• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juni 2020
    M T O T F L S
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    2930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Jamal, 16/18 år: ”Jag kom hit för att hjälpa min familj och och fixa min framtid”.

p1-morgon-tar-nyheterna-djupareP1 Morgon i Sveriges Radio presenterar sig så här:

P1-morgon bjuder på de senaste nyheterna, men vi nöjer oss inte där. Vi tar nyheterna djupare.

Men P1 Morgon tar inte nyheten djupare. Reportern förklarar och förtydligar inte i sitt inslag om Jamal och andra unga afghaner som fått avslag på sina asylansökningar, att man enligt utlänningslagen i Sverige inte har rätt att invandra för att man söker ett bättre liv, vill ha utbildning och eller vill hjälpa sin familj i hemlandet. I stället låter hela inslaget som om det är hemskt att tusentals hitkomna unga män – påstått och faktiskt minderåriga ”ensamkommande” – främst afghaner, inte får stanna här just av dessa anledningar.

I inslaget intervjuas 16- eller 18-årige Jamal som berättar:

Jag kom hit för att hjälpa min familj och fixa min framtid och att kunna leva som andra på rättvist sätt. Och sedan man behöver skydd också.

Reportern rapporterar helt utan att reflektera det allra minsta över varför Jamal tagit sig till Sverige:

Som äldste sonen blev det Jamals uppgift att ta familjens besparingar och anlita en smugglare för att ta sig till Sverige. Han hade hört att gränserna stod öppna. Tanken var helt enkelt att ta chansen till ett bättre och säkrare liv.
————
Det finns ingen framtid för familjen vare sig i Iran eller Afghanistan, säger Jamal som trodde att det var en självklarhet att han skulle få stanna när han väl kommit till Sverige.

Det var alltså, precis som Jamal säger, Sverige som var målet och det var hit han trodde att han kunde komma och få fri bostad, försörjning och utbildning. Han säger:

Jag tänkte inte på Migrationsverket och att vänta på svar och… Men jag lärde mig det här i Sverige när jag kom.

Frågan om Jamals ålder tas också upp och reportern klargör inte att samma krav på asyl- eller skyddsskäl gäller vare sig en person är under eller över 18 år gammal. I stället ges intrycket att den som är under 18 år har rätt att stanna här på grund av sin ålder, oavsett varför han har kommit hit. Det här är en felaktig bild som inte bara Sveriges Radio förmedlar utan de flesta medier i Sverige.

Sveriges Radios reportrar och programledare måste väl ändå veta att svensk lag inte ger människor rätt att ta sig hit för att bli försörjda och utbildade och för att de söker ett bättre liv och vill hjälpa sina familjer?

svea-rikes-lagSvensk utlänningslag ger möjlighet för personer från länder utanför EU att söka asyl eller skydd i händelse av krig och/eller förföljelse i enlighet med utlänningslagen och de konventioner som reglerar detta område. I övrigt kan man arbetskraftsinvandra om man har fått ett jobb här och har ordnat med bostad och kan försörja sig själv och betala skatt och – som det heter i domar från Migrationsöverdomstolen: ”bidrar till samhällsutvecklingen”. Man kan få tillfälligt uppehållstillstånd för studier och barn som adopteras får permanenta uppehållstillstånd. Men att man från vilka länder som helst i världen kan komma till Sverige för att bosätta sig och bli försörjd, få bostad, sjukvård, tandvård, utbildning etc för att man söker sig ett bättre liv – det stöds inte i utlänningslagen i Sverige och knappast i något annat land heller.

Jamal, som ser det som ett stort misslyckande att återvända till sin familj i Iran, säger:

Om jag åker tillbaka till Iran det är… först det är lite löjligt, jag skäms Jag kan inte titta på min familj. Min familj litade på mig och de betalade min resa till Sverige. Det går inte att skicka tillbaka mig till Afghanistan. det är bättre att gömma sig.

Det är klart att man kan känna med Jamal och många andra av de här unga männen som hoppats kunna ”bättre liv”- invandra till Sverige. Deras och deras familjers drömmar krossas. Men för att inte dra ut på det hela och riskera att de blir desperata, får psykiska problem, gömmer sig här och lever ett miserabelt liv utanför samhället och för att Sverige ska upprätthålla den reglerade invandringen sådan den är stadgad i demokratiskt stiftad lag, så måste återvändandet ordnas så snabbt som möjligt. Det ska stå absolut och otvetydigt klart för varje person som får avslag att:

Du har fått avslag på din asylansökan och du har inte rätt att vistas här, du kommer inte att få rätt att vistas här. Du ska återvända till ditt hemland eller något annat land som kan ta emot dig.

Att inte vara rak och tydlig med vad som gäller är inhumant.

Sverige kunde också lära sig av Finland som har särskilda ”sållningsköer” på asylområdet där vissa ärenden behandlas med förtur, snabbt. Det finns en sållningskö för uppenbart ogrundade ansökningar, dit kanske en hel del av de yngre männens ärenden hör, och en sållningskö för uppenbart grundade ansökningar där id-handlingar och dokument finns, historien är trovärdig och går helt eller delvis att verifiera och det står klart att den här personen eller familjen kommer att beviljas asyl eller skydd. I båda dessa fallen – uppenbart ogrundade respektive uppenbart grundade asylansökningar – är det av stor vikt att beslut fattas snabbt.

Maahanmuuttovirasto logoLäs mer här: Finland. Migri. Om den finländska asylhanteringen. Del 1.Finland. Migri. Om den finländska asylhanteringen. Del 2. 3 oktober 2016 och Finland. Migri. Om den finländska asylhanteringen. Del 3. 4 oktober 2016).

Sverige måste – måste – bli tydligt och ta ansvar för att dess utlänningslag följs. Och media måste någon gång lära sig att rapportera allsidigt och ta med alla relevanta aspekter i sina reportage och intervjuer. Regeringen och Migrationsverket måste hålla fast vid att utlänningslagen och de beslut som fattats av Migrationsverket och migrationsdomstolarna ska respekteras. De ska inte komma med allehanda nya rättsliga ställningstaganden och lagstridiga politiska utspel gällande människor som sökt sig hit på falska grunder och/eller för att de lurats hit att skrupellösa smugglare. Och Sverige måste faktiskt också sätta stor kraft på att se till att alla – och särskilt unga – som fått avslag på sina asylansökningar, snabbt lämnar landet och inte invaggas i falska förhoppningar så att de bryts ner och gömmer sig här, vilket får till följd att oron, osäkerheten i landet blir ännu större än idag. Och så att risken för att det ska ske som nedan citeras ur en intern skrivelse från Migrationsverket ökar:

Diskussioner har uppmärksammats där grupper av unga asylsökande män har diskuterat att begå våld, mord, sprängning av Migrationsverkets personal i syfte att få stanna i svenskt fängelse.

Läs också:
En socialtjänstanställd: ”När man går in i vårt verksamhetssystem för dessa unga så kan man läsa att en majoritet av dem har kontakt med sina föräldrar från dag 1.” – 23 november 2016. Utdrag ur texten:

Vi har ca 140 ensamkommande asylsökande unga i vårt system och av dessa bor ett 40-tal på kommunens egna HVB. När man går in i vårt verksamhetssystem för dessa unga så kan man läsa att en majoritet av dem har kontakt med sina föräldrar från dag 1. Handledare och kontaktpersoner på boendet (= kommunala tjänstemän), hjälper ungdomarna att ringa sina föräldrar och sedan görs det journalanteckningar om dessa samtal i verksamhetssystemet.

Låt inte MP sköta flyktingpolitiken igen – Expressen 24 november 2016. Utdrag ur texten:

”Vi har en reglerad invandring och det innebär att ett ja är ett ja men ett nej är ett nej. Det är oerhört viktigt för legitimiteten hos medborgarna.” Så sa Stefan Löfven i början av året.

Ur en intern skrivelse på Migrationsverket: ”Hot om våld, död eller självmord från sökande förekommer flertalet gånger varje vecka mot återvändandeteamet.” – 24 november 2016. Utdrag ur texten:

Under handledning framkom vad som anses vara omfattande brister i säkerhet. Dessa brister har aktualiserats i och med ett förändrat arbetsklimat. I framtiden förväntas fler åldersuppskrivningar och fler negativa beslut, vilket riskerar att medföra en mer hotfull arbetsmiljö. Hot om våld, död eller självmord från sökande förekommer flertalet gånger varje vecka mot återvändandeteamet.”.

Regeringen tråcklar ihop ett lapptäcke av regler på asylområdet – Det Goda Samhället 25 november 2016. Utdrag ur texten:

De här (till allra största delen) pojkarna och männen som är nästan vuxna och vuxna, är heller inga ”flyktingbarn”. De är varken flyktingar eller barn. Hade de varit flyktingar så hade de fått asyl, hade de haft skyddsskäl enligt de två instanser som prövat deras ärenden hade de fått uppehållstillstånd. Hade de varit barn, ofta 17 år, men också yngre, vilket vi inte vet om de är eftersom de inte har tillförlitliga identitetsbevis och mycket få åldersbedömningar görs, så hade deras åldrar ändå inte spelat någon roll. I Sverige prövas alla ansökningar om asyl eller skydd lika enligt utlänningslagen. Asyl- och skyddsskäl ska bedömas lika för alla, helt oberoende av hur gammal man är.
© denna blogg.

En socialtjänstanställd: ”När man går in i vårt verksamhetssystem för dessa unga så kan man läsa att en majoritet av dem har kontakt med sina föräldrar från dag 1.”

En socialtjänstanställd:

silhuett-manEn sak jag tänkt på är att UNHCR ska ha sagt något om att ”Sverige måste leta reda på de ensamkommande asylsökande barnens föräldrar”eftersom det ju inte är säkert att återföreningen kan ske här.

Vi har ca 140 ensamkommande asylsökande unga i vårt system och av dessa bor ett 40-tal på kommunens egna HVB. När man går in i vårt verksamhetssystem för dessa unga så kan man läsa att en majoritet av dem har kontakt med sina föräldrar från dag 1. Handledare och kontaktpersoner på boendet (= kommunala tjänstemän), hjälper ungdomarna att ringa sina föräldrar och sedan görs det journalanteckningar om dessa samtal i verksamhetssystemet.

Jag som har läst och gillar statistik, speciellt sannolikhetslära, inser att dessa 40 unga asylsökande knappast är särskilt annorlunda än de övriga 100.

Undrar lite om UNHCR då anser att vi ska skicka hem 60-75 procent av dessa unga eller tror UNHCR att det handlar om ett fåtal som har kontakt med sina föräldrar? Jag tror det senare.

Den stora gruppen (30-35 ungdomar) representerar givetvis inte alla ensamkommande minderåriga asylsökande, men pendeln slår nog inte så väldigt mycket åt något håll och då ligger andelen som faktiskt vet var deras föräldrar är på ca 65-70 procent.

Detta speglar mycket väl också den bild SVT Aktuellt gav i sitt reportage från Iran och Afghanistan där man intervjuade ett gäng föräldrar som skickat sina barn till Europa. Det speglar också den bild som ges av gode män, lärare och andra om ”pressen” på ungdomarna att få PUT så att föräldrarna kan komma hit.

Min tanke är: ”Varför press? Press från vem? De säger ju att de inte vet var deras föräldrar är!? Många har ju till och med sagt att ”de är döda”.

Min kommentar: Varför förekommer inget samarbete mellan Migrationsverket och HVB? Inte kan det vara rimligt att kommunala tjänstemän, som vet att de unga har kontakt med sina föräldrar, undanhåller detta faktum från Migrationsverket? Svar på den frågan bör kunna ges av någon ansvarig – om det finns någon sådan i sammanhanget.

Oavsett vad UNHCR har uttalat så är det ju meningen att de minderåriga som inte befinns ha asyl- eller skyddsskäl ska återvända till de länder de är med borgare i, och om då personalen på HVB känner till att de unga har kontakt med sina familjer så måste ju Migrationsverket delges den informationen eftersom den har betydelse för återsändandet!

© denna blogg.

En migga angående ensamkommande minderåriga och åldersuppskrivningar

En migga berättar:

profileJag har mest haft en ganska oinspirerande vardag här på jobbet. Mycket otrevliga händelser som självmordsförsök, pistolhot, och andra hot och tragiska händelser som jag inte riktigt orkat twittra om. Jag brukar ha sådana perioder där jag inte riktigt känner för att delge världen hur min vardag ser ut. Men jag har följande att berätta angående ensamkommande minderåriga och åldersuppskrivningar:

Det har börjat komma ganska många ärenden där vi skriver upp åldern på sökande som angett att de är under 18 år gamla. Det innebär att kommunen inte per automatik kan få någon statlig ersättning för dem. Men det intressanta här är att kommunerna tolkar lagen som att de ska få ersättning för de ensamkommande fram tills att beslutet vunnit laga kraft. Migrationsverket däremot gör bedömningen att ersättningen upphör från att vi beslutat om åldersuppskrivningen.

Kortfattat skulle man kunna säga att kommunerna lutar sig mot JO och Migrationsverket lutar sig mot en dom i kammarrätten. Jag tror att det kommer att bli en stor fråga för kommunerna eftersom de själva (eller rättare sagt skattebetalarna i kommunerna) kommer att tvingas stå för dyra vårdräkningar för vuxna män som bor kvar på HVB. Är det något kommunerna tänkt på? Jag vet att frågan visserligen är uppe och att en ny lag ska komma nästa år, men den kommer såvitt jag förstår inte att beröra den stora mängd (35.369) ”ensamkommande” som kom förra året, 2015. Har kommunerna tänkt på det?

© denna blogg. Vid kort citat vänligen länka till originalinlägget.

För ett år sedan skrev jag så här på Facebook:

Hade man i Sverige tagit miggornas ihärdiga och enträgna berättelser på allvar så hade man vetat detta för länge sedan:

four-out-of-five-migrants-mailonline-18-9-2015

Klicka på textrutan för att komma till artikeln som publicerades den 18 september 2015.

För det här har gällt i många år, långt innan den nu pågående massiva folkinvandringen, den som svenska politiker och medier med dårars envishet kallar ”flyktingström”. Och hade man lyssnat och sett till att strama upp asylprocessen så att man verkligen och på riktigt hade följt utlänningslagen, så hade Sverige idag sett mer ut som Norge och Danmark. Att det skulle kunna se ut som Finland, där man verkligen har följt lagar och konventioner, är nog en omöjlighet eftersom mentaliteten och sätten att hantera situationer och sättet att fatta beslut är så diametralt olika. Men, som sagt: som Norge och Danmark åtminstone. 

Men det hade krävt:
• ansvarstagande på riktigt
• respekt för och efterföljande av utlänningslagen på alla sätt
• skärpning av identitetskrav, försörjningskrav, slut med HVB-hem för 22-, 26- och 30+-åringar (=ålderstester) samt snabbare och resolutare utvisning av personer som inte fått rätt att stanna.
• att rätten för dem vistas i landet illegalt – och därmed inte respekterar landets lagar – att erhålla sjukvård och skolgång åt sina barn tas bort och att i stället se till att de återvänder hem.

Om andra länder klarar att ta ansvar för sitt land och sitt folk och ge de verkligt skyddsbehövande skydd (tillfälligt eller permanent) samt kontrollera identitet, asylhistoria, ålder (om relevant) etc, varför har då inte Sverige klarat det? Och klarar det inte nu heller. Svenska politiker och Migrationsverkets ledning har försatt – och fortsätter att försätta – oss alla i fara. Och så försöker de låtsas som om ”wir schaffen das”!

Ovanstående skrevs alltså den 18 november 2015. Den röra, den osäkerhet, den otydlighet och alla de problem som följt i – och här måste väl ändå ordet vara relevant – massinvandringens spår hade kunnat undvikas om man hade följt de synnerligen självklara regler och rutiner som jag skrev om då och som miggorna har skrivit om i tio år här på bloggen.

Efter allt det lappande och lagande av utlänningslagen som skett sedan dess med bland annat med tillfälliga uppehållstillstånd i 13 månader resp tre år och den fortsatta ansvarslösheten i att Sverige inte gör åldersbedömningar av påstått minderåriga ensamkommande asylsökande, och nu nya påhitt om att afghaner som redan har fått avslag på sina asylansökningar nu kanske ändå ska få stanna om vissa nypåhittade villkor uppfylls, är det ingen som vet vad som gäller på asylområdet. Alla springer omkring som yra höns, särskilt politikerna. Sjukvården, skolorna, kommunerna, socialtjänsten går på knäna. Det finns inte bostäder, det finns inte skolor och det finns inte lärare. Socialsekreterarna slutar på grund av stress och hot och olidliga arbetsförhållanden. Sjukhusen låser sina dörrar. Skottlossningar och dödsskjutningar har gjort Sverige till ett otryggt och farligt land. Bilbränningar är numera ”en svensk tradition”. När det gäller det starkt ökade antalet gruppvåldtäkter kan de stackars gärningsmännen – barnen – inte dömas till annat än samhällstjänst eller på sin höjd ”vård” eftersom de ju bara är barn för att de har sagt att de är barn. Även om man med blotta ögat kan se att de kan vara upp till tio år äldre eller mer.

Partiledarna talar om att ”vi ska bygga Sverige starkt” och ”Sverige behöver ett nytt ledarskap”. Vad de borde säga om de var ärliga är: ”Vi har byggt Sverige svagt” och ”vi avgår eftersom Sverige behöver ett nytt ledarskap”. Men de insikterna fanns inte för ett år sedan, inte för tio år sedan och de finns inte heller nu.

© denna blogg.

Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande?

Anders HjernKlicka på text- och bildrutan för att komma till videoinslag och artiklar.

I kväll, den 31 augusti, sänder Sveriges Television Uppdrag granskning som handlar om det mångåriga och mycket stora problemet i Sverige: att ett gäng barnläkare fått förhindra att åldersbedömning görs av dem som slarvigt i medier och av politiker kallas ”ensamkommande barn”.

I många år har det svenska ”etablissemanget” – eller vad man ska kalla Migrationsverket, Socialstyrelsen, regeringen, delar av riksdagen med flera – låtit den här mannen och ett antal likasinnade, skapa mångmiljardförluster i pengar (för enorma kostnader för personer som varit över 18 år men behandlats som ”barn”) och stora förluster i trygghet för många människor, genom sin hårdnackade syn på åldersbedömningar av hitkommande asylsökande som säger sig vara under 18 år!

Att ”etablissemanget” lagt så stor vikt vid vad dessa herrar (Hjern, Flodmark, Ascher & Co) tyckt i en fråga som inte ens berör deras område – barn – utan handlar om vuxna, har i snart ett decennium varit obegripligt för mig.

I inlägg efter inlägg i Svenska Dagbladet, i Dagens Samhälle, på Newsmill (saligen avsomnad sajt), Det Goda Samhällets sajt samt här på bloggen har jag skrivit om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande som misstänks vara äldre än de uppger. I inlägg efter inlägg har också miggor, läkare, HVB-personal, socialtjänstemän, poliser, sfi-lärare och andra här på bloggen berättat om hur hopplöst det är att tvingas spela med i ett spel som går ut på att de ska låtsas att ända upp till 32-, 36-åriga män är ”barn”.

Här är några av de texter som publicerats i olika medier genom åren. Tänk om någon hade tagit till sig hur det går till i andra länder och vad andra experter och inblandade aktörer haft att säga i stället för att låta dem, som jag numera tänker på som ”barnläkarmaffian”, vara tongivande. Hur många miljarder kronor hade då kunnat gå till annat än till att ”vårda” överåriga utländska ”barn”, betala ut efterlevandepensioner, arvodera till gode män, tillhandahålla platser i skolor och till oerhört dyra boenden? En synnerligen berättigad fråga. En stor del av ansvaret för detta vilar tungt på dem som aktivt motarbetat att Sverige – likt andra länder i EU – bedömt åldern hos asylsökande där fog funnits för misstanke om att de är äldre än sina uppgivna 16 eller 17 år (som inte stöds av id-handlingar). Men givetvis också på lomhörda, okunniga och ovilliga politiker av alla kulörer som under många år slagit dövörat och blindögat till mot verkligheten och låtit dessa herrar hållas.

Här följer en del av vad jag genom åren skrivit i diverse medier och här på bloggen om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande:

Ledare Op ed logo SvD•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014. Ur texten:
Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.
Ledare Op ed logo SvD•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016. Ur texten:
Kostnaden för den här gruppen, som under perioden januari–november 2015 utgjorde 22 procent av alla asylsökande, är enorm, liksom alla arrangemang kring deras boende och studier etcetera. Om det vid åldersbedömningar skulle visa sig att ett ansenligt antal inte är minderåriga, blir besparingen för skattebetalarna avsevärd. HVB-hemspersonal, familjehem och skolor skulle också slippa de problem som följer med att vuxna män måste behandlas som 16- och 17-åringar, vilket berättades om i reportaget i Sveriges Radio.
Ledare Op ed logo SvD•  Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016. Ur texterna:
Fredrik Beijer, rättschef Migrationsverket:
Vi påminner också våra medarbetare att det är den sökande som har bevisbördan för sin ålder, att det i första hand är skriftlig bevisning som är aktuell för bedömningen och att huvudregeln är att detta sker i samband med att vi avgör ärendet. En medicinsk åldersbedömning kan finnas med under förutsättning att en läkare är villig att göra detta. Mycket i Merit Wagers artikel handlar om värdet och ”exaktheten” av så kallade ”ålderstester” – och hennes funderingar ska i första hand bemötas av läkarprofessionen och Socialstyrelsen.
Merit Wager:
Fredrik Beijer, Migrationsverket, skriver: ”JO poängterar att ”fram till beslut bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015)”. Och det är ju vad verkets ledning vidarebefordrat till sin personal. Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”
Ledare Op ed logo SvD•  Hur kan säkerheten på HVB öka? 11 februari 2016. Ur texten:
Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu.
Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.
Dagens samhälle logo•  Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – 26 april 2016. Ur texten:
Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anger också i klartext att:
”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”
Detta efterlevs dock inte och antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige under 2015 (35 369 personer) var ensamt 3,4 gånger så stort som antalet till övriga länder i Norden tillsammans (10 389 personer). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige, varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan utge sig vara under 18 år.
Det är inte acceptabelt att Migrationsöverdomstolens dom inte följs för att några barnläkare sätter sig på tvären och en utredare på Socialstyrelsen vill utföra en pilotstudie där resultaten kommer att dröja. Därför bör åldersbedömningar enligt beprövade metoder komma i gång omedelbart på initiativ av de aktörer i samhället som kommer i kontakt med unga asylsökande.
Det Goda Samhället 2 Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars 2016. Ur texten:
En av anledningarna till att färre söker sig till våra grannländer kan vara att man vid misstanke om felaktigt uppgiven ålder gör åldersbedömningar. Det har i dessa länder vid olika kontroller genom åren konstaterats att av personer som åldersundersökts har mellan 60 och 72 procent visat sig vara rejält äldre än den ålder de själva har uppgivit.
Om man betänker att skillnaden i kostnad som belastar skattesystemet kan vara långt över en miljon kronor per år och asylsökande beroende på om personen är minderårig eller vuxen, borde det ligga i Sveriges intresse att direkt i början av asylprocessen åldersbedöma asylsökande.
Det är väl känt bland människosmugglare att Sverige är det lättaste landet att söka sig till som ”ensamkommande barn” eftersom Migrationsverket här går efter den ålder som den asylsökande uppger.
Bland texterna på bloggen tas här bara upp några få, samtliga från i år. Men man kan söka på ord som ”ensamkommande”, ”minderåriga”, ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning” etc för att hitta många fler texter från tidigare år.
•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.  – 26 maj 2016. Ur texten:
De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.
De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:
Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:
Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016. Ur texten:
Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.
Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.
– Jag lärde mig massor, skrattar han.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga: Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.
13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige  11 juli 2016. Ur texten:
Dessutom är det alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.
En undran: Det räckte inte med alla vittnesmål, alla skriverier, all dokumentation, information om hur man gör i andra länder som bland annat förts fram här enligt ovan.
UG logoBlir det ändring nu, kommer Uppdrag gransknings inslag på en timme att få ett sådant genomslag att det lyckas med vad jag inte lyckats med trots all gedigen och faktabaserad information och dokumentation som jag presenterat genom åren? Nämligen att förpassa barnläkarna dit där de hör hemma: bland barnen och se till att man i Sverige gör åldersbedömningar av påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre än de uppgett? I så fall är det mycket bra, men många år för sent.
© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat ur texterna.

En socialtjänstanställd: ”Vi får inte behålla ersättningen och vi blir inte heller av med honom.”

MIG logoDet är märkligt att det skapas ”nya” regler, trots att det redan finns en gällande lag – utlänningslagen – som stadgar att en person som fått avslag på sin asylansökan ska lämna landet. Och som dessutom Migrationsverket hänvisar till i sitt beslut (11 § LMA 1994:137), där de ”nya” reglerna inte i något avgörande avseende är annorlunda än de regler som gällt tidigare.

De här ”dubblettlagarna” och ”dubblettreglerna”, som vi i allt större utsträckning ser på asyl- och migrationsområdet, är förbryllande. Det borde inte accepteras i en rättsstat att personer som sitter i regering och riksdag och sysslar med dessa viktiga frågor, inte har helt klart för sig vilka lagar som redan finns. Lagar som redan finns ska inte kunna stiftas på nytt utan de ska bara – helt enkelt – implementeras.  Och varför säger inte Migrationsverkets högavlönade rättschefer och andra i ledningen (som bör kunna utlänningslagstiftningen på sina fem fingrar) ifrån och förklarar för okunniga politiker att man självklart inte längre har rätt till dagersättning, kost och logi etc när man har ett lagakraftvunnet beslut om att man ska lämna landet? Det ligger ju i sakens natur när man fått beslut om att man ska lämna landet för att man inte har befunnits ha rätt till asyl eller PUT. Varför följer inte Migrationsverket bara gällande lagstiftning?

Hade lagarna efterlevts på det sätt det anstår en rättsstat hade sådana här ”tårta-på-tårta”-regler som sagt inte behövts och det självklara i att man ska lämna landet när man inte har rätt att vistas i det hade inte heller väckt någon uppmärksamhet. En socialtjänstanställd berättar:

AnonymSå här kan en konsekvens av Migrationsverkets nya regler från den 1 juni 2016, om att inte förse personer med avvisningsbeslut boende och liknande, se ut:

Vi på socialtjänsten beslutade skriva ut en ”ensamkommande” som fyller 21 år (alltså tre år över myndighetsåldern, min anm.) tillbaka till Migrationsverket. Sagt och gjort. Men nu tar Migrationsverket inte emot honom då han har ett beslut om avvisning som vunnit laga kraft. Vi blir alltså inte av med honom och enligt socialtjänstlagen får man inte skriva ut någon från behandling in i bostadslöshet så nu får kommunens invånare stå för hela den summa hans HVB-plats kostar… Tack för det, lagstiftare!

Kommentar och fråga”…enligt socialtjänstlagen får man inte skriva ut någon från behandling…”, skriver den socialtjänstanställda. Men var verkligen den 21-årige före detta asylsökande inskriven för ”behandling”? Var det inte bara så att han, trots att han var tre år över myndighetsålder och hade fått avslag på sin asylansökan år 2013 sedan bara helt enkelt var kvarboende på ett HVB? Och står inte utlänningslagen över socialtjänstlagen i vilket fall som helst? 

Den socialtjänstanställda igen:

AnonymDe är med nuvarande regler kvar längre än till 18 år, som längst tills de är 21 år, för att ha chansen att gå klart gymnasiet, för att få någon form av Komvux-behörighet kan man kanske kalla det…

Han är somalier uppvuxen i Förenade Arabemiraten och fick avslag på sin asylansökan redan 2012/2013. Migrationsverket har inget land som tar emot honom och han medverkar ju knappast.

Han fick alltså avslag på sin ansökan om asyl och tidsfristen för när han skulle lämna landet gick ut för mer än tre år sedan. Här har vi ett praktexempel på när en myndighet – Migrationsverket – säger ”ut” och samma myndighet samtidigt säger ”vi tar hand om dig” och kommunen toppar det hela med ”klart du ska få exceptionellt bra och dyrt boende samt mat och sysselsättning av oss”.

Av våra 125 ensamkommande asylsökande ungdomar tror jag vi räknade att 44 är, eller blir, 18 år under första halvåret 2017. Men vi hoppas ju kunna skriva bort folk nu när det blir nya regler som säger att alla asylsökande över 18 ska återgå till Migrationsverket. Och det var då som vi hittade detta fall där verket inte vill ha honom. Vi får inte behålla ersättningen och vi blir inte heller av med honom.

Dessutom fortsätter Migrationsverket att betala ersättning för personer som beviljas PUT och har fyllt 18 år om de fortsatt är placerade på HVB eller liknande. Dock längst tills de är 21 år gamla.

Skattebetalarna i Sverige betalar 1.900 kr/dygn för en HVB-plats för en ensamkommande minderårig asylsökande. I det ovan beskrivna fallet alltså 693.500 kr/år, 2.080.500 kr för tiden då mannen inte ens var minderårig (”barn”) utan mellan 18 och 21 år gammal och inte ens hade tillstånd att vistas i Sverige. Plus kostnaden för skolan, cirka 108.000 kr per år = cirka 324.000 kr för tre år. Han kan också ha fått studiebidrag à 1.050 kr per månad. I så fall handlar det om ytterligare drygt 30.000 kronor. Och allt detta betalas av skattebetalarna efter att Sverige sagt att ”du har inte rätt att stanna här”. Totalt närmare 2,5 miljoner skattekronor… För en person som inte har rätt att vistas i landet.

Kommentar: I ovanstående kostnadsberäkning är inte sådant som till exempel eventuell sjukvård och tandvård inräknat.

Migrationsverket klarar inte sina uppgifter. Lagar och regler – inte sällan dubblettlagar och dubblettregler – är mer eller mindre skrivbordsprodukter och inte något som självklart implementeras i verkligheten. Allmänheten luras att tro att nu har regeringen tagit krafttag och att nu blir det ordning. Men det är lika långt från sanningen som månen är från solen.

© denna blogg.

Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera

profile* En migga: 13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.

Och:

profile ** En migga: Fingeravtryck tas ju också av dem men de läggs inte i Eurodac eftersom dessa personer (anhöriginvandrare och studerande) inte har sökt asyl. Och om personen sedan söker asyl blir det ingen träff i Eurodac. Jag vet inte vad anledningen är, kanske bara den svenska godtrogenheten. Man vill tro gott om alla, man vill inte tro att det finns människor som fuskar…

Miggorna skriver numera ganska ofta i skov. De är så arbetstyngda att det kan gå ett bra tag mellan skriverierna, men så händer något som gör att de återigen låter mig – och er som läser min blogg – få en inblick i deras ”mad, mad, mad, mad world”.  Jag ställde en del frågor till tre miggor om multipla identiteter och det var som att öppna en dammlucka och låta vattnet forsa fritt. Om det här inlägget blir lite rörigt så får ni ursäkta. Det kom mängder av information både om det jag frågat om och om en hel del annat, så nu serverar jag den blandade kompotten så gott jag förmår.

Jag vidarebefordrade följande historia – som jag själv hade fått berättad för mig – till tre, av varandra oberoende miggor för kommentarer:

En man som jobbar som reklamutdelare i en invandrartät stadsdel i en medelstor stad har lärt känna några somalier. En av dem berättade att han har tre hyreskontrakt på lägenheter. Att han kom till Malmö, fick asyl (eller PUT, jag vet inte vilket) och lägenhet. Och att han, efter en tid, tog färjan till Finland och när han kom till Sverige ändrade han några bokstäver i efternamnet, sökte asyl på nytt och fick det (eller PUT). Plus lägenhet. Därefter gjorde han samma sak ännu en gång och fick återigen asyl (eller PUT) och lägenhet.

Mannen, somaliern, berättar att han nu har asyl/PUT i tre identiteter, han har tre lägenheter och bidrag i tre identiteter. Han bor i en av lägenheterna och hyr ut de två andra. Somalierna berättar att ”det finns andra som också gör så här”.

Historien låter onekligen lätt osannolik (även om jag har hört liknande tidigare), så mina frågor till miggorna löd:

Migrationsverket har ju ett fingeravtrycksregister (ni kollar ju i Eurodac). Kontrolleras alltid alla asylsökandes fingeravtryck automatiskt – det vill säga har man det som rutin – i den databas där samtliga som beviljats asyl/PUT i Sverige finns? Alltså, för att vara så tydlig som möjligt: är det rutin att alla asylsökandes fingeravtryck alltid kontrolleras för att upptäcka att de inte har gjort som somaliern och sökt asyl tidigare i Sverige i flera identiteter?

•  Om svaret är ja: hur kommer det sig i så fall att somaliern – och enligt honom och hans kompisar flera andra – har kunnat söka asyl i flera identiteter i Sverige?

•  Om svaret är nej: varför görs inte alltid, rutinmässigt, kontroller av fingeravtryck i Migrationsverkets egna register för att upptäcka bedragare som söker asyl i Sverige i olika identiteter?

Vad gör MIG med fingeravtrycken

Här följer svar – och en hel del annan information på köpet – från en av de tre miggorna:

Först svarar miggan:

profileDet är omöjligt att få asyl i flera identiteter. Fingeravtrycken kontrolleras automatiskt och sparas i tio år i Eurodac. Undantaget är om man säger sig vara under 14 år, då tas det inga fingeravtryck. Eller om man kommit hit som kvotflykting eller genom anhöriginvandring, då finns fingeravtrycken inte i Eurodac.

Vi kontrollerar fingeravtryck av alla asylsökande. Det finns ingen chans att det inte skulle upptäckas att man sökt asyl tidigare.

Därefter berättar miggan följande:

profileJag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.

*13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna. 

Jag undrar vad som hänt i fallet med den 25-årige 13-åringen…

Miggan igen:

Det här fallet aktualiserades för ett par år sedan. Migrationsverket återkallade  hans PUT i två identiteter utan att träffa honom, han var ju oanträffbar. Ett av de tre PUT:en gick dessvärre inte att återkalla utan att först träffa honom och det gick inte heller att utvisa honom i den identiteten utan en muntlig utredning. Detta eftersom vi, enligt lagen,  inte får återkalla PUT eller utvisa personer utan att ha träffat dem.

Jag frågade om det är den dåvarande ”13-åringens” (som i själva verket var 25) PUT som inte kan återkallas?

En annan migga svarade:

Nej, det PUT som inte kan återkallas är den vuxna somalierns, han som fick PUT på grund av väpnad konflikt i Somalia 2010. Samme man som redan strax innan hade fått PUT som ”minderårig anhöriginvandrare”, typ 17 år, i en annan identitet vilket inte upptäcktes när detta PUT beviljades. Sedan blev han efterlyst för brott och sökte då – och fick – PUT som 13 -åring i en ny identitet.

Mannen fortsatte att begå brott och ”straffades” med inlåsning i ett SIS-boende. När han var där ville han återta sin första identitet (han hade inte åkt fast för något brott i just den identiteten). Ingen trodde på honom så han rymde från SIS-boendet.  Ingen vet förstås om hans rätta identitet är den första eller den andra. Den tredje är absolut inte den rätta med tanke på åldern. Men somalier är han i alla fall och det gick inte att återkalla hans andra tillstånd utan att träffa honom. För att återkalla ett PUT krävs det att den sökande ”medvetet lämnat oriktiga uppgifter som varit avgörande för ärendets utgång”. Här var det inte så.  Alla somalier fick ju PUT på grund av konflkten från 2009 till 2011.

Rörigt? Ja. Rörigt. Betänk då också att just det här handlar om ett enda fall, en enda människa. Miggorna är också bara människor och de har inte alltid det fulla stöd de skulle behöva vare sig från sin ledning, från riksdag och regering, från medier eller ens från samhället. Ändå ska de hantera en röra av bedrägerier och lögner blandade med äkta skyddsbehövande, och försöka kryssa mellan alla rättsliga riktlinjer och annat som står som spön i backen och rör till allting ännu mer.

Jag påpekar att en annan migga sagt att fingeravtrycken raderas ur databasen när man fått PUT. I så fall, om det stämmer, då kan man ju inte kolla om personen har fått PUT tidigare för då finns ju inga fingeravtryck kvar?

Den flesta miggan svarar:

profileAsylsökandes fingeravtryck lagras i olika databaser. Det finns en nationell databas som var av betydelse innan Eurodac fanns ( jag tror Eurodac kom 2002/2003).  Det är från den databasen sökandes fingeravtryck raderas när den sökande får UAT. Däremot lagras den sökande fingeravtryck i databasen Eurodac i minst 10 år.

När en person lämnar fingeravtryck i samband med sin asylansökan kontrolleras fingeravtrycken mot databasen Eurodac och lagras där. Om den sökande sedan söker asyl igen, oavsett om det sker i Sverige eller i något annat EU-land,  kommer de tidigare asylansökningarna att synas i Eurodac, med datum för ansökan och med ärendenummer.

Jag frågar om miggan vet varför fingeravtryck inte alltid tas av precis alla på samma sätt som av asylsökande, alltså också av anhöriginvandrare och studerande?

Den första miggan svarar en aning uppgivet:

** Fingeravtryck tas ju också på dem men de läggs inte i Eurodac eftersom dessa personer (anhöriginvandrare och studerande) inte har sökt asyl. Och om personen sedan söker asyl blir det ingen träff i Eurodac. Jag vet inte vad anledningen är, kanske bara den svenska godtrogenheten. Man vill tro gott om alla, man vill inte tro att det finns människor som fuskar…

Läs också En migga: ”Andra länder gör på detta vis, men inte Sverige.”

Råd: Man kan alltid fråga Migrationsverket om man undrar över något.

© denna blogg. Korta citat tillåtna; länka dock alltid till originalinlägget.