En migga och jag: Nog vore det väl rimligare och mer rättssäkert att de som får UT skulle ges tillfälliga samordningsnummer, inte personnummer med obegränsad giltighetstid?

Korrespondens mellan en migga och mig idag. Miggan har skrivit sin text i ett svep, jag har svarat och kommenterat efteråt.

En migga: De flesta får idag tillfälliga uppehållstillstånd för 13 månader, några för 3 år.

Jag: Ja, de som kom efter den 24 november 2015.

En migga: Skatteverket utfärdar id-kort giltiga i fem år och om man tar körkort utfärdas det med en giltighetstid på 10 år!

Jag: Ja. Märkligt, eller hur? Borde inte samordning göras så att id-kort och körkort får samma slutdatum som det tillfälliga uppehållstillståndet? Detta har jag också tänkt på och tänkt ta upp på bloggen; tack för att du nämnde det så att jag blev påmind!

En migga: I Sverige identifierar man sig oftast med körkort. Personnumret har inte tidsbegränsad giltighet.

Jag: Just det. Det är UT som har begränsad giltighet. Alltså vore det rimligare och mer rättssäkert att de som får UT också får tillfälliga personnummer – samordningsnummer. Eller hur?

En migga: Journalister och riksdagsmän med flera läser din blogg, men varför kommer då aldrig de skevheter i lagstiftning och praxis som du beskriver år efter år upp i gammelmedias rapportering?

Jag: Det vet jag verkligen inte. Och jag förstår det inte heller. I vilket annat land skulle vart och vartannat inlägg här på bloggen sedan den 5 maj 2005 har föranlett förundran skarpa kommentarer och – inte minst – åtgärder. Men av någon outgrundlig anledning som jag aldrig kommer att förstå så sker det inte i Sverige…

En migga: I detta tryckfrihetens år lyser densamma med sin frånvaro!

Jag: Så sant som det är sagt!

En migga: Att redovisa skevheter i gällande regelverk är inte rasism.

Jag: Nej, självklart inte! Och det har både ni miggor som skrivit till mig och även jag själv visat i åratal.

En migga: Det är medias plikt gentemot medborgarna att rapportera korrekt och sanningsenligt.

Jag: Ja. Men den plikten studsar av dem som vore de – många av journalisterna – beklädda med ett pansar av teflon. Liksom också av så kallat ansvariga politiker som köpt sina teflonpansar i samma butik som journalisterna.

En migga: Tyvärr uppmärksammas tryckfrihetens 250 år mest genom att man påtalar brister på området i andra länder.

Jag: Så otroligt ”svenskt”! Ursäkta, hoppas att jag inte kränkte dig med det uttalandet (ironi).

En migga: Om det är lika illa på andra områden, om vilka jag inte har så stor kunskap, så finns verkligen anledning att förtvivla.

Jag: Hur skulle det kunna vara så mycket bättre på andra områden, när det är så oerhört illa på det här området som är det viktigaste för Sveriges framtid. Och troligen också  det dyraste.

Som sagt:

Borde inte samordning göras så att id-kort och körkort får samma slutdatum som det tillfälliga uppehållstillståndet? Och borde inte samordningsnummer, inte personnummer, ges till dem som inte beviljats permanenta utan tillfälliga uppehållstillstånd? I rimlighetens och kontrollmöjlighetens namn. Eller?

© denna blogg. Till den som ev använder sig av informationen här: Vänligen ange varifrån uppgifterna hämtats och länka till detta inlägg . Tack!

 

 

 

 

 

 

 

 

Finland. ”Att bevilja pass och identitetshandlingar är en väsentlig och viktig del av vår nationella identitetshantering”.

Klicka på text- och bildrutan för att komma till artikeln på Helsingin Sano matssajt (på finska).

Polisens nya program börjar kontrollera de passansökandes ansiktsbilder 

Polisen strävar efter att, med sitt nya elektroniska ansiktsigenkänningsprogram avslöja förfalskningar där en bedrägligt person söker pass eller id-kort med en annan persons foto.

Det nya programmet tas i bruk i slutet av året. Polisen kan också ha nytta av programmet när det gäller att känna igen personer i samband med brottsutredningar.
—————-
Polisen kommer att använda programmet för att jämföra alla fotografier vid ansökan om id-kort och pass, oavsett om den sökande lämnat det till polisen elektroniskt eller personligen.

Ett pass eller id-kort som innehåller felaktiga uppgifter skulle, i en kriminell persons händer, öppna som också används som resedokument för allehanda möjligheter till brott. Enligt projektledaren Mika Hansson vid Polisstyrelsen är det dock ytterst ovanligt att någon försöker söka pass eller id-kort med hjälp av en annan persons fotografi.

”Jag känner inte till ett enda sådant förfalskningsfall. Men syftet är ändå att öka säkerheten i processen eftersom det är fråga om identitetshandlingar som också används som resehandlingar”, säger Hansson.

Enligt Hansson är processen att bevilja pass och identitetshandlingar en ”väsentlig och viktig del av vår nationella identitetshantering”.

Kommentar: ”Jag känner inte till ett enda sådant förfalskningsfall. Men syftet är ändå att öka säkerheten i processen.”

Det kallas förutseende och att vidta förebyggande åtgärder. Precis så här ska man agera i ett land som värnar om säkerheten och tryggheten för sina medborgare. Inte springa omkring som yra höns och börja utreda (detta universalverktyg i Sverige, som ersätter handlingskraft) när det redan är för sent.

© Översättning Merit Wager

En migga: ”Ville han att vi skulle fixa falskleg till krogen åt hans ensamkommande barn?”

En migga berättar:

En kollega berättade precis en grej som illustrerar hyckleriet kring ensamkommande barn rätt så bra.

Han hade blivit uppringd av en rektor på en skola som frågade hur de ensamkommande ”barnen” på hans skola ska bära sig åt för att komma in på krogen, om vi kan utfärda nån slags ID-kort eller liknande.

Kollegan blev ju helt paff och frågade varför Migrationsverket skulle göra det – de är ju barn! Rektorn svarade något i stil med att du vet ju hur det är med deras ålder osv… Ville han att vi skulle fixa falskleg till krogen åt hans ensamkommande barn, eller hur tänkte människan egentligen? Tyvärr är det här ju ingen ovanlig inställning – vi ska fixa allt åt de här stackars ”barnen”.

Kommentar: Varje gång som jag tror att det inte kan bli värre, att det inte kan finnas mer dumhet och skapphänthet på asylområdet så motbevisas jag.

Uppskattar du texterna på bloggen?
Vill du bidra med 1 krona per dag –
30 kronor i månaden?
Klicka i så fall här:

© denna blogg.

En polis: ”De har stött på flera fall där personer, som uppehåller sig utan giltigt tillstånd i Sverige, ändå har kunnat ta del av arbetsförmedlingens stödinsatser med både utbildningar och nystartsjobb.”

Det kom ett mejl från en polis som i sitt arbete bland annat har gjort gemensamma arbetsplatskontroller (inre utlänningskontroller) med polisens utlänningsenhet och skattemyndigheten. Där har polisen kontrollerat uppehållsrätt, arbetstillstånd med mera och Skatteverket har kontrollerat personalliggare eller kassaregister beroende på vad det är för typ av bransch. Det är ju lätt att ana hur mycket det fuskas när man har lite koll på taxerade inkomster med mera. Så här skriver han:

Jag måste säga att jag uppskattar din blogg. Jag arbetar inom polisen och kommer då ibland in på invandringsfrågor och utlänningslagen så jag vet en del om hur det ser ut. Din blogg kompletterar mycket väl.

Det är intressant med din lilla artikelserie om besöket på Blinkarp. Jag hoppas att du även kompletterar den med kostnaderna för detta flyktingboende. Jag kan tänka mig att det är hiskeliga summor och att Attendo då, med sin begränsade personal har en extremt god vinstmarginal (som säkert trollas bort med räntesnurror eller på andra sätt).

Jag skulle också önska att det fanns en liknande blogg om Arbetsförmedlingens verksamhet. Där verkar finnas en mängd tvivelaktiga stöd och beslut eftersom de anställda inte hinner med och de pressas uppifrån att spendera pengar på tvivelaktiga insatser, ungefär samma situation som inom Migrationsverket.

Färsk information från den lokala utlänningsenheten: De har stött på flera fall där personer, som uppehåller sig utan giltigt tillstånd i Sverige, ändå har kunnat ta del av arbetsförmedlingens stödinsatser med både utbildningar och nystartsjobb. Vad gör arbetsförmedlingen egentligen för kontroller? Är det något våra skattepengar ska gå till?

Ett stort problem för både arbetsförmedling och arbetsgivare som ska anställa någon är ju att de som kommer hit på arbetstillstånd får vanliga personnummer. Vid de flesta kontroller jag gjort så uppvisar personerna med arbetstillstånd ett vanligt id-kort från Skatteverket. Jag kan förstå om många arbetsgivare inte förstår att de behöver kontrollera med Migrationsverket att personen faktiskt har uppehållstillstånd eller arbetstillstånd att jobba på valfri arbetsplats.

Kommentar: Sverige är det enda land jag vet där det efterfrågas fristående bloggar som kan föra ut vad anställda vid statliga myndigheter har att berätta om myndighetens tillkortakommanden, inkompetens och oförmåga att agera enligt lagen!

Ovanstående är inte det enda mejl jag har fått med förslag eller begäran om att starta nya bloggar där myndighetsanställda kan komma till tals utan att riskera sina jobb och kanske sina liv sådana de ser ut hittills. Anställda vid Försäkringskassan, kommuner, HVB-hem med flera finns bland dem som skrivit.

Det som sker i Sverige är inte normalt i västliga demokratier. Folket ska kunna lita på att myndigheter sköter sina uppdrag i enlighet med de lagar som finns! Tyvärr visar det sig gång på gång på gång att svenska folket inte kan lita på att så sker. Men det låtsas de så kallade ansvariga (regering och riksdag men också samhällsdebattörer) inte om. Så länge jag lever kommer jag inte att förstå varför Sverige blivit så avvikande och varför man accepterar att det är så.

© denna blogg. Vid kort citat, var vänlig länka till detta inlägg.

Anställd vid en magistrat i Finland: ”Nå då så. Då är det nog de svenska myndigheterna som råddar!”

Läs först Råd till Lasse Odrup: Byt medborgarskap, bli finländare! och de texter som länkas till i den texten!

En anställd, vi kan kalla vederbörande Guru, vid en av magistraterna i Finland, kommenterar ”fallet Lasse Odrup”:

För det första syns medborgarskapet alltid i de utdrag som vi ger. Det kommer automatiskt. Det är mycket vanligt att folk som ansöker om pass hämtar dylika utdrag, just för att bevisa att de är bosatta i Finland. Men man kan ju fråga sig varför det inte syns i Skatteverkets uppgifter då att en person är svensk medborgare – för dubbelmedborgarskap är ju möjligt, precis som påpekats i tidigare text. Kanske personen i fråga borde ha ansökt om ett svenskt pass först, exempelvis vid den svenska ambassaden i Åbo (eller någon annanstans, om det finns någon som är närmare Pälkäne) och sedan gått med det passet och skaffat sitt ID-kort. Då hade de ju haft svart på vitt. Byråkrati är toppen!

Det här med medborgarskap beror långt på vad människan själv meddelar (läs: bevisar). En finsk medborgare som har fått något annat medborgarskap måste själv uppvisa intyg över det (pass, beslut eller registerutdrag). En person som är svensk medborgare och samtidigt medborgare i något annat, icke-nordiskt, land har knappast någon nytta av att använda sig av det andra landets medborgarskap då han eller hon registrerar sig i Finland i och med att det då krävs EU-registrering hos polisen eller uppehållstillstånd. Nordiska medborgare däremot får flytta fritt. Så jag utgår liksom från att herrn i det nämnda fallet har flyttat permanent till Finland i egenskap av svensk medborgare och att det är det medborgarskapet som är registrerat för honom. Och nu försöker han få nytt svenskt pass, eller ID-kort.

Nå då så. Då är det nog de svenska myndigheterna som råddar!

Kommentar: Ordet ”råddar” är finlandssvenska och betyder ungefär ”rör till det”.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

Råd till Lasse Odrup: Byt medborgarskap, bli finländare!

Ett tillägg till texterna Be my guest # 101 Lars Odrup och Handläggare vid svensk passexpedion till svenskfödd svensk medborgare som utvandrat till Finland: ”I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.”

Uppföljning av Lasse Odrup:

En tröst i all bedrövelse är att jag nu har fått ett intyg från magistraten i Tammerfors som säger att jag är svensk medborgare och det är skickat pronto till passexpeditionen i Karlstad .

Jag var lite orolig för hur jag skulle tvingas identifiera mig på svenska ambassaden i Helsingfors när jag skall kvittera ut mitt nya nationella ID-kort, men en kvinna på ambassaden förklarade på trygg finlandssvenska att hon kommer att jämföra mitt foto med mig och kan jag sedan visa upp till exempel ett körkort eller har ett pålitligt vittne så är saken biff.

Den här affären har redan kostat oss över 1.000 euro (cirka 9.500 kronor) i resor och jämfört med det är en resa till Helsingfors småpotatis. Vi kan till exempel passa på att besöka Stockmanns : )

Råd till Lasse Odrup: Byt medborgarskap, bli finländare!

© denna blogg.

Handläggare vid svensk passexpedition till svenskfödd svensk medborgare som utvandrat till Finland: ”I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.”

Läs först: Ambassadanställd och papperslös i Sverige (12 mars 2014).

Och läs sedan denna hisnande, otrolig, helt galet sanslösa historia, berättad av Lasse Odrup, före detta svensk medborgare (?!), numera statslös:

Förra veckan gjorde jag ett nytt försök att förnya mitt svenska nationella ID-kort på passexpeditionen i Karlstad, något som förra gången gången misslyckades eftersom jag hade ett intyg med mig från Finland som inte visade att jag är svensk medborgare utan bara (!) att jag är permanent bosatt i Finland. Med mig hade jag nu min syster som var beredd att intyga att jag är hennes bror, född i Nicolai församling i Örebro samt ett intyg om att jag är permanent bosatt i Pälkäne, Finland.

Systern godtogs, men tyvärr visade sig den finska magistratens nya intyg också vara utan värde på mitt medborgarlands passexpedition eftersom det inte framgick av det att jag är svensk medborgare. Den svenska försäkringskassans intyg om att jag är svensk medborgare ansågs inte tillräckligt.

Handläggaren: Vad vet jag, du kan ju ha sökt finskt medborgarskap!
Jag:  Jo, men det är ju faktiskt tillåtet med dubbla medborgarskap.
Handläggaren: Visst, det vet jag.

Handläggaren letar under några minuter i reglementet men hittar inte någon paragraf som säger att Finland (!!!) måste intyga mitt svenska medborgarskap och det är hon också ärlig nog att erkänna. Men:

Handläggaren: Vi hade för ett tag sedan ett fall motsvarande ditt och då följde det med en finsk blankett som sade att vederbörande var svensk medborgare och då måste vi nog kräva motsvarande av dig. Dessutom måste du fylla i de här blanketterna om din eventuella anknytning till Sverige, uppgifter om din mor och far, deras personnummer, var och när de gifte sig, under vilka perioder du vistats i Sverige och av vilken anledning samt naturligtvis dina vistelseorter.
Jag (lätt uppretad): Jag måste alltså ansöka om det svenska medborgarskap som jag redan har?
Handläggaren: Nja, men det finns bestämmelser, särskilt som du i våra register står som utflyttad med röd text. I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.

Bilagan om mina vistelser i Sverige blev rätt diger och förhoppningsvis är det någon byråkrat som läser att jag till exempel bodde i Örebro 1951-1962, var elev vid Infanteriets stridsskola Borensberg 1982-83 syftande till att bli kompanichef, besökte Halmstad sommaren 1964 och genomgick Militärhögskolan vid Valhallavägen Stockholm 1986-87 syftande till till att bli bataljonschef.

Jag glömde redovisa att jag med mina föräldrar besökte Seebruck i Bajern 1975 men jag litar på att svenska myndigheter accepterar det som godtagbar utlandsvistelse.

Lasse Odrup
Statslös
Före detta rikssvensk bataljonskommendör vid den synnerligen rikssvenska skyttebataljonen nr 201.

P.S. 1 Riktigheten i ovanstående berättelse intygas av Monica Nilsson, syster, och Eva Odrup, hustru.
P.S. 2  Och det som retade mig mest var att jag måste ange när mina föräldrar gifte sig och vilket namn min mor hade innan hon tydligen blev en ärbar kvinna m m.

Kommentar: Dumheten har slagit rot som ogräs i landet Lagom, och går nog inte längre att utrota. Eftersom svenska medborgare som bor i de nordiska och baltiska länderna inte längre kan ansöka om nytt pass vid den svenska ambassaden i Helsingfors, måste de åka till Sverige för att ordna det. När Lasse Odrup i februari i år försökte skaffa sig ett pass reste han och hans hustru till Karlstad i Sverige, hans gamla hemort. Men på just ovannämnda passexpedition i just Karlstad blev det även då tvärstopp.

Läs hela den absurda texten här!

© denna blogg. Vid ev citat, var god länka till detta inlägg.

En migga: ”Vi beviljar asyl till syrier som om de hade skyddsbehov gentemot ett land de inte ens är bosatta i och därmed alltså inte har skyddsbehov gentemot!”

En migga om Migrationsverkets hantering av syriska asylsökande – och i vissa fall påstådda syriska asylsökande – med flera:

Eftersom vi är väldigt pressade att visa resultat så görs det inga närmare kontroller av syrier – eller några andra för den delen. Det skiljer sig också åt från prövningsenhet till prövningsenhet.

Vi kräver givetvis id handlingar och de flesta kan visa sådana. Många har pass, men inte alla. En del visar bara sina identitetskort. Dessa kort är dock av ganska dålig kvalitet – fotot är t.ex. ofta ganska suddigt och det kan vara svårt att se om det rör sig om samma person. Korten utfärdas dessutom på livstid så de kan vara ganska gamla. Vi skickar dem på äkthetsgranskning men det kan vara svårt att avgöra äktheten på en handling som inte innehåller så många säkringar…

Det vi märker är att många ”syrier” har dubbla medborgarskap! Många är även armenier. Sedan har också många levt i andra länder än Syrien de senaste åren. Vi har till exempel haft en hel del fall där personerna varit bosatta i Grekland under många år. Den ekonomiska situationen där gör att de utnyttjar möjligheten att få uppehållstillstånd – och försörjning – i Sverige med hjälp av sitt syriska pass eller id-kort. Eftersom den grekiska asylprocessen inte fungerar tillfredsställande så skickar vi ju inte heller människor dit för att få sin sak prövad där.

Ja, så är det: Vi beviljar asyl till syrier som om de hade skyddsbehov gentemot ett land de inte ens är bosatta i och därmed alltså inte har skyddsbehov gentemot!

Det förekommer även att människor söker asyl här, som arbetat i andra arabiska länder som Dubai och Saudiarabien men även i Ryssland. Vi har som sagt begränsade möjligheter att kontrollera identitet och asylberättelser, men det gäller ju inte bara syrier. Gissningsvis är mörkertalet stort.

En annan sak som kan tyckas märklig är att det är väldigt många kurder och statslösa som söker asyl här och uppger sig komma från Syrien! Det är ju två minoritetsgrupper som dessutom generellt anses ekonomiskt svagare än majoritetsbefolkningen. Vi får dock in en hel del tips från landsmän som berättar om fusket och då försöker vi återkalla uppehållstillstånden.

Om vi nu bortser från att det som vanligt finns gott om människor som ”lurar” sig till ett uppehållstillstånd så kan jag oroas över att ledningen lockas till att driva dessa ärenden i snabbspår. Dessa ärenden ges till de minst erfarna handläggarna och man vill gärna tumma på utredningstiden. Det är givetvis inte bra. Inte bara för att många beviljas uppehållstillstånd som inte skulle ha haft det, utan också för att man riskerar att missa såväl krigsförbrytare som genuina flyktingar med individuella asylskäl m.m.

Summan av kardemumman är att jag befarar att det är fler syrier än vi vill veta som inte har något behov av skydd i Sverige alls, trots kriget! Detta helt enkelt för att de inte är syrier, för att de har dubbla medborgarskap eller inte ens bor i Syrien.

Kommentar: Det är ju bara en beslutsfattare på Migrationsverket som berättar om den verklighet som möter miggorna; knappast något som politiker behöver bry sig om eller journalister behöver rapportera om. Men alla röstberättigade människor som inte förstår att det kan gå till så här och inte tycker att det är rätt att utlänningslagen åsidosätts och att det struntas i att upprätthålla den reglerade invandringen, kan ju försöka ställa några frågor kring detta till sina partiers företrädare. Det är ju val i år och väljarna har väl rätt att kräva en förklaring till det denna migga – och andra miggor – beskriver.

© Copyright denna blogg. Var vänlig och kopiera inte texter utan länka till dem!

Be my guest # 101 Lasse Odrup

Gästbloggning av Lasse Odrup som efter sin pensionering från den svenska armén beslutade sig för att bli invandrare och flyttade med sin finska hustru till ett purfinskt område utanför Tammerfors, Finland.

På bilden står han vid en museal pansarvagn vid Pansarmuseet i Parola där han brukar guida svenskspråkiga grupper.

Efter trettiofyra års tjänst vid den svenska Försvarsmakten är jag statslös

Jag ska berätta om hur absurd en situation kan bli för en utlandssvensk som söker nytt pass.

Som bekant går det inte längre att ordna nytt pass vid den svenska ambassaden i Helsingfors, utan vi som bor i de nordiska och baltiska länderna måste åka till Sverige för att ordna det. Nåväl, hustrun och jag reste då till Karlstad i Sverige, min gamla hemort. Men på passexeditionen blev det tvärstopp.

– Du måste ha ett intyg från Finland som visar att du är svensk medborgare!
– Från Finland? Hur kan de veta men inte ni, att jag är svensk medborgare?
– Ja, så är det i alla fall och något pass kan du inte få utan det intyget.
– Men jag har ju ett gällande svenskt nationellt ID-kort där det står att jag är svensk medborgare?
– Ledsen, i polisens register står att du är utflyttad och det står med Röd Text!

När jag kom tillbaka till Finland uppsökte jag magistraten i Tammerfors där man skrattade gott och sade att svenskarna verkar ha dålig koll på sina egna medborgare och att jag borde ha gått till Skattemyndigheten i Karlstad i Sverige och där fått intyg på att jag är svensk medborgare.

Väl hemma igen försökte jag boka en tid i Sverige för ett nytt pass. Men eftersom mitt pass och mitt ID-kort hunnit gå ut så var det bara möjligt om min hustru följde med och kunde intyga min identitet. Fast det var också omöjligt eftersom hon är finsk medborgare och utflyttad med röd text och då går det inte. Mina föräldrar hade kunnat intyga att jag är jag, men de är tyvärr döda.

Just nu är jag efter trettiofyra års tjänst vid den svenska Försvarsmakten alltså statslös och kan bara röra mig inom Norden. Att åka till kontinenten är inte att tänka på. Enligt bestämmelserna i Schengenstaterna skall man kunna uppvisa en giltig legitimation och då duger inte mitt finska körkort.

Fast jag är ganska nöjd ändå. Med största sannolikhet får jag mitt finska medborgarskap inom kort och då är mitt ”svenska problem” ur världen.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT  denna blogg.

En migga: ”B är nämligen inte längre B utan har nu blivit C och söker asyl i den nya identiteten.”

En migga:

Apropå din tidigare bloggning om nyhetsinslaget i tyska ZDF angående en somalisk kvinna som vill till Tyskland, kan jag säga att Sverige inte beviljar UAT på anknytning till somaliska anhöriga utan DNA-test. Det har att göra med att somalier inte kan få godtagbara id-handlingar och det innebär att somaliska makar som inte har gemensamma barn inte kan återförenas i Sverige även om den ena av dem skulle ha fått PUT på grund av skyddsskäl.

Däremot godtar Sverige eritreanska pass. För att en person ska kunna få ett pass från den eritreanska ambassaden, exempelvis i Sudan, krävs det att personen betalar passavgiften och har tre vittnen med sig som själva har eritreanska pass eller id-kort och som kan bekräfta personens identitet. Detta har fått bland annat följande konsekvenser:

Asylsökande A kommer till Sverige och får PUT på grund av att A sannolikt kommer från Eritrea – mer krävs inte för PUT.

Under asylutredningen har A också berättat om en maka, B, som antingen har rymt från militärtjänst och befinner sig på okänd ort eller är kvar i Eritrea. Ofta har A svårt att uppge om B är 20 eller 40 år gammal eftersom ”sådant inte är viktigt i vårt hemlands kultur”.

A och B har inga gemensamma barn. Ganska snart efter att PUT beviljats får A kontakt med B som befinner sig utanför Eritrea, oftast i Sudan.

B ansöker om att få komma till Sverige på anknytning till A. Hon får ett pass från eritreanska ambassaden i Sudan eftersom hon har tre vittnen som kan intyga att hon är B.

En anknytningsutredning görs, paret lämnar samstämmiga uppgifter och B är mellan 20 och 40 år gammal (…).

B beviljas UAT på två år och kan resa till Sverige.

Väl i Sverige återförenas B inte med A.

B är nämligen inte längre B utan har nu blivit C och söker asyl i den nya identiteten.

C (tidigare B) säger att hon kommer från Eritrea och har lämnat landet illegalt och rest till Sverige utan identitetshandlingar och med hjälp av smugglare.

C (tidigare B) säger också att hon har en make eller maka som heter D, som är 20-40 år gammal och som C  har tappat kontakten med.

C (tidigare B) beviljas PUT och snart får C kontakt med D som befinner sig i Sudan….

Och så rullar det på…

Kommentar: Nej..

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Två miggor om syriska id-kort

Migga 1:

Migrationsverkets presschef Fredrik Bengtsson uppger att de flesta syrier har ID-handlingar (bland annat här) när de söker asyl i Sverige. Det är en uppgift jag kan instämma med.

Det  han däremot inte säger är, att det oftast handlar om att syrierna endast lämnar in sina id-kort – inte sina pass.

Vad beträffar id-korten så har dessa en livslång giltighetstid, med andra ord så kan man med sitt id-kort endast visa att man är syrisk medborgare, men man kan ju lika gärna, efter id-kortets utfärdande, ha fått uppehållstillstånd och till och med blivit medborgare i något annat land!

Kortet ges ju, till skillnad från exempelvis i Sverige, ut på livstid. Det har således endast ett begränsat bevisvärde och anger inte när man senast vistats i Syrien. Dessa uppgifter gällande id-korten  är inte tagna ur luften – utan från dokument i Migrationsverkets egen databas*!

Migga 2:

Det stämmer att de flesta syrier har godtagbara id-handlingar – alltså de som är syrier. Ett syriskt id-kort är av god kvalitet och det är svårt att förfalska.

Men jag, och många kollegor, har också upplevt att en del av dem som har sådana id-kort, men inte visar upp sina pass, nog inte har vistats i Syrien på länge. Det framgår av deras berättelser, bland annat när de försöker beskriva händelser på hemorten.

Kommentar: Ja, vad finns att säga? Inte mycket. Det är ändå knappast några ”ansvariga” som bryr sig om att ett okänt antal ”syrier” redan har PUT eller medborgarskap i andra länder men passar på att söka försörjning i Sverige i stället. Hur många faktiskt asyl- eller skyddsbehövande syrier som tas emot i Sverige kommer vi aldrig att få reda på, bland annat på grund av otillräckliga kunskaper hos helt nya handläggare och beslutsfattare, men främst på grund av Lean-metoden som i det stora hela går ut på att miggorna ska snabbutreda och snabbt fatta beslut (på otillräckliga uppgifter).

Så går det till i den svenska asylhanteringen och det har alltså svenska folket, via sina ”ansvariga” politiker, accepterat, trots att det inte följer den utlänningslag som gäller (ja, som gäller, men alltså samtidigt inte gäller. Förvirrande? Ja…). För annars skulle det knappast kunna gå så här ”hej & hå”-aktigt till.

Om någon eller några miggor har andra erfarenheter – eller liknande, för den delen – än/som miggorna ovan, så hör gärna av er! Alla fakta från asylhanteringsområdet är av intresse, ”gammelmediernas” oftast synnerligen ensidiga och ofta helt felaktiga skildringar och rapporteringar måste balanseras upp och då helst av er miggor, som befinner er i första ledet och verkligen vet vad som händer och sker.

* Syrien: Identitetshandlingar och andra officiella dokument
2.2. ID-kort
Syriska ID-kort utfärdas till medborgare från 16 års ålder av det lokala Civiladministrationskontoret som är underställt inrikesministeriet och sköter folkbokföringsregistren. Alla syriska medborgare har en skyldighet att vara registrerade. Registren är decentraliserade och i varje provins finns ett flertal register.
—————
Kortet saknar giltighetstid och byts endast om det går förlorat, då personen måste presentera en polisrapport för att ansöka om ett nytt.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Fyra miggor: ”Ren lögn!”

I Norge rapporterade tidningen Aftenposten den 3 april bland annat följande, under rubriken 27.000 fikk opphold med usikker identitet:

Tusenvis av utlendinger har fått opphold i Norge de siste tre årene – uten at norske myndigheter vet sikkert hvem de er. Nå skaper ID-problemene økende vanskeligheter for Skatteetaten, NAV, politiet, bankene – og for innvandrerne selv.

(NAV = ung. Arbets- och välfärdsbyrån. Skatteetaten = Skatteverket. Politiet = Polisen).

Vidare skriver Aftenposten:

• 13.167 asylsøkere har fått beskyttelse med «sannsynliggjort» identitet fra 2010 til 2012.
• 12.626 personer har fått familieinnvandring og 1189 personer har fått arbeidsopphold i samme periode – med «sannsynlig identitet».

(Sannsynliggjort = sannolik, dvs inte styrkt).

Och så berättas om en tidigare Arbeiderpartiet-politiker, Khalid Haji Ahmed, som nu medgett att han ljög när han sökte asyl, fick uppehållstillstånd och norskt medborgarskap på de falska grunderna och kunde hämta sin familj till Norge, likaså givetvis, på helt falska grunder. Ahmed påstod att han var från Somalia, trots att han i själva verket var från Djibouti. Också i Sverige finns det personer på offentliga poster som har gjort precis likadant. De kommer från olika länder och har ljugit om allt: asylskäl (som inte fanns) om namn (som inte var deras), om identitet (som är falsk) och medborgarskap (som inte stämmer). Det är handlar om vad som i normala fall brukar kallas ”grovt bedrägeri”, ”urkundsförfalskning” m.m.

På precis samma sätt ljuger asylsökande i Sverige om att de är från Somalia, eftersom det är svårt att kräva id-handlingar från personer därifrån.. I själva verket är de från just Djibouti eller andra länder i Afrika eller, rentav, har redan uppehållstillstånd i något EU-land. Även afghaner från Iran ljuger om sin bakgrund och påstår sig komma från Afghanistan trots att många av dem aldrig ens satt sin fot i landet. Miggorna har berättat om detta i många år hör på bloggen och i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt (som omfattar åren 2008-2011) utan att någon riktigt orkar reagera i Sverige… Boken kan köpas här.

Vidare i Aftenpostens artikel (som lika gärna kunde/borde ha publicerats om svenska förhållanden i en svensk kvällstidning…):

94,1 prosent av asylsøkerne som fikk beskyttelse i 2012, hadde en «sannsynliggjort identitet». Antallet har økt fra 92 prosent i 2010, til tross for at problemet med ID-løse asylsøkere har vært kjent lenge.

Även om detta – alltså att det är exat detsamma i Sverige – har man kunnat läsa här på bloggen och i boken som nämns ovan – Inte svart eller vitt utan svart och vitt. Men inte i svenska medier.

E-postkorrespondens mellan en frågeställare och Migrationsverkets kundtjänst visar att på frågan:
”Hur många har fått asyl och uppehållstillstånd i Sverige där identiteten inte har fastställts?”
svarar Migrationsverkets kundtjänst:
”Under 2012 var det ingen som fick uppehållstillstånd i Sverige som inte hade styrkt sin identitet.”

Alltså, jag upprepar Migrationsverkets kundtjänsts svar, eftersom det är så häpnadsväckande:

Under 2012 var det ingen som fick uppehållstillstånd i Sverige som inte hade styrkt sin identitet.

Eftersom jag med 100 procents säkerhet vet att detta inte stämmer, men jag ändå ville höra vad miggor, handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket, säger om det här helt osannolika, icke trovärdiga, rentav icke styrkta (!) svaret, frågade jag några av dem hur de reagerade på det och här är deras svar:

Migga 1:
Detta var rätt chockerande. Han ljuger ju, rakt upp och ner! Inte en enda somalier har styrkt sin identitet, en bråkdel av de asylsökande så kallade ”barnen” har styrkt sin identitet. Afghaner har sällan några papper, fast de i Afghanistan inte kan gå en enda meter utan sina id-handlingar. Ren lögn. Han borde skämmas!

Migga 2:
Den här tjänstemannen vet inte vad han pratar om eller har missuppfattat frågan. Det ser ut i Sverige som i Norge. De flesta styrker inte identiteten. Några gör den sannolik, men de flesta gör bara hemvisten sannolik. När det gäller afrikaner så visar de sällan några identietshandlingar överhuvudtaget. Problemet är att många folkgrupper lever i olika länder. Vi försöker att genom kunskapsfrågor fastställa om personen i fråga kommmer från den plats han påstår, men det är svårt.

Under den tid när det kom många från Irak så hade i princip alla medborgarskapsbevis och id-kort, men många var förfalskade. Syrierna har id-kort och relativt många har pass. Anledningen är förstås att de vet att de får stanna bara de kan visa att de kommer därifrån. Gissningsvis kommer det att visa sig att många syriska id-kort är förfalskningar. Varför ser det ut så här? Jo, de sökande har mer att tjäna på att inte visa vilka de är för utan id-handlingar blir det svårt att verkställa en utvisning, och de flesta får ju avslag på sina ansökningar.

Migga 3:
Löjeväckande. Och ren lögn. Däremot går det inte att exakt ange hur många som inte styrkt sin identitet eftersom det inte finns någon statistik på det. Men utgå från att det bland asylsökande tillhör undantagen som bekräftar huvudregeln att den berörde styrkt id. Och bland anhöriga från Somalia är det noll.

Migga 4:
Jag har själv skrivit många beslut om uppehållstillstånd under år 2012 och det var inte många av dem som fick PUT som hade styrkt sin identitet…

Oftast var de, som jag skrev PUT-beslut till, somalier och eritreaner. Ingen av dem hade styrkt sin identitet och få hade ens gjort sin identitet sannolik. På rak arm kommer jag ihåg endast en person som fick PUT av mig på grund av skyddsskäl och som hade styrkt sin identitet. Men den personen hade annat medborgarskap och även bevisning för sitt skyddsbehov.

Jag känner inte till något enda fall där ensamkommande barn styrkt eller gjort sin identitet sannolik. Det är ett krav, men det är inte absolut, att man ska ha styrkt sin identitet för att få asyl, men det borde vara ett krav att man åtminstone gjort sin identitet sannolik. För tidsbegränsat UAT av andra skäl än skyddsskäl är styrkt identitet ett krav…

Dra era egna slutsatser, ni som läser detta. Och fundera över hur det kommer sig att svenska medier inte tar upp denna skandal så som man till exempel gör i Norge. Och fundera ännu mer kring varför de politiska partierna, riksdagen och regeringen inte slår näven i bordet mot asylbedrägerierna i Sverige.

Lästips – jag har valt en text per år under de nästan sju år som miggorna larmat: 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012 och 2013:
Om dokumentlöshet och falska identiteter  – 31 januari 2007
En migga: ”Utländska pass utfärdade på falska grunder accepteras som bevis på identitet av åklagare.” – 25 juni 2008
En migga om att personer utan styrkt identitet och med falska historier inte ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige – 7 augusti 2009
En migga: ”Ena dagen måste vi ta alla i förvar och jobba för att dessa identitetslösa lycksökare lämnar Sverige; andra dagen ska vi blunda och tänka: ”Hur skulle det vara i Sverige utan alla dessa kreativa människor som tar sig hit?” – 28 december 2010
En migga om galenskaperna på asylområdet – igen. Och ingen kommer, som vanligt, att vare sig reagera eller – än mindre – agera… – 7 augusti 2011
En migga: ”Det är ju faktiskt, i själva verket, den asylsökande som ska lägga sina identitetshandlingar på bordet innan han eller hon ens ska få sin ansökan prövad!” – 14 oktober 2012
En migga: ”Av de asylsökande som är kvar bedöms bara några få procent vara konventionsflyktingar och några fler vara ”övriga skyddsbehövande”. – 7 februari 2013

Det finns hur många berättelser som helst genom åren, alla finns att läsa antingen via sökfunktionen här på bloggen, under kategorirubriken Asyl&Migration eller i boken Inte svart eller vitt som kan beställas som pappersbok eller laddas ner som e-bok.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

”Land ska med lag byggas”

Land skall med lag byggas var, enligt Nordisk familjebok och Wikipedia, kung Karl XV:s valspråk. Uttrycket återfinns i några av Sveriges gamla landskapslagar: ”Land skal mæþ laghum byggias”, ”mæþ lagh skal man land byggia”. Den isländska polisen har samma motto, men på isländska — ”með lögum skal land byggja”.

Att Sverige är ett land som med lag har byggts, och därmed en rättsstat, har vi varit vana vid att se som ett faktum och det har också varit en det i hundratals år. Lagarna i Sverige stiftas av riksdag och regering och alla lagar gäller förstås i Sverige. Ändå vill inte alla förstå och acceptera att så är fallet. Inte ens alla riksdagsledamöter respekterar i alla delar svensk lag som de och deras partier genomdrivit. Liksom inte heller andra ledande politiker, olika intressegrupper och tongivande journalister med breda plattformar att tuta ut vad de ”tycker”.

När det gäller utlänningslagen så finns det mängder av ”goda människor” som inte vill acceptera att Polisen gör sitt jobb i enlighet med de lagar och regler som finns, inklusive riksdagsledamöter, som borde veta att lagar ändrar man genom välgrundade utredningar, motioner och propositioner och allt vad det heter, och genom att sedan såväl en majoritet av riksdagen som regeringen beslutar att lagen ska skrivas om. Inte genom billiga tricks för att lura eller locka väljare, som debattartiklar och huvudlösa uttalanden i radio och tv!

Det är olämpligt och ovärdigt politiska företrädare att gå ut med anarkistiska uttalanden och skriverier proppade med ord som ”allas lika värde”, ”medmänsklighet”, ”humanitär asylpolitik” och annat, som implicerar att de, som anser att lagen ska följas, inte skulle vara för allas lika värde, medmänsklighet och en humanitär asylpolitik och allt annat som de räknar upp. Om riksdagsledamöter – och andra politiska partiers företrädare och representanter – anser att lagen är felaktig, inhuman, rättsosäker, orättvis etc så har de givetvis sin fulla rätt att säga det. Samtidigt ska de då tala om hur de agerar för att den felaktiga, inhumana, rättsosäkra, orättvisa utlänningslagen ska ändras; hur de vill att den lag som de själva – eller andra företrädare för deras partier – faktiskt har stiftat för inte så länge sedan ska göras om.

Så här enkelt och självklart tycker en insändarskribent i Södermalmsnytt att det är.

Det är självklart att Polisen ska utföra sitt uppdrag i vilket ingår att se till att det inte finns människor som vistas i Sverige illegalt. Illegalt betyder olagligt. Olagligt betyder mot lagen. Mot lagen innebär att det är brottsligt. Brottslighet = Polisens område.

Tämligen självklart är också, att man i större utsträckning kontrollerar personer med vad som traditionellt anses vara ”icke-svenskt utseende”, dvs personer med utseenden som indikerar att de kan komma från länder utanför EU och att de därmed kan tänkas vara personer som vistas här illegalt. Att stoppa personer med traditionellt ”svenskt” utseende är ju ganska meningslöst och ett slöseri med polisens resurser i just detta sammanhang.

Ingen behöver känna sig ”kränkt”, denna ”modekänsla” som människor i Sverige lärs att känna och uttrycka i alla möjliga sammanhang. Lär i stället människor att inte bli kränkta – eller att överleva även om de tycker att det känns jobbigt! – utan att se meningen i att svensk Polis försöker se till att lag och ordning upprätthålls och följer de direktiv som ges dem av Sveriges riksdag och regering i enlighet med den lagstiftning som gäller. Det gagnar faktiskt alla invånare med rätt att vistas i Sverige! Att legitimera sig tar 30-60 sekunder, dvs den tid det tar att hala fram id-kortet ur fickan. De allra flesta har någon form av identitetshandling på sig (id-kort eller körkort) eftersom sådant ofta behövs när man handlar eller tar ut pengar eller hyr något eller köper något på avbetalning. Man har sin id-handling i fickan eller i plånboken, tar fram den, visar den och går vidare.

Uppemot så många som 50.000 personer misstänks uppehålla sig illegalt i Sverige. Illegalt = olagligt = mot lagen = brottsligt. Regeringen har – som sagt – gett Polisen i uppdrag att, i samarbete med andra myndigheter etc, se till att dessa personer lämnar landet. Det rör sig om personer som gått igenom asylprocessen hos Migrationsverket och fått avslag för att de inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl, och som också fått avslag i domstol där de inte heller ansetts ha rätt att stanna i Sverige, men som inte lämnat landet så som lagen föreskriver. Det rör sig också om människor som kommit till Sverige på besöks- eller turistvisering och sedan bara – illegalt – stannat kvar när deras viseringar har gått ut.

Det finns alltså inget fel i att det krävs att man visar sin id-handling när det handlar om att Polisen ska stävja brott (vilket olaglig vistelse i ett land är) och se till att de, som inte har rätt att vara i Sverige lämnar landet. Det är inte upp till enskilda eller grupper av människor att uppvigla mot lagens väktare, att agera mot de lagar som stiftats för att reglera invandringen i Sverige. De som önskar ändringar i utlänningslagen måste gå gängse politiska vägar. Vill man införa helt fri invandring så bör nog också en folkomröstning hållas, så att man kan se om en majoritet av folket – eller bara en högljudd minoritet – önskar öppna Sveriges gränser och tillåta oreglerad och okontrollerad invandring.

En påminnelse bara, ett enkelt faktum: Sverige har redan fri invandring genom sina generösa regler för arbetskraftsinvandring! Alla – precis alla – som har fått arbete i landet och kan visa att de kan försörja sig på det och har någonstans att bo, har rätt att invandra. Och alla som söker asyl får sin sak prövad. Blir det avslag ska man lämna landet, blir det tillstånd får man stanna.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.