Första advent

Advent inleds fjärde söndagen före jul och varar till och med julafton. De fyra söndagarna fram till jul benämns vardagligt första, andra, tredje och fjärde advent, eller mer korrekt första, andra, tredje och fjärde söndagen i advent. När juldagen infaller på en söndag, blir adventstiden lång jämfört med om juldagen infaller en måndag. Tiden fram till julafton räknas ned på olika sätt beroende på tradition. På norra halvklotet är det årets mörkaste tid och många hem rymmer under den här tiden en adventsljusstake med fyra, vanligtvis levande ljus, där ett ljus tänds för varje söndag i advent som passerats.

Som förebud inför julen hänger många också upp adventsstjärnor i sina fönster under adventsperioden i december. Någon gång under 1880-talet hängdes den första adventsstjärnan upp i Tyskland. Det tog cirka 50 år för traditionen att nå Sverige. Nuförtiden är de flesta adventsstjärnorna elektriskt upplysta.

Stjärnan symboliserar Betlehems stjärna, den stjärna som visade vägen för de österländska stjärntydarna (de tre vise männen) till det nyfödda barnet Jesus, i ett stalls krubba. I dag används stjärnorna för att sprida julstämning och längtan till julen.

Kyrkoåret börjar första advent och så här skriver Svenska kyrkan bland annat på sin hemsida om sin kalender, kyrkoåret och advent:

Tända ljus lyste upp den mörka vägen

De adventsljusstakar vi har i våra fönster har inte någon koppling till bibeln. De kommer i stället av en gammal tradition, då folk tände ljus i fönstren på juldagens morgon. Det gjorde man för att lysa upp vägen för dem som gick eller åkte till julottan, den gudstjänst som börjar tidigt, innan solen har gått upp.

Så är det, så har det ”alltid” varit, så är traditionen i våra länder här uppe i norr och så gott som i hela Europa. Vare sig vi är aktivt eller passivt kristna, eller inte ser oss som troende alls, så har advents- och julfirandet så långt vi kan minnas hört till de flestas självklara traditioner. En del firar med kristna förtecken, andra tar fram ljus och stjärnor enbart för att lysa upp den allra mörkaste årstiden. Jag önskar alla läsare en riktigt

god och fridfull första advent!

 

Om konflikter i Konflikt

Klicka på textrutan för att komma till programmet.

Jag lyssnade på programmet Konflikt i Sveriges Radio.

Programmet är ett vällovligt, nog så ambitiöst försök att i någon mån belysa och diskutera de konflikter och problem som uppstår när massor av människor av olika etniciteter, språk, religiösa och kulturella bakgrunder under kort tid kommer till ett litet, lugnt och fredligt land med ett folk som inte alls är vant vid att hantera konflikter. De kommer hit från icke demokratiska länder utan fungerande samhällssystem och där gamla klan- och hedersbegrepp är i högsta grad levande och där konflikter kan lösas med våld.

Var och en kan själv lyssna på programmet och bilda sig en egen uppfattning om vad som sägs, och kanske också i viss mån om vad som inte sägs. Så här tänker jag, och då fokuserar jag i första hand på avsnittet som handlade om konflikter på asylboenden och att kristna asylsökande trakasseras av islamister. I det avsnittet medverkade Nuri Kino, journalist men idag främst företrädare för organisationen A Demand For Action (som han grundade för snart två år sedan) och Mikael Ribbenvik, ställföreträdande generaldirektör och operativ chef på Migrationsverket. Ämnet de diskuterade hade rubriken:

Behövs det särskilda boenden för kristna? Är det ens förenligt med svensk lag? 

Båda debattörerna var överens om att det finns problem på asylboendena, både på grund av den stora trångboddheten och den långa väntan på beslut i asylärendet; men också på grund av olika bakgrund och fientligheter som man (givetvis) har med sig från sina hemländer. Nuri Kino framhöll det problem som han också skrivit flera artiklar om (se nedan), nämligen islamisters trakasserier, hot och regelrätta våld mot kristna asylsökande. Kristna asylsökande som ju flytt från just islamisters våld och nu tvingas bo på samma boende som sina plågoandar, inte sällan rentav i samma rum, vilket inslaget med de två kristna kvinnorna i programmet visade.

Och det är här som det händer, det som gör att man inser att Sverige riskerar att bli ett nytt våldsamt ”Mellanöstern” i Norden (till skillnad från sina nordiska grannländer). I Sverige finns ingen djup kunskap, ingen egen känsla för vad krig och svåra konflikter är och för hur länge (flera generationer) minnet av det lever kvar, vilket finns i de tre övriga nordiska länderna.  Svenskarna kan därför inte i sitt innersta känna – och nu talar jag om just att känna – hur det är att ha varit utsatt och även att ha utsatt andra människor för förföljelse och dödande. Det är därför Nuri Kino och Mikael Ribbenvik inte når fram till varandra och får stå som symboler för ”svenskarna” och ”vi andra”. Så här:

Nuri Kino förordar särskilda boenden för trakasserade asylsökande kristna.
Mikael Ribbenvik säger absolut nej.

Mikael Ribbenviks inställning är ungefär att:

Vi kan inte ha separata boenden för människor på grund av att de har olika religion, vi separerar inte människor på det sättet i Sverige.

Han tror att den svenska ”värdegrunden” och det eviga tutandet om ”alla människors lika värde” är något heligt och oomkullrunkeligt. Så inte ens när kristna hotas som de två kvinnorna gav en glimt av i programmet, vill man rucka på dessa heliga svenska principer. Ens om det innebär stort lidande och även livsfara för – i detta fall – kristna som flytt hit. För det är ju, enligt Ribbenviks och många andra svenskars syn, diskriminering. Och diskriminering är bland det värsta man kan bli anklagad för att medverka till, därför får de kristna hellre fara illa än att man låter dem bo tryggt.

Nuri Kino framhåller däremot att:

Vi måste ha separata boenden för kristna asylsökande eftersom de hotas och trakasseras och även utsätts för våld av islamister på asylboenden i Sverige. Det är inte acceptabelt att de ska tvingas leva i skräck bland de människor de har flytt ifrån.

Hans utgångspunkt är att människors hälsa och liv ska skyddas och vidhåller att separata boenden måste inrättas.

Kommentar: Ribbenvik och andra med hans åsikt ställer ”den svenska värdegrunden” och det ständigt upprepade ”alla människors lika värde” mot Kinos och andras ”människors liv måste skyddas, det går före allt annat”.

Det finns inget som helst ”diskriminerande” eller på annat sätt orätt eller fel i att ha separata boenden för asylsökande som kommer från konfliktområden där en grupp människor flyr från en annan. Det ska vara tydligt och klart att det gäller under asylprocessen, inte när/om man får uppehållstillstånd. Under den nu mycket långa asylprocessen måste man i Sverige (som i andra länder) sätta in skarp samhällslära på alla asylboenden med obligatorisk närvaro. Personer med kunskap och auktoritet måste förmedla det svenska samhällets grundvärderingar och det måste sägas klart och tydligt att den som inte är beredd att omfatta dem inte har i detta land att göra. De kan inte bli en del av landet om de inte inser och tar till sig just det som Ribbenvik och andra framhåller, att alla har rätt att vara sig själva, att vi har religionsfrihet och att alla har rätt till sin tro, att män och kvinnor är jämställda och jämlika, att det är förbjudet att slå sina fruar (!) och sina barn etc, etc, etc.

Men fram till dess att de som söker asyl får beslut om utvisning eller uppehållstillstånd – vilket kan ta långt över ett år – är det inte på något sätt diskriminerande eller ett brott mot ”alla människors lika värde” att förföljda och hotade ges möjlighet till ett tryggt boende.

© denna blogg.

Finland. Utrikesminister Timo Soini vill att Finland ska ta emot förföljda kristna.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på MTV Uutisets sajt (på finska).

 

 

Soini: Finland måste ta förföljda kristna

Utrikesminister Timo Soini vill ta efter Polens och Tjeckiens politik.

Polen och Tjeckien har tagit emot förföljda kristna. Soini anser att Finland borde göra detsamma.

– Det är något som också Finland kunde ta efter, skriver Soini på sin blogg (med rubriken: Kristna – en förföljd folkgrupp).

Soini betonar att kristna är världens mest förföljda folkgrupp.

– Det är hög tid att man i Europa, också i Finland, tar det i beaktande, skriver han.

Soini säger att som utrikesminister har han ofta och i olika sammanhang tagit ställning för de kristna.

© Översättning Merit Wager

Finland. En avgrund öppnar sig när vi möter tankesätt och inställningar till livet som är så främmande för oss att vi kippar efter andan.

I Hufvudstadsbladet kan vi den 3 mars läsa en mycket välskriven, rak, tydlig, lite sorglig och synnerligen tankeväckande text av Astrid Nikula, som under ett drygt halvår varit mycket engagerad i mottagandet av asylsökande i Jakobstad, Finland. Mer om det längre ner.

Astrid Nikula är en klok och sansad finlandssvensk kvinna. Vi har inte träffats i verkliga livet, men jag känner henne sedan tiden då vi båda var med på en epostlista för översättare och därefter genom Facebook. Jag har följt hennes, till en början, nästan överentusiastiska engagemang för de asylsökande som i hundratal och tusental började komma till Finland i september 2015 och jag har också väntat på att hon kanske så småningom ska börja se bortom den första tidens ”refugees welcome”-hysteri.

Allt eftersom tiden har gått har jag märkt en förändring i hennes rapportering, en sorts ”tillnyktring” där hon börjat se – och inse – att det finns nyanser i det hela, att allt inte bara är positivt. Till skillnad från många andra som målar in sig i ett hörn där de står och ”tycker” likadant hela tiden oavsett vad som händer, har Astrid Nikula inte stått kvar i sitt hörn utan rört sig utåt, över hela golvet så att säga, och på ett trovärdigt sätt gett sina följare på Facebook både negativa och positiva bilder från sitt arbete med de asylsökande. Hon har, återigen till skillnad från många andra, stått med båda fötterna på jorden och sett att ”det är inte svart eller vitt, det är svart och vitt”. En person som förmår göra det på det här svåra området är värd respekt. Och nu kommer vi till de kloka ord som Astrid Nikula idag skriver i Hufvudstadsbladet, under rubriken Regeringens mantra uppfylls aldrig. Hon skriver:

En av mina vänfamiljer bland de asylsökande är stor, kommer från Syrien, består av flera akademiskt utbildade vuxna, många barn. De är nyss konverterade kristna. Ett av barnen är en liten flicka i typisk trotsålder. Hon är uttråkad och testar ständigt de vuxnas gränser.

Under våra samtal har det kommit fram att modern inte brukar vara ute med sin dotter. Den enda vuxna man som finns i storfamiljen har inte lust att vara ute i lekparken och ensam kan hon inte gå ut.

Alltså får alla barnen se på tv inomhus, bråka med varandra, trötta ut föräldrar och andra vuxna och sällan eller aldrig träffa andra barn. Det är sportlov i Österbotten nu. Jag känner att jag måste ta med mig barnen och åka pulka någon dag. Det kan inte vara så här i en storfamilj med bara en man. Inte i Jakobstad. I Finland.

Kommentar: En avgrund öppnar sig när vi möter tankesätt och inställningar till livet som är så främmande för oss att vi kippar efter andan. Situationer och förhållningssätt som är så dramatiskt främmande för oss att vi knappt förmår ta in vidden av dem. Beskriven i en kort text på ett enkelt, osentimentalt sätt som slår till med stor kraft rakt i magen.

Astrid Nikula skriver vidare:

En ung irakisk man som jag samtalade med nyligen sa att han behöver en fru. Han tror att han, när han har sett en söt flicka, kan gå till hennes föräldrar och be om hennes hand. Och att de omedelbart kan gifta sig. När jag förklarade hur parbildningen går till hos oss var han chockad. Skulle han umgås med flickan på tu man hand och lära känna henne först? Det kom inte på fråga, så kan man inte göra. När jag förklarade att flickan också efter en tids sällskapande har rätt att säga nej till äktenskap var han helt förtvivlad.

Kommentar: Fattar ni??? Man vill skrika högt. Det här är det tankesätt, den syn på sättet att leva som tiotusentals, hundratusentals muslimer som kommer till Europa, till Norden, till Finland och till Sverige har. Det är en syn på kärlek och äktenskap som skiljer sig lika mycket från vår som jorden skiljer sig från månen. Och det är så här de är uppfostrade, det är deras religion och kultur och till och med deras lag (sharia). Det kan vi inte klandra dem för, lika lite som någon kan klandra oss för hur vi är uppfostrade, vad vi tror på, hur vi lever. Det hemska är att blåögda integrationsivrare tror att det bara ska ta något år eller två eller tre tills de är inlemmade i våra samhällen, har jobb, pratar landets språk och har anammat vår syn på demokrati, jämställdhet, livet, kärleken, familjen, barnuppfostran och allt annat.

Det är mycket illa ställt att man i Finland (liksom Sverige, trots att man har mycket längre och större erfarenhet av muslimsk invandring än Finland) är så okunniga som Astrid Nikula anser i sin text:

Av de tal som landets president och statsminister har hållit i frågan förstår man att dessa tror att integration är detsamma som information på eget språk.

Slutklämmen i texten – som låter som jag själv låtit i 15 år i Sverige – är livsviktig och om man i Finland inte tar den till sig så går det lika illa där som det har gjort i Sverige:

President, statsminister och andra landets ledare har fullkomligt fel. Integration innebär ett liv tillsammans med finländarna, vardagsliv. Det innebär att ord och begrepp ges en helt ny mening. Exempelvis jämlikhet, lika rättigheter och skyldigheter för kvinnor och män, betyder absolut ingenting för de flesta nykomlingar. De har ingen chans att relatera till begreppet.

Regeringens mantra om att ta seden dit man kommer kan upprepas hur många gånger som helst. Utan ordentliga satsningar på verklig integration kommer mantrat aldrig att uppfyllas. Och det här är ett för viktigt ansvar för att överlåta endast åt oss frivilligarbetare.

Slutkommentar: Hoppas att Astrid Nikulas ord når fram till – och in i – dem som är ansvariga för Finlands, finska folkets och de personers, som har sökt och beviljats skydd i landet, liv, säkerhet och välbefinnande. Gör de inte det så får Finland bereda sig på samma segregation, samma kaos, samma våld och hot och trakasserier; samma anlagda bil- och skolbränder samt bränder på asylboenden; samma granatattacker, samma no go-zoner och utanförskapsområden som i Sverige.

Regering, riksdag, kommuner, myndigheter och verk, skolor etc i Finland: lyssna på dem som utan någon baktanke eller några dolda agendor försöker få er att förstå hur verkligheten ser ut och som ger råd om hur den ska hanteras! Lyssna på Astrid Nikula!

 

Det borde inte behövas, men…

Klicka på bilderna för att förstora dem.

 

 

 

 

 

HBTQ-certifierat boende, boende för kristna asylsökande, boende enbart för ensamkommande asylsökande minderåriga flickor – det borde inte behövas i Sverige, men…

 

Många blåögda – en stor andel av politikerna som är ansvariga för landet Sverige och dess folk och många journalister m.fl. – tror i sin naivitet att asylboenden för olika kategorier enligt ovan inte behövs. De har av någon anledning satt på sig skygglappar som de vägrar ta av sig. De väljer att leva i tron att någon sorts ”helig ande” automatiskt sänker sig över varje hitkommande person från Mellanöstern och andra länder som asylsökande kommer från, och att demokrati, jämställdhet och respekt för andras religion automatiskt ingjuts i dem när deras fötter nuddar svensk mark och deras lungor inandas svensk luft. Och att män från – enligt vårt sätt att se – länder med förvriden syn på sexualitet upphör att trakassera kvinnor och att se våldtäkt som en rättighet (vilket många gör, men givetvis inte – brasklapp!!!! – alla). Denna politiska och mediala skygglappstro – eller rädsla för att tala om verkligheten för att man tror att det på något sätt är ”rasistiskt” – är inte bara förödande för landet och oss alla, det är också farligt. Långt farligare än att bli kallad det allt tommare ordet ”rasist”, ett ord som numera används som ett rent allmänt skällsord mot personer som inte tycker lika som man själv; ett ord som i Sverige inte längre används i sin faktiska betydelse.

Sverige är idag det mångkulturella land som så många arbetat hårt för att det ska bli. Det har fört med sig att svenskarna nu måste lära sig att leva på ett helt annat sätt än deras far- och morföräldrar och generationen före dem kämpat för att de ska få leva. För nu gäller helt andra beteenden, mönster, strukturer, människosyn och kulturella uttryck – många av dem sådana som aldrig någonsin tidigare har ansetts vara acceptabla. Jag behöver inte rada upp en massa exempel, de flesta möter det redan i sin vardag och om man inte gör det är det bara att läsa tidningar, lyssna på radio och se på tv så får man varje dag bevis för hur mycket Sverige har förändrats och att den tidigare så livsviktiga gemensamma värdegrunden inte längre existerar.

Därför – för att hitkommande givetvis inte som genom ett under genast anammar den svenska synen på homosexualitet, på kristnas rätt att existera, på öppenhet, yttrandefrihet, tätt och fel, jämställdhet mellan män och kvinnor och kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar och sina egna liv etc – har vi nu mängder av bråk, oenigheten, respektlöshet, konflikter, krav på allehanda religiösa hänsyn och även samma typ av hot och hämnd och våld som är vardag i många av de asylsökandes ursprungsländer.

När det ser ut som det gör och landet inte längre är enat och står på samma grund utan det är – och blir – allt mer splittrat, ja då är det inte konstigt att det finns behov av segregerade boenden enligt ovan. Det är ytterst beklagligt att det är så, och det går helt emot den värdegrund Sverige tidigare har haft, men verkligheten är nu förändrad. När HBTQ-personer, när kristna som flytt IS-terror och annan förföljelse och när asylsökande flickor inte kan vara trygga och säkra på blandade boenden, då måste de skyddas. Det djupt tragiska är, att många har flytt från allt detta i sina hemländer och nu möter de samma hot och våld i landet de flytt till: Sverige.

•  Migrationsverkets HBTQ-certifierade asylboende – Migrationsverket den 17 juni 2015.
•  Nuri Kino om asylboende för kristna – Svenska Dagbladet den 6 februari 2016.
•  Österåker vill bara ta emot ensamkommande flickor – SVT den 16 februari 2016.

© denna blogg.

Kommunpolitiker och kommuninvånare: Enligt lag har kommunerna självbestämmanderätt. Sätt igång och agera, vänta inte på att strutsarna i Stockholm ska dra upp sina huvuden ur sanden!

Ansvariga kommunpolitiker och kommuninvånare med rösträtt!

Det fungerar inte att ”vädja i brev till regeringen och Migrationsverket om verktyg för att kunna hantera situationen”, det fattar ni väl själva?

Enligt lag har kommunerna i Sverige självbestämmanderätt. Sätt igång och agera, vänta inte på att strutsarna i Stockholm ska dra upp sina huvuden ur den sköna sanden för det har inte skett och kommer inte att ske. Skriv inte till dem, det är meningslöst. Vad ni kan och bör göra innan fler våldtäkter begås och fler brott begås och större skada sker i era kommuner är att använda er av er kommunala självbestämmanderätt och vägra ta emot dessa kriminella element och falska asylsökare uppblandade med flyktingar; vägra acceptera våldtäkter, stölder, oro, otrygghet och allt annat som herrarna och damerna i riksdag och regering pådyvlar er.

Hyr bussar, sätt dessa personer på bussarna med adress Rosenbad och riksdagen, låt chauffören köra dit, öppna dörrarna och få ut allihop och åka därifrån. Överlåt åt de obegåvade som lyckats ta sig in på ”ansvarsfulla” (ett skämt!) poster att hantera den ohållbara situation de har skapat. Gör det nu!
————————————————————————
Det är ett starkt ord: ”frustration”. Starkt är också ”oro”, föregått av ordet ”stor”. Starkast, och helt oacceptabelt att man ska behöva befinna sig i vare sig i Örkelljunga ellr någon annanstans i Sverige är: ”vanmakt”. Men eftersom det är svenskar som känner stor oro, vanmakt och frustration så anser svenska politiker och andra opinionsbildare och beslutsfattare att det inte är något att bry sig om. Gud nåde svenskarna, däremot, om de skapar ”stor oro och frustration” eller försätter i vanmakt” 1) tiggare från andra länder eller 2) illegala invandrare och/eller asylbedragare! Enligt den skruvade och unika svenska modellen ska dessa värnas och omhändertas och ges rättigheter och det ska svenskarna betala med både stor oro, vanmakt och frustration och sina pengar via skatterna.

När är det nog? När slutar svenskarna, de som utsätts för det som skapar stor oro, vanmakt och frustration och blir lidande i sitt eget land, i sina egna hem, att stå snällt med nävarna i byxfickorna och lätt framåtböjda nackar? Varför låter de fullständigt vettvilliga idioter (för så ter de sig nu när man ser vart de har för landet) sitta i riksdag och regering och kommunstyrelser och hitta på det ena galnare än det andra?

Ur Helsingborgs Dagblad den 26 augusti, artikeln Oro och förtvivlan över asylsituationen:

”Situationen påverkar alla som bor och visats i vår lilla kommun. Klimatet har blivit tuffare, många känner sig rädda och otrygga och med det kommer risken med ökad främlingsfientlighet, motsättningar och utanförskap.”

Och:

Kriminaliteten uppges ha ökat och polis ska ha tillkallats vid flera tillfällen. Våldtäkt, misshandel och snatterier nämns, liksom att fritidsgården Centrumhuset fick stängas under en period.

Samt:

Socialnämndens ordförande Arne Andersson (M) säger att nämnden fått direkta rapporter från folk som drabbats av händelserna. När det gäller våldtäkten har ingen polisanmälan gjorts.

– Vi känner till att det förekommit, men målsägaren vill inte utsätta sig för den process det innebär att anmäla även om vi vädjat till henne. På asylboendet på det gamla motellet slänger kristna och muslimer mat på varandra. Vi har personal som inte kunnat gå dit utan polis vid omhändertagande av barn som far illa i den miljön.

Svenska obegåvade och inkompetenta politiker: Vakna eller avgå omedelbart! Vad ni gör mot ert eget folk är både vidrigt och skamligt!

© denna blogg.

En person som arbetar på ett asylboende: ”Vi vet inte vad det är för människor som vi får hit, vi vet inget om deras bakgrund, ingenting.”

Det kom ett mejl från NN som sedan en tid arbetar på ett asylboende med väldigt många asylsökande. Han arbetar för en organisation, alltså inte för Migrationsverket. I början jobbade han 40 timmar, nu blir det 20 timmar eller mindre i veckan. Här delar han med sig av sina tankar och upplevelser, av sådant han faktiskt sett, hört och upplevt men också av vad han själv tycker. Det är skrämmande läsning, men inte på något sätt okänt och främmande för många av oss som känner till – och erkänner – hur illa ställt det är på asylområdet i Sverige. För politikerna som ska ta ansvar för landet Sverige och dess folk, verkar däremot dessa sanningar, som också miggorna fört fram under lång tid, inte existera. Läs och begrunda hans text!

Blandade tankar och upptäckter

•  Att regeringen har tagit ett beslut om att låta alla från Syrien få PUT är helt åt skogen fel. Vi vet inte vad det är för människor som vi får hit, vi vet inget om deras bakgrund, ingenting.

•  Många av dem som kommer har redan uppehållstillstånd i andra länder i Europa, bland annat i Italien. Vi har en man med en stor familj som kom hit och bara efter några dagar var han försvunnen. Han hade åkt till Italien. Han har ett företag där och har sedan början av sin svenska tid pendlat dit, ibland kommer han till och med hit med sin van från Italien. Migrationsverket vet om detta och har tagit foto på bilen och en utredning har tydligen gjorts, men ändå så får familjen PUT. Ingen som jag har pratat med förstår varför. Mannens fru är mammaledig och vill inte lämna sitt barn på 1,5 år på förskola för då vet hon att hon måste lära sej svenska på SFI. De lyfter alltså bidrag i Sverige samtidigt som han tjänar extra i Italien där familjen redan har uppehållstillstånd!

•  Många går helt krasst in i trädgårdar i byn och plockar frukt från träden – detta är ju ett fritt land… Det skapar otrivsel och otrygghet bland svenskarna och även aversioner mot dem som statsministern vill att vi ska öppna våra hjärtan för.

•  Jättemånga vill inte gå på SFI eller söka arbete för att bidra till att Sverige kan fortsätta vara ett fungerande land med de tryggheter som vi under många år har byggt upp. De har ju hört att i Sverige behöver man inte göra något alls, man får bidrag ändå.

•  Det måste införas krav på alla som kommer hit att anpassa sig till det svenska samhället och förstå hur vi lever och vad som krävs av var och en för att allt ska fungera!

•  De som begår brott eller som inte vill anpassa sig bör sändas tillbaka så snart det är möjligt.

•  Att köpa bil i andras namn är ett annat problem. Bara för att ha möjlighet att få socialbidrag.

•  Att överhuvudtaget få köra bil i Sverige utan svenskt körkort (detta gäller asyl och PUT) borde vara helt förbjudet! I dagsläget får de köra på sina, i många fall, köpta körkort utan körlektioner och utan kunskap om lagar och regler, i ett år för att sedan ta ett svenskt körkort på en körskola. Hur mycket hinner inte hända på ett år med halka, bilbarnstolar, försäkringar och mycket mer. Och hur stor fara de är för andra i trafiken vågar man inte ens tänka på.

•  Så fort asyl har blivit PUT bör de snarast flytta från asylboendet till ”eget” boende.

•  Vi kan inte låta alla får stanna om vi inte har bostäder och arbeten. Hur tänkte politikerna där? Det är en bra tanke, men man måste ha en plan och ett nät för att se till att det fungerar. Jag hörde idag att Arbetsförmedlingens pengar som ska gå till dem som har fått PUT har tagit slut. Hur tänkte politikerna lösa det? Hur ska de kunna betala hyra, mat och kläder till familjen? Slutar kanske med stölder och vad får de för rykte då?

•  Människor från andra länder ”får lämna plats” åt syrierna och blir därmed hemskickade trots att de har problem med boende och utbildning i hemlandet på grund av politiska eller andra skäl. Det handlar ofta om människor som redan när de kom hit sökte sig arbete och lärde sig svenska, för de ser/såg en framtid här. De blir nu utvisade. De blir dessutom förföljda av muslimerna för att de är kristna och det är inte okej!

•  Sverige borde vara som vissa andra länder – har du inte lärt dig språket på fem år, har du inte bostad och ordnad ekonomi (dvs inte beroende av bidrag), har du inte en viss kunskap om landet och dess historia, ja då får du inte stanna kvar i landet!

•  Vi svenskar ska inte anpassa oss till dem som kommer till Sverige, det måste vara tvärtom!!!

– Många kommer hit som syrier, men har i själva verket inte bott där på tio år, eller är inte ens syrier, och hittar på bedrövliga historier om tältläger m.m.

•  Alla länder i världen borde hjälpas åt att få stopp på krigen och lösa konflikter. Vi kan inte hjälpa alla.

– Det finns ingen myndighet som sätter av pengar till svensk personal som kan vara på större boenden för asylsökande. Hur ska de lära sig något? de behöver ständigt hjälp med alla papper som kommer hela tiden på svenska. Det är väldigt mycket de behöver hjälp med, men det finns ingen hjälp att få.

•  Alla som har barn över ett år  bör tvingas att lämna barnet på förskola, för att gå och lära sig svenska (både barn och föräldrar behöver lära sig snabbt). Och hur är det med föräldradagar? Får alla som kommer hit med x antal barn full pott med föräldradagar? Det är i så fall inte rätt. B

Ja, det finns en hel del att ta tag i. Vad gör vi?

Kommentar: Här kommer nya bekräftelser på vad miggorna berättat, månad ut och månad in, vecka efter vecka. I många år. Rycker alla på axlarna när de tar del av galenskaperna? Bryr sig de som läser detta inte ett dugg om vare sig rättvisa eller rättssäkerhet? Vad har de egentligen för ”värdegrund” (ett löjligt ord för något som bara är snömos, men som ständigt används av alla ”goda” och ”rättrådiga”) i så fall?

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

”De är väldigt rädda för att bli utpekade som islamofober, speciellt under ett valår.”

Nuri Kino, svensk och assyrier, aktivist och journalist med stor kännedom om det komplexa Mellanöstern, fångar det som för mig är bland det mest ”typiskt svenska” när han i en artikel i tidningen Dagen (Brasklapp: Ja, den är kristen! Ja, den är seriös! Nej, man är inte galen för att man är kristen, som Nuri Kino!) under rubriken ”Bildts och Reinfeldts tystnad är skamlig” säger:

Många tycker uppenbarligen att det är en för känslig fråga. De är väldigt rädda för att bli utpekade som islamofober, speciellt under ett valår.

Det här går igen överallt i landet Sverige. På alla områden är rädslan enormt stor för att ”någon” ska sätta etiketter som ”islamofob” (so what? om nu ”någon” tycker det även om han/hon har helt fel?) eller ”rasist” (som alla fattar är felaktig) eller beskriva en med något annat triggerord. Hellre får folk dö när ambulansvårdare och brandmän inte kan ta sig fram för att gäng i ”utanförskapsområden” (omskrivning för ”getton”) kastar sten och attackerar dem på andra sätt, än att du som svensk slår näven i bordet och säger att: ”Nu får det vara nog!” Nej, för tänk om sanningen, om du börjar tala klarspråk och kallar en spade för en spade, gör att någon – kanske rentav någon av de boende i dessa områden, hemska tanke – kallar dig för ”främlingsfientlig”? Hur ska du överleva det? Och inte vågar du som svensk ens andas en stavelse om att det här är ditt land, här gäller dina och dina förfäders värderingar och här vill du att den som kommer hit ska anpassa sig för att du vill att den livsstil och den levnadsstandard dina föräldrar, far- och morföräldrar och deras föräldrar har skapat med möda och svett, ska bestå. Nej, för då riskerar du att etiketteras som ”nazist” eller något annat påhittigt. Men varför inte bara strunta i dessa dumheter och stå upp för din så viktiga ”väääärdegrund” och skaka av dig korkade epitet? Nej, se det vågar alltså svensken inte. Och det ser människor, bland annat nykomna, och de utnyttjar. fegheten, mesigheten, rädslan. Som du uppvisar och känner i ditt eget land. Därav kommer också det som Nuri Kino säger i artikeln, vilket tål att upprepas:

Många tycker uppenbarligen att det är en för känslig fråga. De är väldigt rädda för att bli utpekade som islamofober, speciellt under ett valår.

Asylboenden får svämma över och ilska och frustration bland folket får växa och skapa en grogrund för både ”främlingsfientlighet” och ”svenskfientlighet”. Det senare för övrigt ett triggerord som, i sig, kan göra att ”någon” säger att du använder ”SD-retorik” vilket i sin tur leder till att samma ”någon” tar sig rätten att sätta etiketten ”rasist” på dig som säger det självklara som varken har med SD eller rasism att göra. Herre Gud, så trött man blir på att det inte går att samtala, debattera och diskutera normalt i detta land!

Men nu till saken/sakerna, utan hänsyn till vem/vilka som kommer att etikettera och medvetet missförstå. Nuri Kino i artikeln i Dagen:

Vi har bett om hjälp i många år. Men nu ber vi inte längre, nu kräver vi att omvärlden agerar. Nineveslätten i norra Irak är ett område, ungefär lika stort som Gotland, där etniska och religiösa grupper, såsom kristna assyrier, är koncentrerade. Det är en mycket utsatt grupp som behöver internationellt skydd, ett ”safe haven”, nu innan det är för sent, säger Nuri Kino, som även är mycket kritisk till utrikesminister Carl Bildts agerande.

Bildts och statsminister Reinfeldts tystnad om situationen är skamlig.

Och så är det. Här sker – mitt framför våra ögon – en obegriplig, svår att ta till sig och förstå, utrensning av kristna från deras hem och hemland Irak, sedan tusentals år. Kristnas hem märks med bokstaven ”N” som visar att här bor kristna, på samma sätt som judars hus i Tyskland för 70 år sedan märktes med ”J”. Sedan hotas de med döden – och dödas också – om de inte lämnar området eller konverterar till islam. Jag behöver inte här upprepa allt det hemska som sker, mycket kan man läsa om i medier i hela världen. Alla medier rapporterar ju idag om fördrivningen av kristna i Irak, även om det tog tid och mycket aktivism från många innan det hände, inte minst från Nuri Kino och hans vänner och stora krets av kontakter, som har nått många med sin A Demand For Action. För att få insiktsfulla och personliga rapporter om, och förklaringar av, vad som händer, läs hans texter under Nuri Kino reports på Medium.

Det är inte svårt att hålla med Nuri Kino om att det borde kunna förväntas att den svenska regeringen med kraft fördömde det som sker och uttryckte starkt stöd för kravet på en safe haven (=en fristad) för Iraks kristna i deras eget land. Inte kan det väl verkligen, på riktigt vara så, att de är så rädda – en regering!? – att bli utpekade som islamofober (Av vem? Av vilka? Varför bry sig?) att de därför håller tyst? Eller är det för att de är så iskallt kalkylerande att de tänker att ”muslimer kan bli arga och vi vill ju att de ska rösta på oss i valet i september”? I så fall är de inte värda annat än förakt.

© denna blogg. Vid ev kort citat ur texten, var vänlig länka till detta inlägg.

Muslimska väljare – liksom alla andra väljare – representeras av dem som folket i landet valt

Inför den alerta och opinionsstarka tankesmedjan Timbros kommande evenemang Vem representerar Sveriges muslimska väljare? kan man rent spontant undra varför man i Sverige tror att just muslimer skulle vilja ha, eller behöva, speciella företrädare. Hur Timbro tänker i frågan ska dess panel bestående av

•  Ivar Arpi, rapportförfattare och skribent
•  Tommy Möller, professor i statsvetenskap Stockholms universitet
•  Kent Persson, partisekreterare Moderaterna
•  Bosse Ringholm, f.d. finansminister

ge svar på.

Sverige är ett land med ett antal politiska partier som ska representera hela befolkningen i landet, däribland såväl judar som kristna, muslimer, buddhister, sikher och ateister. En demokrati med drygt nio miljoner invånare som – enligt konstitutionen, lagstiftningen och traditionen – har en så kallad värdegrund.

Muslimska asylinvandrare (vilket den absoluta majoriteten muslimer i Sverige är) som sökt och fått skydd här, ska bli, sägs det alltid, en integrerad del av det svenska samhället. Många av dem vill det också, även om det tyvärr inte gäller alla, vilket man bör vara ärlig och konstatera. Huvudinriktningen bör vara att de, som av olika skäl invandrat till Sverige, ska bli en del av – och därmed också representeras av – det svenska samhället. Allt annat är vansinne och kommer att skapa ännu mer oro, splittring och segregation än vad som redan är fallet.

Zulmay Afzali, själv muslim, har i sin artikel Islamister som hotar oliktänkande ska inte representera mig på Newsmill den 22 april 2013 fört fram att just det, att han själv vill vilja vem han ska representeras av, precis som svenskarna. Jag ser ingen med hans bakgrund i den panel av – säkert på alla andra sätt – förtjänstfulla personer, som Timbro satt samman. Överhuvudtaget är varken han eller ett stort antal andra muslimer intresserade av att klumpas ihop till en enhet. Ska man inte lyssna på dem? Vet svenskar alltid bäst? I en kommande text här på bloggen utvecklar Afzali själv sin syn på frågan.

Till slut: Nog kan det tyckas en aning konstigt att det finns svenskar som faktiskt ännu efter decennier av stor muslimsk invandring tror, att det finns något som heter ”muslimska väljare”? Det är ju lika konstigt som att tro att det finns ”kvinnliga väljare”! Dessutom faktiskt nedvärderande mot muslimer som alla dras över en kam trots att skillnaderna mellan dem är precis lika stor som mellan svenskar (kristna, judar, ateister etc).

Min uppfattning – efter nära två decenniers erfarenhet av asylinvandrare, bland annat som asylombud i 14 år – är, att det, som personer med faktiska flykting- eller skyddsskäl vill är att få leva i fred och trygghet i landet Sverige, i den demokrati som skapats och byggts av svenskar genom decennier. Och representeras av folket i det land de fått en fristad i.

Kommentar: I programförklaringen sägs att rapportförfattaren:
”kritiserar det identitetspolitiska tänkande som är vanligt förekommande och argumenterar för att representation i en demokrati bör handla om politiska åsikter och målsättningar, inte om grupper och erfarenheter”
och att:
”En central slutsats av rapporten är att partierna bör vara återhållsamma med att ge legitimitet åt religiösa organisationer som säger sig representera större grupper än de har mandat för”
Varför behöver så självklara saker ens tas upp till diskussion? Och varför sätter man en rubrik som får varenda människa som läser den att tänka i helt andra banor än dem Timbro egentligen menar/vill att man ska tänka i?

© Denna blogg.

”Jag tycker att man ska ha sina traditioner kvar, det är traditioner som berättar om själva landet och landets historia.”

I programmet Vi firar inte jul i Sveriges Radio P1 som sändes den 3 januari, verkade det som om reportern gjorde vad hon kunde för att, hos de medverkande barnen och ungdomarna som intervjuades, locka fram negativitet och uttalanden om att de känner sig ”kränkta” och att det varit jobbigt för dem i skolan när andra firar jul och de inte gör det. Men hon kammade noll, trots både ledande och tendentiösa frågor. Barnen var lugna och trygga och mycket välformulerade i sina svar och det gick inte att hitta några kränkta offer här, hur gärna man eventuellt än hade velat det.

Barnen och ungdomarna (Jehovas vittnen och muslimer) var kloka och sunda och det de svarade på reporterns frågor måste ha varit något helt annat än reportern fördomsfullt hade väntat sig och verkade ha hoppats få höra. Att barnens svar kom med i programmet kan bero på att det inte hade gått att göra ett halvtimmeslångt program om man klippt bort de icke-förväntade svaren och försökt klippa ihop programmet på ett mer tendentiöst sätt än det nu kunde klippas ihop till. Materialet hade troligen inte räckt till en halvtimme om man tagit bort vad de medverkande faktiskt sa… Notera också, att i presentationstexten på SR:s sajt finns de flesta av nedanstående uttalanden inte med, utan enbart det lilla som reportern kunde extrahera som verkade vara i linje med vad hon själv tyckte – eller trodde att hon skulle få höra… Här är några citat ur programmet, som man kan hoppas att många lyssnar på. Det är först tre syskon, som är Jehovas vittnen, som berättar och svarar på frågor, därefter några muslimska syskon och kusiner.

Alessandro, 13 år: Jag tänker att andra firar jul men det gör inte vi. Det är inte någon jättestor grej för mig. Man känner sig annorlunda men på ett bra sätt. Man känner sig speciell på något sätt.

Bianca, 11 år: I stället för att sjunga julsånger brukar vi få göra andra saker i musiken, jag och min kusin.

Emilia, 8 år: När de andra sjunger julsånger så får vi alltid gå och göra något annat i ett annat rum. Jag känner mig i alla fall bra i skolan, även fast det är jul, för att många lärare respekterar min religion.

Emilia, 8 år, på reporterns fråga om många undrar varför hon inte firar jul: Nej, Men ibland frågar de ”Varför vill du inte fira jul? Vill du inte det eller inte?”. Då brukar jag svara: ”Nej, jag vill faktiskt inte fira jul. Jag vill inte det för ingen i min familj firar jul och jag vill då inte det.

Inget av de intervjuade barnen hade lidit av att en majoritet julpysslar och firar jul. Inget av barnen hade tvingats delta i julförberedelser i skolan. Endast i ett fall hade en okänslig lärare försökt kräva att ett av barnen skulle vara med och sjunga julsånger vid något tillfälle, men det stoppades av en annan lärare innan skadan så att säga var skedd..

Sedan talar reportern med muslimska barn, lika kloka och sansade som de tre syskonen som är Jehovas vittnen. De här barnen och deras familjer deltar i vissa julpräglade aktiviteter hos föreningen Verdandi.

Donya, 11 år om vad julafton är för henne: Det är som en vanlig dag. Jag brukar ibland gå till Verdandi och äta julbord. Det är en helt vanlig dag,  fast roligt!

Maryam, 18 år, om hur hon brukade gå till Verdandi när hon var yngre: Fastän vi inte firar jul så var vi ändå på Verdandi och hade kul. Vi firade med dem. Nu brukar vi ändå gå förbi och önska dem som jobbar där god jul. Mina föräldrar jobbar där och personalen är faktiskt jättejättetrevlig och de välkomnar alla, oavsett religion.

Speciellt här i Sverige så blir ingen tvingad till någonting i skolan. Vill du göra det (delta i julfirandet) så får du göra det. Vi har ju många kristna kompisar från Irak som också firar jul så man går ju hem till dem och är med dem. Man delar glädjen med dem. Det tycker vi är viktigt. De kommer till oss och delar glädjen när vi har vår Eid.

Om mina småsystrar skulle vilja ha julklappar för att de blir ledsna när de ser andra i skolan som får det, så säger vi inte: ”Nej, du får inte!” Tvärtom. Vi kan gå och köpa och vi kan ge dem, så att de också firar.

Jag vill inte gå in på religion- och politiksnack, men det finns folk som överdriver islam: ”Du får inte äta det här, du får inte göra det där, du får inte gå på det här” och att det är oacceptabelt inför Gud. Så tänker inte vi. Gud sa inte: ”Dela inte glädje med folk som inte har samma religion som du”. Därför försöker vi dela glädjen med andra. För från början så är vi ju människor allihop, så vi borde komma överens och glädjas med varandra.

Delian, 18 år: Jag gillar att testa andra traditioner och så. Vi gick till Verdandi med våra kompisar som är kristna från Irak och Syrien, så de firar jul. Jag är jättenära kompis med två kristna. Vi har alltid sagt att om du accepterar min religion så accepterar jag din. När de firar jul så delar jag deras glädje och när vi har Eid är de med mig och vi har roligt.

Reportern frågar hur ungdomarna tror att det hade varit att bo på en ort där alla andra firar jul.

Delian, 18 år: Här i Sverige spelar det ingen roll var man är, man blir ändå accepterad som man är. Firar man inte jul så påverkar det inte, man ska inte se ner på dem. Det är det som är så bra. Det spelar ingen roll var du är i Sverige, det är samma överallt.

Noor, 11 år: Vi brukar faktiskt dansa runt granen ibland i skolan. Om hela skolan gör det, varför ska inte jag också göra det, det är i alla fall något roligt. Men samtidigt fjantigt.

Och här säger en av ungdomarna något av det allra viktigaste, något som uteochcyklar-svenskar, som i sin iver att vara till lags gör helt fel när de tonar ner sina egna traditioner, måste lyssna på och ta till sig:

Delian, 18 år : Man ska inte ta bort traditioner! Det är det sämsta man kan göra.

Som sagt: Det var befriande, och förmodligen ungefär som människor av alla de härkomster (utom pk-journalister och ängsliga fingret-i-luften-politiker) tycker, att höra de här barnen och ungdomarna! Och när reportern tar upp frågan om hur mycket av religiös tradition som ska få finnas inom skolans ramar och om det är det okej med kristna julpsalmer och andra inslag, svarar de som varje normalt funtad människa skulle göra.

Delian, 18 år: Alla har traditioner och det är det man uppskattar. Traditioner händer ju någon gång per år, dem ska man inte behöva ta bort. Alla länder har traditioner! Det är fel att ta bort dem här. Sverige är jättebra, de har rättvisa mot allt. Men när det gäller traditioner så går de över gränsen. Sverige är liksom inte Sverige då, det är inte ett land längre. Ett land ska ha sina traditioner, det ska ha allt som ett land har. Det är fel om man skulle ta bort det på grund av att någon känner sig kränkt eller någonting sådant.

Jag tycker det är jättemysigt, faktiskt (svar på reporterns ledande fråga om hon inte tycker det är jobbigt med alla julförberedelser i skolan)! Det är jättekul att få vara med och testa allting.

Maryam, 18 år (inte helt säker på om det var hon): Jag tycker precis som min kusin att det är fel att man tar bort dem. Sverige har ju levt med sina traditioner i många år så jag tror inte… Bara för att det kommer in flyktingar från andra länder som kommer för sin framtid… Jag tror att vi måste acceptera det, vi som kommer från ett annat land. Lika mycket som om svenskar skulle komma till mitt hemland så tror jag att de också skulle acceptera hur det är där. Jag tycker att man ska ha sina traditioner kvar, det är traditioner som berättar om själva landet och landets historia.

Noor, 11 år (om att svenskarna inte vet så mycket om Eid): Det är ju en islamisk grej och vi bor ju i Sverige! Det är ju deras traditioner och vi är inte tvungna att vara med men det är ändå roligt. Vi har bott här länge, men de har inte sett hur vi gör vid våra högtider (”våran tradition”). Men det är inte någon svensk tradition.

Lyssna själva på hela programmet och gläds över att de här barnen och ungdomarna formulerar egna, tydliga tankar och ståndpunkter och kan uttrycka dem väl. Oavsett vad reportern från Sveriges Radio möjligen önskar att de ska säga. Det finns hopp om framtiden när man hör människor – unga! – i Sverige som inte går den så typiskt svenska ”kränkthetens väg”!

Några lästips:
Ett ”Allasland” blir ett ”Ingensland” – 11 augusti 2008
Svenskarna verkar tappa allt fler kompasser – 11 maj 2011
Finlands statsminister: ”Tolerans betyder inte att man lägger ner sina egna traditioner av artighet gentemot andra traditioner. Ingen i den här världen gör på det sättet.” – 12 juni 2012

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Finlands inrikesminister: ”Finland ska prioritera flyktingar som har lättare att integreras här.”

Finland ska prioritera flyktingar som har lättare att integreras här.

Det säger inrikesminister Päivi Räsänen (KD), som ansvarar för migrationsfrågorna, i en intervju i Hufvudstadsbladet den 4 november.

Hon säger vidare:

Kvotflyktingsystemet är en ganska bra mätare för hur beredda vi finländare och kommuninvånare är att ta emot flyktingar. I kommunerna är det verkligen medborgarna som tar emot de här flyktingarna.

Största delen av kommunerna är inte redo att ta emot. Men man måste komma ihåg att det är en svår tid för kommunerna då ekonomin är trängd. Det här är ändå också en fråga om solidaritet, flyktingarna kommer från svårigheter av helt andra proportioner än dem finländarna möter i kommunerna.

Och flyktingar finns det av helt andra proportioner än den finländska flyktingkvoten. Det gäller alltså att prioritera då man väljer ut vilka som får komma till Finland. Linjen är att prioritera särskilt utsatta grupper, som barnfamiljer, ensamma kvinnor, ensamföräldrar med barn och sjuka.

För en vecka sedan hamnade Päivi Räsänen i rubrikerna efter att hon uttalat sig om hur prioriteringen av vilka kvotflyktingar som ska väljas ut och få komma till Finland, ska ske. Hon sa då i Sunnuntaisuomalainen att:

Finland ska prioritera lättintegrerade grupper, till exempel förföljda kristna och vietnameser.

I intervjun i Sunnuntaisuomalainen (här Karjalainen) kunde man läsa:

Suomeen ei haluta terroristeja eikä tahoja, jotka ovat sotatoimissa osapuolina. Tällaisissa sotaoloissa ei saa olla sinisilmäinen, Räsänen sanoo. Sisäministeri arvioi, että islamististen terroristiryhmien värväystoiminta on lisääntynyt myös Suomessa.

Översättning:
Till Finland vill vi inte ha terrorister eller personer som är parter i krig. I krigssituationer får man inte vara blåögd. Inrikesministern tror att terroristgruppers värvningsverksamhet har ökat också i Finland.

På frågan i Hufvudstadsbladet om inrikesministern menar att Finland ska prioritera till exempel kristna flyktingar, svarar hon:

Nej, religion är inte en urvalsgrund. Men Finland bestämmer själv hur vi gör urvalet. Och visst funderar vi i de här övervägandena över vilka som är sådana grupper som har lättare att integreras i Finland.

Utsikterna för integration är en aspekt, och den är viktig. Andra aspekter är utsatthet och säkerhet, att inte personer som är med i extrema rörelser eller part i kriget kommer med.

Jämför man med till exempel Sverige eller Italien är antalet asylsökande i Finland försumbart. Ändå skickar Finland tillbaka till exempel syrier till Italien med stöd av Dublinförordningen. Inrikesministern:

Fördelningen av flykting- och migrantströmmen har diskuterats mycket inom EU, och Dublinförordningen gäller. Det första EU-land som tar emot en asylsökande behandlar ansökan. Visst har Migrationsverket utrymme för egen bedömning. Men de följer ju också lagen och gemensamma spelregler.

Läs hela intervjun i Hufvudstadsbladet.

Europadomstolens domar får betydelse för liknande fall både i Sverige och andra EU-länder

Av en artikel i Dagens Juridik – Europadomstolen ger klartecken för utvisning av irakier – framgår att tio irakier som uppgett att de kan komma att utsättas för förföljelse respektive hedersbrott om de återvänder till hemlandet, kan utvisas. Två av fallen gäller muslimer, de övriga gäller kristna. Europadomstolen konstaterar att samtliga har möjlighet att flytta till andra delar av landet.

Europadomstolens dom får betydelse för liknande fall både i Sverige och andra EU-länder:

Migrationsverket och migrationsdomstolarna har bedömt att situationen i Irak förbättrats sedan sökandena lämnade landet. Europadomstolen delar uppfattningen att den allmänna situationen i landet inte är så allvarlig att en utvisning i sig skulle utgöra en kränkning av artikel 3.

Domstolen bedömer att de två som flytt på grund av deras relationer inte skulle kunna få skydd av myndigheterna på orten. Samtidigt uttalar domstolen att hotet sannolikt minskat med tiden och att det inte visats att kvinnornas släktingar skulle ha möjlighet att hitta dem i andra delar av Irak. De övriga anses kunna flytta till Kurdistan, där kristna är mindre utsatta.

Dagens Juridik har inte länkat till domarna, men här är de för den som vill ta del av dem i detalj. De rör alltså totalt tio personer:
CASE OF S.A. v. SWEDEN
CASE OF D.N.M. v. SWEDEN
CASE OF N.M.B. v. SWEDEN
CASE OF N.A.N.S. v. SWEDEN
CASE OF N.M.Y. AND OTHERS v. SWEDEN
CASE OF D.N.M. v. SWEDEN
CASE OF M.K.N. v. SWEDEN
CASE OF A.G.A.M. v. SWEDEN

I ett av fallen, M.K.N. v Sverige, kan man bland annat läsa:

The question arises whether the vulnerability of the Christian group and the risks which the individuals face on account of their faith make it impossible to return members of this group to Iraq without violating their rights under Article 3. The Court considers, however, that it need not determine this issue, as there is an internal relocation alternative available to them in the Kurdistan Region.
———-
In conclusion, therefore, the Court considers that relocation to the Kurdistan Region is a viable alternative for a Christian fearing persecution or ill-treatment in other parts of Iraq. The reliance by a Contracting State on such an alternative would thus not, in general, give rise to an issue under Article 3.
———-
The Court concludes that, although the applicant, as Christian, belongs to a vulnerable minority and irrespective of whether he can be said to face, as a member of that group, a real risk of treatment proscribed by Article 3 of the Convention in the southern and central parts of Iraq, he may reasonably relocate to the Kurdistan Region, where he will not face such a risk. Neither the general situation in that region, including that of the Christian minority, nor any of the applicant’s personal circumstances indicate the existence of said risk.
———-

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

”Vi ska flyga till Turkiet för att ge flyktingar tak över huvudet och mat på bordet.”

Fram för fler sådana här konkreta, tydliga, raka, enkla och snabba penninginsamlingar! Jag fick kännedom om den här galan, som Syrisk-ortodoxa Ungdomsinitiativet tagit initiativ till, av Nuri Kino:

Gala för kristna i Syrien

Situationen för kristna i Syrien förvärras för varje dag. Igår sprängdes den första kyrkan. Den 1 december arrangerar Ungdomsinitiativet en välgörenhetsgala för flyktingarna.

Tio folkkära underhållare, filmvisning och mycket mer finns på programmet. Du får mat till överflöd. Du får tillfälle att bidra, att göra något, istället för att rycka på axlarna. 500 kronor, det är allt som krävs av dig, köp din biljett nu. Pengarna går oavkortat till flyktingarna.

Kom till St Jacobs katedral lördagen den 1 december kl 20.00. Alla ställer upp ideellt och underhåller dig, maten har sponsrats av bl.a. Martin Olsson. Det enda du krävs på är 500 kronor. Varför inte ha din firmas julmiddag den kvällen? Två flugor i en smäll.

Vi ska flyga till Turkiet för att ge flyktingar tak över huvudet och mat på bordet. För att vi ska lyckas måste du komma på galan. Jalla!

Hoppas galan blir lyckad och att väldigt många bidrar så att pengarna räcker till att en del av alla de syrier som flytt krig och förföljelse och har det mycket svårt, kan få lite hjälp!

© Denna blogg.

”Huvudet har man inte bara fått till att ha hatten på”

”Huvudet har man inte bara fått till att ha hatten på”, sa Maria elementarskolas förra rektor, Märta Franson ofta. Och hon har förstås rätt. Men ibland verkar det som om huvudet hos en del främst fungerar som hattparkerare.

Har det inte slagit lite slint hos Sveriges kristna råd? Jag har respekt för deras goda vilja, men i det här fallet är det inte utan att det finns anledning att förundras, när de i en politiskt färgad kampanj kräver – förutom en massa annat – följande på asylinvandringsområdet:

Kampanjen har haft fyra uppmaningar, nämligen att processen ska gå fort, att även icke-biologiska barn ska inkluderas i uppgörelsen, att lagen också ska gälla nya anknytningar och att särskilda resurser måste avsättas för hantering av alla ansökningar.

När asylsökandeströmmen minskar till alla andra nordiska länder (där man följer sina utlänningslagar, internationella konventioner och direktiv) då ökar antalet asylsökande och ensamkommande minderåriga dito samtidigt rejält i Sverige där man inte alls har samma inställning till lagar och förordningar som i de nordiska grannländerna. I Sverige är det till stor del de starka intresseorganisationerna och en del politiska partier som sätter dagordningen utan större respekt för demokratiskt stiftade lagar. Och i Sverige orkar Migrationsverket inte riktigt stå emot trycket och i Sverige blir migrationsministern utskälld när han hävdar att man ska följa de lagar som i demokratisk ordning stiftats av riksdag och regering. Och i Sverige har kyrkan blivit en mångsysslande organisation som alltmer håller på med saker fjärran från vad kyrkor i andra länder sysslar med, så som Guds ord och kristendom och annat lite opolitiskt och småkyrkligt.

Nu vill – kräver! – alltså den allt mer politiserade Svenska kyrkan via Sveriges kristna råd att t.o.m. ”icke-biologiska barn” som asylsökande vill hämta hit (och kanske få rejält betalt av deras släktingar för besväret) ska få komma till Sverige. Vilken paragraf i utlänningslagen det goda kristna rådet stödjer sig på, anges inte. De bara tycker – kräver – att det ska ske och det utan att man ska bry sig om sådana små detaljer som id-handlingar eller några som helst bevis på någonting. Den asylsökandes ord ensamt ska gälla. Således ställer Sveriges kristna råd krav på att en nästintill oreglerad försörjningsinvandring ska införas och att den utlänningslag som stiftades så sent som 2005 därmed de facto ska skrotas. Inte ens kriteriet att man ska styrka sin identitet ska längre behöva uppfyllas. fast det har det ju inte gjort på decennier heller, så just där blir det ingen större förändring. Svensk asylinvandringshantering = Hej & Hå!

© Denna blogg.