• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2021
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Varför säger den här unge mannen att om han skickas till Afghanistan så blir han dödad?

NorrbottensKurirenNorrbottenskuriren följde den 2 juli, i en kort artikel – Hungerstrejken fortsätter utan vatten – upp en iranier (med afghanskt ursprung?) uttalande några dagar tidigare om att han hungerstrejkar till döds om han inte får stanna i Sverige. I princip sades i den artikeln detsamma som i den tidigare artikeln ”Nytt uppehållstillstånd eller jag dör”  (som kommenterats i ett tidigare inlägg här på bloggen).

En del frågetecken finns, som inte rätas ut i texten:

• Varför säger den här unge mannen att om han skickas till Afghanistan så blir han dödad?
• Varför skulle han skickas till Afghanistan, när han är född i Iran, även om hans familj eventuellt har afghanskt ursprung?
• Varför skulle hans enda besök i Afghanistan – en vecka! – innebära att han skulle bli dödad om han kom dit?
• Har han begått ett brott i Afghanistan under den vecka han var där, som har dödsstraff i straffskalan, eller vad är det som gör att han påstår något så drastiskt som att han skulle bli dödad?
• Vilka asylskäl anser han sig ha gentemot Iran, där han levt hela sitt liv?

Mannens uttalanden i tidningen följs inte upp alls, de får inga följdfrågor. Han säger:

Det är mycket, mycket dåligt för afghanska människor i Iran. Jag fick problem för mig och min familj i Iran som måste gömma sig. Min pappa dog i Afghanistan. Jag kan inte åka till Afghanistan och inte till Iran. Jag har inga dokument, får inte gå i skola eller ta arbete.

Att ”det är mycket, mycket dåligt för afghanska människor” i Iran är inte skäl att få PUT (permanent uppehållstillstånd) i Sverige.
Att man får problem med sin familj i hemlandet är inte skäl att få PUT i Sverige.
Att man inte får gå i skola eller ta arbete i sitt hemland är inte asylgrundande.
Att en person från Iran inte skulle ha dokument är synnerligen svårt att tro på. Särskilt om han har tagit sig ända till Sverige; något dokument måste han ju ha haft; dels har

Iran har – precis som de absolut flesta andra länder i världen – ett folkregister och människorna där har id-häften (shenasnameh) och dessutom id-kort (Karte Melli). Det gäller i varje fall iranska medborgare, men också andra med uppehållstillstånd i landet är registrerade och har id-kort. Personer över 15 år är skyldiga att ansöka om identitetskort och att alltid bära det med sig.

Det här verkar vara ett fall av tusentals andra, där unga män utan asyl- eller skyddsskäl enligt Sveriges utlänningslag, kommer – eller skickas – hit av olika anledningar. En del av dessa fall känner Säpo till; i andra fall verkar det handla om att dessa människor vill få vad de tror är ”ett bättre liv”. Sverige har dock inte en lagstiftning som ger personer med egna agendor men som inte har asyl- eller skyddsskäl, rätt till uppehållstillstånd. Inte heller finns kriteriet ”bättre liv” i utlänningslagen som grund för permanent uppehållstillstånd, med allt vad det innebär, i Sverige.

Migrationsverket måste bli bättre på att få dessa hungerstrejkande personer, som redan fått sina asylansökningar prövade i minst en, oftast två instanser och ibland ännu flera gånger trots att beslutet varje gång varit negativt, att förstå att besluten inte kommer att ändras trots hot om hungerstrejk till döds. Samtidigt bör myndigheterna också se till att dessa personer med avslagsbeslut utvisas så snabbt som möjligt eftersom de inte längre har rätt att vistas i landet.

I en text från Home Office UK Border Agency under rubriken ”Foreign Refugees” kan man förresten läsa:

For example, from 1979–92, most Afghans entering Iran were issued with ‘blue cards’ which indicated their status as involuntary migrants or ”mohajerin”. Blue card holders were granted indefinite permission to stay in Iran legally.

Så om mannen är 21 år gammal och född i Iran så bör hans föräldrar ha fått just sådana ”blue cards” som ger dem rätt att uppehålla sig i Iran ”under oändlig tid” (indefinite). Allt detta – och mycket mer – känner förstås Migrationsverket till betydligt bättre än jag och det borde vara journalisters skyldighet att, innan de skriver, ta reda på lite mer så att inte rapporteringen blir som den ofta är idag: skissartad, och ofta innehållande ord som ”kastas ut”, ”tvingas lämna landet”, ”deporteras” m.m., som är direkt vilseledande och ger en ofullständig eller rentav felaktig bild av ett skeende. Medierna ger inte folket tillräcklig – och tillräckligt allsidig – information för att den ska kunna bilda sig en uppfattning om vad som verkligen sker. Det är otillständigt och den typen av ”självpåtagen censur” som det innebär när man undanhåller relevanta uppgifter och/eller fakta borde inte förekomma i ett demokratiskt land som Sverige.

Till slut, en påminnelse om vad det handlar om, så länge Sverige inte har helt fri invandring:

Den som av Migrationsverket, som är första instans i asylprocessen – eller i migrationsdomstol som är andra instans – bedöms uppfylla krav och kriterier för asyl eller skydd enligt utlänningslagen och ratificerade konventioner, beviljas flyktingstatus eller PUT. Den, som inte anses uppfylla krav och kriterier för flyktingstatus eller PUT får avslag och ska lämna landet.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga om en asylsökande som kräver att asylprocessen ska tas om för att han ljög om allt i den första processen och nu kommit på andra tankar…

En migga skriver om hur det inte sällan går till på asylområdet i Sverige. Tidigare migg-berättelser inifrån det illustra Migrationsverket kan läsas här.

AFGHANISTAN ELLER IRAN

profileEn vuxen asylsökande från Afghanistan fick avslag i alla instanser. Därefter kontaktar han verket och  lämnar in sina iranska id-handlingar och kräver nu att asylprocessen måste börjas om. Den asylsökande  fick nämligen ”dåliga råd från en smugglare om att ljuga om identitet och medborgarskap”, främst därför att afghaner lättare får asyl än iranier. Men också därför att den sökande inte hade några som helst asylskäl mot sitt hemland Iran utan bara, helt enkelt, ville bosätta sig i Sverige. Därför lydde den sökande smugglarens råd, tyvärr.

Nu anser alltså den här personen att asylprocessen måste tas om på grund av hans nya identitet (!!!) som han nu kan dokumentera med identitetshandlingar. Det anser  han anser åtminstone måste leda till att han får undantag från att inneha arbetstillstånd och att han kan få ”byta spår”, medan asylprocessen görs om.

Och nu var det ju också så, att den här personen inte ens hade förstått tolken under den tidigare asylprocessen eftersom tolkningen inte skedde på persiska utan på ett annat språk, det påstådda modersmålet  som talas i Afghanistan, som den sökande inte behärskar till fullo, vilket måste vara anledningen till att asyl inte beviljades förra gången…

Kommentar: Förstår ansvariga politiker verkligen inte vad det miggorna berättar, år ut och år in, om bedrägerier på asylområdet, kostar i både pengar och i riskerad främlingsfientlighet grundad på fakta, inte på fördomar?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Två miggor: ”Om pojkarna verkligen är under 14 år så innebär det att de mycket väl kan vara barn till familjer som redan fått avslag på sina asylansökningar.”

svd_logoFlyktingbarn dumpade i Uppsala lyder en rubrik i Svenska Dagbladet den 2 april. I artikeln berättas:

På kort tid har två pojkar från Afghanistan hittats övergivna i centrala Uppsala.

Vidare sägs att en utredning om misstänkt människosmuggling angående den första pojken har inletts och att:

Båda pojkarna tas omhand av socialtjänsten i kommunen och Migrationsverket kopplas senare in om de vill söka asyl.

Varför skriver man ”flyktingbarn”? Vad menas med ”flyktingbarn”? Det handlar ju om att två afghanska pojkar hittats i Uppsala. Varför skriver man då inte det?

Jag frågade två miggor vad de tror att det hela rör sig om. De svarade, varandra oberoende, ungefär så här:

profileprofileDet kan handla om lite vad som helst. Men det är knappast fråga om afghanska mödrar i Iran som skickar sina tioåriga eller 14-åriga söner ensamma till Uppsala i Sverige. Om pojkarna verkligen är under 14 år så kan det mycket väl innebära att de är barn till familjer som har fått avslag på sina asylansökningar. Barn under 14 år daktas nämligen inte…

Så. Där får journalisterna (och även Polisen), som talar om ”flyktingbarn” något att fundera över, i stället för att enbart gå längs redan upptrampade stigar.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

FINLAND. Migrationsverket: ”Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.”

Migrationsverket i Finland meddelar, så att det ska vara tydligt för alla och envar, att det inte går att påverka beslut om avslag när det gäller asyl genom att hungerstrejka eller på annat sätt skada sig själv:

Två afghanska asylsökande män har hungerstrejkat framför Riksdagshuset i Helsingfors i nästan två månader. Myndigheterna har poängterat att man inte kan främja sin sak på detta sätt. Som en myndighet som ansvarar för asylbeslut kan Migrationsverket inte återkalla sina beslut som baserar sig på lagen därför att våra kunder hotar att skada sig själva.

Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.

Vidare meddelar Migrationsverket att:

Många instanser har åberopat att inrikesminister Päivi Räsänen ska ingripa i de hungerstrejkande afghanernas situation. Varken ministern eller övriga politiker kan utöva påtryckning på ett oberoende rättsväsende eller ingripa i myndighetsbeslut.

Kommentar: Det är endast om verket har tillämpat lagen felaktigt eller om det gjort ett fel vid behandlingen av ansökan som ett ärende kan tas upp till ny behandling.

Medieskriverier, demonstrationer och/eller upprop förändrar inte asylbeslut fattade av Migrationsverket i Finland.

Bakgrund finns bland annat i artikeln Afgaanimiehet nälkälakossa 50 päivää (Afghanska män har hungerstrejkat i 50 dagar) i Kansan Uutiset.

Kort sammanfattning (artikeln är alltså inte översatt i sin helhet):

Gholamsidi anlände till Finland i augusti 2010 och Mirzayi i september 2011. Männen har rest via Iran och Turkiet till Norge och Sverige i hopp om att få asyl i något av de nordiska länderna. Så här säger inrikesminister Päivi Räsänen:

Inrikesminister Päivi Räsänen– Riksdagen kan inte påverka de ifrågavarande asylsökandes sak. Inte heller jag som inrikesminister har makt att lägga mig i beslut fattade av myndigheter inom mitt förvaltningsområde. I Finland är beslut i enskilda asylärenden inte politiska.

Myndigheterna fattar sina beslut med stöd i gällande lagar. På det sättet säkras enligt ministern de asylsökandes jämlika ställning.

Inrikesminister Päivi Räsänen– Min statssekreterare har varit och pratat med männen och säkerställde att de har fått information om möjligheterna att begära ändring i deras beslut samt om det finländska rättssystemet. Jag vet också att de har haft möjlighet att få läkarvård. Jag hoppas att man på alla sätt uppmuntrar dem att upphöra med sin hungerstrejk,

Finland är en rättsstat där man inte behöver eller bör sätta sin hälsa på spel för att få ett rättvist beslut.