11 år och 8332 texter senare…

…skriver och publicerar jag fortfarande. De första inläggen publicerades den 5 maj 2005.

Här är en kavalkad av texter från den 5 maj under åren 2005-2016.

Dubbelavdankad generaldirektör utreder sina egna före detta verk – 2005 Ur texten:

Nu tänker regeringen ge den dubbelt avdankade generaldirektören Lena Häll Eriksson i uppdrag att utreda vad ökningen beror på och föreslå åtgärder. Hon har tidigare varit chef för både Migrationsverket och Kriminalvårdsverket, poster som hon fått lämna. På båda dessa verk var hon ansvarig för det som gick fel. Och nu ska hon utreda…

– Lena Häll har en väldigt bra bakgrund på det sättet, säger Bodström.

I beg to differ.

Asylsökande som ljugit om identitet och nationalitet – 2006. Ur texten:

Något som lagstiftarna överhuvudtaget inte verkar ha tänkt på, men som åtminstone jag undrat över och varnat för, är hur man ska hantera alla dem som ljugit om sin identitet och/eller nationalitet. Dessa asylsökande har trott att det är ”fritt fram” att nu avslöja att: ”Allt jag sa var lögn, jag är inte från X-land, jag är i själva verket från Y-rike! Och jag heter inte A jag heter B”. De har hoppats att ändå omfattas av den generösare tillfäliga lagen.

Asylsökande semestrar i hemlandet medan de väntar på uppehållstillstånd – 2007. Länken till ursprungstexten fungerar inte längre, men rubriken visar att för nio år sedan skrev jag om detta, som fortfarande pågår…

Proposition om arbetskraftsinvandring – 2008. Ur texten:

Det gäller för alla journalister som rapporterar om detta att läsa propositionen noga så att de inte skriver vilseledande och får folk att tro att nu får asylsökande som lyckats skaffa sig jobb mer eller mindre automatiskt uppehållstillstånd. Sådana tendenser har funnits när det tidigare rapporterats om vad reglerna kring arbetskraftsinvandring kommer att innebära. Man gör alla – inte minst de asylsökande! – en stor otjänst om man inte beskriver den nya lagen som snart träder i kraft, på ett sanningsenligt sätt.

Från tjeckisk horisont – 2009. Ur texten:

Hela dagen den 5 maj har jag tillsammans med ett antal skrivande kollegor tillbringat i det undersköna Prag, det grönskande, frodiga, syréndoftande och kastanjeträdsblommande Prag med sina vackra gamla hus och mängder av kyrkor med smäckra spiror (torn- dito, alltså) och floden som rinner rakt igenom alltihop.

”En genomsnittlig svensk betalar närmare sju miljoner kronor i skatt under sin livstid” – 2010. Ur texten:

Förra året bedömde Försäkringskassan att den felaktigt betalat ut över 16 000 miljoner kronor för mycket. Försäkringskassans generaldirektör försvarade sig med att det ändå inte var så mycket om man tänker på hur mycket pengar Försäkringskassan betalar ut. Och så kan man ju se det. Man kan också se den felaktiga kostnaden per svensk och då blir det 9000 kronor per år för en trebarnsfamilj.

En migga: ”Asyl handlar ju inte om den här typen av fall.” – 2011. Ur texten:

Släktingen har tagit hit personen i samband med sin egen semester i det gamla hemlandet. Släktingen anser att det finns bra vård i Sverige och släktingen vill också att hans familj i det gamla hemlandet ska slippa den här personen som kräver så mycket vård. Det finns naturligtvis ingen vård i Sverige som kan bota en medelålders person med grav utvecklingsstörning och inte heller har Sverige uppfunnit metoder som gör senildementa åldringar smarta och pigga igen.

Regeringen och riksdagen vill inte ta till sig bevisen för vilket kaos de har skapat – och skapar – 2012. Ur texten:

Sverige skiljer sig från andra rättsstater där det krävs att den som beviljas inresa i landet och, i fall där man söker asyl, beviljas uppehållstillstånd i landet ska styrka sin identitet. Det krävs i och för sig även här enligt utlänningslagen, men av någon outgrundlig anledning har man lättat på det absoluta kravet och det räcker numera – i Sverige – med att ”göra sin identitet sannolik”. Plats för stort skratt. Mindre lockande till skratt är, att till följd av den svenska underlåtenheten att säkra vilka som ges uppehållstillstånd och försörjning i landet, kan samma person söka asyl (ett allt mer irrelevant ord i sammanhanget, eftersom det allt oftare inte handlar om asyl utan om försörjning eller finns andra syften) flera gånger. Även om han, så småningom, upptäcks och faktiskt utvisas, så har han då kunnat vistas här länge och kostat en hel del. Han har också missbrukat asylinstrumentet på många sätt, inte minst genom att offentliga biträden, migrationsverkets tjänstemän (=miggorna) och migrationsdomstolarnas tjänster tagits i anspråk till stora kostnader och samtidigt till förfång för de allt färre med faktiska asyl- och skyddsbehov som också kommer hit och som dessa resurser borde ha kommit till godo.

Man får inte uppehållstillstånd för att man hungerstrejkar! – 2013. Ur texten:

Om man har sökt asyl eller skydd i Sverige och fått avslag såväl av Migrationsverket som, efter överklagan, i migrationsdomstol, då är det ett ovedersägligt faktum att man i två instanser inte befunnits ha rätt till asyl eller skydd i Sverige. Hungerstrejk som press på myndigheter och domstolar fungerar inte, ska inte fungera, kan helt inte tillåtas fungera i en rättsstat. Det finns inte stöd för uppehållstillstånd på grund av hungerstrejk i lagen och det måste göras lika klart för människor i Sverige som man till exempel gjort i Finland.

Vad är ”en human asylpolitik”? – 2014. Ur texten:

Ur ett pressmeddelande från FARR, Flyktinggruppernas Riksråd, som idag lanserar Asylkampanjen. Den som flyr har inget val. Det har du:

För att uppmärksamma att de som påverkas mest av asylpolitiken – de asylsökande – oftast inte själva har rösträtt att påverka vilken politik som ska föras. Detta ställer extra höga krav på de som har rösträtt att rösta för en human och solidarisk asylpolitik och på politiker att göra aktiva åtgärder för en stärkt asylrätt.

Varför tillåter – och nästan uppmanar Sverige till skapandet av – parallellsamhällen? – 2015. Ur texten:

Sverker Spaak, processägare på Migrationsverket har svårt att se att Migrationsverket skulle behöva göra något för att förhindra att personer som ska utvisas försvinner, säger i en artikel i DN 3 maj 2015:

Jag tror inte vi vill kontrollera på det sättet heller. Vi vill att de följer den lagstiftning vi har, men om man väljer att avvika så har vi inga instrument att förhindra det.

Det behövs ingen dyr Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism med en mager hemsida och ett ännu magrare resultat. – 2016. Ur texten:

Jag anser inte heller att det behövs någon nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Var det inte något som delvis kom till för att ge Mona Sahlin (som mer eller mindre flummade runt det första året för över 80.000 kr/mån) ett (hög)avlönat uppdrag?

Vad som behövs, och har behövts redan innan hon började ”samordna”, är ett uppvaknande och en nyktrare, mer verklighetsbaserad syn på asylinvandringen och asylinvandrare. Också på dem som är födda här till asylinvandrade föräldrar och på de få men befintliga svenskar som radikaliserats, och på att se till att landets lagar efterlevs av alla som lever och bor i Sverige. En skärpt och mer vaksam attityd i hela samhället, genomgående.

Det var 11 av 8.332 texter publicerade under 11 år.

Ni som läser texter här regelbundet eller sporadiskt och vill säga något om dem kan göra det här. Kanske publicerar jag era åsikter (anonymt om ni vill, under eget namn om ni vill).

Den som vill veta när ett nytt inlägg publiceras kan klicka på den lilla rutan längst ner i högra hörnet där det står Följ.

Ingen betalar mig, jag har inga annonsörer (jag betalar i stället själv en summa varje år för att inte ha reklam på min blogg…) så:

Lämna gärna ett bidrag med 1 krona per dag = 30 kronor i månaden
via ”Subscribe”eller med valfritt belopp via ”Donate”.
Varje bidrag är välkommet!

Finland. Några rubriker i Helsingin Sanomat med anknytning till situationen på asylområdet

Sammandrag i Helsingin Sanomat

Migrationsverket fryser beslutsfattande gällande personer från Somalia och Irak – ett rutinbeslut som resulterade i gråt och protester

Migrationsverket fattade den 30 september ett rutinbeslut, men det fick människor att gråta och planera en hungerstrejk i Lahtis. Som reaktion på att Migrationsverket fryser allt beslutsfattande gällande irakiska och somaliska asylansökningar. Varför blev det så? Läs här (men bara på finska). Kort ur texten:

De asylsökande har en felaktig uppfattning om att personer som kommer från vissa länder skulle ha lättare att få asyl eller skydd i Finland än i andra EU-länder.

”I media har man haft intervjuer där till exempel irakier berättat att de vill ta sig till Finland eftersom det är mer troligt att de får uppehållstillstånd där. Det här vill vi klargöra och informera om att så är det verkligen inte utan att besluten är enhetliga och fattas oberoende av vilket land man kommer ifrån”, beskriver överdirektör Jaana Vuorio, Migrationsverket.

Asylsökande marscherade i Uleåborg mot dålig mat och dåliga förhållanden på asylboendet. Läs här (på finska). Läs också här (på svenska).

Irak-expert anser att beslutet om att frysa asylbeslut är underbyggt. Somalisk organisation förkastar beslutet. Läs här (på finska).

Asylsökande planerar hungerstrejk i Lahtis på grund av beslutet att frysa asylbeslut. Läs här (på finska).

© Översättning: Merit Wager.

Att söka asyl är inte som att resa på en charterresa

I en artikel i Norrtelje Tidning – Hungerstrejk inledd på asylboende – berättas att asylsökande kräver att personal ska avskedas för att de ”känner sig rasistiskt behandlade av anställda”. Inget har dock kommit fram, enligt artikeln, som svar att det skulle stämma.

Vad är det för människor som kommer hit och säger sig ha asylskäl och sedan är missnöjda med allt? Det har ju på senare år blivit allt mer bråk kring asylsökande som inte är nöjda med sin boendestandard, inte nöjda med var boendet ligger, inte gillar maten, inte gillar mottagandet, inte gillar personalen etc, etc, etc. Och inte kommer detta missnöje och alla motsättningar som finns ute på boendena att minska när antalet asylsökande stadigt ökar, om någon tror det. Det är som upplagt för ännu mer bråk, ännu mer missnöje och situationer riskerar att snabbt bli direkt farliga. Och givetvis också mycket kostsamma för alla oss som ska betala för asylhaveriet.

En av de asylsökande, Rebaz Ahmad, säger om den fortsatta hungerstrejken:

Om någon insjuknar på grund av hungerstrejken så ligger ansvaret hos Bergby gård och dess ägare.

Men varför i hela fridens dar skulle ansvaret ligga på Bergby gård och dess ägare? Om en person frivilligt väljer att hungerstrejka så är ansvaret till 100 procent hans eller hennes. Ingen annans.

Det bästa vore att sluta med allt ”dialogande” och klart och tydligt tala om vad som gäller, annars riskerar det hela att eskalera och att urarta totalt. Det är ingen som tvingar dessa människor att vara kvar i Sverige, ibland kan man undra om de tror att de har rest på en charterresa. Vi betalar enorma summor för asylmottagandet och allt kring asyleriet, det här går helt enkelt för långt och någon gång måste även svenskarna vakna och inse att eftergivenhet och en massa ”dialog” helt enkelt inte fungerar utan man måste tala klarspåk om vad som gäller:

Ni har sökt sydd här, så här ser det ut hos oss och ni får helt enkelt acceptera det och anpassa er. Punkt och slut.

Sverige har mycket att lära av andra länder.

Läs bland annat:
•  Krister Thelin: ”Detta ”förhandlande” och dunkla tal om kronofogdebeslut på avhysning (från bussen) innan verkställighet kan ske, tyder på okunnighet eller medveten taktik för att undvika att fatta obekväma beslut.” – 2 januari 2o15
•  Migrationsverket: ”Vi behöver 18.000 miljoner kronor EXTRA!” – 28 februari 2015
•  Migrationsverkets generaldirektör: ”När jag träffar utländska kolleger säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda. Ni alla.” – 3 mars 2015
•  Asylsökande i Norden 2014 + januari 2015 – 8 mars 2015

Under tiden i ett annat EU-land…

En bloggläsare skriver, apropå texten om att hungerstrejk inte får löna sig – om de långvariga hungerstrejkerna bland afghaner på olika orter i Sverige – så här om hur tysk polis upplöste ett ”hungerstrejkläger”:

Polisen i München (Rindermarkt) har i natt upplöst ett läger med hungerstrejkande asylsökande, där flera hade hamnat i koma.

Ledaren för hungerstrejken var en icke-hungerstrejkande militant iranier som redan fått asy och som nu kritiseras för sitt agerande både från socialdemokratiskt håll och från högern. Dock har diverse vänstersympatisörer kritiserat polis och myndigheter.

En annan bloggläsare, bosatt i Tyskland, skriver så här om samma sak:

Vi hade en liknande historia i München i veckan. Som det skrevs om i Mannheimer Morgen: Lebensgefahr in der Weltstadt mit Herz.

Det slutade alltså med att polisen röjde lägret och “de strejkande” kom på sjukhus och “arrangörerna” temporärt till polisen. Precis som de flesta åskådarna tyckte skulle ske.

Vidare framgår följande om hur man hanterade hungerstrejken i München i ett citat ur själva artikeln:

Hur man skulle få slut på det makabra skådespelet i hjärtat av den bayerska huvudstaden diskuterades och överenskoms vid ett krismöte mellan Münchens borgmästare Christian Ude (SPD) och Bayerns premiärminister Horst Seehofer (CSU). Som ett sista försök för att få slut på hungerstrejken i godo, var man beredda att sända några av stadens och delstatens toppar att agera medlare gentemot de asylsökande. Medlingen lyckades dock inte.

”Samtalen blev resultatlösa, eftersom de asylsökande inte erbjöds att få stanna i landet,” sa de asylsökandes talesman Asjkan Khorasani.

Redan klockan halv fyra på morgonen hade Khorasani sänt sin sista stridslystna pressmeddelande via e-post och bjudit till en presskonferens i Rindermarkt. En halvtimme senare rensade polisen lägret. 44 försvagade hungerstrejkande sändes till 12 sjukhus och 13 supportrar, inklusive Khorasani, togs i förvar, delvis på grund av ”motstånd” och ”förolämpning” enligt ett uttalande av den nybildade kriskommittén i staden München.

För mer information fårman läsa hela artikeln, som länkas till ovan.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Det måste klargöras med glasklar tydlighet att man inte kan hungerstrejka sig till uppehållstillstånd i Sverige

Ur artikeln ”Nytt uppehållstillstånd eller jag dör” i Norrbottenskuriren den 28 juni:

Trappan vid Migrationsverket i Boden är belägrad igen. Afghanen Omid Ghaljai säger att han fått avslag på sin nya uppehållsansökan.

– Nytt uppehållstillstånd eller jag dör, säger han till Kurirens reporter.

Har man fått avslag så har man inte befunnits ha rätt att stanna kvar i Sverige. Utlänningslagen är tydlig, det finns inga tveksamheter i den. Precis som alla andra lagar måste följas, så måste givetvis även utlänningslagen följas. Polisen måste se till att personer som har fått avslag i alla instanser (och ofta flera gånger än efter de två gånger som man egentligen kan ansöka) snarast möjligt lämnar landet.

Det kan inte accepteras att man hotar med att svälta sig till döds om man inte får uppehållstillstånd i Sverige.

Utpressning kan självklart inte vara en väg till ett liv i Sverige när man redan har gått igenom asylprocessen och enligt svensk lag inte befunnits ha rätt till vare sig asyl eller skydd här. Sverige kan inte börja godkänna utpressnings-PUT också, i tillägg till bedrägeri-PUT som redan godkänns i okänd omfattning.

Ansvariga ministrar i Sveriges regering måste se till att den här typen av utpressning och hot stoppas och att personer som ska lämna landet också gör det. Omgående. De kan lära av Finlands ansvariga minister, som när afghaner hungerstrejkade i Helsingfors sa:

Min statssekreterare har varit och pratat med männen och säkerställde att de har fått information om möjligheterna att begära ändring i deras beslut samt om det finländska rättssystemet. Jag vet också att de har haft möjlighet att få läkarvård. Jag hoppas att man på alla sätt uppmuntrar dem att upphöra med sin hungerstrejk,

Finland är en rättsstat där man inte behöver eller bör sätta sin hälsa på spel för att få ett rättvist beslut.

Och det finska migrationsverket uttalade:

Två afghanska asylsökande män har hungerstrejkat framför Riksdagshuset i Helsingfors i nästan två månader. Myndigheterna har poängterat att man inte kan främja sin sak på detta sätt. Som en myndighet som ansvarar för asylbeslut kan Migrationsverket inte återkalla sina beslut som baserar sig på lagen därför att våra kunder hotar att skada sig själva.

Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.

Här kan man läsa hela texten med rubriken FINLAND. Migrationsverket: ”Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.”

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga om försvunna – inte alltid ensamkommande – minderåriga asylsökande

En migga apropå att asylsökande som hävdar skyddsskäl mot sitt hemland, Afghanistan, söker kontakt med officiella representanter för detta land:

Först om hungerstrejkerna för att få uppehållstillstånd i Sverige

Jag har inte följt hungerstrejkerna så noga, men jag tänkte detsamma som du  skrev på bloggen:

Om de de hungerstrejkande afghanerna verkligen anser sig förföljda av myndigheterna i Afghanistan, så bör de nog inte ge sig till känna när landets politiker kommer hit…

Samma migga har läst artikeln De spårar förvunna flyktingbarn i Dagens Nyheter, och lägger till denna information som de, som spårar försvunna asylsökande eller f.d. asylsökande unga inte verkar känna till (eller ev inte velat rapportera om):

Sedan om de försvunna ensamkommande minderåriga asylsökande

Jag vet givetvis inte – lika lite som någon annan – varför varje enskild ungdom som kommit hit och sökt asyl har försvunnit. Men det finns förklaringar som många, inklusive journalisterna, inte har fört fram.

Jag har själv träffat ett antal ensamkommande minderåriga som redan har tillstånd när de ansöker om asyl som ensamkommande i Sverige. Anhöriginvandrare daktas nämligen inte (tas inte fingeravtryck på) och asylsökande som är under 14 år daktas nämligen inte heller…

Alla barn är heller inte alltid barn till dem som utger sig vara deras föräldrar.

Vid ett tillfälle träffade jag en 19-åring som utgav sig för att vara 17 år och ”ensamkommande”. Av en ren slump uppdagades att han redan hade PUT! Han hade kommit hit som 14-15-årigt barn till en person som fått PUT på grund av anknytning till make. 19-åringens förklaring när han nu sökte PUT på nytt i en annan identitet (!) var, att han inte var barn till den här personen och att han hade bytt identitet och nödgats ansöka om asyl på nytt på grund av att han ville få hit sina riktiga anhöriga…

Kommentar: Sådana här fall har jag hört om tidigare av andra miggor, men aldrig sett eller hört svenska medier ta upp. Ingen påstår att ovanstående skulle gälla i alla fall av försvunna asylsökande minderåriga, men det är vanligare än man tror och det är givetvis något som en hederlig journalistkår också borde uppmärksamma.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

”Demonstrationer, det vill säga allmänna sammankomster, på offentliga platser, får inte anordnas utan tillstånd.”

Den 5 mars 2013 skrev jag, under rubriken Minnen från mina 14 år som asylombud om Uladimirz och hans fru, som demonstrerade och hungerstrejkade utanför Uppsala sjukhus:

Jag minns Uladimirz som hade cancer och som, efter en hungerstrejk utanför Uppsala sjukhus, tidigt en morgon utvisades med fru och barn till Finland för vidarebefordran till Vitryssland. Det var en trist historia – i och för sig hade familjen inte ansetts ha asyl- eller skyddsskäl här och sjukdomsinvandring fanns inte då liksom det inte heller finns nu – men Polisen hade lovat dem att före ett visst datum skulle de inte utvisas och de hade också fått tillstånd att demonstrera utanför sjukhuset, lugnt och stilla. De hämtades tidigt en morgon och vips, innan någon visste om det, hade de landat i Helsingfors. Efter lång väntan i Finland fick familjen dock uppehållstillstånd där.

Jag mindes att de, enligt lag, behövde tillstånd för sin demonstration/hungerstrejk, att de sökte det och fick ett tidsbegränsat tillstånd på en vecka, om jag minns rätt. Med anledning av den långvariga hungerstrejken utanför Migrationsverkets lokaler i Gävle, och med anledning av vad lagen stadgar, ställde jag följande frågor till Polisen i Gävle:

Jag önskar få besked om för vilken tidsperiod Polisen gett tillstånd för asylsökande att hungerstrejka utanför Migrationsverkets kontor.

Kommer Polisen att tillåta att lägret med hungerstrejkande finns kvar hela tillståndsperioden ut eller kommer man att bryta upp det tidigare av någon anledning, t.ex. för att det nu också finns småbarn där och/eller att lägret stör allmän ordning?

Tack för din fråga.
Det är en grundlagsskyddad rättighet att yttra sig på olika sätt. Även en hungerstrejk är en grundlagsskyddad rättighet. Därför kan inte polismyndigheten avbryta en sådan demonstration utan särskilda skäl såsom exempelvis ordningsstörning. Någon sådan ordningsstörning har inte skett. Polismyndigheten för en dialog med parterna i syfte att alla ska ha hälsan i behåll och avsluta hungerstrejkandet. Så länge det inte är någon allvarlig fara för liv eller hälsa för barnen eller andra kan Polismyndigheten inte avbryta demonstrationen av det skälet heller.

Det står lite mer på www.polisen.se om demonstrationer och opinionsyttringar och vad som gäller kring dem. Vill du veta mer om lagstiftningen kring detta hänvisar jag till Regeringsformen och Ordningslagen.

Det var dessvärre inte ett heltäckande svar på mina frågor! Jag frågade inte om den grundlagsstadgade rätten att demonstrera, jag frågade:
1) för vilken tidsperiod har Polisen gett tillstånd för asylsökande att hungerstrejka utanför Migrationsverkets kontor?
och
2) Kommer Polisen att tillåta att lägret med hungerstrejkande finns kvar hela tillståndsperioden ut eller kommer man att bryta upp det tidigare av någon anledning, t.ex. för att det nu också finns småbarn där och/eller att lägret stör allmän ordning?Främst handlar det alltså om demonstrationstillstånd för att, under flera veckor dygnet runt vistas utanför ett myndighetskontor.

Jag har själv varit ombud åt ett asylsökande par från Vitryssland som, när de ville demonstrera utanför ett sjukhus, måste ansöka om demonstrationstillstånd hos Polisen (detta var i Uppsala), och fick tillstånd att göra det i en vecka. Bara de två, inget större sällskap. Så jag frågar igen: För hur lång tid har Polisen beviljat tillstånd att demonstrera utanför Migrationsverkets kontor? Det är den centrala frågan som jag gärna vill ha svar på.

Från Polisens hemsida:
Tillstånd för demonstration
Demonstrationer, det vill säga allmänna sammankomster, på offentliga platser, får inte anordnas utan tillstånd. En skriftlig ansökan om tillstånd ska skickas in till Polisen på den ort där demonstrationen ska anordnas. Du måste skicka in ansökan i god tid, senast en vecka innan demonstrationen ska hållas. När ansökan har lämnats in kan Polisen ta kontakt med dig som arrangör för att inleda en dialog om hur demonstrationen/sammankomsten ska genomföras.

Det var detta jag ville ha svar på: alltså för hur lång tid Polisen har beviljat demonstrationstillstånd!

Då försöker jag igen att svara på dina frågor lite tydligare. Hungerstrejken är som du säger tillståndspliktig, men det är inte ansökt något tillstånd i detta fall och därmed har inget tillstånd givits. Däremot kan Polisen inte upplösa demonstrationen om det inte förekommer allvarliga ordningsstörningar. Därför kan jag heller inte säga hur länge denna demonstration kommer att fortsätta.

För att möjligen förekomma en fråga från dig så är det straffbart att anordna en demonstration på allmän plats utan tillstånd enligt ordningslagen, men den utredningen kommer att vidtas först efter att den är upplöst. Anledningen är just att det är en grundlagsskyddad rättighet att uttrycka sin åsikt på olika sätt enligt regeringsformen och den lagstiftningen är starkare än ordningslagen som då får komma i andra hand.

Sammantaget kommer polismyndigheten att fortsätta sitt arbete med att försöka upplösa demonstrationen med förhandling så länge det inte förekommer allvarligare ordningsstörningar.

Intressanta uppgifter (och intressant ton…) i Polisens svar. I lagen står tydligt att:

Demonstrationer, det vill säga allmänna sammankomster, på offentliga platser, får inte anordnas utan tillstånd. En skriftlig ansökan om tillstånd ska skickas in till Polisen på den ort där demonstrationen ska anordnas.

Men Polisen i Gävle bryr sig inte om detta, som den själv hänvisar till i sitt första mejlsvar (”Det står lite mer på http://www.polisen.se om demonstrationer och opinionsyttringar och vad som gäller kring dem.”), utan har skapat egna regler. Polisen vidgår det faktum att det är:

…straffbart att anordna en demonstration på allmän plats utan tillstånd enligt ordningslagen…

men kontradikterar på sätt och vis detta i andra delen av sin mening:

…men den utredningen kommer att vidtas först efter att den är upplöst.

Uladzimir och hans fru sökte, enligt vad ordningslagen stipulerar, och fick av Polisen tillstånd att demonstrera. I Gävle ser man annorlunda på lagen, som man själv hänvisar till i sitt svar. Är det okej av Polisen att tillåta brott mot lagen och efteråt utreda ifall tillstånd skulle ha beviljats? Kan Polismyndigheterna (det finns ju 21, i stället för en enhetlig…) välja att tolka lagen olika?

Eller är det så, som Polisen också skriver, att de hungerstrejkande asylsökande kan undantas från att söka tillstånd med hänvisning till att det är ”grundlagsskyddad rättighet att uttrycka sin åsikt på olika sätt enligt regeringsformen och den lagstiftningen är starkare än ordningslagen som då får komma i andra hand”? Men i så fall behöver väl ingen söka demonstrationstillstånd?!

OBS! Inte för ett ögonblick bestrider jag – och det hade Polisen i sitt svar inte försåtligt behövt antyda heller – att det skulle vara en grundlagsstadgad rätt i Sverige att demonstrera! Det enda jag ifrågasatte – eller snarare ville ha svar på – var huruvida det tillstånd som enligt lag krävs, getts för hungerstrejken i Gävle eller inte. Och det har jag – och alla som läser detta – nu fått svar på.

Till slut: I ordningslagen (1993:1617), som Polisen i Gävle själv också hänvisar till i sitt första svar, står följande:

Krav på tillstånd eller anmälan
4 § Allmänna sammankomster och offentliga tillställningar får inte utan tillstånd anordnas på offentliga platser.

Att Polisen också hänvisar till Regeringsformen ter sig överflödigt. Jag har aldrig ifrågasatt – tvärtom! – vad som sägs under p 4 i 2 kap Grundläggande fri- och rättigheter:

Demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats.

Det är ordningslagens krav på tillstånd för detta ändamål jag har tagit upp, ingenting annat.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Afghanska parlamentariker och regeringsföreträdare ska ”ta upp de hungerstrejkande flyktingarnas situation med den svenska riksdagen”!!!

Efter att texten Varför vill hungerstrejkande asylsökande träffa politiker från det land de säger sig ha skyddsskäl gentemot? skrevs (läs den gärna  först), har följande uppgifter inkommit. Det är P4 Norrbotten i inslaget Hungerstrejkens talesperson hoppfull förmedlar följande sensationella information:

Ahmad Khalil säger att han har haft kontakt med fyra kvinnliga afghanska parlamentsledamöter, som kommer att besöka Sverige snart och som har lovat att ta upp de hungerstrejkande flyktingarnas* situation med den svenska riksdagen.

– Och en delegat från afghanska ambassaden har också lovat att ta upp saken med de svenska myndigheterna.

* (SR borde veta att det handlar om asylsökande!)

1. Ett antal personer från Afghanistan söker asyl eller skydd i Sverige. De hävdar starka skäl för sina ansökningar och i princip alla säger att de aldrig kan återvända och om de tvingas tillbaka till Afghanistan så kommer de att torteras och/eller dödas.

2. En del av dessa personer är Dublinärenden och deras asylskäl ska prövas i de EU-länder dit de först anlänt. Andra har inte fått slutliga svar på sina asylansökningar i Sverige. En del har fått besked om att de inte anses ha asyl- eller skyddsskäl och ska utvisas, det vill säga att de ska återvända till sitt hemland.

3. Denna blandade grupp bestämmer sig för att hungerstrejka och kräva att få uppehållstillstånd i Sverige. Även de, som redan fått avslag i två instanser i enlighet med den svenska asylprocessen… De får stöd av en mängd ”hjälpare”, inklusive svenska riksdagsledamöter, som genom sin blotta närvaro åtminstone indirekt uppmuntrar de hungerstrejkande att försöka utpressa sig till uppehållstillstånd trots Dublinförordningens bestämmelser och oavsett vad svenska myndigheter och domstolar beslutat.

4. Migrationsverket meddelar de hungerstrejkande lite lamt att man inte kan utpressa sig till uppehållstillstånd, att beslut om utvisning inte ändras om man hungerstrejkar. Men påhejade av ”hjälpare” och medier som, medvetet eller omedvetet, inger falska förhoppningar, ligger männen (och några kvinnor) ändå kvar under flera veckor.

5. I stället för att Polisen resolut hade dragit in strejktillståndet och hungerstrejklägret därmed hade upphört att existera, har man låtit det hela pågå under flera veckor och både ambulanser och sjukvård har blandats in. Till slut har man ändå i samråd med Migrationsverket – som egentligen inte har något med saken att göra (utom att några av de asylsökandes ärenden ev ligger hos dem, om de inte redan ligger hos en migrationsdomstol) – kommit fram till att man ska börja ”förhandla” med de hungerstrejkande. Trots att det inte finns något att förhandla om…

6. Nu inträffar det ytterst märkliga, något som måste vara unikt och en ny milstolpe i svensk asylinvandringshistoria:
Afghanska asylsökande hävdar att de måste ges skydd mot sitt hemland, Afghanistan. De kräver därför att få uppehållstillstånd i Sverige. Nu händer det märkliga, att dessa personer som söker skydd mot Afghanistan, vänder sig till Afghanistans ambassad och till afghanska riksdagsledamöter för att få hjälp!!! Och de får också löfte om hjälp av sitt lands representanter, att ta upp deras ärenden svenska riksdagsledamöter (som absolut inte har rätt att lägga sig i dessa eller andra fall som hanteras av självständiga myndigheter) för att de ska få stanna i Sverige!!!

Det måste vara världsunikt att asylsökande pressar svenska myndigheter och domstolar att ge dem uppehållstillstånd genom hungerstrejk och när det inte lyckas vänder de sig till företrädare för det land de flytt ifrån för att dessa hemlandsrepresentanter ska ta upp deras asylkrav med den svenska riksdagen! Det är ju rent absurt, rent farsartat!

Nu måste man väl ändå, bland de (o)ansvariga på asylområdet i Sverige, börja inse att något är allvarligt skevt här. Inte ens svenska medier, Migrationsverket, Polisen, riksdagen och den svenska regeringen kan låtsas som det regnar! Det måste det finnas en gräns också i Sverige för vad man kan acceptera.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

”Polisförhandlare vid hungerstrejk”

Av artikeln Polisförhandlare vid hungerstrejk (Svenska Dagbladet, via TT) framgår att

Migrationsverket gjorde en begäran till Rikspolisstyrelsen på fredagen och under lördagen började förhandlare arbeta i Boden och Gävle, medan arbetet i Holmsund beräknades starta på söndagen.

Om meningen är att folk från Polisen tydligt och klart ska informera människorna om vad som gäller, att man inte får uppehållstillstånd i Sverige genom utpressning och att tillstånden för läger på allmän plats invid en myndighets kontor har gått ut och att svält är farligt för hälsan, ja då är det bra. Något att ”förhandla” om finns knappast.

En fråga som jag fått via mejl  från en del bloggläsare är: Varför bryter helt enkelt inte Polisen upp dessa hungerstrejker som sker på allmän plats och som – vad man förstår – nästan blivit till läger? Hur många är det nu, ungefär, som huserar utanför Migrationsverkets kontor på de olika orterna i Sverige? Inklusive alla politiker som vill synas i sammanhanget, och andra ”hjälpare? Jag har ställt frågan om hur länge strejktillståndet till Polisen i Gävle men inte fått något svar…

Om man gör ett tankeexperiment och föreställer sig att motsvarande antal människor under lång tid och under lägerlika omständigheter, hungerstrejkar utanför Försäkringskassans kontor på flera orter i Sverige för att få myndighets- och domstolsbeslut ändrade, så kan man undra vad som skulle hända. Skulle ambulanser stå till deras tjänst, skulle sjukhusen att ta in dem gång på gång, ge dem dropp och sedan köra dem tillbaka igen för att fortsätta hungerstrejka på allmän plats utanför Försäkringskassans kontor?

Polisen ska – bland annat – se till så att ordning råder och gällande lagar följs samt upprätthålla ordning på allmän plats. Ambulanser och  sjukhus borde inte används på detta sätt. OBS! Med detta menar jag självklart inte att människor i akut behov av vård inte ska få det! Jag konstaterar bara att här handlar det om medvetet och frivilligt självförvållade skador och tillstånd.

Polisen måste upprätthålla ordningen och bryta upp lägren med hungerstrejkande! Såvida man inte av någon, ännu inte redovisad, anledning anser att strejktillstånd är befogat under ännu längre tid än hittills. Polisen bör i så fall meddela hur länge tillstånden gäller. I Polisens uppdrag ingår också att utvisa dem som har lagakraftvunna utvisningsbeslut så att de inte stannar illegalt i Sverige. Övriga, som ännu inte fått svar på sina ansökningar, bör ombes att, precis som alla andra asylsökande i Sverige, vänta på sina beslut på de asylboenden som Migrationsverket ordnat för dem.

En del tidigare texter i ämnet (i vilka det också finns länkar till tidigare texter):
Hungerstrejkerna kan komma att sprida sig – 8 maj
En migga: ”Trots att Migrationsverket klart deklarerat att hungerstrejken givetvis inte påverkar beslutet så stödjer ”hjälparna” en fortsatt hungerstrejk. Varför?” – 10 maj

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: ”Trots att Migrationsverket klart deklarerat att hungerstrejken givetvis inte påverkar beslutet så stödjer ”hjälparna” en fortsatt hungerstrejk. Varför?”

Personerna -”hjälparna” – runt de hungerstrejkande afghanerna på olika orter i Sverige menar kanske väl, men är okunniga och stjälper åtminstone i vissa fall mer än de hjälper. Deras agerande liknar i viss mån hur personer med en lättare variant av Münchhausen by proxy agerar. (OBS! Om någon tänker citera föregående mening så ryck inte ut ett eller två ord ur meningen utan citera hela meningen!). Personer med detta syndrom har inte i första hand som syfte att hjälpa människor utan att uppnå den tillfredsställelse som ligger i att vara den som ”hjälper”. Medan (trots att) de själva bidrar till att människor försätts i tillstånd där det kan uppfattas som att det finns anledning att hjälpa dem.

En migga skriver:

En vuxen, ansvarstagande person borde aldrig komma på tanken att uppmuntra människor att hungerstrejka, med de risker det innebär för deras hälsa! Alldeles särskilt inte personer vilkas beslut inte ens vunnit laga kraft!!! Hjälparna måste ju veta vilka det är de ”hjälper” och då vet de också att en del av dem de ”hjälper” har sina ärenden i migrationsdomstolen och/eller i Europadomstolen. Att man då ”hejar på” och uttalar sig i media om hur hemskt det är att de ”inte får stanna i Sverige”, är både direkt lögnaktigt och djupt oansvarigt.

Trots att Migrationsverket klart deklarerat att hungerstrejken givetvis inte påverkar beslutet så stödjer ”hjälparna” en fortsatt hungerstrejk. Varför? Och hur kan någorlunda normalt funtade människor tycka att det är bättre för en asylsökande afghan att hungerstrejka sig till döds – eller åtminstone till stora men för hans hälsa – på en ort i Sverige, än att få sin asylansökan prövad i t.ex. Ungern?

På min fråga om huruvida dessa ”hjälpare” verkligen uppmuntrar – eller ”bara” stödjer – de hungerstrejkande, svarar en migga:

Javisst uppmuntrar de dem! De kallar det ”stöd” men anvarstagande vuxna skulle ju göra allt för att övertala dem att sluta med hungerstrejken.

Krasst sett – och utifrån erfarenheter av olika typer av bedrägerier och utnyttjande av lagar och regler – så finns det ju en del råd som ”hjälparna” kan ge till asylsökande som fått avslag på sina ansökningar. Oftast brukar de, som vill stanna i Sverige, och deras smugglare och andra i deras omgivning, känna till dessa vägar. Nämligen:
1) att hålla sig undan i 18 månader (med fri sjukvård och skola, tack vare MP och Alliansen), då kan man få sin sak prövad i Sverige.
Eller, om man inte har framgång den vägen så
2) gifter man sig med en EES-medborgare.
När det gäller icke-Dublinärenden så kan de:
3) återvända till hemlandet, skaffa pass och sedan söka sig till Sverige som arbetskraftsinvandrare.

En migga:

Det är verkligen inte svårt att få ett uppehållstillstånd i Sverige! Det är egentligen bara för den som planerar att begå brott här som det är viktigt att ha flykting- eller alternativ skyddsbehövandestatus för de blir svåra att utvisa.

Dock gäller ju, att den som fått avslag på sin ansökan om asyl eller skydd i Sverige ska lämna landet. Att hungerstrejka sig till tillstånd att stanna går inte.

Till slut: Den 8 augusti 2007, för nästan sex år sedan, skrev jag en text med rubriken Afghaner hungerstrejkar för asyl. I den kan man bland annat läsa att ”Den (hungerstrejken) kommer att fortsätta till den 12 augusti, det är så länge som polisen har gett sitt tillstånd”.

Hur är det med polistillstånden på de tre orter där hungerstrejkerna pågår idag, hur länge gäller de?

Här finns tidigare texter på bloggen med ordet Hungerstrejk som sökord.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Hungerstrejkerna kan komma att sprida sig

Läs först:
FINLAND. Migrationsverket: ”Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.” – 4 november 2012
Lång illegal vistelsetid i Sverige och/eller hungerstrejk ger inte uppehållstillstånd – 19 april 2013
Vidare om rapporteringen om hungerstrejkande afghaner i Boden – 20 april 2013
Man får inte uppehållstillstånd för att man hungerstrejkar! – 5 maj 2013

Den här texten är skriven efter kontakter med flera miggor och efter genomgång av vad en del medier rapporterat om de unga män och kvinnor som hungerstrejkar på olika orter i Sverige.

Hungerstrejkerna bland personer som ska utvisas kan komma att sprida sig. Också vid Migrationsverkets kontor i Gävle (förutom i Boden) har nu ett antal unga afghanska män och några unga kvinnor legat sedan den 3 maj. En del tycks redan vara så illa däran att de fått föras till sjukhus, bland annat enligt artikeln Hungerstrejkande pojkar förda till sjukhus (Arbetarbladet den 6 maj).

Personal från Migrationsverket har förklarat för dem som hungerstrejkar, att den enda konsekvensen av deras agerande kommer att bli att deras hälsa blir lidande. I media rapporteras att de hungerstrejkande tror att de kommer att ”få sin vilja igenom om de bara är tillräckligt envisa”. Varken svenska journalister eller de asylsökande som fått avslag på sina ansökningar eller ska överföras till andra länder enligt Dublinförordningen, tycks förstå att det är oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle att ställa sitt hopp till att tjänstemän efter eget tycke ska fatta beslut i prövningen av förvaltningsärenden. Åtminstone journalister, men också många goda ”hjälpare”, borde stanna upp och begrunda alternativet till att tjänstemän följer de lagar som de folkvalda har stiftat. Vad skulle det skapa för system? Godtyckligt, är väl ett rejält understatement.

Media rapporterar sällan allsidigt på asylområdet. Trots många påpekanden om detta blir det inte bättre, nästan tvärtom. Osaklig och/eller ofullständig rapportering är det överväldigande mest vanliga sättet att berätta om asyl- och migrationsfrågor i svenska medier. Dessutom låter journalister sina egna känslor styra och tycks rentav ”glömma bort” viktiga detaljer i sin iver att föra fram åsikten att ”alla som satt sin fot på svensk mark borde få stanna här även om de inte har några som helst asylskäl”. ”Fri invandring”, låter det som.

Enligt uppgift (något som också journalister kan ta reda på om de är intresserade) har de flesta som hungerstrejkar utanför de olika Migrationsverkskontoren, lagakraftvunna utvisningsbeslut eller är Dublinärenden, dvs ska prövas i det första EU-land de kommit till. En del är redan prövade mot hemlandet. Bland dessa unga män (och någon eller några unga flickor), som av en del kallas ”ensamkommande barn”, finns också vuxna personer: en del av dem har ljugit om sin ålder och fått den uppskriven via Rättsmedicinalverket. Sådana fakta borde medierna också rapportera om, det vore hederligare än att kalla även dem för ”barn”.

Vidare ter sig Asylkommitténs representants uttalanden (i klipp från TV4 Nyheterna 7 maj) något märkliga, för att inte säga okunniga:

”Någon måste göra något.” (Ja, utvisningarna måste verkställas av Polisen)
Och:
”Det här är barn som riskerar sina liv.” (Nej, de är inte barn, en del är ungdomar, en del är vuxna! Men riskerar sin hälsa och – knappast troligt, men möjligt – sina liv.)
Och:
”Vi måste sätta ner foten.” (”Sätta ner foten”? Mot vem/vad? Domstolen? Riksdagen? Regeringen?)
Och:
”Så här kan vi inte behandla våra barn” (Som sagt: de hungerstrejkande är inte ”barn”, inte heller – faktiskt – ”våra”, utan asylsökande unga och vuxna från – troligen – Afghanistan som inte befunnits ha rätt till uppehållstillstånd och som ska lämna landet).

Genom sitt agerande visar Asylkommittén att de inte vill respektera vare sig lagen eller beslut fattade i enlighet den i två instanser. De anser därmed att det är de – inte Migrationsverket och migrationsdomstolarna – som ska avgöra vilka som ska få stanna i Sverige! Det är en tämligen anarkistisk och orättvis ordning denna kommitté verkar förespråka. På vilka andra områden i samhället ska det finnas ”kommittéer” som kräver att deras tyckanden ska stå över lagar och att domar inte ska verkställas?

I ett inslag i SR P4 Gävleborg svarar en kvinna, som kallar sig Afson, på frågan ”Hur länge känner du att du kan hålla ut?”:

Jag kommer att fortsätta tills jag får ett positivt besked från Migrationsverket.

Hon tycks ha invaggats i tron att man i Sverige kan hungerstrejka sig till uppehållstillstånd. Kanske av någon av dem som vill fatta besluten själva?

Den myndighet som ”äger” ärendena bör ta sitt ansvar och göra vad den kan för att de här unga männen och kvinnan/kvinnorna skiljs åt så att grupptrycket inte gör att de fortsätter sin fruktlösa och hälsovådliga hungerstrejk. De bör återsänds till sitt hemland (eller sina hemländer om alla inte kommer från Afghanistan utan en del också från Iran och Pakistan) så fort som möjligt. I första hand för deras egen skull eftersom ett liv som hungerstrejkande inte är ett liv i längden, men också för ordningens skull och för att lagen ska följas och respekteras. Det råder inte en ordning i Sverige där man kan utpressa sig till uppehållstillstånd och där tjänstemän godtyckligt kan bryta mot utlänningslagen, radera tidigare avslagsbeslut hos Migrationsverket och i migrationsdomstol. Det råder inte en ordning i Sverige där man kan hitta på egna beslutskriterier trots att ärendena redan prövats och de sökande inte befunnits ha vare sig asyl- eller skyddsskäl som kan ge dem rätt att stanna i Sverige.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

8 x 5 maj!

Idag är det den nionde gången jag skriver ett blogginlägg detta datum, den 5 maj. Det är text nr 7083. Min första bloggtext någonsin publicerade jag den 5 maj 2005

Dubbelavdankad gd utreder sina egna f.d. verk – 5 maj 2005:

Justitieminister Thomas Bodström sätter Lena Häll Eriksson att utreda att icke-kriminella asylsökande tvingas sitta i häkten på obestämd tid.

Asylsökande som ljugit om identitet och nationalitet – 5 maj 2006

Den tillfälliga asyllagen, som tillkom efter starka påtryckningar från bl.a. kyrkan och olika organisationer samt, inte minst, riksdagspartierna MP och V, infördes den 15 november 2005 och upphörde att gälla den 30 mars. Lagen tillkom i stället för den ”allmänna amnesti” som de nyss nämnda parterna från början hade krävt,

Om rättegången mot den misstänkte författaren av boken Vart försvann Soneras pengar? – 5 maj 2007

Helsingfors tingsrätt har förkastat åtalen mot konsulten Timo-Pekka Silén, som misstänktes vara den som skrev boken Vart försvann Soneras pengar? som till en början cirkulerade på nätet sommaren 2002.

Proposition om arbetskaftsinvandring – 5 maj 2008

Regeringen meddelar i ett pressmeddelande att den nu har överlämnat en proposition om nya regler för arbetskraftsinvandring till Riksdagen.

Från tjeckisk horisont – 5 maj 2009

Hela dagen den 5 maj har jag tillsammans med ett antal skrivande kollegor tillbringat i det undersköna Prag, det grönskande, frodiga, syréndoftande och kastanjeträdsblommande Prag med sina vackra gamla hus och mängder av kyrkor med smäckra spiror (torn- dito, alltså) och floden som rinner rakt igenom alltihop.

”En genomsnittlig svensk betalar närmare sju miljoner kronor i skatt under sin livstid” – 5 maj 2010

En genomsnittlig svensk betalar närmare sju miljoner kronor i skatt under sin livstid. Av det går 80 procent tillbaka till henne eller honom själv vid något annat tillfälle under livet. Stat och kommuner tar pengarna ur vår vänstra ficka för att betala tillbaka dom till vår högra ficka. Men först får pengarna landa i statens ficka.

En migga: ”Asyl handlar ju inte om den här typen av fall.” – 5 maj 2011

En migga:
En del  asylsökande – som verkligen helt saknar asylskäl – ansöker ändå om asyl. De gör det på grund av att de är utvecklingsstörda eller senildementa. De har hämtats hit av någon släkting som inte har för avsikt att ta hand om sin släkting utan tycker att Sverige kan ta hand om honom eller henne.

Regeringen och riksdagen vill inte ta till sig bevisen för vilket kaos de har skapat – och skapar – 5 maj 2012

En migga:
Jag ringde till universitetet i staden där de är folkbokförda och de hittade två av dem direkt. Jag fick rådet att ringa till Verket För Högskoleservice, VHS, och kontrollera om de hade mer information om de övriga sex. Det visade sig att de sex återstående personerna inte överhuvudtaget var antagna till något universitet eller högskola i Sverige! Men för att få uppehållstillstånd så måste de ju ha visat upp ett antagningsbesked för Migrationsverket!!??

Man får inte uppehållstillstånd för att man hungerstrejkar! – 5 maj 2013 (idag)

Det är bedrövligt och sorgligt att hungerstrejk som en sorts försök till utpressning vid avslag på asylansökan sprider sig bland asylsökande i landet. Den svenske migrationsministern borde uttala sig lika tydligt som den finska inrikesministern, och det svenska Migrationsverket borde uttala sig lika tydligt som sin motsvarighet i Finland.

Samtliga texter på bloggen är mina och därmed © denna blogg. Citat kan göras och givetvis länkning till texter. Men det är inte tillåtet att kopiera och klistra in hela texter på sina egna hemsidor och bloggar. Eller för media att kopiera meningar eller stycken utan angivande av källa.

Man får inte uppehållstillstånd för att man hungerstrejkar!

Läs först:

Lång illegal vistelsetid i Sverige och/eller hungerstrejk ger inte uppehållstillstånd – 19 april 2013
Vidare om rapporteringen om hungerstrejkande afghaner i Boden– 20 april 2013

Den 3 maj rapporterar SR P4 Gävle om en ny hungerstrejk under rubriken Hungerstrejk i protest mot utvisning:

Morteza Alisade är en av ungdomarna som slagit sig ner i gräset utanför myndigheten och han tänker stanna där tills han får hjälp.

– En månad, två månader, en vecka, en dag – vi fortsätter tills Migrationsverket förstår att vi inte orkar leva så här, säger han.

Att dessa personer som hungerstrejkar absolut vill få rätt att bo och leva i Sverige framgår med all önskvärd tydlighet. Men om man har sökt asyl eller skydd i Sverige och fått avslag såväl av Migrationsverket som, efter överklagan, i migrationsdomstol, då är det ett ovedersägligt faktum att man i två instanser inte befunnits ha rätt till asyl eller skydd i Sverige. Hungerstrejk som press på myndigheter och domstolar fungerar inte, ska inte fungera, kan helt inte tillåtas fungera i en rättsstat. Det finns inte stöd för uppehållstillstånd på grund av hungerstrejk i lagen och det måste göras lika klart för människor i Sverige som man till exempel gjort i Finland. Där uttalade sig ansvarig inrikesminister, så snart det blev känt att några afghaner hade börjat hungerstrejka:

Jag hoppas att man på alla sätt uppmuntrar dem att upphöra med sin hungerstrejk. Finland är en rättsstat där man inte behöver eller bör sätta sin hälsa på spel för att få ett rättvist beslut.

Och Migrationsverket i Finland meddelade:

Om man skulle tillåta en hungerstrejk att påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sina beslut.

Det är både tråkigt och sorgligt att Sverige inte kan ta emot alla människor som vill ha ett bättre liv här  (vilket är vad en del av de hungerstrejkande sagt att de söker). Det är inte svårt att sätta sig in i – och förstå – människors besvikelse när deras drömmar inte går i uppfyllelse. Men önskan om ett bättre liv räcker inte som asylskäl och när asylprocessen haft sin gång och ansökningarna prövats både av Migrationsverket och i en migrationsdomstol och beslutet är ”avslag”, då måste man enligt svensk lag lämna Sverige.

Det är bedrövligt och sorgligt att hungerstrejk som en sorts försök till utpressning vid avslag på asylansökan sprider sig bland asylsökande i landet. Den svenske migrationsministern borde uttala sig lika tydligt som den finska inrikesministern, och det svenska Migrationsverket borde uttala sig lika tydligt som sin motsvarighet i Finland.

Människor ska inte lämnas att ligga utanför Migrationsverkets kontor runt om i landet utan att äta eller dricka och att åka ambulans mellan den plats där de befinner sig och närmaste sjukhus i tron eller med minsta hopp om att deras agerande ska kunna ”köra över” utlänningslagen och ge dem rätt att stanna i Sverige. Den här ”epidemin” av hungerstrejker för att sätta press på domstolar som redan avkunnat sina domar måste stoppas så att den inte växer och utpressningssituationerna blir fler och allt mer svårhanterliga. Polisen ska genomföra utvisningarna så snabbt som möjligt och på – efter omständigheterna – så bra sätt som någonsin möjligt.

© denna blogg.

Vidare om rapporteringen om hungerstrejkande afghaner i Boden

Apropå rapporteringen om afghanerna som hungerstrejkar skrev jag ett tidigare inlägg med exempel på hur ofullständigt medier beskriver asylfrågor och -ärenden. Läs inlägget Lång illegal vistelsetid i Sverige och/eller hungerstrejk ger inte uppehållstillstånd först. OBS! Det är absolut inte enbart Norrbottenskuriren som inte ger en hel bild när de beskriver före detta asylsökandes situation, det råkar bara vara just deras artikel/artiklar som får tjäna som exempel.

I en ny artikel – Fler hungerstrejkar i Boden – återger Norrbottenskuriren de före detta asylsökandes situation och citerar deras ord. Bland annat en av afghanerna som säger:

Jag vill göra det här för att få stopp på immigrationen. I stället för att åka tillbaka och dö där väljer jag hellre att dö här framför deras ögon här i Sverige

Vad som menas med den första meningen om ”stopp på immigrationen” är lite svårt att förstå, här borde reportern ha bett om ett klargörande. Troligen menar han ”stoppa utvisningen”, men då ska man också skriva det.

Det är lätt att hålla med Jakob Lindvall, enhetschef på en av asylprövningsenheterna i Boden som säger – vilket är bra att man får ta del av:

Det är alltid tråkigt när det blir så här. Jag förstår att ett avslag aldrig är roligt att få. Det är en del av systemet som det ser ut nu.

Jakob Lindvall förtydligar också:

Det allmänna tillståndet i Afghanistan är inte så dåligt att man automatiskt får uppehållstillstånd.

Ja, så ser ”systemet” eller rättare sagt: utlänningslagen, ut. Att den som inte beviljats asyl eller uppehållstillstånd av skyddsskäl ska – alltså ska – lämna landet. Det är på den punkten man kan önska sig tydligare information i artiklarna. I Finland har både inrikesministern och Migrationsverkets ledning varit föredömligt tydliga och raka, och det har också återgetts i medier i Finland när några afghaner hungerstrejkade också där:

Migrationsverket: Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.

Inrikesministern: Jag hoppas att man på alla sätt uppmuntrar dem att upphöra med sin hungerstrejk. Finland är en rättsstat där man inte behöver eller bör sätta sin hälsa på spel för att få ett rättvist beslut.

I Sverige säger i stället Migrationsverkets enhetschef att han inte har något emot att personerna hungerstrejkar utanför Migrationsverket entré:

Det är vuxna personer och de har rätt till att demonstrera.

Något som bekymrar är när reportern påpekar att ”en som tillkom i hungerstrejken i dag är bara 16 år”. Då säger – som man förstår – enhetschefen vid Migrationsverket:

Det får vi titta närmare på och kanske prata med sociala myndigheter.

Något som bekymrar är när reportern påpekar att ”en som tillkom i hungerstrejken i dag är bara 16 år”. Då säger – som man förstår – enhetschefen vid Migrationsverket:

Det får vi titta närmare på och kanske prata med sociala myndigheter.

Men sociala myndigheter har knappast med saken att göra. En person som är 16 år gammal har rätt att fatta en hel del egna beslut, till exempel jobba 40 timmar i veckan, starta egen firma, ta körkort för lätt motorcykel och traktor etc. Sociala myndigheter har knappast rätt att lägga sig i om han hungerstrejkar, annat än genom att vädja till den unge att inte göra det, förstås. Vilket man kan hoppas att många gör.

Det skulle vara bra om rapporteringen om personer som fått avslag på sina ansökningar och den situation de befinner sig i samt utlänningslagstiftningen som reglerar invandringen till Sverige skildrades lite mer allsidigt…

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

FINLAND. Migrationsverket: ”Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.”

Migrationsverket i Finland meddelar, så att det ska vara tydligt för alla och envar, att det inte går att påverka beslut om avslag när det gäller asyl genom att hungerstrejka eller på annat sätt skada sig själv:

Två afghanska asylsökande män har hungerstrejkat framför Riksdagshuset i Helsingfors i nästan två månader. Myndigheterna har poängterat att man inte kan främja sin sak på detta sätt. Som en myndighet som ansvarar för asylbeslut kan Migrationsverket inte återkalla sina beslut som baserar sig på lagen därför att våra kunder hotar att skada sig själva.

Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.

Vidare meddelar Migrationsverket att:

Många instanser har åberopat att inrikesminister Päivi Räsänen ska ingripa i de hungerstrejkande afghanernas situation. Varken ministern eller övriga politiker kan utöva påtryckning på ett oberoende rättsväsende eller ingripa i myndighetsbeslut.

Kommentar: Det är endast om verket har tillämpat lagen felaktigt eller om det gjort ett fel vid behandlingen av ansökan som ett ärende kan tas upp till ny behandling.

Medieskriverier, demonstrationer och/eller upprop förändrar inte asylbeslut fattade av Migrationsverket i Finland.

Bakgrund finns bland annat i artikeln Afgaanimiehet nälkälakossa 50 päivää (Afghanska män har hungerstrejkat i 50 dagar) i Kansan Uutiset.

Kort sammanfattning (artikeln är alltså inte översatt i sin helhet):

Gholamsidi anlände till Finland i augusti 2010 och Mirzayi i september 2011. Männen har rest via Iran och Turkiet till Norge och Sverige i hopp om att få asyl i något av de nordiska länderna. Så här säger inrikesminister Päivi Räsänen:

– Riksdagen kan inte påverka de ifrågavarande asylsökandes sak. Inte heller jag som inrikesminister har makt att lägga mig i beslut fattade av myndigheter inom mitt förvaltningsområde. I Finland är beslut i enskilda asylärenden inte politiska.

Myndigheterna fattar sina beslut med stöd i gällande lagar. På det sättet säkras enligt ministern de asylsökandes jämlika ställning.

– Min statssekreterare har varit och pratat med männen och säkerställde att de har fått information om möjligheterna att begära ändring i deras beslut samt om det finländska rättssystemet. Jag vet också att de har haft möjlighet att få läkarvård. Jag hoppas att man på alla sätt uppmuntrar dem att upphöra med sin hungerstrejk,

Finland är en rättsstat där man inte behöver eller bör sätta sin hälsa på spel för att få ett rättvist beslut.