Om konflikter i Konflikt

Klicka på textrutan för att komma till programmet.

Jag lyssnade på programmet Konflikt i Sveriges Radio.

Programmet är ett vällovligt, nog så ambitiöst försök att i någon mån belysa och diskutera de konflikter och problem som uppstår när massor av människor av olika etniciteter, språk, religiösa och kulturella bakgrunder under kort tid kommer till ett litet, lugnt och fredligt land med ett folk som inte alls är vant vid att hantera konflikter. De kommer hit från icke demokratiska länder utan fungerande samhällssystem och där gamla klan- och hedersbegrepp är i högsta grad levande och där konflikter kan lösas med våld.

Var och en kan själv lyssna på programmet och bilda sig en egen uppfattning om vad som sägs, och kanske också i viss mån om vad som inte sägs. Så här tänker jag, och då fokuserar jag i första hand på avsnittet som handlade om konflikter på asylboenden och att kristna asylsökande trakasseras av islamister. I det avsnittet medverkade Nuri Kino, journalist men idag främst företrädare för organisationen A Demand For Action (som han grundade för snart två år sedan) och Mikael Ribbenvik, ställföreträdande generaldirektör och operativ chef på Migrationsverket. Ämnet de diskuterade hade rubriken:

Behövs det särskilda boenden för kristna? Är det ens förenligt med svensk lag? 

Båda debattörerna var överens om att det finns problem på asylboendena, både på grund av den stora trångboddheten och den långa väntan på beslut i asylärendet; men också på grund av olika bakgrund och fientligheter som man (givetvis) har med sig från sina hemländer. Nuri Kino framhöll det problem som han också skrivit flera artiklar om (se nedan), nämligen islamisters trakasserier, hot och regelrätta våld mot kristna asylsökande. Kristna asylsökande som ju flytt från just islamisters våld och nu tvingas bo på samma boende som sina plågoandar, inte sällan rentav i samma rum, vilket inslaget med de två kristna kvinnorna i programmet visade.

Och det är här som det händer, det som gör att man inser att Sverige riskerar att bli ett nytt våldsamt ”Mellanöstern” i Norden (till skillnad från sina nordiska grannländer). I Sverige finns ingen djup kunskap, ingen egen känsla för vad krig och svåra konflikter är och för hur länge (flera generationer) minnet av det lever kvar, vilket finns i de tre övriga nordiska länderna.  Svenskarna kan därför inte i sitt innersta känna – och nu talar jag om just att känna – hur det är att ha varit utsatt och även att ha utsatt andra människor för förföljelse och dödande. Det är därför Nuri Kino och Mikael Ribbenvik inte når fram till varandra och får stå som symboler för ”svenskarna” och ”vi andra”. Så här:

Nuri Kino förordar särskilda boenden för trakasserade asylsökande kristna.
Mikael Ribbenvik säger absolut nej.

Mikael Ribbenviks inställning är ungefär att:

Vi kan inte ha separata boenden för människor på grund av att de har olika religion, vi separerar inte människor på det sättet i Sverige.

Han tror att den svenska ”värdegrunden” och det eviga tutandet om ”alla människors lika värde” är något heligt och oomkullrunkeligt. Så inte ens när kristna hotas som de två kvinnorna gav en glimt av i programmet, vill man rucka på dessa heliga svenska principer. Ens om det innebär stort lidande och även livsfara för – i detta fall – kristna som flytt hit. För det är ju, enligt Ribbenviks och många andra svenskars syn, diskriminering. Och diskriminering är bland det värsta man kan bli anklagad för att medverka till, därför får de kristna hellre fara illa än att man låter dem bo tryggt.

Nuri Kino framhåller däremot att:

Vi måste ha separata boenden för kristna asylsökande eftersom de hotas och trakasseras och även utsätts för våld av islamister på asylboenden i Sverige. Det är inte acceptabelt att de ska tvingas leva i skräck bland de människor de har flytt ifrån.

Hans utgångspunkt är att människors hälsa och liv ska skyddas och vidhåller att separata boenden måste inrättas.

Kommentar: Ribbenvik och andra med hans åsikt ställer ”den svenska värdegrunden” och det ständigt upprepade ”alla människors lika värde” mot Kinos och andras ”människors liv måste skyddas, det går före allt annat”.

Det finns inget som helst ”diskriminerande” eller på annat sätt orätt eller fel i att ha separata boenden för asylsökande som kommer från konfliktområden där en grupp människor flyr från en annan. Det ska vara tydligt och klart att det gäller under asylprocessen, inte när/om man får uppehållstillstånd. Under den nu mycket långa asylprocessen måste man i Sverige (som i andra länder) sätta in skarp samhällslära på alla asylboenden med obligatorisk närvaro. Personer med kunskap och auktoritet måste förmedla det svenska samhällets grundvärderingar och det måste sägas klart och tydligt att den som inte är beredd att omfatta dem inte har i detta land att göra. De kan inte bli en del av landet om de inte inser och tar till sig just det som Ribbenvik och andra framhåller, att alla har rätt att vara sig själva, att vi har religionsfrihet och att alla har rätt till sin tro, att män och kvinnor är jämställda och jämlika, att det är förbjudet att slå sina fruar (!) och sina barn etc, etc, etc.

Men fram till dess att de som söker asyl får beslut om utvisning eller uppehållstillstånd – vilket kan ta långt över ett år – är det inte på något sätt diskriminerande eller ett brott mot ”alla människors lika värde” att förföljda och hotade ges möjlighet till ett tryggt boende.

© denna blogg.

”…på uppdrag av Stockholms stad.”

Den 3 november skrev jag en text på Det Goda Samhället: Skattemedel till verksamhet för personer som olagligt vistas i landet. Jag följde upp den här på min blogg den 13 november under rubriken Anna König Jerlmyr, oppositionsborgarråd i Stockholm: ”Där fattades ett ordförandebeslut och ansvarig nämnd meddelades om det i efterhand. Det är oprofessionellt.”

Det handlade om att socialborgarrådet Åsa Lindhagen, Mp, ensam i ett så kallat ordförandebeslut, bestämt att 300.000 skattekronor – i strid med gällande regler – skulle skänkas till Islamic relief och Katarina församling som bidrag till drift av vad hon kallar ”transitboende”, men som är en övernattningsverksamhet för personer som vistas illegalt i Sverige. Läs de två ovannämnda texterna först för att få bakgrunden.

I början av Sveriges Radios program Konflikt den 5 december, presenterar programledaren den här verksamheten så här:

På en vältrafikerad gata i centrala Stockholm är persiennerna nerdragna i fönstren på en hel våning. Därinne brukade det vara fullt av liv. Här fanns mängder av familjer, flyktingar på väg genom Sverige. Barn som överlevt i vattnet på Medelhavet, män som gått genom Europa och kvinnor som lagt alla sina besparingar på en smuggelbiljett. Men nu är det tomt. I lekhörnan sitter några ensamma mjukdjur och dr står ett hopvikt pingisbord i behov av några intensiva forehandslag. Hur skapades denna absoluta tomhet i ett boende för flyktingar? Vad var det som hände?

Inga konstigheter. Det är inte förbjudet i Sverige att hjälpa människor som vistas illegalt i landet. Privat och hjälp av frivilligorganisationer som inte finansieras av skattemedel är tillåten. Trots att det handlar om oregistrerade personer som de facto vistas olagligt i landet och, om de påträffas, enligt lag ska utvisas ur landet. Men cirka 47:30 in i programmet, alltså ganska i slutet, säger programledaren följande:

Jag besökte ett transitboende i centrala Stockholm som drivs av Islamic Relief i samarbete med Svenska kyrkan och på uppdrag av Stockholms stad.

Fortfarande är det helt och hållet Islamic reliefs och Katarina församlings sak om de vill hjälpa människor som inte har rätt att befinna sig i landet. Men, och det är ett stort men – skattebetalarna ska inte tvingas bidra till verksamhet som enligt lag inte ska bekostas av dem:

”…på uppdrag av Stockholms stad.”

Stockholms stad har inget uppdrag att bidra med en enda skattekrona till den här verksamheten eller till andra liknande verksamheter som Lindhagen & Co, i strid med bestämmelserna, beviljat över 3 miljoner skattekronor till från början av nästa år och trots att Stockholms stad samtidigt lånar en miljard (1000 miljoner) kronor varje månad. Så här skriver oppositionspolitikerna i Stockholms stad Åsa Lindhagen m.fl. (MP), Rana Carlstedt m.fl. (S), Alexandra Mattsson m.fl. (V), Anna Rantala Bonnier (FI) själva i ett ett förtydligande med rubriken ”Stöd till organisationer som arbetar med mottagande av flyktingar”, daterat 2015-10-20:

Att tillhandahålla boenden för flyktingar som ej sökt asyl är inte ett kommunalt uppdrag. Men när människor flyr från terror och krig och förföljelse ska Stockholms stad stå upp för mänskliga rättigheter och ta ett medmänskligt ansvar. Vi anser därför att det är viktigt att staden är beredd att vid behov stötta organisationer som arbetar med flyktingmottagandet på ett sätt som ökar frivilligkrafternas uthållighet och förmåga att fortsätta sitt arbete.

Staden har nyligen beviljat ekonomiskt stöd på 0,3 mnkr till Islamic relief och Katarina församling på Södermalm för deras fortsatta arbete med flyktingar som ej sökt asyl, med en prioritering av barnfamiljer. Staden tillhandahåller även en verksamhetslokal.

Vad har hänt med socialborgarrådets och hennes oppositionskamraters självsvåldiga beslut att betala ut pengar till verksamheter som inte har något att göra med kommunen? Oppositionen har ju reagerat och agerat mot missförhållandena, har därmed felaktigt utbetalda pengar återkrävts?

Om det är som det sägs i radioprogrammet Konflikt så står alltså nu 45 övernattningsplatser tomma på Renstiernas gata på Söder i Stockholm. Kommer Islamic relief och Katarina församling att öppna det för Stockholms hemlösa som behöver sova någonstans? Som det dessutom är lagligt för Stockholms stad att bidra med skattemedel till. 

© denna blogg.