• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juni 2023
    M T O T F L S
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    2627282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

En migga: ”Det innebär att de minderåriga asylsökande från Afghanistan kommer att få avslag på sina asylansökningar.”

En migga ger en glimt till (bland många andra som givits här på bloggen i drygt tio år) av hur (rätts)osäkert det är att arbeta på Migrationsverket:

profileEn ny sak som jag fick veta under veckan är att den afghanska id-handlingen tazkira inte längre ska bedömas som en giltig id-handling. Det innebär att mer eller mindre alla minderåriga asylsökande som kommit från Afghanistan det senaste året kommer att få avslag på sina asylansökningar. Vi lägger alltså ner tid och pengar på ärenden som mer eller mindre redan är avgjorda.

Jag blev förvånad när jag läste detta eftersom jag sedan länge vetat om att afghanska tazkira inte godtagits som bevis på någons identitet. I ett beslut gällande en afghansk asylsökande daterat i maj 2011, det vill säga för fem år sedan, står det klart och tydligt att:

Migrationsverket kan konstatera att den ingivna tazkiran saknar fotografi och bedömer att den inte är av sådan kvalitet att den gör din identitet sannolik.

Miggan säger:

profileVi har nu getts informationen att tazkira inte är en giltig id-handling. Många av oss känner oss jävligt dumma sedan vi fick denna information. Vi har alltså suttit framför de asylsökande och sagt att de kommer att få AT-UND, som anges med siffran 7 på deras LMA-kort och som innebär att de får arbeta, helt felaktigt! Du kan säkert reglerna och vet att en giltig id-handling innebär att man automatiskt får AT-UND, vilket alltså innebär att man får arbeta.

Vi har våra TL, temaledare, som ger oss all relevant information. Vi fick  informationen i onsdags (27 april) angående tazkira. Jag jobbar inte på asylenheten, men jag ger information till de asylsökande mer eller mindre varje dag. Jag blir rädd när jag inser att jag lämnar felaktig information.

Min kommentar: Jag kan konstatera att Migrationsverkets bedömning av identitetsdokument, publicerad på deras hemsida den 10 april 2015, alltså för mer än ett år sedan, är tydlig. Men jag minns också från tider långt före detta datum, att Migrationsverket inte accepterat just dessa enkla handlingar som bevis på någons identitet:

Afghanistan 

MIG logoAfghanska myndigheter har lämnat uppgift till Migrationsverket om att afghanska pass utfärdas efter att en afghansk identitetshandling (”tazkira”) visas upp. En tazkira är mycket enkelt utformad och saknar säkerhetsdetaljer som går att kontrollera och godtas därför inte för att styrka identiteten vid en ansökan om medborgarskap. Detta medför även att tillförlitligheten till afghanska pass är låg. Även identitetscertifikat från bland annat ambassader som utfärdas som bekräftelse på att identitetsuppgifterna i tazkiran stämmer anses lätta att förfalska och har därför låg tillförlitlighet.

Min kommentar: Dessutom anges i Migrationsöverdomstolens dom UM2437-13, daterad den 11 februari 2014, följande:

sverigesdomstolarA har gett in den tazkira han berättat om hos Migrationsverket samt handlingar som han uppger kommer från hans skola. Handlingarna är av enkel beskaffenhet och saknar i princip bevisvärde. Han har således inte gjort sin identitet sannolik.

Domen är för övrigt intressant också för den som följer frågan om åldersbedömning eftersom det just i ovannämnda fall också gjordes en sådan och den gjordes enligt just en av de beprövade metoder som används i övriga nordiska länder, nämligen av en legitimerad tandläkare och rättsodontolog vid Rättsmedicinalverket, en metod som nu i april 2016 mer eller mindre förkastats av den svenska Socialstyrelsen… Läs bland annat texterna Om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga men kan misstänkas vara äldre och ”En av undertecknarna har erbjudit sig att bistå med sin kunskap, men detta har avfärdats med motiveringen att han genom sin professionella verksamhet med åldersbedömningar varit jävig.”, båda från den 26 april 2016.

Ingenting hjälper, galenskaperna, virrvarret, rättsosäkerheten både för dem som kommer hit som asylsökande och för oss som lever här och genom våra skatter bekostar cirkusen (en tämligen relevant beskrivning av migrationsverksamheten i Sverige), som kostar så astronomiska summor numera att området torde vara det dyraste i Sverige. Och så kan man inte ens hålla ordning på sina egna – sina egna! – regler.

Den härdsmälta miggor talat om under en längre tid torde vara ett faktum.

© denna blogg.

Det kom ett mejl: ”Skulle inte de allmänna medierna kunna ta och upplysa mig och den snabbt ökande skaran av tvivlare om allt det jag ställer frågor om och ge oss fakta, inte bara känslor?”

Det kom ett mejl:

AnonymJag som skriver detta är en andra generationens invandrare, gift med en invandrare. Vi har båda universitetsexamen från Stockholms universitet, vi är egna företagare inom IT och PR och bor i villa utanför Stockholm. Min far kom hit från Canada 1967, med bland annat en examen från Cambridge, England, i bagaget. 1968 arbetade han som lärare på ett svenskt gymnasium, vilket han gjorde ända fram till sin pension. Han och vi har varit en god affär för Sverige.

I samband med Husbykravallerna började jag inhämta information om migration och integration från andra källor än de etablerade massmedierna. Det jag hittade skrämde mig, men inte i den omfattning som det som nu sker, skrämmer mig. Jag tror inte på konspirationsteorier, men det jag själv upplever och det jag får läsa om i massmedier överensstämmer inte, något jag uppfattar att allt fler delar.

En arbetskollegas fru engagerade sig i migrationskatastrofen i höstas och åkte till Centralstationen i Stockholm för att ta emot vad hon, via svenska mediers rapportering, fått för sig skulle vara trevliga barnfamiljer från Syrien som hade flytt för sina liv med IS-bödlar flåsande i nacken. Hon ledsnade redan efter ett par dagar;  de absolut flesta som kom var unga män som dessutom inte alltid var särskilt trevliga. På bilder i svenska massmedier lyckades fotograferna skapa ett intryck av att det var mest barnfamiljer som befann sig på stationen, vilket inte alls överensstämde med min kollegas frus egna upplevelser och inte heller med UNHCRs uppgifter om vilka som tagit sig till Europa. Nämligen 72 procent unga män, om jag inte minns fel.

Det jag saknar i den mediala rapporteringen är mer fakta om vad som händer. Asylsökarkatastrofen som drabbade Europa och Sverige (de flesta är väl inte flyktingar enligt den officiella definitionen?) verkade få de allra flesta att tänka enbart med hjärtat. Men medierna borde absolut ha rapporterat mer faktagrundat, inte så mycket baserat på känslor. Det finns ett stort antal problem (inte utmaningar) som väntar i vårt samhälle om den stora utomeuropeiska invandringen fortsätter. Om inte massmedierna ger en mer heltäckande bild lämnar de över till de så kallade hatsajterna som allt fler verkar vända sig till när mainstream media sviker.

Saker för medier att ta upp och för oss alla att diskutera:

1.  Vilka är det som nu kommer till Sverige?
2.  Varför kommer det så många nu?
3.  Hur ser asylinvandringen per capita ut i Europa de senaste tio åren?
4.  Varför kommer så väldigt många till just Sverige? Vad är det som drar?
5.  Hur många av dem som kommer till Sverige får flyktingstatus? Varför får de andra uppehållstillstånd?
6.  Vad säger Genèvekonventionen om flyktingars rättigheter och skyldigheter?
7.  Får man resa genom ett dussintal länder från till exempel Afghanistan utan att registrera sig i något av de säkra länderna som man korsar på vägen hit?  Är det okej att välja och vraka vilket and man ska ”söka skydd” i?
8.  Om inte, varför verkar alla se mellan fingrarna med detta?
9.  Vilken andel av dem som får asyl och sedan vill ta hit anhöriga måste försörja dem själva, som väl lagen föreskriver? Det vill säga vilken andel får dispens från lagen? Jag har läst att det rör sig om mer än 99 procent. Varför har man ens en försörjningslag i sådana fall?
10. Hur ser utbildningsnivån ut för dem som kommer hit? Ibland ger massmedia och politiker bilden av att de som kommer är högutbildade. I vilken utsträckning är det sant? I vilken utsträckning har de som kommer hit en utbildning som är relevant för den svenska arbetsmarknaden? Till exempel: om man är jurist från Afghanistan, vilken relevans har den utbildningen i Sverige? Agronom? Lärare?
11. Hur lång tid tar det i genomsnitt för en person från något av de stora asylsökarländerna som får uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov i Sverige, att komma bli självförsörjande?
12. Hur många anhöriginvandrare har det kommit per person som fått asyl/uppehållstillstånd som skyddsbehövande under de senaste tio åren?
13. Hur kommer det sig att så många så alla de ensamkommande barn kommer till just Sverige och inte till våra grannländer? Kan det ha att göra med att våra grannländer ålderstestar dem men att Sverige inte gör det?
14. Hur ser ekonomin ut för kommuner i Sverige som under lång tid tagit emot många asylsökande, till exempel Malmö, Södertälje, Botkyrka? Har den så kallade investeringen givit avkastning än? Om inte, när förväntas den göra det?
15. Hur kommer det sig att politikerna i Sverige har givit Migrationsverket mandat att på eget bevåg ge alla syrier och eritreaner permanenta uppehållstillstånd?
16. Stämmer det att syrier och eritreaner får permanent uppehållstillstånd i Sverige även om de redan har det i ett annat land?
17. Vilken andel av dem som kommit och kommer till Sverige påstår sig sakna id-handlingar?
18. Vad händer med dem som saknar id-handling och inte får asyl/uppehållstillstånd i Sverige? Utvisas de? Hur snabbt?
19. Finns det något problem med att befinna sig illegalt i Sverige? Deras barn får ju gå i skola, de själva får både sjuk- och tandvård samt slipper betala skatt.
20. Hur ska vi säkerställa att antalet utanförskapsområden inte bara fortsätter att växa med de volymer av människor som kommit och kommer till Sverige?
21. Vad ska de jobba med?
22. Vem ska utbilda dem?
23. Var finns sjukvårdarna som ska ta hand om dem? Och oss?
24. Hur många bostäder måste det byggas? Jag har sett en siffra, 700.000 bostäder på fem år. Om den stämmer innebär det i princip ett nytt Stockholm på bara fem år. Vem ska betala för byggandet av dessa bostäder? Vem ska betala hyrorna?
25. Hur ser de faktiska kostnaderna ut för en migration på, säg 100.000 asylinvandrare per år med den sysselsättningsgrad de tidigare haft för de folkgrupper som kommer nu? Hur ser kostnaden ut om tio år om det fortsätter komma 100.000 eller fler varje år?
26. Hur ser kommunernas budgetar ut, de som sedan ett tag tagit emot många asylinvandrare? Hur fördelas sig till exempel utbetalningarna av försörjningsstöd, det vill säga hur överrepresenterade är asylinvandrarna?

Och så vidare. Många ytterligare frågor återstår. Jag har inte ens berört brottsligheten än. Eller tiggarna. Eller vad det som sker innebär för det svenska samhället som har byggts upp under generationer. Vad händer när väldigt många personer från världens sämsta ställda länder kommer till oss och omgående får ta full del av vår välfärd? Kommer de automatiskt att få svenska värderingar och bli goda svenska medborgare? Tillåt mig tvivla.

Jag har heller inte berört varför varenda kommun i Sverige plötsligt måste ha personer som jobbar mot islamistisk radikalisering. Varför jobbar inte de muslimska församlingarna mot detta?

För mig är det uppenbart att varenda människa med någorlunda fungerande analytisk förmåga inser att Sverige omöjligt kan ta emot och integrera ens en bråkdel av dem som kommit de senaste åren. En fyr- eller femdubbling av redan tidigare alldeles för stora volymer är på väg att bringa det svenska välfärdssamhället till en kollaps. Om detta är det tämligen tyst i de stora medierna. Varför?

Skulle inte de allmänna medierna kunna ta och upplysa mig och den snabbt ökande skaran av tvivlare om allt det jag ställer frågor om och ge oss fakta, inte bara känslor? Tino Sanandaji har en förmåga att ta fram fakta för att krossa myter. Hans opponenter brukar endast använda känslor.

Sedan årsskiftet har jag följt dessa frågor och debatten kring dem ganska sporadiskt då jag märkte att funderingarna kring vad som händer med Sverige tyvärr fick en negativ påverkan på mitt humör. Samtidigt beundrar jag dig, Tino Sanandaji med flera som oförtrutet kämpar på för att upplysa och informera. Förhoppningsvis kan terrorattentaten med ”svenskar” som aktiva medhjälpare få vår halvsovande befolkning att börja fundera på om den inte ändå tycker att det är viktigt för vilka och för hur många vi öppnar våra hjärtan och våra plånböcker och lovar livslång försörjning till.

Ett mycket litet steg i rätt riktning – men det har tagit alldeles för lång tid – är att en del medier börjar förstå att alla som kommer till Europa inte generellt ska benämnas ”flyktingar” eftersom de ofta är ”migranter” och inte ”flyktingar”.

Det finns som sagt många fler frågor att ställa, men just nu måste jag starkt fokusera mig på mitt jobb och att dra in pengar ifall att det Sverige som vi har växt upp i och älskar inte längre är ett alternativ för mig och min familj att leva i. Ett litet hopp finns dock fortfarande om att regeringen verkligen ska skärpa lagstiftningen och att socialdemokraterna inte ska vika ner sig för Miljöpartiet nu när strömmen av asylsökande åtminstone för tillfället har hamnat på en lite mer hanterbar nivå.

Jag hoppas också att Schengen-överenskommelsen förpassas till historieböckerna och att gränskontroller återinförs permanent i hela Europa så att vi kan förhindra olika former av kriminella att lätt förflytta sig mellan våra länder.

Signaturen Bekymrad

Kommentar: 26 frågor inklusive mängder av följdfrågor i många av dem, samt ytterligare frågor som inte är numrerade. Reflektioner. Förhoppningar. Se här, medieredaktioner, här är frågor som jag kan tänka mig att många vanliga, hyggliga människor gärna vill att ni ska söka svaren på och servera dem sakligt och korrekt utan vinklingar och egna ideologiska bakgrunder. Så svårt är det inte, vi är ganska många som lyckas med det varje dag men som inte når lika många som betydligt större medier. Allt fler som vill ha raka svar och hårda fakta på asyl-, migrations- och integrationsområdena kommer annars att söka sig bort från ”gammelmedierna” för att få en mer nyanserad och trovärdig information.

Personen som skrivit texten har valt att vara anonym. De flesta förstår varför. Jag vet vem personen är.
© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till denna sida så att texten kan läsas i sin helhet av intresserade.

Tips från en migga till Migrationsverkets ledning

Tips från en migga till Migrationsverkets ledning:

profileEftersom det är ett faktum att syrierna, som bevisligen kommer från Syrien, beviljas PUT på skyddsskäl, så förstår jag inte varför Migrationsverket inte effektiviserar processen redan vid ansökningen!

Man kunde ha två köer – en för syrier där alla vuxna i familjen har pass eller id-kort och kan visa att de flytt från Syrien, och en annan för dem som säger sig vara syrier men som saknar id-handlingar. Beslut kunde fattas på löpande band, efter en kort utredning för de förstnämnda medan de sistnämnda skulle hanteras som alla andra asylärenden.

Men nej, i stället bokas det in långa utredningar med varenda påstådd syrier vid en asylprövningenhet! Syftet med dessa utredningar är oklart, eftersom vi helst inte ska gå vidare om vi misstänker att personen eller familjen också har medborgarskap eller PUT i ett annat europeiskt eller utomeuropeisk land.

Även barnen ska höras länge, vilket motiveras med deras ”rätt att komma till tals”, samt att det är viktigt att de får berätta om sina upplevelser.

En asylutredning med en enda syrisk familj med fyra barn som alla är över tio år kan ta en hel arbetsdag, trots att de enbart åberopar konflikten. Jag kan inte förstå varför det skulle vara viktigt att vi lyssnar på deras – även barnens rädslor och upplevelser. Detta låter kanske kallt men faktum är att vi inte är psykologer och jag tror att det skulle gagna familjen mer om de fick ett snabbt PUT och sedan kunde söka  hjälp inom sjukvården för sig själva och barnen – om dessa lider av trauman.

Kommentar: Tja, vad ska man säga? Annat än att: inte bara alla ”vanliga” läsare av miggornas berättelser (som de skrivit här på bloggen sedan slutet av 2007 (!), utan också Migrationsverkets ledning och andra ansvariga för asylinvandringen till Sverige borde ta del av miggornas kunskap på området. Och här ger ju en migga ett klokt och självklart råd – ett utmärkt ”medarbetartips” till Migrationsverkets ledning!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Dumhet har inget med generositet att göra

Den svenska allmänhetens bild – skapad nästan helt och enbart av landets medier och av aningslösa eller rent okunniga politiker- är att i princip alla som kommer till Sverige och söker asyl också har behov av, och rätt till, skydd och försörjning här. En del färdas genom så många som fem andra EU-länder där de, om de verkligen har akut behov av skydd, kan stanna och söka det. Men nej, målet är specifikt Sverige, landet där man inte behöver bevisa vem man är, varifrån man kommer eller ens tala sanning om varför man kommit dit.

Den svenska allmänhetens bild – förmedlad och permanentad av svenska medier och oansvariga eller okunniga politiker – är också att alla är fattiga och att alla talar sanning. Miggorna får inte ens vid asylintervjun säga att de tror/vet att en asylsökande ljuger. Trots att lyssnande på lögner ofta är en ganska stor del av deras dagliga arbete. Många miggor säger att de aldrig – alltså aldrig! – har mött någon asylsökande som visat äkta handlingar eller ens haft några som helst bevis eller ens indicier på att de talat sanning (inte undra på när bara 6 procent gör det…).

Så här skriver asylsökande regeringstjänstemannen från Afghanistan, Zulmay Afzali, i sin bok En flykting korsar ditt spår förvånat om hur det gick till när han lämnade in sin ansökan om asyl:

http://widget.publit.se/Mummelf%C3%B6rlaget_250/Klicka på bilden för att läsa om och beställa boken.

Jag satte mig i en av stolarna, mitt emot Migrationsverkets tjänsteman. ”Så ditt namn är Zulmay Afzali”, sa hon, ”och du har skrivit ditt födelsedatum här. Har du några id-handlingar som bevisar vem du är?” ”Javisst”, svarade jag. Hon stirrade på mig och tystnade helt när jag lade fram flera id-handlingar på bordet framför henne. Jag undrade vad hon tänkte, varför hon reagerade som hon gjorde så jag frågade om något var fel. ”Ingenting är fel, men vanligtvis, när vi ber att få se id-handlingar så säger den som söker asyl, att han inte har några handlingar alls. Det är den typen av svar vi brukar få. Så när du presenterar dina dokument för mig när jag ber om dem så är du unik. Ingen, alltså inte en enda person har några handlingar”, sa min handläggare och skrattade. ”Men om jag inte talar om vem jag är, hur ska ni då veta om jag ljuger eller talar sanning, hur ska ni då veta vem jag är?”, frågade jag. Hon tittade på mig och log igen och så började hon skriva in mina uppgifter på datorn.

EMN logo94 procent av alla som söker asyl i Sverige påstår sig alltså inte ha några handlingar som kan styrka vare sig deras identitet, nationalitet. eller varifrån de kommer (Källa: EMN, European Migration Network, juni 2013). Det här märkliga förhållandet förundras aldrig svenska journalister över. Det borde ju vara tvärtom: max 6 procent som inte kan styrka sin identitet och minst 94 procent som kan det…

Och varför frågar och undrar ingen journalist – och rapporterar om det – hur alla ensamkommande minderåriga, vilkas hela familj och släkt ofta påstås vara borta, döda (!?), har haft råd att betala 150.000 – 200.000 kronor till smugglare? Belopp som är så svindlande i t.ex. Afghanistan, att det inte ens går att föreställa sig. Varför är det ingen som undrar vem/vilka som bekostar dessa resor till Europa och – viktigt! – varför? Är dumhet och/eller totalt ointresse ett kriterium för att, som journalist i Sverige, rapportera om asylområdet?

Hur kan någon påstå eller tro att Sverige har en rättssäker asylprocess när det ser ut som det gör och mängder av människor kommer hit av andra skäl än faktiska asyl- eller skyddsskäl? Att ha en generös asylinvandringspolitik är inte att sätta på sig skygglappar och sätta in öronproppar och stämpla PUT inom tre månader till alla som säger sig ha behov av skydd, som säger sig heta si eller så och säger sig komma från det eller det landet. Nej, det är bara en och skär dumhet. Och dumhet har inget med generositet att göra. De som har faktiska behov av asyl eller skydd riskerar att dras över samma kam som lögnare och bedragare och det är inte bra. Såvitt känt så finns det inget annat land än Sverige som stoltserar med att kalla sig ”ett generöst asylland” genom att man accepterar asylbedrägerier som på både kort och lång sikt skadar det egna landet och dess invånare på många plan!

Som asylombud under mer än 14 år tog jag del av många tragiska och hemska historier och människoöden. Under hela den tiden hade jag endast tre fall där personen ifråga var flykting, alltså som hade asylskäl enligt Genèvekonventionen och därmed rätt att erhålla flyktingstatus i Sverige. Jag hade däremot många klienter som hade skyddsskäl och som visade handlingar som styrkte deras identiteter och dokument som backade upp deras asylhistorier på olika sätt. Givetvis träffade jag också på en del som ljög som hästar travade och som, trots att de övat mycket på vad de skulle säga, försade sig titt som tätt och inte mindes vad de hade kokat ihop och sagt till mig bara för en liten stund sedan. Dem avsade jag mig som klienter, eftersom jag inte ville vara ombud åt personer med uppenbart bedrägliga och falska avsikter.

Människor som verkligen har asyl- eller skyddsskäl har, enligt svensk utlänningslag och internationella konventioner som Sverige förbundit sig att följa, rätt att få antingen flyktingstatus eller uppehållstillstånd som skyddsbehövande. Men ingenstans, inte i någon lag eller konvention, står det att Sverige ska ge personer, som söker sig hit i bedrägligt syfte och med falska handlingar och historier, permanenta uppehållstillstånd!

Om allt detta må svenska journalister berätta! Det är på tiden att svenska journalister börjar ta också miggornas röster på allvar, åtminstone i samma utsträckning som de tar asylsökandes röster på allvar.

framsida_miggorNästa migg-bok kommer, som tidigare meddelats, i februari 2014. Den förra boken, Inte svart eller vitt utan svart och vitt, omfattade åren 2008-2011, läs den i pappersformat eller som e-bok. Den nya boken omfattar åren 2012-2013.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som citerar ur texten ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister.)

Sverige verkar vara det land i världen där flest människor känner sig kränkta

sveriges-flaggaSverige verkar vara det land i världen där flest människor känner sig kränkta. Hur blev det så? Vem/vilka lärde ut att så fort något känns ”jobbigt” (detta så vanliga ord för att beskriva hur människor i Sverige har det: ”Det är så jobbigt…”) så har man rätt att uttala att man på ett eller annat sätt är ”kränkt”? Den här typen av kränkthetsepidemi (i brist på bättre ord) hör jag inte talas om i något annat land än i Sverige. Någon måste ha hittat på det och börjat lära ut det – och nu är det så etablerat att det nästan en del av folksjälen i Sverige – att ständigt och jämt hitta något som är ”jobbigt” och som man har rätt att uttrycka att man är ”kränkt” över.

Nu, när polisen utför något effektivare inre utlänningskontroller än de hela tiden gjort i enlighet med landets utlänningslag, med EU-direktiv och på regeringens uppdrag, når kränkthetsepidemin nya, sällan skådade höjder. Det talas i upprörda termer om ”etnisk profilering” (???), ”diskriminering”, ”kränkande åtgärder” etc, etc, etc i alla medier, såväl gammel- som nydito. Människor som inte har en aning om utlänningslagstiftningen – en sådan petitess behöver man inte bry sig om när man utan kunskap uttalar sig i kraft av sitt namn eller sin position! – sitter i tv och radio och skriver i tidningar och på olika internetsajter om hur ”kränkande” det är att människor kontrolleras för att ta reda på om de vistas illegalt i landet.

Illegalt = olagligt = brottsligt. Detta är ett faktum vare sig man gillar det eller inte och det går inte att bortse från det hur gärna man än skulle vilja det.

I stället för att tala om det kränkande i att ett lands lagar på ett fullständigt respektlöst sätt ignoreras av människor som man i Sverige inte har en aning om vilka de är (påhejade av svenska journalister och politiker), varifrån de kommer eller ens varför de faktiskt är här, så skriks det i falsett om hur hemskt det är att människor som till utseendet har mycket gemensamt med de personer som vistas illegalt i landet, ombeds styrka sin identitet och sin rätt att vistas i landet. Men Herre Du Milde, människor! Det tar en människa en eller två minuter att visa att han/hon har medborgarskap eller uppehållstillstånd i Sverige och därmed rätt att vistas här. Det är ett mycket lågt pris att betala för att Sverige ska börja komma till rätta med den stora mängd människor som vägrar lämna landet trots att de inte får vara här. För vi vill väl alla att rättssäkerhet ska gälla och att lagar ska följas, inte att vi ska ha ett anarkistiskt system där man gör som man vill för att man inte gillar den eller den lagen, den eller den bestämmelsen? Eller?

Om det är så, att svenska folket vill att asyl- och migrationssystemet ska fungera så måste utlänningslagen följas och då är det som sagt ett mycket lågt pris man betalar när man, snabbt och lätt, visar att man har laglig rätt att befinna sig i landet. Till dem som lärt sig att skrika i högan sky om kränkthet och diskriminering i allehanda sammanhang skulle man behöva säga att om de inte vill bidra till att Sveriges lagar efterlevs och att reglerad invandring upprätthålls genom en så snabb och enkel åtgärd som att styrka sin identitet på anmodan, så är deras ovilja faktiskt betydligt mer ”kränkande ”än det faktum att Polisen ser till att utlänningslagen efterlevs.

Polisen ska kunna göra sitt jobb på området: hitta personer som inte har rätt att vara här och utvisa dem. Om det var så att de allra flesta asylsökande och personer som vistas i landet illegalt var blonda eller rödhåriga så skulle väl Polisen i första hand och största utsträckning be dem styrka sin identitet och visa att de har uppehållstillstånd. Men nu är det ju de facto så – alltså det är ett faktum som är ovedersägligt – att uppåt kanske 96-98 procent av dem som ska utvisas är mörkhåriga, mörkögda, ibland med mörk hudfärg. Det är då självklart att det i första hand är personer med sådana utseenden som kontrolleras.

För landets säkerhet, för att undvika att vi får svarta parallellsamhällen och att ett stort antal människor som inte ska vara här och som vi inte vet vilka de är och varför de är här, stannar olagligt i landet, så får vi nog alla acceptera att Polisen gör sitt jobb. Det finns, som sagt, betydligt större anledning att känna sig kränkt om Polisen inte gör sitt jobb och inte ser till att lagar följs och inte skyddar landet mot olaglig invandring. Läs mer

”Land ska med lag byggas”

svea-rikes-lagLand skall med lag byggas var, enligt Nordisk familjebok och Wikipedia, kung Karl XV:s valspråk. Uttrycket återfinns i några av Sveriges gamla landskapslagar: ”Land skal mæþ laghum byggias”, ”mæþ lagh skal man land byggia”. Den isländska polisen har samma motto, men på isländska — ”með lögum skal land byggja”.

Att Sverige är ett land som med lag har byggts, och därmed en rättsstat, har vi varit vana vid att se som ett faktum och det har också varit en det i hundratals år. Lagarna i Sverige stiftas av riksdag och regering och alla lagar gäller förstås i Sverige. Ändå vill inte alla förstå och acceptera att så är fallet. Inte ens alla riksdagsledamöter respekterar i alla delar svensk lag som de och deras partier genomdrivit. Liksom inte heller andra ledande politiker, olika intressegrupper och tongivande journalister med breda plattformar att tuta ut vad de ”tycker”.

När det gäller utlänningslagen så finns det mängder av ”goda människor” som inte vill acceptera att Polisen gör sitt jobb i enlighet med de lagar och regler som finns, inklusive riksdagsledamöter, som borde veta att lagar ändrar man genom välgrundade utredningar, motioner och propositioner och allt vad det heter, och genom att sedan såväl en majoritet av riksdagen som regeringen beslutar att lagen ska skrivas om. Inte genom billiga tricks för att lura eller locka väljare, som debattartiklar och huvudlösa uttalanden i radio och tv!

Det är olämpligt och ovärdigt politiska företrädare att gå ut med anarkistiska uttalanden och skriverier proppade med ord som ”allas lika värde”, ”medmänsklighet”, ”humanitär asylpolitik” och annat, som implicerar att de, som anser att lagen ska följas, inte skulle vara för allas lika värde, medmänsklighet och en humanitär asylpolitik och allt annat som de räknar upp. Om riksdagsledamöter – och andra politiska partiers företrädare och representanter – anser att lagen är felaktig, inhuman, rättsosäker, orättvis etc så har de givetvis sin fulla rätt att säga det. Samtidigt ska de då tala om hur de agerar för att den felaktiga, inhumana, rättsosäkra, orättvisa utlänningslagen ska ändras; hur de vill att den lag som de själva – eller andra företrädare för deras partier – faktiskt har stiftat för inte så länge sedan ska göras om.

Notis Södermalmsnytt nr 9 2013Så här enkelt och självklart tycker en insändarskribent i Södermalmsnytt att det är.

Det är självklart att Polisen ska utföra sitt uppdrag i vilket ingår att se till att det inte finns människor som vistas i Sverige illegalt. Illegalt betyder olagligt. Olagligt betyder mot lagen. Mot lagen innebär att det är brottsligt. Brottslighet = Polisens område.

Tämligen självklart är också, att man i större utsträckning kontrollerar personer med vad som traditionellt anses vara ”icke-svenskt utseende”, dvs personer med utseenden som indikerar att de kan komma från länder utanför EU och att de därmed kan tänkas vara personer som vistas här illegalt. Att stoppa personer med traditionellt ”svenskt” utseende är ju ganska meningslöst och ett slöseri med polisens resurser i just detta sammanhang.

Ingen behöver känna sig ”kränkt”, denna ”modekänsla” som människor i Sverige lärs att känna och uttrycka i alla möjliga sammanhang. Lär i stället människor att inte bli kränkta – eller att överleva även om de tycker att det känns jobbigt! – utan att se meningen i att svensk Polis försöker se till att lag och ordning upprätthålls och följer de direktiv som ges dem av Sveriges riksdag och regering i enlighet med den lagstiftning som gäller. Det gagnar faktiskt alla invånare med rätt att vistas i Sverige! Att legitimera sig tar 30-60 sekunder, dvs den tid det tar att hala fram id-kortet ur fickan. De allra flesta har någon form av identitetshandling på sig (id-kort eller körkort) eftersom sådant ofta behövs när man handlar eller tar ut pengar eller hyr något eller köper något på avbetalning. Man har sin id-handling i fickan eller i plånboken, tar fram den, visar den och går vidare.

Uppemot så många som 50.000 personer misstänks uppehålla sig illegalt i Sverige. Illegalt = olagligt = mot lagen = brottsligt. Regeringen har – som sagt – gett Polisen i uppdrag att, i samarbete med andra myndigheter etc, se till att dessa personer lämnar landet. Det rör sig om personer som gått igenom asylprocessen hos Migrationsverket och fått avslag för att de inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl, och som också fått avslag i domstol där de inte heller ansetts ha rätt att stanna i Sverige, men som inte lämnat landet så som lagen föreskriver. Det rör sig också om människor som kommit till Sverige på besöks- eller turistvisering och sedan bara – illegalt – stannat kvar när deras viseringar har gått ut.

Det finns alltså inget fel i att det krävs att man visar sin id-handling när det handlar om att Polisen ska stävja brott (vilket olaglig vistelse i ett land är) och se till att de, som inte har rätt att vara i Sverige lämnar landet. Det är inte upp till enskilda eller grupper av människor att uppvigla mot lagens väktare, att agera mot de lagar som stiftats för att reglera invandringen i Sverige. De som önskar ändringar i utlänningslagen måste gå gängse politiska vägar. Vill man införa helt fri invandring så bör nog också en folkomröstning hållas, så att man kan se om en majoritet av folket – eller bara en högljudd minoritet – önskar öppna Sveriges gränser och tillåta oreglerad och okontrollerad invandring.

En påminnelse bara, ett enkelt faktum: Sverige har redan fri invandring genom sina generösa regler för arbetskraftsinvandring! Alla – precis alla – som har fått arbete i landet och kan visa att de kan försörja sig på det och har någonstans att bo, har rätt att invandra. Och alla som söker asyl får sin sak prövad. Blir det avslag ska man lämna landet, blir det tillstånd får man stanna.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.