Liten textkavalkad – 11 texter från lika många år

Här följer länkar ett antal blogginlägg som dels är något av ”det har jag skrivit om i flera år”-texter, dels sådana som helt enkelt bara tål att påminnas om och därför upprepas. Eftersom urvalet inlägg är så enormt har jag valt ut texter från februari månad från alla år jag bloggat. Eftersom jag började blogga i maj 2005 är texten från det året från just maj. Alltså:

•  Brain damage – 30 maj 2005. Ur texten:

Sverige kommer inte att riskera någon brain drain i framtiden! Detta för att svenskarna kommer att stanna i Sverige eftersom de inte kommer att kunna konkurrera med människor från andra länder och ingen kommer att vilja ha dem.

Landets skol- och utbildningsväsende är så svagt och dåligt att de minimala kunskaper som eleverna inhämtar inte kommer att leda till annat än brain damage. I betydelsen ”förstörda hjärnor”.

•  Be my guest 28: Vera Efron – 27 februari 2006. Ur texten:

Sommaren 2003 förverkligade jag min dröm om att bli författare och debuterade med den självbiografiska romanen ”Aktiebolaget Rysk Roulette”. Det var det mest självutlämnande jag någonsin skrivit. Jag skrev om min uppväxt i Sibirien, om min far som övergav mig och om Sovjetunionens hjärntvätt som började redan på dagis. Jag skrev om min kamp mot diktaturen och om att ha jagats av KGB. Jag skrev också om mitt nya liv i Sverige, om hur det var att slitas sönder mellan arbetet, omtanken om barnen och kärleken till en gift man. Fast den största anledningen till att jag, en ensamstående tvåbarnsmamma och småföretagare lyckades förmå mig själv att skriva en bok, var min vilja att belysa hur det känns för en vanlig människa när hon drabbas av myndigheternas makt.
(Flera texter om Vera Efron kan läsas här.)

•  Utländska medier rapporterar om den svenska asylmottagningen – 26 februari 2007. Ur texten:

Det är bra att utländska medier kommer till Sverige och granskar oss och beskriver saker och ting utifrån sina referensramar, sitt sätt att se på saker.

•  Somalier gripna misstänkta för att ha planerat terrordåd – 29 februari 2008. Ur texten:

Vad är det som gör att man i Sverige tror, att så fort någon kommit hit och fått svenskt medborgarskap så är han eller hon ”svensk”? Fråga vem som helst bland invandrare i första generationen – och ofta också i andra – om de upplever sig som ”svenskar”! Och tänk lite själva: om svenskar emigrerar till Australien eller USA eller Thailand – känner de sig då som australiensare, amerikaner eller thailändare så snart de bosatt sig där? Visst inte.

•  Vidare om Migrationsverkets stenvänderi – 28 februari 2009
(mer om Adil Hakimjan kan läsas här och här.) Ur texten:

Efter tillkomsten av Dublinkonventionen och Dublinförordningen blir den s.k. första asyllandsprincipen tillämplig endast när utlänningen har kommit till Sverige direkt från land utanför EU-området. Då måste väl även verkets generaldirektör Dan Eliasson, rättsenhetens beslutsfattare Helene Hedebris och rättschefen Mikael Ribbenvik inse att det inte blir många personer som kommer att utvisas från Sverige med stöd av första asyllandsprincipen eftersom det inte kommer att finns många som Adil som varit inspärrade på Guantánamo i flera år, blivit dumpade i Albanien och har nära släktingar i Sverige.

•  ”Ge mig en bomb så ska jag utplåna förvaren från Sveriges yta” – 28 februari 2010.Ur texten:

Att uttala sig som pjäsförfattaren är förkastligt. Han uttrycker sig samhällsomstörtande när han meddelar att han vill spränga lokaler i luften för att han inte gillar dem och inte accepterar de lagar som gäller i landet. Det han säger skulle i många andra länder anses allvarligt. Hur man ser på det rent juridiskt i Sverige är svårt att veta – polis och rättsväsende är inte de mest väl utvecklade och effektiva i detta land.

•  Röda Korset: ‘Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.’ – 28 februari 2011. Ur texten:

Vad som däremot inte bara bör utan måste krävas av alla som får en fristad och försörjning i Sverige är att de anpassar sig till det land och det samhälle de kommit till. Att de respekterar det land och det samhälle de kommit till och som ingen tvingar någon att stanna kvar i om han/hon inte vill göra det. Detta är så självklart att det är häpnadsväckande att man inte förstått det i Sverige!

•  Är ”verklighetsfrämmandeskap” ett plus för ministrar i Sverige? – 24 februari 2012. Ur texten:

”Utrikes födda”??? Särbehandlingen ska alltså inte gälla för svenskfödda som anställer svenskfödda, men ska de gälla för utrikes födda som anställer inrikesfödda? Och vad är då ”inrikesfödda”? Är det svenskar eller är det också barn till afghaner, somalier, irakier födda i Sverige? Ska kriteriet vara att alla som bor inom vissa, av Ullenhag definierade gränser, i s.k. utsatta områden, omfattas av hans idéer om ”lägre kostnader för att verka och anställa” i hans ”nystartszoner”? Eller ska det enbart gälla asylinvandrade? Eller ska det bara gälla asylinvandrare som inte behärskar svenska? Hur ska Ullenhag definiera vilka som ska särbehandlas?

•  En migga: ”Inte heller flydde han till Sverige utan han reste hit legalt efter att det första asyllandet beviljat honom både uppehållstillstånd och främlingspass!” – 28 februari 2013. Ur texten:

På frågan varför han låtsades vara minderårig när han kom till Sverige (och varför han sökte asyl i Sverige när han redan hade fått asyl i ett annat land) men inte när han kom till det första asyllandet ville han inte svara, och på frågan om varför han inte stannade i det första asyllandet där han redan ju hade fått tillstånd som alternativt skyddsbehövande, var svaret att så fort man får tillstånd i det landet så måste man lämna förläggningen och då måste man klara sig själv. Man måste försörja sig själv, det finns inga jobb eller bostäder och man får inte hämta dit sin fru om man inte har jobb och bostad…

•  Blandade fakta från de nordiska länderna – 27 februari 2014. Ur texten:

Norge. Asylmottagningn i Bodø har skickat ett bekymrat brev till regeringen om att asylsökande med påstått skyddsbehov reser till sina hemländer på semester. UDI (Udlendingsdirektoratet, motsvarande Migrationsverket i Sverige) har ingen översikt av hur många det handlar om. Så här skriver Beate Klette, återvändanderådgivare vid Bodø Mottagningscenter i brevet till justitieminister Anders Anundsen (Frp):

Hur farligt är det egentligen i hemlandet som gör att man kvalificerar att man får uppehållstillstånd när man bara efter några månader kan återvända dit på semester?

•  En migga: ”Det man inte får glömma bort i detta sammanhang är att på den svarta marknaden säljs även de av Migrationsverket utfärdade resehandlingarna resedokument och främlingspass.” – 26 februari 2015. Ur texten:

Resedokument och främlingspass
Rapportering finns om att personer som sålt sina resedokument och främlingspass har fått upp till 30.000 kronor per styck. Dessa dokument är också mycket eftertraktade på den svarta marknaden.

•  Finland. ”Var femte kan inte läsa och skriva ens på sitt modersmål och engelska talar som mest cirka 10 procent av de asylsökande.” – 12 februari 2016. Ur texten:

– Det är inte särskilt många som har någon yrkesutbildning; de utgör endast cirka 10–20 procent. Andelen högutbildade asylsökande är klart under 10 procent, säger justitie- och arbetsminister Jari Lindströms specialmedarbetare Sakari Puisto. Dessutom kan var femte inte läsa och skriva ens på sitt modersmål och engelska talar som mest cirka 10 procent av de asylsökande.

På bloggen finns idag 8.462 inlägg i mängder av olika ämnen. En stor del av texterna har skrivits av miggor – anställda på Migrationsverket – men också av andra under rubriken Be my guest, bland annat: Krister Thelin, Thomas Gür, Nuri Kino, Nima Dervish, Mirka Kettunen, Karin Dahlström, Evelyn Malzani och många fler.

Det finns texter av utlänningspoliser, familjehemsföräldrar och personal på HVB. Men också av mig. Dessutom finns mängder av texter om och från Finland och en hel del också från övriga Norden.

Jag passar också på att slå ett slag för de böcker som getts ut på Mummelförlaget, skrivna av:

Nima Dervish, David Eberhard, Ilan Sadé, Zulmay Afzali, Katrin Fogelby, SFI-elever, Aniram Niletram och mig själv, Merit Wager.

Samtliga böcker finns i pappersform men också som e-böcker, klara att ladda ner direkt för en billig penning.

 

 

 

 

Ur förordet: ”Vilka krafter eller trender är det som ligger bakom alla de fel och brister som miggorna desperat har rapporterat om år ut och år in?”

Ilan Sadé, chefsjurist på Nordbro AB; skribent och författare till Frommare kan ingen vara, har skrivit förordet till den tredje boken i serien ”Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar april 2014-oktober 2015”. De två tidigare böckerna omfattar 2008-2011 och 2012-mars 2014.

Ur texten:

Mot bakgrund av alla vittnesmål om Migrationsverkets oförmåga att tillämpa migrationsrätten såsom det var tänkt när antalet sökande var hanterbart, är det föga förvånande att systemet nu, i dessa dagar, helt är satt ur spel. Den noggranna, principfasta, individuella och rättvisa asylprövningen är sedan länge död och begraven. Att då komma igång med en sådan prövning i tider som dessa är givetvis omöjligt.

Vilka krafter eller trender är det som ligger bakom alla de fel och brister som miggorna desperat har rapporterat om år ut och år in?

Någonting som jag som jurist tydligt har märkt är hur förvaltningen har blivit allt mer politiserad, varpå politikerna kan skylla på att viktiga frågor ligger bortom deras maktsfär. I stora drag har politikerna skyfflat över frågor som tidigare avgjordes av dem på Migrationsverket och på förvaltningsdomstolarna. Myndigheterna tackar för förtroendet och bedriver just politik – låt vara i juridisk fjäderdräkt. I debatten kan sedan politikerna, för att inte tala om folk från mitt eget skrå, ge svenska folket det ödesmättade beskedet att Sverige faktiskt inte längre politiskt (det vill säga demokratiskt) kan styra över invandringen. Den nuvarande ordningen sägs vara det enda tänkbara utfallet av en lojal tolkning av Sveriges internationella åtaganden och den EU-rätt som numera också inverkar på asylrätten. Exempelvis berättar en av miggorna i denna bok om EU-rättens kriterier för utvisning till ”tredje land”, alltså till ett annat land än den sökandes ursprungsland. Det intressanta här är förstås att EU-rätten är öppen för tolkningar, varvid Migrationsverket uppenbarligen gör tolkningen att Sverige inte ens kan utvisa en sökande som saknar asylskäl till vissa medlemsländer där vederbörande tidigare har bott! Frågan är förstås vem som har makten över en fråga som denna. Migrationsverket? Migrationsöverdomstolen? EU-domstolen?

Läs utdrag ur boken (och de två tidigare böckerna i serien) genom att klicka på bilderna nedan, och ladda ner dem som e-böcker eller beställ som pappersböcker direkt från Mummelförlaget.

Ilan Sadé: ”Dagens migration till Europa drivs av ett sökande efter välstånd och säkerhet, snarare än att bygga en ny och säker nationalstat.”

s författare, juristen Ilan Sadé, skriver om svensk invandringspolitik och smuggling.

Läs mer här och beställ hans tankeväckande bok Frommare kan ingen vara i pappersformat eller som e-bok.

Mummelförlagets författare om sin syn på svenska politiker och journalister

Under rubriken Mummelförlagets författare: ”Jag är urbota genomtrött på svenska politikers och journalisters samlade idioti.” skriver Ilan Sadé, författare till Frommare kan ingen vara) en text som är både läs- och tänkvärd. Ett kort utdrag ur texten (läs den i sin helhet, klicka på rubriklänken):

Värst av allt är alla surrogatdebatter. Surrogat betyder ersättning, i meningen att träda in istället för någonting annat. Det ligger i sakens natur att det där andra, som surrogatet ersätter, brukar vara mer önskvärt, ursprungligt eller äkta. Surrogatdebatt är följaktligen en debatt som förs istället för en debatt rörande någonting mer äkta eller angeläget. En surrogatdebatt drivs ofta av att det finns intressen som vill förhindra att människor blir medvetna om det äkta eller det angelägna. Medborgarna ska istället fösas in i en inte sällan falsk motsättning mellan två poler, där allt är riggat på förhand för att man ska välja den ena polen, varpå äkta problem och angelägna frågor förblir obehandlade.

Läs hela Ilan Sadés text!

 

 

Om en recension av Ilan Sadés bok Frommare kan ingen vara

Boken Frommare kan ingen vara har recenserats av Krister Thelin, domare och bland annat tidigare ledamot av FNs kommitté för mänskliga rättigheter. Här är ett mycket kort utdrag, läs hela recensionen här:

Det är överlag en mycket välskriven produkt med många träffsäkra iakttagelser med udden riktad mot rådande vänsterparadigm.

 

Om det första programmet i Radio24syv:s serie Danmarks Röst

Jag lyssnade på nätet på det första programmet i Danmarks Radio24syv:s serie Danmarks Röst, där Mikael Jalving samtalade med Gunnar Sandelin och där även Fredrick Federley medverkade kort. Programmet var det mest lyssnade på av alla i går.

Det jag slogs mest av när jag lyssnade var tonen hos programledaren, så olik den ofta lätt hätska och grötmyndiga tonen hos svenska program- och debattledare. Och avsaknaden av det lite svårdefinierbara begreppet ”politisk korrekthet”, helt enkel avsaknaden av underliggande politiska hänsyn och ”fingrar-i-luften”. Tonen och atmosfären var en helt annan än i svenska motsvarande program (oavsett ämne). Det fanns en respekt för den medverkande och en genuin nyfikenhet hos Mikael Jalving, som man alltför sällan upplever i svensk radio (däremot i finsk och finlandssvensk). Han lät Gunnar Sandelin tala till punkt och avbröt inte hela tiden på ett oartigt och abrupt sätt som svenska journalister och programledare så ofta gör (för att de hellre vill höra sina egna röster?). Mikael Jalving var också, till skillnad från väldigt många av sina svenska kollegor, ordentligt påläst.

Gunnar Sandelin kom alltså till tals utan att avbrytas av en självhävdande, lätt uppblåst programledare och utan att behöva höra de gängse, ofta insinuanta standardfrågorna som så gott som alltid ställs av svenska journalister när det handlar om någon som är kritisk till den stora asylinvandringen till Sverige (men inte bara då). Och lyssnaren leddes inte av programledaren till att ”tycka som man ska tycka” (i Sverige). Det fanns hos Jalving – till skillnad från hur det hade varit med en svensk programledare – ingen önskan om att prompt manifestera sin egen åsikt och ”sätta dit” sin gäst för det denne sa och tyckte. Lyssnaren fick helt enkelt ta till sig det som sades och själv bilda sig en uppfattning, helt utan de i Sverige ständigt närvarande pekpinnarna.

Talande var också det lilla avsnitt där Jalving berättade om den svenska sågningsreaktionen i Aftonbladet, redan innan programmet sänts! Och oartigheten (fegheten?) hos den som sågat programmet totalt utan att ha hört det, som inte ens brydde sig om att svara på en inbjudan från Jalving att komma och tala om det i Danmarks Röst!

Den som vill kan ställa in öronen på förutsättningslös lyssning och efter att ha hört programmet själv bilda sig en egen uppfattning om det. Det är ju lättare att ha en uppfattning efter att man har hört det än att, som recensenten i Aftonbladet, ha starka åsikter om det innan det ens sänts…

Den 1 juli medverkade Ilan Sadé i Danmarks Röst, troligen inbjuden både för sin artikel i Dagens Juridik och för sin nyutkomna bok Frommare kan ingen vara (Mummelförlaget).

© denna blogg.