Reaktion/kommentar till texten om ”allamänskorslikaväärde” nr 1

Den 7 november publicerades inlägget Om ”allamänskorslikavääärde”. Utom vissas. Två personer har välformulerat reagerat och kommenterat det. Detta är reaktion/kommentar nr 1, skriven av Tia Itkonen, en finlandssvenska som bor i Sverige sedan många år. Hon har varit ämneslärare i språk och psykologi; de senaste 20 åren i Tensta och Rinkeby. Därtill bildterapeut och konstnär. Det senare numera på heltid. Har boplats även på Åland. Så här skriver hon:

Om formuleringen ”allas lika värde”.

Skrapar man bara lite på denna formulering, så märker man genast hur ohållbar den är. Ta till exempel Stalin och Mandela – hur lika är de i värde? Stalin hade säkert värde för sin dotter, och en hel del andra. Mandela för hela mänskligheten. Så hur ”lika i värde” är dessa två? Mina barn har definitivt mera värde för mig än några andra barn: det är dem jag i fara skulle rädda i första hand. Även Camus valde sin mamma framför alla andra.

Vad man i Sverige gör är att man blandar ihop ”värde” med ”människovärde”, det som alla har. Därtill har vi alla ett egenvärde genom att vi är Någon, till skillnad från att vi skulle vara någon annan. Genom detta är vi inte utbytbara. Skulle däremot alla ha lika värde så skulle vi alla vara utbytbara (här bortser jag från värde i ekonomiska termer) och därmed fullständigt värdelösa. Vilket vi ju inte är då vi har ett egenvärde. Och därtill har vi ett människovärde med det därmed följande påbudet att bemötas med värdighet och respekt. Om jag får vara lite pedagogisk här så kan jag berätta att jag för mina elever i Rinkeby alltid brukade påpeka att det var deras handlingar jag kritiserade, om det nu var det jag gjorde, inte dem som personer. Och alla förstod de vad jag menade.

Floskeln ”alla människors lika värde” har enligt min mening korrumperat det intellektuella samtalet i Sverige på ett förskräckligt och förlamande sätt. Och så blir det ju med alla grumliga begrepp, särskilt om de får spridning i det offentliga. Sådana passar alldeles utmärkt till att ha som tillhyggen när man vill täppa till munnen på folk. Särskilt i ett land som Sverige som jag upplever har en mycket märklig kultur vad gäller förhållandet till kritiskt tänkande överhuvudtaget. Här ska man helst alltid tycka lika.

I texten Om ”allamänniskorslikavääärde”. Utom vissas. används ordet ”kuva”. Och visst är detta ett kuvat folk. Börjar man snart inte klättra uppåt väggarna i alla sina tvångströjor?

Vad gäller Sverigedemokraterna, ett svenskt parti enligt alla parlamentariska och demokratiska principer, så är jag storligen häpen över behandlingen av detta parti. Jag var en av de första att bilda en Amnestygrupp i Finland, satt i dess styrelse och var även vice ordförande. Detta gjorde jag bland annat för att jag ända in i ryggmärgen alltid hävdat rätten till åsiktsfrihet. Åsikter kan och ska diskuteras – det är det jag gör nu – men tyvärr är den svenska konflikträdslan alltför stark, så istället för att diskutera, så kastar man invektiv på varandra. I mitt hemland har den som använder invektiv, förlorat diskussionen. Och eftersom man inte vågar eller klarar av att ta diskussionen med Sverigedemokraterna, har de utsatts till syndabocken i samhället. Starka konflikter har en tendens att skapa syndabockar, de spelar en viktig roll som dämpare och avledare av oförlösta spänningar. (René Girard skriver ingående om fenomenet i Syndabocken – en antologi, 2007.) Den svenska offentliga behandlingen av Sverigedemokraterna har inte min respekt. Den är feg.

Och i rättvisans namn, när man hänvisar till eventuell nazistisk bakgrund angående Sverigedemokraterna, bör man då också minnas att det var Socialdemokraterna som skapade de rasbiologiska instituten i Sverige. För att bland annat undersöka och kartlägga de underlägsna raserna samerna och lappfinnarna. Liksom också att Vänsterpartiet varit hänförda kommunister, hur mycket förtryck och förföljelse och mord i miljoner kommunisterna än höll på med i denna totalitära ideologis namn.

Till sist: Alla är vi lika inför lagen (landets). Men vi är definitivt inte lika i kvalitet. Däremot har vi alla ett människovärde. Och bör därmed bemötas med värdighet (dignity).

P.S. Ibland blir jag nästan gråtfärdig över den fula mobbning som pågår av alla dem som så passionerat jobbar för en sak som de tror på, även om man själv i ett och annat kan tycka helt annorlunda. Man samtalar inte i sak, man tar inte diskussionen, man bara mobbar. Att utestänga är den värsta sorten av mobbning. För en svensk är det uppenbarligen helt okej att mobba, när alla andra också gör det. Lite svårt att hitta självständigt tänkande människor i detta land. Än svårare att hitta logiskt tänkande. För tänk er nu att alla skulle ha lika värde, då skulle ju varje sverigedemokrat också ha det.

Här i landet orkar man inte tänka ens i två led!

© denna blogg och Tia Itkonen.

Tillsätt en utredning och gör det nu!

Rubriken är något oväntad med tanke på att jag inte är en stor utredningsvän. Men uppmaningen är allvarligt menad:

Tillsätt en utredning om det som före detta överdirektören vid Migrationsverket, Lars-Gunnar Lundh, föreslår: att Migrationsverket delas i två myndigheter, under ledning av högst densamme. Och om hur man kan få Migrationsverket, den del som ska hantera asylärenden, att efterleva de regler som styr verksamheten så att de agerar korrekt och inte som de gör nu (läs vad Lars-Gunnar Lundh skriver om detta i Svenska Dagbladet: ”Migrationsverket arbetar på fel sätt med asyl”).

Apropå att Man lyssnade inte på Mauricio Rojas för 10 år sedan, det borde man ha gjort. Man lyssnar väl inte heller på Lars-Gunnar Lundh idag. Det borde man göra. påminner jag också om en text som jag skrev för sju år sedan (6 november 2009) med rubriken ”Man hade relationer till överinstansen som fick nackhåret att resa sig på en jurist”.

Samme Lars-Gunnar Lundh som nu har skrivit på Svenska Dagbladets debattsida om Migrationsverkets felaktiga sätt att arbeta och att verket borde delas upp i två myndigheter, uttalade sig då, i november 2009.

Citat som finns med i texten och kommer från en intervju som Maciej Zaremba gjorde med Lars-Gunnar Lundh för Dagens Nyheter Kultur, där Lars-Gunnar Lundh berättar:

Man (Migrationsverket, min anm.) hade relationer till överinstansen som fick nackhåret att resa sig på en jurist. Till exempel bjöd Utlänningsnämnden in mig och verkets rättschef för att diskutera hur de skulle avgöra ett ärende som redan var avgjort av oss och överklagat till dem. Det skulle vara helt främmande för en hovrätt att bjuda in tingsrätten och undra ’hur tycker ni att vi skall göra?’ Eller så skickade de ett mejl som antydde att vi inte borde verkställa en avvisning till Eritrea – som de själva beslutat om. Varför inte? Jo, Sverige kan få kritik från UNHCR om ni verkställer, hälsade Utlänningsnämnden. Men då skall de för tusan inte fatta sådana beslut! Man måste ta ansvar för vad man gör. Man kan inte ha en agenda inåt och en annan utåt.

Åren går och galenskaperna består. Eller snarare: blir än galnare. Och fortfarande har så kallade ansvariga inte förstått att ta tillvara den kunskap och kompetens som lagmannen, domaren Lars-Gunnar Lundh (med erfarenhet från tre år som överdirektör på Migrationsverket) besitter.

Tillsätt en utredning under ledning av Lars-Gunnar Lundh och gör det nu! Och ge den allra högst fyra månader att bli klar.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till originalinlägget/originalinläggen.

Finland. Landsmän tvingar flyktingar att behålla seder och bruk från sina egna kulturer.

Klicka på textruta för att komma till artikeln på Savon Sanomats sajt (på finska).

Landsmän tvingar flyktingar att behålla seder och bruk från sina egna kulturer

En del av invandrarna har i Kuopio stött på svårigheter när det gäller att få anpassa sig till den finska kulturen. En liten grupp, speciellt bland kvotflyktingarna, försöker tvinga sina landsmän att behålla seder från den egna kulturen. Detta framkom starkt vid ett informationstillfälle om invandrades rättigheter och skyldigheter i mångkulturcentret Kompassen. Många föräldrar var oroliga för att deras barn ska bli mobbade.

– Vår dotter mobbas om hon äter kött som är förbjudet enligt islam i skolan. De som mobbar henne är andra muslimer. Läraren har sagt åt dem att be om ursäkt, men det hela är glömt igen redan nästa dag. Vår dotter vill ofta inte ens gå till skolan, berättar ett äkta par som kom som kvotflyktingar till Kuopio 2014.

Enligt Minna Säävälä,som länge studerat invandringen, uppstår den här typen av konflikter lätt i samhällen där det råder starka fördomar gentemot minoritetsgrupper.

– Det märks mycket tydligt just i familjer. Man börjar vakta på släktingar eller andra som kommer från den egna etniska gruppen och man börjar anmärka på om de klär sig på ett sätt som anses för ”finskt”. Samma fenomen har också kunnat observeras bland ryska invandrare.

Enligt det syriska paret isoleras vuxna som lever på ett sätt som anses avvikande och det sprids skvaller om dem i Kuopio.

– Männen får frågor om varför deras fruar inte bär huvudduk. Problemet är att de lägger sig i andras privatliv.

Tsega Kiflie, sakkunnig vid Settlement Puijola, säger att den senaste tiden har också nya händelser kommit i dagen. En del av flyktingarna har krävt att sjukvårdare och läkare ska vara manliga; de har helt plötsligt lämnat arbetsplatser eller möten för att hålla bönestunder och under helgdagar har de inte kommit till överenskomna möten.

– De har inte respekterat finska seder. Om någon försöker bekanta sig med den finska kulturen och leva ett normalt liv, kan han råka ut för hot och trakasserier, säger Kiflie.

Enligt Minna Säävälä lever flyktingarna under en fruktansvärd psykisk press om de upplever att de inte accepteras av samhället.

– Då måste de ständigt vara på defensiven psykiskt. Det kan återspeglas som interna maktkamper inom gruppen.

I ett främmande land betonas den egna kulturen också på ett sådant sätt att man inte längre minns skillnaderna inom den egna kulturen eller religionen.

– I själva verket har till exempel de som bott på landsbygden och de som bott i en stad mycket olika tolkningar av samma religion.

Många invandrare som bevistade informationstillfället klagade på att de, som saken verkligen berör, inte var på plats.

– För första gången känner jag mig som en individuell medborgare, men här i Kuopio finns 12 personer som försöker dra mig tillbaka genom påtryckningar, konstaterar en ung man i publiken.

Fakta
–  Under åren 2013–2015 har det kommit ca 135 kvotflyktingar till Kuopio
–  Flyktingarna är bland annat från Syrien, Sudan, Myanmar och Irak
–  Det finns knappt 100 asylsökande i Kuopio

Kommentar: När – när? – har man någonsin kunnat läsa något liknande i en svensk tidning? Finländarna adresserar problemen direkt när de ser att de börjar gro och torde inte alls vara intresserade av att låta det hela bli ohanterligt. Som i Sverige. Det är bra och det är också mycket, mycket viktigt att inte väja för problemen (i Sverige kallade ”utmaningarna”), om man vill undvika att bli ens det minsta likt Sverige när det handlar om invandringen från utomeuropeiska länder. I Finland gäller finska seder och bruk, finsk kultur och finska traditioner. Har man kommit till Finland så är det inte så att man kan införa traditioner och religion från till exempel Mellanöstern i det offentliga finska samhället. Religionsfrihet råder, men religionen är helt och hållet en privatsak och främmande religiösa traditioner är knappast något som asylinvandrare kan kräva att få införa.

© Översättning Merit Wager.

Norge. ”Lagen ska kunna användas i händelse av att asylsystemet i Sverige bryter samman.”

Norge. Det kommer knappast som en överraskning om Danmark och Finland också tänker i samma banor och kommer att agera som Norge. Den förra svenska regeringen klarade inte av att regera för landets och folkets bästa och det gör inte den nuvarande heller. Det är de personer som suttit i regeringen och i riksdagen de senaste åtta, tio åren som försatt Sverige i en situation som skiljer sig markant från de övriga nordiska ländernas och som dessa inte vill vara med och ”ta sitt ansvar” för. Trots att verklighetsfrämmande svenska politiker ständigt och i alla tänkbara sammanhang framhåller att det enda sättet att ”ta sitt ansvar” är det svenska. Som bevisligen inte fungerat, inte fungerar och inte kommer att fungera.

Hundratusentals människor som kommit hit och sökt ”asyl” av olika anledningar, långt ifrån alla med asylskäl, ska bo någonstans och försörjas här först under de flera år långa asylprocesserna, sedan när/om de får uppehållstillstånd. De lever efter sin kultur, sina traditioner, sina seder och bruk och är så manga att de, som till exempel i Södertälje och delar av Malmö, kan leva hela sina liv på arabiska eller något annat stort asylinvandrarspråk. De löser (!?) konflikter – ofta på våldsamma sätt – med ”heder” och ”hämnd” som ledstjärnor, inte på demokratisk väg och inte i samförstånd med målsättningen att skapa konsensus. Och eftersom Sverige inte har något att sätta emot – ingen egen kultur, till exempel, och inte samma känsla för sitt folk som man har i andra länder i världen – så torde kollapsen, som så många har förutspått (medan andra, det ska sägas, absolut inte ser en sådan vara nära), mycket snart vara ett faktum. Det behövs inga guldvågar för att väga dessa ord på, det behövs bara sunt förnuft och öppna ögon för att inse och uttala det.

Ur texten i Berlingske Tidende*:

Der er så overhængende en fare for, at Schengen-samarbejdet og asylsystemet i Sverige bryder sammen, at Norge må have en kriselovgivning til at håndtere det. Det mener Norges statsminister, Erna Solberg. Derfor har hun udformet en lov, som vil gøre det muligt for de norske myndigheder at afvise asylansøgere, som ikke kommer direkte fra et konfliktområde.

De flesta borde kunna läsa tillräckligt mycket danska för att förstå vad texten betyder, men med tanke på att skolan i Sverige kanske sedan länge inte lär ut grunder i och om andra nordiska språk (?) så lyder en översättning så här:

Det föreligger en så överhängande fara för att Schengensamarbetet och asylsystems i Sverige bryter samman, att Norge  måste ha en krislagstiftning för att hantera det. Det säger Norges statsminister Erna Solberg. Därför har hon utformat en lag som ska göra det möjligt för norska myndigheter att avvisa asylsökande som inte kommer direkt från ett konfliktområde.

60 procent av dem som tagit sig till Europa beräknas vara ekonomiska migranter enligt bland andra Frans Timmermans**, vice ordförande i Europakommissionen. Också Finlands president Sauli Niinistö*** har uttalat att det rör sig om en folkvandring eftersom människor från 30 länder har kommit till Finland för att söka ”asyl”, medan det knappast är så att det råder krig i 30 länder…

Om 60 procent (kanske fler) är ekonomiska migranter och ett okänt antal procent inte kommer från konfliktområden utan har bott i till exempel Turkiet i flera år eller rentav i andra EU-länder (vilket är ganska vanligt), så torde ju det faktiska antalet skyddsbehövande vara en rännil av den flod av människor som mer eller mindre okontrollerat har strömmat in i Europa.

*   Norge vil bryde folkeretten og afvise flygtninge i krisetilfælde – Berlingske
Ur texten: Det betyder, at asylansøgere, der vil til Norge fra Rusland, men også fra de øvrige nordiske lande, skal kunne nægtes retten til at søge asyl, som ellers er forankret i FNs flygtningekonvention.

**  Most fleeing to Europe are ‘not refugees’, EU official says – The Irish Times
Ur texten: Dutch commissioner Frans Timmermans says 60% of arrivals are economic migrants.

*** Finland. President Sauli Niinistö: ”Strömmen av immigranter till Europa, och även till Finland, är i hög grad en folkvandring; det handlar alltså inte om flykt undan omedelbar nöd.” – denna blogg
Ur texten: Strömmen av immigranter till Europa, och även till Finland, är i hög grad en folkvandring; det handlar alltså inte om flykt undan omedelbar nöd.

© denna blogg.

 

Finland. Migrationsverket: ”Många har vilseletts, de har inte förstått att enbart en svår livssituation i det egna hemlandet inte räcker för att man ska få asyl i ett annat land.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln och videoklippet på Ilta-Sanomats sajt (på finska).

Helomvändning i nyhetsförmedlingen. Så här rapporterar arabiska medier om Finland: tvångsarbete, attacker på asylboenden… 

Under hösten har den bild som arabiska medier förmedlar om Finland förändrats totalt. Ännu i september gavs en rosenröd bild: i medierna hyllade man gästfriheten och statsminister Juha Sipiläs tal om att öppna sitt hem i Kempele för asylsökande fick mycket stor uppmärksamhet.

Medierna i arabvärlden berättade då att syriska flyktingar får ett varmt välkomnande i Finland: man spelar musik för dem och de bjuds med att njuta av den fantastiska finska naturen. Också de antirasistiska demonstrationerna har nämnts.

I oktober meddelade Migrationsverket att reglerna för irakier att få uppehållstillstånd i Finland skärps. Om det rapporterade bland annat Al-Jazeera, Radio Sawa, Azzaman.com.

Asylsökande tvingas arbeta gratis

I början av veckan informerade den finländska regeringen om ett antal nya, strikta asylpolitiska åtgärder. Bland annat meddelade arbets- och justitieminister Jari Lindström att asylsökande ska sättas i arbete som till exempel rensa i skogen och utföra underhållsarbete på asylmottagningarna.

Den ledande arabiskspråkiga tv-kanalen Al-Jazeera rapporterade då att asylsökande kommer att förpliktas att arbeta utan ersättning. Dessutom krävs av dem att de respekterar det finländska samhällets kultur och seder och det berättades om hur man i Finland delar ut informationspaket till de asylsökande om den landets kultur, hur samhället fungerar och om kvinnors och barns rättigheter, som alla måste acceptera.

De som kommenterar artiklarna om den hårdare asylpolitiken i Finland kan delas i två läger. En del förstår att det kan begäras av asylsökande att de utför någon form av arbete mot att de får mat och tak över huvudet. Andra menar att Finland vill ha gratis slavarbetare bland de asylsökande. En del ifrågasätter också statsministerns motiv till att öppna dörrarna till sitt hem för asylsökande:

Han kanske menade att han är beredd att ta in asylsökande som oavlönat tjänstefolk.

Attacker mot asylmottagningar

Arabiska medier har på senare tid haft omfattande rapportering om attacker mot asylmottagningar och asylsökande i Finland. Senast om att det på morgonen den 12 december började brinna i ett hotell där det var meningen att asylsökande skulle inhysas. Branden misstänks ha varit anlagd.

Tidigare i veckan berättade Ilta-Sanomat att allt fler irakier återtar sina asylansökningar i Finland. Av de asylansökningar som behandlades under tiden 1 januari till 8 december avskrevs 41 procent. Enligt Migrationsverket har många asylsökande vilseletts, de har inte förstått att enbart en svår livssituation i det egna hemlandet inte räcker för att man ska få asyl i ett annat land.

Reflektion: Så olika det ser ut i två länder som är så nära grannar!
Till Sverige kommer människor från utomeuropeiska länder för att de ”har flytt från krig och förföljelse”, det har politiker, regering och journalister bestämt. Och alla unga män som säger att de är 17 år gamla är 17 år gamla, det har politiker, regering och journalister samt Svenska barnläkarföreningen bestämt.
Till Finland kommer många som tror – eller fåtts att tro – att ”asyl” är detsamma som att invandra, men att man inte själv behöver ha ordnat arbete och bostad innan man kommer och inte behöver kunna försörja sig själv. Och de unga män som ser ut att vara över 18 måste genomgå en ålderstest eller – om de vägrar – automatiskt få sin ålder uppskriven och behandlas som vuxna.

© Översättning Merit Wager

 

Finland. ”Vi betonar starkt för dem som kommit hit att i Finland lever vi självklart och utan undantag i enlighet med finländsk lag.”

Klicka på bilden för att komma till Yles text (på finska).

Myndigheten: ”Maassa maan tavalla” (=ung.”I landet på landets sätt”) är en central del av den utbildning som asylsökande får

Det finländska samhällets regler och principer upprepas i olika skeden av utbildningen, för att det ska vara lättare för de asylsökande att lära sig dem och ta dem till sig.

I den utbildning och information som ges på mottagningscentralerna (asylboendena) i Finland har man satsat på det som också president Sauli Niinistö förde fram i Yles Ykkösaamu (MorgonEttan): ”massa maan tavalla”. Det försäkrar Migrationsverkets chef för mottagningsenheterna, Jorma Kuuluvainen.

För nyanlända asylsökande hålls redan i ett mycket tidigt skede informationstillfällen. Genast i början informeras de om hur människorna lever i närområdet och vilka spelregler som gäller både på mottagningscentralen och i förhållande till närområdet, berättar Jorma Kuuluvainen. Samtidigt informerar man också om olika system och spelregler som gäller i landet och vilka rättigheter och skyldigheter alla har. De asylsökande undervisas om den finländska kulturen och om det finländska samhällets ”egenskaper”, bland annat om demokrati och jämställdhet mellan män och kvinnor.

Lite längre fram i tiden ges de asylsökande information om lagar och förordningar, bland annat av Polisen. För dem som har varit i landet lite längre finns varierande temapaket som handlar om hur saker och ting fungerar i Finland. Dessa olika teman upprepas många gånger under utbildningen. Ofta uppstår frågor från de asylsökande, bland annat om hur man här förhåller sig till kvinnor – alltså kring detta med att i Finland är män och kvinnor jämställda, har lika värde. Och ända från början och sedan genom hela utbildningen tar man upp ”maassa maan tavalla” och betonar att man ska lära sig landets seder och bruk och anpassa sig till dem.

Jorma Kuuluvainen från Migrationsverket säger att det inte alltid är lätt för alla att ta till sig allt det nya och att det i vardagen kan uppstå allehanda svårigheter. Till exempel att hemfrid är mycket viktig för finländarna liksom respekt för privat mark och andras privatliv och att man inte får gå in på andras tomter och i andras trädgårdar. Alla människor har sina revir. Och man informerar också om att det kan sticka finländare i ögonen att stora skaror av unga män rör sig i flock på gatorna. Migrationsverket har fått feed back från folket i de här frågorna. Jorma Kuuluvainen:

– Problemen måste självklart lyftas fram och man måste prata om vad som passar sig och vad som inte passar sig. Traditioner och kultur kan vara olika, men när man talar om lagen i Finland så finns där inget utrymme för tolkningar. Vi betonar starkt för dem som kommit hit att i Finland lever vi självklart och utan undantag i enlighet med finländsk lag.

© översättning Merit Wager.

I Sverige har samerna, sverigefinländarna och tre andra nationella minoriteter laglig rätt att bevara och utveckla sina traditioner och sin kultur. Ska inte samma rättigheter gälla för svenskarna, den nationella majoriteten?

Ett land och ett folk utan kultur och traditioner är inget land och inget folk

Språk, kultur och traditioner binder människor samman och skapar den gemenskap som behövs för att de ska kunna leva i frid och fred i ett stabilt och tryggt land. I alla länder som är splittrade kan man se ödesdigra konsekvenser för medborgarna; det är bara att se sig omkring i världen där fruktansvärda krig och utrensningar av människor pågår.

Samtliga länder där trakasserier, hot, mördande etc sker är splittrade och människorna drar åt olika håll. Så var det inte i Sverige förut, men så är det även här nu. Även här pågår hot och trakasserier, dödande av oliktänkande, skottlossningar, dödsskjutningar, knivmord och grov misshandel. Regelrätt krig har inte utbrutit än, men så snabbt som allting sker idag så är det en tidsfråga innan en gnista tänder ilskan hos någon eller några grupper som upplever sig förfördelade eller missförstådda av en eller annan anledning och som då ger sig på människor som inte är som de och som inte tänker och tycker lika. Och nej, det är inte en utopi, det är mer av en dystopi.

Det är skrämmande och obehagligt att läsa den text som den 31 juli publicerades i Dagens Nyheter, på DN Debatt, under rubriken ”Låt inte traditioner bli ett hinder för integration”! En person som, av namnet att döma, kommer från ett land långt från Sverige, ett land utanför Europa, med en helt annan kultur, tradition och även religion, framför mycket mångordigt i en lång artikel att han, med icke-svenska rötter, i princip tycker att svenska traditioner ska skrotas. Och redan i sin allra första mening försöker han sätta eventuella kritiker till de minst sagt märkliga idéerna på plats:

Traditioner är rasistiska partiers ideologiska bas.

Det betyder att nu, när den här mannen (med den konfunderande titeln ”samhällskommunikatör”) kallat traditioner för ”rasistiska partiers ideologiska bas” så blir den, som ser traditioner och sitt lands kultur och ”själ” som något positivt (vilket jag gissar att de flesta – eller åtminstone väldigt många – svenskar gör) ”rasist”! Så  avväpnar och tystar man alla fega svenskar som knyter nävarna i byxfickorna och vill skrika högt av vrede och frustration, men inte kan göra det eftersom en utomeuropeiskt invandrad person slagit fast att det svenska inte är mycket att ha . För vad är väl värre för en svensk än att av en utomeuropeisk invandrare bli kallad ”rasist”? Ingenting! Och det vet samhällskommunikatören. Som i sin andra mening uttalar att:

Staten bör vila på medborgarskapets princip, respekt för lagen och kärlek till hemlandet.

Vad menar han med ”medborgarskapets princip”? Själv torde han vara medborgare i sitt hemland och dessutom i Sverige. Jag kan ha fel, men det är en kvalificerad gissning eftersom många länder som asylsökande och andra invandrare från länder i Mellanöstern kommer ifrån, inte tillåter att man avsäger sig sitt medborgarskap. Är det alltså sitt hemland, det land han föddes i och fick sitt egentliga, första medborgarskap i, han talar om? För där finns ju både traditioner och kultur och dessutom en religion som styr allt i och ed att den inte bara är en religion utan också gudomlig lag. För det kan väl inte vara Sverige han menar, eftersom han anser att man i Sverige ska skala bort svenska traditioner, en kärlek till vad skulle det i så fall vara, om det inte finns något ”svenskt”?

I sin tredje mening säger samhällskommmunikatören:

En stat bör vara sekulär inte bara i religiös mening utan även fri från ideologier och traditioner. Samhället når då sammanhållning i stället för splittring.

Vad är det för gallimatias? Var i hela världen finns ett sådant land? Vad tycker de politiska partierna i landet om en sådan här tanke, de som ju har sina egna ideologier som bas för sin existens? Och varför skulle Sverige sträva efter att skala av sig ännu mer än det redan gjort av vad som varit ett sammanhållande kitt, en känsla av ”vi” och gemenskap? Några liknande utopiska/dystopiska tankar finns ingenstans och definitivt inte i de närmaste grannländerna Finland, Danmark och Norge!

Vem är den här mannen som vill ”reformera” Sverige och rensa det från traditioner? Vem gav honom rätten att kalla dem som tycker om den stabilitet som deras traditioner och kultur ger dem för ”rasister”? I åsikts- och yttrandefrihetens namn får han förstås här – till skillnad från i det land han kommer ifrån – fritt uttrycka sina tankar och funderingar, hur huvudlösa de än må vara. Dagens Nyheter ställer uppenbarligen gärna upp och lämnar spaltutrymme. Och det är faktiskt bra att folket får ta del av samhällskommunikatörens åsikter så att det vet hur  en del (kanske många?) ”nysvenskar” tänker. Och kanske, kanske, möjligen våga uppamma lite motstånd? Om det nu inte är så att svenska folket håller med och vill avskaffa sina egna seder och bruk och det som de upplever som ”svenskt”. För vill de avskaffa sina svenska traditioner och släta ut sig, och tror de på de tre första meningarna i samhällskommunikatörens text, ja då är det bara att ansluta sig till den rörelsen. Den är redan stor och finns överallt, ända upp i den svenska regeringen, hos självaste statsministern. Och då behöver man inte heller riskera att någon – nysvensk eller svensk – tar sig rätten att stämpla en som ”rasist”, vilket är ett stort plus.

I Sverige har samerna, sverigefinländarna och tre andra nationella minoriteter laglig rätt att bevara och utveckla sina traditioner och sin kultur*. De har ”en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet”. Ska inte samma rättigheter gälla för svenskarna, den nationella majoriteten? I hela resten av världen värnar folk också sin egenart, sitt språk, sina traditioner, sin kultur. Kommer det att publiceras någon text på DN Debatt från någon som försvarar – eller, som det numera heter ”står upp för” – svenskarnas rätt till sina traditioner? Eller är den för mig helt obegripliga rädslan för att, av en nysvensk samhällskommunikatör, bli kallad ”rasist” så stor, att man inte ”står upp” och värnar sitt land mot det hot mot Sverige som en strävan om ett traditions- och kulturlöst land utgör?

* Sveriges nationella minoriteter och minoritetsspråk
De fem erkända nationella minoriteterna i Sverige är judar, romer, samer (som även är ett urfolk), sverigefinnar och tornedalingar.
De historiska minoritetsspråken är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli.
Gemensamt för minoritetsgrupperna är att de har befolkat Sverige under lång tid samt att de utgör grupper med en uttalad samhörighet.
De har även en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet.

© denna blogg.