Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera

* En migga: 13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.

Och:

 ** En migga: Fingeravtryck tas ju också av dem men de läggs inte i Eurodac eftersom dessa personer (anhöriginvandrare och studerande) inte har sökt asyl. Och om personen sedan söker asyl blir det ingen träff i Eurodac. Jag vet inte vad anledningen är, kanske bara den svenska godtrogenheten. Man vill tro gott om alla, man vill inte tro att det finns människor som fuskar…

Miggorna skriver numera ganska ofta i skov. De är så arbetstyngda att det kan gå ett bra tag mellan skriverierna, men så händer något som gör att de återigen låter mig – och er som läser min blogg – få en inblick i deras ”mad, mad, mad, mad world”.  Jag ställde en del frågor till tre miggor om multipla identiteter och det var som att öppna en dammlucka och låta vattnet forsa fritt. Om det här inlägget blir lite rörigt så får ni ursäkta. Det kom mängder av information både om det jag frågat om och om en hel del annat, så nu serverar jag den blandade kompotten så gott jag förmår.

Jag vidarebefordrade följande historia – som jag själv hade fått berättad för mig – till tre, av varandra oberoende miggor för kommentarer:

En man som jobbar som reklamutdelare i en invandrartät stadsdel i en medelstor stad har lärt känna några somalier. En av dem berättade att han har tre hyreskontrakt på lägenheter. Att han kom till Malmö, fick asyl (eller PUT, jag vet inte vilket) och lägenhet. Och att han, efter en tid, tog färjan till Finland och när han kom till Sverige ändrade han några bokstäver i efternamnet, sökte asyl på nytt och fick det (eller PUT). Plus lägenhet. Därefter gjorde han samma sak ännu en gång och fick återigen asyl (eller PUT) och lägenhet.

Mannen, somaliern, berättar att han nu har asyl/PUT i tre identiteter, han har tre lägenheter och bidrag i tre identiteter. Han bor i en av lägenheterna och hyr ut de två andra. Somalierna berättar att ”det finns andra som också gör så här”.

Historien låter onekligen lätt osannolik (även om jag har hört liknande tidigare), så mina frågor till miggorna löd:

Migrationsverket har ju ett fingeravtrycksregister (ni kollar ju i Eurodac). Kontrolleras alltid alla asylsökandes fingeravtryck automatiskt – det vill säga har man det som rutin – i den databas där samtliga som beviljats asyl/PUT i Sverige finns? Alltså, för att vara så tydlig som möjligt: är det rutin att alla asylsökandes fingeravtryck alltid kontrolleras för att upptäcka att de inte har gjort som somaliern och sökt asyl tidigare i Sverige i flera identiteter?

•  Om svaret är ja: hur kommer det sig i så fall att somaliern – och enligt honom och hans kompisar flera andra – har kunnat söka asyl i flera identiteter i Sverige?

•  Om svaret är nej: varför görs inte alltid, rutinmässigt, kontroller av fingeravtryck i Migrationsverkets egna register för att upptäcka bedragare som söker asyl i Sverige i olika identiteter?

Här följer svar – och en hel del annan information på köpet – från en av de tre miggorna:

Först svarar miggan:

Det är omöjligt att få asyl i flera identiteter. Fingeravtrycken kontrolleras automatiskt och sparas i tio år i Eurodac. Undantaget är om man säger sig vara under 14 år, då tas det inga fingeravtryck. Eller om man kommit hit som kvotflykting eller genom anhöriginvandring, då finns fingeravtrycken inte i Eurodac.

Vi kontrollerar fingeravtryck av alla asylsökande. Det finns ingen chans att det inte skulle upptäckas att man sökt asyl tidigare.

Därefter berättar miggan följande:

Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.

*13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna. 

Jag undrar vad som hänt i fallet med den 25-årige 13-åringen…

Miggan igen:

Det här fallet aktualiserades för ett par år sedan. Migrationsverket återkallade  hans PUT i två identiteter utan att träffa honom, han var ju oanträffbar. Ett av de tre PUT:en gick dessvärre inte att återkalla utan att först träffa honom och det gick inte heller att utvisa honom i den identiteten utan en muntlig utredning. Detta eftersom vi, enligt lagen,  inte får återkalla PUT eller utvisa personer utan att ha träffat dem.

Jag frågade om det är den dåvarande ”13-åringens” (som i själva verket var 25) PUT som inte kan återkallas?

En annan migga svarade:

Nej, det PUT som inte kan återkallas är den vuxna somalierns, han som fick PUT på grund av väpnad konflikt i Somalia 2010. Samme man som redan strax innan hade fått PUT som ”minderårig anhöriginvandrare”, typ 17 år, i en annan identitet vilket inte upptäcktes när detta PUT beviljades. Sedan blev han efterlyst för brott och sökte då – och fick – PUT som 13 -åring i en ny identitet.

Mannen fortsatte att begå brott och ”straffades” med inlåsning i ett SIS-boende. När han var där ville han återta sin första identitet (han hade inte åkt fast för något brott i just den identiteten). Ingen trodde på honom så han rymde från SIS-boendet.  Ingen vet förstås om hans rätta identitet är den första eller den andra. Den tredje är absolut inte den rätta med tanke på åldern. Men somalier är han i alla fall och det gick inte att återkalla hans andra tillstånd utan att träffa honom. För att återkalla ett PUT krävs det att den sökande ”medvetet lämnat oriktiga uppgifter som varit avgörande för ärendets utgång”. Här var det inte så.  Alla somalier fick ju PUT på grund av konflkten från 2009 till 2011.

Rörigt? Ja. Rörigt. Betänk då också att just det här handlar om ett enda fall, en enda människa. Miggorna är också bara människor och de har inte alltid det fulla stöd de skulle behöva vare sig från sin ledning, från riksdag och regering, från medier eller ens från samhället. Ändå ska de hantera en röra av bedrägerier och lögner blandade med äkta skyddsbehövande, och försöka kryssa mellan alla rättsliga riktlinjer och annat som står som spön i backen och rör till allting ännu mer.

Jag påpekar att en annan migga sagt att fingeravtrycken raderas ur databasen när man fått PUT. I så fall, om det stämmer, då kan man ju inte kolla om personen har fått PUT tidigare för då finns ju inga fingeravtryck kvar?

Den flesta miggan svarar:

Asylsökandes fingeravtryck lagras i olika databaser. Det finns en nationell databas som var av betydelse innan Eurodac fanns ( jag tror Eurodac kom 2002/2003).  Det är från den databasen sökandes fingeravtryck raderas när den sökande får UAT. Däremot lagras den sökande fingeravtryck i databasen Eurodac i minst 10 år.

När en person lämnar fingeravtryck i samband med sin asylansökan kontrolleras fingeravtrycken mot databasen Eurodac och lagras där. Om den sökande sedan söker asyl igen, oavsett om det sker i Sverige eller i något annat EU-land,  kommer de tidigare asylansökningarna att synas i Eurodac, med datum för ansökan och med ärendenummer.

Jag frågar om miggan vet varför fingeravtryck inte alltid tas av precis alla på samma sätt som av asylsökande, alltså också av anhöriginvandrare och studerande?

Den första miggan svarar en aning uppgivet:

** Fingeravtryck tas ju också på dem men de läggs inte i Eurodac eftersom dessa personer (anhöriginvandrare och studerande) inte har sökt asyl. Och om personen sedan söker asyl blir det ingen träff i Eurodac. Jag vet inte vad anledningen är, kanske bara den svenska godtrogenheten. Man vill tro gott om alla, man vill inte tro att det finns människor som fuskar…

Läs också En migga: ”Andra länder gör på detta vis, men inte Sverige.”

Råd: Man kan alltid fråga Migrationsverket om man undrar över något.

© denna blogg. Korta citat tillåtna; länka dock alltid till originalinlägget.

Finland. Asylsökande: ”Det här skulle jag inte ens ge åt min hund, det är inte ätbart.”

Klicka på bilden för att komma till artikeln i Hufvudstadsbladet.

Det är märkligt. Inte trodde man att människor som – som det alltid heter i Sverige – ”flyr för sina liv undan krig och förföljelse” skulle ha mage att, det första de gör i ett land där de söker ”skydd”, klaga på vad det landets folk ger dem att äta! Inte tror jag att karelarna som evakuerades till Finland för drygt 70 år sedan skulle ha kommit på tanken att klaga när de gavs mat och husrum. Men bland dessa människor låter det så här:

Det här skulle jag inte ens ge åt min hund, det är inte ätbart.

Sagt av en av demonstranterna som petade med ett finger i korngrynsrisotton. För många finländare är det nästan hädelse att göra så med mat…

I Uleåborg marscherade ett sextiotal flyktingar ut i protest när maten inte smakade, läs texten Finland. Asylsökande demonstrerar mot den mat de serveras.

Nog är det som sagt lite märkligt att man som asylsökande och som i varje fall påstått skyddsbehövande, knappt hunnit komma till ett land och ange att man vill stanna där för att man behöver just skydd, innan man börjar klaga och demonstrera! Hur kan dessa människor tro och hoppas bli välkomnande av ett folk som det finska, som vet vad krig är, vad svält är och som är uppfostrade att arbeta hårt och inte klaga i onödan, när de beter sig så här?

Kulturskillnaderna är helt enkelt för stora och det är nog precis som Cyrus Jebraeil, iranier som kom som kvotflykting till Finland för 11 år sedan, säger i en artikel på Yles sajt med rubriken Kiintiöpakolaisena Suomeen tullut väittää: Turvapaikanhakijoiden jopa mahdotonta sopeutua tänne (Kvotflykting i Finland påstår: Det är omöjligt för asylsökande att anpassa sig här):

Många ser den här krisen som pågår just nu. Men det här är bara toppen på isberget. Det är när man vill börja integrera dem som det blir svårt. Finland har haft problem med invandrare redan tidigare, nu bara fördjupas de och det skrämmer.

Cyrus Jebraeil, som är kristen, är övertygad om att hans kristna tro har varit en stark faktor när det gällt hans anpassning till det finska samhället. Han säger:

Att integreras här kräver något som förenar en med Finland och den finländska kulturen. Alla som kommer hit har inte det. Världarna – deras och finländarnas – är mycket långt ifrån varandra. Det kommer att vara fruktansvärt svårt för dem. Många land de asylsökande säger att de har kommit hit på grund av rykten. Deras förväntningar och krav är inte vad de borde vara. De kommer att bli besvikna.

Enligt Jebraeil är den största faktorn att värderingarna är annorlunda.

–För finländarna är förlåtelse en grundvärdering, men i många andra kulturer förstår man inte det alls. Ärlighet och hederlighet, transparens och flit är finländska värderingar. De är kristna värderingar. En liten del av folket går i kyrkan, men värderingarna i samhället har sin grund i Bibeln.

Jebraeil tycker att Finland borde förhandla och hjälpa till att lösa kriserna på plats i stället för att ta emot asylsökande.

Till slut. Maten som bjuds de nyanlända asylsökande är exakt densamma som skolbarn och stadens anställda i Uleåborg äter till lunch. Men de gillade inte korngrynsrisottton, trots att, som sägs i artikeln:

En snabb googling av traditionell irakisk mat ger dock vid handen att vete, korn, ris och dadlar hör till baslivsmedlen. Tillagningen sker givetvis enligt andra recept i Irak än i Finland.

Det framhålls också i texten att:

Alla invånarna i förläggningen var inte lika kräsna. Av de trehundra boende var det bara en femtedel som såg så allvarligt på saken att de gick ut i protest.

Protesten gällde också inkvarteringsförhållandena som inte uppfyllde de nyanländas krav. En del av demonstranterna uppgav att de inte tänker återvända till förläggningen, men alla gjorde det ändå. Största delen av de asylsökande i Hiukkavaara är unga män.

Kommentar: Som sagt, finländarna kommer knappast att acceptera den här typen av bortskämt och krävande beteende. Det är ju ändå de som betalar. Men man ska heller inte dra alla över en kam, bland dem som verkligen behöver skydd och som verkligen kommer från krig och förföljelse är gissningsvis toleransen och kanske också tacksamheten större. Det är de högljudda unga männen som hörs och syns. De har kanske kommit till Finland på grundval av felaktiga rykten, i tron att landet är någon sorts paradis, och blir bittert besvikna.

© denna blogg.

.

Finland är inte Sverige

Läs först om hur blivande statsminister Juha Sipilä tillrättavisade en svensk journalist som lade sig i Finlands inre angelägenheter på ett respektlöst sätt: Finlands blivande statsminister Juha Sipilä: ”This is Finland!”

I Arbetarbladet den 20 april kan man läsa en patroniserande ledarartikel i typiskt svensk journalistisk stil. Rubriken är Finland måste öppna gränserna. Tänk om finska journalister skulle ta sig rätten att tala om vad Sverige ”måste” göra!

I texten påstår den på detta område inte så kunniga ledarskribenten bland annat att

Finland håller sig med en mycket restriktiv migrationspolitik.

Och att:

För att öka landets sysselsättningsgrad, och därmed också sin försörjningsförmåga av välfärden, krävs att äldre och kvinnor stärker sin förankring på arbetsmarknaden. Och att Finland förändrar sin migrationspolitik för att underlätta arbetskraftsinvandringen.

Finlands migrationspolitik är inte ett dugg mer restriktiv än Sveriges! Skribenten har inte granskat fakta när hon uttalar sig på det här sättet. Tvärtom tar Finland mer än gärna emot till exempel arbetskraftsinvandrare, just sådana som behövs för att landet ska utvecklas och blomstra. Fler är välkomna, vilket bland annat Sannfinländarnas ledare Timo Soini i en ”före-valet”-intervju uttryckte i en intervju på engelska för Yle International. Den intervjun kan man ta del av här.

Finland tog också emot proportionerligt lika många kvotflyktingar som Sverige år 2014. Och Finlands utlänningslag påminner starkt om Sveriges (eller vice versa…), även om den givetvis inte är identisk eftersom Finland är ett annat land än Sverige (!). En av de stora skillnaderna mellan länderna ligger i att man i Finland anser att utlänningslagen, på samma sätt som andra lagar, ska efterlevas, vilket inte är fallet i Sverige. Inte i praktiken i alla fall. Och kraven på den som vill bli finländsk medborgare är också högre än kraven på den som vill bli svensk medborgare.

Man kan inte tvinga människor att flytta till Finland för att arbeta. Språket är förmodligen en lätt avskräckande faktor, fast helt omöjligt är det ju inte att lära sig det, även om det är betydligt svårare än till exempel svenska. Man kan inte heller förvänta sig att människor arbetskraftsinvandrar om det inte finns arbete. Och man kan absolut inte sitta på en tidningsredaktion i Sverige, ett land som sannerligen inte alls är en förebild på migrationsområdet, och uttala att ett annat land ”måste öppna gränserna” – underförstått på det sätt Sverige har gjort. En sådan tanke skulle knappast få gehör hos det finländska folket, på vars mandat riksdag och regering styr landet.

En reglerad invandring där man vet vilka som vistas i landet och där de som inte beviljas uppehållstillstånd lämnar Finland, torde vara en förutsättning för att folket ska vara positivt inställt till – och kunna lita på – den invandring som sker till det lilla landet med 5,5 miljoner invånare. Så ser man på saken i Finland. Finland är inte Sverige.

© denna blogg.