Människor som hävdat asyl- eller skyddsskäl mot sitt hemland reser tillbaka utan att svenska staten gör annat än ser till att skattebetalarna fortsätter att försörja dem.

En bloggläsare skriver:

Jag tittade lite på resesajter för resor till Irak/Bagdad. Sökte på avresa Arlanda 18 januari,  enkel resa, en vuxen. Det fullkomligt kryllar av flighter till Bagdad!

06:45
12:10
14:25
15:05
17:00
18:05
18:50

Här tröttnade jag. Detta var alltså under en dag!  Fler flighter än till Mallis under februarilovet!

Då är alltså Den Stora Frågan:
Har Irak blivit ett stort semesterland för svenskar eller är det människor som fått skydd här mot Irak som reser hem på semester? Något säger mig att det är det senare alternativet.

Så långt bloggläsaren. Jag har skrivit en hel del texter genom åren, om hemresor till länder som människor påstått sig ha ovillkorligt skyddsbehov gentemot, och där det ofta hetat att om de sänds tillbaka så kommer de att dödas omedelbart. När det åtråvärda svenska uppehållstillståndet erhållits och framtida försörjning i Sverige var säkrad, reste man hem, ofta på flera månaders besök eftersom man i Sverige får pengar utan att jobba. Svenskarna ifrågasätter ju inte heller deras behov av skydd och drar in uppehållstillståndet, trots att de alltså reser tillbaka till just det landet de hävdat att de måste skyddas från. Tror någon att svenska ”ansvariga” har brytt sig om rapporterna om dessa hemresor genom åren? Nej, de ”ansvariga” tycker att skattebetalarna ska fortsatta att försörja dessa ”skyddsbehövande” och bekosta deras liv i hemlandet, där de klarar sig fint på de pengar som Den Humanitära Stormakten betalar ut.

•  Vidare om irakier som rest hem på ogiltiga pass – 15 juli 2007
Utdrag ur texten: För det första så har dessa irakier (troligen från norra Irak) åkt hem för att hälsa på. De har alltså inga problem med att resa tillbaka till sitt hemland trots att de sökt asyl i Sverige och angett att de inte kan återvända för att situationen är så fruktansvärd. De har alltså inga problem att återvända dit, samtidigt som deras landsmän demonstrerar och skriker i talkörer utanför Migrationsverket om hur totalt omöjligt det är att åka till Irak (Kurdistan) och att ”Sverige behandlar irakiska asylsökande sämre än hundar”.

•  ”Han åkte hem genast när han fick PUT” – 13 juni 2008
Utdrag ur texten: Då skrattade K gott och sa att M bor nu i Malmö och att han har gift sig med en kvinna från Irak. Och så sa han det, som så många andra också har sagt och säger: ”Så fort han fick PUT så åkte M tillbaka till Bagdad. Han har ju släkt där och han längtade hem och han ville hitta en kvinna att gifta sig med och hämta hit. Så är det många som gör. Så fort de får PUT så reser de tillbaka till Irak. De skrattar åt svenskarna som tror på alla historier, de vill bara ha PUT och ett bra liv i Sverige och få pengar för ingenting och de reser tillbaka utan problem.”

•  Det går DIREKTFLYG till norra Irak! – 28 juni 2008
Utdrag ur texten: Uppehållstillstånd i Sverige ska inte vara något som man kan lura och bedra sig till, vilket man gör om man så snart ett sådant beviljats gladeligen reser till hemlandet igen. ”Jag längtade efter min familj”, säger många som gör så. Det är förståeligt, men om man kan resa hem när man just påstått att man har starka skyddsskäl och man absolut inte kan återvända, då ska uppehållstillståndet omedelbart dras in.

•  Ökade möjligheter att resa till norra Irak – 4 december 2008
Kort utdrag ur texten: Man kan också med fog framhålla att det knappast kan vara så att man behöver fly från norra Irak till Sverige (annat än i undantagsfall). Vore det så farligt att vistas i norra Irak så skulle det givetvis inte öppna så många nya flyglinjer dit! Men det finns uppenbarligen passagerarunderlag. Och det är mycket vanligt att irakier som har fått uppehållstillstånd (PUT) i Sverige i princip genast reser hem på semester eller för att bo där under kortare och längre tid…

•  Iraqi Airways säljer resor till Bagdad och MCA har sju flygningar i veckan från Sverige till norra Irak – 20 april 2009
Kort utdrag ur texten: Asylsökande från Irak hävdar att det är absolut omöjligt för dem att återvända till sitt hemland, att det är livsfarligt, att de kommer att dö (!?) om det återvänder och att de därför absolut måste få asyl och uppehållstillstånd i Sverige.

Men hur är det då möjligt att så många irakier tydligen reser till Bagdad från Sverige, att Iraqi Airways ser det som lönsamt både att annonsera i en stor (kanske fler) dagstidning och att ha kontor i Stockholm och dessutom en speciell agent i Södertälje?

•  Ännu fler direktlinjer till Irak – 12 augusti 2009
Kort utdrag ur texten: Trots att de i sina asylberättelser har sagt att de absolut inte kan återvända till sitt hemland Irak för att de då omedelbart riskerar att fängslas, troligen torteras och möjligen också, i många fall, dödas direkt vid ankomsten.Och att de därför måste beviljas uppehållstillstånd och försörjning i Sverige. Är det bara jag som undrar om jag lever i en HC Andersen-värld när jag nu och formulerar några ”Kejsaren är naken”-frågor (ur Kejsarens nya kläder):

•   Vem/vilka kan påstå att alla som sökt och fått asyl här verkligen hade skyddsbehov när åtta, nio flyglinjer i veckan bara från Sverige går i skytteltrafik till Irak och tillbaka hit igen
•   Vem/vilka bekostar resorna?
•   Vem/vilka har blivit lurade?

•  En migga: ”Om jag flyr från Afghanistan i en lastbil så dyker jag inte upp i Sävsjö klädd i de senaste modejeansen!” – 12 januari 2010
Kort utdrag ur texten: Om de får PUT så åker de hem, på ett långt, men inte för långt besök. Man ska vara folkbokförd här för att få behålla sitt PUT och sina förmåner. Sex månader om året kan man bo i hemlandet.

•  Migrationsverkets rättschef den 17 november: ”Det går direktflyg mellan Sverige och Bagdad och folk reser fram och tillbaka utan problem.” – 17 november 2010
Kort utdrag ur texten: Se rubriken!

•  ”Så besöker falska flyktingar landet de fått skydd ifrån” – 21 maj 2012
Kort utdrag ur texten: Om X vill undvika omvägen via Pakistan eller Iran så finns ett annat sätt. Afghanska ambassader ställer ut speciella dokument – ”inresetillstånd” – som är till för personer som inte kan resa in i Afghanistan på sina ordinarie pass på grund av de getts skyddsstatus i Europa. När X landar på flygplatsen i Kabul kan han låta sitt pass ligga i fickan, han behöver inte visa upp det för gränspolisen. Det enda han behöver göra är att visa sitt inresetillstånd från en afghansk ambassad och få en inresestämpel av polisen så är allt klart.

•  En SFI-lärare berättar en sannsaga – 27 augusti 2013
Utdrag ur texten: I själva verket reser det ”ensamkommande barnet från Afghanistan utan en enda levande släkting någonstans”, som i verkligheten är en ung man på 20 år från Iran med familj och släkt både där och i Sverige, tillsammans med sina härboende släktingar till Iran för att hälsa på den familj han påstått att han inte har. Under den långa semestern planeras hur resten av denna icke-existerande familj också ska kunna ljugas in i Sverige. Han tar semester från landet som gav honom uppehållstillstånd på lögner och är borta i två månader.

© denna blogg.

 

En migga larmar från ett transitboende: ”Synen där var hemsk.”

En migga larmar från den kollapsade Humanitära Stormaktens asylbakgård:

Jag vill berätta för dig att jag en kväll nyligen besökte ett av verkets transitboenden.

Synen där var hemsk.

Människorna trängdes. Män, kvinnor och barn låg på golven medan andra fick kliva över dem för att ta sig förbi. Människor låg bredvid varandra tätt sammanpackade. Barn grät av trötthet och hunger. Ibland låg barnen helt ensamma, utan sina nära. Allt detta i en outhärdlig stank.

Det var hjärtskärande att se denna misär! Jag skulle vilja fotografera dessa asylsökande och visa det för dig. En bild säger ju mer än tusen ord. Jag kan inte göra det, men jag hoppas därför att någon av de journalister som läser din blogg snarast åker till dessa transitboenden och redogör för hur det ser ut och vad som sker på dem.

För det man ser där, saknar all mänsklig värdighet.

Det är likaså ett resultat av våra styrande politikers utopiska löften om att dessa människor ska få ett bättre liv i Sverige. Efter vad jag har sett är jag helt övertygad om att dessa personer har kommit förgäves till vårt land. Det bästa för dem skulle nog att vara de stannade kvar i sina hemländer eller åtminstone i deras närområden.

Kommentar: Tack, bästa migga! Tack alla miggor som under så många år orkat – och fortfarande orkar – rapportera om verkligheten som så många andra struntar i.

Journalister, ni som läser min blogg och som sällan låtsas om att ni gör det och ännu mer sällan tar till er det som miggorna berättar: Gör ett undantag! Ta till er vad den här miggan berättar och gör det vederbörande ber er att göra!

Jag vet också att många som hjälper asylsökande på olika sätt, bland annat människor som själva har kommit hit som asylsökande, läser bloggen. Och att den läses i alla de stora asylländerna. Eftersom Sveriges regering vägrar informera som till exempel Finlands regering gör, så hoppas jag att det som den här miggan berättar också förs vidare av ”hjälparna” till människor som tror att de har en framtid i Sverige.

© denna blogg. Ev korta citat får göras, men vänligen länka alltid till originalinlägget.

De som blir lidande i den havererade svenska asylkvarnen och som hanteras oacceptabelt i rättsosäkra asylprocesser är de faktiska flyktingarna.

Att det varit – och är – just precis som UG visade i sitt program den 12 november, har varit känt i många, många år. Men berättelsen om språkanalytikern EA20, som verkar vara rena skämtet (EA20, alltså, inte berättelsen), sände ändå kalla kårar längs ryggraden. Att en sådan person har slunkit igenom Språkabs grovmaskiga nät och fått mer eller mindre avgöra människors öden i 5000 fall är en skandal av mycket stora mått. Mycket, mycket stora mått. Och, med den långa erfarenhet jag själv har som asylombud (15 år) och det miggorna berättat genom åren (läs inlägget Apropå programmet Uppdrag granskning i SVT om språkanalyser m.m.) så vet jag att det här är långt ifrån den enda skandalen som döljer sig bakom Språkabs välputsade fasad.

Väldigt många aktörer – politiker, journalister, Migrationsverkets ledning, Språkab – har känt till missförhållandena och en del skandaler har då och då genom åren fått visst utrymme i media. Men ingen har agerat, ingen har tryckt på stoppknappen och krävt alla papper på bordet av Språkab, som ju upphandlats på grund av sina påståenden om att de har välutbildade och kompetenta språkanalytiker och lingvister. Allt har bara fått fortsätta att flyta på. Alla intresserade av hur det går till och av vart en massa skattepengar går, bör titta på programmet och läsa de texter miggorna skrivit från 2009 till 2014 om språkanalyserna ur olika perspektiv.

Samtidigt måste alla drevare som nu vädrar blod och vill slita Migrationsverket i stycken förstå att med den enorma mängd av människor som kommer till Sverige (uppemot 300, ibland fler, per dag enligt Migrationsverket) så går det helt enkelt inte att upprätthålla rättssäkerhet för de asylsökande och för Sverige. Det är en total omöjlighet och den kollaps som man länge talat om ”står för dörren” eller ”snart kommer att inträffa”, den är här och har varit ett faktum under en ganska lång tid redan.

Det går inte att i ett relativt litet land som Sverige ta emot 300 människor varje dag, varav 85 procent inte uppvisar pass eller annat som styrker deras identitet och nationalitet och därmed inte heller gör deras asylhistorier särskilt trovärdiga. Det går inte hur väl man än vill och även om alla parter vore jätteduktiga och kunniga (vilket de tyvärr inte är), att ha någon faktisk kontroll över vilka som kommer, varför de kommer, varifrån de kommer. Det går inte! Det borde svenska journalister, som så gärna skriver okunnigt om den här frågan, och svenska politiker, som ska ta ansvar (vad betyder ordet ”ansvar” i Sverige?) förstå. Men det gör de inte och därför ser det ut som det gör i Sverige.

De som bli lidande i den havererade svenska asylkvarnen och som hanteras oacceptabelt i rättsosäker asylprocess,  är de faktiska flyktingarna.

De faktiska flyktingarna/skyddsbehövande mals i samma kvarnar som asylbedragare av olika slag och ekonomiska hitflyttare som passar på att bli ”syrier, som påstår sig ha ”flytt från krig och elände” trots att de sedan många år har uppehållstillstånd och i vissa fall till och med medborgarskap i andra EU-länder med flera.

Som jag skrivit så många gånger tidigare så fungerar asyl- och flyktinginvandringen mycket bättre i de nordiska grannländerna vilkas utlänningslagar är mycket lika den svenska och där man följer samma konventioner som Sverige gör. Skillnaden är, skulle jag säga med mitt långa perspektiv och stora insikter på området, att i de övriga länderna följer man lagar och konventioner, det gör man de facto inte i den humanitära stormakten. I den humanitära stormakten har man av någon outgrundlig anledning fått för sig att slapphet och blåögdhet är detsamma som ”godhet” och att det, i sin tur, är vad som är meningen med den reglerade invandringen: att man ska vara ”god” i någon sorts diffus, obegriplig mening.

I inlägget Den humanitära stormakten kontra de inhumanitära småmakterna visar jag skillnaderna mellan Sverige och övriga Norden och tar också upp fördelarna för alla parter – såväl flyktingar/skyddsbehövande som ländernas egen befolkning, med att man har ordning på sina asylprocesser. Den här enkla jämförelsen talar sitt tydliga språk och om Sverige bara hade ett fungerande asylsystem och följde gällande utlänningslag (i vilken också stadgas att den som fått avslag ska lämna landet, inte stanna här och leva ett skuggliv och försöka pressa sig till uppehållstillstånd på obefintliga grunder) och de konventioner man ratificerat, så skulle asylströmmen minska drastiskt också hit. Hade man följt lagar och konventioner i Sverige så skulle man, som i de övriga nordiska länderna, ha sluppit utanförskapsområden, ”no go”-zoner och massor av elände som Sverige nu måste dras med.

Det är Sverige som skiljer ut sig, det är Sverige som är minst humant vad gäller asylinvandringen. Det är Sverige som inte följer sin egen utlänningslag. Det är Sverige som förstör för sin egen befolkning och – inte minst – för de flyktingar som hade hoppats få skydd och leva ett någotsånär tryggt och gott liv här.

Men svenska politiker och svenska journalister vägrar hårdnackat att se detta. Varför, det är en en enda stor gåta.

Lästips:
En migga: ”Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!” – 19 oktober 2014
”Upp till 105.000 asylsökande under 2015, det är i storleksordningen en stad som Helsingborg.” – 4 november 2014
En migga: ”Jag delar åsikten att det är vansinne att bevilja permanenta uppehållstillstånd till personer som de facto inte är i behov av skydd men detta är en rent politisk fråga.” – 4 november 2014

Alla miggornas berättelser sedan sju år tillbaka finns här.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

En före detta migga: ”Som vanligt ska kritiken i första hand riktas mot Migrationsverkets ledning som är uppenbart frikopplade från verkligheten.”

Det kom ett mejl från en före detta migga:

Det är alltid intressant (jag kan inte med gott samvete skriva ”nöje” med hänvisning till de uppgifter du presenterar) att läsa din blogg! Det behövs en ”watchdog” vad Migrationsverket anbelangar. Jag vill förtydliga att detta inte avser merparten av de handläggare, beslutsfattare och assistenter som sliter ont för att hinna med fotarbetet som krävs när den Humanitära Stormakten Sverige med öppna hjärtan utövar något som – med en stor portion god vilja – kanske kan kallas ”utreder skyddsbehov baserat på en individuell prövning”.

Som vanligt ska kritiken i första hand riktas mot Migrationsverkets ledning som är uppenbart frikopplad från verkligheten. Den har skapat den situation som krattade manegen för Jimmie Åkesson och SD. Politikers oförmåga att på ett balanserat sätt diskutera migrationsfrågor har givetvis spelat en stor roll, dock vill jag efter att ha arbetat på Migrationsverket, bestämt peka på ledningen för myndigheten som allt som oftast verkar leva i uppfattningen att utlänningslagen i bästa fall är en riktlinje som man kan bortse från när det passar egna syften. Sist men inte minst ska kritik riktas mot alla ”nyttiga idioter” bland Sveriges journalister som gång efter annan ger sig in i ledarskriveri eller vad som generöst kan benämnas ”reportage” om hur hemsk Jimmie Åkesson är och hur omöjligt det vore för att förändra den rådande politiken med hänvisning till några diffusa ”internationella avtal” istället för att seriöst diskutera problemen på asylområdet.

Rätta mig gärna om jag har fel, men beslutet att bevilja samtliga syriska medborgare PUT fattades på myndighetsnivå; det har således ingenting alls med utlänningslagen att göra. Ej heller med de konventioner som Sverige har undertecknat avseende vidarebosättning eller flyktingars rättsliga status. En med rimligheten överensstämmande bedömning torde vara att om Migrationsverket, i enlighet med utlänningslagen (kommer inte ihåg kapitel och paragraf) meddelade förhinder att genomföra sin verksamhet till regeringen och riksdagen; om man tydligt förklarade att något automatiskt PUT inte kommer att delas ut till var och en som hävdar syriskt medborgarskap, om Dublinförordningen verkligen skulle efterlevas samt att åldersbestämningar av ensamkommande barn användes, då skulle man över tid få se en mycket klar minskning av antalet asylsökande till Sverige. Detta utan att bryta mot några som helst lagar eller konventioner, snarare genom att faktiskt följa dem som man själv har stiftat.

Kommentar: Miggor och före detta miggor med flera fortsätter att ”spotta i motvind”. Av orkanstyrka.

© denna blogg. Korta citat är tillåtna,

…och snart är det val igen # 10 – den galne hattmakarens tebjudning

I Underlandet, den humanitära stormakten, sitter de alla runt bordet på den galne hattmakarens tebjudning. De sitter där runt bordet och kacklar om de kommande valen, främst riksdagsvalet:

Dronten Dodo är naturligtvis där. Påskharen är där. Hattmakaren själv, förstås. Alice och hasselmusen. Den vita kaninen. Sköldpaddan. Gripen. Ödlan Bill. Cheshirekatten. Drottningen. Larven som röker vattenpipa. Flamingoerna. Hjärter dam. Och alla de andra mer eller mindre galna typerna.

Vi andra, vi som inte är inbjudna, vi har som vanligt inte mycket att säga till om, om någonting. Vi får stå utanför och titta på de goda kakorna och sandwicharna och sconesen och allt som bordet dignar av för dem som är utvalda. Och ta del av de från tesalongen ständigt kommande bulletinerna och påbuden – inte sällan också utspelen – av allehanda slag. Hasselmusen piper om kortare skoldagar och fler lärare (fastän han vet att det är lärarbrist). Larven suger på sin vattenpipa och menar förnumstigt att skatter bör höjas för att… ja för att skatter bör höjas. Alice vill absolut ta sig rätten att bestämma hur familjer ska ta hand om sina barn trots att hon har uppåt 90 procent av folket emot sig. Dronten Dodo sitter mest med armbågarna på bordet och huvudet lutat i händerna och vet inte vad han ska säga om det mesta. Ödlan Bill, som själv bor väldigt fint och har en hyfsad inkomst, är snar att vilja kollektivisera så mycket som möjligt för andra, som inte har råd att bo exklusivt och leva så individualistiskt och välmående som han. Mindre makthavare, sådana som hänger på en skör tråd, flamingoerna, flaxar högljutt omkring och försöker låta större och viktigare än de är.

Och som en av huvudpersonerna i sällskapet finner vi förstås också DGH (Den Galne Hattmakaren, han som bestämmer allra mest). Han som vill att alla i riket ska öppna sina hjärtan, medan de som står utanför med näsorna tryckta mot tesalongens fönster, undrar varför han själv inte öppnar sina ögon och öron och använder sitt sunda (?) förnuft. Behöver det ens nämnas att maktberusningen i detta sällskap är mycket stor.

Tjusiga, stajlade och retuscherade, fint kolorerade bilder av gästerna, av dem som bestämmer mycket och av dem som vill bestämma mer, kablas ut.

I sorlet kring tebordet har man kunnat urskilja en del av vad som sägs. Det mesta är en aning förvirrat, annat är… ja också förvirrat men ”makes sense in a way”. Som detta meningsutbyte mellan Alice och Cheshirekatten:

– Vill du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag ska ta härifrån? bad Alice.
– Det beror på vart du vill komma” svarade katten.
– Det spelar inte så stor roll…, sa Alice.
– Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar, sa katten.
– …så länge som jag kommer någonstans, fortsatte Alice.
– Åh, det kommer du att göra”, sa katten, bara du går tillräckligt långt.

Och Alices observation av den annars så energiske hasselmusen:

En hasselmus satt mellan dem, försänkt i djup sömn, och de båda andra lutade armbågarna mot henne och pratade över hennes huvud. Mycket obekvämt för hasselmusen.

Sådana små glimtar inifrån tesalongen låter gästerna sippra ut till undersåtarna, kanske för att försöka ge sken av att de är ”vanliga” och ”folkliga”, de som sitter därinne. Och alltid lurar det någon.

Denna galna tebjudning pågår oavbrutet. Avbrott görs endast för sömn. Fram till den stora dag som alla gästerna på tebjudningen väntar på, den 14 september, kommer de att sitta där bland sina kakor och scones och göra sina utspel och skicka ut sina bulletiner. Och låta tillverka nya kolorerade och fint retuscherade bilder och affischer. Och kackla vidare kring bordet i tesalongen.

© denna blogg.