Finland. ”På förläggningarna får de asylsökande grundläggande fakta om det finländska samhället, eftersom de vistas i Finland åtminstone under den tid som deras ansökningar behandlas.”

Migrationsverket i Finland om integration och vad som görs på asylboendena för dem som väntar på beslut på sina asylansökningar:

Endast personer som fått uppehållstillstånd har rätt till integration

Migrationsverket har kritiserats för att asylsökande inte integreras i tillräckligt hög grad i det finländska samhället. Migrationsverket och förläggningarna som styrs av verket bär inte ansvaret för integrationen.

Asylsökande som inkvarteras på förläggningarna befinner sig i ett vänteläge, eftersom de väntar på att få veta om de får tillstånd att stanna i Finland. Den egentliga integrationen inleds först om asylsökanden får ett positivt beslut. Mottagningsverksamheten regleras i en annan lag än integration.

Förläggningarna förbereder asylsökande för ett självständigt liv

Vid förläggningarna understöds verksamhet som hjälper asylsökande att inleda ett självständigt liv om han eller hon får tillstånd att stanna i Finland. Vid förläggningarna arrangeras exempelvis arbets- och studieverksamhet för att uppmuntra till självständighet. Undervisning i finska eller svenska språket ger baskunskaper och en grund för eventuella fortsatta studier. Utöver detta ser man på förläggningarna till att de asylsökande får grundläggande fakta om det finländska samhället, eftersom de vistas i Finland åtminstone under den tid som deras ansökningar behandlas.

De asylsökande ges möjlighet att lära känna det finska samhället som en del av vardagen på förläggningen. Vid förläggningarna har man traditionellt arrangerat mångsidig hobbyverksamhet i samarbete med olika organisationer. Även hjälp från frivilliga är av stor betydelse då asylsökandena lär känna den nya livsmiljön.

Den egentliga integrationen sker i kommunerna

För den egentliga integreringen svarar kommunerna under ledning av NTM-centralerna (Närings-, trafik- och miljöcentralen) och Arbets- och näringsministeriet.

Rätt till tjänster enligt integrationslagen har de asylsökande som får ett positivt beslut och flyttar från förläggningen till kommunen. I detta fall utreder man exempelvis hur arbetserfarenheten eller utbildningen hos en asylsökande som fått uppehållstillstånd kan förenas med det finska utbildningssystemet och den finska arbetsmarknaden. Dessutom kan asylsökandens möjlighet att få arbete främjas med språkstudier.

Det är inga nyheter

Ibland, när jag söker efter något bland mina drygt 8300 (!) publicerade inlägg här på bloggen, så hamnar jag i inlägg som jag glömt eller förträngt. Och då kommer minnena kring texterna tillbaka och för med sig tankar och funderingar om vad som hänt sedan de skrevs. Som i detta osannolika fall, ett av tusentals lika osannolika, mer eller mindre hårresande saker jag skrivit om genom åren.

Klicka på text- och bildrutan för att läsa inlägget.

Det här inlägget är 8 år och 3 månader gammalt. vad har hänt med dessa och andra förfalskare sedan dess? Ingenting, gissar jag, precis som det berättas i det här inlägget. Ur texten:

Vid rättegången visade det sig att polisen hittat en hel förfalskarverkstad i lägenheten. Allt fanns för att förfalska vilka irakiska dokument som helst. Hur domen löd? Eftersom det inte gick att bevisa (!!!) att mannen förfalskat något frikändes han. Däremot dömdes han för att ha kört svarttaxi…

En annan text som också kom upp är från den 26 oktober 2010, alltså skrivet för 5,5 år sedan: En migga: ”Sagan om kejsarens nya (arbets-)kläder”. Ur den texten:

Omfamningen av Miljöpartiet blir bara värre och värre. Men det framstår som ett svårslaget rekord i fördumning när Miljöpartiet får applåder för att framföra argumentet att våra invandrare ger ökad utrikeshandel. De invandrare som avses är som bekant de som kommer från asyl- och anhöriginvandrarspåret, och de kommer främst från Somalia, Afghanistan, Irak, Eritrea och Kosovo. När blev det för EU en storsäljare att ordna handelsavtal för dessa länder? De finns knappt i statistiken.

Att det inte funnits information om galenskaperna på asyl- och migrationsområdet, att ”ingen har kunnat ana att det skulle bli så här” etc är ren och skär lögn. Läs gärna hela ovanstående inlägg, det innehåller information som man inte med bästa vilja i världen kan låtsas som om den inte funnits!

Och sist, men inte minst, kom jag in på den här texten från den 28 februari 2011, alltså skrivet för drygt fyra år sedan: Röda Korset: ‘Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.’ Det skrevs med anledning av att Migration Integration Policy Index – MIPEX i en ny studie som presenteras den 28 februari 2010 pekade på stora skillnader i hur väl olika länder lyckas med att ge invandrare och flyktingar möjlighet att delta i samhället. Enligt den hamnade Sverige på första plats bland 31 länder i Europa och Nordamerika. Röda Korset i Sverige i ett pressmeddelande den 28 februari konstaterade så snabbt att:

Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.

Men som så ofta var näsorna korta. De såg inte – eller låtsades inte se – det som jag framhöll i min text:

Sverige kanske har de bästa förutsättningarna efter vissa uppställda kriterier i studien, men att ha förutsättningar är inte detsamma som att verkligen ha förmåga att uppfylla och fullfölja dem!

En del av det som skrivits om här på bloggen i många år har nu – under galgen – börjat tas upp av svenska medier. Men som om det vore nyheter, vilket det ju absolut inte är! Väldigt mycket har varit känt hur länge som helst, men en stor del av journalistkåren har misskött sitt uppdrag. Den har kört med skygglappar och öronproppar och selektiva urvalsmetoder och av egna outgrundliga skäl inte rapporterat till allmänheten om en hel del sådant som varit väl känt och som allmänheten har haft rätt att veta.

Inte förrän nu, år 2015 och 2016, efter nära tre decennier av ständigt ökande asyl- och annan invandring till Sverige har Public Service utnämnt två – som de kallar dem – ”migrationskorrespondenter”, en för Sveriges Radio och en för Sveriges Television. Hur objektiva och mångsidiga deras reportage kommer att bli återstår att se. SR:s migrationskorrespondent har gjort en del redan, SVT:s dito har väl ännu inte riktigt kommit i gång. Hoppas att de börjar med att lära sig vokabulären (inte kalla asylsökande och migranter för ”flyktingar”, till exempel) och skalar bort de värsta flosklerna och att de har mandat att rapportera objektivt, mångsidigt, faktabaserat, sanningsenligt och korrekt.

Det finns även en hel del goda exempel på journalister och skribenter som på djupet verkar ha insett att de har varit enkelspåriga och okunniga på asyl-, migrations- och integrationsområdena och som nu beskriver dessa områden på ett mer balanserat och allsidigt sätt. Jag ska försöka hinna skriva något om dem också, det är inte mer än rätt.

Tips 1: Följ gärna bloggen så kommer information varje gång en ny text publiceras!
Tips 2: Alla texter om och från Finland från början av den stora migrantvandringen genom Europa (början av september 2015), finns samlade här.

© denna blogg.

Det kom ett mejl: ”Skulle inte de allmänna medierna kunna ta och upplysa mig och den snabbt ökande skaran av tvivlare om allt det jag ställer frågor om och ge oss fakta, inte bara känslor?”

Det kom ett mejl:

Jag som skriver detta är en andra generationens invandrare, gift med en invandrare. Vi har båda universitetsexamen från Stockholms universitet, vi är egna företagare inom IT och PR och bor i villa utanför Stockholm. Min far kom hit från Canada 1967, med bland annat en examen från Cambridge, England, i bagaget. 1968 arbetade han som lärare på ett svenskt gymnasium, vilket han gjorde ända fram till sin pension. Han och vi har varit en god affär för Sverige.

I samband med Husbykravallerna började jag inhämta information om migration och integration från andra källor än de etablerade massmedierna. Det jag hittade skrämde mig, men inte i den omfattning som det som nu sker, skrämmer mig. Jag tror inte på konspirationsteorier, men det jag själv upplever och det jag får läsa om i massmedier överensstämmer inte, något jag uppfattar att allt fler delar.

En arbetskollegas fru engagerade sig i migrationskatastrofen i höstas och åkte till Centralstationen i Stockholm för att ta emot vad hon, via svenska mediers rapportering, fått för sig skulle vara trevliga barnfamiljer från Syrien som hade flytt för sina liv med IS-bödlar flåsande i nacken. Hon ledsnade redan efter ett par dagar;  de absolut flesta som kom var unga män som dessutom inte alltid var särskilt trevliga. På bilder i svenska massmedier lyckades fotograferna skapa ett intryck av att det var mest barnfamiljer som befann sig på stationen, vilket inte alls överensstämde med min kollegas frus egna upplevelser och inte heller med UNHCRs uppgifter om vilka som tagit sig till Europa. Nämligen 72 procent unga män, om jag inte minns fel.

Det jag saknar i den mediala rapporteringen är mer fakta om vad som händer. Asylsökarkatastrofen som drabbade Europa och Sverige (de flesta är väl inte flyktingar enligt den officiella definitionen?) verkade få de allra flesta att tänka enbart med hjärtat. Men medierna borde absolut ha rapporterat mer faktagrundat, inte så mycket baserat på känslor. Det finns ett stort antal problem (inte utmaningar) som väntar i vårt samhälle om den stora utomeuropeiska invandringen fortsätter. Om inte massmedierna ger en mer heltäckande bild lämnar de över till de så kallade hatsajterna som allt fler verkar vända sig till när mainstream media sviker.

Saker för medier att ta upp och för oss alla att diskutera:

1.  Vilka är det som nu kommer till Sverige?
2.  Varför kommer det så många nu?
3.  Hur ser asylinvandringen per capita ut i Europa de senaste tio åren?
4.  Varför kommer så väldigt många till just Sverige? Vad är det som drar?
5.  Hur många av dem som kommer till Sverige får flyktingstatus? Varför får de andra uppehållstillstånd?
6.  Vad säger Genèvekonventionen om flyktingars rättigheter och skyldigheter?
7.  Får man resa genom ett dussintal länder från till exempel Afghanistan utan att registrera sig i något av de säkra länderna som man korsar på vägen hit?  Är det okej att välja och vraka vilket and man ska ”söka skydd” i?
8.  Om inte, varför verkar alla se mellan fingrarna med detta?
9.  Vilken andel av dem som får asyl och sedan vill ta hit anhöriga måste försörja dem själva, som väl lagen föreskriver? Det vill säga vilken andel får dispens från lagen? Jag har läst att det rör sig om mer än 99 procent. Varför har man ens en försörjningslag i sådana fall?
10. Hur ser utbildningsnivån ut för dem som kommer hit? Ibland ger massmedia och politiker bilden av att de som kommer är högutbildade. I vilken utsträckning är det sant? I vilken utsträckning har de som kommer hit en utbildning som är relevant för den svenska arbetsmarknaden? Till exempel: om man är jurist från Afghanistan, vilken relevans har den utbildningen i Sverige? Agronom? Lärare?
11. Hur lång tid tar det i genomsnitt för en person från något av de stora asylsökarländerna som får uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov i Sverige, att komma bli självförsörjande?
12. Hur många anhöriginvandrare har det kommit per person som fått asyl/uppehållstillstånd som skyddsbehövande under de senaste tio åren?
13. Hur kommer det sig att så många så alla de ensamkommande barn kommer till just Sverige och inte till våra grannländer? Kan det ha att göra med att våra grannländer ålderstestar dem men att Sverige inte gör det?
14. Hur ser ekonomin ut för kommuner i Sverige som under lång tid tagit emot många asylsökande, till exempel Malmö, Södertälje, Botkyrka? Har den så kallade investeringen givit avkastning än? Om inte, när förväntas den göra det?
15. Hur kommer det sig att politikerna i Sverige har givit Migrationsverket mandat att på eget bevåg ge alla syrier och eritreaner permanenta uppehållstillstånd?
16. Stämmer det att syrier och eritreaner får permanent uppehållstillstånd i Sverige även om de redan har det i ett annat land?
17. Vilken andel av dem som kommit och kommer till Sverige påstår sig sakna id-handlingar?
18. Vad händer med dem som saknar id-handling och inte får asyl/uppehållstillstånd i Sverige? Utvisas de? Hur snabbt?
19. Finns det något problem med att befinna sig illegalt i Sverige? Deras barn får ju gå i skola, de själva får både sjuk- och tandvård samt slipper betala skatt.
20. Hur ska vi säkerställa att antalet utanförskapsområden inte bara fortsätter att växa med de volymer av människor som kommit och kommer till Sverige?
21. Vad ska de jobba med?
22. Vem ska utbilda dem?
23. Var finns sjukvårdarna som ska ta hand om dem? Och oss?
24. Hur många bostäder måste det byggas? Jag har sett en siffra, 700.000 bostäder på fem år. Om den stämmer innebär det i princip ett nytt Stockholm på bara fem år. Vem ska betala för byggandet av dessa bostäder? Vem ska betala hyrorna?
25. Hur ser de faktiska kostnaderna ut för en migration på, säg 100.000 asylinvandrare per år med den sysselsättningsgrad de tidigare haft för de folkgrupper som kommer nu? Hur ser kostnaden ut om tio år om det fortsätter komma 100.000 eller fler varje år?
26. Hur ser kommunernas budgetar ut, de som sedan ett tag tagit emot många asylinvandrare? Hur fördelas sig till exempel utbetalningarna av försörjningsstöd, det vill säga hur överrepresenterade är asylinvandrarna?

Och så vidare. Många ytterligare frågor återstår. Jag har inte ens berört brottsligheten än. Eller tiggarna. Eller vad det som sker innebär för det svenska samhället som har byggts upp under generationer. Vad händer när väldigt många personer från världens sämsta ställda länder kommer till oss och omgående får ta full del av vår välfärd? Kommer de automatiskt att få svenska värderingar och bli goda svenska medborgare? Tillåt mig tvivla.

Jag har heller inte berört varför varenda kommun i Sverige plötsligt måste ha personer som jobbar mot islamistisk radikalisering. Varför jobbar inte de muslimska församlingarna mot detta?

För mig är det uppenbart att varenda människa med någorlunda fungerande analytisk förmåga inser att Sverige omöjligt kan ta emot och integrera ens en bråkdel av dem som kommit de senaste åren. En fyr- eller femdubbling av redan tidigare alldeles för stora volymer är på väg att bringa det svenska välfärdssamhället till en kollaps. Om detta är det tämligen tyst i de stora medierna. Varför?

Skulle inte de allmänna medierna kunna ta och upplysa mig och den snabbt ökande skaran av tvivlare om allt det jag ställer frågor om och ge oss fakta, inte bara känslor? Tino Sanandaji har en förmåga att ta fram fakta för att krossa myter. Hans opponenter brukar endast använda känslor.

Sedan årsskiftet har jag följt dessa frågor och debatten kring dem ganska sporadiskt då jag märkte att funderingarna kring vad som händer med Sverige tyvärr fick en negativ påverkan på mitt humör. Samtidigt beundrar jag dig, Tino Sanandaji med flera som oförtrutet kämpar på för att upplysa och informera. Förhoppningsvis kan terrorattentaten med ”svenskar” som aktiva medhjälpare få vår halvsovande befolkning att börja fundera på om den inte ändå tycker att det är viktigt för vilka och för hur många vi öppnar våra hjärtan och våra plånböcker och lovar livslång försörjning till.

Ett mycket litet steg i rätt riktning – men det har tagit alldeles för lång tid – är att en del medier börjar förstå att alla som kommer till Europa inte generellt ska benämnas ”flyktingar” eftersom de ofta är ”migranter” och inte ”flyktingar”.

Det finns som sagt många fler frågor att ställa, men just nu måste jag starkt fokusera mig på mitt jobb och att dra in pengar ifall att det Sverige som vi har växt upp i och älskar inte längre är ett alternativ för mig och min familj att leva i. Ett litet hopp finns dock fortfarande om att regeringen verkligen ska skärpa lagstiftningen och att socialdemokraterna inte ska vika ner sig för Miljöpartiet nu när strömmen av asylsökande åtminstone för tillfället har hamnat på en lite mer hanterbar nivå.

Jag hoppas också att Schengen-överenskommelsen förpassas till historieböckerna och att gränskontroller återinförs permanent i hela Europa så att vi kan förhindra olika former av kriminella att lätt förflytta sig mellan våra länder.

Signaturen Bekymrad

Kommentar: 26 frågor inklusive mängder av följdfrågor i många av dem, samt ytterligare frågor som inte är numrerade. Reflektioner. Förhoppningar. Se här, medieredaktioner, här är frågor som jag kan tänka mig att många vanliga, hyggliga människor gärna vill att ni ska söka svaren på och servera dem sakligt och korrekt utan vinklingar och egna ideologiska bakgrunder. Så svårt är det inte, vi är ganska många som lyckas med det varje dag men som inte når lika många som betydligt större medier. Allt fler som vill ha raka svar och hårda fakta på asyl-, migrations- och integrationsområdena kommer annars att söka sig bort från ”gammelmedierna” för att få en mer nyanserad och trovärdig information.

Personen som skrivit texten har valt att vara anonym. De flesta förstår varför. Jag vet vem personen är.
© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till denna sida så att texten kan läsas i sin helhet av intresserade.

Finland. Förslag om identitetskort för utlänningar.

I fortsättningen kan alla som fått uppehållstillstånd beviljas identitetskort för utlänningar (sammandrag av texten)

Regeringen har den 7 april till riksdagen överlämnat en proposition med förslag till lag om identitetskort och till vissa lagar som har samband med den.

Det föreslås att alla [utlänningar] som har uppehållstillstånd och hemkommun, i fortsättningen kan beviljas identitetskort för utlänningar, vilket främjar deras integration. Om sökanden inte har något dokument som bekräftar identiteten, kan man styrka identiteten genom att göra en jämförelse av fingeravtrycken med fingeravtrycken i sökandens uppehållstillståndskort. Giltighetstiden för kortet ska bindas till giltighetstiden för uppehållstillståndet

Den nya lagen om identitetskort avses huvudsakligen träda i kraft i slutet av 2016.

Kommentar: Att utlänningar ska kunna få speciella identitetskort är säkert bra, men jag förstår inte hur en person med okänd identitet kan ges ett identitetskort på grundval av fingeravtryck i personens uppehållstillståndskort? Han/hon har ju inte styrkt/visat sin identitet när han/hon fick uppehållstillståndskortet (i så fall skulle han/hon ju kunna visa upp dokument som bekräftar identiteten!); hur menar man då att fingeravtrycket i det kortet ska kunna ligga till grund för ett ”riktigt” identitetskort?

© Översättning Merit Wager

Finland. ”Invandrare måste erbjudas möjligheter, men de ska också avkrävas motprestationer. Vi får inte lära dem att leva på bidrag.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på MTV Uutisets sajt (på finska).

Migrationsverket om sina skärpta riktlinjer: De ekonomiska bidragen är enda sättet att styra vart de som bevisats uppehållstillstånd flyttar

Att asylsökande som fått uppehållstillstånd flyttar från mottagningsboendena till huvudstaden ska inte uppmuntras. Ekonomiskt bidrag för dem som flyttar dit tas bort. Men enligt Migrationsverket är detta inte något nytt utan det handlar om att man tolkar riktlinjerna strängare.

Man vill göra det svårare för asylinvandrade att flytta till huvudstadsregionen. Migrationsverket har för en månad sedan gett direktiv om att de inte ska lämna bidrag till exempelvis hyra när det gäller flytt till huvudstaden. Ekonomiskt bidrag lämnas endast för flytt i den region där mottagningscentralen ligger eller till en närliggande region. För flytt till huvudstaden ges bidrag endast i de fall där en asylinvandrad redan har fått en studie- eller arbetsplats.

Enligt Tiina Järvinen, överinspektör vid Migrationsverket, är anledning helt enkelt den att det är svart att hitta bostäder till rimlig kostnad i Helsingforstrakten och att det tar lång tid att få ta del av  integrationsutbildningen. Dessa två anledningar medför enligt Migrationsverket, ofta problem, bland annat svårigheter att betala hyran, skuldsättning och bostadslöshet.

– Vi kan förstås inte förbjuda någon att flytta, men vi har redan tidigare haft fall där personer som fått uppehållstillstånd återvänt till den kommun där de från början bodde eftersom det inte gick så bra i huvudstaden, säger Tiina Järvinen.
——————
Migrationsverkets strängare tolkning motsvarar också väl den plan som Arbets- och näringsministeriet presenterat i februari. Enligt den vill ministeriet placera ut dem som fått uppehållstillstånd i olika delar av Finland, så att det inte uppstår ett ”flöde” till tillväxtcentra. I planen ingår också att kartlägga dessa personers kunskaper så att de kan placeras på orter där det kan finnas möjlighet att få både bostad och arbete.
——————
Fredagen den 4 mars sammanträdde justitie- och arbetsminister Jari Lindström och inrikesminister Petteri  Orpo och deltog gjorde även ledningarna från Finlands större städer.

Minister Lindström framhöll att det behövs nya sätt att tänka kring integration:

– Det måste skapas nya handlingsmodeller där en invandrad till exempel kan lära sig finska och skaffa sig ett yrke samtidigt. Invandrare måste erbjudas möjligheter, men de ska också avkrävas motprestationer. Vi får inte lära dem att leva på bidrag.

© Översättning Merit Wager

 

 

 

Finland. En avgrund öppnar sig när vi möter tankesätt och inställningar till livet som är så främmande för oss att vi kippar efter andan.

I Hufvudstadsbladet kan vi den 3 mars läsa en mycket välskriven, rak, tydlig, lite sorglig och synnerligen tankeväckande text av Astrid Nikula, som under ett drygt halvår varit mycket engagerad i mottagandet av asylsökande i Jakobstad, Finland. Mer om det längre ner.

Astrid Nikula är en klok och sansad finlandssvensk kvinna. Vi har inte träffats i verkliga livet, men jag känner henne sedan tiden då vi båda var med på en epostlista för översättare och därefter genom Facebook. Jag har följt hennes, till en början, nästan överentusiastiska engagemang för de asylsökande som i hundratal och tusental började komma till Finland i september 2015 och jag har också väntat på att hon kanske så småningom ska börja se bortom den första tidens ”refugees welcome”-hysteri.

Allt eftersom tiden har gått har jag märkt en förändring i hennes rapportering, en sorts ”tillnyktring” där hon börjat se – och inse – att det finns nyanser i det hela, att allt inte bara är positivt. Till skillnad från många andra som målar in sig i ett hörn där de står och ”tycker” likadant hela tiden oavsett vad som händer, har Astrid Nikula inte stått kvar i sitt hörn utan rört sig utåt, över hela golvet så att säga, och på ett trovärdigt sätt gett sina följare på Facebook både negativa och positiva bilder från sitt arbete med de asylsökande. Hon har, återigen till skillnad från många andra, stått med båda fötterna på jorden och sett att ”det är inte svart eller vitt, det är svart och vitt”. En person som förmår göra det på det här svåra området är värd respekt. Och nu kommer vi till de kloka ord som Astrid Nikula idag skriver i Hufvudstadsbladet, under rubriken Regeringens mantra uppfylls aldrig. Hon skriver:

En av mina vänfamiljer bland de asylsökande är stor, kommer från Syrien, består av flera akademiskt utbildade vuxna, många barn. De är nyss konverterade kristna. Ett av barnen är en liten flicka i typisk trotsålder. Hon är uttråkad och testar ständigt de vuxnas gränser.

Under våra samtal har det kommit fram att modern inte brukar vara ute med sin dotter. Den enda vuxna man som finns i storfamiljen har inte lust att vara ute i lekparken och ensam kan hon inte gå ut.

Alltså får alla barnen se på tv inomhus, bråka med varandra, trötta ut föräldrar och andra vuxna och sällan eller aldrig träffa andra barn. Det är sportlov i Österbotten nu. Jag känner att jag måste ta med mig barnen och åka pulka någon dag. Det kan inte vara så här i en storfamilj med bara en man. Inte i Jakobstad. I Finland.

Kommentar: En avgrund öppnar sig när vi möter tankesätt och inställningar till livet som är så främmande för oss att vi kippar efter andan. Situationer och förhållningssätt som är så dramatiskt främmande för oss att vi knappt förmår ta in vidden av dem. Beskriven i en kort text på ett enkelt, osentimentalt sätt som slår till med stor kraft rakt i magen.

Astrid Nikula skriver vidare:

En ung irakisk man som jag samtalade med nyligen sa att han behöver en fru. Han tror att han, när han har sett en söt flicka, kan gå till hennes föräldrar och be om hennes hand. Och att de omedelbart kan gifta sig. När jag förklarade hur parbildningen går till hos oss var han chockad. Skulle han umgås med flickan på tu man hand och lära känna henne först? Det kom inte på fråga, så kan man inte göra. När jag förklarade att flickan också efter en tids sällskapande har rätt att säga nej till äktenskap var han helt förtvivlad.

Kommentar: Fattar ni??? Man vill skrika högt. Det här är det tankesätt, den syn på sättet att leva som tiotusentals, hundratusentals muslimer som kommer till Europa, till Norden, till Finland och till Sverige har. Det är en syn på kärlek och äktenskap som skiljer sig lika mycket från vår som jorden skiljer sig från månen. Och det är så här de är uppfostrade, det är deras religion och kultur och till och med deras lag (sharia). Det kan vi inte klandra dem för, lika lite som någon kan klandra oss för hur vi är uppfostrade, vad vi tror på, hur vi lever. Det hemska är att blåögda integrationsivrare tror att det bara ska ta något år eller två eller tre tills de är inlemmade i våra samhällen, har jobb, pratar landets språk och har anammat vår syn på demokrati, jämställdhet, livet, kärleken, familjen, barnuppfostran och allt annat.

Det är mycket illa ställt att man i Finland (liksom Sverige, trots att man har mycket längre och större erfarenhet av muslimsk invandring än Finland) är så okunniga som Astrid Nikula anser i sin text:

Av de tal som landets president och statsminister har hållit i frågan förstår man att dessa tror att integration är detsamma som information på eget språk.

Slutklämmen i texten – som låter som jag själv låtit i 15 år i Sverige – är livsviktig och om man i Finland inte tar den till sig så går det lika illa där som det har gjort i Sverige:

President, statsminister och andra landets ledare har fullkomligt fel. Integration innebär ett liv tillsammans med finländarna, vardagsliv. Det innebär att ord och begrepp ges en helt ny mening. Exempelvis jämlikhet, lika rättigheter och skyldigheter för kvinnor och män, betyder absolut ingenting för de flesta nykomlingar. De har ingen chans att relatera till begreppet.

Regeringens mantra om att ta seden dit man kommer kan upprepas hur många gånger som helst. Utan ordentliga satsningar på verklig integration kommer mantrat aldrig att uppfyllas. Och det här är ett för viktigt ansvar för att överlåta endast åt oss frivilligarbetare.

Slutkommentar: Hoppas att Astrid Nikulas ord når fram till – och in i – dem som är ansvariga för Finlands, finska folkets och de personers, som har sökt och beviljats skydd i landet, liv, säkerhet och välbefinnande. Gör de inte det så får Finland bereda sig på samma segregation, samma kaos, samma våld och hot och trakasserier; samma anlagda bil- och skolbränder samt bränder på asylboenden; samma granatattacker, samma no go-zoner och utanförskapsområden som i Sverige.

Regering, riksdag, kommuner, myndigheter och verk, skolor etc i Finland: lyssna på dem som utan någon baktanke eller några dolda agendor försöker få er att förstå hur verkligheten ser ut och som ger råd om hur den ska hanteras! Lyssna på Astrid Nikula!

 

Finland. ”Var femte kan inte läsa och skriva ens på sitt modersmål och engelska talar som mest cirka 10 procent av de asylsökande.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

 

Arbets- och näringsministeriet: Endast ett fåtal av de asylsökande har ens någon yrkesutbildning

Bland dem som kom till Finland förra året var ca 25.000 i arbetsför ålder, av dem var knappt 4.000 kvinnor. Cirka 80 procent var unga i arbetsför ålder: 18 – 34 år gamla.

Statistiken över de asylsökandes utbildningsnivå är ännu inte helt klar, men enligt förhandsuppgifter från arbets- och näringsministeriet har tidigare uppskattningar som presenterats i offentligheten varit överoptimistiska.

– Det är inte särskilt många som har någon yrkesutbildning; de utgör endast cirka 10–20 procent. Andelen högutbildade asylsökande är klart under 10 procent, säger justitie- och arbetsminister Jari Lindströms specialmedarbetare Sakari Puisto. Dessutom kan var femte inte läsa och skriva ens på sitt modersmål och engelska talar som mest cirka 10 procent av de asylsökande.

– De vanligaste yrkena bland de asylsökande är kock, frisör och taxichaufför. Det finns också några tiotal läkare. Det finns stora behov för att klara integrationen. För att ta itu med den har man startat tvärministeriella (lite osäker på översättningen) arbetsgrupper, säger Puisto.

– Det finns också nya strömningar när det gäller integrationspolitiken. En majoritet av de asylsökande kommer från våldsamma förhållanden. Att omprogrammera dem blir tufft, men det måste lyckas, påpekar Puisto. När det gäller integrationen och att få jobb är en av faktorerna yrkeskunskap, men det är viktigt att också se på vilka områden det finns behov av arbetskraft och att ta reda på var det finns bostäder. Vi kommer att göra nya, djupgående kartläggningar av de asylsökande som beviljas uppehållstillstånd.

Puisto påminner om att bland dem som tidigare kommit till Finland från Mellanöstern och afrikanska länder har 30 procent fått arbete efter fem år och endast 40 procent efter tio år.

© Översättning Merit Wager.

Finland. Regeringen informerar om sina asylpolitiska åtgärder. Del 2.

Regeringen, genom statsminister Juha Sipilä, inrikesminister Petteri Orpo och justitie- och arbetsminister Jari Lindström, höll den 8 december ett informationstillfälle om sina hittills genomförda, men främst kommande, asylpolitiska åtgärdsprogram (tillgängligt på finska + min översättning nedan). Så här presenteras det på svenska på regeringens hemsida:

Regeringen offentliggjorde sitt asylpolitiska åtgärdsprogram tisdagen den 8 december. Finlands mål är att på kort sikt åtgärda den okontrollerade strömmen av asylsökande till vårt land och få asylkostnaderna under kontroll samt på ett effektivt sätt integrera dem som har beviljats asyl. Dessutom effektiviserar Finland sina asyl- och återsändandeprocesser samt strävar efter att kontrollen av EU:s yttre gränser förbättras.

Jag skriver i två delar om detta, i form av översättningar av regeringens informationsmaterial. Läs först del 1: Bakgrundsinformation, genomgång av läget hittills.

Del 2: Regeringens asylpolitiska åtgärdsprogram

OBS! Klicka på valfri bild eller textruta för att förstora den.

Utgångspunkter för åtgärdsprogrammet

•  åtgärdsprogrammet grundar sig på regeringsprogrammet och det rådande säkerhetsläget
•  i åtgärdsprogrammet koncentrerar vi oss på asylsituationen som är en del av den större invandringspolitiken
•  i det uttrycks regeringens strategiska avsikter för att få kontroll över den okontrollerade invandringssituationen i Europa
•  programmet innehåller över 80 olika åtgärder som kommer att övervakas och mätas. De viktigaste kommer att prioriteras
•  genom programmet ska de nationella strategierna förnyas för att möta den krävande situationen också i framtiden

Målsättningen med åtgärdsprogrammet är att

 1.  stoppa okontrollerad invandring av asylsökande till Finland
2.  identifiera personer som är skyddsbehövande
3.  effektivt integrera dem som beviljas asyl
4.  få kontroll över kostnaderna på asylområdet
•  Dessutom är målet att:
–  förbättra säkerhetssituationen i ursprungsländerna
–  få kontroll av EU: s yttre gränser
–  få kontroll över asylströmmen i Europa och konvergerande asylpraxis i EUs medlemsländer
–  ha effektiva asyl- och återvändandeprocesser
–  ha ett kostnadseffektivt och en flexibel mottagningskapacitet i förhållande till det antal asylsökande som kommer
–  ha en effektiv styrning till kommuner och ett effektivt integrationssystem.

Åtgärdsprogrammets innehåll

 1.  vi deltar genom vårt exempel och genom samarbetet mellan EU: s medlemsstater till att genomföra gemensamt överenskomna beslut i tredje land och i att behärska och kontrollera den storskaliga migrationen i Europa
2.  vi harmoniserar praxis för asyl tillsammans med EU och de nordiska länderna
3.  vi ökar effektiviteten i asylförfarandet för att säkerställa snabba beslut och
att ha kontroll över kostnaderna i mottagningssystemet
4.  vi erbjuder endast nödvändiga mottagningstjänster för asylsökande, med respekt för människovärdet
5.  vi förbättrar och effektiviserar återvändande och återsändande
6.  vi upprätthåller säkerheten och förbättrar vår kommunikation
7.  vi stöder på mångsidiga sätt att asylsökande förflyttas till kommuner och blir föremål för kostnadseffektiva integrationsåtgärder
och övergången kostnadseffektiv integration av
8.  vi ser till att det sociala skyddet fungerar och förebygger missbruk av social- och hälsovårdstjänster

Utdrag ur innehållet i åtgärdsprogrammet

1.  Vi deltar genom vårt exempel och genom samarbetet mellan EU: s medlemsstater till att genomföra gemensamt överenskomna beslut i tredje land och i att behärska och kontrollera den storskaliga migrationen i Europa

•  Finland kommer att med kraft kräva av EUs medlemsländer att en ordentlig kontroll av de yttre gränserna införs samt skyldighet att registrera asylsökande
•  den oregistrerade rörligheten inom Schengenområdet måste fås att upphöra
•  Finland kommer att delta i gemensamma europeiska operationer, Frontex etc.
•  Rysslands goda och stabila gränssituation samt beredskap för olika
alternativ

2. Vi harmoniserar praxis för asyl tillsammans med EU och de nordiska länderna

•  vi följer kontinuerligt andra länders asyllagstiftning och –praxis och analyserar behovet av att utveckla nationell praxis samt reagerar snabbt på förändrade behov
•  vi föreslår nordiska samarbetsprojekt särskilt vad gäller harmonisering av integrationsåtgärder för de asylsökande
•  vi beviljar alltid tidsbegränsade uppehållstillstånd åt skyddsbehövande och när det är dags att överväga permanent uppehållstillstånd kontrollerar vi hur situationen är i ursprungslandet
•  vi kontrollerar säkerhetssituationen i ursprungsländerna två gånger om året. Uppehållstillstånden omprövas på grundval av förändrat säkerhetsläge i de olika länderna.
•  vi tar större hänsyn än tidigare till den nationella säkerheten som grund för återkallande av uppehållstillstånd för skyddsbehövande

3.  Vi ökar effektiviteten i asylförfarandet för att säkerställa snabba beslut och att ha kontroll över kostnaderna i mottagningssystemet (1/2)

•  Vi förbereder skyndsamt nationella lagstiftningsprojekt som rör asylhanteringen och påskyndar lagändringar som är nödvändiga för att snabba upp domstolsförfarandet
•  Vi tillför personalresurser till migrationsmyndigheterna, Helsingfors förvaltningsdomstol och Högsta förvaltningsdomstolen
•  Vi anser att Ryssland på grundval av sina bindande åtaganden, är ett säkert asylland
•  Vi återsänder snabbt personer som kommit från Ryssland och andra länder som får avslag på sina ansökningar för att deras asylansökningar är uppenbart ogrundade

3.  Vi ökar effektiviteten i asylförfarandet för att säkerställa snabba beslut och kontroll över kostnaderna i mottagningssystemet (2/2)

•  personer som överklagat ett negativt asylbeslut till förvaltningsdomstolen får inte stanna i Finland under tiden som överklagandet behandlas
•  ny bedömning av säkerhetssituationen i Afghanistan har gjorts
•  vi förväntar oss att Dublinförordningen åter ska fungera så att varje säkert transitland registrerar sina egna asylsökande
•  om Dublinförordningen inte återställs förbereder regeringen exceptionella nationella åtgärder för att säkerställa motsvarande effekter av den
•  vi kommer att omedelbart återsända så kallade Dublin-fall.

4.  Vi erbjuder endast nödvändiga mottagningstjänster för asylsökande, med respekt för människovärdet

•  vi grundar särskilda evakueringscentraler med minimiservice för dem som fått avslag på sina asylansökningar och utreder också behovet av olika typer av mottagningssystem samt ser till att mottagningscentralerna placeras förståndigt i de olika regionerna
•  vi utvärderar snabbt olika mottagningscentraler: säkerhet, funktionalitet, kostnader, hur social- och hälso- och sjukvårdstjänster används. Vi överväger en minskning av dagersättningen och/eller att i stället för att betala ut pengar ge naturaförmåner och/eller betalkort samt att införa ett system med ett eget socialskydd.
•  vi bedömer funktionaliteten av alla mottagningscentraler och gör nödvändiga förändringar

5.  Vi förbättrar och effektiviserar återvändande och återsändande

•  vi ökar effektiviteten i kommuniceringen av asylbeslut, beslut om återsändande och därtill hörande myndighetsarbete samt förbereder oss för en betydande ökning av personer som ska sändas ut ur landet: Polisen utarbetar en handlingsplan och förbereder sig för att snabbt öka återsändandet
•  vi effektiviserar, inom ramen för internationell lagstiftning, deportationer av personer som gjort sig skyldiga till grova brott, återfallsförbrytare samt personer som bedöms vara farliga för den allmänna ordningen
•  vi kriminaliserar deltagande i organisationer som terroristklassats av FN och EU, resor till utlandet för att begå terroristbrott samt finansiering av sådan verksamhet
•  i enlighet med ovanstående lagstiftar vi om återkallande av finskt medborgarskap från person med dubbelt medborgarskap som deltagit i terrorverksamhet

6.  Vi upprätthåller säkerheten och förbättrar vår kommunikation

•  vi upprätthåller polisens och gränsbevakningsväsendets bevakning och
förebyggande åtgärder, samt tillskjuter tillräckligt med medel till Skyddspolisen (i Sverige Säkerhetspolisen)
•  vi förbättrar säkerheten i mottagningscentralerna och deras omgivningar; mottagningscentralerna får ordningsregler; anmälningsplikt som förutsättning för att erhålla dagersättning införs; asylsökande förutsätts ta del i grundutbildning för att få kunskaper om grundläggande finska samhällsregler
•  bevakningen av mottagningscentralerna ska förstärkas
•  vi informerar aktivt och lämpligt i de asylsökandes ursprungsländer om förändringarna i Finlands asylpolitik samt ger en realistisk bild av den rådande situationen
•  vi kommunicerar öppet om asylsökandets utmaningar och möjligheter

7. Vi stöder på mångsidiga sätt att asylsökande förflyttas till kommuner och blir föremål för kostnadseffektiva integrationsåtgärder

•  vi genomför integrationsåtgärder på ett sätt som stärker möjligheten att få ett arbete och förebygger social utslagning – vi förutsätter aktiva integrationsåtgärder och motprestationer
•  vi  stärker dialogen mellan olika befolkningsgrupper och kulturer i civilsamhället
•  vi välkomnar civilsamhällets – företag, stödpersoner, invandrarorganisationer och religiösa samfund,
– medverkan i integrationsfrämjande verksamheter
•  vi förväntar oss av dem som kommer till vårt land att de tydligt förbinder sig att sätta sig in i och följa det finska samhällets regler och införa ett samhällskontrakt.

8.  Vi ser till att det sociala skyddet fungerar och förebygger missbruk av social- och hälsovårdstjänster

•  vi undersöker möjligheten att ändra det sociala trygghetssystemet så att asylsökande som fått uppehållstillstånd inte omfattas av den bosättningsbaserade sociala tryggheten, utan omfattas av ett separat integreringssystem
•  nivån på det ekonomiska stödet till asylsökande är lägre än på det arbetsmarknadsbaserade stödet och kräver ett aktivt deltagande i integrationsåtgärderna
•  för att kvalificera sig för det ekonomiska stödet införs skyldighet att anmäla sig hos arbetskraftsmyndigheterna
•  vi kommer, där så är möjligt, att i stället för att betala ut dagersättning i pengar göra det i form av mat- och klädkuponger

Flera invandringsrelaterade lagförslag pågår redan

Pågående invandringsrelaterade lagstiftningsarbeten (nationella)

1.   påskyndande  av utvisningar av utländska förövare av vissa brott
2.   klargörande av kriterier för familjeåterförening
3.   kontroll av förutsättningar för uppehållstillstånd på grund av internationellt skydd
4.   överföring av vissa av polisens och gränsbevakningsväsendets uppgifter till Migrationsverket
5.   kontroll över mottagningscentralerna; ändring av lagen om mottagande
6.   alternativ till att ta utlänningar i förvar
7.   ändring av utlänningslagens 193 §
8.   lagstiftning om civilspaning
9.   behov av lagändringar i samband med polisens bekämpning av cyberbrottslighet
10.  lagstiftning inom den privata säkerhetssektorn, steg II
11.  förnyelse av regeringar i polisens tilläggssystem
12.  förändringar i i lagstiftningen för att påskynda asylförfarandet i förvaltningsdomstolarna
13.  kommunernas finansiering av förberedande undervisning till grundutbildning

Pågående invandringsrelaterade lagstiftningsprojekt (EU)

1.  Smart Borders-projektet
2.  direktivet om användning av flygpassagerarregister (PNR) för brottsbekämpning
3.  ändring i Dublin III-förordningen som rör fastställande av ansvarig medlemsstat för asylansökning som inges av minderårig utan vårdnadshavare
4.  kommissionens förslag om ändring av Dublinförordningens krismekanism gällande interna överföringar
5.  kommissionens förslag till förordning om gemensam förteckning i EU över säkra ursprungsländer

OBS! © Översättning Merit Wager med förbehåll för ev missförstånd i samband med översättning. Skulle du som läser detta upptäcka något som inte stämmer, hör gärna av dig här.

Finland. Somalier får oftare avslag än andra när de ansöker om familjeåterförening.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt.

Somaliska Nadifo flydde från sitt hemland till Finland, men hennes barn som nu är 10 och 13 får inte komma hit. Migrationsverket anser att familjelivet upphörde när Nadifo flydde. Somalierna får oftare avslag än andra när de ansöker om familjeåterförening. Regeringen vill ytterligare strama åt lagen.

Nadifo lämnade sina två barn i sin mammas vård när hon flydde, och nu anser Migrationsverket att barnens mormor är vårdnadshavare för dem.

Lagen stramades åt år 2012 och ändrades så att familjeåterförening blev svårare än tidigare.

Dels krävs det att de familjemedlemmar som inte är i Finland lämnar in ansökningen vid närmaste finländska ambassad. Det kan innebära svåra och farliga resor, som för vissa är helt omöjliga. Dels letar Migrationsverket efter bevis på att familjen faktiskt har levt tillsammans i hemlandet.

Somalierna får mest avslag av alla. De senaste tre åren har i genomsnitt 73 procent av somalierna fått nekande beslut, när alla andra sökande med flyktingbakgrund oftast får jakande beslut.

Lagberedningen är i gång och ett lagförslag om krav på inkomster och integration för att flyktingar och andra som får internationellt skydd ska kunna återförenas med sina familjer.

 

Finland. Inrikesminister Petteri Orpo (Samlingspartiet) uppmanar finländarna att komma med kreativa förslag på hur asylinvandrare ska integreras i Finland.

Klicka på text- och bildrutan för att komma till MTVs artikel (på finska).

Inrikesminister Orpo vill ha faddrar för asylsökande

Inrikesminister Petteri Orpo (samlingspartiet) uppmanar finländarna att komma med kreativa förslag på hur asylinvandrare ska integreras i Finland. Ministern tycker att gamla integrationsmodeller inte fungerar i ett läge när antalet asylsökande har mångdubblats jämfört med tidigare år.

– Jag har bett om en utredning om bland annat en eventuell fadderverksamhet. varför inte utnämna en personlig fadder åt varje asylsökande som kommer till Finland.

Enligt inrikesminister Orpo skulle faddrarna kunna göra alldagliga sysslor tillsammans med asylsökande. Sådant som att gå på café tillsammans och samtidigt ge de asylsökande en chans att lära sig språket och bekanta sig med finländska seder och bruk. Men han framhåller att det allra viktigaste är att de asylsökande snabbt får ett arbete, integration sker lättast via arbete.

Ministern säger att asylsökande utgör en potential för Finland, men han påminner också om att riskerna är stora om integrationen misslyckas. Då finns det en fara för att de som kommit till landet hamnar i utanförskap och att kriminalitet och extrema tankesätt får fäste.

© Översättning Merit Wager.

Finland. Opinionsundersökning i HS: ”En övervägande majoritet av finländarna kräver en stramare linje när det gäller invandringen.”

Klicka på bilden för att läsa artikeln i Helsingin Sanomat (på finska).

En majoritet av finländarna i Helsingin Sanomats opinionsundersökning: Lägre socialstöd åt dem som fått uppehållstillstånd än åt infödda finländare

Helsingin Sanomats opinionsundersökning visar  att attityderna mot invandring har hårdnat. 59 procent skulle dock acceptera asylsökande i sitt grannskap.

En övervägande majoritet av finländarna kräver en stramare linje när det gäller invandringen. Nästan 70 procentsägen att Finland måste skärpa sin linje när det gäller att godkänna asylansökningar. En majoritet anser också att socialskyddet åtminstone i början bör vara lägre än för infödda finländare.

Tankarna kring irakiers och somaliers förmåga att anpassa sig till Finland delar folket i två delar. Varannan finländare anser att integration inte kan ske när man har så olika kulturell bakgrund; varannan tror att det kan lyckas.

”Attityderna är verkligen hårda. Å andra sidan förvånar den negativa attityden mot invandring inte eftersom löpsedlarna under den tid undersökningen gjordes dagligen har skrikit om asylsökande”, säger Ismo Söderling, Migrationsinstitutets chef, som nyligen gått i pension. ”Men att man skulle acceptera fler asylsökande i sitt närområde visar att människor fortfarande har kvar sitt hjärta.”
———————-
Uppemot 70 procent av 15–24-åringarna kräver en stramare linje på invandringsområdet lika starkt som de som är över 50 år. I övriga åldersgrupper ställer man sig en aning mer positiva.

© Översättning Merit Wager.

Finland. Arbets- och näringsministeriet uppmuntrar olika aktörer att delta i främjande av integration.

Finland. Snabba ryck. Inga långbänkar. Lämna förslag senast 16 november Allt ska vara klart och sammanställt per 31 december. I år alltså, inte nästa år.

Ur arbets- och näringsministeriets meddelande till allmänheten:

Löftena och initiativen samlas in och sammanställs i arbets- och näringsministeriets samarbetsprogram för integrationsfrämjande. I programmet förs olika aktörers syn på främjande av integration samman. Programmet färdigställs före utgången av 2015.

Löftena och initiativen bedöms, och de som väljs tas med i samarbetsprogrammet för integrationsfrämjande och görs till en del av integrationspraxis. De bästa belönas dessutom med pris. Idéerna publiceras på webbplatsen integration.fi, om idégivaren har gett sitt tillstånd till det. De som ger löften kan även lyfta fram publicerade löften i sociala medier under hashtaggen #kotolupaus.

Neue Zürcher Zeitung om asylgeschäftet i Sverige

I artikeln Das Geschäft mit den Flüchtlingen i schweiziska Neue Zürcher Zeitungs (en av världens fem högst renommerade dagstidningar) söndagsbilaga publicerad redan den 28 augusti tas, som rubriken ger vid handen, asylgeschäftet upp. Här är en kort resumé på svenska:

Huvudtemat i artikeln är Bert Karlsson och hans 30 nuvarande och 20 planerade asylboenden.

Artikelförfattaren Niels Anner från Skara skildrar Bert Karlssons goda affärer med svenska staten. Lönsamheten uppges  ha varit 14 procent förra året. Bert Karlsson berättar att nästa expansion är hem speciellt för ensamkommande minderåriga asylsökande med program för sport, musik och data.

Bert Karlsson:
– Även detta kan jag göra bättre än staten.
– Mina hem förbättrar hela asylhanteringen.
– Den svenska invandrarpolitiken är en jävla katastrof. (eine verdammte Katastrophe)
– Sverige skall bara ta så många flyktingar som den kan hantera – vi behöver bättre integration, språkkurser från första dagen och klara fordringar på invandrare, annars kollapsar systemet.

Artikeln toppas med en statistik från Eurostat som visar att Sverige (9,5 miljoner invånare) var helt ohotad etta, i en egen klass för sig, vad gällde antalet asylansökningar per invånare (8,4).

Det är bra om så många som möjligt sätter sig in ide här ödesfrågorna och själva använder sig av de källor som finns för att söka korrekt information och ovedersägliga fakta.

Det är också att man, i möjligaste mån och om språkkunskaper finns, tar del av vad och hur medierna i samtliga nordiska grannländer rapporterar. Lksom i Tyskland, Schweiz, Storbritannien och även i Italien, Spanien och Grekland.

Google translate är inte på något sätt ett 100 procent tillförlitligt verktyg, men genom att använda det och lite fantasi så får man ändå en ganska god bild och information. Inte sällan om sådant som svenska medier – i varje fall hittills under de tio år miggorna och jag har rapporterat här på bloggen – inte rapporterar objektivt och korrekt.

© denna blogg.

Finland har fått en ny regering och ett nytt regeringsprogram

I det nya regeringsprogrammet sägs detta om invandringspolitiken:

Regeringen uppmuntrar till en öppen diskussion om invandringspolitiken, men rasism tillåts inte. Vi främjar en tolerant nationell diskussionskultur som respekterar människovärdet. En oberoende utredning om invandringens kostnader och effekter ska tas fram, och detta möjliggör en faktabaserad diskussion och en bättre integrationspolitik samt ett bättre beslutsfattande.

Om flyktingpolitiken sägs:

Antalet kvotflyktingar ska hållas åtminstone på samma nivå som under de senaste åren, på så sätt deltar vi i den internationella ansvarsfördelningen. Staten ska öka sitt samarbete med kommunerna och det ska riktas tillräckliga resurser till detta.

Om invandrare från länder utanför EU och EES sägs:

Invandringen ska vara balanserad. Myndighetsprocesserna vid behandlingen av asylansökningar påskyndas, besluten om återsändande fattas utan dröjsmål och missbruk avvärjs. Medverkan i organisationer som FN eller EU klassificerat som terroristorganisationer ska kriminaliseras.

Personer som gjort sig skyldiga till grova brott, återfallsbrottslingar och personer som är farliga för den allmänna ordningen ska avlägsnas ur landet snabbare än hittills.

Inställningen till arbetskraftsinvandring är positiv. När det gäller prövningen av behovet av arbetskraft är huvudregeln att nuvarande praxis fortsätter. Behovsprövningen vad gäller arbetskraft från länder utanför EU lindras när detta är motiverat med tanke på sysselsättningen och de offentliga finanserna, så att sysselsättning av specialsakkunniga vid enskilda företag påskyndas, den regionala och branschspecifika tillgången på arbetskraft tryggas och de praktiska processerna underlättas. Kollektivavtalen ska respek- teras.

Integrationen ska effektiviseras t.ex. så att språkundervisningen ökas genom att utgångsnivån för personerna beaktas bättre än för närvarande, verksamheten med stödpersoner förbättras och genom att barnen deltar i förskolverksamheten. Kriterierna för familjeåterförening preciseras i överensstämmelse med EU:s familjeåterföreningsdirektiv.

Det tas i bruk terminsavgifter för studerande från länder utanför EU och EES, och utexaminerade uppmuntras att stanna kvar i Finland och arbeta t.ex. med stöd av en skatteavdragsrätt. Sysselsättningen av internationella studerande som studerat i Finland främjas och det satsas på kunskaperna i finska.

Verksamheten ska vara förvaltningsövergripande och informationsutbytet mellan myndigheter ska stärkas. Vi uppmuntrar olika samhälleliga aktörer att öka kontakten mellan ursprungsbefolkningen och invandrarna. Den särskilda risken för utslagning bland unga invandrare identifieras och särskild vikt ska fästas vid integreringen av icke utbildade kvinnor som stannat hemma.

Här finns hela regeringsprogrammet.

Allianspolitikers integrationsförslag står som spön i backen

Integrationsförslagen står som spön i backen. Tyvärr verkar de flesta inte vara riktigt ordentligt genomtänkta, inte framtagna med gedigen kunskap, erfarenhet och sådana insikter som kunskap och erfarenhet ger, som grund. Dessutom 15, 20 år för sent. Om politikerna tror att de nu ska vinna – eller ens få behålla – väljare på sin yrvakenhet och sina tafatta integrationsförslag så tror de fel. Det är jag övertygad om.

I texten Integrationsförslagen skrapar bara på ytan på Expressens ledarsida den 29 januari, sägs bland annat:

Flyktingmottagandet fungerar inte längre.

Tyvärr verkar varken journalister eller politiker klara av att lära sig skillnaden mellan ”asylsökande” och flyktingar”, men det stämmer att:

Asylinvandringen fungerar inte.

Man bör ändra ordet ”flyktingmottagningen” till ”asylinvandringen” och ta bort ordet ”längre”, eftersom asylinvandringen inte har fungerat på många år – om ens någonsin efter 70-, eventuellt 80-talet.

I ledarbloggtexten sägs också:

De borgerliga partierna låtsas som att alla problem går att lösa genom att stärka drivkrafterna till arbete. Men den ensidiga kravpolitiken leder ljuset bort från de verkliga hindren för etablering: hyresregleringen, världens högsta ingångslöner och själva nivån på asylmottagandet.

Just så. Ytterst få – om ens någon – vågar/vill tala om just nivån på asylmottagandet trots att det borde vara det absolut främsta och viktigaste att hantera.

I SVT:s program Gomorron Sverige den 29 januari (kan ses till och med den 29 januari 2016) hör man programledaren säga att Folkpartiet vill införa ”hårdare försörjningskrav för att få permanent uppehållstillstånd och för att få ta hit anhöriga” (det hade räckt med att säga ”försörjningskrav”) och att ”Folkpartiet vill också skärpa språkkraven för att få et svenskt medborgarskap”. Så kan man inte säga eftersom det inte går att ”skärpa språkkrav” som inte finns. Det finns nämligen i Sverige inga krav på att man ska behärska svenska för att få bli bli svensk medborgare!

Programledaren undrar dessutom: ”Men varför är det så viktigt med språkkunskaper, vi har ju verkligen alla olika talang för att lära oss språk?” Herre Gud, man tar sig för pannan! En så dum fråga hade knappast någon programledare i något annat lands Public Service kunnat ställa, det anses självklart i hela världen att människor som söker medborgarskap i ett land också ska behärska landets språk.

Vidare i programmet uttrycker den migrationspolitiska talespersonen för Miljöpartiet att det som är viktigast för alla som kommer hit som asylsökande är att de får ”tidiga insatser” och att de ”snabbt kommer in i etableringsåtgärder och får en kommunplacering”. I dessa ord – tidiga insatser, etableringsåtgärder och kommunplacering – ligger stora problem vad gäller integrationen i Sverige! Det största problemet är dock att det kommer alldeles för många asylsökande till detta illa land (även om det är stort med reinfeldtska mått mätt) för att de någonsin ska kunna integreras här.

Kommentar: I inslaget i SVT:s morgonprogram blandas allt till en enda soppa, programledaren verkar inte känna till skillnaderna mellan att söka asyl, att få asyl eller uppehållstillstånd och att bli svensk medborgare. Den mest sansade i diskussionen är Gulan Avci från Folkpartiet, som trots att hon har en lätt förvirrande programledare och en verklighetsfrämmande politisk motståndare att tampas med, lyckas göra sig förstådd så gott man kan förvänta sig under just de omständigheterna.

SVT Nyheter berättar också att Centerpartiet vill ha tidigare utbildning för asylsökande:

Centerpartiet vässar sin integrationspolitik och föreslår nya krav på att asylsökande ska få språkundervisning eller praktik redan på asylboendet.

Kommentar: Kan det verkligen vara Centerpartiets åsikt att vi med skattemedel ska bekosta undervisning i svenska eller praktik åt människor som vi inte ens vet om de kommer att få uppehållstillstånd i Sverige? Det torde nog vara att dra stretcha folks tolerans för vad skattepengar ska gå till, lite väl långt. I texten citeras partiledaren för Centerpartiet:

Det är helt avgörande för att vi ska kunna sänka kostnaderna på sikt för det svenska flyktingmottagandet.

Men nog förstår väl Centerpartiet att det kommer att kosta en hel del också att utbilda och ge praktik åt människor som inte ens kommer att få rätt att kvar i Sverige? Och varför skulle Sverige utbilda människor som ska lämna landet?

Kristdemokraterna ”utspelar” också och gör det tämligen sansat, bland annat så här:

Den som beviljas asyl i Sverige bör som huvudregel ges ett uppehållstillstånd som gäller i tre år istället för att, som idag, få ett permanent uppehållstillstånd. Om skyddsbehovet kvarstår efter tre år permanentas uppehållstillståndet. Den som under de första tre åren har etablerat sig på arbetsmarknaden ges ett permanent uppehållstillstånd även om skyddsbehovet inte skulle kvarstå. Förslaget stärker incitamenten till etablering eftersom eget arbete säkrar rätten att stanna i Sverige.

Kommentar: Förslaget om tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) är viktigt, så ser det ut i många andra länder också och att göra som Sverige gör nu att man beviljar permanenta uppehållstillstånd (PUT) åt alla syrier och en hel del påstådda syrier (läs En migga: ”Syrier anges som till 89 procent passlösa.” 13 oktober 2013) är katastrofalt. Att bevilja permanenta uppehållstillstånd om skyddsbehovet kvarstår efter tre år (tiden bör vara till fyra år för att Migrationsverket ska hinna med alla prövningar) är helt rimligt, liksom möjligheten att söka PUT om man får fast anställning – och då inte en skenanställning – bostad och helt kan försörja sig själv och sin familj inom de tre eller fyra åren då man har TUT. Läs mer under rubriken Kristdemokraterna presenterar förslag för en bättre integration på partiets hemsida.

Det är förödande och dessutom ytterst genant att man i Sverige inte har klarat – och inte klarar – att hantera asylinvandringen, som vid det här laget har totalhavererat. Och därmed givetvis inte heller lyckats/lyckas med integrationen: utanförskapsområdena och ”no go”-zonerna är redan alldeles för många och alldeles för illa däran för att kunna räddas. Den som tror att gärdsgårdspartiernas rätt tafatta och meningslösa – eller ens deras enstaka vettiga – påhitt som de inte genomförde under sina åtta år i regeringsställning utan nu, när de är bortröstade, skriver debattartiklar om, ska förändra något, den lever under en sten.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

Migrationsverket riskerar att skapa ny praxis och öppna för flyttkrav också från andra missnöjda asylsökande

Några timmar efter att föregående inlägg skrevs, kom följande information på Sveriges Radios hemsida där de asylsökande konsekvent felaktigt kallas ”flyktingar”:

Migrationsverket lyckas övertala flyktingarna genom information om de ska förflyttas inom tre månader.

Lyssna på inlägget om att myndigheten låtit sig påtryckas av asylsökandes krav och hot och på den minst sagt svamlande talespersonen. Betänk också att när Migrationsverket låter ett trettiotal asylsökande diktera villkoren för var de ska bo medan deras asylansökningar behandlas, så riskerar de att det skapas en praxis, något andra asylsökande kan hänvisa till, när de inte heller är nöjda med sin inkvartering.

Att Sverige inte klarar av att hantera den massiva inströmningen av människor som behöver resp påstår sig behöva asyl eller skydd är så uppenbart att ingen – ingen! – kan argumentera emot. Ändå hörs inget från de sju ”ansvarskännande” partiledarna, de som tillsammans like one happy family ska (van)styra landet! De är nämligen helt upptagna med att föra teoretiska resonemang om ”integration” och hur de ska undvika att ”gynna Sverigedemokraterna”. Inte om hur de ska gynna sitt land och det folk som röstat på dem och gett dem rätten att kalla sig ”folkvalda”! Det är rent skamligt att dessa människor inte tar sitt ansvar, inte minst med tanke på hur de ofta högljutt kräver att andra länder ska ”ta sitt ansvar”, Swedish style. Vilket andra länder, tack och lov, inte lyssnar på.

Sverige går inte längre att jämföra med andra länder, särskilt inte med sina nordiska grannar och definitivt inte på asylområdet. Och det är Sverige som sticker ut och står ensamt inmålat i sitt hörn, det hörn som svenska politiker valt att benämna Den Humanitära Stormakten, DHS.

Och till sist, så här kommenterar en migga det hela på Twitter. Men vem behöver väl bry sig om vad en migga säger?

 

© denna blogg.

 

 

Ni är genomskådade, varenda politiker som nu börjar komma med ”förslag” på integrationsområdet!

Nog är det ju märkligt så många förslag en massa nervösa politiker, ängsliga inför sin personliga framtid, har nu, strax innan det ska bli extra val! Men vad hjälper förslag? Inte ett dugg. Det hade behövts agerande för mer än tio år sedan. Man skulle ha tagit på allvar och gjort verklighet av förslagen och råden från bland annat Mauricio Rojas och även Nyamko Sabuni. Men nej: i stället för att lyssna på – och agera efter – vad kunniga, intelligenta och ofloskliga människor hade att tillföra så mer eller mindre mobbades den ene ut och den andra stod väl inte ut själv i en obegåvad och trög miljö (mina slutsatser).

I en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet – Tio punkter för en bättre integration – den 19 december, skriver Erik Ullenhag, tidigare i många år integrationsminister med mandat att agera, tillsammans med en partikamrat, bland annat:

Den som flyr undan förföljelse ska kunna få skydd i Sverige – vi ska vara stolta över att vi är en medmänsklig stormakt. Samtidigt behöver vi se till att fler länder i Europa tar ett större ansvar för att ge människor skydd…

Sverige – Ullenhag – ska alltså ”se till att fler länder i Europa tar ett större ansvar”!!!!! Har Sverige fått gehör för sin aparta hållning hos något enda av de övriga 27 länderna? Nej. Är det något annat land som tycker att det är Sveriges sak att tala om för dem hur de ska agera. Knappast. Verkar något annat land vilja ta efter Sverige och få samma kaos som det som råder här? Icke. Nej, de tar sitt ansvar på sitt sätt, som skiljer sig väsentligt från den syn på ”ansvar” som svenska politiker (med understöd av journalister som har stor mat och som politiker är rädda för).

Men svenska megalomaner fortsätter med sina pinsamma ansvarskrav på andra länder som har en betydligt mer hanterbar asylinvandring som de klarar av och som har gehör hos landets befolkning. ”Medmänsklig stormakt”? Är det verkligen så Ullenhag ser på Sverige? Ja, kanske ur ett blåögt, storsvenskt perspektiv men knappast ur en verkligt skyddsbehövande asylsökandes dito. Och inte ur ett verklighets- och faktabaserat perspektiv, för verklighet och fakta skyr politiker ofta som pesten. Den verklighet och de fakta som existerar är, trots att det handlar just om verklighet och fakta, i svenska politikers och journalisters ögon ”rasistiska” och ”främlingsfientliga”. Den synen gör att Sverige får en massa mer eller mindre löjliga och helt verklighetsfrämmande ”förslag” på integrationsområdet från fega och/eller rent okunniga politiker.

För i Sverige rasar det in folk som inte har några asylskäl alls (knappast något som andra ansvarskännande EU-länder vill ha) varav  89 procent har inga id-handlingar, och som kanske är personer som de verkligt skyddsbehövande har flytt ifrån. Som vet att det går att snacka omkull svenskar och som vet att om de får avslag så kan de stanna här ändå. Och alla är de lika välkomna i den ”medmänskliga stormakten”, där politiker floskelmässigt kallar alla asylsökande för ”människor som flytt från krig och grymheter”. Välkomna är alltså IS-anhängare som kommit hit på falska handlingar (kanske stulna av kristna som de skurit halsarna av), terrorister, kriminella, ”bidragsinvandrare”, sjukdomsinvandrare, personer som redan har uppehållstillstånd i andra EU-länder. Bland dem ”drunknar” de, som enligt utlänningslagen har asyl- eller skyddsskäl här.

Hur tror Ullenhag och andra blåögda företrädare för DHS, Den Humanitära Stormakten (det namn på Sverige som Fredrik Reinfeldt myntade), att de faktiskt skyddsbehövande känner när de ser hur det går till här? Många asylsökande berättar att de känner sig lika otrygga i Sverige som de gjorde i hemlandet, många berättar om hot och våld på asylboenden. Det finns sfi-lärare som är livrädda när de nu måste undervisa extrema IS-anhängare i svenska för invandrare och samtidigt ha samtal med kristna asylsökande och andra när de berättar om sin rädsla och skräck och undrar varför dessa de värsta terroristerna av alla får vara i Sverige och till och med bli försörjda här. Och vad tror Ullenhag med flera att svenskarna tycker – de som trots att man på just detta område av någon anledning inte ska prata om kostnader men som är de som de facto bekostar asylinvandringen – om att försörja människor som redan har uppehållstillstånd och till och med i vissa fall medborgarskap i andra EU-länder när de kommer hit och söker ”asyl” för att man här får gratis bostad och bli försörjd utan att behöva arbeta? Läs miggornas rapporter här.

Den som har flytt och tagit sig till Sverige och inte stannat i något annat EU-land på vägen (om man gjort det ska asylansökan enligt Schengen-förordningen prövas där), ska enligt Sveriges utlänningslag få sin sak prövad här. Har han asyl- eller skyddsskäl ska han enligt lagen antingen beviljas tillfälligt uppehållstillstånd eller permanent dito. Har någon ljugit om sina asylskäl och på falska grunder beviljats uppehållstillstånd, bör tillståndet återkallas. Uppenbart ogrundade ansökningar ska snabbutredas och personerna ska omgående återsändas hem (i Norge görs det på högst 48 timmar) och inte stanna på boenden och kosta pengar i Sverige. Alltså personer som kommer från säkra länder och som inte har några som helst skyddsskäl. Klarar man att avgöra sådana fall i såväl Norge som i andra länder, så borde man väl klara att göra det i Sverige också.

Den absolut siste jag någonsin skulle råda någon att lyssna på vad gäller frågor kring integration är Erik Ullenhag. Han, som cyklat runt, grillat korv och hållit ”kansli” i förorter i fåfängt hopp om att han skulle bli mer populär genom att han nedsteg från ministerstolen till ”gettona”, som sysslat med romska frågor också mot romernas egen vilja, som inte gjort något verkligt vettigt eller viktigt vad gäller integration under sin tid som integrationsminister. Om han hade hört vad ”nyanlända” tycker om honom så skulle han aldrig ha satt sina ministerfötter bland dem på det sätt han gjort. De vill inte se en svennekompis, de vill se en minister som tar ansvar (!) och agerar, inte leker kansli i förorten. Denne flosklernas, de tomma ordens mästare, inleder nu också sin debattartikeltext med en tomfloskel: ”Folkpartiet står upp för öppenhet när det gäller invandring”. Finns det ingen som kan få denne man att sluta floskla? Vilken skillnad – som natt och dag – mot den begåvade och kloke Mauricio Rojas, som aldrig någonsin förföll till floskler utan talade klarspråk och förstod vad han talade om. De enda som tycker att det Ullenhag säger och gör är bra, det är förmodligen det parti som alla andra partier sjukligt förhåller sig till i allt de säger och gör på asylinvandrings- och integrationsområdet: Sverigedemokraterna.

Ni är genomskådade, varenda politiker som nu börjar komma med ”förslag” på integrationsområdet (men fortfarande nästan inte vågar tala om asylinvandringen, som är det viktigaste i sammanhanget)! Ni vaknar nu, tre månader före det extra val som ni alla är skyldiga till att det måste hållas bara sex månader efter ordinarie riksdagsval. Och ni är minst tio år för sent ute, ni borde ha tagit tag i asylinvandringen i första hand och därefter, eller helst parallellt, integrationen av dem som får uppehållstillstånd! Hade ni fått ordning på asylhanteringen i Sverige, i stället för att pompöst tala om att 27 andra EU-länder ”måste ta sitt ansvar” the Swedish way, så hade enormt mycket varit vunnet. För er själva, för svenska folket och – inte  minst – för de människor som beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Och i stället för att försöka mästra dem så borde ni ha lärt av många av de andra 27 EU-länderna!

 

Här är några (!) av mina tidigare texter på floskelområdet (och en text av Nima Dervish):
Erik Ullenhag borde kavla upp ärmarna och sluta floskla – 16 september 2011
Hur länge ska politiker fortsätta att mata folket med ordmarängtårtor? Och hur länge ska folket svälja dem? – 5 oktober 2011
Floskler och särbehandling går hand i hand. Och bortkollring av folket går i mitten. – 17 oktober 2011
En migga anser att ”myterna” från s.k. ansvarigt håll måste ifrågasättas – 19 december 2011
Svensk minister framför visioner om lyckad integration i tysk tidning– 5 januari 2012
Tjuren Ferdinand har planterat sig under korkeken och tänker inte flytta på sig – 16 januari 2012
Ullenhag lyssnar men hör inte – 15 juni 2012
Governing by debattartiklar and by stepping in på en annan ministers ansvarsområde – 26 juli 2012
Jag tackade som vanligt nej… – 20 september 2012
Ekots lördagsintervju den 29 september: Erik Ullenhag – 3 oktober 2012
Om det vore uppenbart för Ullenhag själv så skulle det väl inte ständigt behöva upprepas? – 8 december 2012
Be my guest # 102 Nima Dervish – 14 september 2014

© denna blogg.

Dansk läkare: ”Vi behöver en omvärdering av många av de invandrare som kanske av misstag beviljats ​​förtidspension.”

Henrik Day Poulsen, specialläkare i psykiatri, skriver bland annat följande i danska Berlingske den 23 september (översatt från danska):

kunde under helgen visa att nästan en tredjedel av alla invandrare från Libanon och Bosnien får förtidspension. Veckobrevet Måndag Morgon kunde i veckan upplysa om en explosion i kostnaderna för icke-västerländska invandring.

100 asylsökande, främst från Syrien, anländer varje dag till Danmark. För att erhålla förtidspension måste man lida av en allvarlig fysisk eller psykisk sjukdom som i stort sett gör det omöjligt att utföra ett arbete. Alla behandlingar måste vara uttömda.

Så vilka är dessa sjukdomar som drabbar en tredjedel av alla palestinier och bosnier? Vad är det som gör att just dessa människor har en sådan vacklande hälsa jämfört med alla andra folk? Har de ett speciellt virus som vi inte känner till?

Henrik Day Poulsen är självkritisk:

Vems fel är det då, att så många lever av passiv försörjning?  Naturligtvis har personen,som tar emot förtidspension på felaktig grund, själv en stor del av skulden. Men min egen profession, läkarna, är den största boven. För vi förbereder de uttalanden och intyg som ligger till grund när kommunerna beviljar förtidspension.

I artikeln Den mystiske indvandrervirus skriver den danske läkaren också om kostnader som skenat iväg (Udgifterne til indvandrere er eksploderet, 19 september) och om att han läst hundratals intyg från kollegor. Och avslutar sin artikel:

Så om det inte är så att vissa invandrare från icke-västliga länder har en tidigare oupptäckt bräcklig hälsa eller lider av sjukdomar som danska läkare inte känner till, så finns det ingen medicinsk förklaring till den extremt höga förekomsten av förtidspensionering bland icke–västliga invandrare. Läkarföreningen har hittills varit tyst. Sundhetsstyrelsen har varit tyst. Under tiden fortsätter pengarna att forsa ut ur statskassan.

Vi behöver en omvärdering av många av de invandrare som kanske av misstag beviljats ​​förtidspension. De som verkligen är sjuka, ska få behålla sin pension. De som den tilldelats den på felaktig grund, ska ut på arbetsmarknaden. Dålig integration är ingen ursäkt för att inte arbeta. Min uppmaning till politikerna är att man ska gå igenom gått igenom många invandrare som lever på förtidspension och inhämta en second opinion. Vi har inte råd att inte göra det.

Kommentar: Hur ser det ut i Sverige? Vilken eller vilka läkare har sett samma sak här? Eller är Sverige så annorlunda från Danmark att en liknande samhällsekonomiskt förödande misshushållning med mänskliga och ekonomiska resurser inte förekommer här?

© denna blogg. Vid ev kort citat ur texten, vänligen länka till inlägget.

I Sverige har samerna, sverigefinländarna och tre andra nationella minoriteter laglig rätt att bevara och utveckla sina traditioner och sin kultur. Ska inte samma rättigheter gälla för svenskarna, den nationella majoriteten?

Ett land och ett folk utan kultur och traditioner är inget land och inget folk

Språk, kultur och traditioner binder människor samman och skapar den gemenskap som behövs för att de ska kunna leva i frid och fred i ett stabilt och tryggt land. I alla länder som är splittrade kan man se ödesdigra konsekvenser för medborgarna; det är bara att se sig omkring i världen där fruktansvärda krig och utrensningar av människor pågår.

Samtliga länder där trakasserier, hot, mördande etc sker är splittrade och människorna drar åt olika håll. Så var det inte i Sverige förut, men så är det även här nu. Även här pågår hot och trakasserier, dödande av oliktänkande, skottlossningar, dödsskjutningar, knivmord och grov misshandel. Regelrätt krig har inte utbrutit än, men så snabbt som allting sker idag så är det en tidsfråga innan en gnista tänder ilskan hos någon eller några grupper som upplever sig förfördelade eller missförstådda av en eller annan anledning och som då ger sig på människor som inte är som de och som inte tänker och tycker lika. Och nej, det är inte en utopi, det är mer av en dystopi.

Det är skrämmande och obehagligt att läsa den text som den 31 juli publicerades i Dagens Nyheter, på DN Debatt, under rubriken ”Låt inte traditioner bli ett hinder för integration”! En person som, av namnet att döma, kommer från ett land långt från Sverige, ett land utanför Europa, med en helt annan kultur, tradition och även religion, framför mycket mångordigt i en lång artikel att han, med icke-svenska rötter, i princip tycker att svenska traditioner ska skrotas. Och redan i sin allra första mening försöker han sätta eventuella kritiker till de minst sagt märkliga idéerna på plats:

Traditioner är rasistiska partiers ideologiska bas.

Det betyder att nu, när den här mannen (med den konfunderande titeln ”samhällskommunikatör”) kallat traditioner för ”rasistiska partiers ideologiska bas” så blir den, som ser traditioner och sitt lands kultur och ”själ” som något positivt (vilket jag gissar att de flesta – eller åtminstone väldigt många – svenskar gör) ”rasist”! Så  avväpnar och tystar man alla fega svenskar som knyter nävarna i byxfickorna och vill skrika högt av vrede och frustration, men inte kan göra det eftersom en utomeuropeiskt invandrad person slagit fast att det svenska inte är mycket att ha . För vad är väl värre för en svensk än att av en utomeuropeisk invandrare bli kallad ”rasist”? Ingenting! Och det vet samhällskommunikatören. Som i sin andra mening uttalar att:

Staten bör vila på medborgarskapets princip, respekt för lagen och kärlek till hemlandet.

Vad menar han med ”medborgarskapets princip”? Själv torde han vara medborgare i sitt hemland och dessutom i Sverige. Jag kan ha fel, men det är en kvalificerad gissning eftersom många länder som asylsökande och andra invandrare från länder i Mellanöstern kommer ifrån, inte tillåter att man avsäger sig sitt medborgarskap. Är det alltså sitt hemland, det land han föddes i och fick sitt egentliga, första medborgarskap i, han talar om? För där finns ju både traditioner och kultur och dessutom en religion som styr allt i och ed att den inte bara är en religion utan också gudomlig lag. För det kan väl inte vara Sverige han menar, eftersom han anser att man i Sverige ska skala bort svenska traditioner, en kärlek till vad skulle det i så fall vara, om det inte finns något ”svenskt”?

I sin tredje mening säger samhällskommmunikatören:

En stat bör vara sekulär inte bara i religiös mening utan även fri från ideologier och traditioner. Samhället når då sammanhållning i stället för splittring.

Vad är det för gallimatias? Var i hela världen finns ett sådant land? Vad tycker de politiska partierna i landet om en sådan här tanke, de som ju har sina egna ideologier som bas för sin existens? Och varför skulle Sverige sträva efter att skala av sig ännu mer än det redan gjort av vad som varit ett sammanhållande kitt, en känsla av ”vi” och gemenskap? Några liknande utopiska/dystopiska tankar finns ingenstans och definitivt inte i de närmaste grannländerna Finland, Danmark och Norge!

Vem är den här mannen som vill ”reformera” Sverige och rensa det från traditioner? Vem gav honom rätten att kalla dem som tycker om den stabilitet som deras traditioner och kultur ger dem för ”rasister”? I åsikts- och yttrandefrihetens namn får han förstås här – till skillnad från i det land han kommer ifrån – fritt uttrycka sina tankar och funderingar, hur huvudlösa de än må vara. Dagens Nyheter ställer uppenbarligen gärna upp och lämnar spaltutrymme. Och det är faktiskt bra att folket får ta del av samhällskommunikatörens åsikter så att det vet hur  en del (kanske många?) ”nysvenskar” tänker. Och kanske, kanske, möjligen våga uppamma lite motstånd? Om det nu inte är så att svenska folket håller med och vill avskaffa sina egna seder och bruk och det som de upplever som ”svenskt”. För vill de avskaffa sina svenska traditioner och släta ut sig, och tror de på de tre första meningarna i samhällskommunikatörens text, ja då är det bara att ansluta sig till den rörelsen. Den är redan stor och finns överallt, ända upp i den svenska regeringen, hos självaste statsministern. Och då behöver man inte heller riskera att någon – nysvensk eller svensk – tar sig rätten att stämpla en som ”rasist”, vilket är ett stort plus.

I Sverige har samerna, sverigefinländarna och tre andra nationella minoriteter laglig rätt att bevara och utveckla sina traditioner och sin kultur*. De har ”en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet”. Ska inte samma rättigheter gälla för svenskarna, den nationella majoriteten? I hela resten av världen värnar folk också sin egenart, sitt språk, sina traditioner, sin kultur. Kommer det att publiceras någon text på DN Debatt från någon som försvarar – eller, som det numera heter ”står upp för” – svenskarnas rätt till sina traditioner? Eller är den för mig helt obegripliga rädslan för att, av en nysvensk samhällskommunikatör, bli kallad ”rasist” så stor, att man inte ”står upp” och värnar sitt land mot det hot mot Sverige som en strävan om ett traditions- och kulturlöst land utgör?

* Sveriges nationella minoriteter och minoritetsspråk
De fem erkända nationella minoriteterna i Sverige är judar, romer, samer (som även är ett urfolk), sverigefinnar och tornedalingar.
De historiska minoritetsspråken är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli.
Gemensamt för minoritetsgrupperna är att de har befolkat Sverige under lång tid samt att de utgör grupper med en uttalad samhörighet.
De har även en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet.

© denna blogg.

Hur länge ska Alliansens statsråd fortsätta att försöka slå blå dunster i folkets ögon?

Nya ”sanningar” från Sveriges mest onödiga statsråd! Citat ur hans pressmeddelande den 4 juni 2014:

Riksrevisionen bekräftar att etableringsreformen förbättrar integrationen
– Riksrevisionen bekräftar min bild av att etableringsreformen förbättrar integrationen men att fortsatta reformer krävs, säger integrationsminister Erik Ullenhag.

I Riksrevisionens rapport, publicerad den 4 juni 2014, låter det annorlunda. Där lyfter man inte fram något som ger anledning att utbrista ”Riksrevisionen bekräftar min bild av att etableringsreformen förbättrar integrationen”. Redan rubriken ger en helt annan bild än den statsrådet försöker få oss att tro på:

Risk att nyanlända inte får rätt insatser i rätt tid
Riksrevisionens granskning visar att statens insatser för att tillvarata nyanländas kompetens behöver anpassas mer till individens behov och erbjudas snabbare. De samlade resurserna kan omfördelas så att de gör större nytta.

Riksrevisionen har granskat om statens insatser är effektiva när det gäller att ta tillvara och utveckla de nyanländas kompetens så att de snabbt kan etablera sig på arbetsmarknaden. Den övergripande slutsatsen är att insatserna behöver förbättras.

– Det finns stora möjligheter till förbättringar i arbetet med att ta tillvara de nyanländas kompetens. Arbetsförmedlingens organisation kring etableringsuppdraget kan utvecklas och samarbetet med kommuner och näringsliv behöver förbättras, säger riksrevisor Claes Norgren.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att pröva om de samlade resurserna kan omfördelas för att påskynda de nyanländas etablering. Vidare bör Arbetsförmedlingen verka för ett systematiskt lärande och erfarenhetsutbyte kring framgångsrik etablering. Arbetsförmedlingen bör också vidta åtgärder för att öka nyanlända kvinnors deltagande och etablering på arbetsmarknaden.

Ni som läser detta! Läs noga, fundera och analysera själva. Och rösta för Guds skull inte på partier som gör allt för att föra folk, som avlönar dem och vilkas tjänare de ska vara, bakom ljuset inför valet den 14 september!

© denna blogg.