• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    februari 2021
    M T O T F L S
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Om de kortnästas* förakt för 52 procent av dem som röstade för Storbritanniens utträde ur EU

Skärmavbild 2016-06-25 kl. 15.40.30Klicka på textrutan för att läs först hela texten.

De sitter i tv- och radiostudior och säger just sådana dumheter och visar just sådant förakt för andras åsikter, som kommer att göra att det går likadant i Sverige som i Storbritannien. Men det förstår de inte. Det är skrämmande.

Jag är långtifrån ensam om att vara bekymrad över enkelspåriga och makthungriga svenska politiker och journalister med korta näsor (de mer långnästa bespottas, mobbas och förses med otrevliga etiketter och tystas på det sättet.). Men de tondöva och alltför lite allmänbildade och ännu mindre bildade politiker som sitter i alla dessa studior, de låter sig intervjuas och låter flosklerna flöda, de hör inte folkets röst/er! Det är farligt, men det förstår de inte.

Det här typiskt svenska och helt förödande beteendet kommenterar Hakelius också:

Men mer intressant vore att tala om den nedlåtande ton som använts för att beskriva Brexit-anhängare. Att inte ställa upp bakom EU-medlemskapet har rutinmässigt likställts med att vara dum, fördomsfull, obehaglig och rasistisk. Svensk press har på det stora hela speglat den föreställningen.”

Och så här skriver svensken, som jag i enlighet med typiskt svensk och direkt obegåvad praxis ironiskt har döpt till ”nytysken” (trots att han är svensk och bor i Tyskland):

Sveriges flagga 2Tysklands flaggaJag tittade på TV4 i morse. Jag såg och hörde Birgitta Olsson, Liberalerna, och ”Helgpanelen” fördöma den populistiska Brexit-kampanjen med populistiska argument.

Birgitta Olsson fick oemotsagd hävda att: ”Storbritannien har de senaste 24 timmarna förlorat mer pengar än de betalt in netto under de sista 15 åren”.
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3419992
Tidkod 4:30

Den stackars helgpanelen mådde unisont illa av den prognosticerade växande främlingsfientligheten (”flyktingar har nu ett land mindre att fly till !”)
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3420012
Tidkod 1:50

”Det är en populistisk tid och så sjukt obehagligt …”
”Jag är i chocktillstånd för det är så jääävla sjukt …”

Reportern gjorde det som förväntas av en svensk reporter i dylika fall, det vill säga ingenting!

David Cameron speech NYT 24.6 2016

Klicka på text- och bildrutan för att höra och läsa hela talet. Notera den stora skillnaden mot hur svenska politiker talar och beter sig!

Storbritanniens premiärminister David Cameron, däremot – han som förlorade – sa så här i sitt tal direkt efter att resultatet av folkomröstningen blev klar den 24 juni på morgonen:

The country has just taken part in a giant democratic exercise  perhaps the biggest in our history. Over 33 million people  from England, Scotland, Wales, Northern Ireland and Gibraltar  have all had their say.

We should be proud of the fact that in these islands we trust the people with these big decisions.

We not only have a parliamentary democracy, but on questions about the arrangements for how we are governed, there are times when it is right to ask the people themselves, and that is what we have done.

The British people have voted to leave the European Union, and their will must be respected.

David Cameron sa också, generöst och statsmannamässigt:

David Cameron 24.6 2016And let me congratulate all those who took part in the “Leave” campaign  for the spirited and passionate case that they made.

Och det viktiga, det som de kortnästa i Sverige inte förmår inse (vilket bara det gör dem opassande att ha några som helst maktpositioner i ett land som kallar sig ”demokratiskt”):

David Cameron 24.6 2016The will of the British people is an instruction that must be delivered. It was not a decision that was taken lightly, not least because so many things were said by so many different organizations about the significance of this decision.

So there can be no doubt about the result.
——————-
I love this country  and I feel honored to have served it.

And I will do everything I can in future to help this great country succeed.

I Sverige tror sig på fullt allvar de kortnästa alltid veta bäst om hur alla andra i världen borde bete sig. De kommer dragande med sitt alla måste ta sitt ansvar” i tid och otid, trots att de själva inte har tagit ansvar. De förstår inte att andra inte bryr sig om vad representanter för ett så kaotiskt land som Sverige tycker. I andra länder uttrycker allt fler i stället att Sverige numera är bland de sista länder man skulle lyssna på eller vilja efterlikna. Att ständigt – tondöva och okänsligt – försöka näpsa andra och pådyvla andra sitt allt mer dysfunktionella samhällssystem så som Sverige gör, är knappast populärt vare sig i EU eller i resten av världen.

Att få höra en svensk statsminister säga det som Storbritanniens David Cameron sa i sitt tal, det är lika osannolikt som det skulle vara att någon tog ner månen:

David Cameron 24.6 2016I fought this campaign in the only way I know how  which is to say directly and passionately what I think and feel  head, heart and soul.

I held nothing back.

I was absolutely clear about my belief that Britain is stronger, safer and better off inside the European Union, and I made clear the referendum was about this and this alone  not the future of any single politician, including myself.

But the British people have made a very clear decision to take a different path, and as such I think the country requires fresh leadership to take it in this direction.

Något opinionsinstitut borde ställa frågan till ett tillräckligt stort antal svenskar för att det ska vara representativt:

Har du förtroende för dem som styr Sverige i riksdag och regering?

OBS! Ett kriterium för att få svara på opinionsundersökningen skulle vara att man inte är partipolitiskt aktiv. Partipolitiskt aktiva får inte tänka självständigt utan måste lyda partipiskehållaren i respektive parti. Om de deltar i en sådan enkät blir svaret ofrånkomligt missvisande. Jag skulle förresten kunna göra som en del av mina vänner gjorde inför omröstningen i Storbritannien (de satsade på Brexit och vann en rejäl slant) och satsa en slant på att minst 80 procent svarar nej.

Men då skulle vi också tvingas se, höra och läsa de kortnästa bortförklara också det resultatet…

* Kortnäst är den som inte förmår tänka längre än näsan räcker.
© denna blogg. Vänligen länka till originalinlägget vid ev citat.

”Under de många år som jag arbetade som lärare i Rinkeby var läget fortfarande hanterbart och jag älskade mitt jobb!”

En före detta lärare från Finland, som i närmare 20 år arbetade i Rinkeby (till och med 2008), skriver och reflekterar över skolan och kvinnorna i Sverige respektive Finland:

GriffeltavlaUnder de många år som jag arbetade som lärare i Rinkeby, var läget fortfarande hanterbart och jag älskade mitt jobb! Jag älskade blandningen, jag hade ibland 22 olika nationaliteter i klassen. Ungarna älskade sitt Rinkeby, där fanns faktiskt en bymentalitet. Då hade man ännu inte börjat titta snett på varandras religionstillhörighet, toleransen fanns där. Det är klart, patriarkal mentalitet rådde i familjerna, men det var ju tjejerna som tog vara på sina studier och faktiskt de mest begåvade killarna också. Vilket ledde till att en stor del av mina elever tog sig vidare till universitetsstudier. Så det mest patriarkala skulle säkert med generationsbyten tunnas ut.

Föräldrarna gillade oss lärare från Finland, vi var annorlunda än de svenska. Vi ställde krav, vi gav läxor, vi höll ordning på lektionerna. Vi tolererade inte sena ankomster eller onödiga diskussioner om att ha keps på huvudet, det skulle man självklart inte ha. Alltså gammal hederlig normalitet, något som fortfarande råder i Finland. Jag kan inte förstå hur man i detta land inte förstår vilket självständigt och kreativt jobb läraryrket är. Det förstår man tack och lov fortfarande i Finland: till lärarhögskolan i Helsingfors sökte i höstas 3.000, av vilka man efter hård gallring tog in 120. Det var alltså lättare att komma in på läkarutbildningen än att komma in på lärarhögskolan.

Det som skrämmer mig mest här i Sverige är de totalitära tendenserna. De har ju funnits redan sedan 60-talet eller kanske rentav ännu tidigare, men det är som om det bara accelererar. Johan Hakelius kommenterade detta totalitära i sin kolumn i Aftonbladet den 4 januari.

Jag har nu i ett par års tid samlat på mig exempel på denna mentalitet av totalitet – läste Hanna Arendts bok rätt noga för ett år sedan – men när jag nämner om mina observationer för mina svenska vänner och bekanta så är det som om de inte riktigt förstår vad jag menar. Jag känner sig något ensam då…

En av mina hypoteser är att ju mer kvinnorna har fått makt i detta land, desto mer totalitärt har det blivit. Som om kvinnorna inte vågade stå för egna åsikter, särskilt inte om de avviker. Ett kvinnlighetens problem av nivellering. Då undrar jag varför de finska kvinnorna verkar så mycket mer självständiga. Där är 30% i börsstyrelserna kvinnor av egen kraft, inga kvoteringar där inte – och då har vi aldrig haft någon Schyman som ständigt tjatat om saken. Hillary Clinton brukar kolla upp hur många kvinnor som sitter i de olika internationella möten som hon deltar i. Vinnare är alltid Finland. När Hanna Olsson mfl gjorde sin prostitutionsutredning på 80-talet, for de till Finland och häpnade över att där jobbade de prostituerade inte under en hallick, alla var ”egenföretagare”. Sedan murens fall har ju läget där ändrats genom inflödet av ryssar och ester. Men i alla fall – i flera hundra år var vi samma land, med en ganska likartad kultur. Och ändå: idag är vi så olika på många väsentliga punkter när det gäller attityder.

Det tål att grunnas vidare på.

Kommentar: Ja, det tål att grunnas vidare på. Tack till skribenten som berättade om sina positiva erfarenheter av lärarjobbet i Rinkeby – innan det värsta ”integrationsivrandet” tagit fart och innan det kommit så många asylinvandrare att samhället inte klarade av att ge alla en chans – och delade med sig av sina hypoteser om kvinnor och makt med mera.

© denna blogg.