstånd utan hemresa, det finns ingen lag som hindrar detta. Men man kan ju aldrig veta om alla omständigheter i detta ärende framgår av artikeln…

Precis som miggan säger så vet man ju inte om alla omständigheter i ärendet framgår av Aftonbladets stort uppslagna artikel. Snarare kan man faktiskt ha starka skäl att anta att alla omständigheter inte framgår av artikeln. Då blir det svårt att ha en klar och tydlig åsikt/uppfattning i fallet. Och då är det också svårt att förstå vad det är Aftonbladet egentligen vill förmedla med artikeln.

Dessutom: Migrationsverket samt migrationsdomstolarna har med stor sannolikhet ansett att det inte ska inte göras undantag och därmed skickas, som det alltid heter: ”signaler” ut i världen som säger att man kan söka asyl i Sverige, få avslag, ändå inte lämna landet, skaffa barn med en svensk medborgare och att då är eventuella asyllögner och illegal vistelse i landet glömda och man får uppehållstillstånd trots att man både ljugit – eller, som kanske i Saras fall – ens skäl inte räckt som skyddsgrund för uppehållstillstånd enligt utlänningslagen.

Och: Det är inte heller så, att en person alltid och automatiskt har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige på anknytning av en anhörig. Saras medborgarskapsland Elfenbenskusten måste givetvis, när de tar emot sin egen medborgare Sara, även ta emot hennes dotter, enligt internationella folkrättsliga konventioner och – inte minst – Barnkonventionen, som också Elfenbenskusten ratificerat år 2000.

Till slut: I alla sammanhang där människor, myndigheter och lagstiftning är inblandade måste man använda både hjärta och hjärna. Alltså hjärta och hjärna. Inte bara hjärta. Inte bara hjärna. För allmänheten (som medierna väl trots allt har i uppdrag att rapportera till?) är det av största vikt att den kan lita på att den får relevant och sanningsenlig information för att kunna ta ställning och reagera på sorgliga berättelser. Att genom undanhållande av fakta eller vinklande av desamma och försöka vända sig enbart till människors hjärtan håller inte i längden. Det är dessutom djupt ohederligt. Svenska medier förvägrar i – uppskattningsvis – 99 fall av 100, den svenska allmänheten att få ta del av hela bilden när det gäller asylärenden som uppmärksammas.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.