• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    december 2021
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Finland. President Sauli Niinistö: ”Jag brukar säga att alla finländare är försvarare av sitt land.”

Något om hur man ser på försvaret av sitt land i Finland.

republikens-president-logoRepublikens president (som han alltid presenteras som i Finland), Sauli Niinistö, har hållit tal vid öppnandet av den 219:e försvarskursen den 7 november 2016. Han börjar med att gratulera dem som blivit valda att delta i den riksomfattande försvarskursen och säger:

Ni är med på kursen eftersom ni behövs. Var och en av oss behövs. Jag brukar säga att alla finländare är försvarare av sitt land. Försvarsviljan är ingen ålderdomlig retorik i dessa allt mer oförutsägbara tider.

Presidenten fortsätter:

president-sauli-niinistoDet är positivt att finländarna delar den här tanken. Åtta av tio finländare är redo att försvara sitt land. Försvarsviljan ligger på en internationellt sett hög nivå, och är i sig ett starkt budskap till omvärlden. Det saknar inte heller betydelse att en stor del av våra medborgare, tack vare de färdigheter och förhållningssätt de tillägnat sig under värnplikten, kan agera i undantagsförhållanden. Detta utgör en stadig grundsten för vår säkerhet.

Länge trodde vi att vi levde i en vacker värld. I en värld där konflikter löses på fredlig väg och där gemensamt överenskomna regler och folkrätten väger tungt.

Sanningen är tyvärr en annan. Det har också vi i Europa fått uppleva under de senaste åren. Vi har slagit vakt om idén om en stabil zon runt omkring oss, men det har uppstått allvarliga sprickor i denna zon.

President Niinistö är tydlig och klar när han framför detta till de finländare som nu ska genomgå den 219:de försvarskursen:

I Finland förs nu en öppen diskussion om säkerheten. De som diskuterar ivrigast representerar extrema ståndpunkter med helt motsatta utgångspunkter: det finns de som tycker att Finland borde gå med i Nato ”nu om någonsin”, och så finns det de som anser att vi inte ska gå med i Nato ”nu eller någonsin”.

Jag tar som exempel den livliga diskussionen om huruvida man fritt får säga sin mening om Ryssland. Jag ser inte riktigt längre någon mening med att älta detta. Statsledningen har i tydliga ordalag och snabbt fördömt Rysslands agerande såväl på Krim och i Ukraina som i Syrien. Under det senaste riksdagsvalet skapade man stora rubriker med att gå igenom alla de linjer längs vilka Ryssland skulle kunna tänkas anfalla Finland. Till och med Åland, som då glömdes bort, har numera ockuperats. Dessutom har det i offentligheten uttryckts misstankar om att Ryssland under vårt jubileumsår skulle förneka vår självständighet. Det är svårt att tänka sig att något skulle ha blivit osagt. Den som vill ha äran för att ha de hårdaste åsikterna om Ryssland måste vara påhittig.

Inga darrningar på manschetten, inga sneglingar hit eller dit  utan här adresseras saker och ting rakt på sak precis på det sätt man förväntar sig att landets högste ledare ska göra. Lika rakt, lika tydligt och utan ”humanitära stormaktsfasoner” (vilket Finland aldrig ens definierat sig som), säger presidenten följande:

 Finland bedriver militärt samarbete enbart utifrån sina egna utgångspunkter och behov. Finland bör utveckla sin militära beredskap och samarbetsförmåga, inte bara som en spärr och tröskel, utan också för att vara en intressant partner om de värsta farhågorna besannas. Det här tjänar även utvecklingen av Finlands eget försvar.

Det ligger inte i Finlands intresse att underblåsa motsättningar.  Den som är klok ser sig om efter något som skulle kunna minska motsättningarna. Det kallas dialog, diplomati. Det är Finlands långsiktiga utrikes- och säkerhetspolitiska linje. Det är min linje.

De realistiska tonen i talet finns också här:

Finlands modell för övergripande säkerhet siktar till att genom omfattande myndighetssamarbete garantera att samhället fungerar så störningsfritt som möjligt under alla förhållanden.

Som jag ser det kan Finlands beredskap att svara på eventuella hot härledas ur en ekvation med tre variabler: en korrekt lägesbild i realtid, nödvändiga befogenheter och tillräcklig kapacitet. Finland behöver fortfarande utvecklas på alla dessa punkter.

Inget hymlande. Inga blå dunster. Också här är presidenten tydlig och realistisk:

Hur vi svarar på eventuella hot beror ändå i sista hand på vår kapacitet. Här betonas försvarsmaktens prestationsförmåga, resurserna inom gränsbevakningen och den inre säkerheten samt hela det finländska samhällets krishanteringsförmåga.

Mycket har redan gjorts. I synnerhet försvarsmaktens beredskap har utvecklats på många sätt. Territorialövervakningen har effektiviserats särskilt på havsområdena och i luftrummet. Det har blivit lättare att använda trupper. Beväringar kan bättre användas i olika uppgifter tack vare en ny lagtolkning. Tack vare ändringar i lagstiftningen kan reservister träda i tjänst snabbare. Den materiella beredskapen för de trupper som snabbast kan tas i bruk av försvaret har förbättrats. Dessutom har våra truppers kompetens förhöjts genom övningar.

Ändå finns det ännu saker kvar att göra inom alla säkerhetssektorer. Under ekonomiskt svåra tider är det en tung, men samtidigt nödvändig uppgift för nationen att se till att beredskapen upprätthålls på ett tillbörligt sätt.

President Niinistö avslutar sitt tal med dessa ord innan han önskar deltagarna en givande och framgångsrik försvarskurs:

Många känner sig olustiga inför den tid vi lever i. Jag tycker ändå inte att Finlands situation är dyster. Vår säkerhetsstatus är god och kan på många sätt förbättras ytterligare. Detta kräver emellertid att vi utnyttjar våra nationella styrkor, har ett starkt internationellt samarbete och själva vill satsa på vår gemensamma säkerhet.

Hela talet kan läsas här.

forsvarshogskolanKlicka på rutan för att läsa mer om försvarskurserna och annat på Försvarshögskolans sajt (på svenska).

 

Finländska medier serie grön

Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån.

De naiva politikerna Expressen 9.6 2016expressenKlicka på textrutan för att läsa artikeln i Expressen.

Ur texten:

Det är välkänt att en del ensamkommande flyktingar ljuger om sin ålder för att öka chansen till asyl. Forskare har också länge påtalat att arbetskraftsinvandring har blivit ett sätt att köpa sig en inträdesbiljett till Sverige.

”Ensamkommande flyktingar”? Ingen är ”flykting” innan den har fått sin sak prövad. Man är asylsökande tills man får besked om ifall man klassas som ”flykting” eller beviljas uppehållstillstånd eller – vilket ofta glöms bort – får avslag på sin ansökan om skydd i Sverige. Och massor av asylsökande är ”ensamkommande”. Här menas förstås ”ensamkommande minderåriga som söker asyl”. Men då ska man skriva det och inte slarva med begreppen.

Jag läste texten ovan och den fick mig att tänka på hur medier rapporterat och rapporterar om det svåra området asyl & migration. Och på att det har tagit så lång tid innan man på lite mer allvar tagit upp frågan om asylbedrägerier när det gäller dem som söker asyl som minderåriga utan att vara det, men också asylbedrägerier generellt som det finns hundratals exempel på här på bloggen och i mina tre böcker Inte svart eller vitt utan svart och vitt (40 kronor per styck i e-boksformat).

Framsida miggbok 1 2008-2012

Framsida miggbok 2012-mars 2014framsida miggbok 3

 

 

 

 

 

 

Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

Nu har allt mer av det som de ”alternativa medierna” rapporterat om i åratal, äntligen och i större utsträckning börjat tas upp i de medier som hela tiden borde ha rapporterat korrekt och nyanserat. Det har främst skett efter att den stora migrantströmmen nådde Sverige i slutet av sommaren 2015. Tidningar som Expressen (ledarsidan) och Svenska Dagbladet (ledarsidan) och en del inte så politiskt korrekta landsortstidningar har även tidigare försökt nyansera bilden, men kanske inte riktigt med den kraft som de borde. Och hösten 2015 samt nu igen i juni har Sveriges Radio gjort allvarliga och, känns det som, ärligt menade försök att nyansera och rätta till bilderna som medierna spridit om ”ensamkommande flyktingbarn” som de facto ofta varken är ”flyktingar” eller ”barn” och som inte ens alltid är ”ensamkommande”.

Det hade varit bra om svenska journalister inte så ofta tänkt i politiska termer och sett det som sin viktigaste uppgift att ”inte gynna Sverigedemokraterna” utan i stället tänkt att ”vi är skyldiga allmänheten att ge dem allsidig och faktabaserad information”. Det hade bidragit till att svenskarna – ”vanligt folk” och de med politiska ansvarspositioner – hade kunnat vara betydligt bättre informerade och därmed också bättre rustade att ta itu med verkligheten. Vilket hade varit positivt för både svenskarna, vars land Sverige ju fortfarande rent folkrättsligt faktiskt är, och även för dem som kommit hit som kunde ha fått ett rakare och tydligare bemötande.

I rubriken kunde det lika gärna ha stått ”Naiva medier har bäddat för asylkollapsen”. Det är dåligt att skylla allt på politiker när medierna själva under alla år dolt sanningar och fakta och svartmålat dem som sagt som det är, dvs framfört just fakta. Nu vill många journalister inte låtsas om sina egna tillkortakommanden och beter sig som teflonbeklädda politiker när de vänder sina kappor och tvingas komma ut ur de hörn de målat in sig i genom sin vinklade och inkorrekta rapportering på asyl & migrationsområdet under decennier .

Som sagt: att skylla på naiva politiker (som bär stor skuld, inte tu tal om saken) är slapp och slentrianmässig ”journalistik”. För det handlar långt ifrån enbart, eller ens till största delen, om politikerna, det handlar om den svenska mentaliteten, värdegrundstjafset, kränkthetskulturen, åsiktskorridorerna och den allt sämre skolutbildningen som producerar ett folk med allt grundare kunskaper och en allt lägre kunskaps- och kompetensnivå; människor som nu är ute i arbetslivet på alla möjliga poster.

Kejsarens nya kläderMen störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. Som får folk, vuxna människor i skolor, socialsekreterare, på allehanda boenden, läkare och tandläkare, inom polisen och politiken – överallt i samhället – att spela med och – likt i sagan om kejsarens nya kläder – inte se det uppenbara: att det finns många vuxna män om ljuger om sin ålder, bland våra barn och unga. Man ser, man vet men man håller tyst. Och så är det på område efter område: konflikträdslan segrar och

•  Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män – 17 september 2012. Ur texten:
De kommer dock inte direkt från Afghanistan, utan från Iran, alla vid olika tillfällen.
Samtliga har berättat i princip samma historia om varför de kom till Sverige: en väpnad attack genomfördes mot deras by eller hem i Afghanistan, familjen skingrades och ingen vet vart de andra tog vägen. En snäll kompis eller avlägsen släkting till den döda fadern eller familjen hjälpte dem, tog dem till Iran och betalade resan till Sverige. Historien om vilken resa de har gjort, vad som hände på resan lyder alltid:
att de plötsligt befann sig i Sverige, att fadern är död, att de inte har någon kontakt med varken mamma, syskon eller andra släktingar, att de inte vet när de är födda men att mamma någon gång råkade säga till dem att de var 14 år, att de aldrig har gått i skolan och att de kommer från en viss del av Afghanistan där väpnad konflikt råder.
•  En person som driver familjehem: ”Ofta är de ”14 år” när de kommer men, den verkliga åldern ligger i de allra flesta fall runt 19-25 år.” – 4 oktober 2013. Ur texten:
Vi har alla sett 20-åriga unga muslimska män, med allt vad det innebär, som påstår sig vara ”14 år”, placeras i skolans årskurs 7 med 13-åriga småflickor. När vi lyfter frågan i vår organisation eller med deras gode män/särskilt förordnade vårdnadshavare, så möts vi av total tystnad. Ingen vill, ingen vågar eller kan prata om detta faktum och att det absolut inte är en bra ordning. Själva är vi bundna av sekretess.
De mycket stora åldersskillnaderna skapar problem och konflikter i skolan, i boendet och på många andra sätt. Vi ska arbeta med yngre tonåringar, vår verksamhet och kompetens är anpassade efter detta. Men i stället möter vi för det mesta vuxna män! Det är ett stort problem. Men hur ska vi lösa det, när vi inte får diskutera det med varandra?

OBS! Enskilda journalister – och alla de som håller god min i elakt spel men också de som försökt och även lyckats göra sig hörda – behöver inte gå i polemik med mig om det jag skriver ovan. Det räcker gott med att de rannsakar sig själva och bättrar sig, eller att de helt enkelt själva anser att de inte faller inom den kategorin texten handlar om.

Till slut ett positivt och mycket gott exempel på hur man kan rannsaka sig själv och berätta om det rakt och utan undanflykter:

Det är jag som är åsiktskorridoren 12.2 2015Klicka på textrutan för att läsa hela texten.

Ur texten:

Uppdraget för mig som korridorarbetare var tvåfalt. För det första att varna för SD och skälla ut alla de bonnläppar som funderade på att rösta på partiet. För det andra att slå ner stenhårt på debattörer som använde uttryck som på något sätt kunde normalisera SD:s problembeskrivning; attackera varenda jävel som använde ord eller fakta som på något sätt kunde tolkas som rasism eller glidningar mot rasism. Eller eventuella förstadier till glidningar mot rasism.
© denna blogg.

En migga: ”Det kommer minst sagt att bli ett jävla liv!”

Skärmavbild 2016-02-20 kl. 13.58.14

En migga reflekterar kring vad vad förändringarna av LMA kommer att innebära när de, med stor sannolikhet, börjar gälla den 1 juni. Förslaget bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna (numera Liberalerna) och Kristdemokraterna och torde därmed få stöd av en majoritet i riksdagen.

profileRätten till bidrag enligt LMA ska ju försvinna för dem med lagakraftvunna beslut vilkas tidsfrist för utresa löpt ut. Den stora grejen där är ju inte själva bidragsdelen egentligen, vilket vissa verkar tro…

För om lagen går igenom enligt förslaget så ska vi alltså skicka ut folk rent fysiskt på gatan, om man tillhör den kategorin. Barnfamiljer är visserligen undantagna, men vi snackar ändå tusentals människor som vi kommer att avhysa från de lägenheter som de kanske har bott i under många år. Det kommer minst sagt att bli ett jävla liv!

Personligen tycker jag det är alldeles utmärkt att man faktiskt tar tag i återvändandet och skapar ett incitament att faktiskt åka hem. Men jag undrar om det är så många som insett vad detta kommer att innebära i praktiken för polis, Migrationsverket, socialtjänsten osv.

Den där LMA-förändringen kan verkligen ställa saker på ända. Och mitt i allt det sitter jag och ska underrätta personen om att han ska sparkas ut på gatan och att han inte längre får några pengar. Lucky me! Kommer behöva vidta lite mer säkerhetsåtgärder, känner jag spontant.

Det finns många intressanta vinklar här, tycker jag. Dels undrar jag ju vad det slutliga förslaget blir, och om man har modet att stå fast vid de ganska tuffa regelförändringarna som det ju blir. Jag gissar själv att man landar i en urvattnad kompromiss, men vi får väl se. Om man står på sig skulle jag inte bli förvånad om MP lämnar regeringen. Nu har de ju visserligen enats om detta i MÖK, men jag undrar om MP fattat vad det innebär i praktiken, med avhysningar och stoppade bidrag osv. Jag har verkligen svårt att se hur partiet som drev igenom sjukvård och skola åt papperslösa skulle kunna stå för det här. Men som sagt, det blir oerhört intressant att se!

Ur den föreslagna lagändringstexten:

Till följd av bl.a. flera pågående allvarliga konflikter i omvärlden är antalet asylsökande som söker sig till Sverige sedan en tid rekordhögt. I EU är Sverige ett av de länder som under senare tid tagit emot flest asylsökande per capita. Utmaningarna för det svenska asylsystemet är därför mycket stora. Mot denna bakgrund har regeringen, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna (numera Liberalerna) och Kristdemokraterna enats kring nödvändiga insatser för att säkra förmågan i det svenska mottagandet av asylsökande och stärka etableringen av nyanlända.

Utifrån de beskrivna förändrade omständigheterna när det gäller påfrestningarna på det svenska asylsystemet är det nödvändigt att vidta flera åtgärder. En sådan åtgärd är att göra förändringar som syftar till att skapa utrymme för fler asylsökande på anläggningsboende.

I den promemoria som här citerats ur, framhålls också nedanstående. Notera att promemorian skrevs i december 2015 (inget exakt datum är angivet i dokumentet, men på regeringens sajt anges den 22 december 2015), varvid nedan angivna uppgifter gäller förhållanden som rådde då.

Enligt uppgift från Migrationsverket är för närvarande omkring 10.000 personer med avvisnings- eller utvisningsbeslut som fått laga kraft inskrivna i mottagningssystemet och har rätt till bistånd. Det råder en stor brist på boendeplatser i anläggningsboendena och det finns också i övrigt ett angeläget behov av att frigöra resurser i mottagningssystemet. Mot den bakgrunden ingår som en del av den överenskomna insatsen som ska skapa utrymme för fler asylsökande på anläggningsboende att det bör ske förändringar av reglerna för när biståndet enligt lagen om mottagande av asylsökande m.fl. ska upphöra när det gäller vuxna personer utan barn. Av Migrationsverkets statistik framgår att av de omkring 10.000 personer som är kvar i mottagningssystemet trots att de har ett beslut om avvisning eller utvisning som har fått laga kraft, så är det ungefär 4.900 vuxna personer som inte bor tillsammans med barn under 18 år. Av dessa bor omkring 1.900 personer på ett anläggningsboende.

Lakonisk kommentar: Polisen kommer att få ännu mer att göra som den inte mäktar med. Uppåt 5.000 personer, som inte längre är asylsökande utan som vistas här illegalt om de inte återvänder hem efter beslut om avslag på asylansökan, kommer att sälla sig till de övriga kanske uppåt 80.000 – 100.000 eller fler ”papperslösa” som också vistas i Sverige olagligt. Till dessa ska räknas alla dem som kommer att få avslag under året och nästa år plus alla dem som inte längre finns på boendena utan lever ”svart”, d.v.s. illegalt i landet. Sverige kommer att bli ett laglöst land i uttryckets absoluta betydelse.

Och mitt i svenska folkets förlust av trygghet och säkerhet och den välfärd som tidigare generationer har slitit för, sitter politiker och finjournalister och fortsätter prata om ”integration” och om hur välutbildad en majoritet av de asylsökande är och att det ska skapas 1.000 jobb åt ”nyanlända” inom myndigheter och andra offentliga institutioner etc. Medan samhället krackelerar och förfaller allt mer runt omkring dem. Inklusive skolan, sjukvården, äldrevården. Och våldet ökar med de hitkommandes egna konflikter som nu ska hanteras på svensk mark, hedersbrott av olika slag, knivskärningar, skottlossningar, dödsskjutningar och våldtäkter. Samt rån och misshandel. Till tonerna av politikerfloskelmeningar som:

Om vi som land ska kunna minska utanförskapet, frustrationen i våra förorter och bryta bidragsberoendet behöver parterna se vilken avgörande roll de spelar för integrationen.

Kuriosa: Jag får mejl från folk runtom i landet som läser bloggen och upptäcker att just det som stått att läsa här plötsligt uppenbarar sig också i andra medier. Till god journalistisk sed hör att man anger källa – det gör jag själv alltid – men svenska journalister (det finns undantag!) bryr sig inte särskilt mycket om ”god journalistisk sed”…
© denna blogg. Var vänlig ange källa och länka till ursprungsinlägget vid citat ur inlägget.

Det borde inte behövas, men…

HBTQ boende MIGNuri Kino asylboende för kristna

M boende ensamk flickorKlicka på bilderna för att förstora dem.

 

 

 

 

 

HBTQ-certifierat boende, boende för kristna asylsökande, boende enbart för ensamkommande asylsökande minderåriga flickor – det borde inte behövas i Sverige, men…

 

Många blåögda – en stor andel av politikerna som är ansvariga för landet Sverige och dess folk och många journalister m.fl. – tror i sin naivitet att asylboenden för olika kategorier enligt ovan inte behövs. De har av någon anledning satt på sig skygglappar som de vägrar ta av sig. De väljer att leva i tron att någon sorts ”helig ande” automatiskt sänker sig över varje hitkommande person från Mellanöstern och andra länder som asylsökande kommer från, och att demokrati, jämställdhet och respekt för andras religion automatiskt ingjuts i dem när deras fötter nuddar svensk mark och deras lungor inandas svensk luft. Och att män från – enligt vårt sätt att se – länder med förvriden syn på sexualitet upphör att trakassera kvinnor och att se våldtäkt som en rättighet (vilket många gör, men givetvis inte – brasklapp!!!! – alla). Denna politiska och mediala skygglappstro – eller rädsla för att tala om verkligheten för att man tror att det på något sätt är ”rasistiskt” – är inte bara förödande för landet och oss alla, det är också farligt. Långt farligare än att bli kallad det allt tommare ordet ”rasist”, ett ord som numera används som ett rent allmänt skällsord mot personer som inte tycker lika som man själv; ett ord som i Sverige inte längre används i sin faktiska betydelse.

Sverige är idag det mångkulturella land som så många arbetat hårt för att det ska bli. Det har fört med sig att svenskarna nu måste lära sig att leva på ett helt annat sätt än deras far- och morföräldrar och generationen före dem kämpat för att de ska få leva. För nu gäller helt andra beteenden, mönster, strukturer, människosyn och kulturella uttryck – många av dem sådana som aldrig någonsin tidigare har ansetts vara acceptabla. Jag behöver inte rada upp en massa exempel, de flesta möter det redan i sin vardag och om man inte gör det är det bara att läsa tidningar, lyssna på radio och se på tv så får man varje dag bevis för hur mycket Sverige har förändrats och att den tidigare så livsviktiga gemensamma värdegrunden inte längre existerar.

Därför – för att hitkommande givetvis inte som genom ett under genast anammar den svenska synen på homosexualitet, på kristnas rätt att existera, på öppenhet, yttrandefrihet, tätt och fel, jämställdhet mellan män och kvinnor och kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar och sina egna liv etc – har vi nu mängder av bråk, oenigheten, respektlöshet, konflikter, krav på allehanda religiösa hänsyn och även samma typ av hot och hämnd och våld som är vardag i många av de asylsökandes ursprungsländer.

När det ser ut som det gör och landet inte längre är enat och står på samma grund utan det är – och blir – allt mer splittrat, ja då är det inte konstigt att det finns behov av segregerade boenden enligt ovan. Det är ytterst beklagligt att det är så, och det går helt emot den värdegrund Sverige tidigare har haft, men verkligheten är nu förändrad. När HBTQ-personer, när kristna som flytt IS-terror och annan förföljelse och när asylsökande flickor inte kan vara trygga och säkra på blandade boenden, då måste de skyddas. Det djupt tragiska är, att många har flytt från allt detta i sina hemländer och nu möter de samma hot och våld i landet de flytt till: Sverige.

•  Migrationsverkets HBTQ-certifierade asylboende – Migrationsverket den 17 juni 2015.
•  Nuri Kino om asylboende för kristna – Svenska Dagbladet den 6 februari 2016.
•  Österåker vill bara ta emot ensamkommande flickor – SVT den 16 februari 2016.

© denna blogg.

Finland. Inrikesministern: ”Konflikter mellan finländare och asylsökande största hotet mot säkerheten i Finland.

Orpo Konflikter mellan finländare o asylsökande Hbl 3.11 2015Klicka på bilden för att komma till Hbl:s artikel.

Konflikter mellan finländare och asylsökande största hotet

Inrikesminister Petteri Orpo (Saml) uppskattar att konflikterna mellan infödda finländare och asylsökande utgör det största höjda säkerhetshotet i Finland just nu. Han betonar också spänningar mellan asylsökande samt asylsökande som deltagit i terroristorganisationers verksamhet.

Enligt Skypo (Skyddspolisen, motsvarande Säkerhetspolisen i Sverige) har också hotet om våldsamma hatbrott ökat då asylsökandena blivit fler och det skapat invandringsfientlig stämning. Bland annat har Finska motståndsrörelsen inlett en kampanj mot asylsökande och flyktingförläggningar.

Skypo ökad risk för hatbrott Hbl 3.11 2015Klicka på textrutan för att komma till Hbl:s artikel.

Nu omvärderar Skyddspolisen läget:
Det råder en ökad risk för våldsamma hatbrott i Finland.

Den förhöjda risken beror på det ökade antalet asylsökande och på den invandringsfientliga atmosfären.

Skyddspolisen meddelar även att risken för terrorbrott har ökat från i fjol. Det är då främst hotet från enskilda individer som ökat.

Däremot är hotet från terroristorganisationer låg.

Kommentar: I Sverige finns inga sådana spänningar mellan asylsökande och svenskar, trots att det kommer ca 150.000 – 160.000 fler asylsökande till Sverige än till Finland… I varje fall inte enligt Sveriges inrikesminister eller svenska Säkerhetspolisen. I varje fall inte officiellt.

Finländska medier serie grön

Kan man diskutera det positiva med (asyl)invandring så måste man också kunna diskutera det negativa

KonfliktI SR P1-programmet Konflikt den 6 september berättas bland annat att folk på små orter med få invånare inte vågar säga att de är emot boenden för hundratals asylsökande för att de då riskerar att bli kallade rasister. Hur kan det vara möjligt att man drar sådana paralleller? Vad finns det för ”rasistiskt” i att vara orolig över hur ens lilla samhälle ska förändras? Nog måste man i ett civiliserat (?) land kunna diskutera berättigad oro och även i många fall rädsla för ”främlingar” utan att stämplas som ”rasist” eller ”främlingsfientlig”!

Det finns all anledning att, sansat och förnuftsmässigt, fundera över vad det egentligen på riktigt, på djupet innebär för det svenska samhället med en så stor asylinvandring från länder med en våldskultur som inte alls finns i Sverige. Och med en helt annan kultur och religion och andra traditioner. Dessutom: etniska och religiösa konflikter försvinner ju inte som genom ett trollslag bara för att människor sätter sina fötter på svensk mark. Det finns dessutom många exempel på sådana konflikter här i Sverige, på asylboenden och i bostadsområden. Sverige blir otryggare och osäkrare med den mycket stora asylinvandringen av – i sina hemländer – bittra fiender, det finns inget som helst rasistiskt eller främlingsfientligt i att konstatera det. Tvärtom: att inte vilja inse och diskutera det, är att oansvarigt sticka huvudet i sanden. Och att tysta oroliga människor genom att stämpla dem med diverse obehagliga och osanna epitet är direkt osmakligt och riktigt oschysst. Mot alla inblandade. Och alla är inblandade, alla som lever i det nya Sverige.

Kan man diskutera det positiva med (asyl)invandring så måste man också kunna diskutera det negativa. På ett civiliserat sätt, utan okvädingsord och etikettering.

© denna blogg.

En migga apropå ”Varför måste Sverige bli arena för deras konflikter?”

En migga apropå ”Varför måste Sverige bli arena för deras konflikter?

profileEn annan variant är dessa kvinnor som åberopar skyddsbehov gentemot en man som finns i Sverige! Släkten hemma sägs vara ett hot i hemlandet och mannen och släktingar i Sverige sägs vara hotet här.

Är det någon poäng med att bevilja uppehållstillstånd i Sverige då? Ja, om man tror att kvinnor i Sverige inte kan utsättas för våld! Jag har många gånger undrat vad dessa kvinnor egentligen tror. Tror de att i Sverige törs ingen röra dem eller är det ytterligare ”historier” som man tror ska vara framgångsrika för att ge uppehållstillstånd i Sverige?

Kommentar: Det handlar om mer än om ifall det är någon poäng att bevilja uppehållstillstånd; det handlar om vad utlänningslagen stadgar om asyl- och skyddsskäl. Det handlar om hela asylinstrumentet, dess tillämpning (utlänningslagen och gällande internationella konventioner) och trovärdigheten i asylsystemet. Detta glöms mycket ofta bort helt (medvetet eller omedvetet) i debatten i Sverige, som allt oftare handlar om att det är ”synd om” någon som är illa behandlad eller känner sig hotad i sitt hemland eller är sjuk eller har vistats illegalt i Sverige och jobbat svart (dvs brutit mot flera lagar i landet). Politiker och välmenande, men ofta mycket vilseledda, människor agerar för personer utan några som helst lagliga rättigheter att få stanna i Sverige och bidrar därmed till att förvärra den redan skedda urholkningen av allt som hör ihop med en lagreglerad asylinvandring.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.