• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juni 2020
    M T O T F L S
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    2930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Finland. Stressade anställda vid Migrationsverket: ”Vi hinner inte längre utreda ärendena ordentligt.”

Maahanmuuttoviraston työntekijät HS 4.9 2016Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Helsingin Sanomats (HS) sajt (på finska).

 

Anställda vid Migrationsverket berättar om den stora stressen som kan ledan till felaktiga asylbeslut. – ”Vi hinner inte längre utreda ärendena ordentligt.”

OBS! HS:s text innehåller 21.160 tecken inkl blanksteg. I Sverige innehåller ”vanliga” texter på ledar- och debattsidor cirka 3200-3500, och längre texter på debattsidor ibland upp till cirka 5000, kanske i enstaka fall 5500 tecken inkl blanksteg. Att översätta en text som är så lång som den i HS har jag inte tid och råd att göra ,varför nedan följer ett sammandrag (som ändå är ganska långt…). Det finns en länk till artikeln så att den som vill betala för att låta översätta den i sin helhet kan göra det, och så att de som läser den här texten och behärskar språket kan läsa den på finska. Dessutom citeras nedan ur några finlandssvenska medier som tar upp ämnet.

Ur HS artikel:

I maj informerade Migrationsverket att säkerhetsläget i Irak, Afghanistan och Somalia förbättrats. På det motiverades en snabbare asylprocess. Det blev ännu svårare än tidigare för personer från dessa länderatt beviljas internationellt skydd i Finland. Nu säger Migrationsverkets överdirektör Jaana Vuorio att kommunikationen (informationen) misslyckades.

Tidigare kunde en sådan här information ha undgått att uppmärksammas, men det har nu kommit tiotusentals asylsökande till Finland det senaste året, vilkas liv Migrationsverkets linjedragningar påverkar på ett avgörande sätt. Det handlar om ifall personer får bosätta sig i Finland eller om de skickas tillbaka till länder som är bland de våldsammaste i världen.

En finländsk migga, alltså en tjänsteman vid Migrationsverket, säger:

”Jag skämdes över det där pressmeddelandet. Landstrategierna grundar sig ju inte på situationen i ursprungsländerna eller ens på våra egna rapporter. Det sägs ju inte i dem att säkerhetssituationen i de där länderna skulle ha förbättrats. Från den dagen har jag skämts över att arbeta på Migrationsverket.”

Och personen är inte ensam om att vara frustrerad. Anställda vid Migrationsverket har nästan aldrig uttalat sig offentligt, bortsett från tjänstemän i ledande ställning och verkets kommunikationsansvariga. HS intervjuade ett drygt tiotal nuvarande anställda på Migrationsverket och några tidigare anställda. De berättade hur det omvälvande året sett ut inne på verket. De har alla lång erfarenhet av Migrationsverket och asylärenden. På grund av deras känsliga arbetsuppgifter och för att dessa frågor är känsliga, anges – på tjänstemännens uttryckliga begäran – inte deras identiteter. HS intervjuade också tjänstemän på ministernivå med kunskaper om asylområdet.

Kommentar: Mycket bra att medier i Finland talar också med miggor, vilket ytterst sällan (nästan aldrig) gjorts i Sverige trots att det funnits anledning till det i minst ett decennium. De miggor som berättat länge och ihärdigt här på bloggen har journalister läst men oftast valt att inte riktigt låtsats om. Ett undantag är Ivar Arpi som skrev två artiklar i nu nedlagda Magsinet Neo och talade med minst en av ”mina” miggor (läs texten Ivar Arpi har velat – och förmått – förstå, och ger en sann bild av verkligheten på asylinvandringsområdet, 17 november 2014).

Heder åt finländska medier – i detta fall HS – som låtit miggor komma till tals i en lång och ingående artikel!

Tjänstemännens budskap är tämligen entydigt:

”Vi har så tuffa resultatmål att det nästan är omöjligt att uppnå dem. Människor blir fruktansvärt trötta. Asylsamtalens kvalitet blir lidande och då finns också fara för att asylsökandes rättssäkerhet”, säger en anställd.

Migrationsverkets verksamhet styrs av nationell lagstiftning och EU-regler samt internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Migrationsverket har dock stor makt när det gäller hur man följer att tolka lagar och säkerhetsläget i olika länder.

Förra höstens flyktingström (HS kallar den stora vågen av migranter för ”flyktingström”, min anm.) överraskade Europa och Finland. Som mest kom över 500 personer på en dag. Statsminister Juha Sipilä erbjöd i början sitt hus i Kempele till asylsökande, men snart gjorde hans regering det klart att Finland måste göras till ett mindre lockande mål (för asylsökande och migranter). Pressen blev genast stor också på Migrationsverket. Krav och önskemål kom inte enbart från regeringen. Till exempel Gränsbevakningsväsendet ville att inrikesministeriet kraftfullare skulle lägga sig i Migrationsverkets verksamhet, berättar en tjänsteman med insyn i turerna:

”En ständigt återkommande fråga var huruvida man kan avvisa människor direkt vid gränsen. Man funderade också kring asylsökandes rätt att röra sig fritt i Finland: ”När man placerar dem ute i ödemarken, hur får man dem att stanna där.”

Kommentar: Härifrån och framåt är stora delar av artikeln inte översatta på grund av att jag helt enkelt inte har tid och möjlighet att ägna en hel dag åt översättning som är både tids- och noggrannhetskrävande. Texten fortsätter med berättelser om olika turer i asylmottagandet och med intervjuer med berörda, enligt vad som ovan angetts. Läs mer

Finland. Många frågor ofrågade i medieaktuellt asylärende.

hs_fi_department_page_logoHbl.fi logoIdag blev jag besviken på några stora, viktiga finländsk medier som jag alltid haft – och har – höga tankar om. Självklart drar jag inte alla över en kam och självklart räknar jag inte ut ens de medier som jag blev besviken på idag – de är oftast mycket bra och hederliga. Men just idag var det inte roligt att ta del av rapporteringen som i Hufvudstadsbladet hade rubriken HS: Pappan och babyn får stanna, mamman och 3-åringen utvisas. HS är Helsingin Sanomat, Finlands och, såvitt jag vet, Nordens största dagstidning (har i alla fall varit det). Där fanns artikeln med samma namn på finska: Äiti ja kolmevuotias aiotaan käännyttää Suomesta – isä ja vauva saavat jäädä.

Ur artikeltexten i Hufvudstadsbladet (läs gärna hela texten via länken ovan):

En irakisk familj bosatt i Riihimäki hotas av splittring med anledning av Migrationsverkets beslut, skriver tidningen Helsingin Sanomat. Fallet har väckt starka reaktioner på sociala medier.

Familjens pappa har fått uppehållstillstånd i Finland och bott här i sju år, men mamman och deras treåriga barn ska avvisas. Familjen har även en 3 månader gammal baby som fortfarande ammas. Hon får tills vidare stanna i Finland med pappan, eftersom något beslut angående babyn inte ännu fattats.
—————-
Utvisningsbeslutet har väckt starka reaktioner på sociala medier. Bland annat president Tarja Halonen tar ställning till fallet på Twitter och skriver att det är familjer som håller ihop samhället.

Det märkliga är att det nu ”rasas” på sociala medier och på alla möjliga håll utan att de som ”rasar” verkar ha varit intresserade av att få svar på några enkla men synnerligen relevanta frågor som medierna inte sagt något om:

1)  Hur kunde paret få två barn om mannen vistats sju år i Finland med så starka skyddsbehov att han inte kunnat återvända till Irak?

2)  Har mannen, trots att han hävdat skyddsbehov gentemot Irak (fortfarande, efter sju år), ändå besökt sitt hemland ett antal gånger under dessa år, varvid hans fru blivit gravid?
eller
3)  Har kvinnan vistats så länge i Finland att hon hunnit både bli gravid, vara gravid och föda sitt andra barn i Finland? Hur kommer det sig, i så fall?

5)  Om det är så, vilket borde gå att kontrollera, att mannen varit i Irak en eller flera gånger under dessa år varvid åtminstone det äldre barnet blivit till, så kan han knappast anses ha skyddsskäl mot det landet. Då faller behovet av uppehållstillstånd i Finland, då finns inga hinder för familjen att tillsammans resa till sitt hemland. Det finns ju då ingen anledning att de ska ”återförenas” just i Finland.

4)  Ingen – utom tydligen Migrationsverket i sitt beslut – tycks heller ha uttryckt någon förundran över varför man skaffar två barn när ens livssituation är så ytterst osäker och man bor i i länder lagt ifrån varandra, i olika världsdelar.

Nu har de här personerna gjort det här valet och det finns två barn i familjen så är det är enligt internationella konventioner och lag i de flesta länder, föräldrarna som har ansvar för sina barn, inte staten och allra minst en annan stat än den där man är medborgare.

Jag tycker inte att det är rätt att tidningarna inte med ett ord förklarar hit det ligger till och lämnar viktiga frågor obesvarade. Det här sättet att beskriva ”ömmande fall” är väldigt likt det rikssvenska och det har varit förödande för Sverige att människor inte fått ta del av helheter utan har serverats just den här typen av halvkvädna visor.

Jag har alltid varit stolt över finländsk och finsk journalistik (seriösa medier, det finns ju mindre nogräknade medier i Finland också, precis som i Sverige). Men det här är något jag inte är stolt över. Nu rasar folk i sociala medier och planerar manifestationer och startar namninsamlingar på ofullständiga grunder och det är inte rätt! Det bär medierna skulden för. Det är journalisters uppgift att rapportera sakligt och korrekt och allsidigt, inte slarvigt och ofullständigt. Den här artikeln är helt felaktig genom att så mycket lämnas oförklarat.

Om den irakiske mannen inte längre har skyddsbehov, om det inte varit större än att han kunnat återvända dit en eller flera gånger (läsarna får ju inte veta hur länge hustrun varit i Finland…), då ska uppehållstillståndet dras in och han och hela familjen återvända till sitt hemland. Då finns inga skäl till att de ska stanna i Finland. Jag vet inte, hur det ligger till. Eftersom medierna inte ger hela historien så kan man inte annat än spekulera.

Familjen har själv ställt upp och berättat sin historia offentligt. Varför ställdes inte ovanstående frågor i samband med intervjun? Kanske ställs de nu när Hufvudstadsbadet lagt till i sin text at:

Inrikesminister Petteri Orpo har bett om en utredning från Migrationsverket.

Men är det verkligen en ministers sak att lägga sig i ett enskilt asylärende? Är det inte det oberoende Migrationsverkets och de oberoende domstolarnas sak att avgöra det? Om en minister önskar en utredning så vore väl det mest korrekta att han ber om den efteråt, inte mitt under pågående hantering.

Jag ska med intresse följa vad som ser i det här fallet och hoppas på mer allsidig och korrekt rapportering i såväl finskspråkiga som svenskspråkiga medier.

© denna blogg. Vid ev citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

Finländska medier serie grön

Finland. ”Samtidigt ska vi erkänna att alla inte har rätt att stanna, att välkomsthälsningen inte gäller dem som inte har skäl att beviljas asyl”, säger statsministern.

Välkomsthälsningen Hbl 15.3 2016Klicka på textrutan för att läsa artikeln på Hufvudstadsbladets sajt.

Juha SipiläStatsminister Juha Sipilä tycker sig ha sagt upprepade gånger hur vi ska förhålla oss till invandringen, att vi ska hjälpa de nödställda men avvisa dem som inte uppfyller asylkriterierna.
——————————
Centern regerar med Samlingspartiet, som uppfattar sig som regeringens liberala falang i värdefrågor, och med de uttalat värdekonservativa Sannfinländarna.

Regeringen stakade ut invandringspolitiken i regeringsprogrammet förra våren, men bara några månader senare eskalerade flyktingkrisen. Här har regeringen sökt en balans för att hjälpa krigsflyktingarna utan att öppna för hela den kaotiska folkvandringen genom Europa.

– Jag tycker det pragmatiska finländska förhållningssättet har fungerat, att vi håller hjärtat varmt men huvudet kallt. Vi hjälper dem som flyr krig men inser realistiskt att här också finns sådana som inte kommer att beviljas asyl, och folk som inte har rent mjöl i påsen.
——————————
Regeringen har offentligt fördömt bland annat rasistiska åsiktsyttringar mot asylsökande.

– Samtidigt ska vi erkänna att alla inte har rätt att stanna, att välkomsthälsningen inte gäller dem som inte har skäl att beviljas asyl, säger statsministern.

Finländska medier serie grön

Finland. En avgrund öppnar sig när vi möter tankesätt och inställningar till livet som är så främmande för oss att vi kippar efter andan.

HBL logoI Hufvudstadsbladet kan vi den 3 mars läsa en mycket välskriven, rak, tydlig, lite sorglig och synnerligen tankeväckande text av Astrid Nikula, som under ett drygt halvår varit mycket engagerad i mottagandet av asylsökande i Jakobstad, Finland. Mer om det längre ner.

Astrid NikulaAstrid Nikula är en klok och sansad finlandssvensk kvinna. Vi har inte träffats i verkliga livet, men jag känner henne sedan tiden då vi båda var med på en epostlista för översättare och därefter genom Facebook. Jag har följt hennes, till en början, nästan överentusiastiska engagemang för de asylsökande som i hundratal och tusental började komma till Finland i september 2015 och jag har också väntat på att hon kanske så småningom ska börja se bortom den första tidens ”refugees welcome”-hysteri.

Allt eftersom tiden har gått har jag märkt en förändring i hennes rapportering, en sorts ”tillnyktring” där hon börjat se – och inse – att det finns nyanser i det hela, att allt inte bara är positivt. Till skillnad från många andra som målar in sig i ett hörn där de står och ”tycker” likadant hela tiden oavsett vad som händer, har Astrid Nikula inte stått kvar i sitt hörn utan rört sig utåt, över hela golvet så att säga, och på ett trovärdigt sätt gett sina följare på Facebook både negativa och positiva bilder från sitt arbete med de asylsökande. Hon har, återigen till skillnad från många andra, stått med båda fötterna på jorden och sett att ”det är inte svart eller vitt, det är svart och vitt”. En person som förmår göra det på det här svåra området är värd respekt. Och nu kommer vi till de kloka ord som Astrid Nikula idag skriver i Hufvudstadsbladet, under rubriken Regeringens mantra uppfylls aldrig. Hon skriver:

En av mina vänfamiljer bland de asylsökande är stor, kommer från Syrien, består av flera akademiskt utbildade vuxna, många barn. De är nyss konverterade kristna. Ett av barnen är en liten flicka i typisk trotsålder. Hon är uttråkad och testar ständigt de vuxnas gränser.

Under våra samtal har det kommit fram att modern inte brukar vara ute med sin dotter. Den enda vuxna man som finns i storfamiljen har inte lust att vara ute i lekparken och ensam kan hon inte gå ut.

Alltså får alla barnen se på tv inomhus, bråka med varandra, trötta ut föräldrar och andra vuxna och sällan eller aldrig träffa andra barn. Det är sportlov i Österbotten nu. Jag känner att jag måste ta med mig barnen och åka pulka någon dag. Det kan inte vara så här i en storfamilj med bara en man. Inte i Jakobstad. I Finland.

Kommentar: En avgrund öppnar sig när vi möter tankesätt och inställningar till livet som är så främmande för oss att vi kippar efter andan. Situationer och förhållningssätt som är så dramatiskt främmande för oss att vi knappt förmår ta in vidden av dem. Beskriven i en kort text på ett enkelt, osentimentalt sätt som slår till med stor kraft rakt i magen.

Astrid Nikula skriver vidare:

En ung irakisk man som jag samtalade med nyligen sa att han behöver en fru. Han tror att han, när han har sett en söt flicka, kan gå till hennes föräldrar och be om hennes hand. Och att de omedelbart kan gifta sig. När jag förklarade hur parbildningen går till hos oss var han chockad. Skulle han umgås med flickan på tu man hand och lära känna henne först? Det kom inte på fråga, så kan man inte göra. När jag förklarade att flickan också efter en tids sällskapande har rätt att säga nej till äktenskap var han helt förtvivlad.

Kommentar: Fattar ni??? Man vill skrika högt. Det här är det tankesätt, den syn på sättet att leva som tiotusentals, hundratusentals muslimer som kommer till Europa, till Norden, till Finland och till Sverige har. Det är en syn på kärlek och äktenskap som skiljer sig lika mycket från vår som jorden skiljer sig från månen. Och det är så här de är uppfostrade, det är deras religion och kultur och till och med deras lag (sharia). Det kan vi inte klandra dem för, lika lite som någon kan klandra oss för hur vi är uppfostrade, vad vi tror på, hur vi lever. Det hemska är att blåögda integrationsivrare tror att det bara ska ta något år eller två eller tre tills de är inlemmade i våra samhällen, har jobb, pratar landets språk och har anammat vår syn på demokrati, jämställdhet, livet, kärleken, familjen, barnuppfostran och allt annat.

Det är mycket illa ställt att man i Finland (liksom Sverige, trots att man har mycket längre och större erfarenhet av muslimsk invandring än Finland) är så okunniga som Astrid Nikula anser i sin text:

Av de tal som landets president och statsminister har hållit i frågan förstår man att dessa tror att integration är detsamma som information på eget språk.

Slutklämmen i texten – som låter som jag själv låtit i 15 år i Sverige – är livsviktig och om man i Finland inte tar den till sig så går det lika illa där som det har gjort i Sverige:

President, statsminister och andra landets ledare har fullkomligt fel. Integration innebär ett liv tillsammans med finländarna, vardagsliv. Det innebär att ord och begrepp ges en helt ny mening. Exempelvis jämlikhet, lika rättigheter och skyldigheter för kvinnor och män, betyder absolut ingenting för de flesta nykomlingar. De har ingen chans att relatera till begreppet.

Regeringens mantra om att ta seden dit man kommer kan upprepas hur många gånger som helst. Utan ordentliga satsningar på verklig integration kommer mantrat aldrig att uppfyllas. Och det här är ett för viktigt ansvar för att överlåta endast åt oss frivilligarbetare.

Slutkommentar: Hoppas att Astrid Nikulas ord når fram till – och in i – dem som är ansvariga för Finlands, finska folkets och de personers, som har sökt och beviljats skydd i landet, liv, säkerhet och välbefinnande. Gör de inte det så får Finland bereda sig på samma segregation, samma kaos, samma våld och hot och trakasserier; samma anlagda bil- och skolbränder samt bränder på asylboenden; samma granatattacker, samma no go-zoner och utanförskapsområden som i Sverige.

Regering, riksdag, kommuner, myndigheter och verk, skolor etc i Finland: lyssna på dem som utan någon baktanke eller några dolda agendor försöker få er att förstå hur verkligheten ser ut och som ger råd om hur den ska hanteras! Lyssna på Astrid Nikula!

Finländska medier serie grön

 

Finland. HBL har utrett vilka som begår våldtäkter i Finland.

Skärmavbild 2016-01-28 kl. 14.05.03Klicka på textrutan för att läsa artikeln i sin helhet på Hufvudstadsbladets sajt.

HBL logoTidningen Hufvudstadsbladet, HBL, har utrett vilka som begår våldtäkter i Finland och kommit fram till att:

I Finland bosatta utlänningar i åldern 21–40 år misstänks under perioden september – december 2015 för 61 våldtäkter medan finländska män i samma ålder under samma period misstänks för 153 våldtäkter. De finländska männen är dock cirka tolv gånger fler. Det visar statistik som HBL begärt att få från polisens databas vid Polisyrkeshögskolan.

Siffrorna tyder på att de nyanlända begår fler sexualbrott i förhållande till sitt antal än majoritetsbefolkningen, men betydligt färre än gruppen utländska män som bor i Finland.

Enligt polisens statistik misstänks asylsökande för elva våldtäkter. Uträknat på asylsökande i åldern 21–40 år blir det cirka en våldtäkt per 2.300 män. Motsvarande grupp finska män gör sig skyldiga till en våldtäkt per 4.267 män, men gruppen ”utlänningar i Finland” skiljer sig från dessa, de begår en våldtäkt per 918 män.

I artikeln jämförs antalet våldtäkter med antalet utländska män och antalet finländska män i den åldersgruppen 21 – 40 år för att utreda om det finns skillnader i finländska och utländska mäns beteende och  berövats bland annat följande:

År 2014 uppgick de utländska 21–40-åriga medborgarnas våldtäktsmisstankar till 56 under samma period, medan finländare i samma åldersgrupp misstänktes för 88. Utlänningarnas andel av våldtäkterna var alltså ännu större för ett år sedan, innan de asylsökande massorna kom hit och debatten satte i gång.

HBL informerar om att Polisen först i november 2015 började förse brottsmisstankar som gäller asylsökande med en särskild kod. HBL bad landets elva polisdistrikt om uppgifter för sexualbrott som de asylsökande misstänks för under perioden september – december 2015:

En viss bild ger siffrorna av de asylsökandes häftigt omdebatterade beteende visavi sexuellt ofredande. Under fjolåret anlände 32.000 asylsökande till Finland. Enligt Migrationsverket var 81,5 procent av dem män, de allra flesta i åldern 20–40. I den åldersgruppen kom det, enligt HBL:s uppskattning ungefär 25.000 män till vårt land (Migrationsverkets indelning i åldersgrupper skiljer sig lite från polisens). Största delen av sexualbrotten som de asylsökande misstänks för gäller just för den gruppen.

Ur de uppgifter vi erhållit, bland annat från de stora distrikten Helsingfors, Inre-Finland och Östra Finland, misstänks de asylsökande för elva våldtäkter, fyra våldtäktsförsök, nio sexuella handlingar mot barn och 37 fall av sexuella trakasserier (tafsande). I några fall kommer anmälningarna från andra asylsökande.

Finländska medier serie grön

Finland. Visumkrav på färjelinje från Tyskland till Finland.

Hbl.fi logoVisumkrav satte stopp för flyktingar från Tyskland, lyder en rubrik på en artikel i Hufvudstadsbladet. Utdrag ur texten:

Den nya flyktingvägen från Europa till Finland med färja från Travemünde har spärrats av efter att de finska myndigheterna uppmanade rederiet Finnlines att utöver pass också kräva giltiga visum av de asylsökande som steg ombord.
————————–
Ett par dagar före jul informerade polisen att största delen av de asylsökande som anländer till Finland numera kommer med båt från Travemünde. Men efter det här har de finska myndigheterna satt stopp för merparten av de asylsökande som hade planerat ta Tysklandsfärjan.
————————–
– Vi har fört diskussioner med Finnlines direktörer och rederiet har sett över sina direktiv, berättar Päivi Nerg, kanslichef vid Inrikesministeriet om den nya praxisen som innebär att asylsökande som anländer via Travemünde måste ha visum för att stiga ombord.

Kommentar: Ingen hindras från att söka asyl i det EU-land han eller hon kommit till. Inget enda EU-land har, såvitt jag känner till, hittills nekat någon som befinner sig i landet att söka asyl. Och har man faktiska flykting- eller skyddsskäl så kommer ens ansökan om asyl eller skydd at prövas enligt gällande lagar och konventioner i det land man lämnar in sin ansökan. Vad man däremot inte får i alla länder är den typ av omfattande ekonomiskt stöd – i praktiken skattefinansierad livstidsförsörjning – som i till exempel Sverige och övriga Norden (även om stödet är på väg att minskas i bland annat Danmark och Finland).

Man kan söka asyl eller skydd så snart man kommit till ett land i Europa. Alla EU-länder utan undantag behandlar asylansökningar. Vad man däremot som asylsökande inte kan göra är att fritt välja var man vill bo. Och i de flesta länder får man inte ”asyl” eller uppehållstillstånd för att man som migrant söker ett bättre liv, det omfattas inte av asylsystemet. För den som söker ett bättre liv gäller att det finns möjlighet att arbetskraftsinvandra till nästan vilket land som helst. Det gäller att inte blanda ihop allt till en enda röra utan skilja på begrepp som asylsökande, flykting, migrant, invandrare, arbetskraftsinvandrare etc.

Finland har, som självständig stat, valt sina regler och i dem ingår nu visumkrav på färjelinjer från Tyskland. Sverige har, också som självständig stat, valt sitt sätt att hantera den överväldigande strömmen av migranter och flyktingar, bland annat genom id-kontroller.

Finländska medier serie grön

Finland. Nytte Ekman tells it like it is.

Radio Vega Nytte Ekman Ida Schauman 21.10 2015

I programmet Slaget efter tolv i Radio Vega (21 oktober) diskuterar Nytte Ekman som driver organisationen Nada Hope och Ida Schauman, ordförande i integrationsutskottet i SDP, asylsituationen främst i Finland och, delvis också i EU.

Diskussionen var föranledd av att Nytte Ekman hade skrivit en, för många av dem som känner till henne och hennes 20 år långa engagemang för flyktingar och asylsökande, oväntad debattinsändare i Hufvudstadsbladet den 15 oktober. Läs om det i inlägget Finland. ”Nu har dagen kommit när det är dags att stänga gränserna.” Ida Schauman skrev en replik den 18 oktober: Ansvarslöst av Nada Hope.

SkSlaget efter tolv logo Radio Vega 21.10 2015Klicka på bilden för att komma till programmet (på svenska).

Nytte Ekman har 20 års erfarenhet av arbete med asylsökande och flyktingar i Finland genom organisationen Nada Hope. Det hon säger är till stor del sådant som också jag känner till efter lika lång tids samlad erfarenhet och kunskap på området dels som asylombud (under ca 15 år), dels som debattör och skribent, det vill säga sedan 1995. Ur diskussionen mellan Ida Schauman och Nytte Ekman sades bland annat:

Nytte Ekman: Jag har arbetat 20 år för flyktingar och tycker att alla som har flyktingskäl ska få stanna i Finland. Det är många som inte uppfyller kriterierna för att klassas som flyktingar. Man måste hålla begreppen isär. Man måste veta vad en asylsökande är, vad en flykting är, vad en immigrant är och vad en folkvandring är. Det pågår en verklighetsförfalskning i samhället och medierna kallar till exempel alla för flyktingar. Men så är det inte!

Om man verkligen skulle vilja ha ordning på den här enorma folkvandringen så borde man stänga gränserna åtminstone tillfälligt för att reda opp allting. Då skulle man gå igenom alla som finns här.

Massor, massor av de här nyanlända ”flyktingarna”som jag har träffat – jag har besökt många flyktingförläggningar i södra Finland – säger: ”Jag är inte flykting, jag ville komma hit för att få ett bättre liv”. Jag tror inte att de flesta bland dem som kommer har asylskäl. De säger själva uttryckligen att de inte är flyktingar utan att de söker ett bättre liv. De säger det ärligt och öppet. Jag känner många andra som också har kommit till Finland som säger direkt när de träffar sin jurist att: ”Jag är alltså ingen flykting, jag vill bara ha ett bättre liv.” Och då pressar juristen dem och säger att: ”Ja, ja, men du ska söka asyl”. De försöker själva protestera och säger: ”Men jag är inte det, jag vill ha ett bättre liv!” De är så kallade ekonomiska flyktingar.

Hon tar sedan upp frågan om de olika benämningarna och begreppen igen och framhåller att det är viktigt att man lär sig dem och nämner också vikten av att man i ett land vet vilka man släpper in och beviljar asyl eller uppehållstillstånd:

Nytte Ekman: Det är ju också en fråga om finländarnas säkerhet när det gäller IS-terrorister och andra. När gränserna är flyttande och folk kan röra sig fritt inom EU så är det klart att det finns risker för att något tråkigt ska inträffa.

Ida Schauman får frågan om vad hon tycker om det som Nytte Ekman säger och det hon har skrivit.

Ida Schauman: Jag och många andra som har följt Nytte Ekmans arbete blev ganska förvånade när vi läste den här debattartikeln och också ganska chockade över att man nu går ut med att Nada Hope vill stänga gränserna. Faktum är ju det där om att stänga gränserna att vi måste ju ändå behandla alla ansökningar om asyl. Och det är ju vad vi gör nu: vi har en registrering vid gränsen och det började man med  för någon månad sedan. Stänger man gränserna så försvårar det för jättemånga människor som lever och rör sig över gränsen. Så jag ser inte hur stängda gränser skulle kunna vara en lösning.

Nytte för fram ganska många saker som jag ifrågasätter som att de flesta inte söker asyl och det tycker jag är ganska farliga saker att säga. Det handlar ju ändå om manga tusentals människor och om du inte ar en undersökning som säger att ”så här är det”, om du inte har fakta så tycker jag att det är ganska stämplande.

Ida Schauman talar vidare om att det är väldigt få brott som begås av personer med flyktingbakgrund. Nytte Ekman för fram tanken på att man skulle kunna söka asyl på utländska ambassader i krisområden vilket Ida Schauman inte verkar vara helt emot.

Man bör lyssna på hela intervjun (klicka på Slaget efter tolv-bilden ovan) som omöjligt kan återges i sin helhet här. Men det kan vara bra att ta till sig detta som Nytte Ekman säger:

Lyssna på den här intervjun om fem år så förstår alla vad jag menar.

Kommentar: Jag känner till viss del igen mig själv i Nytte Ekman. Jag var asylombud i 15 år varav fem år som Medborgarnas flyktingombudsman) och har också, precis som hon, 20 års faktisk och praktisk erfarenhet på asyl- och migrationsområdet. Den långa tiden och de många mötena med asylsökande på asylboenden och i förvar har gett många kunskaper och vetskaper som man inte kan läsa sig till och som inte alltid kan brytas ner i ”statistik” eller backas upp i ”undersökningar som stöder…”.

Man lär sig väldigt mycket genom att vara på plats, att lyssna på och prata med asylsökande, att agera asylombud, att delta i allehanda seminarier och träffa myndighetspersoner, politiker och regeringsmedlemmar och att själv skriva och att läsa många asylansökningar och beslut från myndigheterna etc. Men givetvis lär man sig också viktiga saker genom att ta del av statistik (hårda fakta) och undersökningar.

Hade myndigheter och medier tagit del av – och tagit till sig – information och larm som miggor framfört här på bloggen i åtta år, hade det kunnat se annorlunda ut i Sverige idag. Jag har, precis som Nytte Ekman, redan för flera år sedan sagt att så kallade ansvariga borde lyssnas å dem som vet och kan. Inte sticka huvudena i sanden.

Slutsats och uppmaning till ansvariga i Finland – men också i Sverige – är:

Det kan vara av vikt för ansvariga och involverade och intresserade att lyssna på Nytte Ekman, hon vet vad hon talar om. Ida Schauman har en hel del att lära av Nytte Ekman, men är också värd att lyssna på eftersom hon dels verkar uttala sig genuint i enlighet med vad hon verkligen tror på; dels helt säkert också vill såväl Finlands som de skyddsbehövandes bästa.

Lyssna gärna på Nytte Ekman nu i stället för att titta i backspegeln om fem år!

© denna blogg.

Finländska medier serie grön