”Nytysken”: ”124 mil och nästan 6.000 kronor för att få ett svenskt pass”

Här följer ett nytt avsnitt i den ofrivilliga serien om krångel kring utlandssvenskars anskaffning av svenska pass. Här följer ett nytt avsnitt i den ofrivilliga serien om krånglet kring utlandssvenskars anskaffning av svenska pass.

Den svenske mannen som sedan länge bor i Tyskland och som jag lätt ironiskt kallar ”nytysken” med anspelning på den märkliga storsvenska ”seden” (i varje fall i medierna) att kalla alla som på olika sätt migrerar till Sverige, såväl asylsökande som invandrare, berättar:

Vi måste till Berlin!

Min hustru sade häromveckan: ”Du, mitt pass går snart ut. Kan du kolla upp vad som gäller för oss i förskingringen ?” Vi är bosatta cirka hundra mil söder om Sverige.

Jag kollade upp på Sveriges Berlin-ambassads hemsida under Pass och ID-kort för vuxna.

Först  bokade vi tid. Som gick lätt över internet. Vi valde”9:00-9:15 på morgonen”.

Sedan läste vi instruktionerna på ambassadens hemsida om vilka papper vi måste ha med oss. Nästa dag kollade vi resmöjligheter till Berlin, 62 mil från hemorten. Om vi åker tidigt på morgonen så kan vi komma undan med 212 euro (ca 2.064 kronor) tur och retur med tåg. Vi köpte biljetter. Man gav oss besked om att platsreservationer kan göras först tio dagar innan resan, så vi åkte in till stan igen och reserverade två fönsterplatser fram och tillbaka. För 18 euro (ca 175 kronor).

När vi kom hem bokade vi ett dubbelrum på ”vårt hotell” vid Potsdamer Platz. 160 euro (ca 1.560 kronor) plus 44 euro (ca 430 kronor) för två dagars frukost.

För resan från vår by in till stationen i staden har vi mobiliserat grannen och sparar således 8 euro (ca 80 kronor) för spårvagnen. Inbesparingen krymper dock nästan till noll då vi vid hemkomsten belönar grannen för hans vänlighet med en blombukett à 7,95 euro (ca 78 kronor.)

Tågresan till Berlin tar sex timmar och våra reserverade platser finns inte på hela tåget då det på grund av ombyggnadsarbeten var fråga om ett ”utbyteståg”.

I Berlin fick vi helt obyråkratiskt tillbaka pengarna för de förgäves betalade platsbiljetterna. Vi tog buss från Hauptbahnhof i Berlin till hotellet. För 6,80 euro (ca 66 kronor).

Nästa morgon åkte vi med en trevlig palestinsk taxiförare till ambassaden. Man hade aviserat 10-15 euro (ca 98-146 kronor) för färden dit och när taxametern stannade på 10,10 euro så lade vi på rikligt med dricks. När vi berättade att vi hade åkt 62 mil för att få ett pass förnyat så skakade han på huvudet.

Besöket på ambassaden tog tio minuter och här genomfördes foto + fingeravtryck + namnteckning i en mackapär utanför båset med ambassadtanten.

Vi fick betala 150 euro (ca 1.460 kronor) i förväg för passet. Plus 3 euro (ca 30 kronor) ”portoavgift” då vi valde att kunna hämta passet i det betydligt närbelägnare Frankfurt.

Resten av dagen tillbringades på en turistbuss och strövande genom Berlin.

Tillbaka på hotellet hälsade vi vänligt på en annan gäst och bara ett enkelt ”Guten Tag!”, gjorde att han konstaterade: ”Holländare?”.

Jag nekade och berättade varför vi var i Berlin. Han tyckte det var ”otroligt att vi åkt 62 mil ….”. Nästa morgon gick vi till fots till Hauptbahnhof och åkte hem. 62 mil och sex timmar igen.

Nu är det att vänta två veckor och sedan kan vi hämta passet på honorärkonsulatet i Frankfurt/Main (”bara” åtta mil enkel resa…). Naturligtvis mot ”avhämtningsavgift” 16 euro (ca 156 kronor).

De ovan angivna utgifterna för att få ett svenskt pass uppgår till totalt över 600 euro, mer än 5.800 kronor. Med endast frukostkostnader inräknade. Plus tre dagars ”restid”.

Förut kunde vi ansöka om pass i Frankfurt, som ligger mycket närmare där vi bor, och få det levererat till borgmästaren i vår by. Och upp till nyligen valde många svenskar här i området att söka nytt pass i betydligt närbelägnare Luxembourg (25 mil enkel resa). Men den ambassaden är av någon anledning numera stängd för passansökningar och besökare rekommenderas nu till Haag i Nederländerna. Ytterligare 36 bilmil bort!

Kommentar: Varför gör Sverige det så krångligt och ohemult dyrt för sina medborgare som bosatt sig i andra länder att få nya pass? Om det gick att ordna det smidigare förr så hade man väl kunnat låta det fortsätta? Att man ska behöva betala så många tusen kronor för att få ett pass är inte acceptabelt och ett bättre och smidigare sätt måste väl ändå kunna utarbetas?

Här är några tidigare berättelser om hur Sverige krånglar till det och gör det både osäkert och dyrt för sina egna medborgare som bor utomlands att hämta ut sina pass.

Först nytysken, för fyra år sedan:
•  ”Jag måste alltså åka 62 mil till Berlin, förmodligen övernatta på hotell, gå på ambassaden, betala 1400 SEK för passet och så åka hem 62 mil igen.” – 29 mars 2012
Sedan svenske Lasse, numera finsk medborgare:
•  Be my guest # 101 Lasse Orup – 14 februari 2014
•  Handläggare vid svensk passexpedition till svenskfödd svensk medborgare som utvandrat till Finland: ”I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.” – 13 maj 2014
•  Råd till Lasse Odrup: Byt medborgarskap, bli finländare! – 14 maj 2014
•  Anställd vid en magistrat i Finland: ”Nå då så. Då är det nog de svenska myndigheterna som räddar!” – 15 maj 2014

© denna blogg.

 

Det är inga nyheter

Ibland, när jag söker efter något bland mina drygt 8300 (!) publicerade inlägg här på bloggen, så hamnar jag i inlägg som jag glömt eller förträngt. Och då kommer minnena kring texterna tillbaka och för med sig tankar och funderingar om vad som hänt sedan de skrevs. Som i detta osannolika fall, ett av tusentals lika osannolika, mer eller mindre hårresande saker jag skrivit om genom åren.

Klicka på text- och bildrutan för att läsa inlägget.

Det här inlägget är 8 år och 3 månader gammalt. vad har hänt med dessa och andra förfalskare sedan dess? Ingenting, gissar jag, precis som det berättas i det här inlägget. Ur texten:

Vid rättegången visade det sig att polisen hittat en hel förfalskarverkstad i lägenheten. Allt fanns för att förfalska vilka irakiska dokument som helst. Hur domen löd? Eftersom det inte gick att bevisa (!!!) att mannen förfalskat något frikändes han. Däremot dömdes han för att ha kört svarttaxi…

En annan text som också kom upp är från den 26 oktober 2010, alltså skrivet för 5,5 år sedan: En migga: ”Sagan om kejsarens nya (arbets-)kläder”. Ur den texten:

Omfamningen av Miljöpartiet blir bara värre och värre. Men det framstår som ett svårslaget rekord i fördumning när Miljöpartiet får applåder för att framföra argumentet att våra invandrare ger ökad utrikeshandel. De invandrare som avses är som bekant de som kommer från asyl- och anhöriginvandrarspåret, och de kommer främst från Somalia, Afghanistan, Irak, Eritrea och Kosovo. När blev det för EU en storsäljare att ordna handelsavtal för dessa länder? De finns knappt i statistiken.

Att det inte funnits information om galenskaperna på asyl- och migrationsområdet, att ”ingen har kunnat ana att det skulle bli så här” etc är ren och skär lögn. Läs gärna hela ovanstående inlägg, det innehåller information som man inte med bästa vilja i världen kan låtsas som om den inte funnits!

Och sist, men inte minst, kom jag in på den här texten från den 28 februari 2011, alltså skrivet för drygt fyra år sedan: Röda Korset: ‘Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.’ Det skrevs med anledning av att Migration Integration Policy Index – MIPEX i en ny studie som presenteras den 28 februari 2010 pekade på stora skillnader i hur väl olika länder lyckas med att ge invandrare och flyktingar möjlighet att delta i samhället. Enligt den hamnade Sverige på första plats bland 31 länder i Europa och Nordamerika. Röda Korset i Sverige i ett pressmeddelande den 28 februari konstaterade så snabbt att:

Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.

Men som så ofta var näsorna korta. De såg inte – eller låtsades inte se – det som jag framhöll i min text:

Sverige kanske har de bästa förutsättningarna efter vissa uppställda kriterier i studien, men att ha förutsättningar är inte detsamma som att verkligen ha förmåga att uppfylla och fullfölja dem!

En del av det som skrivits om här på bloggen i många år har nu – under galgen – börjat tas upp av svenska medier. Men som om det vore nyheter, vilket det ju absolut inte är! Väldigt mycket har varit känt hur länge som helst, men en stor del av journalistkåren har misskött sitt uppdrag. Den har kört med skygglappar och öronproppar och selektiva urvalsmetoder och av egna outgrundliga skäl inte rapporterat till allmänheten om en hel del sådant som varit väl känt och som allmänheten har haft rätt att veta.

Inte förrän nu, år 2015 och 2016, efter nära tre decennier av ständigt ökande asyl- och annan invandring till Sverige har Public Service utnämnt två – som de kallar dem – ”migrationskorrespondenter”, en för Sveriges Radio och en för Sveriges Television. Hur objektiva och mångsidiga deras reportage kommer att bli återstår att se. SR:s migrationskorrespondent har gjort en del redan, SVT:s dito har väl ännu inte riktigt kommit i gång. Hoppas att de börjar med att lära sig vokabulären (inte kalla asylsökande och migranter för ”flyktingar”, till exempel) och skalar bort de värsta flosklerna och att de har mandat att rapportera objektivt, mångsidigt, faktabaserat, sanningsenligt och korrekt.

Det finns även en hel del goda exempel på journalister och skribenter som på djupet verkar ha insett att de har varit enkelspåriga och okunniga på asyl-, migrations- och integrationsområdena och som nu beskriver dessa områden på ett mer balanserat och allsidigt sätt. Jag ska försöka hinna skriva något om dem också, det är inte mer än rätt.

Tips 1: Följ gärna bloggen så kommer information varje gång en ny text publiceras!
Tips 2: Alla texter om och från Finland från början av den stora migrantvandringen genom Europa (början av september 2015), finns samlade här.

© denna blogg.

Det kom ett mejl: ”Skulle inte de allmänna medierna kunna ta och upplysa mig och den snabbt ökande skaran av tvivlare om allt det jag ställer frågor om och ge oss fakta, inte bara känslor?”

Det kom ett mejl:

Jag som skriver detta är en andra generationens invandrare, gift med en invandrare. Vi har båda universitetsexamen från Stockholms universitet, vi är egna företagare inom IT och PR och bor i villa utanför Stockholm. Min far kom hit från Canada 1967, med bland annat en examen från Cambridge, England, i bagaget. 1968 arbetade han som lärare på ett svenskt gymnasium, vilket han gjorde ända fram till sin pension. Han och vi har varit en god affär för Sverige.

I samband med Husbykravallerna började jag inhämta information om migration och integration från andra källor än de etablerade massmedierna. Det jag hittade skrämde mig, men inte i den omfattning som det som nu sker, skrämmer mig. Jag tror inte på konspirationsteorier, men det jag själv upplever och det jag får läsa om i massmedier överensstämmer inte, något jag uppfattar att allt fler delar.

En arbetskollegas fru engagerade sig i migrationskatastrofen i höstas och åkte till Centralstationen i Stockholm för att ta emot vad hon, via svenska mediers rapportering, fått för sig skulle vara trevliga barnfamiljer från Syrien som hade flytt för sina liv med IS-bödlar flåsande i nacken. Hon ledsnade redan efter ett par dagar;  de absolut flesta som kom var unga män som dessutom inte alltid var särskilt trevliga. På bilder i svenska massmedier lyckades fotograferna skapa ett intryck av att det var mest barnfamiljer som befann sig på stationen, vilket inte alls överensstämde med min kollegas frus egna upplevelser och inte heller med UNHCRs uppgifter om vilka som tagit sig till Europa. Nämligen 72 procent unga män, om jag inte minns fel.

Det jag saknar i den mediala rapporteringen är mer fakta om vad som händer. Asylsökarkatastrofen som drabbade Europa och Sverige (de flesta är väl inte flyktingar enligt den officiella definitionen?) verkade få de allra flesta att tänka enbart med hjärtat. Men medierna borde absolut ha rapporterat mer faktagrundat, inte så mycket baserat på känslor. Det finns ett stort antal problem (inte utmaningar) som väntar i vårt samhälle om den stora utomeuropeiska invandringen fortsätter. Om inte massmedierna ger en mer heltäckande bild lämnar de över till de så kallade hatsajterna som allt fler verkar vända sig till när mainstream media sviker.

Saker för medier att ta upp och för oss alla att diskutera:

1.  Vilka är det som nu kommer till Sverige?
2.  Varför kommer det så många nu?
3.  Hur ser asylinvandringen per capita ut i Europa de senaste tio åren?
4.  Varför kommer så väldigt många till just Sverige? Vad är det som drar?
5.  Hur många av dem som kommer till Sverige får flyktingstatus? Varför får de andra uppehållstillstånd?
6.  Vad säger Genèvekonventionen om flyktingars rättigheter och skyldigheter?
7.  Får man resa genom ett dussintal länder från till exempel Afghanistan utan att registrera sig i något av de säkra länderna som man korsar på vägen hit?  Är det okej att välja och vraka vilket and man ska ”söka skydd” i?
8.  Om inte, varför verkar alla se mellan fingrarna med detta?
9.  Vilken andel av dem som får asyl och sedan vill ta hit anhöriga måste försörja dem själva, som väl lagen föreskriver? Det vill säga vilken andel får dispens från lagen? Jag har läst att det rör sig om mer än 99 procent. Varför har man ens en försörjningslag i sådana fall?
10. Hur ser utbildningsnivån ut för dem som kommer hit? Ibland ger massmedia och politiker bilden av att de som kommer är högutbildade. I vilken utsträckning är det sant? I vilken utsträckning har de som kommer hit en utbildning som är relevant för den svenska arbetsmarknaden? Till exempel: om man är jurist från Afghanistan, vilken relevans har den utbildningen i Sverige? Agronom? Lärare?
11. Hur lång tid tar det i genomsnitt för en person från något av de stora asylsökarländerna som får uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov i Sverige, att komma bli självförsörjande?
12. Hur många anhöriginvandrare har det kommit per person som fått asyl/uppehållstillstånd som skyddsbehövande under de senaste tio åren?
13. Hur kommer det sig att så många så alla de ensamkommande barn kommer till just Sverige och inte till våra grannländer? Kan det ha att göra med att våra grannländer ålderstestar dem men att Sverige inte gör det?
14. Hur ser ekonomin ut för kommuner i Sverige som under lång tid tagit emot många asylsökande, till exempel Malmö, Södertälje, Botkyrka? Har den så kallade investeringen givit avkastning än? Om inte, när förväntas den göra det?
15. Hur kommer det sig att politikerna i Sverige har givit Migrationsverket mandat att på eget bevåg ge alla syrier och eritreaner permanenta uppehållstillstånd?
16. Stämmer det att syrier och eritreaner får permanent uppehållstillstånd i Sverige även om de redan har det i ett annat land?
17. Vilken andel av dem som kommit och kommer till Sverige påstår sig sakna id-handlingar?
18. Vad händer med dem som saknar id-handling och inte får asyl/uppehållstillstånd i Sverige? Utvisas de? Hur snabbt?
19. Finns det något problem med att befinna sig illegalt i Sverige? Deras barn får ju gå i skola, de själva får både sjuk- och tandvård samt slipper betala skatt.
20. Hur ska vi säkerställa att antalet utanförskapsområden inte bara fortsätter att växa med de volymer av människor som kommit och kommer till Sverige?
21. Vad ska de jobba med?
22. Vem ska utbilda dem?
23. Var finns sjukvårdarna som ska ta hand om dem? Och oss?
24. Hur många bostäder måste det byggas? Jag har sett en siffra, 700.000 bostäder på fem år. Om den stämmer innebär det i princip ett nytt Stockholm på bara fem år. Vem ska betala för byggandet av dessa bostäder? Vem ska betala hyrorna?
25. Hur ser de faktiska kostnaderna ut för en migration på, säg 100.000 asylinvandrare per år med den sysselsättningsgrad de tidigare haft för de folkgrupper som kommer nu? Hur ser kostnaden ut om tio år om det fortsätter komma 100.000 eller fler varje år?
26. Hur ser kommunernas budgetar ut, de som sedan ett tag tagit emot många asylinvandrare? Hur fördelas sig till exempel utbetalningarna av försörjningsstöd, det vill säga hur överrepresenterade är asylinvandrarna?

Och så vidare. Många ytterligare frågor återstår. Jag har inte ens berört brottsligheten än. Eller tiggarna. Eller vad det som sker innebär för det svenska samhället som har byggts upp under generationer. Vad händer när väldigt många personer från världens sämsta ställda länder kommer till oss och omgående får ta full del av vår välfärd? Kommer de automatiskt att få svenska värderingar och bli goda svenska medborgare? Tillåt mig tvivla.

Jag har heller inte berört varför varenda kommun i Sverige plötsligt måste ha personer som jobbar mot islamistisk radikalisering. Varför jobbar inte de muslimska församlingarna mot detta?

För mig är det uppenbart att varenda människa med någorlunda fungerande analytisk förmåga inser att Sverige omöjligt kan ta emot och integrera ens en bråkdel av dem som kommit de senaste åren. En fyr- eller femdubbling av redan tidigare alldeles för stora volymer är på väg att bringa det svenska välfärdssamhället till en kollaps. Om detta är det tämligen tyst i de stora medierna. Varför?

Skulle inte de allmänna medierna kunna ta och upplysa mig och den snabbt ökande skaran av tvivlare om allt det jag ställer frågor om och ge oss fakta, inte bara känslor? Tino Sanandaji har en förmåga att ta fram fakta för att krossa myter. Hans opponenter brukar endast använda känslor.

Sedan årsskiftet har jag följt dessa frågor och debatten kring dem ganska sporadiskt då jag märkte att funderingarna kring vad som händer med Sverige tyvärr fick en negativ påverkan på mitt humör. Samtidigt beundrar jag dig, Tino Sanandaji med flera som oförtrutet kämpar på för att upplysa och informera. Förhoppningsvis kan terrorattentaten med ”svenskar” som aktiva medhjälpare få vår halvsovande befolkning att börja fundera på om den inte ändå tycker att det är viktigt för vilka och för hur många vi öppnar våra hjärtan och våra plånböcker och lovar livslång försörjning till.

Ett mycket litet steg i rätt riktning – men det har tagit alldeles för lång tid – är att en del medier börjar förstå att alla som kommer till Europa inte generellt ska benämnas ”flyktingar” eftersom de ofta är ”migranter” och inte ”flyktingar”.

Det finns som sagt många fler frågor att ställa, men just nu måste jag starkt fokusera mig på mitt jobb och att dra in pengar ifall att det Sverige som vi har växt upp i och älskar inte längre är ett alternativ för mig och min familj att leva i. Ett litet hopp finns dock fortfarande om att regeringen verkligen ska skärpa lagstiftningen och att socialdemokraterna inte ska vika ner sig för Miljöpartiet nu när strömmen av asylsökande åtminstone för tillfället har hamnat på en lite mer hanterbar nivå.

Jag hoppas också att Schengen-överenskommelsen förpassas till historieböckerna och att gränskontroller återinförs permanent i hela Europa så att vi kan förhindra olika former av kriminella att lätt förflytta sig mellan våra länder.

Signaturen Bekymrad

Kommentar: 26 frågor inklusive mängder av följdfrågor i många av dem, samt ytterligare frågor som inte är numrerade. Reflektioner. Förhoppningar. Se här, medieredaktioner, här är frågor som jag kan tänka mig att många vanliga, hyggliga människor gärna vill att ni ska söka svaren på och servera dem sakligt och korrekt utan vinklingar och egna ideologiska bakgrunder. Så svårt är det inte, vi är ganska många som lyckas med det varje dag men som inte når lika många som betydligt större medier. Allt fler som vill ha raka svar och hårda fakta på asyl-, migrations- och integrationsområdena kommer annars att söka sig bort från ”gammelmedierna” för att få en mer nyanserad och trovärdig information.

Personen som skrivit texten har valt att vara anonym. De flesta förstår varför. Jag vet vem personen är.
© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till denna sida så att texten kan läsas i sin helhet av intresserade.

Finland. Regeringen vill begränsa de invandrandes socialskydd – integreringspenning i stället.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Helsingin Sanomats sajt (på finska).

 

 

Regeringen vill begränsa invandrandes socialskydd – integreringspenning i stället
Integreringspenningens storlek ska bero på hur aktiv den som fått uppehållstillstånd är

Regeringen vill begränsa socialskyddet för dem som beviljats uppehållstillstånd. Enligt ett förslag som Social- och hälsovårdsministeriet bereder ska den som har fått uppehållstillstånd inte längre omfattas av det bosättningsbaserade sociala skyddet, det ska ersättas av en integreringsspenning.

Integreringspenningen ska vara densamma som det sociala försörjningsstödet (socialbidraget), det vill säga 485,50 € (ca 4.875 kronor) i månader för en ensamboende. Beloppet ska kunna sänkas med upp till 40 procent, till 291 € (ca 2.920 kronor), om invandraren inte deltar i integreringsaktiviteterna. En förutsättning för att man ska få integreringspenning ska vara att man är anmäld hos arbetsförmedlingen.

Redan idag kan finländska ungdomar under några månader förlora 40 procent av sitt försörjningsstöd om de inte medverkar i myndigheternas aktiveringsåtgärder.

© Översättning Merit Wager.

Finland. Det värsta scenariot: ”Tiotusentals, om inte hundratusentals illegala invandrare försöker ta sig in i Finland.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Helsingin Sanomats sajt (på finska).

I en rapport varnas för invandringens hot – ”Vi klarar knappt ens den nuvarande situationen”.

Till invandringen är allvarliga säkerhetshot och kriminalitet kopplad, vilket Finland är dåligt förberett för, och diskussionen om invandringen är bara i sin linda. Det framkommer i en ny rapport om invandringen och säkerheten som regeringen har beställt.

Det värsta scenariot för Finland är, enligt rapporten att:

”Tiotusentals, om inte hundratusentals illegala invandrare försöker ta sig in i Finland.”

Det skulle, enligt rapporten, ha betydande inverkan på Finlands säkerhet.

Rapporten, framtagen av Polisyrkeshögskolan, berättar om en oroväckande och ställvis hopplös bild på det migrationspolitiska området:

”Polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet klarar knappt av ens den nuvarande situationen.” 

Finland har inte, enligt rapporten, lyckats med integrationen. Förra året, i det svåra ekonomiska läget, anlände till Finland tio gånger så många asylsökande som året innan (2014).
—————————
I rapporten påpekas att den invandrarpolitiska diskussionen om säkerheten i samhället bara börjat. Finland har hittills enbart reagerat på flyktingkrisen.

”Att antalet asylsökande tiofaldigats under en period om ett år har avslöjat många samhälleliga sårbarheten och utmanat våra att etablerade sätt att upprätthålla säkerheten.”

Det konstaterar rapportförfattarna Henrik Boberg, Pirjo Jukarainen och Kari Laitinen. De påminner om att säkerhetsproblemen återspeglas på olika sätt i samhället, till exempel i form av kriminalitet och oroligheter på asylboenden.

”Brister i säkerhetsdimensionen märks bland annat i ökad boendesegregation (social segregering), ojämlikhet mellan människor från olika ursprungsländer och som ett välbefinnandeunderskott hos andra generationens invandrare och i känsla av otrygghet.”

Forskarna som skrivit rapporten pekar också på att i södra och mellersta Sverige finns redan 55 geografiska områden där lokala kriminella nätverk skapar mycket stor otrygghet.
—————————
Enligt rapportförfattarna måste Finland komma med mycket ”innovativt lösningar, för att få krisen under kontroll.

”Det står klart att om den okontrollerade invandringen fortsätter vara lika omfattande under några år så kan inte en enda stat i Europa klara av det utan att samhällsfreden äventyras. De stora städerna i Sverige är exempel på detta.”

Dessa hot varnar rapporten för

•  Liv-,  rese- oooh fondförsäkringsprodukter och kan komma att användas för att finansiera terrorism.

•  Asylsökande utsätts för medvetna försök till radikalisering genom att man piskar upp konflikter mellan finländare och asylsökande.

•  Majoriteten av invandrarna kommer i huvudsak att arbeta i låglöneyrken.

•  Den organiserade brottsligheten utnyttjar invandrare.

•  Förmågan att hantera könsrelaterat våld i familjer med utländskt ursprung (hedersmord, tvångs- och barnäktenskap, könsstympning) är inte tillfredsställande.

© Översättning Merit Wager

 

Finland. Statsminister Juha Sipilä: ”Strömmen av illegala invandrare måste upphöra.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

 

Sipilä om situationen vid östgränsen: ”Strömmen av illegala invandrare måste upphöra.”

I en intervju med finska Yle den 31 januari avslöjar statsminister Juha Sipilä (C) inte ännu vilka konkreta åtgärder Finland och Ryssland diskuterat för att förbättra gränssituationen. Han träffade sin ryske kollega Dimitri Medvedev den 29 januari och meningen är att de två ska talas vid i telefon under den kommande veckan. Det som diskuterats är åtgärder på såväl kort som lång sikt.

– Slutresultatet måste bli det, att strömmen av illegala invandrare upphör. Lätta sätt finns inte, men det finns sätt att åstadkomma det. När majoriteten av dem som kommer har visum som ger dem rätt att uppehålla sig i Ryssland men inte visum till Finland, ser vi det hela som illegal invandring. I Ryssland har man en annan syn på saken.

Yles intervju med statsminister Juha Sipilä den 31 januari kan höras (på finska) på Yle Areena.

© översättning Merit Wager

Uppskattar du texterna på bloggen?
Vill du bidra med 1 krona per dag –
30 kronor i månaden?
Klicka i så fall här:

 

 

 

Långt ifrån alla som kommer hit har flykting- eller skyddsskäl

Miggorna och jag har i seriösa, informativa, förklarande texter under mer än ett decennium försökt få politiker och journalister att förstå skillnaden mellan orden/begreppen asylsökande, flykting, migrant, invandrare etc. Förgäves. Det är som om det finns en spärr, särskilt inom politik och media, mot att använda korrekta benämningar. Inte heller har politiker och medierepresentanter insett att det inte finns några ”ensamkommande flyktingbarn”, men väl asylsökande som är – eller säger sig vara – minderåriga (under 18 år gamla) som kommit hit – oftast men inte alltid – utan sina föräldrar, ofta för att få ett bättre liv, inte för att de har faktiska asyl- eller skyddsskäl.

Den 1 januari skriver Per Kågeson följande i Svenska Dagbladet, under rubriken ”Viktig skillnad mellan flykting och migrant”:

Vid några tillfällen under de senaste tio åren har jag ställt frågan till journalister och redaktionsledningar på våra två största morgontidningar varför man betecknar personer som illegalt försöker ta sig från Latinamerika till USA som migranter men konsekvent använder flykting som beteckning på alla som försöker ta sig över Medelhavet till Europa. Jag har aldrig fått någon förklaring.

För mig är det självklart att Europa ska ta emot människor som flyr för sina liv och att varje asylsökande ska få sina skäl prövade i en rättsprocess, men det är inte uppenbart att vi ska ge uppehållstillstånd till alla som flyttar i förhoppning om ett bättre liv. Medierna borde lära sig skillnaden på att fly och att flytta.

Det är helt obegripligt att det enbart är svenskar inte klarar av att skilja på de olika kategorierna människor som tar sig hit. Finlands president Sauli Niinistö sa i sitt nyårstal som han höll den 1 januari:

En del flyr undan nöd, andra söker något bättre.

och

Jag har uppfattat Finlands regerings lösningar så, att vi vill trygga resurserna för att kunna hjälpa dem som lider den största nöden.

Varför klarar man inte av att se det uppenbara, det faktabaserade i Sverige som man ser i andra länder? Att alla som kommer hit inte är vare sig flyktingar eller i övrigt skyddsbehövande? Varför har man i Sverige inte förstått detta? Är det så att man i Sverige under decennier låtsats  – enligt mantra från framträdande politiker med olika partibeteckningar om att ”de flyr för sina liv från krig och förföljelse” – som om det inte finns lögnare, bedragare, kriminella, terrorister, bättrelivsökare, asylsökande ”barn” som kan vara upp till 15-20 år äldre än de uppger sig vara bland de tiotusentals som söker sig till just Sverige? Jag har frågat många politiker, journalister och andra genom åren, men ingen har svarat, ingen har reflekterat och ingen har kommit ut ur de hörn de målat in sig i och sagt, frankt och uppriktigt:

Jag har haft fel.

De, som vägrat se, vägrat erkänna och vägrat berätta sanningen för svenska folket utan fortsatt att köra med sina osanna mantran, bär skulden till att det ser ut som det gör i Sverige idag. De har skapat ett icke fungerande system som förstört och förstör för det egna folket men också för dem – det relativa fåtalet i förhållande till de massor som kommit – som har asyl- eller skyddsskäl och faktiskt är på flykt undan krig och förföljelse i den mening utlänningslagen och internationella konventioner stadgar. Dessa flyktingar och skyddsbehövande kunde ha fått en bra start i det land de kommit till. Men den möjligheten har berövats dem på grund av det svenska sättet att klassa alla som tar sig hit som personer som vi måste ”ta hand om” och ge bostäder, utbildning, socialbidrag etc. Förödande är vad det har varit och förödande är vad det är. Det har varit både förödande att människor som inte inser skillnaderna enligt ovan, styrt landet och opinionsbildningen. Och det öår förödande att de fortsätter att göra det.

© denna blogg.

Finland. Presidenten i sitt nyårstal: ”Invandring kan aldrig betyda att våra centrala värderingar, demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter, ifrågasätts.”

Republiken Finlands president, Sauli Niinistö, har hållit sitt nyårstal till medborgarna. Ur det citeras och kommenteras här en del.

Migrationen överraskade Europa trots att vi redan i åratal hade kunnat följa den väldiga strömmen av människor som tagit sig över Medelhavet. Flyktingskapets karaktär har också förändrats: man lämnar också andra platser än sådana där nödsituation råder. Flyktingskap och folkvandring går nu hand i hand med riktning mot Europa.

I Finland har vi mött sådant som vi aldrig upplevt förr. Under ett halvt år har över 30.000 flyktingar kommit hit och flyktingströmmen bara fortsätter. En del flyr undan nöd, andra söker något bättre; båda motiven är naturliga och mänskliga. Bakom migrationen finns också utnyttjande, till och med som maktpolitiskt redskap.

Kommentar: I Finland har man inte bara förstått utan talar också öppet om det som man mer eller mindre vägrat göra i Sverige, åtminstone i de offentliga och mediala sfärerna, nämligen:

att det inte enbart är personer i behov av skydd som tar sig till Europa utan en hel del som söker ett bättre liv.

Alla flyr således inte från krig och förföljelse, som till exempel Sveriges statsminister åtminstone fram till november ihärdigt påstått varje gång han talat om asylinströmningen.

Presidenten sade vidare:

En oändlig mängd människor vill komma från olika håll i världen, men vår förmåga att ta hand om dem är begränsad.

Kommentar: Som vanligt är man i Finland rak och realistisk och baserar uttalanden på fakta och inte på naiva (!) och blåögda förhoppningar eller önsketänkande. Vidare i talet:

Jag tror att Sveriges statsminister Löfven sade det väsentliga när han beskrev det som att ”vi har varit naiva”. Sverige har också, på samma sätt som många andra länder, stramat åt sin invandringspolitik. Jag har uppfattat Finlands regerings lösningar så, att vi vill trygga resurserna för att kunna hjälpa dem som lider den största nöden. Då räcker hjälpen endast för dem som kommer för att de är jagade.

Kommentar: Varför presidenten nämner Löfven och hans och Sveriges ”naivitet” (vägran att se verkligheten, skulle jag säga) är lite svårt att förstå, särskilt som Finland verkligen inte varit ”naiva” och därför inte passar in under ”vi har varit naiva”. Men sedan påpekar han att Sverige också nu stramat åt på asylinvandringsområdet.

Det viktigaste i stycket är dock att presidenten mycket tydligt anger att Finland kommer att vara noga med att se till att hjälpen endast ges dem som har asyl- och/eller skyddsskäl.

Han talar sedan om att det är ett grovt brott att kasta bensinbomber, att det faktiskt rubriceras som mordbrand:

Ett grovt brott. På samma sätt som förföljelse av flyktingar eller hetsande till hat är det. För mycket sådant har skett.

Inte heller har alla som kommer goda avsikter. Vissa har terroristbakgrund och andra gör annat illa. Ett fåtal personers bakgrund och gärningar skapar ogrundad misstro mot alla invandrare.

Kommentar: Återigen befriande rakhet och tydlighet. Inget hymlande, inget ”tycka synd om” som gör att någon kan få för sig att det är okej att den ena eller andra gruppen människor i Finland behandlas annorlunda/olika. Bra också att han påpekar att ”ett fåtal personers bakgrund och gärningar skapar ogrundad misstro mot alla invandrare”, vilket borde vara så självklart att det inte behövde påpekas, men tyvärr inte är det.

Följande, som sägs i talet, är också mycket viktigt i en demokrati. Det heter ”kunskap är makt” och ett folk som vet vad som pågår kan känna tillit till sina företrädare inom politiken och myndigheterna och därmed känna trygghet. Att, som är det vanliga i Sverige, dölja vilka det är som har begått olika brott är förödande och skapar bara rykten, misstänksamhet och motsättningar mellan människor. Alltså:

Oberoende av om en förbrytare är infödd finländare eller invandrare så måste myndigheterna öppet berätta om vad som har hänt och om följderna. Det dämpar känslosvallet och klipper vingarna av de värsta ryktena.

Och så det som nog är bland det allra viktigaste och som det är mycket, mycket bra att presidenten så självklart framhåller:

Invandring kan aldrig betyda att våra centrala värderingar, demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter, ifrågasätts.

Kommentar: Den inställningen finns ju knappt alls i Sverige; här förväntas folket att, på många områden, anpassa sig till dem som kommer hit i stället för tvärtom. Inte undra på att folk blir förbannade, knyter nävarna i byxfickorna och blir hatiska, när de inte har politiska företrädare som står upp för dem och deras seder och traditioner. Och så undrar de ”naiva” varför så många går över till att stödja det enda parti de tror är inne på den linje som är självklar inte bara i Finland utan också i varje annat land på jorden! När ska den ”naiviteten” upphöra?

Hela talet, som också tar upp att Finland bedriver en aktiv stabilitetspolitik och utövar ett tätare militärt samarbete med Sverige samt nämner Rysslands oacceptabla handlingar på Krim och i Ukraina etc, kan läsas här.

© kommentarerna på denna blogg.

 

 

 

 

Plötsligt är den nästintill hysteri omhuldade, absolut okränkbara ”asylrätten” inte värd någonting, i varje fall inte i jämförelse med Sveriges behov av ”andrum”

Mycket har redan sagts om regeringens omvändelse under galgen, sådan den presenterades vid en presskonferens i går. Åsa Romson, vice statsministrar, nästan grät och uttalade:

Bästa sättet att hjälpa mina miljöpartistiska kommunalråd är att ändå göra någonting.

Inte ett ord om det folk hon som minister representerar, än mindre om de asylsökande som hon annars alltid säger sig värna så starkt om. Ett i alla stycken bisarrt framträdande och ett mycket märkligt uttalande av en vice statsminister.

Och själve statsminister Stefan Löfven fortsätter, sin vana trogen och som vore han helt tefloniserad att slå ifrån sig och lägga allt ansvar och all skuld på andra:

– Sverige har tagit störst ansvar i förhållande till vår befolkningsmängd, medan andra EU-länder har gjort väldigt lite. Sverige behöver ett andrum. Svensk lagstiftning kommer att anpassa sig till EU:s miniminivå för att få folk att söka sig till andra länder.

Det finns flera saker att kommentera i detta uttalande av landets statsminister:

1.  Vad Löfven menar med att ”ta ansvar” sammanfaller inte med vad man i de flesta andra EU-länder menar med att ”ta ansvar”. Det borde han känna till och inte använda ordet ”ansvar” på ett sätt som inga andra gör.
2. Att statsministern påstår att ”andra EU-länder har gjort väldigt lite” är riktigt dumt och kommer att flytta Sverige ännu längre ut i periferin bland de EU-länder som anser att de både har tagit ansvar och gjort väldigt mycket, i balans mellan vad som är bäst för det egna landet och dess medborgare och dem som faktiskt behöver skydd. Vilket Sverige inte har gjort…
3. Hade man lyssnat på miggorna som rapporterat ihärdigt och alarmerande under mycket lång tid, då hade regeringen (särskilt den förra som satt i åtta år…) kunnat se till att dess myndighet, Migrationsverket, hade haft en ledning som klarat av att – som det alltid heter numera – säkerställa att svensk lagstiftning hade följts. Då hade Sverige liknat sina nordiska grannländer på asylområdet idag. De som har tagit ansvar för i flesta hand sitt land och sitt folk och därefter också för människor från andra delar av världen i dokumenterat behov av skydd.
4. ”Sverige behöver ett andrum”. Det är ganska hemskt att något sådant sägs. Det är ett solklart tecken på att man i Sverige, till skillnad från i de flesta andra EU-länder, inte har tagit ”sitt ansvar”. Sverige torde vara det enda landet i världen som uttalar att det behöver ”andrum”. Plötsligt är den nästintill hysteri omhuldade, absolut okränkbara ”asylrätten” inte värd någonting, i varje fall inte i jämförelse med Sveriges behov av ”andrum”.

Det här ”andrummet” är det yttersta beviset på att Sverige inte har en regering som klarar av att styra landet på ett sätt som gör att medborgarna och invånarna kan känna någon som helst tilltro till den. På en femöring svänger den här svaga regeringen och lämnar sina ideal som knappt någon har vågat ifrågasätta utan risk för att bli kallad alla möjliga obehagliga saker där ”sverigedemokrat” varit en. Nu, när man genomför åtgärder som – vad jag förstår – går minst lika långt som just Sverigedemokraterna föreslagit, då är asylrätten inte längre värd vad den var för två dagar sedan då den var absolut och okränkbar! Hyckleriet är bland det värsta jag sett och hört på mycket, mycket länge!

Till slut: Hur tror gråtande Åsa och andrums-Stefan att det ska gå nu när Sverige, som i decennier släppt in precis vem som helst både via asylsystemet och helt illegalt, gör en total omsvängning?

Hur ska de tiotusentals människor – en del miggor gissar att de är över 100.000 men ingen vet det faktiska antalet – som vistas här illegalt utvisas? Hur?

Och till vilka kostnader, vem ska betala? EU? Alltså de andra, de ”oansvariga” EU-länderna? Eller skattebetalarna i Sverige som i decennier tvingats åse hur politikerna raserat asylsystemet utan att ha något att säga till om?

Och hur tror de här kortnästa personerna som (van)styr Sverige att deras nya politik kommer att tas emot av de hitkommande? Alla de många (en majoritet) som söker ett bättre liv och satsat pengar, kanske satt sig  skuld för att komma hit, kommer att ta emot nyheten om att det som var närmast en självklarhet (PUT) för två dagar sedan nu är en omöjlighet? Lugnt och sansat? Sitta kvar i stugor i skogen eller ligga på smala sängar i tält och tyst vänta på att avslaget kommer och de tvångsutvisas? Eller inser de kortnäste att det föreligger risk för hungerstrejker, bränder på asylboenden, hot, trakasserier och rentav våld mot anställda vid Migrationsverket eller ännu värre?

Reflektion: Ordet ”invandrare” har förresten fått en helt annan betydelse just i Sverige, där det bokstavligt talat går bra att bara ”vandra in” och stanna utan tillstånd, alltså olagligt.

© denna blogg. Korta citat tillåtna. Vänligen länka alltid till originalinlägget.

En bekant skriver: ”Jag ser att det största problemet för Sverige är att det inte går att ändra ett tankesätt som hela nationen har och som har byggts upp under decennier.”

Allt fler vaknar och även om de fortfarande är lite yrvakna och inte riktigt vet vilket ben de ska stå på, så sker en tillnyktring från Reinfeldts ”öppna ditt hjärta”-doktrin till en egen, klarsyntare bild av vad som händer. Till stor del – till övervägande del, faktiskt – sker det för att människor numera inte behöver nöja sig med de rapporter och den världsbild som svenska så kallade main stream-media förmedlar, utan kan söka information från mängder av andra bättre och mindre vinklade medier, såväl stora och världen över respekterade nyhetsförmedlare som allehanda bloggar och sajter som man lärt sig lita på och kan få specifik information från.

En person som jag vet är klok och inte lagd åt något ”alarmistiskt” håll, skriver nedanstående reflektion till mig på morgonen efter de ohyggliga attentaten i Paris. Jag publicerar texten med vederbörandes tillstånd.

Finland ökar nu beredskapen på grund av Paris. Vad gör Stefan/Sverige? Kallar attentaten för feg, vidrig handling… Så starkt! Vilken skillnad mellan grannländerna.

Jag ser att det största problemet för Sverige är att det inte går att ändra ett tankesätt som hela nationen har och som har byggts upp under decennier – det skulle ta evigheter. I Sverige är man van vid att diskutera och utreda i oändlighet (den ena utredningen efter den andra – om samma sak…), inte att agera. Det är genomgående på alla områden och det sker överallt, hela tiden.

Nu överlämnar svenskarna också sitt land till invandrare som snart tar över. Det finns inga resurser att hjälpa de egna medborgarna inom till exempel äldreomsorgen, men över en natt finns det plötsligt över tio miljarder kronor för asylsökande och andra som vandrat hit. Då agerar man snabbt och hej vilt. Jag menar inte att man inte ska hjälpa människor som verkligen är på flykt – bara att man inte ska göra det utan hjärna.

Det känns som att det snart är dags att planera för Exit Sverige; av flera anledningar.

P.S.  Jag undrar varför det finns ett utrikesdepartement i Sverige; vad gör det egentligen – om något?

Personen som skrivit detta är en internationellt verksam, välutbildad och kompetent finländare bosatt i Sverige.

© denna blogg.

Lördagstankar om två läs- och tänkvärda texter

Klicka på bild- och textrutan för att komma till texten i Svenska Dagbladet.

Jonas Hellman​ slår huvuden på spikar. Ur hans text:

Nyligen hörde jag två indiska företagare samtala om hur det är att göra affärer med Sverige. De hade två synpunkter: att svenskar har ett överdrivet behov av konsensus, vilket gör att beslut tar lång tid. Och att svenskar ständigt är på semester.

I alla decennier som jag bott i Sverige har jag haft svårt med den svenska konsensuskulturen, som Jonas Hellman nämner; en kultur som snöper människor och föser in dem i fållor där de blir tystare  allt eftersom de tvingas strömlinjeforma sig för att det alltid ska nås enighet om allt. Vidare ur texten:

Det finns i Sverige en uppblåst självbild, som ofta leder till en lite nedsättande syn på andra länder. Det är en självbild som överskattar våra egna förmågor och som utgår från att vi som är uppväxta i Sverige i grunden är smartast och godast. En vanlig övertygelse är att effektiviteten är större i Sverige än i andra länder. Det finns också en naiv föreställning att den svenska samhällsmodellen skulle vara möjlig överallt – att befolkning och kultur inte spelar roll.

Det här är också något som jag – och många andra invandrare – har mycket svårt med: svenskarnas uppblåsta bild av sig själva. Den tar sig bland annat uttryck i att svenskarna vill kalla alla, oavsett bakgrund, för ”nysvenskar” (ett för mig mycket obehagligt ord). Eller det lite finare ”svenskar”, för att visa att de minsann är fördomsfria och inkluderar även Ahmed från Irak i det fina i att vara ”svensk”. Fast det är bara på ytan, han är ju inte svensk (men kanske svensk medborgare), han är irakier. Men det är inte fint – undermedvetet eller medvetet – enligt svensken, så då omdefinieras han, vare sig han vill eller inte, till ”svensk”. Svensken reflekterar ytterst sällan över att Ahmed från Irak och alla vi andra som invandrat hit, troligen inte själva definierar oss som ”svenskar” utan som ”irakier som bor i Sverige” eller ”afghan med svenskt medborgarskap” eller ”finländare”. Nej, in i fållan med oss bara, svenskens självgodhet ska prackas på alla, ingen ska komma undan. Själva skulle de inte komma på tanken att de skulle kunna kallas ”nythailändare” eller ”thailändaren Nils Gnällberg”, eller ”nyspanjoren” eller ”spanjorskan Britt-Marie Fluffengren” om de flyttat till och bott i åratal i dessa länder!

Klicka på bild- och textrutan för att komma till texten i Dagens Nyheter.

Richard Swartz skriver också med ett ”utifrånperspektiv”, bland annat:

Plötsligt befinner sig Sverige i sällskap med Grekland och Italien, två hopplöst överansträngda (och högst ogina) frontstater. Klassens primus har hamnat i hjälpklass; ett pinsamt nederlag kan tyckas, om vi svenskar inte hade varit så okänsliga för vad andra kallar ansiktsförlust.

”Klassens primus” – men enbart i sina egna ögon. Och, som skribenten påpekar: helt okänsliga för vad andra kallar ansiktsförlust, det vill säga okänsliga för när de gjort bort sig totalt. Självinsikten är verkligen lika med noll. Vidare ur texten:

Men vem kan på allvar tro att de (östeuropéerna) per dekret skulle vara redo att ta emot nya minoriteter i form av flyktingar, dessutom från helt främmande kulturer? Som om de inte redan hade nog med sina romer, detta notoriskt olösbara minoritetsproblem där heller ingen integration tycks möjlig? Hellre då att som Viktor Orbán rulla ut taggtråd och bygga stängsel mot omvärlden trots att det inte är någon lösning annat än för stunden.

Ur svensk synvinkel är detta osolidariskt och egoistiskt. Ty alltid såg vi oss som bättre än alla andra trots att svensk flyktingpolitik handlar mer om det önskvärda än om det möjliga, på unikt vis blandar samman äkta medkänsla och verklighetsfrämmande storvulenhet. Man vill fast kan inte, ignorerar dock att man inte kan därför att man vill. Men då världen handlar om att kunna och inte om att vilja, måste man till sist ge upp vad man vill, men inte kan.

Jag vet inget annat land där man tänker som man gör i Sverige. Faktiskt inget annat land i världen. Och när Richar Swartz i andra stycket talar om det unika svenska sättet att blanda ihop medkänsla med verklighetsfrämmande storvuxenhet så kan ingen säga att han inte har rätt.

Men varför är svenskarna så annorlunda än alla andra och varför har de så höga tankar om sig själv? Vad grundas denna megalomani på? Hur blev de så här udda, svenskarna? Jag vet inte. Jag har grubblat men inte funnit något entydigt, knappt ens tvetydigt, svar. Jag vet bara att den svenska mentaliteten gör att Sverige på mycket kort tid körs i botten. Alltså att svenskarna, på grund av sin förvrängda bild av sig själva och vad ”ansvar” och ”solidaritet” är, förstör för sitt land och sitt folk. Och ett land som heter Sverige och ett folk som heter svenskar existerar ju så länge nationsgränserna består. Oavsett vad de som vill se en gränslös värld tycker om det.

© denna blogg.

Men det är inte krig i Afghanistan!

Till vänster: Migrationsverkets information gällande 9-15 oktober 2015.

Men det är inte krig i Afghanistan!

100.000 afghaner ”flyr” inte varje månad från sitt land, de lämnar sitt land och tar sig till Europa för att få ett bättre liv eller av andra anledningar. Man kan inte påstå att de ”flyr” när deras egna myndigheter hjälper dem att lämna landet och trycker pass på löpande band. Läs:

General Sayed Omar Sabur, chef för passbyrån i Afghanistan, säger att de trycker 7.000 pass om dagen, fler hinner man inte att trycka.

Någon gång borde väl ändå svenska politiker och andra som uttalar sig så i offentligheten, sluta med sitt ”människor som flyr från krig och förföljelse” när det ju är väl känt för de flesta att det är långt ifrån alla asylsökande som har några som helst skyddsskäl.

Otaliga berättelser – också av hitkommande själva! – visar ju att en mycket stor andel av dem som vandrar norrut genom Europa vill hit för att få vad de tror ska bli ett bättre liv där de vill ha bidragsförsörjning (en del), hoppas få arbete (många), förväntar sig bostad, sjukvård, tandvård, skola åt barnen etc.

Självklart är inte alla som kommer till Europa ”bättre-liv-invandrare”. Det finns givetvis också de som flyr från olidliga förhållanden, från platser där det råder krig och där människor förföljs, inte minst för sin kristna tro, och där IS härjar (fast IS-medlemmar ”flyr” ju också hit…) – människor som med stor sannolikhet har asyl- eller skyddsskäl.

Svenska politiker verkar vara som de tre aporna, de som inte ser något, inte hör något, inte säger något. Och, vilket en fjärde apa skulle kunna illustrera: som inte begriper något. Eller, som Per T Olsson säger i God morgon, världen i Sveriges Radio P1 den 18 oktober:

Ett nyckelproblem är att vi har inte, vare sig på regeringssidan eller på oppositionssidan, politiker som riktigt räcker till. De har inte de erfarenheterna, de har inte de perspektiven som krävs för att hantera ett så besvärligt läge.

Problemet är att vi har haft ett generationsskifte i svensk politik som innebär att vi, parallellt med de här allianskonstruktionerna, som ju låste fast blockpolitiken… så har vi fått ledande politiker i Sverige, en ledande politikergeneration utan någon som helst erfarenhet av det som ju har definierat Sveriges stora politiska framgångar.

Vi har inte heller, det är uppenbart, tillräckligt kompetenta personer i ledningen för två av landets viktigaste) myndigheter: Migrationsverket och Polisen. Så sammantaget är Sverige på många sätt på väg att bli ett Kafkanistan, nytt namn på ett gammalt land, träffsäkert myntat av skribenten, debattören, författaren med mera Thomas Gür.

© denna blogg.

Migrationsverket informerar: ”Över 9 300 asylsökande de senaste sju dagarna.”

Ovanstående information kommer från Migrationsverket den 12 oktober. De sju dagarna torde således gälla perioden 5 – 11 oktober 2015.

Närmare 2.700 okända personer tar sig in i Sverige varje dag. Av dem registrerar sig ca 1.330 och söker asyl eller skydd här. Lika många* registrerar sig inte. De glider bara in i landet utan någon kontroll, utan att vi vet vilka de är, varför de kommer, vart de tar vägen och vad de kommer att ta sig till i landet.

Medan denna massinvasion av människor pågår – närmare 2.700 okända personer varje dag –  står Sveriges regering och håller utopiska presskonferenser där de inte säger något alls som har med katastrofläget att göra. Inte heller agerar de kraftfullt (eller ens alls) för att få stopp på det som kommer att förgöra och förstöra Sverige. Och den som tycker att ”förgöra och förstöra” är för starka ord kan läsa vad miggorna berättat och vad de och jag larmat om i åtta år här på bloggen och se om inte i princip allt som varnats för under dessa år har blivit verklighet. Därmed kan man kanske dra slutsatsen att ”förgöra och förstöra” också kan bli – och delvis redan är – verklighet.

Läs texten och se klippet Många flyktingar försvinner utan att söka asyl på SVT Nyheter, som utomordentligt märkligt nog kallar illegala invandrare för ”flyktingar”.

I sammanhanget bör varje tänkande människa fråga sig varför SVT Nyheter far med felaktig information, varför de inte skriver och säger som det är. Man bör vara försiktig med alla dessa svenska medier som vilseleder och som mörkar och söka information på andra håll och sedan bilda sig egna uppfattningar. Ha alltså inte svenska medier som enda nyhetskälla!

Finland. Asylsökande: ”Det här skulle jag inte ens ge åt min hund, det är inte ätbart.”

Klicka på bilden för att komma till artikeln i Hufvudstadsbladet.

Det är märkligt. Inte trodde man att människor som – som det alltid heter i Sverige – ”flyr för sina liv undan krig och förföljelse” skulle ha mage att, det första de gör i ett land där de söker ”skydd”, klaga på vad det landets folk ger dem att äta! Inte tror jag att karelarna som evakuerades till Finland för drygt 70 år sedan skulle ha kommit på tanken att klaga när de gavs mat och husrum. Men bland dessa människor låter det så här:

Det här skulle jag inte ens ge åt min hund, det är inte ätbart.

Sagt av en av demonstranterna som petade med ett finger i korngrynsrisotton. För många finländare är det nästan hädelse att göra så med mat…

I Uleåborg marscherade ett sextiotal flyktingar ut i protest när maten inte smakade, läs texten Finland. Asylsökande demonstrerar mot den mat de serveras.

Nog är det som sagt lite märkligt att man som asylsökande och som i varje fall påstått skyddsbehövande, knappt hunnit komma till ett land och ange att man vill stanna där för att man behöver just skydd, innan man börjar klaga och demonstrera! Hur kan dessa människor tro och hoppas bli välkomnande av ett folk som det finska, som vet vad krig är, vad svält är och som är uppfostrade att arbeta hårt och inte klaga i onödan, när de beter sig så här?

Kulturskillnaderna är helt enkelt för stora och det är nog precis som Cyrus Jebraeil, iranier som kom som kvotflykting till Finland för 11 år sedan, säger i en artikel på Yles sajt med rubriken Kiintiöpakolaisena Suomeen tullut väittää: Turvapaikanhakijoiden jopa mahdotonta sopeutua tänne (Kvotflykting i Finland påstår: Det är omöjligt för asylsökande att anpassa sig här):

Många ser den här krisen som pågår just nu. Men det här är bara toppen på isberget. Det är när man vill börja integrera dem som det blir svårt. Finland har haft problem med invandrare redan tidigare, nu bara fördjupas de och det skrämmer.

Cyrus Jebraeil, som är kristen, är övertygad om att hans kristna tro har varit en stark faktor när det gällt hans anpassning till det finska samhället. Han säger:

Att integreras här kräver något som förenar en med Finland och den finländska kulturen. Alla som kommer hit har inte det. Världarna – deras och finländarnas – är mycket långt ifrån varandra. Det kommer att vara fruktansvärt svårt för dem. Många land de asylsökande säger att de har kommit hit på grund av rykten. Deras förväntningar och krav är inte vad de borde vara. De kommer att bli besvikna.

Enligt Jebraeil är den största faktorn att värderingarna är annorlunda.

–För finländarna är förlåtelse en grundvärdering, men i många andra kulturer förstår man inte det alls. Ärlighet och hederlighet, transparens och flit är finländska värderingar. De är kristna värderingar. En liten del av folket går i kyrkan, men värderingarna i samhället har sin grund i Bibeln.

Jebraeil tycker att Finland borde förhandla och hjälpa till att lösa kriserna på plats i stället för att ta emot asylsökande.

Till slut. Maten som bjuds de nyanlända asylsökande är exakt densamma som skolbarn och stadens anställda i Uleåborg äter till lunch. Men de gillade inte korngrynsrisottton, trots att, som sägs i artikeln:

En snabb googling av traditionell irakisk mat ger dock vid handen att vete, korn, ris och dadlar hör till baslivsmedlen. Tillagningen sker givetvis enligt andra recept i Irak än i Finland.

Det framhålls också i texten att:

Alla invånarna i förläggningen var inte lika kräsna. Av de trehundra boende var det bara en femtedel som såg så allvarligt på saken att de gick ut i protest.

Protesten gällde också inkvarteringsförhållandena som inte uppfyllde de nyanländas krav. En del av demonstranterna uppgav att de inte tänker återvända till förläggningen, men alla gjorde det ändå. Största delen av de asylsökande i Hiukkavaara är unga män.

Kommentar: Som sagt, finländarna kommer knappast att acceptera den här typen av bortskämt och krävande beteende. Det är ju ändå de som betalar. Men man ska heller inte dra alla över en kam, bland dem som verkligen behöver skydd och som verkligen kommer från krig och förföljelse är gissningsvis toleransen och kanske också tacksamheten större. Det är de högljudda unga männen som hörs och syns. De har kanske kommit till Finland på grundval av felaktiga rykten, i tron att landet är någon sorts paradis, och blir bittert besvikna.

© denna blogg.

.

Finlands regering: ”Syftet med flyktingslussen är att på ett kontrollerat sätt registrera alla som reser in i landet.”

Finlands regering har i dag beslutat inrätta en flyktingsluss, dvs. en mottagningsenhet för nyanlända flyktingar, som ett svar på det snabbt växande antalet asylsökande. Till flyktingslussen hänvisas de invandrare vilkas identitet är oklar eller i fråga om vilka förutsättningar för inresa är oklara.

Enligt utlänningslagen kan regeringen fatta beslut om att inrätta en flyktingsluss, om antalet invandrare undantagsvis är så stort att det inte är möjligt att vid sedvanligt förfarande klarlägga förutsättningarna för inresa och registrera invandrarna.

Syftet med flyktingslussen är att på ett kontrollerat sätt registrera alla som reser in i landet. För att säkerställa effektiviteten och stävja kostnaderna för mottagandet är det nödvändigt att sköta asylprocessen i det första skedet snabbt.

Flyktingslussen till hjälp för att åtgärda akuta anhopningar och ger polisinrättningarna möjlighet att koncentrera sig på den synnerligen stora anhopningen av asylutredningar och avlägsnanden ur landet.

En asylsökande får enligt lag tillbringa högst sju dygn i en flyktingsluss. En flyktingsluss är därmed ingen bestående lösning, men den hjälper till att åtgärda akuta anhopningar.

Under tiden för registreringen måste de asylsökande uppehålla sig i flyktingslussen, om inte skäl som hänför sig till deras hälsotillstånd eller någon annan viktig personlig orsak förutsätter något annat. Efter registreringen flyttas de asylsökande över till förläggningarna för asylsökande.

Flyktingslussen kan finnas i vilken slags lokal som helst där de människor som hänvisats till slussen kan erbjudas ordentligt skydd samt matförsörjning och tvättrum. Personalen vid slussen kommer huvudsakligen från polisen, Gränsbevakningsväsendet och Migrationsverket. Även andra myndigheter än poliser och gränsbevakare kan med ett bemyndigande från inrikesministeriet registrera asylsökande vid slussen.

Antalet personer som söker internationellt skydd har sedan sommaren 2015 ökat i Finland på ett aldrig tidigare skådat sätt. I år har redan mer än 10.000 asylsökande anlänt, medan det totala antalet asylsökande under hela fjolåret var 3.651. Finland förbereder sig på att ta emot 30.000 asylsökande i år. Situationen i Finland återspeglar det växande antalet asylsökande överallt i Europa.

(Inrikesministeriet, Finland).

 

När blev illegal (=olaglig) invandring till Europa okej?

Less than 24 hours after stepping off HMS Bulwark, and after only the most basic of security checks, they simply strolled out of an Italian refugee camp.

Hamad Said and his friend Abdul Fatah, both 26, were among 1,100 rescued migrants who received food and water aboard the British assault ship before being taken to the Sicilian port of Catania on Monday.
(Läs artikeln här)

En stilla undran: När, hur och varför förändrades synen på illegal invandring? När blev illegal (=olaglig) invandring okej i Europa, i Sverige? Asylbehövande är en sak, men alla dessa människor som tar sig till Europa illegalt, när blev det okej? I praktiken ”fri invandring” för alla som lyckas ta sig till Europa (numera med hjälp av europeiska fartyg*, rentav), när infördes det? Det existerade inte för fem, sex, sju år sedan. Vad hände?

Notera särskilt: ”After only the most basic of security checks, they simply strolled out of an Italian refugee camp.”

Vi har absolut ingen aning om vilka de här människorna är, som kommer till Europa illegalt. Hur kunde det bli acceptabelt, rentav ibland nästan påhejat i åtminstone svenska medier? Hur kunde det bli så att illegala invandrare – som alltså inte har laglig rätt att invandra, inga jobb att komma till, ingen egen försörjning, ingenstans att bo och vilkas identiteter inte är kända liksom inte heller deras bakgrunder (ev kriminella, terrorister etc) – fotograferas och helt öppet berätta att de nu helt enkelt bara reser vidare till Storbritannien (Tyskland, Sverige)?

* För undvikande av missförstånd: Jag talar här inte om de hjälpaktioner som gäller skrangliga båtar där människor riskerar att drunkna om de inte plockas upp! Jag menar att det verkar ha blivit allt vanligare att illegala invandrare kontaktar den italienska kustbevakningen, anger sin position och hävdar att de behöver assistans. Utan faktisk anledning och inte sällan i närheten av Libyens kust.

Ny bok på Mummelförlaget

Som ett ideellt projekt har Mummelförlaget tillsammans med engagerade lärare på Nyströmsa skolan och deras elever som studerar svenska (Sfi), sammanställt och gett ut en bok – Och tack till alla Sveriges människor – med ett antal berättelser, skrivna av eleverna.

Läs mer på Mummelförlagets sida!

Finland har fått en ny regering och ett nytt regeringsprogram

I det nya regeringsprogrammet sägs detta om invandringspolitiken:

Regeringen uppmuntrar till en öppen diskussion om invandringspolitiken, men rasism tillåts inte. Vi främjar en tolerant nationell diskussionskultur som respekterar människovärdet. En oberoende utredning om invandringens kostnader och effekter ska tas fram, och detta möjliggör en faktabaserad diskussion och en bättre integrationspolitik samt ett bättre beslutsfattande.

Om flyktingpolitiken sägs:

Antalet kvotflyktingar ska hållas åtminstone på samma nivå som under de senaste åren, på så sätt deltar vi i den internationella ansvarsfördelningen. Staten ska öka sitt samarbete med kommunerna och det ska riktas tillräckliga resurser till detta.

Om invandrare från länder utanför EU och EES sägs:

Invandringen ska vara balanserad. Myndighetsprocesserna vid behandlingen av asylansökningar påskyndas, besluten om återsändande fattas utan dröjsmål och missbruk avvärjs. Medverkan i organisationer som FN eller EU klassificerat som terroristorganisationer ska kriminaliseras.

Personer som gjort sig skyldiga till grova brott, återfallsbrottslingar och personer som är farliga för den allmänna ordningen ska avlägsnas ur landet snabbare än hittills.

Inställningen till arbetskraftsinvandring är positiv. När det gäller prövningen av behovet av arbetskraft är huvudregeln att nuvarande praxis fortsätter. Behovsprövningen vad gäller arbetskraft från länder utanför EU lindras när detta är motiverat med tanke på sysselsättningen och de offentliga finanserna, så att sysselsättning av specialsakkunniga vid enskilda företag påskyndas, den regionala och branschspecifika tillgången på arbetskraft tryggas och de praktiska processerna underlättas. Kollektivavtalen ska respek- teras.

Integrationen ska effektiviseras t.ex. så att språkundervisningen ökas genom att utgångsnivån för personerna beaktas bättre än för närvarande, verksamheten med stödpersoner förbättras och genom att barnen deltar i förskolverksamheten. Kriterierna för familjeåterförening preciseras i överensstämmelse med EU:s familjeåterföreningsdirektiv.

Det tas i bruk terminsavgifter för studerande från länder utanför EU och EES, och utexaminerade uppmuntras att stanna kvar i Finland och arbeta t.ex. med stöd av en skatteavdragsrätt. Sysselsättningen av internationella studerande som studerat i Finland främjas och det satsas på kunskaperna i finska.

Verksamheten ska vara förvaltningsövergripande och informationsutbytet mellan myndigheter ska stärkas. Vi uppmuntrar olika samhälleliga aktörer att öka kontakten mellan ursprungsbefolkningen och invandrarna. Den särskilda risken för utslagning bland unga invandrare identifieras och särskild vikt ska fästas vid integreringen av icke utbildade kvinnor som stannat hemma.

Här finns hela regeringsprogrammet.

Endast en liten minoritet av invandrarna i Finland är asylsökande

European Migration Network har undersökt hur invandrings- och asylpolitiken utvecklats i Finland.

Endast en liten minoritet av invandrarna i Finland är asylsökande
Invandrare kommer till Finland på grund av familj, arbete och studier, humanitär invandring är ett mindre fenomen.

En tredjedel anlände från EU-länder
I fjol beviljades sammanlagt 33.351 personer första uppehållstillstånd eller deras uppehållsrätt registrerades i Finland. Cirka en tredjedel av invandrarna var EU-medborgare. EU-medborgare behöver inte söka uppehållstillstånd, de kan bosätta sig i Finland genom att registrera sin uppehållsrätt.

Invandrare från länder utanför EU anlände oftast till Finland på grund av familjeskäl, studier eller arbete. Av alla invandrare som beviljats uppehållstillstånd eller vars uppehållsrätt registrerats i Finland, hörde endast 2.376 personer, dvs. 7 procent, till gruppen ”humanitära invandrare” (asylsökande, som beviljats uppehållstillstånd, samt kvotflyktingar).

Asyl söktes av 3.651 personer. Antalet asylsökande ökade något jämfört med året innan då 3.238 asylansökningar lämnades in. Därmed ökade antalet asylsökande i Finland med cirka 13 procent. Ökningen i Finland är emellertid mycket måttlig jämfört med situationen i många EU-länder. I hela EU-området ökade antalet asylsökande 2014 med cirka 40 procent jämfört med året innan. Av EU-länderna var det Tyskland och Sverige som tog emot mest asylsökande.

En unik översikt av invandringen i Finland
EMN producerar årligen en migrations- och asylpolitisk rapport där man beskriver migrations- och asylpolitikens utveckling och presenterar statistik för det aktuella året. Det är det enda dokumentet i Finland som innehåller samlad information om hur migrationsfrågorna utvecklas.

EMN-översikten innehåller statistik från Migrationsverket, polisen, Gränsbevakningsväsendet samt Internationella organisationen för migration (IOM). Dessa publikationer ger tillsammans en unik översikt av invandringen i Finland.

EMN tar fram årliga rapporter om utvecklingen av migrationspolitiken i EU-medlemsländerna och EU-organen samt olika temaundersökningar om aktuella migrationsfrågor. Här finns rapporten, men tyvärr endast på finska.

Finlands egna EMN-webbsidor finns på: www.emn.fi.

Amnesty anklagar europeiska regeringar för att migranter och flyktingar dör i Medelhavet

Att människor drunknar i Medelhavet när de försöker ta sig till Europa är ohyggligt. ohyggligt! Men att som Amnesty gör i ett pressmeddelande den 16 april med rubriken EU: Dramatisk ökning av antalet drunknade migranter och flyktingar, anklagande påstå att:

Europeiska regeringars likgiltighet för den humanitära krisen i Medelhavet har bidragit till en 50-faldig ökning av antalet migranter och flyktingar som dött sedan årsskiftet

är en aning magstarkt. Människor har också ett eget ansvar för vad de gör och särskilt de som kallas ”migranter”, dvs människor som inte är vare sig flyktingar eller asylsökande, måste inte göra dessa resor. Amnesty kan ju också, i stället för att anklaga europeiska regeringar för att människor väljer att försöka ta sig illegalt till Europa i sjöodugliga farkoster, ta på sig ett ansvar själva och till exempel göra vad de kan för att informera människor som är på väg att välja att göra en livsfarlig resa om de stora farorna och riskerna.

Man kommer aldrig någonsin att helt kunna hindra människor från att ta risker, det har människor alltid gjort i alla tider och det kommer de alltid att göra. Däremot kan man intensifiera arbetet med att gripa människosmugglarna och få dem dömda och inlåsta i fängelse i betydligt större utsträckning än vad som verkar ske idag. Och, som sagt: satsa på att varna människor på plats för farorna och riskerna med de här båtresorna. Samtidigt bidrar man då också till att minska den enorm mängden illegala invandrare till Europa. När det gäller faktiska flyktingar skulle större ansträngningar kunna göras för att, i samarbete med UNHCR men ändå med varje lands egna lagar som grund, via det redan existerande kvotsystemet och under ordnade former, bereda en möjlighet för en del av dem som verkligen behöver skydd att få det. Då gäller det bara att hålla ögonen på korruptionen inom UNHCR lokalt – mutor och hot gör att det inte alltid är ”rätt” människor som väljs ut av UNHCR… Men sista ordet har ju varje lands myndigheter och om Migrationsverket blir lite skarpare på att utreda och se igenom lögner och bedrägeriförsök så kan ett kvotsystem kanske fungera.

P.S. Just när ovanstående inlägg skrivits klart, kommer en rapport om en ny båtkatastrof vid Libyen. Ytterligare ett fartyg, denna gång med 700 personer ombord, ska ha kapsejsat norr om Libyen. Endast 28 ska ha överlevt. Att denna cyniska, fullständigt hänsynslösa trafik måste stoppas är självklart. Grip smugglarna, förmå länderna som dessa människotransporter sker ifrån att införa höga straff för alla som medverkar till dem, även dem som tillhandahåller fartygen. Och det borde som sagt skyndsamt utredas och övervägas om det går att utöka möjligheten för människor med faktiska asyl-och skyddsskäl att via ett kvotsystem tas ut av länder som vill ta emot dem och där de kan få skydd.

OBS! Bidra gärna ekonomiskt så kan jag fortsätta skriva och publicera viktig information! I ett helt decennium har jag skrivit, researchat, talat med människor om vad de skrivit, formulerat, gjort faktakontroller, publicerat, svarat på mejl, läst oräkneliga dokument och lagtexter – och sammanställt och gett ut två böcker. Ideellt. Nu behövs dock ekonomiskt understöd från er som uppskattar det jag publicerar. Tack!

© denna blogg.