Svensk signal: Förfalska på bara!

Irakisk förfalskning och svenska krusbär

Jag har fått många välskrivna, ibland långa, ofta frustrerade, många gånger kloka och intressanta mejl de senaste dagarna. I ett av dem berättar en bloggläsare följande:

”För ett tag sedan hade jag inbrott i ett förråd. De två poliserna som kom engagerade sig föredömligt i ärendet och började förhöra grannarna. Det visade sig att flera hade sett en irakisk familj bära hem mina prylar. Polisen gjorde husrannsakan hos denna småbarnsfamilj, jag fick peka ut mina saker och sedan blev det tyst.

Efter ett tag ringde jag polisen för att höra mig för i ärendet och fick då veta att Länskriminalen tagit över ärendet och att både mannen och kvinnan satt häktade. Naturligtvis tyckte jag det var underligt att mina prylar intresserade dem, så jag beslöt att vara med på rättegången.

Vid rättegången visade det sig att polisen hittat en hel förfalskarverkstad i lägenheten. Allt fanns för att förfalska vilka irakiska dokument som helst. Hur domen löd? Eftersom det inte gick att bevisa (!!!) att mannen förfalskat något frikändes han. Däremot dömdes han för att ha kört svarttaxi…

Sensmoral: Det är fritt fram att förfalska i Sverige! Finns det inget vittne som med egna ögon ser dig sitta och förfalska så går du fri även om du har en hel förfalskarverkstad i ditt hem och allt, precis allt, visar att du är en förfalskare och bedragare. Ingen annanstans utom kanske i några korrupta diktaturer kan det gå till så. Men i Sverige, detta den svenska mesighetens och de svenska krusbärens förlovade land, lönar sig brott.