Den 21 september 2005-2016

Här följer en kavalkad över texter på bloggen den 21 september 2005 – 2016, under 12 år:

•  “Startpeng” för nya företagare – i Finland – 2005. Ur texten:

I Finland ges en s.k. startpeng och företagarutbildning till dem som ville starta egna företag. Från början av i år inleds också ett tvåårigt försök då startpengen också kan beviljas andra andra än arbetslösa: personer i lönearbete som vill bli företagare på heltid, och personer som övergår från studier eller hemarbete till företagande.

•  Respons på “Storstäda bland myndigheterna” – 2006. Ur texten:

Läste din spännande krönika om våra myndigheter i dagens Svenskan. Temat förtjänar ständigt att uppmärksammas.

•  Vad håller de på med på Migrationsverkets presstjänst? – 2007. Ur texten:

Vad hjälpte det att Migrationsverket tog in externa pr-konsulter för drygt 300.000 kronor när inte en så här enkel sak fungerar?

•  Finland: Rättegång om skandalboken av statsministerns f.d. flickvän skjuts upp – 2008. Ur texten:

Vanhanen krävde 1.000 euro (ca 10.000 kronor) i skadestånd av Ruusunen och förläggaren Kari Ojala för att ”Pääministerin morsian” kränkte hans privatliv. Försvaret nekade och hävdade att grundlagen garanterar Ruusunen hennes yttrandefrihet.

•  ”Aktivitetsbonus”!!? – 2009. Ur texten:

Bonusar till asylsökande ger falska förhoppningar och fel signaler. Människor kan komma att tro att det faktum att de är aktiva gör att deras chanser att få stanna  i Sverige ökar. Men graden av aktivitet har ingenting alls att göra med eventuella asylskäl. När man söker asyl ska man inte mötas av ”möjligheter att förbättra sin ekonomiska situation”, man ska mötas av en korrekt, snabb och effektiv asylprocess.

•  En migga ville berätta för riksdagsledamöter… – 2010. Ur texten:

Miggan var således beredd att träffa dessa politiskt ansvariga personer, trots oro för sin framtid på Migrationsverket om det kom fram att han/hon bådeskrivit på min blogg och träffat riksdagsledamöter. Men trots att riksdagsledamöterna sade sig vara mycket intresserade och gärna ville träffa personen ifråga och trots att jag hörde av mig tre, fyra gånger för att få till stånd ett möte, så rann det hela ut i sanden.

•  Tar svenska medier något som helst ansvar för att de kan ha förstört chanserna för Dawit Isaak att någonsin släppas fri? – 2011. Ur texten:

Det är det faktum att Dawit Isaak har svenskt medborgarskap som gör att svenskar bryr sig, inget annat. Det är åtminstone så det ter sig, särskilt för alla dem som läser och följer andra än svenska medier. Att han har eritreanskt medborgarskap och enligt folkrättsliga konventioner och lagar räknas enbart som eritrean i sitt hemland, dit han frivilligt återvänt efter att ha fått skydd i Sverige, det låtsas journalister och andra hjälpare helst inte om. Det passar inte heller in i den mall som medierna bestämt sig för att gå efter.

•  En f.d. migga: ”Som anställd på Migrationsverket förväntades jag bevilja uppehållstillstånd och inte bråka om petitesser som identitet och smått otroliga historier om anknytningar och asylskäl.” – 2012. Ur texten:

Att ifrågasätta nivån på de senaste decenniernas invandring gör en lätt till ”främlingsfientlig” och ”osolidarisk”. Sverige ska vara en ”fristad” från ”förföljelse”. En massa floskler. Särskilt när vi vet att majoriteten av dem som beviljas uppehållstillstånd inte är förföljda. Typexemplet är ju norra Irak. PUT på fredag och tillbaka i Kurdistan på besök på måndag – oftast då med medel från socialförvaltningen…

•  Centerpartiet har inte tänkt igenom sina förslag ordentligt – 2013. Ur texten:

Varifrån ska Centerpartiet trolla fram alla de jurister och asylombud, tolkar, gode män, läkare, sjuksköterskor, skolor, HVB-hem, bostäder som kommer att behövas?

Allt som krävs för dem som ”flyr undan krig och förtryck” samt för de bedrägligt asylsökande finns ju inte ens nu! Hur menar månne Centerpartiet att det ska fungera med den inströmning av asylinvandrare och släktinginvandrare som skulle bli verklighet med den centerpartistiska ”generösa flyktingpolitiken”?

•  I år kommer ca 68.000 asylsökande att inte uppvisa pass när de söker asyl i Sverige – 2014. Ur texten:

Att asylsökande styrker sin identitet borde vara en självklarhet. Men något sådant krav ställs inte i Sverige; här ska man göra sin identitet ”trovärdig” och/eller ”sannolik” och det vet människor i de länder utanför Europa varifrån flest asylsökande kommer. De vet att i Sverige går det att få både permanent uppehållstillstånd i falsk identitet och med falsk asylhistoria och att bli svensk medborgare efter åtta år utan att ha styrkt vem man är eller varför man kom hit.

•  Finland. Inrikesministern: ”Om det inte går att få till stånd en europeisk lösning så måste vi själva sätta upp gränser mot en okontrollerad invandring.” – 2015. Ur texten:

Varje lands regering måste se till sitt land, sitt folk och – givetvis, det hör till i en demokrati – följa sin egen utlänningslag och de internationella konventioner det ratificerat och de förordningar det förbundit sig att följa. I en regering bör man dessutom ta ansvar (en paradgren i Sverige att är att kräva detta av andra…) och använda sina hjärnor, inte hänga sina hjärtan på utsidan av kavajen och agera enbart eller ens främst enligt dem. Och vad man anser vara ”att ta sitt ansvar” i ett land är ju inte nödvändigtvis detsamma i ett annat.

Och så ytterligare en text till från 21 september 2015:

•  I Sverige har man kastat sina egna och andra rättsliga system överbord – 2015. Ur texten:

I Sverige finns inga kontroller över vilka som – och uttrycket är relevant idag – väller in över gränsen. Här får till och med helt oidentifierade, okända människor från allehanda länder i Mellanöstern resa gratis med tåg genom hela landet så att också Finland och Norge drabbas av den svenska slappheten att inte kontrollera och registrera människor som illegalt tar sig in och sedan vistas illegalt i landet.

Och så är vi framme vid 21 september 2016. Här är några axplock ur andra medier idag och i går:

•  En valtaktisk budget – Johan Westerholm, ledarsidorna.se. Ur texten:

 En kommun i Halland skall till exempel i år ta emot drygt 300 personer med permanent uppehållstillstånd, den lokala arbetsförmedlingen rapporterar att de endast har sex jobb lediga med inga krav på förkunskaper förutom att kunna läsa och förstå svenska. Då många av dessa 300 är muslimer är även dessa arbetstillfällen i praktiken stängda då jobben handlar om matberedning av bland annat fläskprodukter. Muslimer hanterar inte fläskkött.

•  Länge sedan svensk förort var fransk förebild – Paulina Neuding, Dagens Samhälle. Ur texten:

Hösten för elva år sedan rasade upplopp runtom i Frankrike. Det var länge sedan, inser man om man tittar i de svenska artikelarkiven. Svenska medier rapporterade om bilbränderna och våldet mot blåljuspersonal som ett främmande fenomen som gripit tag i Frankrike på grund av sådant som var fel med det franska samhället; ojämlikhet, landets koloniala förflutna, rasism. Och på politiskt håll varnade Folkpartiets Mauricio Rojas och Lars Leijonborg för en liknande utveckling i Sverige.

•  Den tysta opinionen och demokratin – Janerik Larsson, Svenska Dagbladet. Ur texten:

Ett begrepp som ibland används på ett diskutabelt sätt, men som kan användas i detta sammanhang är ”den tysta opinionen”.

Om det är ”stormar” i sociala medier, och till 140 tecken förenklade samhällsanalyser som ska styra samhällsutvecklingen så kan ju resultatet bli det omvända.

•  Poliser får mer utbildning om terrorism – Sveriges Radio Ekot. Ur texten:

– Förhoppningsvis, och det tror jag också, så kommer det göra skillnad på så sätt att den enskilda polisen är mer trygg i vad som ska göras och hur det ska göras, och känner att man faktiskt kan göra skillnad, för den enskilde svenska polisen kommer att göra skillnad vid ett attentat, vi är beväpnade och vi är också ganska vana att hantera våldsamma beväpnade gärningsmän, säger Jonas Hysing,chef på Nationella taktiska rådet som utvecklar polisens arbete kopplat till terrorism om vilken betydelse han hoppas att utbildningen ska få.

•  På Twitter:

Givetvis kunde helt andra utdrag och citat och länkar till artiklar ha valts, men jag valde dessa som är en bråkdel av vad tas upp i olika medier idag, den 21 september 2016.

© denna blogg. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.

Finland. Stressade anställda vid Migrationsverket: ”Vi hinner inte längre utreda ärendena ordentligt.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Helsingin Sanomats (HS) sajt (på finska).

 

Anställda vid Migrationsverket berättar om den stora stressen som kan ledan till felaktiga asylbeslut. – ”Vi hinner inte längre utreda ärendena ordentligt.”

OBS! HS:s text innehåller 21.160 tecken inkl blanksteg. I Sverige innehåller ”vanliga” texter på ledar- och debattsidor cirka 3200-3500, och längre texter på debattsidor ibland upp till cirka 5000, kanske i enstaka fall 5500 tecken inkl blanksteg. Att översätta en text som är så lång som den i HS har jag inte tid och råd att göra ,varför nedan följer ett sammandrag (som ändå är ganska långt…). Det finns en länk till artikeln så att den som vill betala för att låta översätta den i sin helhet kan göra det, och så att de som läser den här texten och behärskar språket kan läsa den på finska. Dessutom citeras nedan ur några finlandssvenska medier som tar upp ämnet.

Ur HS artikel:

I maj informerade Migrationsverket att säkerhetsläget i Irak, Afghanistan och Somalia förbättrats. På det motiverades en snabbare asylprocess. Det blev ännu svårare än tidigare för personer från dessa länderatt beviljas internationellt skydd i Finland. Nu säger Migrationsverkets överdirektör Jaana Vuorio att kommunikationen (informationen) misslyckades.

Tidigare kunde en sådan här information ha undgått att uppmärksammas, men det har nu kommit tiotusentals asylsökande till Finland det senaste året, vilkas liv Migrationsverkets linjedragningar påverkar på ett avgörande sätt. Det handlar om ifall personer får bosätta sig i Finland eller om de skickas tillbaka till länder som är bland de våldsammaste i världen.

En finländsk migga, alltså en tjänsteman vid Migrationsverket, säger:

”Jag skämdes över det där pressmeddelandet. Landstrategierna grundar sig ju inte på situationen i ursprungsländerna eller ens på våra egna rapporter. Det sägs ju inte i dem att säkerhetssituationen i de där länderna skulle ha förbättrats. Från den dagen har jag skämts över att arbeta på Migrationsverket.”

Och personen är inte ensam om att vara frustrerad. Anställda vid Migrationsverket har nästan aldrig uttalat sig offentligt, bortsett från tjänstemän i ledande ställning och verkets kommunikationsansvariga. HS intervjuade ett drygt tiotal nuvarande anställda på Migrationsverket och några tidigare anställda. De berättade hur det omvälvande året sett ut inne på verket. De har alla lång erfarenhet av Migrationsverket och asylärenden. På grund av deras känsliga arbetsuppgifter och för att dessa frågor är känsliga, anges – på tjänstemännens uttryckliga begäran – inte deras identiteter. HS intervjuade också tjänstemän på ministernivå med kunskaper om asylområdet.

Kommentar: Mycket bra att medier i Finland talar också med miggor, vilket ytterst sällan (nästan aldrig) gjorts i Sverige trots att det funnits anledning till det i minst ett decennium. De miggor som berättat länge och ihärdigt här på bloggen har journalister läst men oftast valt att inte riktigt låtsats om. Ett undantag är Ivar Arpi som skrev två artiklar i nu nedlagda Magsinet Neo och talade med minst en av ”mina” miggor (läs texten Ivar Arpi har velat – och förmått – förstå, och ger en sann bild av verkligheten på asylinvandringsområdet, 17 november 2014).

Heder åt finländska medier – i detta fall HS – som låtit miggor komma till tals i en lång och ingående artikel!

Tjänstemännens budskap är tämligen entydigt:

”Vi har så tuffa resultatmål att det nästan är omöjligt att uppnå dem. Människor blir fruktansvärt trötta. Asylsamtalens kvalitet blir lidande och då finns också fara för att asylsökandes rättssäkerhet”, säger en anställd.

Migrationsverkets verksamhet styrs av nationell lagstiftning och EU-regler samt internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Migrationsverket har dock stor makt när det gäller hur man följer att tolka lagar och säkerhetsläget i olika länder.

Förra höstens flyktingström (HS kallar den stora vågen av migranter för ”flyktingström”, min anm.) överraskade Europa och Finland. Som mest kom över 500 personer på en dag. Statsminister Juha Sipilä erbjöd i början sitt hus i Kempele till asylsökande, men snart gjorde hans regering det klart att Finland måste göras till ett mindre lockande mål (för asylsökande och migranter). Pressen blev genast stor också på Migrationsverket. Krav och önskemål kom inte enbart från regeringen. Till exempel Gränsbevakningsväsendet ville att inrikesministeriet kraftfullare skulle lägga sig i Migrationsverkets verksamhet, berättar en tjänsteman med insyn i turerna:

”En ständigt återkommande fråga var huruvida man kan avvisa människor direkt vid gränsen. Man funderade också kring asylsökandes rätt att röra sig fritt i Finland: ”När man placerar dem ute i ödemarken, hur får man dem att stanna där.”

Kommentar: Härifrån och framåt är stora delar av artikeln inte översatta på grund av att jag helt enkelt inte har tid och möjlighet att ägna en hel dag åt översättning som är både tids- och noggrannhetskrävande. Texten fortsätter med berättelser om olika turer i asylmottagandet och med intervjuer med berörda, enligt vad som ovan angetts.

Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna.

Det är helt obegripligt att Sverige också på det här område prompt vill skilja sig från andra rättsstater, nämligen på området ensamkommande minderåriga asylsökande.

Att asylsökande ska klarlägga sin ålder står i utlänningslagen och har också slagits fast av Migrationsöverdomstolen. Hängslen och livrem finns i form av lagar och domar, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna när det inte klarar att ta till sig någotdera eller ens båda. Följetongen, serien, såpoperan The Minors rullar på år efter år ungefär som TV-såpor som Hem till gården som visats sedan oktober 1972 och Glamour som visats från mars 1987. Samma saker med mycket små variationer tuggas om och om igen, år efter år efter år och i själva verket händer nästan ingenting.

Sveriges Radio rapporterar idag, den 16 juni,  om JOs uttalande i ”ensamkommande”-frågan: JO: Asylsökandes uppgivna ålder gäller. Publicerat kl 06:00.

Det är plågsam läsning och lyssning. Hela den fullständigt uppåt väggarna hanteringen av det som man i alla andra länder klarar utmärkt – att efterleva sina lagar som säger att det är den asylsökande som har att styrka/göra trovärdig vem han är, varifrån han kommer, varför han kommer och hur gammal han är – är en enda fars. En tragikomisk sådan. Men tyvärr inte bara en fars utan en ohyggligt dyr hantering som också i övrigt enbart har negativa effekter för samhället.

Läs och begrunda först detta:

Justitieombudsmannen, JO, står fast vid sin uppfattning att flyktingars uppgivna ålder är den ålder Migrationsverket ska använda sig av, trots att det kan ha lett till att överåriga placerats på boenden med barn.

En kommentar behövs knappast om läsaren har begrundat vad Justitieombudsmannen säger. Man kan förstås också reflektera över vad vad ”justitie”betyder i den fina titeln. Och över varför JO använder begreppet ”flyktingar” så lättvindigt.

Nästa begrundansvärda uttalande står Mikael Ribbenvik, operativ chef på Migrationsverket, för:

Det grundar sig egentligen i JO-beslutet som kom att uppgiven ålder gäller. Vi skulle kunna bara följa det och säga – nej det spelar ingen roll hur du ser ut. Om du säger att du är under 18 år så är du det.

Kommentar: Inte heller här behövs egentligen någon kommentar om den som läser bara begrundar galenskapen i vad som här sägs! Men jag kan väl ändå lite försynt påpeka att jag anser att man har fått huvudet till något annat än att ha hatten på.

Följande kan dock vara på sin plats att för hundrafjuttonde gången erinra om, alltså detta utdrag ur Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 av den 11 februari 2014:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn.

Det har jag citerat otaliga gånger genom åren, både här på bloggen och i artiklar i tidningarna och sajten:

Svenska Dagbladet (Migrationsverket bör följa lagen – 26 maj 2016
Dagens Samhälle (Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu– 26 april 2016
Det Goda Samhället (15 mars 2o16: Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna.

Och vad den högsta rättsliga instansen i en dom slår fast måste väl ändå fästas något större vikt vid än vad JO uttalar. Jag kan inte påminna mig att jag skulle ha sett några offentliga kommentarer från någon i Migrationsverkets ledning kring det som Migrationsöverdomstolen meddelade i sin dom som för övrigt ”bara” grundar sig på utlänningslagen. Sådana kan ha förekommit, men de har i så fall gått mig förbi. Inte heller har man från Migrationsverkets sida, såvitt jag vet, med kraft framhållit det självklara i att den som söker ”en förmån”, i detta fall en mycket stor sådan, nämligen uppehållstillstånd med allt vad det medför, också ska styrka vem han är, varifrån han kommer, varför han kommer och – om han säger sig vara minderåriga – hur gammal han är.

Drygt tio timmar efter det första inslaget sändes i Sveriges Radio (se ovan), kl 16:43, om JOs uttalande kom ett nytt inslag: Oklarheter om åldersbedömningar. Tidigare sades att:

Justitieombudsmannen, JO, vill att Migrationsverket ska utgå från att den ålder som den asylsökande ensamkommande uppger är korrekt. Det ska påverka Migrationsverkets åldersbedömningar.

Men nu har det lagts till:

Men nu medger JO att verket kan göra undantag från deras beslut.

Cirkus! Nu ”medger justitieombudsmannen Cecilia Renfors, att det finns möjlighet för Migrationsverket att göra undantag från deras beslut.” Det är alltså rena rama ”hela havet stormar” och så mycket velande så man inte vet vart man ska ta vägen.

Migrationsverket skulle behöva en ny mycket stark, mycket kunnig och kompetent person som generaldirektör. En rakryggad och modig person med stark personlig integritet, synlig och hörlig i offentligheten när det behövs men annars jobbande oavbrutet för att se till att det blir åtminstone någon liten ordning på asylområdet i Sverige. En person som står kvar när det blåser, som inte vajar hit och dit. Som rensar upp rejält bland alla chefspersoner som vimlar omkring och som lyssnar på miggor som jobbat länge och har stor kompetens och oftast en djupt känd vilja att göra rätt och använda både hjärta och hjärna. Och som ser till att man slutar vräka ut rättsliga ställningstaganden och annan skriftlig information som nästan dränker de anställda. Det finns en utlänningslag och det finns konventioner som utgör grunderna för allt beslutsfattande i utlänningsfrågor. Det behövs inte ständigt nya, krångliga och -inte sällan – rent motsägelsefulla direktiv som förvirrar dem som arbetar med viktiga utredningar och ska fatta livsavgörande beslut.

Finns det någon enda person i Sverige som har de ovannämnda kvalifikationerna och personliga egenskaperna och som dessutom är omutlig och hederlig och inte är lagd åt vänskapskorruption? Anställ i så fall den personen omedelbart, det brinner i alla knutar!

Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.

© denna blogg.

Danmark har helt rätt. Sverige har inte tagit sitt ansvar.

Klicka på bildrutan för att lyssna och läsa!

Danmark har helt rätt! Sverige har inte tagit ansvar utan hanterat asyl & migrationsfrågorna på ett synnerligen oansvarigt och – det kan vi nu se med egna ögon – förödande sätt.

– Sverige har under många år fört en oansvarig flyktingpolitik. De har själva satt sig i denna situation, säger den danska integrations- och bostadsministern Inger Støjberg, i en intervju i danska Tv2.

Även statsminister Stefan Löfvens nödrop till EU i onsdags fick kalla handen från Danmarks utrikesminister, Kristian Jensen, som i samma tv-kanal sa att varje land har valt sin strategi och Sverige får hantera situationen som de själva vill.

Det som sägs från danskt håll nu, det har varnats för i många år av både miggorna och mig här på bloggen. Det kan bli tjatigt att upprepa det, men hade man lyssnat på dem och hade man – som jag otaliga gånger uppmanat svenska politiker och journalister genom åren – tittat på hur de nordiska grannländerna hanterat och hanterar asylfrågor (helt enligt internationella konventioner och med snarlika utlänningslagar som i Sverige) då hade situationen i Sverige varit helt annorlunda idag. Då hade Sverige varit mer likt de länder som faktiskt inte bara i ord utan även i handling, tagit ansvar för både sitt land, sitt folk och för sådana hitkommande som styrker sin identitet och har faktiska asyl- och skyddsskäl. Då hade den katastrofala situation som nu råder i Sverige inte uppkommit.

Jag citerar återigen min salig mormor:

Nu är det för sent att stiga tidigt opp!

Och lägger till ett gammalt ordspråk:

Som man bäddar får man ligga!

Tyvärr är det ett ganska litet fåtal okunniga och inkompetenta personer som bäddat och nu tvingas hela folket ligga som de bäddat.

© denna blogg. Korta citat tillåtna, vänligen länka alltid till originaltexten.

Hjärta & Hjärna: Masspsykos på asylområdet

Det råder närmast masspsykos på asylområdet. Svenska medier bidrar till att den blir allomfattande och ve den som vågar säga något negativt om att människor ”hjälper dem som flytt från krig och förföljelse”. Och ve den som påpekar att IS-krigare finns bland de asylsökande. I TV4 Nyheterna berättade häromdagen en nykommen syrisk ung man, som intervjuades utanför Migrationsverket i Malmö, om detta, att han flytt från IS men nu söker IS-män asyl här samtidigt som han själv och andra offer. Reportern ställde inte en enda följdfråga, det passade väl inte in i det scenarion som man anser ska visas upp.

”Godhetspsykosen” som drabbat folk i många länder och extra starkt i Sverige efter att bilden och historien om den lille döde pojken kablats ut och exploaterats. Den är enorm och den är just sådan att den – i liknelseform – kan betecknas som en psykos. Folk är som förblindade och nästan ingen stannar upp och tänker med hjärnan istället för enbart med hjärtat, som ju inte kan dra slutsatser eller inse att något är allvarligt fel i det scenario vi nu ser. Regeringens representanter och journalisterna går i täten, väldigt många bland dem har helt tappat både sans och balans och tillfogar – genom sin oförmåga (eller ovilja) att använda hjärnan samtidigt som hjärtat – såväl landet som folket och de faktiskt skyddsbehövande stor skada.

Kaoset är fullständigt. Lagar och regler ändras, fram och tillbaka, som om de inte betydde någonting. Undertecknade konventioner och förordningar, som för en dag sedan var absoluta och inte ens fick ifrågasättas, sätts ur spel.

Människosmuggling, som enligt Brottsbalkens 20 kap 8§, första stycket är ett brott som kan ge många års fängelse, nästintill hyllas i svenska medier. Att ens andas något om att ställa lagbrytarna inför rätta är nästintill ”fascistiskt”.

En krönikör i Expressen gör en halsbrytande jämförelse under rubriken Bröt de mot lagen? Ja. Var de hjältar? Absolut. Han likställer det olagliga hämtandet av människor från Danmark – där de redan är skyddade – till Sverige där villkoren är bättre (för dem, men knappast för svenska skattebetalare som redan bekostar den största asylinvandringen per capita i EU) med hur judar räddades 1943:

Sommaren 1943 införde nazisterna undantagstillstånd i Danmark och regeringen avgick. I september kom beslutet att alla judar i Danmark skulle deporteras.

Då grep medmänniskorna in. Judar fick gömma sig i kyrkor och gårdar nära Öresund. Skeppare, fiskare och andra goda krafter smugglade under bara tio nätter ut så många som 7 900 människor ur Danmark och till Sverige, i segelbåtar, fiskebåtar, roddbåtar. Bröt de mot lagen? Javisst. Var de hjältar? Absolut.

Läget har blivit surrealistiskt och folket, som betalar för allt både i pengar och i otrygghet, har ingenting att säga till om utan kan bara stå och se på hur kaoset, anarkin och upphävandet av lagar breder ut sig.

Hjärta saknas inte. Det är bra. Men hjärta utan hjärna är farligt.

© denna blogg.

 

Illegala invandrare är inte detsamma som flyktingar – eller vice versa

SR P1 rapporterar under rubriken Hundratals migranter på Paris gator om att:

Sedan några veckor tillbaka skyfflas flera hundra flyktingar runt i olika områden i Paris.

Även den med det allra öppnaste hjärtat måste ju med sitt förstånd inse att det inte kan fungera! Att det inte kan fungera att människor illegalt tar sig till ett land och säga att ”vi är här nu och tänker stanna”. Det existerar ju faktiskt en världsordning som innebär att det finns nationer, gränser och regler för invandring. Det finns en anledning till att ordningen ser sådan ut.

Youssif från Sudan kom för tre veckor sedan, men känner sig inte välkommen.

Nej, tacka för det, ingen som kommer oinbjuden och i strid med landets lagar är väl välkommen!?! Det är ju som om någon bröt sig in i ens hem och sa att han tänker bo här nu. Det är – i större skala – precis samma sak, faktiskt. Och det är ju inte heller accepterat.

Det är märkligt att SR P1 Public Service kallar alla som tar sig till EU för ”båtflyktingar”. Hur kan de veta det – ingen har ju genomgått någon asylprocess – och därmed påstå att alla är ”flyktingar”? Nog borde väl SR P1 Public Service vid det här laget veta hur begreppet ”flykting” definieras, och att det här snarare handlar om mängder av ”vill ha ett bättre liv”-personer som tar sig till Europa; att långt ifrån alla är ”flyktingar”. Då ska man också säga som det är, att många är illegala invandrare, eftersom det är vad de faktiskt är.

De människor som flyr hit och söker asyl, konstateras efter en rättslig asylprocess antingen vara flyktingar (relativt få) eller bedöms ha skyddsskäl. Dessa människor befinner sig då inte i Europa illegalt utan deras asyl- eller skyddsskäl har prövats och de har befunnits vara i behov av skydd och har getts laglig rätt att stanna i det land där de sökt skydd. Men en stor andel av dem som kommer till Europa är ofta arbetslösa, fattiga människor i jakt efter ett bättre liv, inte flyktingar. Och någon ”bättre liv”-invandring existerar inte i något enda land i världen, såvitt jag vet. Om man har jobb och en bostad ordnade i ett annat land kan man arbetskraftsinvandra, men att bara ta sig in i andra länder, ofta på falska handlingar så att ingen ens vet vilka de är som kommer, och säga att ”jag är här nu och tänker bo här nu”, kan inte accepteras så länge nationalstater, gränser och lagar och konventioner finns.

© denna blogg.

Idag fattar politikerna beslut om bostad, jobb, vård och bidrag till Stockholms jihadister

Journalisten Per Gudmundson gjorde på sin blogg sina följare uppmärksamma på att Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism kommer att klubbas igenom tisdagen den 19 maj. Ett beslut som kommer att fattas helt över huvudet på medborgarna. Kort citat ur hans text:

Det kommer ändå att bli svårt för staden att förklara varför hemvändande jihadister ska få hjälp med bostad, jobb, vård och bidrag. I synnerhet som strategin inte med ett ord nämner jihadisternas offer som knappast heller förlänas motsvarande omsorg.

I stadshuspolitikernas niosidiga strategidokument (klicka på bilden för att läsa det ) står det bland annat:

När en person /…/ kommer hem från strider utomlands är det avgörande med anpassade inkluderande insatser.

När det gäller personer som deltagit i strid är hälsoinsatser med största sannolikhet ett stort behov.

När det gäller försörjning är det viktigt med samarbete mellan socialtjänstens försörjningsstöd, Jobbtorg och andra insatser vid arbetsmarknadsförvaltningen, samt länk till Arbetsförmedling.

Slutligen är boendefrågan en förutsättning som behöver fungera och därför bör även bostadsbolagen ingå i en samverkan /…/

För att göra det hela om möjligt ännu mer huvudlöst, skriver de anonyma personerna (inga namn finns i dokumentet!!!) som ska klubba igenom sina beslut, också så här i strategidokumentet:

Oavsett bakomliggande anledning behöver arbetet för att motverka våldsbejakande extremism utvecklas strategiskt. Och det är viktigt att i Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism detta arbete beakta ett genusperspektiv.

Har svenska politiker – som vi inte ens vet vilka de är! – blivit spritt språngande galna! När blir det nog med vansinnigheter för svenska folket, när?

Människor som kan ha skurit huvuden av människor, kidnappat, våldtagit, slitit barn från deras mödrar och sålt dem på marknader ska i Stockholm få ett omhändertagande som ingen svensk, skötsam och ungdom ens kan drömma om men nog får vara med och betala.

Att människor som har deltagit i ofattbara och omänskliga våldsdåd ska få komma hit och ”inkluderas” och ges hjälp med bostad, jobb, vård och bidrag är en ofattbart stor skymf mot rättstänkandet och det demokratiska samhället.

Ur tidskriften Advokaten, ”Snaran dras åt om krigsförbrytarna”:

Om en person som misstänks ha begått folkmord, krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten befinner sig i Sverige ansvarar kommissionen för att ärendet utreds.

Jag läser ingenting om detta i strategidokumentet!

På polisen.se beskrivs Krigsbrottskommissionens uppgift:

Sverige har genom Genèvekonventionerna och Romstadgan förbundit sig att spåra och lagföra personer som gjort sig skyldiga till folkmord och folkrättsbrott som det heter i svensk lagstiftning.

Jag läser ingenting om detta i strategidokumentet!

Från Finlands inrikesministerium:

Inrikesministeriet utreder också olika sätt att förhindra dem som rest till konfliktområden för att strida att återvända till landet. Åtgärder som kan komma i fråga är bl.a. meddelande av inreseförbud och återkallande av uppehållstillstånd.

Sverige har oerhört mycket att lära av andra länder, inte minst grannlandet Finland.

Kan Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism (hitkommande terrorister) verkligen förenlig med svensk lagstiftning och internationella konventioner? I det skattebetalande folkets rättsmedvetande torde den i varje fall inte vara det.

Tillägg 1: Av tjänsteutlåtandet framgår att de som lagt fram förvaltningens förslag till beslut är Gillis Hammar, t.f. avdelningschef och Tina Heinsoo, förvaltningschef.

Tillägg 2: Två andra texter om ovanstående, som kan vara värda att läsa:
Gästbloggat/Nuri Kino: Terrorister kan få gå före i bostads- och jobbköer – Svenska Dagbladet 19 maj 2015
Jihad och naiva Stockholm – Svenska Dagbladet 19 maj 2015

© denna blogg.

När blev ”hopp om ett bättre liv” grund för permanent uppehållstillstånd i Sverige?

De tog sig genom Europa från Afghanistan i hopp om ett bättre liv.

Målmedvetet tog de sig, enligt artikeln, till Sverige från Afghanistan via Iran, Grekland, Italien och vidare genom Frankrike, Tyskland, Danmark och till sist till Sverige. Fem EU-länder passerades, inget av dem dög för ”ett bättre liv” utan det var Sverige som hela tiden var målet. Inga asyl- eller skyddsskäl fanns, det handlade hela tiden om att ta sig till det land där försörjning, utbildning, bostad etc tillhandahålls och betalas av andra. Ett faktum som står för sig självt i varje fall under många år framöver.

Nu spelar inte ens medierna något låtsasasylspel längre utan skriver om det som bland annat miggorna berättat om pågått i åratal, och dessutom som om det var helt självklart! Ovanstående citat kommer ur artikeln Från Afghanistan till Glimåkra, publicerad i Kristianstadsbladet den 1 augusti.

Trots att utlänningslagen, såvitt känt, inte ändrats av regering och riksdag när det gäller vad som krävs för att en person ska kunna invandra till Sverige så tycks det i praktiken ändå ha skett en stor förändring i synen på det. En lagstridig sådan. Och som vanligt verkar inte de s.k. ansvariga reagera.

För att utomeuropéer, som säger sig vara – eller är – asylsökande ska beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige med allt vad det innebär, krävs asyl- eller skyddsskäl. Vilka de är stadgas i utlänningslagen och regleras i internationella konventioner som Sverige har ratificerat.

För att utomeuropéer (och även EU-medborgare, men här talas främst om icke EU-medborgare) som inte är asylsökande utan arbetskraftsinvandrare, ska beviljas permanent uppehållstillstånd krävs att de har arbete som de kan försörja sig på, bostad och sköter sig som alla andra, dvs inte begår brott, betalar skatt etc. Efter ett antal år (fyra för utomeuropéer) av ”skötsamt leverne” där personen hela tiden arbetat och fullgjort sina skyldigheter på alla sätt, kan han/hon bevijas permanent uppehållstillstånd.

Om det är så, som det framstår i artikeln i Kristianstadsbladet, att praxis ändrats (i strid med utlänningslagen) av Migrationsverket, så gäller nu alltså att inresa i Sverige från utomeuropeiska länder ”i hopp om ett bättre liv” ger permanent uppehållstillstånd. Det är i så fall ett stort steg på väg mot den fria invandring som bland annat Centerpartiet och även Miljöpartiet önskar se i Sverige. Men det borde väl ske en lagändring först, innan ”hopp om bättre liv” blir skäl för att beviljas uppehållstillstånd? Och kanske en liten demokratisk folkomröstning bland dem, vilkas liv inte blir bättre eftersom en nedmontering av välfärdsstaten sådan svenskarna upplevt den åtminstone de senaste 50, 60 åren blir en följd; en folkomröstning bland dem som ska försörja de utomeuropéer (och EU-medborgare?)  som kommer hit för att få ett bättre liv?

Vidare kan konstateras, vid läsning av artikeln, att ett av de ”ensamkommande barnen” utan asylskäl men med hopp om en bättre framtid, först fått uppehållstillstånd utan skäl som enligt gällande lagstiftning ger rätt till detta, men att också – av någon märklig anledning – hela hans familj har fått komma till Sverige för ”ett bättre liv”!

Vilka paragrafer i utlänningslagen har man tillämpat på Migrationsverket i det här och andra likadana fall? När infördes den här typen av nya kriterier för vilka som får permanent uppehållstillstånd med full försörjning för personer som inte uppfyller de krav som nuvarande ikraftvarande lagstiftning ställer? Den frågan kommer att ställas till Migrationsverket. Dessutom bör Migrationsverkets generaldirektör förklara när och hur och med vems godkännande permanent uppehållstillstånd börjat beviljas på grunder som inte finns angivna i lagen.

Eller är det ”bara” så att media återigen (i detta fall Kristianstadsbladet) rapporterar felaktigt och/eller ofullständigt?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som citerar ur texten ska ange källa!

Varför säger den här unge mannen att om han skickas till Afghanistan så blir han dödad?

Norrbottenskuriren följde den 2 juli, i en kort artikel – Hungerstrejken fortsätter utan vatten – upp en iranier (med afghanskt ursprung?) uttalande några dagar tidigare om att han hungerstrejkar till döds om han inte får stanna i Sverige. I princip sades i den artikeln detsamma som i den tidigare artikeln ”Nytt uppehållstillstånd eller jag dör”  (som kommenterats i ett tidigare inlägg här på bloggen).

En del frågetecken finns, som inte rätas ut i texten:

• Varför säger den här unge mannen att om han skickas till Afghanistan så blir han dödad?
• Varför skulle han skickas till Afghanistan, när han är född i Iran, även om hans familj eventuellt har afghanskt ursprung?
• Varför skulle hans enda besök i Afghanistan – en vecka! – innebära att han skulle bli dödad om han kom dit?
• Har han begått ett brott i Afghanistan under den vecka han var där, som har dödsstraff i straffskalan, eller vad är det som gör att han påstår något så drastiskt som att han skulle bli dödad?
• Vilka asylskäl anser han sig ha gentemot Iran, där han levt hela sitt liv?

Mannens uttalanden i tidningen följs inte upp alls, de får inga följdfrågor. Han säger:

Det är mycket, mycket dåligt för afghanska människor i Iran. Jag fick problem för mig och min familj i Iran som måste gömma sig. Min pappa dog i Afghanistan. Jag kan inte åka till Afghanistan och inte till Iran. Jag har inga dokument, får inte gå i skola eller ta arbete.

Att ”det är mycket, mycket dåligt för afghanska människor” i Iran är inte skäl att få PUT (permanent uppehållstillstånd) i Sverige.
Att man får problem med sin familj i hemlandet är inte skäl att få PUT i Sverige.
Att man inte får gå i skola eller ta arbete i sitt hemland är inte asylgrundande.
Att en person från Iran inte skulle ha dokument är synnerligen svårt att tro på. Särskilt om han har tagit sig ända till Sverige; något dokument måste han ju ha haft; dels har

Iran har – precis som de absolut flesta andra länder i världen – ett folkregister och människorna där har id-häften (shenasnameh) och dessutom id-kort (Karte Melli). Det gäller i varje fall iranska medborgare, men också andra med uppehållstillstånd i landet är registrerade och har id-kort. Personer över 15 år är skyldiga att ansöka om identitetskort och att alltid bära det med sig.

Det här verkar vara ett fall av tusentals andra, där unga män utan asyl- eller skyddsskäl enligt Sveriges utlänningslag, kommer – eller skickas – hit av olika anledningar. En del av dessa fall känner Säpo till; i andra fall verkar det handla om att dessa människor vill få vad de tror är ”ett bättre liv”. Sverige har dock inte en lagstiftning som ger personer med egna agendor men som inte har asyl- eller skyddsskäl, rätt till uppehållstillstånd. Inte heller finns kriteriet ”bättre liv” i utlänningslagen som grund för permanent uppehållstillstånd, med allt vad det innebär, i Sverige.

Migrationsverket måste bli bättre på att få dessa hungerstrejkande personer, som redan fått sina asylansökningar prövade i minst en, oftast två instanser och ibland ännu flera gånger trots att beslutet varje gång varit negativt, att förstå att besluten inte kommer att ändras trots hot om hungerstrejk till döds. Samtidigt bör myndigheterna också se till att dessa personer med avslagsbeslut utvisas så snabbt som möjligt eftersom de inte längre har rätt att vistas i landet.

I en text från Home Office UK Border Agency under rubriken ”Foreign Refugees” kan man förresten läsa:

For example, from 1979–92, most Afghans entering Iran were issued with ‘blue cards’ which indicated their status as involuntary migrants or ”mohajerin”. Blue card holders were granted indefinite permission to stay in Iran legally.

Så om mannen är 21 år gammal och född i Iran så bör hans föräldrar ha fått just sådana ”blue cards” som ger dem rätt att uppehålla sig i Iran ”under oändlig tid” (indefinite). Allt detta – och mycket mer – känner förstås Migrationsverket till betydligt bättre än jag och det borde vara journalisters skyldighet att, innan de skriver, ta reda på lite mer så att inte rapporteringen blir som den ofta är idag: skissartad, och ofta innehållande ord som ”kastas ut”, ”tvingas lämna landet”, ”deporteras” m.m., som är direkt vilseledande och ger en ofullständig eller rentav felaktig bild av ett skeende. Medierna ger inte folket tillräcklig – och tillräckligt allsidig – information för att den ska kunna bilda sig en uppfattning om vad som verkligen sker. Det är otillständigt och den typen av ”självpåtagen censur” som det innebär när man undanhåller relevanta uppgifter och/eller fakta borde inte förekomma i ett demokratiskt land som Sverige.

Till slut, en påminnelse om vad det handlar om, så länge Sverige inte har helt fri invandring:

Den som av Migrationsverket, som är första instans i asylprocessen – eller i migrationsdomstol som är andra instans – bedöms uppfylla krav och kriterier för asyl eller skydd enligt utlänningslagen och ratificerade konventioner, beviljas flyktingstatus eller PUT. Den, som inte anses uppfylla krav och kriterier för flyktingstatus eller PUT får avslag och ska lämna landet.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: ”Man kan ju aldrig veta om alla omständigheter i detta ärende framgår av artikeln.”

Aftonbladet ägnar den 30 mars ett helt uppslag i tidningen åt en ”asylhistoria” under rubriken Sara, 31, slits från sin dotter. Efter att ha läst den kan man ställa sig en mängd frågor och även framföra funderingar som inte berörs i texten.

1) Sara fick redan hösten 2009 (1,5 år efter att hon anlände till Sverige) slutligt besked om att hon inte beviljats vare sig asyl eller uppehållstillstånd i Sverige. Hon valde att strunta i beslutet och stanna kvar, illegalt.

2) Eftersom Sara fått avslag i två instanser (Migrationsverket och migrationsdomstolen), har hennes asylhistoria aningen inte befunnits trovärdig eller inte innehållit fakta som ger rätt till skydd enligt svensk lag och internationella konventioner.

3) Sara har därefter, dvs efter att hon fått avslag på sin asylansökan dessutom skaffat barn med en svensk medborgare – trots att hon alltså vetat om att hon inte hade rätt att vistas i landet.

4) Aftonbladet skriver: ”Våldet i hemlandet räcker inte som asylskäl.” Ja, just så är det. Migrationsverket kan, med fog, ha ansett att det våld som utövades i Saras makes familj för nu tio år sedan (fem år innan hon kom till Sverige, om jag har räknat rätt) inte kan anses utgöra skäl för att hon ska beviljas asyl. Men hur det egentligen ligger till framgår ju inte av Aftonbladets artikel.

5) Aftonbladet skriver: ”Att tvingas lämna ännu en dotter är mardrömmen som inte försvinner när hon vaknar.” Ingen tvingar Sara att lämna sin dotter! Hon har givetvis full rätt att ta med sig sin dotter till sitt hemland.

6) Aftonbladet skriver: ”Att hon vistas i Sverige ­illegalt kan vara till ­hennes nackdel.” Ja, just det! Självklart är det till en persons nackdel, när hon söker uppehållstillstånd i landet, att hon brutit mot landets lagar och oavsett vad media vill få läsarna/lyssnarna/tittarna att tro så är det illegalt (=olagligt) att vistas i ett land utan tillstånd. Dessutom i många år… Man ska givetvis inte kunna ”utpressa” sig till ett uppehållstillstånd, eller få det för att man hållit sig gömd i X antal år, trots att man inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl.

Så här kommenterar en migga Aftonbladets artikel:

 Om Aftonbladet har återgett Sara asylberättelse korrekt, så är det inte alls förvånande att hon hon inte fick asyl. Jag antar att hon helt enkelt fick avslag på grund av bristande trovärdighet. Men om det är korrekt att Saras barn är svensk medborgare – och därmed inte kan utvisas eller krävas att det lämnar Sverige – och om barnets far inte vill ta hand om sitt eget barn så kan man tycka att det hela hanteras väl byråkratiskt när man kräver att Sara reser till sitt hemland för att därifrån ansöka om uppehållstillstånd.

Sara har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige som ensam vårdnadshavare till ett svenskt barn.

Om Sara har pass och om hon verkligen har ensam vårdnad om sitt barn som är svensk medborgare så tycker jag att hon kunde få tillstånd utan hemresa, det finns ingen lag som hindrar detta. Men man kan ju aldrig veta om alla omständigheter i detta ärende framgår av artikeln…

Precis som miggan säger så vet man ju inte om alla omständigheter i ärendet framgår av Aftonbladets stort uppslagna artikel. Snarare kan man faktiskt ha starka skäl att anta att alla omständigheter inte framgår av artikeln. Då blir det svårt att ha en klar och tydlig åsikt/uppfattning i fallet. Och då är det också svårt att förstå vad det är Aftonbladet egentligen vill förmedla med artikeln.

Dessutom: Migrationsverket samt migrationsdomstolarna har med stor sannolikhet ansett att det inte ska inte göras undantag och därmed skickas, som det alltid heter: ”signaler” ut i världen som säger att man kan söka asyl i Sverige, få avslag, ändå inte lämna landet, skaffa barn med en svensk medborgare och att då är eventuella asyllögner och illegal vistelse i landet glömda och man får uppehållstillstånd trots att man både ljugit – eller, som kanske i Saras fall – ens skäl inte räckt som skyddsgrund för uppehållstillstånd enligt utlänningslagen.

Och: Det är inte heller så, att en person alltid och automatiskt har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige på anknytning av en anhörig. Saras medborgarskapsland Elfenbenskusten måste givetvis, när de tar emot sin egen medborgare Sara, även ta emot hennes dotter, enligt internationella folkrättsliga konventioner och – inte minst – Barnkonventionen, som också Elfenbenskusten ratificerat år 2000.

Till slut: I alla sammanhang där människor, myndigheter och lagstiftning är inblandade måste man använda både hjärta och hjärna. Alltså hjärta och hjärna. Inte bara hjärta. Inte bara hjärna. För allmänheten (som medierna väl trots allt har i uppdrag att rapportera till?) är det av största vikt att den kan lita på att den får relevant och sanningsenlig information för att kunna ta ställning och reagera på sorgliga berättelser. Att genom undanhållande av fakta eller vinklande av desamma och försöka vända sig enbart till människors hjärtan håller inte i längden. Det är dessutom djupt ohederligt. Svenska medier förvägrar i – uppskattningsvis – 99 fall av 100, den svenska allmänheten att få ta del av hela bilden när det gäller asylärenden som uppmärksammas.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

Sverige ska ta emot flyktingar och skyddsbehövande

Sverige ska ta emot flyktingar och skyddsbehövande

”Migrationsminister Tobias Billströms tal om att minska asylinvandringen innebär att asylrätten sätts ur spel. Sverige följer internationella förpliktelser i dessa frågor, och utspelet tangerar därför ministerstyre”, skriver advokaterna Emma Persson och Per Stadig på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 7 februari under rubriken Billström tangerar gräns för ministerstyre. De fortsätter med att hänvisa till asylrätten och de internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig samt utlänningslagen. Som om migrationsministern inte kände till dem eller som om han uttalat något som kunde tolkas som att han vill frångå dem. Ingenstans går det dock att finna belägg för att så skulle vara fallet.

Billströms uttalande om att invandringen till Sverige behöver minska är något som inte minst kommunchefer, arbetsförmedlare, SFI-lärare, skolchefer, lärare, socialtjänstemän och andra berörda kan hålla med om. Det är de som, i första hand, konfronteras med verkligheten.

Det kommer, enligt en av Migrationsverkets prognoser, ca 400-500 nya asylsökande i veckan till lilla Sverige. Till ett land med cirka 9,5 miljoner invånare, som redan tagit emot tredje mest asylsökande i hela EU (efter Tyskland och Frankrike med betydligt fler invånare). De kommer till ett land där bostadsläget är svårt och arbetslösheten stor och integrationen inte fungerar. Den som tycker att det är humant och medmänskligt att fortsätta som om alla resurser är oändliga är fel ute.

Regeringen: ”Polisen ska prioritera utvisning av asylsökande”

Sveriges Radio rapporterar den 11 januari:

Regeringen kräver att polisen utvisar fler av dem som fått nej till asyl i Sverige, och inom kort kommer Rikspolisstyrelsen därför att uppmana samtliga polismyndigheter att prioritera frågan.

Redan för ett år sedan krävde regeringen just detta; det är konstigt att den ska behöva upprepa för Polisen att utlänningslagen ska efterlevas och att det ingår i Polisens uppgifter att tillse att de,  som enligt lagar och konventioner fått avslag på sina asylansökningar lämnar landet och inte stannar här illegalt. I första hand ska återvändandet ske frivilligt, i andra hand med polishjälp.

Sveriges Radio igen:

Det är stor brist på bostäder för asylsökande som kommer till Sverige. I Migrationsverkets egna boenden bor 12.000 personer som har fått avslag på sina asylansökningar. Omkring 7.000 av de ärendena har överlämnats till polisen som har till uppgift att verkställa utvisningar av dem som inte reser hem frivilligt.

Redan för drygt ett år sen uppmanade regeringen just polisen att prioritera utvisningsärenden av dem som är inskrivna i Migrationsverkets mottagande. I höstas gick rikspolischefen ut i ett särskilt brev till dem 21 polismyndigheterna.

Redan inför år 2012 angav regeringen i sitt regleringsbrev att:

Prioriterade områden för Migrationsverket 2012 är asylprövning och återvändande.

Ändå har antalet personer som vistas illegalt i landet inte minskat, snarare tvärtom…

Kommentar:
Ett humant och generöst asylsystem kan endast upprätthållas om alla delar av asylprocessen fungerar och stiftade lagar respekteras och efterlevs – alltså också denna del i 8 kap. 18 a § utlänningslagen:

Ett beslut om avvisning eller utvisning ska innehålla en tidsfrist inom vilken utlänningen frivilligt ska lämna landet (tidsfrist för frivillig avresa). Tidsfristen ska bestämmas till två veckor om utlänningen avvisas och till fyra veckor om utlänningen utvisas.

Ovanstående är således vad lagen anger: att en person som har fått avslag på sin ansökan om asyl eller uppehållstillstånd, inom två till fyra veckor ska lämna Sverige. Sker inte det så ska ärendet överlämnas till Polisen för verkställighet, vilket innebär tvångsutvisning.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.