Det behövs ingen dyr Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism med en mager hemsida och ett ännu magrare resultat.

Om Sahlinaffärens två dimensioner – skriver Tove Lifvendahl i Svenska Dagbladet. Många andra skriver och tycker också i frågan – med rätta, det är skattefinansierad verksamhet det handlar om och den person som lett den har tidigare inte visat sig riktigt klara av alla delar av ett viktigt offentligt uppdrag. Nu tycks, vad det verkar, hon ha begått något eller kanske flera brott (polisutredning pågår) i egenskap av ansvarig för verksamheten på kansliet för Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism.

Mycket skrivs och sägs som sagt i frågan. Mina kommentarer och reflektioner tar avstamp i ledarartikeln i Svenska Dagbladet (men är också generella). Jag håller inte med om att:

Sverige har förvisso ingen förlåtande kultur för makthavare. Ett misstag kan ödelägga en karriär. Jag tycker att vi generellt borde vara mer överseende, eftersom jag tror att goda ledare inte kännetecknas av att de aldrig har gjort några fel, utan av att de förmår lära av gjorda misstag och erfarenheter.

Men vem har inte ”förlåtits” och getts nya möjligheter (och höga inkomster) trots ”slarv” både med uppdragsgivarens (=folkets) kontokort och oklarheter i samband med drivandet av eget företag, om inte Mona Sahlin? Borde det inte tvärtom vara så att dem, som agerar på folkets uppdrag och avlönas med folkets skattepengar, bör vi tvärtom ha mindre överseende med om de missköter sig och/eller begår brott än med andra?

Jag anser inte heller att det behövs någon nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Var det inte något som delvis kom till för att ge Sahlin (som mer eller mindre flummade runt det första året för över 80.000 kr/mån) ett (hög)avlönat uppdrag?

Vad som behövs, och har behövts redan innan hon började ”samordna”, är ett uppvaknande och en nyktrare, mer verklighetsbaserad syn på asylinvandringen och asylinvandrare. Också på dem som är födda här till asylinvandrade föräldrar och på de få men befintliga svenskar som radikaliserats, och på att se till att landets lagar efterlevs av alla som lever och bor i Sverige. En skärpt och mer vaksam attityd i hela samhället, genomgående.

Att, som Mona Sahlin sägs ha gjort:  ”i många sammanhang kommunicera sina värderingar och sitt starka engagemang för demokratifrågor” räcker i min värld ingenstans. I min värld är det vad man gör som räknas, inte vad man kommunicerar.

Att det skulle vara en fjäder i hatten för Sahlin att kansliets personal (sammanlagt nio personer) ”fick hem den 17-årige man som på våren reste från Lund till Syrien och anslöt sig till Islamiska staten” är verkligen inte något jag håller med om. Ett kansli på nio personer, vad kostar det? Vad har det åstadkommit annat än en stödtelefonlinje till Röda korset som är bemannad vardagar 9-15, särskilt om ingen ens svarar där… Och ett fall där niomannakansliet ”fick hem den 17-årige man som på våren reste från Lund till Syrien och anslöt sig till Islamiska staten”. Vare sig som människa eller som skattebetalare kan jag se det som ens ett fjun, allra minst en fjäder, i hatten för Mona Sahlin eller någon annan.

Detta, däremot, är det lätt att hålla med om:

Några röster som hittills har hörts har mest talat om att hon har varit engagerad och synliggjort problematiken. Det är inget högt betyg. Problematiken har med all önskvärd synliggjorts genom de senaste årens fruktansvärda terrorbrott, med direkta kopplingar till Sverige. Det behöver vi ingen samordnare för att skapa insikt om.

Det behövs inget dyrt kansli och ingen ”nationell samordnare mot våldsbejakande extremism”, med en mager hemsida och ett ännu magrare resultat, som kostar miljoner skattekronor. I Sverige behöver man inse att alla sorters ”våldsbejakande extremism” ska motarbetas med alla tänkbara lagliga och demokratiska medel och att lagar som stiftats ska gälla alla invånare i Sverige och även tillämpas. Utan undantag. Inte minst utlänningslagen.

© denna blogg.

Sverige slår Tyskland med hästlängder när det gäller mottagande av minderåriga asylsökande

Min nytyske ”korrespondent” har gjort en liten jämförelse mellan Sverige och Tyskland, av ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande. Så här ser den ut:

Till Sverige (9.6 miljoner invånare) kom 7.049 påstått och faktiskt minderåriga asylsökande år 2014. Det blir cirka ett ”barn” per 1.362 invånare. I år beräknas minst 10.000 komma, det blir då ca ett ”barn” per 960 invånare. Kommer det uppåt 15.000, vilket Migrationsverket också flaggat för kan bli verklighet, då kommer det en utomeuropeisk asylsökande som säger sig vara minderårig per 640 invånare i landet…

Till Tyskland (80.6 miljoner invånare) kom 4.399 påstått och faktiskt minderåriga asylsökande år 2014. Det blir cirka ett ”barn” per 18.322 invånare. Hur många Tyskland beräknar ska komma i år är inte känt.

Hade Tyskland tagit emot proportionerligt lika många asylsökande som är, eller säger sig vara, under 18 år som Sverige, så hade siffran varit cirka 59.177!

Hade Sverige tagit emot proportionerligt lika många asylsökande som är eller säger sig vara under 18 år som Tyskland, så hade siffran varit cirka 523!

Sverige var alltså år 2014 minst 13 gånger ”attraktivare” än Tyskland att ta sig till för ”ensamkommande” (främst) pojkar och unga män från länder utanför Europa. Varför?

Reflektioner: Om det under innevarande år kommer 10.000 påstått och faktiskt minderåriga asylsökande, och om de kostar samhället ca 1,5 miljon kronor per år per person (för boende, personal, skola, juridiskt ombud, god man, sjukvård, tandvård m.m.) så blir kostnaden för det svenska samhället cirka 15 miljarder kronor. 15 miljarder kronor = 15.000 miljoner kronor. Och om antalet stiger till 15.000, vilket Migrationsverket inte håller för osannolikt, då blir kostnaden för skattebetalarna cirka 22,5 miljarder kronor = 22.500 miljoner kronor.

Varifrån ska alla pengar tas?
Varifrån ska lärare tas som ska dels ha undervisning i deras modersmål; dels i svenska och alla andra ämnen?
Varifrån ska lokaler för undervisning tas?
Varifrån ska personal till alla dem som ska ”vårda” dessa pojkar och män (och ett mindre antal flickor och kvinnor ) tas?
Varifrån ska bostäder tas fram när det inte finns tillräckligt med bostäder ens till landets egna unga (och äldre)?
Varifrån ska tandläkare och läkare tas, som ska behandla alla dessa unga människor?
Vem ska betala?
Och:
Varför görs inte åldersbedömningar vid minsta tveksamhet kring en påstått minderårigs själv uppgivna ålder?
Varför följs inte Migrationsöverdomstolens dom?

Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

där det bland annat sägs:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

Finns det någon som vill kommentera detta? Gärna någon så kallad ansvarig. Om det finns någon som är ansvarig.

© denna blogg.

Var ska de bo? Hur ska de integreras? Hur ska de försörjas?

I år har det registrerats 23.839 nya asylsökande i Sverige under perioden januari till maj. Det är en ökning med 7.958 personer jämfört med samma period 2013, enligt ny statistik från Migrationsverket.
(UNT 15 juni 2014: Fler asylsökande än i fjol)

Var ska de bo?
Hur ska de integreras?
Hur ska de försörjas?
Hur påverkar en så stor mängd människor – en del med svåra trauma, många analfabeter, en del med strikt religiös bakgrund – det svenska samhället?

Får man ens ställa sådana frågor eller ska man låtsas som om allt är frid och fröjd och det inte finns några problem? Trots att det är kaos på många orter där det placeras människor med helt främmande sätt att se på saker och ting, andra vanor, andra krav – ofta med knappt en veckas varsel? Människor som det knappt finns resurser att ta emot vare sig när det gäller boende eller samhällsservice som skola, sjukvård, sfi-utbildning, och beredskap hos invånarna att plötsligt se sin lilla ort få 20, 30, 40 procent eller fler invånare med en helt främmande bakgrund och stora behov.

Till lilla Sverige, med 9,5 miljoner invånare, beräknas nu upp till 70.000 asylsökande (anhöriga inte inräknade) komma i år. Som jämförelse kan nämnas att till Tyskland, med 82 miljoner invånare, kom förra året 109.000 asylsökande och det ansågs vara alldeles för många…

I ett inlägg den 31 augusti 2013 citerade jag Der Spiegel och kommenterade det som sades i deras artikel German Asylum System Hits Breaking Point om den stora asylinvandringen det året. Bland annat:

Germany has recently seen a significant rise in the number of asylum seekers arriving in the country. Its shelters are overwhelmed and opposition to new ones has recently turned ugly. Refugees themselves argue that the system is broken.

© denna blogg. Vid ev kort citat, var vänlig länka till den här texten.

Om Sverige tog emot proportionerligt lika många (få) asylsökande som Tyskland, skulle antalet mottagna asylsökande i Sverige under 2013 vara ca 11.500, inte 50.000

I tyska Der Spiegels engelskspråkiga version, Spiegel Online International, berättas under rubriken German Asylum System Hits Breaking Point bland annat:

Germany has recently seen a significant rise in the number of asylum seekers arriving in the country. Its shelters are overwhelmed and opposition to new ones has recently turned ugly. Refugees themselves argue that the system is broken.

According to Germany’s Federal Office for Migration and Refugees (BAMF), more asylum seekers arrived in the country in the first half of this year than in any six-month period since 1999, with the total for 2013 expected to top 100,000. Thus far, 52,000 refugees have arrived in Germany, an increase of 90 percent over the same period one year ago. The newcomers are primarily from Syria, Afghanistan, Iraq and Chechnya.

Cities are struggling to keep up with the influx, but the problem has been particularly acute in Berlin. Many asylum seekers come here first and, even if they will ultimately be relocated elsewhere in the country in accordance with Germany’s geographical allocation system, they have to be housed initially. But all the city’s shelters are now full, and the reserve capacity established for spikes in arrival numbers has proved insufficient. Officials are currently rushing to establish new housing.

Inströmningen av asylsökande anses nästan, som framgår av texten, i det närmaste ha raserat det tyska asylsystemet och är snart helt ohanterligt. Tyska myndigheter räknar med att ca 100.000 nya människor kommer att komma under 2013. I Sverige räknar Migrationsverket med att ca 50.000 kommer under året.

Tyskland  har 82 miljoner invånare, Sverige har 9,5 miljoner invånare.

Sverige har en inströmning av  1 asylsökande per 190 invånare. Tyskland, vars asylsystem krackelerar och nu anses ha ”hit the breaking point” (= nått bristningsgränsen), har en inströmning av 1 asylsökande per 820 invånare.

Tyskland tar emot cirka fem gånger färre asylsökande än Sverige per invånare. Siffran för Sverige är ca 50.000 och för att Tyskland skulle ligga på samma nivå som Sverige skulle de behöva ta emot ca 432.000 asylsökande under 2013 i stället för 100.000.

Om Sverige tog emot proportionerligt lika många (få) asylsökande som Tyskland, skulle antalet mottagna asylsökande i Sverige under 2013 vara ca 11.500, inte 50.000.

Sverige tar emot ca 4,5 gånger fler asylinvandrare per invånare än Tyskland.

I Sverige talar politiker och media aldrig någonsin, som i Tyskland, om någon ”breaking point” och att systemet håller på att – eller har redan – kollapsa/t. De svenska resurserna är oändliga och det svenska folkets önska, som politikerna – folkets representanter – uppfyller, är att ha den högsta asylmottagningen i västvärlden. Därför behövs det heller inte föras några diskussioner kring huruvida man här klarar av att hysa, bekosta och integrera så många människor från andra länder och kulturer. För, som Sveriges utrikesminister konstaterat: ”Sverige är en humanitär stormakt”.

Till slut: ”Refugees themselves argue that the system is broken”, berättas i Spiegels artikel. Samma sak säger asylsökande i Sverige, men det är ingen som lyssnar, än mindre rapporterar svenska medier om det.

För undvikande av missförstånd – som kanske kan förekomma trots att jag är så tydlig jag kan – så gäller siffrorna asylsökande, vilket inte är detsamma som beviljad asyl eller beviljade uppehållstillstånd. Asylsökande är personer som söker asyl (=flyktingstatus) eller som söker skydd (=uppehållstillstånd).

Källor för ovanstående fakta är Spiegel Online International för uppgifterna om den tyska asylinvandringen, Migrationsverket om den svenska asylinvandringen, Wikipedia för invånarantal i Tyskland resp Sverige.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)