Äntligen har frågan om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga på allvar nått de lätt dimhöljda korridorerna på Gärdet

Jag vet knappt var jag ska börja. För det har varit minst åtta år, kanske uppåt tio, av rapportering här på bloggen om det haveri som de uteblivna åldersbedömningarna av asylsökande som säger sig vara under 18 år, utgjort. Och först idag, den 8 juni 2016, hör vi ett försök, ett äkta och gott försök, att ta upp frågan på ett allsidigare sätt än någonsin tidigare i Sveriges Radio. All heder åt de reportrar som lyckats med detta i de lätt dimhöljda korridorerna på Gärdet!

Klicka på bildrutan för att lyssna på inslaget och läsa texten.

 

 

 

 

 

 

 

 

I texten som publicerats i samband med inslaget ovan, sägs bland annat:

Huvudregeln är att Migrationsverket ska godta den ålder som den asylsökande uppger vid första mötet med en handläggare.

Det går inte ihop med vad lagen kräver och vad Migrationsöverdomstolen slagit fast i sin dom UM 2437-13 daterad den 11 februari 2014:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

Det ter sig som om  Migrationsverket anser sig stå över lagar och domar…

Migrationsverkets operative chef Mikael Ribbenvik säger i en intervju:

Det är oerhört allvarligt. Vi har haft ett system här som har tagit emot många människor som behöver skydd. Ibland så har du exakt samma skyddsbehov oavsett om du är 18 eller 19 år. För allmänhetens förtroende så är det viktigt att vi upprätthåller det här asylsystemet.

Vad är det han tycker är ”allvarligt”? Och varför blandar han in att någon kan ha ”exakt samma skyddsbehov oavsett om han är 18 eller 19 år”, det har ingenting alls att göra med asylprocessen och vad utlänningslagen stadgar. Och på vilket sätt menar han att han 1) skapar förtroende hos allmänheten och 2) vilket är ”det här asylsystemet” som det är  ”viktigt att vi upprätthåller”? Det han säger har ju har varken huvud eller fötter, som min salig morfar brukade säga när någon svamlade.

Här finns alla mina texter (hundratals!) på bloggen som innehåller ordet ”ensamkommande”. Alla handlar inte om åldersbedömning eller åldersbestämning (båda orden används). En del gör det, men samtliga handlar om dem som är – eller säger sig vara – ensamkommande minderåriga asylsökande.

Här är de texter jag skrivit i ämnet på Svenska Dagbladets ledarsida:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016
•  Migrationsverket bör följa lagen – 26 maj 2016

Och här är några få av de hundratals texterna här på bloggen, med korta utdrag ur varje:

•  ”Som läkare erbjuder jag gärna mina tjänster för att åldersbedöma ensamkommande flyktingbarn.” – 30 mars 2016. I texten finns länkar till tio texter från april 2012 till mars 2015. Ur texten:

Den 29 mars skrev Nenad Zeba, specialist i ortopedi och handkirurgi, en artikel på Dagens Samhälle. Att han, som specialist i ortopedi och handkirurgi, vill ge min syn på saken.
————
Nenad Zeba berättar i sin text om hur han skrivit både till Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer och till ansvarig minister Morgan Johansson och citerar i sin artikel deras till så gott som intet förpliktigande svar.

•  Sverige: Den oändliga historien om åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga. – 12 maj 2016. Här berättar jag att:

Leif Kullman, övertandläkare, PhD, specialist i oral radiologi, Tandläkarhögskolan, Karolinska institutet
Karl-Johan Kärrström, specialistläkare i allmänmedicin, Mariestad
Nenad Zeba, specialistläkare i ortopedi och handkirurgi, Göteborg

är de tandläkare/läkare som skrivit debattartikeln Rapport om medicinsk åldersbestämning »ett hafsjobb« i Läkartidningen den 12 maj.

•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”. – 26 maj 2016. Ur texten, i vilken det också finns länkar till några andra texter:

Under två år sökte i Sverige 42.148 unga pojkar och män asyl och uppgav att de var både ensamkommande och minderåriga. 40 procent av alla påstått och faktiskt minderåriga som sökte asyl i hela EU 2015 tog sig till Sverige. Det finns alltså numera, när det helt enkelt inte längre går att hålla tyst om det, otaliga vittnesmål om problem med vuxna asylsökande män på boenden och i skolor. Inte bara problem utan konkreta berättelser om utnyttjande, trakasserier, översitteri och sexuella övergrepp mot yngre.

Att Sverige – och Socialstyrelsen med sitt fagra tal om ”etik” och ”beaktande av barnperspektivet” – låter detta fortgå år efter år efter år är en skam och dessutom följs inte utlänningslagen som det också slås fast i en dom från Migrationsöverdomstolen (UM 2437/13, 2014-02-11):

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Efter många månaders övertalning i höstas, gick jag motvilligt med på att prata med en av reportrarna från Sveriges Radio. Jag var mycket ovillig och misstänksam och det kändes inte bekvämt eftersom jag i åratal hållit mig borta från medierna (utom vad gäller texter jag själv skrivit). Men eftersom jag så småningom kände mig (nästan) övertygad om att det skulle bli ett seriöst och sanningssökande program och jag själv trodde (ville tro) att det skulle bli utan de gängse politiskt korrekta förtecknen som alltför ofta i mitt tycke kännetecknar Public Service-journalistiken, så träffade jag en av reportrarna i egenskap av någon som varit engagerad i asyl- och migrationsfrågor i 20 år och skrivit ett oräkneligt antal texter på området. Då hade jag också gjort klart att jag absolut inte ville medverka i programmet genom en intervju eller ett uttalande.

Det blev ett mycket bra möte med en respektfull och genuint intresserad person som verkligen ville veta, ville lära sig, ville göra ett program som var så öppet och rakt och sanningsenligt som möjligt. Som inte ville mörka obehagliga sanningar och inte på något sätt heller överdriva åt något håll. Allt detta var en förutsättning för att jag ens skulle vilja prata med personen och dela med mig av mina kunskaper och kontakter (vilket jag gjorde), och det uppfylldes.

Jag har inte hört hela programmet än, men hoppas att teamet har fått göra just det de ville: ett rakt, sanningsenligt, upplysande, icke mörkläggande program om ett mycket stort och kostsamt problem som Sverige är ensamt i Norden (troligen i hela EU) om att inte ha bemästrat. Ett enormt problem på många olika plan och som allmänheten har all rätt att få information om. Det är ju faktiskt också allmänheten som via sina skatter bekostar det hela.

Jag tackar återigen, som så många gånger förr, ”mina miggor”. Utan dem skulle alla de berättelser inifrån Migrationsverket som de bidragit med genom åren aldrig ha kommit ut. För de har inte litat på journalister och inte velat prata med dem. Nu har äntligen, efter ett decennium, några miggor vågat/velat prata också med några journalister (inte bara med mig) och jag hoppas innerligt att det ska leda till en större öppenhet och mer korrekt rapportering på det havererade migrationsområdet. Och större förståelse för miggornas oerhört svar och ofta mycket utsatta position.

En undran, till slut: Var är Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson? När och var sågs och hördes han av senast? Det sista jag hittar när jag googlar på hans namn under ”Nyheter” är från den 12 oktober 2015: Sluta leka politiker, Anders Danielsson. Kan någon migga vänligen höra av sig och skingra oklarheterna kring den högste ansvarige för Migrationsverket?

© denna blogg. Vid citat, var vänlig länka till den här texten.

Vad har barnläkare överhuvudtaget att göra med åldersbedömningar av asylsökande som uppger sig vara minderåriga?

Professor Anders Hjern, talesperson för Svenska Barnläkarföreningen, som av helt obegriplig anledning i åratal gjort allt för att förhindra åldersbedömningar av asylsökande personer som säger sig vara minderåriga (i Sverige kallade ”ensamkommande barn”) uttalar sig i Aftonbladet under rubriken Oro att flyktingbarn felbedöms:

 Än så länge finns ingen metod för medicinska åldersbedömningar som har den precision som rättssäkerheten kräver.

Det uttalandet skulle, om det blev känt i andra länder, bland annat i de nordiska, mötas med häpnad eftersom man där under lång tid använt befintliga metoder (handleds- och tandröntgen) som fungerar väl och som där anses ha den precision (som aldrig kan vara 100 procentig; ingen metod är det) som rättssäkerheten kräver. Handledsröntgen, i kombination med tandröntgen när så behövs som komplettering, används alltså i andra länder med goda resultat och dessa metoder används dessutom också i Sverige när man i rättsliga sammanhang behöver fastställa om en person är minderårig eller ej.

Carl-Erik Flodmark (MP), medicinskt sakkunnig på Socialstyrelsen säger på Socialstyrelsens hemsida den 20 april 2016:

Det vi hittills sett är att undersökning av knäled med magnetkamera är bäst lämpad att hitta barn. Om man kompletterar med avbildningar av fler tillväxtzoner bör möjligheten öka att närmare ringa in 18-årsgränsen

”Hitta barn”? ”18-årsgränsen”? Det här är mycket märkligt uttryckt. Det handlar ju inte alls om att ”hitta barn”, det handlar om att ”hitta vuxna”, vuxna som utger sig för att vara barn. Det handlar inte om att ”ringa in 18-årsgränsen”, det handlar om att skilja personer under 18 år (minderåriga) från personer över 18 år (vuxna). Att den medicinskt sakkunnige på Socialstyrelsen inte förstått det är lite skrämmande.

Man har från Socialstyrelsen varit i kontakt med världskända experter på åldersbedömning som inte på något sätt dömt ut handleds- och tandröntgen som metoder för åldersbedömning. Tvärtom. Men de svar som inkommit har kanske inte varit de önskade, och då verkar de inte ha tillmätts något större värde. Varför Socialstyrelsen och den Svenska Barnläkarföreningen hyser sådan ovilja att ta till sig de vetenskapliga metoder för åldersbedömning, som av andra länders experter anser vara användbara, det är svårt att veta eller ens gissa.

Det finns givetvis mängder av litteratur i frågan om åldersbedömning och många verkliga experter att lyssna på. Man kan till exempel ta del av Forensic Age Estimation in Unaccompanied Minors and Young Living Adults, publicerad på sajten intechopen.com – open science, open minds och studera deras ”practical cases” och resultaten av dem. Rapporten är skriven av bland andra professor Andreas Schmeling, Universitätsklinikum Münster Münster, Tyskland.

Till slut och än en gång: Det handlar alltså inte alls om att ”hitta barn” eller att ”bedöma barns ålder”, vilket Svenska Barnläkarföreningen ihärdigt försökt få alla att tro i många år. Det handlar om att åldersbedömning ska göras när det finns misstanke om att en asylsökande kan vara äldre än 18 år och han/hon inte styrker det, men kan misstänkas vara vara äldre.

Några lästips:
Socialstyrelsen utreder nya metoder för att bedöma ålder på flyktingar. Sveriges Radio 27 maj 2015. Ur texten – och betänk att detta skrevs för ett helt år sedan:

Att bedöma åldern på flyktingbarn via hand- och tandröntgen är en metod som Migrationsverket använder sig av. Men enligt Socialstyrelsen är metoden osäker och kan visa fel med flera år.

Därför har man nu påbörjat en utredning där man undersöker alternativ till röntgen.

Faktabaserad debatt om åldersbedömning önskas – Karl-Johan Kärrström, specialistläkare i allmänmedicin, Dagens Samhälle 7 december 2015. Ur texten:

Debatten om åldersbedömning av ensamkommande har präglats av kritiska lekmäns övertygelser snarare än gediget faktaunderlag. Men även om expertis saknas i Sverige så finns det gott om forskning att tillgå utomlands.

Fel påstå att vi inte vill göra åldersbedömningar – Nenad Zeba, specialist i ortopedi och handkirurgi, Dagens Samhälle 29 mars 2016. Ur texten:

En hel åldersbedömning består av bedömning av könsmognad, röntgen av vänster handled, eventuell datorröntgen av nyckelben och bedömning av tandstatus. Sverige behöver göra ett stort antal åldersprövningar vilket givetvis bör göras på ett effektivt sätt. Jag står till förfogande.

”Stora konsekvenser av en slapphänt ålderskontroll” – Michaela Fletcher, kommunalråd (M) Österåker, Dagens Samhälle 1 april 2016. Ur texten:

I vår kommun kommer vi inte att acceptera att Migrationsverket skickar ensamkommande som de facto är vuxna. Vi kommer inte att medverka till att blanda vuxna med barn på boenden och i skolan. Vi kommer inte att ta ekonomiskt och annat ansvar för vuxna, som vore de minderåriga.

Finland. ”Det är viktigt att bestämma den asylsökandes ålder eftersom åldern har betydelse för många lagstadgade rättigheter och skyldigheter t.ex. när det gäller barnskydd, läroplikt, straffrättsligt ansvar, arbetsliv och ingående av äktenskap.” – 17 april 2016. Ur texten:

Asylsökande som utan godtagbar orsak vägrar genomgå undersökningen betraktas som vuxna.

Att uppge felaktig ålder och påstå sig vara minderårig när man är vuxen är bedrägeri. Asylbedrägerier ska stoppas. – 19 april 2016. Ur texten:

Miggorna och även jag själv har alltså i många år framhållit vikten av att de unga pojkar och män (flickorna och kvinnorna är få) som söker asyl eller skydd som minderåriga, vid misstanke om att de är över 18 år måste ålderstestas. Detta för att:

1.  Att uppge felaktig ålder och påstå sig vara minderårig när man är vuxen, är bedrägeri. Asylbedrägerier ska motarbetas.
2.  Den som är minderårig kostar skattebetalarna många miljoner kronor mer per person och år än den som är vuxen.
3.  De faktiskt minderåriga på boendena ska inte utsättas för att behöva bo tillsammans med vuxna män.
4.  Ungdomar i skolorna ska inte behöva ha klasskamrater som är fyra, sex, åtta år eller ännu äldre än de själva.

Lika viktigt att vuxna inte bedöms vara barn – Jonas Andersson, ungdomspedagog, i Expressen 22 april 2016. Ur texten:

Vilka är felmarginalerna när man enbart utgår från en partsinlaga från den person som utifrån givna incitament har allt att vinna på att hålla nere sin ålder? En person utan ID-handlingar som för vilken det är helt logiskt att ge det ett försök att vara barn, även om man själv vet att man är kronologiskt vuxen.

Borde inte rent logiskt både rättssäkerhet och träffsäkerhet gällande ålder vara bättre, om man tar hjälp av de metoder som faktiskt både existerar och används systematiserat i både de nordiska grannländerna och största delen av Europa?

Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – Merit Wager, Dagens Samhälle 26 april 2016. Ur texten:

Och enligt Migrationsverkets egen Konsekvensanalys i händelse av skiljaktig bedömning av ålder mellan enskild kommun och Migrationsverket (2015-10-29) gäller följande:

”Migrationsverkets beslut avseende en asylsökandes ålder är inte bindande för andra aktörer, exempelvis enskilda kommuner. Det står andra aktörer fritt att oavsett verkets bedömning i åldersfrågan bedöma en sökande som minderårig eller inte, i vart fall fram till dess att beslutet vinner laga kraft. Det betyder att det står kommunen fritt att göra en egen bedömning av sökandes ålder för att kunna besluta om placering i särskilt boende för ensamkommande barn, oavsett Migrationsverkets bedömning.”

Det här är en bråkdel av informativa texter gällande åldersbedömningar som skrivits i olika medier och här på bloggen under nästan åtta år som Allianspartierna hade regeringsmakten och under de snart två år som S och MP haft den. Varför alla dessa ”ansvariga” har låtit sig påverkas och mer eller mindre styras av en hoper barnläkare vilkas syn på åldersbedömning går stick i stäv med i princip hela resten av världens, är en gåta.

Men störst ansvar har ändå vilat på de generaldirektörer som styrt (eller vanstyre) Migrationsverket. De borde, om de varit ansvariga och ansvarstagande myndighetschefer, ha sett till att utlänningslagen hade följts. Hade regeringarna till generaldirektörer utsett kunniga, raka, omutliga, energiska, pålitliga, rättsmedvetna personer med stark integritet, med vilja att följa lagar (!) samt förmåga att tydligt kommunicera att det är vad som krävs också av handläggare och beslutsfattare, då hade Sverige sett annorlunda, helt annorlunda ut idag.

© denna blogg.