Den 21 september 2005-2016

Här följer en kavalkad över texter på bloggen den 21 september 2005 – 2016, under 12 år:

•  “Startpeng” för nya företagare – i Finland – 2005. Ur texten:

I Finland ges en s.k. startpeng och företagarutbildning till dem som ville starta egna företag. Från början av i år inleds också ett tvåårigt försök då startpengen också kan beviljas andra andra än arbetslösa: personer i lönearbete som vill bli företagare på heltid, och personer som övergår från studier eller hemarbete till företagande.

•  Respons på “Storstäda bland myndigheterna” – 2006. Ur texten:

Läste din spännande krönika om våra myndigheter i dagens Svenskan. Temat förtjänar ständigt att uppmärksammas.

•  Vad håller de på med på Migrationsverkets presstjänst? – 2007. Ur texten:

Vad hjälpte det att Migrationsverket tog in externa pr-konsulter för drygt 300.000 kronor när inte en så här enkel sak fungerar?

•  Finland: Rättegång om skandalboken av statsministerns f.d. flickvän skjuts upp – 2008. Ur texten:

Vanhanen krävde 1.000 euro (ca 10.000 kronor) i skadestånd av Ruusunen och förläggaren Kari Ojala för att ”Pääministerin morsian” kränkte hans privatliv. Försvaret nekade och hävdade att grundlagen garanterar Ruusunen hennes yttrandefrihet.

•  ”Aktivitetsbonus”!!? – 2009. Ur texten:

Bonusar till asylsökande ger falska förhoppningar och fel signaler. Människor kan komma att tro att det faktum att de är aktiva gör att deras chanser att få stanna  i Sverige ökar. Men graden av aktivitet har ingenting alls att göra med eventuella asylskäl. När man söker asyl ska man inte mötas av ”möjligheter att förbättra sin ekonomiska situation”, man ska mötas av en korrekt, snabb och effektiv asylprocess.

•  En migga ville berätta för riksdagsledamöter… – 2010. Ur texten:

Miggan var således beredd att träffa dessa politiskt ansvariga personer, trots oro för sin framtid på Migrationsverket om det kom fram att han/hon bådeskrivit på min blogg och träffat riksdagsledamöter. Men trots att riksdagsledamöterna sade sig vara mycket intresserade och gärna ville träffa personen ifråga och trots att jag hörde av mig tre, fyra gånger för att få till stånd ett möte, så rann det hela ut i sanden.

•  Tar svenska medier något som helst ansvar för att de kan ha förstört chanserna för Dawit Isaak att någonsin släppas fri? – 2011. Ur texten:

Det är det faktum att Dawit Isaak har svenskt medborgarskap som gör att svenskar bryr sig, inget annat. Det är åtminstone så det ter sig, särskilt för alla dem som läser och följer andra än svenska medier. Att han har eritreanskt medborgarskap och enligt folkrättsliga konventioner och lagar räknas enbart som eritrean i sitt hemland, dit han frivilligt återvänt efter att ha fått skydd i Sverige, det låtsas journalister och andra hjälpare helst inte om. Det passar inte heller in i den mall som medierna bestämt sig för att gå efter.

•  En f.d. migga: ”Som anställd på Migrationsverket förväntades jag bevilja uppehållstillstånd och inte bråka om petitesser som identitet och smått otroliga historier om anknytningar och asylskäl.” – 2012. Ur texten:

Att ifrågasätta nivån på de senaste decenniernas invandring gör en lätt till ”främlingsfientlig” och ”osolidarisk”. Sverige ska vara en ”fristad” från ”förföljelse”. En massa floskler. Särskilt när vi vet att majoriteten av dem som beviljas uppehållstillstånd inte är förföljda. Typexemplet är ju norra Irak. PUT på fredag och tillbaka i Kurdistan på besök på måndag – oftast då med medel från socialförvaltningen…

•  Centerpartiet har inte tänkt igenom sina förslag ordentligt – 2013. Ur texten:

Varifrån ska Centerpartiet trolla fram alla de jurister och asylombud, tolkar, gode män, läkare, sjuksköterskor, skolor, HVB-hem, bostäder som kommer att behövas?

Allt som krävs för dem som ”flyr undan krig och förtryck” samt för de bedrägligt asylsökande finns ju inte ens nu! Hur menar månne Centerpartiet att det ska fungera med den inströmning av asylinvandrare och släktinginvandrare som skulle bli verklighet med den centerpartistiska ”generösa flyktingpolitiken”?

•  I år kommer ca 68.000 asylsökande att inte uppvisa pass när de söker asyl i Sverige – 2014. Ur texten:

Att asylsökande styrker sin identitet borde vara en självklarhet. Men något sådant krav ställs inte i Sverige; här ska man göra sin identitet ”trovärdig” och/eller ”sannolik” och det vet människor i de länder utanför Europa varifrån flest asylsökande kommer. De vet att i Sverige går det att få både permanent uppehållstillstånd i falsk identitet och med falsk asylhistoria och att bli svensk medborgare efter åtta år utan att ha styrkt vem man är eller varför man kom hit.

•  Finland. Inrikesministern: ”Om det inte går att få till stånd en europeisk lösning så måste vi själva sätta upp gränser mot en okontrollerad invandring.” – 2015. Ur texten:

Varje lands regering måste se till sitt land, sitt folk och – givetvis, det hör till i en demokrati – följa sin egen utlänningslag och de internationella konventioner det ratificerat och de förordningar det förbundit sig att följa. I en regering bör man dessutom ta ansvar (en paradgren i Sverige att är att kräva detta av andra…) och använda sina hjärnor, inte hänga sina hjärtan på utsidan av kavajen och agera enbart eller ens främst enligt dem. Och vad man anser vara ”att ta sitt ansvar” i ett land är ju inte nödvändigtvis detsamma i ett annat.

Och så ytterligare en text till från 21 september 2015:

•  I Sverige har man kastat sina egna och andra rättsliga system överbord – 2015. Ur texten:

I Sverige finns inga kontroller över vilka som – och uttrycket är relevant idag – väller in över gränsen. Här får till och med helt oidentifierade, okända människor från allehanda länder i Mellanöstern resa gratis med tåg genom hela landet så att också Finland och Norge drabbas av den svenska slappheten att inte kontrollera och registrera människor som illegalt tar sig in och sedan vistas illegalt i landet.

Och så är vi framme vid 21 september 2016. Här är några axplock ur andra medier idag och i går:

•  En valtaktisk budget – Johan Westerholm, ledarsidorna.se. Ur texten:

 En kommun i Halland skall till exempel i år ta emot drygt 300 personer med permanent uppehållstillstånd, den lokala arbetsförmedlingen rapporterar att de endast har sex jobb lediga med inga krav på förkunskaper förutom att kunna läsa och förstå svenska. Då många av dessa 300 är muslimer är även dessa arbetstillfällen i praktiken stängda då jobben handlar om matberedning av bland annat fläskprodukter. Muslimer hanterar inte fläskkött.

•  Länge sedan svensk förort var fransk förebild – Paulina Neuding, Dagens Samhälle. Ur texten:

Hösten för elva år sedan rasade upplopp runtom i Frankrike. Det var länge sedan, inser man om man tittar i de svenska artikelarkiven. Svenska medier rapporterade om bilbränderna och våldet mot blåljuspersonal som ett främmande fenomen som gripit tag i Frankrike på grund av sådant som var fel med det franska samhället; ojämlikhet, landets koloniala förflutna, rasism. Och på politiskt håll varnade Folkpartiets Mauricio Rojas och Lars Leijonborg för en liknande utveckling i Sverige.

•  Den tysta opinionen och demokratin – Janerik Larsson, Svenska Dagbladet. Ur texten:

Ett begrepp som ibland används på ett diskutabelt sätt, men som kan användas i detta sammanhang är ”den tysta opinionen”.

Om det är ”stormar” i sociala medier, och till 140 tecken förenklade samhällsanalyser som ska styra samhällsutvecklingen så kan ju resultatet bli det omvända.

•  Poliser får mer utbildning om terrorism – Sveriges Radio Ekot. Ur texten:

– Förhoppningsvis, och det tror jag också, så kommer det göra skillnad på så sätt att den enskilda polisen är mer trygg i vad som ska göras och hur det ska göras, och känner att man faktiskt kan göra skillnad, för den enskilde svenska polisen kommer att göra skillnad vid ett attentat, vi är beväpnade och vi är också ganska vana att hantera våldsamma beväpnade gärningsmän, säger Jonas Hysing,chef på Nationella taktiska rådet som utvecklar polisens arbete kopplat till terrorism om vilken betydelse han hoppas att utbildningen ska få.

•  På Twitter:

Givetvis kunde helt andra utdrag och citat och länkar till artiklar ha valts, men jag valde dessa som är en bråkdel av vad tas upp i olika medier idag, den 21 september 2016.

© denna blogg. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.

En migga och jag: Nog vore det väl rimligare och mer rättssäkert att de som får UT skulle ges tillfälliga samordningsnummer, inte personnummer med obegränsad giltighetstid?

Korrespondens mellan en migga och mig idag. Miggan har skrivit sin text i ett svep, jag har svarat och kommenterat efteråt.

En migga: De flesta får idag tillfälliga uppehållstillstånd för 13 månader, några för 3 år.

Jag: Ja, de som kom efter den 24 november 2015.

En migga: Skatteverket utfärdar id-kort giltiga i fem år och om man tar körkort utfärdas det med en giltighetstid på 10 år!

Jag: Ja. Märkligt, eller hur? Borde inte samordning göras så att id-kort och körkort får samma slutdatum som det tillfälliga uppehållstillståndet? Detta har jag också tänkt på och tänkt ta upp på bloggen; tack för att du nämnde det så att jag blev påmind!

En migga: I Sverige identifierar man sig oftast med körkort. Personnumret har inte tidsbegränsad giltighet.

Jag: Just det. Det är UT som har begränsad giltighet. Alltså vore det rimligare och mer rättssäkert att de som får UT också får tillfälliga personnummer – samordningsnummer. Eller hur?

En migga: Journalister och riksdagsmän med flera läser din blogg, men varför kommer då aldrig de skevheter i lagstiftning och praxis som du beskriver år efter år upp i gammelmedias rapportering?

Jag: Det vet jag verkligen inte. Och jag förstår det inte heller. I vilket annat land skulle vart och vartannat inlägg här på bloggen sedan den 5 maj 2005 har föranlett förundran skarpa kommentarer och – inte minst – åtgärder. Men av någon outgrundlig anledning som jag aldrig kommer att förstå så sker det inte i Sverige…

En migga: I detta tryckfrihetens år lyser densamma med sin frånvaro!

Jag: Så sant som det är sagt!

En migga: Att redovisa skevheter i gällande regelverk är inte rasism.

Jag: Nej, självklart inte! Och det har både ni miggor som skrivit till mig och även jag själv visat i åratal.

En migga: Det är medias plikt gentemot medborgarna att rapportera korrekt och sanningsenligt.

Jag: Ja. Men den plikten studsar av dem som vore de – många av journalisterna – beklädda med ett pansar av teflon. Liksom också av så kallat ansvariga politiker som köpt sina teflonpansar i samma butik som journalisterna.

En migga: Tyvärr uppmärksammas tryckfrihetens 250 år mest genom att man påtalar brister på området i andra länder.

Jag: Så otroligt ”svenskt”! Ursäkta, hoppas att jag inte kränkte dig med det uttalandet (ironi).

En migga: Om det är lika illa på andra områden, om vilka jag inte har så stor kunskap, så finns verkligen anledning att förtvivla.

Jag: Hur skulle det kunna vara så mycket bättre på andra områden, när det är så oerhört illa på det här området som är det viktigaste för Sveriges framtid. Och troligen också  det dyraste.

Som sagt:

Borde inte samordning göras så att id-kort och körkort får samma slutdatum som det tillfälliga uppehållstillståndet? Och borde inte samordningsnummer, inte personnummer, ges till dem som inte beviljats permanenta utan tillfälliga uppehållstillstånd? I rimlighetens och kontrollmöjlighetens namn. Eller?

© denna blogg. Till den som ev använder sig av informationen här: Vänligen ange varifrån uppgifterna hämtats och länka till detta inlägg . Tack!

 

 

 

 

 

 

 

 

Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån.

Klicka på textrutan för att läsa artikeln i Expressen.

Ur texten:

Det är välkänt att en del ensamkommande flyktingar ljuger om sin ålder för att öka chansen till asyl. Forskare har också länge påtalat att arbetskraftsinvandring har blivit ett sätt att köpa sig en inträdesbiljett till Sverige.

”Ensamkommande flyktingar”? Ingen är ”flykting” innan den har fått sin sak prövad. Man är asylsökande tills man får besked om ifall man klassas som ”flykting” eller beviljas uppehållstillstånd eller – vilket ofta glöms bort – får avslag på sin ansökan om skydd i Sverige. Och massor av asylsökande är ”ensamkommande”. Här menas förstås ”ensamkommande minderåriga som söker asyl”. Men då ska man skriva det och inte slarva med begreppen.

Jag läste texten ovan och den fick mig att tänka på hur medier rapporterat och rapporterar om det svåra området asyl & migration. Och på att det har tagit så lång tid innan man på lite mer allvar tagit upp frågan om asylbedrägerier när det gäller dem som söker asyl som minderåriga utan att vara det, men också asylbedrägerier generellt som det finns hundratals exempel på här på bloggen och i mina tre böcker Inte svart eller vitt utan svart och vitt (40 kronor per styck i e-boksformat).

 

 

 

 

 

 

Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

Nu har allt mer av det som de ”alternativa medierna” rapporterat om i åratal, äntligen och i större utsträckning börjat tas upp i de medier som hela tiden borde ha rapporterat korrekt och nyanserat. Det har främst skett efter att den stora migrantströmmen nådde Sverige i slutet av sommaren 2015. Tidningar som Expressen (ledarsidan) och Svenska Dagbladet (ledarsidan) och en del inte så politiskt korrekta landsortstidningar har även tidigare försökt nyansera bilden, men kanske inte riktigt med den kraft som de borde. Och hösten 2015 samt nu igen i juni har Sveriges Radio gjort allvarliga och, känns det som, ärligt menade försök att nyansera och rätta till bilderna som medierna spridit om ”ensamkommande flyktingbarn” som de facto ofta varken är ”flyktingar” eller ”barn” och som inte ens alltid är ”ensamkommande”.

Det hade varit bra om svenska journalister inte så ofta tänkt i politiska termer och sett det som sin viktigaste uppgift att ”inte gynna Sverigedemokraterna” utan i stället tänkt att ”vi är skyldiga allmänheten att ge dem allsidig och faktabaserad information”. Det hade bidragit till att svenskarna – ”vanligt folk” och de med politiska ansvarspositioner – hade kunnat vara betydligt bättre informerade och därmed också bättre rustade att ta itu med verkligheten. Vilket hade varit positivt för både svenskarna, vars land Sverige ju fortfarande rent folkrättsligt faktiskt är, och även för dem som kommit hit som kunde ha fått ett rakare och tydligare bemötande.

I rubriken kunde det lika gärna ha stått ”Naiva medier har bäddat för asylkollapsen”. Det är dåligt att skylla allt på politiker när medierna själva under alla år dolt sanningar och fakta och svartmålat dem som sagt som det är, dvs framfört just fakta. Nu vill många journalister inte låtsas om sina egna tillkortakommanden och beter sig som teflonbeklädda politiker när de vänder sina kappor och tvingas komma ut ur de hörn de målat in sig i genom sin vinklade och inkorrekta rapportering på asyl & migrationsområdet under decennier .

Som sagt: att skylla på naiva politiker (som bär stor skuld, inte tu tal om saken) är slapp och slentrianmässig ”journalistik”. För det handlar långt ifrån enbart, eller ens till största delen, om politikerna, det handlar om den svenska mentaliteten, värdegrundstjafset, kränkthetskulturen, åsiktskorridorerna och den allt sämre skolutbildningen som producerar ett folk med allt grundare kunskaper och en allt lägre kunskaps- och kompetensnivå; människor som nu är ute i arbetslivet på alla möjliga poster.

Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. Som får folk, vuxna människor i skolor, socialsekreterare, på allehanda boenden, läkare och tandläkare, inom polisen och politiken – överallt i samhället – att spela med och – likt i sagan om kejsarens nya kläder – inte se det uppenbara: att det finns många vuxna män om ljuger om sin ålder, bland våra barn och unga. Man ser, man vet men man håller tyst. Och så är det på område efter område: konflikträdslan segrar och

•  Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män – 17 september 2012. Ur texten:

De kommer dock inte direkt från Afghanistan, utan från Iran, alla vid olika tillfällen.

Samtliga har berättat i princip samma historia om varför de kom till Sverige: en väpnad attack genomfördes mot deras by eller hem i Afghanistan, familjen skingrades och ingen vet vart de andra tog vägen. En snäll kompis eller avlägsen släkting till den döda fadern eller familjen hjälpte dem, tog dem till Iran och betalade resan till Sverige. Historien om vilken resa de har gjort, vad som hände på resan lyder alltid:

att de plötsligt befann sig i Sverige, att fadern är död, att de inte har någon kontakt med varken mamma, syskon eller andra släktingar, att de inte vet när de är födda men att mamma någon gång råkade säga till dem att de var 14 år, att de aldrig har gått i skolan och att de kommer från en viss del av Afghanistan där väpnad konflikt råder.

•  En person som driver familjehem: ”Ofta är de ”14 år” när de kommer men, den verkliga åldern ligger i de allra flesta fall runt 19-25 år.” – 4 oktober 2013. Ur texten:

Vi har alla sett 20-åriga unga muslimska män, med allt vad det innebär, som påstår sig vara ”14 år”, placeras i skolans årskurs 7 med 13-åriga småflickor. När vi lyfter frågan i vår organisation eller med deras gode män/särskilt förordnade vårdnadshavare, så möts vi av total tystnad. Ingen vill, ingen vågar eller kan prata om detta faktum och att det absolut inte är en bra ordning. Själva är vi bundna av sekretess.

De mycket stora åldersskillnaderna skapar problem och konflikter i skolan, i boendet och på många andra sätt. Vi ska arbeta med yngre tonåringar, vår verksamhet och kompetens är anpassade efter detta. Men i stället möter vi för det mesta vuxna män! Det är ett stort problem. Men hur ska vi lösa det, när vi inte får diskutera det med varandra?

OBS! Enskilda journalister – och alla de som håller god min i elakt spel men också de som försökt och även lyckats göra sig hörda – behöver inte gå i polemik med mig om det jag skriver ovan. Det räcker gott med att de rannsakar sig själva och bättrar sig, eller att de helt enkelt själva anser att de inte faller inom den kategorin texten handlar om.

Till slut ett positivt och mycket gott exempel på hur man kan rannsaka sig själv och berätta om det rakt och utan undanflykter:

Klicka på textrutan för att läsa hela texten.

Ur texten:

Uppdraget för mig som korridorarbetare var tvåfalt. För det första att varna för SD och skälla ut alla de bonnläppar som funderade på att rösta på partiet. För det andra att slå ner stenhårt på debattörer som använde uttryck som på något sätt kunde normalisera SD:s problembeskrivning; attackera varenda jävel som använde ord eller fakta som på något sätt kunde tolkas som rasism eller glidningar mot rasism. Eller eventuella förstadier till glidningar mot rasism.

© denna blogg.

Finland. Migri: ”Fall som har tagits upp i medier särbehandlas inte utan prövas utgående från samma principer som alla andra fall.”

Viktigt att de här texterna läses först:
•  Finland. Många frågor ofrågade i medieaktuellt asylärende. – 5 juni 2016
•  Finland. ”Vi har varit här i många år, vi har fått två barn här.” – 6 juni 2016

Och här kommer reaktionen från Migri (Migrationsverket i Finland) på Twitter:

Detta bekräftar det jag skrivit i de ovanstående två inläggen och visar hur viktigt det är att medier som tar på sig uppgiften att rapportera om enskilda fall måste ”ha på fötterna” innan de tutar ut information som leder fel. Felaktiga och/eller ofullständiga skriverier åsamkar stor skada för många parter: den person eller familj man skriver om, tilliten och tilltron till Migrationsverket, tilliten och tilltron till domstolen dit ärendet överklagats och – inte minst – tilliten och tilltron till medierna själva när folk inser att det inte går att lita på deras rapportering.

Migri tar i sitt pressmeddelande upp att endast ett perspektiv presenterades i offentligheten i fallet med den irakiska familjen:

Migri redogör därefter för vilka lagregler som gäller för uppehållstillstånd på grund av familjeband. Nya familjer har haft försörjningsförutsättning sedan år 2010:

Migri påpekar vidare att verket anser att det finns flera olika slags säkerhetslägen i Irak:

Om barn i asylprocessen anger Migri att det bästa för ett litet barn är att vara med sina föräldrar:

Till slut meddelar Migri att verket under dagen idag, måndagen den 6 juni, lämnat en redogörelse till inrikesministern, som bett om information om det specifika fallet gällande den aktuella irakiska familjen. Migri skriver:

Det kan vid en snabb reflektion tyckas vara en god sak att inrikesminister Petteri Orpo vill ha information om ett i medierna mycket uppmärksammat fall. Det är ett medmänskligt och sympatiskt drag hos ministern. Men det kan också ses som ett misstroende mot såväl Migri, ett statligt verk som har att följa de lagar regering och riksdag har stadfäst, som mot oberoende domstolar som också har att följande gällande lagar och praxis. Att då en minister ska ”avgöra om Migri och domstolarna handlat lagenligt” kan uppfattas just som ett misstroende och rentav en viss antydan till ministerstyre. Det vill säga om det faktiskt är så att han begärt information för att ”avgöra om Migri och domstolarna handlat lagenligt”… Vad är det som i så fall gör ministern kompetent och ger honom rätt att tolka lagar och därmed avgöra hur Migri och domstolarna skött sitt grannlaga och viktiga, för människor livsavgörande uppdrag? Men kanske rör det sig om ett missförstånd?

Ett viktigt påpekande – som egentligen inte borde behövas – görs i slutet av Migris upplysande text:

Fall som har tagits upp i medier särbehandlas inte utan prövas utgående från samma principer som alla andra fall.

Jag anser – det var därför jag skrev de två tidigare texterna – att det är av yttersta vikt för Finland att journalister och medieredaktioner tar sitt uppdrag på största allvar när de rapporterar om svåra situationer som ibland uppstår när någon eller några asylsökande inte ges rätt att stanna i Finland. Ofta ter sig – och är – fallen ömmande och så gott som alltid kan vi som medmänniskor känna empati och vara ledsna över ett negativt beslut i ett fall som av medierna beskrivits i mycket upprörande termer. Ofta dessutom med udden riktad mot den personal på Migri som har ett oerhört svårt uppdrag och som inte har rätt att ge svar på tal på grund av sekretessbestämmelserna, vilket inte är vare sig rättvist eller rätt.

Och som Migri skriver så kan man inte börja särbehandla fall som tagits upp i medierna; alla har rätt till en likvärdig behandling och den ska ske enligt gällande lag. Vi har inte folkdomstol i Finland, liksom inte heller i Sverige – oavsett om medierna faktisk ibland eldar på så att folk beter sig som om vi hade det.

Till sist: I ett öppet och fritt land är det viktigt att myndigheter och riksdag och regering granskas av medborgarna – direkt och via medier. Det är också viktigt att folket reagerar och agerar för att påtala och försöka få till stånd förändringar av eventuella orättvisor, felaktigheter och lagar som slår fel för att man inte kunnat förutse alla tänkbara och otänkbara scenarier när de stiftades. Men man ska grunda sitt engagemang på fakta, inte på tyckanden och troenden. Man behöver hela tiden använda både hjärta och hjärna. Inte bara det ena. Inte bara det andra.

P.S. Hoppas att inrikesminister Petteri Orpo så snart som möjligt offentligt uttalar sitt förtroende för Migri och för domstolarna och meddelar att det blev ett litet missförstånd: han ville inte alls ”avgöra om Migrationsverket har agerat lagenligt” utan bara låta sig informeras om hur det hela ligger till utan att enbart behöva förlita sig på medieuppgifter.

Tillägg några timmar efter att ovanstående skrev (det går väldigt fort i det här ärendet):

Klicka på textrutan för att läsa artikeln på Hbl:s sajt.

Den irakiska familjen som varit i offentligheten under de senaste dagarna kommer inte att avvisas den här veckan.

Familjens jurist Jari Vuorijoki säger till FNB att Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har förbjudit verkställandet av beslutet tills HFD behandlat familjens ansökan om besvärstillstånd eller fattat ett annat beslut i ärendet.

 

 

 

 

 

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat eller ”lån” av text. Gäller givetvis också journalister.

”Vi kom hit för att studera” är inte asylskäl. Inte ens i Sverige.

Under den felaktiga rubriken Flyktingar lämnar Sverige: ”Inget blev som vi tänkt oss” skriver Svenska Dagbladet om ett gammalt fenomen och citerar en av dem de kallar ”flyktingar”, men som var en ekonomisk ”bättre liv”-migrant:

Vi kom hit för att studera, men det får vi inte göra. Vi får inte jobba heller. Det händer ingenting på flyktingförläggningen. Vi bara äter och sover, säger Ali Abdulrahman och menar att han inte kan leva så i flera år i väntan på ett beslut från Migrationsverket.

Det här har miggorna berättat om på bloggen i många år: att många asylsökande ungdomar som är, eller säger sig vara, minderåriga, inte alls har behov av asyl och skydd i lagens mening. Många kommer, precis som personerna i artikeln, för att få ett bättre liv med allt bekostat i Sverige, inklusive studier. Det berättar ofta prefabricerade, falska historier och uppger inte sällan falska åldrar och även nationaliteter i syfte att missbruka asylsystemet.

I många, många år har detta som sagt varit känt och berättats, men det har helt förbigåtts med tystnad. Det har inte passat in i Den Humanitära Stormaktens syn på alla stackars människor ”som flyr från krig och förföljelse”. Nu går det helt enkelt inte längre att låtsas som om detta inte försiggår.

Tänk om Sverige och svenska myndigheter hade reagerat och agerat för läge sedan, då hade situationen för dem med äkta behov av asyl eller skydd sett helt annorlunda ut idag!

Här är några få av hundratals, faktiskt tusentals texter som publicerats här på bloggen under 11 år och som kanske borde ha fått folk att reagera:

•  Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”enemper 2015samkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i – 8 nov 2015. Ur texten:

Dessutom har dessa ”barn” som Sydsvenskan så okritiskt skriver om och om man går just på det som sägs i artikeln (vilket är allt läsaren har att gå på), inte tillstymmelse till vad som i utlänningslagen anges vara asyl- eller skyddsskäl. Varken om de faktisk vore 15 år (vilket hån att Migrationsverket ska vara tvungna att låtsas tro på det!) eller om de angav att de var vuxna.

– Jag fick hjälp av en vän till familjen med pengar för resan. Dessutom sålde jag mina tre får och två kor, säger Hamidullah medan han drar upp kapuschongen för att skydda sig mot det tilltagande regnet.

15 år, sålde sina får och kor, fixade resan till Europa och Sverige själv och talar klanderfri engelska. Och ser minst tio år äldre ut. Ringer det verkligen inga klockor någonstans?

Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn” – 17 juni 2015. Ur texten:

Jamshid berättar i inslaget att han, vid 12 års ålder, jobbade mycket långa dagar med att sy läderväskor och säger:

Då tänkte jag: nej, det kommer att bli tråkigt och tråkigt, det blir jobbigt och jobbigt. Då tänkte jag nej, då kommer jag att fixa ett nytt liv, inte samma sak som jag hade förut, jobbigt eller tråkigt. Det vill inte jag mera.

Och så skickades han till Sverige för ”ett bättre liv”. Han flydde inte, som så många journalister och politiker ständigt upprepar som ett mantra, ”från krig och elände”, han ville ha ett bättre liv. Och det får han i Sverige, som nog torde vara det enda landet dit man kan ”invandra” av det skälet.

En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014. Ur texten:

Om man kommer från Eritrea så får man PUT. Men om man först har ansökt om asyl  i Italien, då ska ansökan enligt reglerna prövas där, om man är vuxen. Är man ett barn, dvs under 18 år, så ska ansökan numera prövas av Sverige.

Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. Migrationsverket förser dessa vuxna människor med en god man och de får plats i dyra ungdomsboenden.

Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.” -27 april 2013. Ur texten:

En anställd vid ett HVB-hem för ensamkommande faktiskt och påstått minderåriga asylsökande berättar:

En somalisk pojke som har fått uppehållstillstånd kom till mig med en bunt med papper från Migrationsverket och ville ha min hjälp att fylla i informationen. Det var ansökan om uppehållstillstånd för familjen; mor och far plus syskon. Så här gick samtalet (som är längre än här citeras):

HVB: ”Vi börjar med din pappa. Vad heter din pappa?”
Pojke: ”Min pappa?……..uhhh…..Jag vet inte….ah…Jag vet, han heter [. ]”
HVB: ”Var är din pappa född?”
Pojke: ”Jag vet inte, kanske du kan skriva?”
HVB: ”Jag kan inte hitta på information. Om du inte vet så måste du kontakta din familj och ställa dessa frågor. Okej?”
Pojke: ”Shit.”
HVB: ”Shit? Vad är problemet? Du har ju kontakt med familjen, eller hur? Annars skulle du inte sitta här och fylla i ansökningar om uppehållstillstånd.”
Pojke: ”Inga problem, du hjälper mig okej? Du kan skriva allt.”
HVB: ”Nej, det går inte. Jag vet ingenting om din familj. Du måste bidra med detaljer om din familj, eftersom det är dina syskon och föräldrar som vill söka. Vi får ringa till din gode man så får ni tillsammans fylla i ansökningarna för jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.”
Pojke: ”Varför?”
HVB: ”För att det är fel att ge Migrationsverket fel uppgifter.”
Pojke:” Fel?”
HVB: ”Ja, fel mot svensk lag.”
Pojke: ”Okej.”

En migga om s.k. ensamkommande barn: ”På rena asylskäl finns knappt någon.” – 31 mars 2010. Ur texten:

En migga: Ställ gärna följdfrågan till Migrationsverket: ”Hur fördelar sig tillstånden på medborgarskap?” Och svaret kommer då att bli att de ”barn” som får uppehållstillstånd på ”synnerligen ömmande skäl” är från Afghanistan och de som är ”skyddsklassade” är från Somalia (på rena asylskäl finns knappt någon). Och vad gäller somalier så vet vi inget mer om dem än att de säger ”Hej, jag heter Ali och jag är från Somalia”. Precis som det som hände i Högsby.

Det får räcka med dessa exempel. Många fler texter finns att ta del av. Använd gärna sökfunktionen.

© denna blogg.

Att personer söker asyl i flera identiteter har varit känt för Migrationsverket och regeringarna i minst 16 år

Identitetsbedrägerierna – såväl att man söker asyl i falska identiteter som att man söker asyl i flera identiteter – har, bevisligen, varit känt i minst 16 år. Minst 16 år, alltså. Det som nu äntligen förtjänstfullt tas upp i en större morgontidning av Nuri Kino (se nedan) är alltså något som journalister i större medier borde ha rapporterat om för mycket länge sedan och som de som suttit i regeringsställning sedan år 2000 och även tidigare, borde ha agerat mot. För att inte tala om myndigheten Migrationsverket som under den här tiden har haft inte mindre än sex generaldirektörer:

Lena Häll Eriksson 2000-2003
Barbro Holmberg 2003-2004
Janna Valik 2004-2007
Dan Eliasson 2007-2011
Christina Werner (t.f) 2011-2012
Anders Danielsson 2012-

I Svenska Dagbladet den 28 april skriver Nuri Kino bland annat:

Klicka på textrutan för att komma till artikel.

En beslutsfattare på Migrationsverket som gärna vill berätta om problematiken vill vara anonym, och hävdar att den som pratar med medier riskerar att bli utfryst på jobbet: ”I vissa fall vet vi att de har tagit hit folk som de inte är släkt med och tagit betalt för det. De kan dessutom ha en eller flera identiteter här i Sverige och ytterligare en annan i ett grannland för att utnyttja bidragssystemen.”

Hen avslutar med något om möjligt ännu mer häpnadsväckande: ”Jag har mött ett tiotal personer som är födda i Sverige men som har ansökt om asyl här. När de väl har fått PUT och kommer för att få ut id-handlingar pratar de flytande svenska. Det har hänt att de har skrattat åt mig när jag har ifrågasatt dem.”

I en tidigare artikel i ämnet – Samma person, åtta identiteter – publicerad den 7 april, skriver Nuri Kino:

Jag googlar ”flera identiteter” på nätet, vad har man skrivit om detta? Hur pass känt är det? Jag hittar en notis här och där, en mindre artikel, och det mest matnyttiga hittar jag på samhällsdebattören Merit Wagers blogg. Hon har sedan 2006 gett röst åt tjänstemän på Migrationsverket som på olika sätt försökt larma och förhindra att man använder sig av flera identiteter i Sverige.

Det är ju märkligt att inget verkar hända på det här området som miggor rapporterat om och varnat för i nästan ett decennium. Här är några av mina texter i frågan:

•  En migga: ”Att ha två identiteter är ju fantastiskt, man får dubbelt upp av alla bidrag och kan dessutom ta hit två ”familjer” på anknytning.” – 19 april 2010. Citat ur texten:

Att ha två identiteter är ju fantastiskt, man får dubbelt upp av alla bidrag och kan dessutom ta hit två ”familjer” på anknytning! Jag talar givetvis om somalierna. Med risk för att ”rasistkortet” kommer upp fortare än en katt nyser, säger jag ändå detta, av det enkla skälet att det är sant. Jag har träffat så många somalier som utan att tveka har ljugit mig rakt upp i ansiktet, även efter att jag slagit hål på deras historia. Men alla i Sverige är tysta, för de vet att det måste sättas stopp för denna åderlåtning av det svenska välfärdssystemet.

•  En migga skriver: ”Jag har fått flera samtal från förvirrade socialsekreterare som är ledsna för att deras klienter från Somalia avslöjats med att de tar bidrag både från socialen och Migrationsverket eftersom de har två olika identiteter.” – 26 augusti 2010.

Citat ur texten:

Jag hoppas att det inom en mycket snar framtid kommer att tas fingeravtryck av alla! Av personer som får visering, av personer som uppehållstillstånd på grund av studier, av personer som får tillstånd som anhöriga till någon, av personer som kommer som arbetskraftsinvandrare.  I och för sig blir kanske vi som jobbar med asyl kanske arbetslösa då, och många socialsekreterare likaså, för att inte nämna alla de som jobbar med integration. Men det är ett billigt pris att betala för att få ordning på de stora bedrägerier som pågår. Det finns andra jobb för oss allihop.

• En migga om somalier som inte kommer till sina egna asylutredningar och en eritrean med tre identiteter – 28 juni 2011. Citat ur texten:

Med eritreaner är det samma sak. Jag har själv träffat en eritrean med tre olika identiteter som haft uppehållstillstånd  i två av dessa identiteter: först som gäststuderande och sedan som make till sin egen syster. Ja, just det: som make till sin egen syster! När detta avslöjades så hade han faktiskt ingen syster i Sverige, han hade inte heller gäststuderat i Sverige utan någon som var väldigt lik honom hade först gäststuderat här i en identitet, sedan hade samma person eller en annan person som var väldigt lik honom gift sig med hans syster… Jag förstår om den som läser detta inte hänger med, det är verkligen inte lätt, alla gånger.

Mannen med de tre identiteterna åkte hit direkt från Eritrea och han hade samma historia som så många andra därifrån: han rymde från fängelset där han av någon anledning satt, förmodligen oskyldig. Ingen vet – och han kan själv absolut inte förstå det heller – hur både gäststudenten och personen som fick uppehållstillstånd på anknytning till hans syster är så lika honom att fotojämförelser säger att det med så gott som absolut säkerhet rör sig om en och samma person på alla bilder.

•  En migga: ”Om en och samma person lämnat in flera ansökningar i olika identiteter både i Sverige och i andra EU-länder och om han kommer från ett land som vi inte utvisar någon till, exempelvis Syrien eller Eritrea, måste jag då anse att personens senaste identitet är mer sannolik än de andra identiteter som han hävdat?” – 11 april 2014. Citat ur texten:

När alla från Somalia fick PUT så hade jag en sökande som hade sex olika identiteter, två i Sverige och fyra i de andra EU-länderna. Då behövde jag inte skriva något krystat resonemang om att han hade gjort sin identitet sannolik, det räckte att han kom från Somalia vilket språkanalysen visade. Men vad kan jag hitta på nu, i liknande fall? Jag har frågat dem som gett oss handläggningsstödet men inte fått något svar ännu…

•  ”Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är.” – 15 juli 2015. Citat ur texten:

Vad har hänt sedan nedanstående rapporterades den 31 december 2000? Om tillståndssökande i olika identiteter skriver Migrationsverket:

Genom underhandsupplysningar från allmänhet och polis har vi upptäckt personer som har uppehållstillstånd, men som ansökt om asyl i annan identitet. Vi har stött på svenska medborgare med utländskt ursprung som ansökt om asyl. Det finns personer som har beviljats uppehållstillstånd av anknytningsskäl (och därmed kunnat resa in legalt i landet) för att därefter söka asyl i annan identitet.

Främst miggorna, men också jag själv, har rapporterat och berättat om identitetsbedrägerier  här på bloggen under cirka 8 av de 11 år som den funnits. Men politiker och journalister har, trots att många av dem har läst och läser rapporterna, inte tagit till sig de ofta helt förödande (för landet, folket, de asylsökande – för alla!) uppgifter som framförts. Det är både obegripligt och ytterst ansvarslöst att inte rapportera om och kraftfullt agera mot de grava missförhållanden som larmats om och varnats för under mer än ett decennium och som dessutom varit kända redan flera år innan jag började blogga.

© denna blogg. Vid ev korta citat ur texten, vänligen länka till originalinlägget.

Lämna gärna ett  bidrag med 1 krona per dag = 30 kronor i månaden via ”Subscribe” eller med valfritt belopp via ”Donate”. Det tar tid, kraft, energi och framför allt kunskap (och goda kontakter med miggor och andra ”aktörer” på området) att rapportera om en av Sveriges största samhällsviktiga frågor då, nu och för lång framtid och det görs helt ideellt varför varje bidrag är ytterst välkommet.

Det är inga nyheter

Ibland, när jag söker efter något bland mina drygt 8300 (!) publicerade inlägg här på bloggen, så hamnar jag i inlägg som jag glömt eller förträngt. Och då kommer minnena kring texterna tillbaka och för med sig tankar och funderingar om vad som hänt sedan de skrevs. Som i detta osannolika fall, ett av tusentals lika osannolika, mer eller mindre hårresande saker jag skrivit om genom åren.

Klicka på text- och bildrutan för att läsa inlägget.

Det här inlägget är 8 år och 3 månader gammalt. vad har hänt med dessa och andra förfalskare sedan dess? Ingenting, gissar jag, precis som det berättas i det här inlägget. Ur texten:

Vid rättegången visade det sig att polisen hittat en hel förfalskarverkstad i lägenheten. Allt fanns för att förfalska vilka irakiska dokument som helst. Hur domen löd? Eftersom det inte gick att bevisa (!!!) att mannen förfalskat något frikändes han. Däremot dömdes han för att ha kört svarttaxi…

En annan text som också kom upp är från den 26 oktober 2010, alltså skrivet för 5,5 år sedan: En migga: ”Sagan om kejsarens nya (arbets-)kläder”. Ur den texten:

Omfamningen av Miljöpartiet blir bara värre och värre. Men det framstår som ett svårslaget rekord i fördumning när Miljöpartiet får applåder för att framföra argumentet att våra invandrare ger ökad utrikeshandel. De invandrare som avses är som bekant de som kommer från asyl- och anhöriginvandrarspåret, och de kommer främst från Somalia, Afghanistan, Irak, Eritrea och Kosovo. När blev det för EU en storsäljare att ordna handelsavtal för dessa länder? De finns knappt i statistiken.

Att det inte funnits information om galenskaperna på asyl- och migrationsområdet, att ”ingen har kunnat ana att det skulle bli så här” etc är ren och skär lögn. Läs gärna hela ovanstående inlägg, det innehåller information som man inte med bästa vilja i världen kan låtsas som om den inte funnits!

Och sist, men inte minst, kom jag in på den här texten från den 28 februari 2011, alltså skrivet för drygt fyra år sedan: Röda Korset: ‘Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.’ Det skrevs med anledning av att Migration Integration Policy Index – MIPEX i en ny studie som presenteras den 28 februari 2010 pekade på stora skillnader i hur väl olika länder lyckas med att ge invandrare och flyktingar möjlighet att delta i samhället. Enligt den hamnade Sverige på första plats bland 31 länder i Europa och Nordamerika. Röda Korset i Sverige i ett pressmeddelande den 28 februari konstaterade så snabbt att:

Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.

Men som så ofta var näsorna korta. De såg inte – eller låtsades inte se – det som jag framhöll i min text:

Sverige kanske har de bästa förutsättningarna efter vissa uppställda kriterier i studien, men att ha förutsättningar är inte detsamma som att verkligen ha förmåga att uppfylla och fullfölja dem!

En del av det som skrivits om här på bloggen i många år har nu – under galgen – börjat tas upp av svenska medier. Men som om det vore nyheter, vilket det ju absolut inte är! Väldigt mycket har varit känt hur länge som helst, men en stor del av journalistkåren har misskött sitt uppdrag. Den har kört med skygglappar och öronproppar och selektiva urvalsmetoder och av egna outgrundliga skäl inte rapporterat till allmänheten om en hel del sådant som varit väl känt och som allmänheten har haft rätt att veta.

Inte förrän nu, år 2015 och 2016, efter nära tre decennier av ständigt ökande asyl- och annan invandring till Sverige har Public Service utnämnt två – som de kallar dem – ”migrationskorrespondenter”, en för Sveriges Radio och en för Sveriges Television. Hur objektiva och mångsidiga deras reportage kommer att bli återstår att se. SR:s migrationskorrespondent har gjort en del redan, SVT:s dito har väl ännu inte riktigt kommit i gång. Hoppas att de börjar med att lära sig vokabulären (inte kalla asylsökande och migranter för ”flyktingar”, till exempel) och skalar bort de värsta flosklerna och att de har mandat att rapportera objektivt, mångsidigt, faktabaserat, sanningsenligt och korrekt.

Det finns även en hel del goda exempel på journalister och skribenter som på djupet verkar ha insett att de har varit enkelspåriga och okunniga på asyl-, migrations- och integrationsområdena och som nu beskriver dessa områden på ett mer balanserat och allsidigt sätt. Jag ska försöka hinna skriva något om dem också, det är inte mer än rätt.

Tips 1: Följ gärna bloggen så kommer information varje gång en ny text publiceras!
Tips 2: Alla texter om och från Finland från början av den stora migrantvandringen genom Europa (början av september 2015), finns samlade här.

© denna blogg.

Uppgradering av bloggplattformen med mera

Under ett antal timmar har bloggen varit stängd för uppgradering vilket borde ha gjorts för länge sedan. Utökat utrymme har krävts eftersom det finns hela 8560 inlägg och 3646 bilder och videoklipp på bloggen.

På 3998 dagar (5 maj 2005 – 16 april 2016) har på denna blogg publicerats 2,1 inlägg i genomsnitt varje dag. Alltså 2,1 inlägg dag ut och dag in, helgdag som vardag, alla dagar under snart 11 år. Och i genomsnitt en bild, illustration av något slag eller videoklipp per dag, publicerats varje dag under samma tid.

Miggor, poliser, HVB-personal, frivilligarbetare, ”vanliga” människor som haft något viktigt och/eller intressant att berätta – mängder av människor som visat sitt förtroende genom att skriva – har getts utrymme här på bloggen.

Miggorna har på sin fritid berättat, informerat och rapporterat ihärdigt, sakligt, tydligt och kunnigt inifrån Migrationsverket under cirka åtta år – och fortsätter att göra det. De har inte sällan författat sina insidesrapporter i frustration och förtvivlan över hur illa hanterat asyl- och migrationsområdet varit (och är) av såväl för tillfället ansvarig ledning för Migrationsverket som av för tillfället ansvarig regering. Miggornas rapporter borde självklart ha uppmärksammats mer och tagits på största allvar genom åren, av alla så kallade ansvariga. De har innehållit så viktiga fakta att om rapporterna hade hanterats med respekt så torde man kunna påstå att situationen på det här livs- och framtidsavgörande området hade sett helt annorlunda ut för väldigt många människor i Sverige, än det gör idag.

Miggornas (och andras) viktiga information borde ha tagits upp och citerats av journalister i Sverige. Samma journalister som nu, många år efter att hårresande missförhållanden (falska och multipla identiteter, ”borttappade” svenska pass, ålders- och andra asylbedrägerier etc) avslöjats av miggor med flera här på bloggen,  tror – eller påstår sig tro – att de kommer med ”nyheter” när de idag tar upp sådant som redan berättats här i otaliga inlägg.

Nu när bloggen är uppkopplad igen, läs till exempel de senaste inläggen om hur åldersbestämning av minderåriga asylsökande går till i Finland och berättelsen om mannen vars syriska fru inte kan förenas med sin make i Sverige för att hon inte kan ta sig till någon svensk ambassad någonstans. Läs också gärna berättelser (översatta från finska) om hur det går till i Finland på asyl- och migrationsområdet. Också det ett område som är negligerats av svenska journalister, vilket gör att läsare, tittare och lyssnare berövas värdefull information om hur ett nära grannland valt att ta kontroll, över och på ett rättssäkert sätt hantera, asyl- och migrantinflödet.

I övrigt går det bra att scrolla neråt och läsa det som verkar intressant eller angeläget; att välja en viss kategori i vänsterspalten; att välja en viss månad och ett visst år eller att skriva in ett sökord i sökrutan.

Det finns också en hel del att läsa under flikarna:.

Den som vill höra av sig med synpunkter och åsikter kan göra det här. Skriv helst i eget namn så att jag vet vem som skriver. Tack!

Det svänger nu så fort på asylområdet i Sverige att många inte hinner med

Det svänger nu så fort på alla möjliga samhällsområden i Sverige – mest på asylområdet – att många inte hinner med. Här ett svängningsexempel.

Detta har Thomas Gür lagt ut på Facebook den 6 mars 2016:

Fortfarande, den 31 augusti 2015 (det är alltså drygt ett halvår sedan), trodde regeringen inte på tillfälliga uppehållstillstånd och ville inte tala minska inflöde (”volymer”) genom att göra Sverige mindre attraktivt för asylsökande:

Klicka på textrutan för att komma till inslaget från den 31 augusti 2015 på SVTs sajt.

”Morgan Johansson är skeptisk till tillfälliga uppehållstillstånd, som flera borgerliga partier föreslagit. Han tror det försvårar integrationen eftersom det ökar otryggheten.

– Jag ser klara nackdelar med det när det gäller integrationen. Den ordning vi har nu förbättrar integrationen eftersom det ger människor säkerhet, sa han.

Morgan Johansson tror inte tillfälliga uppehållstillstånd skulle leda till att färre flyktingar söker sig till Sverige. Han tror inte på att göra Sverige mindre attraktivt för flyktingar och på så sätt ”lätta på trycket”.

– Jag tror det är en illusion att försöka ”lätta på trycket” genom att skjuta ansvaret mellan varandra. Det är faktiskt det som vi ser i Europa just nu när det inte finns något riktigt bra europeiskt ledarskap i detta.”

Kommentar om vad som gäller enligt utlänningslagen och om hur det ser ut i Sverige som inte följer sin egen lag:

När skyddsskälen upphör (vilket det för många paradoxalt nog gör så snart de får uppehållstillstånd i Sverige och de då reser hem igen) är det meningen att man ska återvända till sitt hemland. Missbrukar man asylinstrumentet – som ju inte är ett ”invandringsinstrument” – ska uppehållstillståndet återkallas.

Ur utlänningslagen:

7 kap. Återkallelse av tillstånd

1 § Nationell visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd får återkallas för en utlänning som medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller medvetet har förtigit omständigheter, som varit av betydelse för att få tillståndet.

Kommentar: Att söka skydd från pågående krig och svåra väpnade konflikter ska till sin natur vara något man gör under en tid, tillfälligt. Drar kriget ut mycket långt på tiden kan permanent uppehållstillstånd ges. Det är så det var tänkt. Men i Sverige har ”asyl” blivit ett sätt för allt fler att försörjningsinvandra och många i den kategorin reser som sagt obehindrat mellan landet de hävdat skyddsbehov gentemot och Sverige. Sådana personers uppehållstillstånd ska givetvis dras in eftersom de ”har lämnat oriktiga uppgifter” och därmed alltså på bedrägliga grunder har sökt ”skydd”. Detta har miggor och andra påpekat här på bloggen under lång tid, det är ingen nyhet för de (van)styrande.

För övrigt uppskattas av olika aktörer, bland annat av  EU-kommissionens förste vice ordförande Frans Timmermans, ca 60 procent av dem som kommer till EU vara ekonomiska migranter. (Läs texten ”60 procent av alla flyktingar är människor som man kan anta inte har en enda anledning att ansöka om flyktingstatus.”) Sverige ska varken ge ekonomiska migranter permanent uppehållstillstånd (PUT) eller tillfälligt uppehållstillstånd (TUT); de ska omgående återvända till sina hemländer.

Om svenska medier rapporterat om ens en bråkdel av det som främst miggor, men i viss mån också andra kunniga personer, skrivit här på bloggen under många år, och om politikerna lyssnat på dem som skrivit i detta viktiga ämne, då hade Sverige idag sett helt annorlunda ut. På riktigt. Det är inte bara tomma ord utan hade medierna rapporterat sanningsenligt och hade politikerna lyssnat på dem som kan och vet istället för att fatta vansinniga beslut grundade på jag vet inte vad – fantasier? önskedrömmar? utopier? – så hade det kaos som råder i Sverige inte rått. Men de har alla hårdnackat vägrat lyssna, vägrat bry sig om vad just de människor säger, som sitter mitt i den faktiska verksamheten, innanför Migrationsverkets väggar. Människor som på sin fritid, i förtvivlan och ibland ilska delat och fortsätter att dela med sig av viktiga uppgifter som politiker i ett normalt land (!) i rikets intresse hade tagit till sig.

Riksdagsledamöter, kommunpolitiker, myndighetsanställda,  skolpersonal, journalister och andra berörda!

Det är lite sent, men det skadar ändå inte att ni i era läsplattor och mobiler laddar ner de här tre böckerna för 40 kronor styck. Då får ni ett omfattande material (januari 2008 – 31 oktober 2015, nästan åtta år) som kommer att få er att baxna på sina ställen och som också ger svar på allehanda frågor genom att texterna är sökbara och man bara behöver tippa in ”ensamkommande” eller ”Irak” eller ”Migrationsverket” eller vilket som helst valfritt ord i sökrutan.

 

 

 

 

 

 

 

De tre böckerna kan laddas ner via  Mummelförlagets widgetshop.

Är Danmark inte ett land som det är tryggt att söka asyl i?

Klicka på textrutan för att komma till Aftonbladets artikel.

 

Är detta förberedelse till brott?

Och vad menar Annika Holm Nielsen, som kandiderade i det senaste folketingsvalet för vänstergröna Enhetslisten, när hon säger:

Vi försöker hitta andra vägar för att föra flyktingarna till trygghet, nu när politikerna inte tar sitt ansvar.

Men är hon är inte själv politiker? Och vad menar hon med att de här människorna, som hon givetvis inte har en aning om ifall de är flyktingar eller inte, ska ”föras till trygghet”? Menar hon alltså att Danmark inte är ett tryggt land?

Varför ställdes inte dessa frågor?

Hursomhelst så kan polisen inte säga att den inte visste något om planerna på människosmuggling när det finns namn på både person och nätverk som offentligt talar om att de står i begrepp att begå detta brott som kan ge upp till två års fängelse.

© denna blogg.

Långt ifrån alla som kommer hit har flykting- eller skyddsskäl

Miggorna och jag har i seriösa, informativa, förklarande texter under mer än ett decennium försökt få politiker och journalister att förstå skillnaden mellan orden/begreppen asylsökande, flykting, migrant, invandrare etc. Förgäves. Det är som om det finns en spärr, särskilt inom politik och media, mot att använda korrekta benämningar. Inte heller har politiker och medierepresentanter insett att det inte finns några ”ensamkommande flyktingbarn”, men väl asylsökande som är – eller säger sig vara – minderåriga (under 18 år gamla) som kommit hit – oftast men inte alltid – utan sina föräldrar, ofta för att få ett bättre liv, inte för att de har faktiska asyl- eller skyddsskäl.

Den 1 januari skriver Per Kågeson följande i Svenska Dagbladet, under rubriken ”Viktig skillnad mellan flykting och migrant”:

Vid några tillfällen under de senaste tio åren har jag ställt frågan till journalister och redaktionsledningar på våra två största morgontidningar varför man betecknar personer som illegalt försöker ta sig från Latinamerika till USA som migranter men konsekvent använder flykting som beteckning på alla som försöker ta sig över Medelhavet till Europa. Jag har aldrig fått någon förklaring.

För mig är det självklart att Europa ska ta emot människor som flyr för sina liv och att varje asylsökande ska få sina skäl prövade i en rättsprocess, men det är inte uppenbart att vi ska ge uppehållstillstånd till alla som flyttar i förhoppning om ett bättre liv. Medierna borde lära sig skillnaden på att fly och att flytta.

Det är helt obegripligt att det enbart är svenskar inte klarar av att skilja på de olika kategorierna människor som tar sig hit. Finlands president Sauli Niinistö sa i sitt nyårstal som han höll den 1 januari:

En del flyr undan nöd, andra söker något bättre.

och

Jag har uppfattat Finlands regerings lösningar så, att vi vill trygga resurserna för att kunna hjälpa dem som lider den största nöden.

Varför klarar man inte av att se det uppenbara, det faktabaserade i Sverige som man ser i andra länder? Att alla som kommer hit inte är vare sig flyktingar eller i övrigt skyddsbehövande? Varför har man i Sverige inte förstått detta? Är det så att man i Sverige under decennier låtsats  – enligt mantra från framträdande politiker med olika partibeteckningar om att ”de flyr för sina liv från krig och förföljelse” – som om det inte finns lögnare, bedragare, kriminella, terrorister, bättrelivsökare, asylsökande ”barn” som kan vara upp till 15-20 år äldre än de uppger sig vara bland de tiotusentals som söker sig till just Sverige? Jag har frågat många politiker, journalister och andra genom åren, men ingen har svarat, ingen har reflekterat och ingen har kommit ut ur de hörn de målat in sig i och sagt, frankt och uppriktigt:

Jag har haft fel.

De, som vägrat se, vägrat erkänna och vägrat berätta sanningen för svenska folket utan fortsatt att köra med sina osanna mantran, bär skulden till att det ser ut som det gör i Sverige idag. De har skapat ett icke fungerande system som förstört och förstör för det egna folket men också för dem – det relativa fåtalet i förhållande till de massor som kommit – som har asyl- eller skyddsskäl och faktiskt är på flykt undan krig och förföljelse i den mening utlänningslagen och internationella konventioner stadgar. Dessa flyktingar och skyddsbehövande kunde ha fått en bra start i det land de kommit till. Men den möjligheten har berövats dem på grund av det svenska sättet att klassa alla som tar sig hit som personer som vi måste ”ta hand om” och ge bostäder, utbildning, socialbidrag etc. Förödande är vad det har varit och förödande är vad det är. Det har varit både förödande att människor som inte inser skillnaderna enligt ovan, styrt landet och opinionsbildningen. Och det öår förödande att de fortsätter att göra det.

© denna blogg.

Stories about and from Sweden, the Humanitarian Superpower

skriver den 30 december 2015 i en artikel om Sverige, under rubriken Even Europe’s humanitarian superpower is turning its back on refugees:

The country’s dramatic shift threatens to wreak havoc all the way down Europe’s migrant trail in 2016 by setting off a domino effect in which countries seal their borders for fear that their neighbors will do the same.
——————————–
Instead of a permanent home in Sweden, new arrivals will be eligible only for a temporary stay of between one and three years, with the government vowing to accept no more than the minimum number of refugees required under European Union law. Rules for bringing family members to Sweden will become much tighter.
——————————–
In ever-polite, welcoming and humanitarian-minded Sweden, the new policies have triggered intense soul-searching. Announcing the changes in November, the deputy prime minister choked back tears.

Under tiden 14 juni – 14 september 2014 skrev jag på sajten medium.com 17 artiklar på engelska under samlingsrubriken Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower. De texterna visade hur illa ställt det var i Sverige. sedan maj 2005 har jag också bloggat om asyl & migration (och annat), och sedan 2008 har otaliga miggor skrivit hundratals och efter hundratals inlägg som visat hur prekärt läget varit och hur det förvärrats genom åren. Tyvärr måste det i Sverige ofta, på manga områden och så även på asylområdet, gå för långt innan det reageras och ageras, vilket resulterar i ogenomtänkta åtgärder med inte så lite hysterisk anstrykning. För här, i The Humanitarian Superpower, här förmår styrande (politiker) och rapporterande (journalister) inte, som i andra länder, se längre än näsan räcker. Nej, här hanteras livsavgörande frågor på ett sätt som får katastrofala följder för land och folk, liksom lite along the way eller – som man säger i Finland: ex tempore (ung. improviserat, oförberett):

Här kan man läsa mina texter på medium.com:

•  Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower  1
•  Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower 2
•  Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower  3
•  Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower  4
•  Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower  5
•  Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower  6
•  Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower  7
•  hoppade av misstag över # 8 vid numreringen av artiklarna…
•  Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower  9
•  Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower  10
•  Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower  11
•  Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower  12
•  Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower  13
•  Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower  14
•  Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower  15
•  Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower  16
•  Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower  17
•  Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower  18

 

 

Finland. De asylsökande är inte en ”grå massa”, de är individer.

Klicka på bild- och textrutan för att läsa artikeln (på svenska) och se videoklippet (på engelska med svensk textning) på Yles sajt.

Se (videoklipp)och läs vad Munther al Assaf från Irak, asylsökande i Finland sedan två månader, har att berätta.

Det är inte hans kunskaper och kreativitet som avgör hans framtid när det gäller uppehållstillstånd eller ej i Finland, utan hans eventuella behov av skydd, men om han får asyl eller skydd i Finland och får stanna så kan han säkert bli en god tillgång för landet. Hans inställning till att hjälpa andra passar väl ihop med den finländska mentaliteten och den utbildning han har kan helt säkert komma väl till pass.

Det är bra att det görs reportage om både det som är bra och det som är dåligt med att det kommer människor till vår del av världen från svåra förhållanden i länder utanför Europa där kultur, seder, traditioner är så annorlunda än våra. Men man ska veta att allmänheten, mediekonsumenterna, inte är dumma. De vill ha korrekt information, de vill ha fakta, de vill veta det negativa och de vill också veta det positiva. Rakt på sak utan krusiduller och utan att journalister väver in egna åsikter och känslor i artiklar som ska vara så objektiva som möjligt.

Jessica Stolzmanns och Thomas Siléns text och videoklipp på Yle X3M är ett mycket gott exempel på hur man förmedlar information och ger en bild av en av 30.000 asylsökande som kommit till Finland i år. Munther får berätta helt och hållet själv utan ledande frågor i videoklippet, och i artikeln är intervjufrågorna enkla och raka och även här får Munther ge sina svar utan att journalisterna lägger till egna tankar och värderingar.

De asylsökande är inte en ”grå massa”, de är individer. Bland dem finns skurkar, kriminella, världsförbättrare, analfabeter, begåvade, välutbildade, lycksökare, lögnare, akut skyddsbehövande – alla sorter. Det gäller att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt, inte vara blåögd och naiv men inte heller avvisande och enbart misstrogen.

Den bild  som förmedlats i artikeln och videoklippet är att Munther al Assaf är en man som klarar sig – både om han måste återvända till Irak för att han inte anses ha asyl- eller skyddsskäl, eller om han får stanna i Finland.

 

 

Svenska journalister, lämna Moder M Magid ifred!

Klicka på text- och bildrutan för att komma till texten och programmet på Sveriges Radios sajt.

Hur ska redaktionerna nu göra för att rädda mannens rykte?

Vilka tror ni att ni är? Det är inte er sak att ”rädda mannens rykte”! Det är redan räddat. Han är helt avförd ur polisens utredning och har framträtt lugnt och sansat och sagt det han har att säga. Det tål inte mediemänniskorna, de ska prompt mjölka ut ännu mer ur ”storyn” och dra honom några varv till i sina kanaler. Utan att ta något som helst ansvar för vad de gör, utan någon som helst tanke på vad de utsätter honom för inte bara bland hans landsmän utan också bland andra som blir påminda och inte alltid kan skilja på vad som är fakta och vad som är fiktion och på att vara misstänkt  att vara friad från misstankar.

Det är fullständigt vidrigt hur medierna håller på. Journalister utsätter honom för fara och tillåter inte att man glömmer honom. Att de inte låter honom vara ifred är mycket obehagligt. Själv har han gått vidare och är inte på något sätt intresserad av att ta del av den så starka svenska kränkthetstraditionen. Men självgoda, hänsynslösa medierepresentanter släpper honom inte, de sitter på fullt allvar och diskuterar hur de ska ”rädda hans rykte”. Som om det var deras uppgift!!?! Deras uppgift är att i alla lägen rapportera sansat, kunnigt, med omdöme och så objektivt det går. Inte att veva runt och krama ut ytterligare några droppar ur en ”story”, i detta fall en ung man som väntar på att hans asylansökan ska prövas. Som om han var något helt utan känslor, liv och egen vilja. Det är verkligen riktigt, riktigt hemskt.

Vem gav journalister rätten att förstöra andra människors liv?

©  denna blogg. Vid kort citat, vänligen länka till originalinlägget.

Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”ensamkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i

Klicka på bild- och textrutan för att komma till Sydsvenskans artikel.

Titta på de två bilderna i reportaget. Läs texten. Tänk själva!

I Finland ligger nu asylansökningar gjorda av afghaner på is medan Migrationsverket drar upp nya riktlinjer vilket kommer att innebära skärpta asylkrav för just afghaner (liksom asylkraven tidigare skärpts för irakier och somalier). Och man kan med absolut säkerhet säga att där skulle dessa personer få undergå ålderstest. Skulle de motsätta sig det så skulle de,  i den finska asylprocessen, automatiskt skrivas upp i ålder och bedöms vara vuxna.

Dessutom har dessa ”barn” som Sydsvenskan så okritiskt skriver om och om man går just på det som sägs i artikeln (vilket är allt läsaren har att gå på), inte tillstymmelse till vad som i utlänningslagen anges vara asyl- eller skyddsskäl. Varken om de faktisk vore 15 år (vilket hån att Migrationsverket ska vara tvungna att låtsas tro på det!) eller om de angav att de var vuxna. Ur texten:

– Jag fick hjälp av en vän till familjen med pengar för resan. Dessutom sålde jag mina tre får och två kor, säger Hamidullah medan han drar upp kapuschongen för att skydda sig mot det tilltagande regnet.

15 år, sålde sina får och kor, fixade resan till Europa och Sverige själv och talar klanderfri engelska. Och ser minst tio år äldre ut. Ringer det verkligen inga klockor någonstans? Bevisligen inte hos Sydsvenskans reporter i alla fall, som med hull och hår för vidare de här historierna utan en enda kritisk fråga eller reflektion. Hos Migrationsverket dånar nog alarmklockorna, men miggorna tvingas spela med och låtsas att 22-åringar och 28-åringar och ännu äldre än uppgivna 14, 15, 16 eller 17 år. På order uppifrån, enligt flera miggor: ”Om de inte ser ut att vara i 40-årsåldern så ska ni inte ifrågasätta deras ålder”.

Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”ensamkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i. Och svenska journalister har spelat med (varför är svårt att förstå) och bidragit till läget i Sverige. De bär en stor skuld, som en del nu insett och försöker borsta av sig genom att börja rapportera ungefär som miggorna och jag rapporterat här i snart ett decennium! Och samtidigt låtsas de som om vi inte ens finns, inte ens har sagt allt detta i mycket tydliga ordalag under all den tid då de hårdnackat vägrat se verkligheten och i stället varit snabba att försöka kleta allehanda idiotiska etiketter på dem som sett verkligheten och vågat (!) beskriva den.

Nu är det för sent, omvändelser under galgen är inte klädsamma och förtroendet för journalisterna ökar inte genom dem. Tvärtom.

Än en gång: Titta på de två bilderna i reportaget. Läs texten. Tänk själva!

Den som gjort detta reportage och själv varken ser eller förstår, kanske genom sitt reportage ändå får andra att vakna till.

Här finns hundratals texter om ”ensamkommande”, för den som är intresserad av vad främst miggor, men också personal på HVB-hem och i familjehem berättat här på bloggen genom åren.

© denna blogg.

”En godhjärtad, principfast major i finska armén”

Jag har inget emot att uppfattas så.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln/intervjun i den 28-sidiga tidningen Den Nya Välfärden, som den 5 november var bilaga till Dagens Nyheter. Resten av artikeln kan alltså läsas på nätet.

Jag ger så gott som aldrig intervjuer, jag tycker inte om att bli porträtterad eller medverka i medier utan föredrar att uttrycka mig exakt som jag själv vill, utan risk för att journalister eller andra feltolkar eller vinklar det jag säger. Här gjorde jag ett av få undantag. Jag skriver på deras sajt Det Goda Samhället och tyckte att det kunde vara okej med en kort medverkan i deras tidning.

Det sista stycket lyder:

En migga: ”Det hela är ju så vansinnigt så man knappt tror det är sant.”

En migga skriver, apropå den presskonferens som migrationsminister Morgan Johansson och generaldirektören för Migrationsverket, Anders Danielsson, höll lördagen den 3 oktober och som man bland annat kan läsa lite om under rubriken ”Det kommer att behövas nya boendelösningar” på Migrationsverkets hemsida:

Ministern har nu alltså insett att Sverige ska utvisa de som ska utvisas(!?). Så var alltså inte fallet innan vi helt plötsligt och akut behöver plats för alla dem som kommer nu? Eller?

Det är bara det att det finns ett problem med det utspelet, och det är att det ju finns en anledning att alla dessa människor bor kvar. Och problemet är inte, som ministern verkar tro, att vi bara låtit saken bero, utan att problemet är att vi saknar möjlighet att skicka hem många av dem, exempelvis iranier. Så bollen ligger – och har länge legat – helt och hållet i regeringens knä.

Det är regeringen som borde ha sett till att återtagandeavtal slutits med länder som försöker vägra att ta emot sina egna medborgare, vilket de är förpliktade att göra. Det här har ju pågått i decennier, så jag tvivlar starkt på att det kommer att fixas nu.

Kort sagt: Det är fullkomligt orealistiska åtgärder som nu i panik levereras från regeringen.

Dessutom, om vi övergår till de 10.000 människorna med uppehållstillstånd som är kvar på asylboenden och som ministern nu vill få ut i kommunerna. Låt säga att man skulle åstadkomma det – hur lång tid tror ministern att det kommer att ta innan 10.000 andra med PUT också står klara att flyttas ut i kommuner med den takt vi ser i mottagandet?

Som sagt: Det är fullständigt orealistiskt och även skrämmande att varken ministern eller generaldirektören inser hur allvarligt läget är.

Och de 75.000 så kallade modulhusen, som egentligen är fraktcontainrar som ska inredas som bostäder. Är det någon enda människa som verkligen tror att det går att smälla upp 75.000 sådana containerhus på några månader? Har Migrationsverkets generaldirektör tappat fotfästet totalt? Mår han bra? Behöver han vård? Ingen kan väl tro på det han säger, så varför säger han det alls?

De verkar inte förstå att läget varit akut länge,och att det som händer nu bara är nådastöten för systemet. Ju längre man förnekar det, desto värre blir det när det slutgiltigt inte går längre.

Det hela är ju så vansinnigt så man knappt tror det är sant.

Kommentar: Som miggan skriver:”Ju längre man förnekar det, desto värre blir det när det slutgiltigt inte går längre.” Så har jag tänkt i många år när jag publicerat miggornas rapporter och berättelser här på bloggen.

När miggorna började skriva och jag började publicera det de skrev (för cirka åtta år sedan), trodde jag naivt nog att deras ofta hårresande, rättsvidriga och helt sanslösa upplevelser som handläggare och beslutsfattare som de delade med sig av, skulle få konsekvenser. Att ”gammelmedia” skulle plocka upp vad som berättades och rapporterades och att politikerna definitivt skulle reagera. Men åren gick, texterna lästes av såväl journalister som av riksdagsledamöter och folk i regeringen, förutom av många, många andra. Och ingenting plockades upp, ingenting fick någon offentlig respons. Ingen orkade, iddes eller förmådde ta till sig galenskaperna, än mindre reagera och agera på dem. Hade man tagit tag i bedrägerier och annat från början när dessa började rapporteras, samt utvisat alla som fått avslag på sina asylansökningar och inte i stället ”belönat” dem med benämningen ”papperslösa” och gett dem fri sjukvård och skolgång åt deras barn (vilket dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt, M, och Miljöpartiet kom överens om stick i stäv med gällande utlänningslag), då hade situationen inte varit sådan som den är idag, det är lika säkert som amen i kyrkan. Men, som min salig mormor brukade säga:

Nu  är det för sent att stiga tidigt opp.

Och ingen – ingen! – ska för ett ögonblick tro att någon enda av alla dessa svenska vivetbästare till politiker – de som så högljutt kräver att andra i andra länder helt utanför Sveriges jurisdiktion ska ”ta ansvar” – själva ens för ett ögonblick skulle drömma om att ta ansvar för sin del av skulden till att det nu ser ut som det gör i Sverige. Att en svensk politiker idag – på allvar och på riktigt – skulle ta ansvar för sina handlingar och sina underlåtenheter, det är lika utopiskt som att helvetet skulle frysa till is.

© denna blogg. Vid korta citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

I Sverige har man kastat sina egna och andra rättsliga system överbord

I Sverige finns inga kontroller över vilka som – och uttrycket är relevant idag – väller in över gränsen. Här får till och med helt oidentifierade, okända människor från allehanda länder i Mellanöstern resa gratis med tåg genom hela landet så att också Finland och Norge drabbas av den svenska slappheten att inte kontrollera och registrera människor som illegalt tar sig in och sedan vistas illegalt i landet.

I Sverige diskuterar man faktiskt nu om huruvida man ska börja hjälpa (med boende, mat, läkarhjälp etc) också dem som tar sig in i landet illegalt och som Sverige alltså inte alls vet vilka de är. Dem, som Sverige inte duger som asylland åt, utan som tycker Norge eller Finland verkar vara bättre alternativ (nästan som om det handlade om charterresmål).

Senast togs frågan upp i God morgon, världen! i Sveriges Radio, där panelen vacklade i sina svar om huruvida Sverige skulle börja ordna inkvartering och läkarhjälp, mat med mera åt dem som vill ta sig till Finland och Norge. I stället för att skrika högt och kräva att Sveriges regering följer den finska regeringens exempel och ser till att alla som tar sig över gränsen registreras och kontrolleras och vistas i kontrollerbara områden tills det är bestämt om de ska beviljas asyl/skydd eller inte.

I Sverige har man kastat sina egna och andra rättsliga system överbord – utlänningslagen, Dublinförordningen, andra internationella konventioner och överenskommelser – och jag tvekar inte att än en gång använda ord som ”masspsykos” och ”godhetspsykos” för att beskriva vad som tycks vara vad som präglar detta land. Det är aldrig fel att, på ett personligt plan och av egen övertygelse, hjälpa människor i nöd. Men den totala oförmågan hos den svenska regeringen och riksdagspolitiker att tänka längre än näsan räcker och agera för landets och folkets säkerhet och i enlighet med de rättsliga system som man i demokratisk ordning själv skapat och förbundit sig att följa, är oerhört skrämmande och ett stort och direkt överhängande hot nu och i framtiden mot landet Sverige.

Läs också:
PASSPORT TO TERROR: MailOnline reporter buys Syrian papers being sold to ISIS fighters sneaking into Europe hidden among refugees – 17 september 2015

Finlands regering: ”Syftet med flyktingslussen är att på ett kontrollerat sätt registrera alla som reser in i landet.” – 17 september 2015

Finland. Inrikesminister Petteri Orpo: ”Vi kan inte i Finland ha ett läge där hundratals personer rör sig hur som helst.” – 19 september 2015

© denna blogg.

”Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är.”

Vad har hänt sedan nedanstående rapporterades den 31 december 2000?

Om tillståndssökande i olika identiteter skriver Migrationsverket:

Genom underhandsupplysningar från allmänhet och polis har vi upptäckt personer som har uppehållstillstånd, men som ansökt om asyl i annan identitet. Vi har stött på svenska medborgare med utländskt ursprung som ansökt om asyl. Det finns personer som har beviljats uppehållstillstånd av anknytningsskäl (och därmed kunnat resa in legalt i landet) för att därefter söka asyl i annan identitet.

Texten fortsätter:

Här är ett redovisat exempel som visar ett ärende där syftet var att möjliggöra följdinvandring men som samtidigt innebar en förbättrad ekon0mi:

Migrationsverkets utredning visade att

den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är. Utredningen visar även att barnen idag mår mycket dåligt av situationen.

Vidare visar det sig av utredningen, att den numera svenska medborgaren A varit bosatt i Göteborg. A har aldrig haft någon inkomst utan fått ekonomiskt bistånd från stat och kommun. I sin andra identitet, som asylsökande, har A även fått bidrag av Migratiuonsverket. När den asylsökande A fick beslut om permanent uppehållstillstånd fick han även ett nytt personnummer. han kommunplacerades i Stockholm där han bor idag. Ärendet har polisanmälts.

I en kommentar under rubriken Åtgärder kan man i rapporten läsa:

Erfarenheterna från Finland visar att denna ärendetyp helt har upphört sedan man ändrade den finska utlänningslagen så att myndigheterna har möjlighet att ta fingeravtryck även på tillståndssökande.

Under rubriken Ekonomiska konsekvenser av dubbla identiteter sägs i rapporten bland annat följande:

Bland de ärenden vi arbetat med har det varit vanligare med falska anknytningar hos grupper som vid en ansökan om asyl generellt beviljas permanentuppehållstillstånd. Om detta beror på att de är en totalt större grupp eller om detta kommit att b,li ett säkrare sätt att ta sig till Sverige än att anlita flyktingsmugglare kan vi inte, utifrån vårt underlag, bedöma.

Det kan gå till så att en vuxen och eventuellt några barn kommer till Sverige på anknytning till en person som uppges vara make eller maka och eventuellt mamma eller pappa till vederbörande, I själva verket är det en bror eller syster. Ibland kan det vara någon släkting eller annan oerspn som mot ersättning eller av andra skäl uppges vara anhörig.

De personer vi stött på och som kommer till Sverige med ett anknytningstillstånd har relativt omgående efter ankomsten till Sverige ansökt om asyl i sin riktiga identitet. När personen beviljas asyl kan den verkliga familjen beviljas uppehållstillstånd genom anknytning. Vi har sett personer som tar hit en ny falsk anknytning som även den ansöker om asyl. Det har visat sig att de flesta inte använder sig av dubbla identiteter under någon längre tid.

Betänk att de ersättningar som här nämns är de som gällde för mer än 15 år sedan och att det också handlar om ett oerhört mycket mindre antal asylsökande då (1999) än idag då över 100.000 asylsökande plus sedan följande anhöriga kommer till Sverige! Migrationsverket räknade då, i rapporten som kom år 2000, försiktigt så här:

Om vi antar att 5 procent av de cirka 4.000 som beviljades uppehållstillstånd på anknytning 1999 ansöker om asyl i annan identitet så innebär det 200 personer. Dygnsmedelkostnaden för en asylsökande är cirka 200 kronor per dygn. Kostnaden skulle därmed bli 14,6 miljoner kronor vid en genomsnittlig handläggningstid av ett år.

Tillämpa beräkningen (som alltså är lågt antagen) att 5 procent av dem som år 2014 beviljades uppehållstillstånd på anknytning  sedan ansökte om asyl i annan identitet och ta också hänsyn till att dygnsmedelskostnaden är högre nu än för 15 år sedan, så torde siffrorna hamna i mångmiljardklassen (för alla år sedan 1999…). Enbart för bedrägerier, alltså.

Tror någon – Regeringen? Riksdagen? Journalisterna? – att det är annorlunda idag än det var för 15 år sedan?

Politiker och medier som genom åren vägrat ta upp frågorna om bedrägerier och varit beredda att kalla dem som gjort det för allehanda otrevliga saker, borde kanske fundera lite över varför de under minst de senaste 15 åren bidragit till att sanningar, ovedersägliga fakta, inte kommit fram. Varför man inte berättat om de mångmiljardbelopp ur allas vår gemensamma skattepott som under åren gått till bedragare och skurkar i stället för till SVO (skola, vård, omsorg). Politikerna och medierna är medskyldiga till att ”svinnet” har sett ut som det gjort och att det har kunnat – och kan – fortsätta år ut och år in utan att någon har satt/sätter stopp för det.

Det spelar tydligen ingen roll hur många rapporter som tas fram av Migrationsverket och Riksrevisionen, det är dokumentation som ingen så kallad ansvarig bryr sig om och som svenska folket sällan eller aldrig får kännedom om.

Sverige skiljer sig från alla andra EU-länder och torde vara unikt i världen vad gäller strutsbeteende och, nästintill, premierande av asylbedrägerier.

Alla jag talar med är för att Sverige ska ta emot flyktingar. Alla, utan undantag.

Ingen jag talar med är för att vi ska fortsätta låtsas att vi tror på att alla ensamkommande asylsökande som påstår sig vara ”barn” är det och att vi ska tillåta att folk stannar här illegalt (en anomali: ”tillåta” och ”illegalt”…), att vi ska acceptera icke styrkt identitet vid beviljande av uppehållstillstånd och till och med svenskt medborgarskap.

Alla jag talar med känner sig maktlösa och svikna av politikerna som inte bryr sig om landet och folket utan ser till sina egna förmåner och inte drar sig för att undanhålla fakta från dem som bekostar deras höga arvoden.

Ingen som jag talar med litar på vare sig politiker eller journalister, ingen enda säger att han eller hon litar på vad de läser, hör eller ser i svenska medier om just asylfrågor. Alltså inte en enda person!

OBS! Dessa åsikter bland människor är genomgående och mer eller mindre uttalade och tydliga hos precis alla jag talar med. Och de är många.

© denna blogg.

Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn”

I ett inslag i Public Service-kanalen P1 i Sveriges Radio  – Ali och Jamshid kom in på gymnasiet – mot alla odds – berättas om två pojkar som slentrianmässigt kallas ”ensamkommande flyktingbarn”, Ali och Jamshid. De påstås också, slentrianmässigt, komma från Afghanistan.”Båda är ensamkommande från Afghanistan”, säger reportern – för att längre in i inslaget säga: ”Jamshid Mohammedi som för bara några år sedan sydde läderväskor i Teheran”. Såvitt jag vet ligger Teheran inte i Afghanistan utan i Iran, och det är också därifrån många påstått och faktiskt minderåriga pojkar och män kommer till Sverige, trots att de i sina asylberättelser säger att de är från Afghanistan och hävdar ”asylskäl” gentemot det landet.

Jamshid berättar i inslaget att han, vid 12 års ålder, jobbade mycket långa dagar med att sy läderväskor och säger:

Då tänkte jag: nej, det kommer att bli tråkigt och tråkigt, det blir jobbigt och jobbigt. Då tänkte jag nej, då kommer jag att fixa ett nytt liv, inte samma sak som jag hade förut, jobbigt eller tråkigt. Det vill inte jag mera.

Och så skickades han till Sverige för ”ett bättre liv”. Han flydde inte, som så många journalister och politiker ständigt upprepar som ett mantra, ”från krig och elände”, han ville ha ett bättre liv. Och det får han i Sverige, som nog torde vara det enda landet dit man kan ”invandra” av det skälet.

Ovanstående torde vara det främsta skälet till att Migrationsverket nu beräknar att uppåt 15.000 ”ensamkommande flyktingbarn”, som man i Sverige envisas med att kalla dessa – oftast pojkar/män – mellan 14 och 36 år som anger att de är ”barn” när de söker asyl (eller ”ett bättre liv”) i just Sverige. I övriga Norden kallas de som är under 18 år mera korrekt för ”minderåriga asylsökande” och det är en himmelsvid skillnad i antalet som kommer till Danmark, Norge, Finland jämfört med till Sverige. Under jan-apr i år, 2015, har 1952 påstått och faktiskt minderåriga sökt asyl i Sverige, 285 i Norge, 200 i Danmark och 98 i Finland. Var och en kan själv räkna ut varför unga mån (oftast) söker sig till just Sverige och inte till de övriga nordiska länderna, dvs vilka länder som följer sina egna utlänningslagar och även gör åldersutredningar och vilket land som inte gör det.

De här två unga männens historier beskrivs i inslaget som ”solskenshistorier”. För de här två pojkarna/unga männen stämmer det förstås, men det är knappast en ”solskenshistoria” för Sverige att det nu anses så etablerat – viker människosmugglarna mycket väl känner till – att man kan komma hit, ljuga om sin bakgrund, sitt hemland och missbruka asylinstrumentet för att ”fixa ett nytt liv”. Sedan när blev ”fixa ett nytt liv” ett asylskäl, ett skäl för Sverige att bevilja permanent uppehållstillstånd, egen lägenhet i en närförort till Stockholm före 18 års ålder som svenska ungdomar inte ens kan drömma om, allt betalt och ”gratis” utbildning?

Ärligt talat, Sveriges Radio, lite mer måste man kunna vänta sig av er! Att bidra till att sprida ”solskenshistorier” om personer som anser att det är rätt att komma till Sverige, påstå att de har asylskäl och därigenom få ”gratis” utbildning, egen lägenhet, alla omkostnader betalda, är så otillständigt att man baxnar. Sedan decennier har folket vants vid journalisternas alltför ofta okritiska hållning till – och felaktiga uppgifter om – ”asylsökande”. Ibland handlar det om ren desinformation (i vilket syfte vet jag inte), ibland om uppenbart slarv och stor okunskap om vad ”asyl” är och hur invandring till Sverige är reglerad i utlänningslagen.

Varför tror folk att det kom 7049 män och pojkar som var, eller sade sig vara, minderåriga till Sverige år 2014, men inte ens en bråkdel av det till övriga Norden? Fundera på det, det är inte svårt att komma på svaret. Och till detta haveri på asylområdet bidrar okritiska och okunniga medier, däribland Public Service som de flesta av oss tvingas betala licenspengar till. Men huvudansvaret har givetvis statliga Migrationsverket som ska följa lagar och konventioner men inte gör det.

Lästips:
”Sverige klarar inte ökningen av flyktingbarn” – Staffan danielsson, Centerpartiet, i Svenska Dagbladet 16 juni 2015

 

© denna blogg.