Finland. Migri. Om den finländska asylhanteringen. Del 1.

Läs först texterna Finland. ”Asylresa” till Helsingfors (27.9 2016) och Finland. Det finns inget ”muslimskt civilsamhälle”, bara ett finländskt(1.10 20126).

Vi är fem opinionsbildare från Sverige på ”asylresa” i Helsingfors. På eftermiddagen den 27 september tar Migri – så kallas Migrationsverket i Finland – emot oss på sitt kontor på Bryggerigatan 2 A.

Det är en imponerande samling experter och sakkunniga med generaldirektör Jaana Vuorio i spetsen, som hälsar oss välkomna: Hanna Helinko, direktör för enheten för juridisk service och landinformation; Tirsa Forssell, chef för resultatområde juridisk service och stödtjänster, asylenheten; Hanna Kautto, kommunikationschef, enheten för kundrelationer och kommunikation; Matias Kallio, överinspektör, asylenheten; Olli Snellman, chef för resultatområde, mottagningsenheten och Tuomas Koljonen, specialsakkunnig, enheten för juridisk service och lansinformation.

Vi hälsas välkomna av generaldirektören som uppskattar att vi är där och nämner att Migri har haft besök från andra länder, bland annat Norge. Men ingen svensk journalist eller opinionsbildare och inga politiker från Sverige har varit där, inte en enda.

Vi är således de första och de enda från Sverige som besökt Migri.

Ointresset från svensk sida är inte särskilt förvånande, självtillräckligheten hos svenska medier och politiker är skriande och är man så nöjd och belåten med Sveriges sätt att hantera den största kris som drabbat landet i många mannaminnet, ja då behöver man ju knappast åka till Finland för att lära sig något. Trots att den ordning och reda, den effektivitet och det välfungerande system som existerar där torde kunna fungera förebildligt till och med för länder med betydligt mindre ”utmaningar” (svensk omskrivning för ”stora problem”) än Sverige.

Rummet, möblerna, kaffekopparna, själva miljön skulle lika gärna kunna vara Sverige, där märks ingen skillnad. Men så snart Migris personal börjar prata är det nästan som att förflyttas till en annan planet. Bemötandet är respektfullt och seriöst och yrkeskunskaperna självklara. Presentationerna av olika områden inom asylprocessen genomförs professionellt och utan åthävor, sakligt, tydligt och korrekt. Generaldirektören sitter med under hela det drygt två timmar långa mötet och är hela tiden också andligt närvarande och genuint och positivt intresserad av vad hennes personal säger och vi får höra och av  vilka frågor vi ställer.

Tirsa Forssell, chef för resultatområde juridisk service och stödtjänster vid asylenheten börjar. Som finlandssvensk talar hon svenska och även om en del begrepp och ord skiljer sig från de sverigesvenska är det lätt för alla att följa med och förstå vad hon talar om. Till stöd för sina ord har hon en utmärkt Power Point-presentation som också – utan krusiduller – tillställs oss för information dagen efter. Hon talar om asylprocessens förlopp. Och det skiljer sig rejält från det svenska asylprocessförloppet. Presentationen innehåller följande delar:

1. Mottagande och registrering av asylansökan
2. Automatisk sållning av asylsökningar
3. Utredning av identitet, inresa och resrutt
4. Bokning av asylsamtal
5. Asylsamtal
6. Beslutsfattande
7. Delgivning av asylbeslut och överklagande

Polisen eller Gränsbevakningsväsendet tar alltså emot asylansökan och anhängiggör (inleder) ärendet i utlänningsregistret (UMA-systemet, se faktaruta i slutet av texten) och öppnar samtidigt inkvarteringsärendet i det elektroniska systemet. Därefter registreras basuppgifterna, man tar fingeravtryck, gör sökningar i olika datasystem (Eurodac osv.) och den asylsökandes identitetshandlingar kontrolleras och så görs en automatiskt sållning, till exempel till Fast track.

Följande sållningskriterir finns:

•  Interna förflyttningar inom EU
•  Fast track
– Personer som tagna i förvar/fängelse
– Nya ansökningar av samma person (efter negativt beslut)
– EU-medborgare
– Säkra ursprungsländer
– Asylorsaken endast ekonomisk eller hälsomässig

•  Dublin (träff i Eurodac eller VIS, familjeband inom medlemstaterna)
•  Dublin ensamkommande minderåriga
•  Personer som uppvisat identitetshandlingar
•  Övriga (personer som inte uppvisat identitetshandlingar)
•  Sårbara grupper

Så sållas de olika typerna av ärenden och först därefter börjar den faktiska asylhanteringen, asylprocessen.

Fortsättning följer snart i texten Finland. Migri: Om den finländska asylhanteringen. Del 2.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

© denna blogg. Vid eventuella citat eller annan användning av innehållet i denna text, vänligen länka till originalinlägget. Det gäller även svenska journalister.

Bidrag för att oavlönad tid ska kunna avsättas för inhämtning av kunskap och fakta och för rapportering på asyl- och andra samhällsområden tas tacksamt emot via Swish eller PayPal, se högst upp i högerspalten.

En tidigare statsminister ville brännmärka de svenskar som talade illa om Sverige utomlands. Den nuvarande åker utomlands och klagar på sina landsmän.

Klicka på textrutan för att koman till artikeln i Financial Times (på engelska).

Sveriges statsminister beskriver sina landsmäns dysterhet som ”overklig”

Sweden’s economy may be booming and its authorities may have stemmed a massive influx of refugees but prime minister Stefan Lofven is getting little of the credit.

Sweden, says Mr Lofven, is a country where “it is as if everything is going in the wrong direction”.

Så börjar en artikel i brittiska Financial Times, publicerad den 12 april 2016, där Stefan Löfven uppvisar och uttalar en monumental oförståelse för svenskarna och deras syn på samhället. Ur artikeln:

Men Stefan Löfvens center-vänster regering förblir impopulär mitt i en flyktingkris där ett land med 9,6 miljoner invånare tog emot 163.000 asylsökande år 2015. Löfven säger att hanteringen av den största flyktingkrisen sedan andra världskriget är ”overklig”.

Men sedan säger han att:

Det mest overkliga är att alla siffror går åt rätt håll, men allmänhetens bild är att allt i Sverige går åt fel håll. Det handlar inte om att de är rädda för flyktingkrisen, utan att allting helt enkelt går fel.

OBS! Jag kan har översatt FT:s text korrekt, men kan själv inte tala om ”flyktingkris” eftersom en stor andel av de hitkommande knappast är flyktingar eller ens asylberättigade.

Siffrorna må peka uppåt, men det hindrar ju inte att folkets förtroende för regeringen minskar. Det har statsministern inte kapacitet att förstå, han verkar i stället mena att svenskarna är korkade som inte tänker som han. Det  här är både den här regeringens och den tidigare regeringens stora problem: att de tror att det är ”siffrorna” som ska avgöra hur folket upplever tillvaron, livet, tryggheten eller otryggheten i landet. Och det är en lika stor kris som migrantkrisen.

Stefan Löfven och alla andra som styr – eller har ambitioner att styra – landet Sverige, måste på något sätt börja bli lite mer lyhörda. Lite mer förstående för hur det folk som deras varje beslut drabbar eller gynnar, tänker och känner. Att inte förstå att tilliten till politiker som vägrar att se hela verkligheten sjunker, är mycket allvarligt. Att inte inse att det är väldigt många som upplever att de styrande sviker dem som bott här i generationer och vilkas förfäder ”byggde landet starkt”, ord som många partipolitiker inte missar att använda dagligen och stundligen, gör att de bäddar mycket obekväma sängar för sig själva att ligga i.

Att landets statsminister beklagar sig i utländska medier över att – indirekt är det ju vad han gör – han har så korkade landsmän att de inte begriper att allt är frid och fröjd eftersom ”siffrorna pekar uppåt”, är illa. En tidigare statsminister ville brännmärka de svenskar som talade illa om Sverige utomlands. Den nuvarande åker utomlands och klagar på svenskar. Sorgligt.

Tillägg. Efter att ovanstående skrivits, ser jag att Dagens Industri publicerat en text om Löfvens utspel i FT under rubriken Stefan Löfven: ”Alla siffror går åt rätt håll”. Ur texten:

”Men vad som är ännu mer surrealistiskt är att alla siffror går åt rätt håll, men bilden som allmänheten har är att landet är på väg åt fel håll. Det handlar inte bara om att de är oroliga över flyktingkrisen, det är som om allt går åt fel håll”, säger han till FT.

Dagens Industri har också publicerat en ledare – Att gnälla i Financial Times ger ingen respekt. Ur texten:

Mot bakgrund av dessa starka siffror klagade statsminister Stefan Löfven i Financial Times (FT) i går över att det är ”surrealistiskt” att det inte går bättre för S i väljarundersökningarna när alla siffror pekar åt rätt håll.

© denna blogg.

 

 

En migga: ”I tider av kris borde man kavla upp ärmarna och jobba med kärnfrågorna, dvs utreda och fatta beslut i ärenden om uppehållstillstånd och inte skapa en massa onödiga ”kringkringuppdrag”.

En migga skriver – apropå texten Synden straffar inte sig själv. Inte för ex-generaldirektörer som fått sparken om att Migrationsverket har utsett Angeles Bermudez-Svankvist till verksamhetsutvecklare för organiserad sysselsättning för asylsökande under 2016:

Visst är det bra att de asylsökande får något att göra om dagarna eftersom väntetiderna är så långa men man blir galen på alla dessa kringfunktioner och överbyggnader som myndigheten skapar.

Om man fokuserade på att se till att ärenden blev avgjorda så vore inte väntetiden två år. Myndighetens personal ska i första hand avgöra ärenden, men det verkar nu mer som en bisyssla. Om fokus låg på prövning av ärenden så att resurserna hamnade där istället för som nu i mottagningssystemet så skulle inte Bermudez-Svankvist behövas.

Vi har fått en enorm toppstyrning där ingen törs ta initiativ till någonting utan man inväntar order från högre ort. Varje region har byggt upp egna staber med regionchef, kanslichef, sektionschefer och enhetschefer. Enhetschefernas uppdrag är att verkställa beslut. Problemet är att besluten ändras hela tiden. Det som gällde förra veckan gäller inte den här veckan osv.

Och så har vi en jättestor Kvalitetsavdelning. Fråga mig inte vad de gör, för det når aldrig ner till mig. Kvalitén i beslutet får jag stå för själv. Jag tror att deras stora insats har varit att vi i princip återgår till den organisation som var innan 2006, nämligen att man sorterar och hanterar ärenden efter deras beskaffenhet. En självklarhet kan man tycka. Ingen verkar dock veta när detta ska börja praktiseras.

I tider av kris borde man kavla upp ärmarna och jobba med kärnfrågorna, dvs utreda och fatta beslut i ärenden om uppehållstillstånd och inte skapa en massa onödiga ”kringkringuppdrag”. Och hur i hela fridens namn kan man komma på att driva ickeproduktiva försöksverksamheter, omorganisera och  engagera sig i att ”skapa strukturer och kanaler för att ta till vara det engagemang som finns bland frivilligorganisationer och privatpersoner” i dessa tider?

Jag önskar någon nationalekonom var intresserad av att titta närmare på hur myndighetens pengar används. Som det görs nu så blir varje ärende ruskigt dyrt för skattebetalarna.

Kommentar: Miggorna fortsätter – oförtröttligt – att rapportera. sansat, klart, tydligt. Och viktigt. Men lyssnar någon?

© denna blogg.