Finland. Nytte Ekman tells it like it is.

I programmet Slaget efter tolv i Radio Vega (21 oktober) diskuterar Nytte Ekman som driver organisationen Nada Hope och Ida Schauman, ordförande i integrationsutskottet i SDP, asylsituationen främst i Finland och, delvis också i EU.

Diskussionen var föranledd av att Nytte Ekman hade skrivit en, för många av dem som känner till henne och hennes 20 år långa engagemang för flyktingar och asylsökande, oväntad debattinsändare i Hufvudstadsbladet den 15 oktober. Läs om det i inlägget Finland. ”Nu har dagen kommit när det är dags att stänga gränserna.” Ida Schauman skrev en replik den 18 oktober: Ansvarslöst av Nada Hope.

Klicka på bilden för att komma till programmet (på svenska).

Nytte Ekman har 20 års erfarenhet av arbete med asylsökande och flyktingar i Finland genom organisationen Nada Hope. Det hon säger är till stor del sådant som också jag känner till efter lika lång tids samlad erfarenhet och kunskap på området dels som asylombud (under ca 15 år), dels som debattör och skribent, det vill säga sedan 1995. Ur diskussionen mellan Ida Schauman och Nytte Ekman sades bland annat:

Nytte Ekman: Jag har arbetat 20 år för flyktingar och tycker att alla som har flyktingskäl ska få stanna i Finland. Det är många som inte uppfyller kriterierna för att klassas som flyktingar. Man måste hålla begreppen isär. Man måste veta vad en asylsökande är, vad en flykting är, vad en immigrant är och vad en folkvandring är. Det pågår en verklighetsförfalskning i samhället och medierna kallar till exempel alla för flyktingar. Men så är det inte!

Om man verkligen skulle vilja ha ordning på den här enorma folkvandringen så borde man stänga gränserna åtminstone tillfälligt för att reda opp allting. Då skulle man gå igenom alla som finns här.

Massor, massor av de här nyanlända ”flyktingarna”som jag har träffat – jag har besökt många flyktingförläggningar i södra Finland – säger: ”Jag är inte flykting, jag ville komma hit för att få ett bättre liv”. Jag tror inte att de flesta bland dem som kommer har asylskäl. De säger själva uttryckligen att de inte är flyktingar utan att de söker ett bättre liv. De säger det ärligt och öppet. Jag känner många andra som också har kommit till Finland som säger direkt när de träffar sin jurist att: ”Jag är alltså ingen flykting, jag vill bara ha ett bättre liv.” Och då pressar juristen dem och säger att: ”Ja, ja, men du ska söka asyl”. De försöker själva protestera och säger: ”Men jag är inte det, jag vill ha ett bättre liv!” De är så kallade ekonomiska flyktingar.

Hon tar sedan upp frågan om de olika benämningarna och begreppen igen och framhåller att det är viktigt att man lär sig dem och nämner också vikten av att man i ett land vet vilka man släpper in och beviljar asyl eller uppehållstillstånd:

Nytte Ekman: Det är ju också en fråga om finländarnas säkerhet när det gäller IS-terrorister och andra. När gränserna är flyttande och folk kan röra sig fritt inom EU så är det klart att det finns risker för att något tråkigt ska inträffa.

Ida Schauman får frågan om vad hon tycker om det som Nytte Ekman säger och det hon har skrivit.

Ida Schauman: Jag och många andra som har följt Nytte Ekmans arbete blev ganska förvånade när vi läste den här debattartikeln och också ganska chockade över att man nu går ut med att Nada Hope vill stänga gränserna. Faktum är ju det där om att stänga gränserna att vi måste ju ändå behandla alla ansökningar om asyl. Och det är ju vad vi gör nu: vi har en registrering vid gränsen och det började man med  för någon månad sedan. Stänger man gränserna så försvårar det för jättemånga människor som lever och rör sig över gränsen. Så jag ser inte hur stängda gränser skulle kunna vara en lösning.

Nytte för fram ganska många saker som jag ifrågasätter som att de flesta inte söker asyl och det tycker jag är ganska farliga saker att säga. Det handlar ju ändå om manga tusentals människor och om du inte ar en undersökning som säger att ”så här är det”, om du inte har fakta så tycker jag att det är ganska stämplande.

Ida Schauman talar vidare om att det är väldigt få brott som begås av personer med flyktingbakgrund. Nytte Ekman för fram tanken på att man skulle kunna söka asyl på utländska ambassader i krisområden vilket Ida Schauman inte verkar vara helt emot.

Man bör lyssna på hela intervjun (klicka på Slaget efter tolv-bilden ovan) som omöjligt kan återges i sin helhet här. Men det kan vara bra att ta till sig detta som Nytte Ekman säger:

Lyssna på den här intervjun om fem år så förstår alla vad jag menar.

Kommentar: Jag känner till viss del igen mig själv i Nytte Ekman. Jag var asylombud i 15 år varav fem år som Medborgarnas flyktingombudsman) och har också, precis som hon, 20 års faktisk och praktisk erfarenhet på asyl- och migrationsområdet. Den långa tiden och de många mötena med asylsökande på asylboenden och i förvar har gett många kunskaper och vetskaper som man inte kan läsa sig till och som inte alltid kan brytas ner i ”statistik” eller backas upp i ”undersökningar som stöder…”.

Man lär sig väldigt mycket genom att vara på plats, att lyssna på och prata med asylsökande, att agera asylombud, att delta i allehanda seminarier och träffa myndighetspersoner, politiker och regeringsmedlemmar och att själv skriva och att läsa många asylansökningar och beslut från myndigheterna etc. Men givetvis lär man sig också viktiga saker genom att ta del av statistik (hårda fakta) och undersökningar.

Hade myndigheter och medier tagit del av – och tagit till sig – information och larm som miggor framfört här på bloggen i åtta år, hade det kunnat se annorlunda ut i Sverige idag. Jag har, precis som Nytte Ekman, redan för flera år sedan sagt att så kallade ansvariga borde lyssnas å dem som vet och kan. Inte sticka huvudena i sanden.

Slutsats och uppmaning till ansvariga i Finland – men också i Sverige – är:

Det kan vara av vikt för ansvariga och involverade och intresserade att lyssna på Nytte Ekman, hon vet vad hon talar om. Ida Schauman har en hel del att lära av Nytte Ekman, men är också värd att lyssna på eftersom hon dels verkar uttala sig genuint i enlighet med vad hon verkligen tror på; dels helt säkert också vill såväl Finlands som de skyddsbehövandes bästa.

Lyssna gärna på Nytte Ekman nu i stället för att titta i backspegeln om fem år!

© denna blogg.

Min första intervju på fem år

Den första korta intervjun jag gett på fem år gav jag till chefredaktören Paulina Neuding som jag har stor respekt för, på en webbsajt i en tidskrift som jag uppskattar mycket. Några fler intervjuer blir det knappast.

I intervjun talar jag om rättsosäkerheten i asylprocessen och om vikten av miggornas berättelser inifrån Migrationsverket – information som annars inte skulle komma ut. Dessutom talar jag om att jag för flesta gången, efter decennier av ideellt arbete som asylombud och insamlare av berättelser och utgivare av böcker, söker stöd av mina läsare och följare via en insamlingskampanj på Kickstarter. 200.000 kronor har jag satt som mål och tiden går ut på söndag. Om hela beloppet inte samlats in när kampanjen är slut så tillfaller inte en enda krona mig. Så alla bidrag – stora som små – är mycket välkomna!

En migga: ”I intervjun från ambassaden står det bland annat att ”the parents had sold their land to get the money for the son’s travel. The plan for the future is that for the son to support the family and children.”

En migga om ett av de otaliga asylbedrägerier som miggor har att göra med mer eller mindre dagligen:

Ensamkommande som inte är så ensamma

En pojke dyker upp i Sverige och söker asyl. I det här fallet är det inte någon tvekan om att pojken är ung, han har inte ens blivit tonåring ännu. Pojken berättar att han är från Afghanistan, noga räknat från Ghazni. Nu kan pojken visserligen inte beskriva var någonstans det ligger eller hur det ser ut där, men han kom från en by som låg ”utanför”.  Så här lät det under utredningen och ungefär likadant låter det också under andra muntliga utredningar i liknande fall.

O är vi på Migrationsverket, S är den sökande, G är den gode mannen

O: Vet dina föräldrar om att du är i Sverige?
S: Jag vet inte om de vet eller inte.

O: Har du haft kontakt med dina föräldrar sedan du lämnade Afghanistan?
S: Nej jag har inte haft någon kontakt med dem.

O: Hur kommer det sig att du har åkt hit helt ensam?
S: I och med att det var mycket strider där så lämnade mamma mig hos en smugglare. Inte mot betalning. Han ville ta mig till Italien.

O: Har du någon möjlighet att kontakta dina föräldrar?
S: Jag har ingenting. Inga möjligheter, inga telefonnummer eller så. Jag har bara ett telefonnummer som är till min bror.

och lite längre fram i protokollet…..

O: Ville du åka hit till Sverige?
S: Jag ville egentligen inte lämna dem men min mamma tvingade mig. Hon fick mig att acceptera. Hon sa att jag var ung och hade en framtid framför mig.

och lite längre fram i protokollet…..

O: Hur kommer det sig att du kom just till Sverige?
S: Jag vet inte.

O: Vem bodde du med i Afghanistan?
S: Mina föräldrar.

O: Dina syskon med?
S: Ja.

O: Din brors fru med?
S: Ja.

O: Och hennes barn med då?
S: Ja.

O: Bodde ni i samma hus?
S: Ja.

O: Har du några andra släktingar i Afghanistan? Mormor eller farmor?
S: Det vet jag inte.

och lite längre fram…

O (till god man): Har ni försökt få tag på hans föräldrar?
G: Nej vi har inte kommit längre än så här.
S: Jag hade velat veta hur ni kan hitta min familj.

O: Visste din mamma att du skulle till Sverige?
S: Ja, vi hade pratat om det.

O: Om att åka till Sverige?
S: Ja.

O: Vet du om din familj planerar att åka hit också?
S: Nej de ville bara skicka mig.

och lite längre fram….

O: Kan du berätta hur du har rest till Sverige?
S: Jag kan inte berätta så mycket om det. Jag vet inte hur jag har kommit hit.

O: Vet du vilka länder du har passerat?
S: Ett land, det heter Italien.

O: Hur länge var du där?
S: Kanske en vecka.

O: När du åkte från dina föräldrar hur åkte du då? Med bil, buss eller flyg?
S: Jag vet inte.

O: Kommer du inte ihåg?
S: Nej.

Så det blir PUT. Fast i det här fallet blir det på synnerligen ömmande omständigheter i stället för på skyddsbehov.

Och sex månader efter PUT kommer följande skara till en svensk ambassad i den delen av världen (inte Afghanistan): modern, två syskon, en vuxen broders hustru och tre brorsbarn. Summa sju personer. Och i deras intervju från ambassaden står det bland annat följande:

The parents had sold their land to get the money for the son’s travel. Their plan for the future is that for the son to support the family and children.

Och sonen är idag, om id-handlingar och familjebevis är äkta, tolv år gammal. Så vad det handlar om är att summa åtta personer som under överskådlig framtid ska vara totalförsörjda i Sverige. De måste nämligen börja med att lära sig läsa och skriva på sina egna språk.

Kommentar: Så var det med det stackars ensamkommande barnet. Som långt ifrån är det enda som sänds hit för att försöka hämta hit resten av familjen och – helst – släkten som vill bli försörjda i Sverige. Trots att det finns de, som med emfas förnekar att det finns sådana fall…

Migrationsverket bör dock i detta – och liknande – fall agera i enlighet med utlänningslagen: när barnets anhöriga nu har påträffats ska verket återkalla PUT samt sända barnet hem till Iran (inte Afghanistan där han med all sannolikhet aldrig ens satt sin fot), där familjen och släkten bor, för att återförenas med dem där. I enlighet med utlänningslagen, alltså. Varken barnet eller släktingarna har ju några som helst asyl- eller skyddsskäl utan syftet med att sända hit pojken var – som de själva tydligt uppger i sin ambassadintervju – att de ska få försörjning i Sverige. Inget annat. Och, så vitt jag känner till, har Sverige ännu inte infört ”försörjningsinvandring”.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)