• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2021
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Bedrägerier, lögner, förfalskningar

Klicka på bilden för att komma till pdf-dokumentet.

AsylbedrägerierJag har samlat ett urval – ett axplock – av alla de texter som publicerats här på bloggen genom åren om bedrägeri och förfalskning på asylområdet. Alltså ett urval, långt ifrån alla. Korta utdrag ur texter från november 2007  till juni 2016, en tidsperiod på nästan nio år med länkar till varje så att man kan läsa dem i sin helhet.

Det borde inte behövas en brasklapp om det självklara, men i det svenska åsiktsklimatet är det kanske bäst ändå att göra det: Nej, alla asylsökande ljuger inte. Nej, alla asylsökande bedrar inte. Nej, alla asylsökande har inte falska identiteter och falska asylhistorier. Bara väldigt många

Här är den första och den sista texten.

“Det finns en risk…” – 13 november 2007. Ur texten:

Samma svenska pass används flera gånger, av olika personer. Irakiska G-pass förfalskas, pass från EU-länder florerar på smugglarmarknaden och kan köpas med visering till eller uppehållstillstånd i något Schengenland. Det är människor av alla möjliga nationaliteter och med alla möjliga bakgrunder (också kriminella och terrorister) som tar sig till Sverige och lever här under falsk identitet. Långt ifrån alla är alltså ens irakier, som en del vill försöka få det att verka som. Och bland dessa finns också ”äkta” asylsökande – men vem kan veta vem som är vem och vem som är vad?

Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:

Texten fick mig att tänka på hur medier rapporterat och rapporterar om det svåra området asyl & migration. Och på att det har tagit så lång tid innan man på lite mer allvar tagit upp frågan om asylbedrägerier när det gäller dem som söker asyl som minderåriga utan att vara det, men också asylbedrägerier generellt.

Synpunkter, kommentarer, tillägg etc kan kommuniceras här.

© denna blogg. Vid citat ur texterna, vänligen länka alltid till originalinlägget.

Skärmavbild 2016-06-23 kl. 09.15.05

Nu ska jag lyssna på mannen från den andra verkligheten, den som politikerna inte låtsas finns

sveriges-flaggaIdag ska jag träffa honom. Mannen som ska berätta mer om ”det andra Sverige”, ett Sverige som jag i och för sig redan vet mycket om. Det blir att ta in ännu mera elände och galenskaper från det här märkliga landets andra sidor: den grå och den svarta. Den del av samhället där människor, som de flesta svenskar inte har en aning om att de är här eller vilka de är, kan leva hela liv i verkligt utanförskap: illegalt. I 17 år, som den person vars öde jag ska få berättat för mig idag, och många andra.

regeringskanslietriksdagenSlöa, slarviga, okunniga och ointresserade (dödssynder, anser jag, när man ska styra ett land!) politiker har låtit landet bli en ”safe haven”, inte för i första hand dem som behöver skydd och som är flyktingar enligt Genèvekonventionen, utan för dem som har andra agendor: kriminella som lämnar sina hemländer för att slippa avtjäna sina domar för mycket grova brott; personer som vill ett bättre liv; personer som vill ha ”gratis” sjukvård, det vill säga vård bekostad av svenska skattebetalare; påstått minderåriga, men ofta betydligt äldre unga män, inte sällan helt utan asylskäl; terrorister av det allra värsta slaget. Dem månar Sverige om, dem riktar svenska politiker sin välvilja mot, medan många äkta flyktingar säger sig frukta mer för sina liv i Sverige än de gjorde i sina hemländer. Dem – alltså de ovan uppräknade, inte de äkta flyktingarna – släpper svenska Migrationsverket in i landet och dem tvingas svenska folket försörja.

Jag ser inte fram emot mötet med mannen som ska berätta om personen som varit här i 17 år utan tillstånd. Jag tar del av så många historier som i ett annat land skulle få dess regering, riksdag och hela folk att resa sig och sätta stopp, men i Sverige händer ingenting. Eller, för att vara korrekt: ytterst, ytterst lite. Men så många har ingen att vända sig till och berätta och jag dokumenterar ju vansinnet för framtida forskning, så jag lyssnar på så många och så mycket jag orkar ta in. Också på den man jag ska träffa idag.

Det som gör det jobbigast är att jag inte har makt att förändra och att jag inte ens, trots alla dessa år av tydlig rapportering, lyckats få främst politiker men också journalister att förstå vad som pågår och hur fel det är.

Politiker, journalister, andra med samhällsintresse – egentligen varje svensk – borde läsa och ta till sig det som berättats av miggorna genom åren, och som finns mycket lätt tillgängligt. I ärlighetens namn bör dock också sägas att det finns de som har ”vaknat” inom journalistiken. En del av dem har jag haft kontakt med och de har, delvis tack vare miggornas berättelser, börjat rapportera mer realistiskt. Men fortfarande verkar det som om de flesta är rädda för att ens presentera fakta. Det är ett sjukt – på riktigt sjukt – förhållningssätt och torde vara unikt för Sverige: att tro att sanning och fakta är ”främlingsfientliga”. Jag har försökt förklara för många rädda svenskar att så inte är fallet, men de är så livrädda (ofattbart!), de tror på fullt allvar att de kan stämplas som just främlingsfientliga eller rasister eller islamofober om de yttrar sig kring de fakta som så många i Sverige försökt dölja och förtränga under decennier! Som om en sanning, ett faktum någonsin skulle kunna göra någon till främlingsfientlig, rasist eller islamofob!!!

I tio år har jag skrivit här på bloggen och i två böcker* (en tredje kommer under hösten) om de mest hårresande, vansinniga, horribla och groteska situationer, ärenden, öden på asylområdet i Sverige – till mycket stor del med hjälp av miggor som pendlat mellan hopp och förtvivlan – de senaste fem, sex åren mest förtvivlan. Det är bara att titta på de övriga nordiska länderna, så ser man ju att det är Sverige som skiljer ut sig och som allt mer utgör en fara för sig självt och sitt folk men också för andra runtomkring. Det är inte Danmark, Norge och Finland, där utlänningslagarna inte är mycket annorlunda än i Sverige, som utgör en fara. Det är inte i de länderna där asyleriet havererat, det är inte i de länderna som instabilitet och inre spänningar råder. Det är här. I Sverige.

Nu ska jag lyssna på mannen från den andra verkligheten, den som politikerna inte låtsas finns. Fortsättning följer.

Framsida miggbok 1 2008-2012Framsida miggbok 2012-mars 2014* Här kan de två delarna av Inte svart eller vitt utan svart och vitt laddas ner direkt som e-böcker för endast 40 kronor per bok (110 kronor resp 120 kronor i pappersformat).

© denna blogg.

En migga: ”Det man inte får glömma bort i detta sammanhang är att på den svarta marknaden säljs även de av Migrationsverket utfärdade resehandlingarna resedokument och främlingspass.”

Läs först Kraftfulla insatser eller tafatt skrivelse? på Svenska Dagbladets ledarsida.

En migga skriver:

Upp till tolv nya pass på ett år
profileNu kan man till exempel en gång i månaden anmäla att man har tappat sitt pass och varje gång få ett nytt pass utfärdat. Varje pass kan sedan säljas för upp till cirka 20.000 kronor.

När jagPass SVENSKT själv nyligen ansökte om nytt pass frågade jag tjänstemannen efter den aktuella siffran från det senaste året, alltså hur många pass som mest en person ”tappat” i de ärenden hon kände till. Hon svarade att den person som tappat flest pass har fått nio nya pass under ett år.

När jag sedan fyra dagar senare hämtade ut det nya passet ställde jag samma fråga till tjänstemannen som lämnade ut passet och han sade sig känna till att tio – tolv nya pass har lämnats ut till samma person under ett år.

Vem är det som har möjlighet att tjäna pengar på detta sätt?
Inte den som har ett vanligt svenskt namn och utseende. Men har man ett namn och ett utseende som är vanligt i Mellanöstern eller Nordafrika då kan den här typen av missbruk av svenska pass vara lönsam.

Varför har inget gjorts?
Det är känt av våra makthavare sedan minst 20 år tillbaka att detta missbruk förekommer, men inga åtgärder har vidtagits för att minska kriminella kretsars näst intill fria tillgång på svenska pass och problemet har ökat under det senaste decenniet.

I en motion till Riksdagen de 20 september 2012 uppmärksammade Kent Ekeroth (SD) problemet och i slutklämmen skrev han:

”Alldeles oavsett hur den bästa tekniska lösningen ser ut är det av största vikt att åtgärder vidtas omedelbart för att denna svarta handel med svenska passhandlingar ska förhindras. Jag vill därför att regeringen skyndsamt återkommer med förslag om detta.”.

Hur skyndsamt agerade Beatrice Ask, som var justitieminister då? Inte alls, men det var ett typiskt icke-agerande för den förra regeringen. Om man tiger, inte låtsas om eller bortförklarar samhällsproblemen och öser ut mer pengar så tror man att problemen ska försvinna.

Varför gjorde den förra regeringen ingenting med substans för att komma tillrätta med det att så många svenska pass anmäls förlorade? Kanske för att om man vill vara politiskt korrekt så erkänner man inte att de som satt i system att gång på gång tappa sina pass i stort sett alla är personer med invandrarbakgrund?

Förslag på enkla och icke-resurskrävande åtgärder som till stora delar löser problemet med att pass säljs

Huvudregel: För normal ansökningsavgift utfärdas högst två pass under en femårsperiod räknat från den dag då det första passet utfärdades. Under denna femårsperiod kan ett tredje pass eller fler pass utfärdas mot 90.000 kronor i ansökningsavgift per pass. Det blir då mindre attraktivt att ansöka om ett nytt pass när det kostar i storleksordningen något mer än vad kriminella kretsar som mest kan få betalt av slutanvändaren.

Undantag 1: De svenska medborgare som på ansökningsblanketten uppger att de har ytterligare medborgarskap får enbart ett svenskt pass utfärdat till normal avgift under femårsperioden räknat från den dag då det första passet utfärdades. De som tappar detta pass uppmanas att vid utlandsresor istället resa på pass som det andra landet/de andra länderna de är medborgare i har utfärdat eller kan utfärda.

Undantag 2: Kontroll mot folkbokföringsregistret ska alltid ske vid passansökan nummer två under femårsperioden, räknat från den dag då det första passet utfärdades. Om datum för förvärv av det svenska medborgarskapet inte är det samma som födelsedatumet måste sökanden visa dokument från det andra landet/de andra länderna med innehåll att han/hon efter ansökan har befriats från det andra medborgarskapet/de andra medborgarskapen för att till normal ansökningsavgift få ett svenskt pass nummer två utfärdat under femårsperioden.

Fler undantag behöver göras, till exempel ska de som har ett fullstämplat pass kunna lämna in detta och få ett nytt pass till normal ansökningsavgift.

Resedokument och främlingspass
FrämlingspassRapportering finns om att personer som sålt sina resedokument och främlingspass har fått upp till 30.000 kronor per styck. Dessa dokument är också mycket eftertraktade på den svarta marknaden.

Avslutning
Det här är några reflektioner som väckts i samband med kontakter med passmyndigheten och därefter.

Kommer den nuvarande regeringen att visa handlingskraft kring dessa problem?  Det är tveksamt.

Kommentar: Sedan 2007 har det här på bloggen skrivits om bedrägerierna med svenska pass. Det är det nionde året nu som miggor, jag själv och andra tar upp detta stora problem, som tyvärr den förra regeringen totalt struntade i. Genom regeringens underlåtenhet har Sverige under dessa år släppt in mängder av falska asylsökande utan skyddsbehov, falska minderåriga, kriminella, terrorister och underlättat allehanda annan kriminell verksamhet.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

Be my guest # 107: Thomas Gür

Thomas Gür, foto Åke GunnarssonThomas Gür är företagare och författare.

Hur Justitieutskottets borgerliga majoritet stoppade lagstiftning om ”borttappade” pass 2010
och Moderaterna accepterade detta

Jag har sedan en tid undrat över vad som hände med det ursprungliga moderata förslaget från 2009 att få bukt med att svenska pass uppenbarligen medvetet, systematiskt och många gånger repetitivt ”förloras”, för att säljas på marknaden för falska pass. Varför kom aldrig regeringen Reinfeldt att agera i denna fråga som ledande politiker i det parti som dominerade den regeringskoalitionen, kom att initiera? Varför har vi fortfarande inte en lag som tydligt avser att förhindra detta missbruk?

Efter att ha förgäves sökt svar, genom att leta efter artiklar eller rapporter som kunde bringa klarhet i detta, beslutade jag mig för att leta själv. Kvällen den 26 januari, företog jag en ”skrivbordsundersökning” vilken tog mig mindre en halvtimme att genomföra och därefter författa, i form av den FB-uppdatering som jag kopierat in nedan.

Denna uppdatering är givetvis långt ifrån fullständig angående de politiska turer som ägt rum och den ger inte heller svaret på frågan varför det gick som det gått med detta förslag, alltså att det hamnade på hälleberget. Likväl tror jag att detta är det hittills mest systematiska försök som gjorts för att beskriva vad som på det politiska fältet hände med lagförslaget – fröet föll på klippan..

Bara detta är ett underbetyg åt svensk politisk journalistik.

En defekt, som jag också skriver nedan, i en av statsmaktens mest centrala funktioner, blir, trots att de uppmärksammats, inte åtgärdad år efter år, och varken den lagstiftande eller den granskande statsmakten reagerar över detta. Det är för sorgligt…
————
facebookFB-Uppdatering av den 26 januari 2015

Här följer en sedelärande politisk historia om de ”förlorade” svenska passen och vad riksdagen velat göra åt den saken:
————
Hösten 2009 motionerade moderaten Elisabeth Svantesson om att riksdagen borde bry sig om frågan.

Pass SVENSKT”Det borde inte vara möjligt att gång på gång förnya sitt pass. Istället måste Sverige börja ogiltigförklara borttappade pass, vilket tekniken i dag medger… Dessutom måste, i samband med utfärdandet av ett nytt pass, noteringar ske över hur många pass en person har haft. Det naturliga måste vara att en polisutredning görs efter ett visst antal förlorade pass innan ett nytt utfärdas.”
(Försvårande av möjligheten till passfusk)

Ganska naturligt eftersom hon dessutom tillsammans med partikollegerna Tobias Billström och Ulf Kristersson hade skrivit en artikel – Ta medborgarskapet från kriminella invandrare – i DN Debatt om denna fråga redan i februari samma år. De hade på sitt partis uppdrag utrett bland annat denna fråga.

Riksdagens justitieutskott fick Svantessons motion till sig och svarade på den så här:

”Utskottet kan mot bakgrund av vad som redogjorts för ovan konstatera att en rad olika åtgärder vidtas för att minimera risken för missbruk av rätten att erhålla pass. Utskottet anser att något initiativ inte bör tas från riksdagens sida och avslår motion Ju252.”
(Justitieutskottet betänkande 2009/10:JuU13 Polisfrågor)

Notera sålunda, riksdagens då borgerliga majoritet avslog denna motion av Svantesson, som gjorde ett särskilt yttrande till protokollet, men vad hjälpte det.

Fyra år senare, 2013, kunde tidningarna åter berätta att den olagliga handeln med svenska pass fortsatt pågick. (Olaglig handel med svenska pass ökar, DN 29 september 2013).

Nu idag, finns det sedan hösten 2014 ännu en motion till riksdagen, denna gång av folkpartisten Johan Pehrson om att det måste göras något åt de ”förlorade” svenska passen: Motion 2014/15:653 Skärp reglerna för svenska pass. Denna motion har ännu inte behandlats av justitieutskottet.

————
En kommentar: Under de 35 år som jag deltagit i och följt svenskt samhällsdebatt har jag sett åtskilligt med inkompetens, slarv och politiskt klåparmentalitet. Men det här tillhör nog mina topp tio i denna genre. Riksdagen och regeringen har slarvat bort, förlorat (i likhet med passen), fem år på denna fråga nu, från DN-artikeln i februari 2009.

Hur en borgerlig majoritet i kammaren, en borgerlig regering och ett moderat styrt justitiedepartement kunnat ta så lätt, så fjärderlätt på denna fråga, övergår mitt ringa förstånd.

© Denna blogg och författaren.

Jag skrev om bedrägerierna med svenska pass redan för snart sju år sedan…

Pass SVENSKTFinskt pass 2Läs bland annat 170 000 svenska pass på drift (SvD 28 mars 2014) och Ask vill utreda försvunna pass (SVT 29 mars 2014, samt regeringens senkomna meddelande (som borde ha kommit för sju pr sedan, eller ännu tidigare…): Uppdrag att överväga åtgärder för att motverka missbruk av svenska pass. Regeringen verkar tro att det här är ett nytt fenomen – synd att den inte läste min blogg och de tidningsartiklar som skrevs kring detta enorma problem för snart sju år sedan… Notera också regeringens överdrivet mesiga och icke-förtroendeskapande försiktiga ordvalet överväga åtgärder”…

Apropå att regeringen först nu börjar vakna till när det gäller passbedrägerierna – som verkligen inte ens behöver utredas eftersom fakta redan finns på bordet och det för en ansvarstagande justitieminister bara är att skrida till verket och skärpa kontrollen, som i andra länder –  vill jag påminna om vad jag bland annat skrev den 12 november 2007, alltså för snart sju år sedan, i inlägget En kvarts miljon svenska pass är förkomna eller stulna – Sverige: lär av Finland! (klicka gärna på länken och läs hela texten!)

Vad man i Sverige har gjort är att förstöra asylrätten! Vi har inte längre någon aning om vilka som kommer hit, vilka nationaliteter de egentligen har, vilka som är släkt med varandra, om en del är terrorister eller grovt kriminella. Hur ska vi då veta vilka som behöver asyl eller skydd i Sverige? Det här är en katastrof för alla dem som behöver skydd, och en katastrof som kommer att få mycket långtgående och svåra följder för landet. Och ingen i detta land klarar av att göra något åt det! Vi kan lika gärna slopa asylprocedurerna och ta bort alla invandringsregler och öppna gränserna för alla som vill komma hit. För så är det redan nu, i praktiken.
250 000 svenska pass är anmälda förkomna eller stulna. Det är otroligt många, en kvarts miljon! Ett ganska stort antal av dessa pass tillhör människor som fått asyl och så småningom medborgarskap i Sverige. När personen ifråga anmält att passet är borta får han ett nytt. När han anmäler att även det passet ”förkommit” får han ett nytt igen. När han, för tolfte eller femtonde gången anmäler att han ”tappat sitt pass” så får han ett nytt pass…
———-
Sverige, lär av Finland:
I Finland (med fem miljoner invånare mot Sveriges nio miljoner) förkommer eller stjäls ca 7.000 finska pass per år. 2.000 av dem kommer tillrätta, det faktiska antalet förkomna pass är således 5.000. De förkomna finska passen makuleras omedelbart och stryks ur passregistret och kan inte användas över Schengen-områdets yttre gräns.

Den 15 november (för 6,5 år sedan), skrev jag om att I Finland kan man inte, som i Sverige, få ut hur många nya pass som helst… bland annat:

I Sverige kan en och samma person få ut 12, 15 svenska pass utan att något händer. På det sättet uppmuntrar, enligt min mening, Sverige människor i deras brottsliga gärningar. Alla vet att inget händer hur många gånger de än falskeligen tillskansar sig det dokument som i de flesta andra länder (s.k. i-länder åtminstone) ses som en av de viktigaste och mest värdefulla handlingarna. Varför är skillnaderna så stora mellan Sverige och Finland?

Den 27 november 2007, för 6,5 år sedan, skrev jag också den här texten:  Om svensk slapphänthet vad gäller svenska pass .

Den 12 december 2007, också för 6,5 år sedan, skrev jag texten: Varför stoppar Sverige inte handeln med svenska pass? Går det i Finland så borde det gå även här… Citat ur inlägget, som bör läsas i sin helhet:

Kanslirådet Jan Sadek på utrikesdepartementet uttrycker sig betydligt rakare:

”Flertalet av de som upptäcks med falska handlingar kommer från Irak och då är väl Istanbul en lämplig väg. Men pass som säljs på plats i Istanbul är förmodligen bara en rännil av de problem som polisen har i Sverige med pass som skickas ner till Irak och Turkiet.”

Men – och det här är det märkliga med Sverige – så här säger säger polisintendent Staffan Tilling på Rikspolisstyrelsen:

”Tyvärr kan vi med dagens lagstiftning inte göra någonting åt det här problemet. Vi kan inte vägra att lämna ut pass oavsett hur många gånger någon tycks ha tappat sitt”.

Nog är det ju märkligt att man ”misstänker” ett omfattande bedrägeri med svenska pass och att man också kan räkna ut att människor tjänar stora summor på handeln med passen, men att man ändå fortsätter att lämna ut pass oavsett hur många gånger folk än ljuger om sina ”tappade” pass! Varför i hela fridens dar låter man i Sverige detta ske och bara står och slår hjälplöst ut med armarna och säger att det inte går att stoppa? Varför gör man inte som till exempel i Finland?

Den 24 juni 2008 (för snart sex år sedan) , skrev jag inlägget På tiden – regeringen ska sätta stopp för missbruket av svenska pass! Läs också den texten och förundras över att åren bara går och man i Sverige inte gjort något åt de allvarliga brott så som passbedrägerier är.

framsida_miggorOch – som miggorna också berättat här i snart sju år – det finns massor av människor här i landet som kommit hit på falska handlingar (inte minst de ”förkomna” svenska passen…) och som vi inte har en aning om vilka de är och varför de är här. När ska också det börja tas upp av regeringen? Här på bloggen har miggorna som sagt rapporterat om asylbedrägerier i sju år, hur många år till ska de behöva göra det innan regeringen lyssnar på deras berättelser?

Läs Inte svart eller vitt utan svart och vitt som innehåller miggornas berättelser åren 2008-2011 samlade i bokform (beställ här)! En uppföljare till den kommer i april och omfattar åren 2012-mars 2014.

© Gäller alla mina texter. Vid citat var vänlig ange källan!

 

”Det borgerliga Sverige används som skräckexempel i norsk valrörelse.”

”Det borgerliga Sverige används som skräckexempel i norsk valrörelse”, skriver SVT på sin sajt för Agenda den 8 september. Det handlar om privatiseringarna som på ett otillständigt sätt berikar vissa med hjälp av skattemedel, vilket är unikt för Sverige, men också – även om det inte nämns i Agenda (vem är förvånad?) – om hur det ser ut på asylbedrägeriområdet och på ”integrationen” som är så gott som icke-existerande.

I Norge, till skillnad från i Sverige, skriver och talar man öppet och rakt om inte bara det positiva med asylinvandringen utan också om det negativa.

Aftenposten logoI Aftenposten den 8 september berättas under rubriken Kriminelle asylsøkere: Kjøper falskt norsk asylsøkerbevis for 1500 kroner om just de. Kreativiteten när det gäller att försöka lura norska myndigheter (och ingen tror väl att samma sak inte sker i Sverige=!) når ständigt nya höjder. Påhittigheten tar aldrig slut. I Norge skriver man om det, i Sverige har en praxis skapats som går ut på att helst inte någonsin rapportera om kriminellas nationalitet och inte heller om hur asylbedrägerierna ökar och hur de går till. Om en del av dessa kan man läsa i miggornas berättelser här på bloggen, men sällan (nästan aldrig) i svenska medier.

Aftenposten:

De falska asylsökarbevisen används till att lura arbetsgivare, myndigheter och polisen. Bakom en identitet gömmer sig många människor som vistas illegalt i Norge.

Nu varnar Polisens utlänningsenhet för den storstilade svindeln. Polischefen Stein Arnesen, Polisens utlänningsenhet:

– Det förekommer en omfattande omsättning av totalt falska asylsökarbevis, speciellt i Oslo. Dessa handlingar visas ofta för polisen i olika kontrollsituationer. Väldigt få har reagerat på att de är förfalskade.

På ytan ser de ut som äkta dokument, utställda av Polisens utlänningsenhet, som visar att man är asylsökande i Norge och väntar på beslut från Utlendingsdirektoratet eller Utlendingsnemnda.

För 1500 till 4000 kronor kan man köpa ett bevis på att man är asylsökande i Norge, ett dokument som ser ut att vara utställt av polisen. Ett 40-tal personer med dessa falska dokument har upptäckts hittills.

– De falska asylsökarbevisen har i stor grad använts av afghanska medborgare, och i någon grad av pakistanier. Några har fått avslag på sina asylansökningar, andra har redan sökt uppehållstillstånd i andra europeiska länder, särskilt Italien och Grekland, säger Arnesen.

En afghansk medborgare med uppehållstillstånd i Italien, greps med 15 falska bevis. Många av de falska asylsökande har alltså redan sökt asyl eller uppehållstillstånd i Grekland, Spanien och Italien, men finanskrisen har fört dem hit där möjligheterna att tjäna pengar i Norge är mycket bättre.

Vad man i Sverige inte förstår – och det är svårt att förstå varför regering, riksdag, myndigheter, media i Sverige faktiskt inte förstår -är  att den märkliga kultur som skapats inte, på riktigt inte, gynnar någon! Inte svenskarna, inte invandrarna, inte politikerna, inte medierna. Varför den svenska undfallenheten och ordmärkarkulturen inte gynnar

  svenskarna = för att de ser när kejsaren är naken och börjar förakta politikerna som inte tycks se det (eller som inte låtsas se det)
  politikerna = allt färre hyser någon som helst respekt för dem och de kommer därför att helt förlora sin legitimitet att styra och ställa med hänvisning till att de är ”förtroendevalda”.
  asylinvandrarna = för att de börjar ses med mer och mer skepsis och ogillande av svenskar och ”gammelinvandrare” som vet att Migrationsverket långt ifrån alltid gör utredningar om identitet och nationalitet på dem som kommer hit och att man därför inte kan ha en aning om vilka som är bedragare, kriminella, terrorister, vilket är förödande och sliter sönder samhället.
  politikerna = för att de tappat – och fortsätter att tappa – enormt mycket i trovärdighet och inte lär få förnyat mandat av folket vid nästa val om de inte slutar upp att hymla och undanhålla fakta från dem de vill ska rösta på just deras parti! (Lär av Norge och andra länder!)
  medierna/journalisterna = för att de ofta är dåligt pålästa och ovilliga att rapportera och berätta allsidigt och sanningsenligt om den största förändringen i Sveriges historia och ett av de absolut dyraste samhällsområdena i landet: asylinvandringen.

Notera – jag upprepar detta likt en papegoja eftersom alla inte förstår eller vill förstå – att det inte handlar om något annat än att man ska rapportera hur det ser ut i verkligheten. ”The truth, the whole truth and nothing but the truth, so help me God!” Ingenting, absolut ingenting annat. Och om att ifall medierna och politikerna behandlade folket som myndiga individer, kapabla att tänka själva och bilda sig egna uppfattningar utifrån sanningsenlig rapportering och information, då skulle kanske tilliten, tilltron till dem kanske långsamt öka. Och det skulle kunna fattas viktiga politiska beslut på verklighetsgrund i stället för på lösan sand.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

En bloggläsare: ”Men ska inte Sverige styras av en regering och en riksdag och inte av en klick journalister och debattörer?”

Så här är skriver en bloggläsare i ett mejl, med anledning av texten ”Land ska med lag byggas”:

Apple MailKanske glömmer du och många andra – och det förvånar mig att ingen tagit upp det – att väldigt många som vistas i landet illegalt är antingen kriminella för egen del eller del i organiserad brottslighet. De har varken sökt asyl en gång eller kommit på arbetskrafts- eller turistvisum, de har helt enkelt tagit sig in i landet illegalt enbart i syfte att begå brott.

Tunisiern som rånade en man på tunnelbanespåret och sedan lämnade honom att bli överkörd (som dessutom visar sig troligen ha begått mord i Frankrike innan dess) var en sådan person. Det är bara att åka över Öresundsbron med avsikten att begå brott. Dessa människor kan syssla med stölder, trafficking och narkotikahandel.

Varför har debatten kommit att handla om att alla som är i landet illegalt har blivit nekade att stanna fast de haft flyktingskäl, när människor som har flyktingskäl faktiskt får asyl (även om misstag kanske kan begås)? Men varför är polisledningen så otroligt feg? Och varför är politikerna så fega att de inte vågar säga detta ovanstående? De borde ju bara lugnt och sakligt förklara hur det ligger till.

På den senare frågan är jag nästan benägen att svara att det är journalister och högröstade debattörer som styr det här landet. Politikerna är helt beroende av vad journalisterna skriver om dem och, skulle jag säga, inbillar sig att de måste framstå som ”goda” i artiklarna. Men ska inte Sverige styras av en regering och en riksdag och inte av en klick journalister och debattörer?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.