En migga: ”Det kanske inte är så konstigt att lagen har haft mycket liten effekt.”

En migga skriver med anledning av vad som rapporteras i Sveriges Radio den 23 augusti: Migrationsverket: Få asylsökande återvänder efter indraget bidrag, där det bland annat sägs:

Sedan den 1 juni förlorar asylsökande som fått avslagsbeslut även sin dagersättning och bostad. Men av de 2.500 som hittills fått indraget bidrag är det bara cirka 100 personer som återvänt.

På min enhet har noll personer avhysts av kronofogden sedan den 1 juni och jag gissar att det är så det ser ut över hela landet.

En annan absurd sak är att privata asylboenden, som har asylsökande boende kvar trots att dessa inte har rätt att bo där, ändå får betalt av Migrationsverket. Alltså för dem som bor där illegalt.

Det kanske inte är så konstigt att lagen har haft mycket liten effekt.

Vilket land använder sin kronofogdemyndighet för att avhysa asylsökande från privata asylboenden, samtidigt som man betalar asylboendet för att de har personerna kvar?! Det är ju skrattretande! Det är ju bara att skriva till boendet och säga:

”X har inte längre rätt att bo kvar och ni kommer från och med idag inte att ersättas för kostnaderna för X:s boende”

Då får det privata vinstdrivande företaget lösa detta bäst det vill. Varför ska Migrationsverket först begära hjälp från Kronofogden, som sedan i sin tur begär hjälp av polisen, när det bara är att sluta betala till boendet, vilket ju är tydligt reglerat i lag?

Personerna som fått information om att de måste lämna boendet senast den 1 juni skrattar ju åt oss, med all rätt.

Ja, alltså det här gäller alla privata asylboenden som har före detta asylsökande boende där efter att ha fått besked om att dessa personer inte längre har rätt till bistånd enligt LMA. Skulle tro att de flesta – i varje fall många – privata aktörer har sådana personer boende på sina anläggningar. Bert Karlssons Jokarjo har ju det definitivt, jag vet att exempelvis Restad Gård i Vänersborg har före detta asylsökande som bor kvar trots att de inte längre är inskrivna hos Migrationsverket.

Kommentar: Asylinstrumentet missbrukas i Sverige och vare sig regeringen, Migrationsverket eller Polisen eller andra inblandade (socialtjänst, kommuner, skolor, arbetsförmedlingen etc) klarar av att upprätthålla ordningen i enlighet med landets utlänningslag. Allmänheten vilseleds genom regeringens ständiga utspel och påhitt i form av att nya lagar och regler (som redan finns!) tutas ut och får lika liten praktisk betydelse som de redan existerande lagarna på området. Det finns inga andra ord för det hela än ”kaos” och ”rättsligt haveri”.

© denna blogg.

 

En socialtjänstanställd: ”Vi får inte behålla ersättningen och vi blir inte heller av med honom.”

Det är märkligt att det skapas ”nya” regler, trots att det redan finns en gällande lag – utlänningslagen – som stadgar att en person som fått avslag på sin asylansökan ska lämna landet. Och som dessutom Migrationsverket hänvisar till i sitt beslut (11 § LMA 1994:137), där de ”nya” reglerna inte i något avgörande avseende är annorlunda än de regler som gällt tidigare.

De här ”dubblettlagarna” och ”dubblettreglerna”, som vi i allt större utsträckning ser på asyl- och migrationsområdet, är förbryllande. Det borde inte accepteras i en rättsstat att personer som sitter i regering och riksdag och sysslar med dessa viktiga frågor, inte har helt klart för sig vilka lagar som redan finns. Lagar som redan finns ska inte kunna stiftas på nytt utan de ska bara – helt enkelt – implementeras.  Och varför säger inte Migrationsverkets högavlönade rättschefer och andra i ledningen (som bör kunna utlänningslagstiftningen på sina fem fingrar) ifrån och förklarar för okunniga politiker att man självklart inte längre har rätt till dagersättning, kost och logi etc när man har ett lagakraftvunnet beslut om att man ska lämna landet? Det ligger ju i sakens natur när man fått beslut om att man ska lämna landet för att man inte har befunnits ha rätt till asyl eller PUT. Varför följer inte Migrationsverket bara gällande lagstiftning?

Hade lagarna efterlevts på det sätt det anstår en rättsstat hade sådana här ”tårta-på-tårta”-regler som sagt inte behövts och det självklara i att man ska lämna landet när man inte har rätt att vistas i det hade inte heller väckt någon uppmärksamhet. En socialtjänstanställd berättar:

Så här kan en konsekvens av Migrationsverkets nya regler från den 1 juni 2016, om att inte förse personer med avvisningsbeslut boende och liknande, se ut:

Vi på socialtjänsten beslutade skriva ut en ”ensamkommande” som fyller 21 år (alltså tre år över myndighetsåldern, min anm.) tillbaka till Migrationsverket. Sagt och gjort. Men nu tar Migrationsverket inte emot honom då han har ett beslut om avvisning som vunnit laga kraft. Vi blir alltså inte av med honom och enligt socialtjänstlagen får man inte skriva ut någon från behandling in i bostadslöshet så nu får kommunens invånare stå för hela den summa hans HVB-plats kostar… Tack för det, lagstiftare!

Kommentar och fråga: ”…enligt socialtjänstlagen får man inte skriva ut någon från behandling…”, skriver den socialtjänstanställda. Men var verkligen den 21-årige före detta asylsökande inskriven för ”behandling”? Var det inte bara så att han, trots att han var tre år över myndighetsålder och hade fått avslag på sin asylansökan år 2013 sedan bara helt enkelt var kvarboende på ett HVB? Och står inte utlänningslagen över socialtjänstlagen i vilket fall som helst? 

Den socialtjänstanställda igen:

De är med nuvarande regler kvar längre än till 18 år, som längst tills de är 21 år, för att ha chansen att gå klart gymnasiet, för att få någon form av Komvux-behörighet kan man kanske kalla det…

Han är somalier uppvuxen i Förenade Arabemiraten och fick avslag på sin asylansökan redan 2012/2013. Migrationsverket har inget land som tar emot honom och han medverkar ju knappast.

Han fick alltså avslag på sin ansökan om asyl och tidsfristen för när han skulle lämna landet gick ut för mer än tre år sedan. Här har vi ett praktexempel på när en myndighet – Migrationsverket – säger ”ut” och samma myndighet samtidigt säger ”vi tar hand om dig” och kommunen toppar det hela med ”klart du ska få exceptionellt bra och dyrt boende samt mat och sysselsättning av oss”.

Av våra 125 ensamkommande asylsökande ungdomar tror jag vi räknade att 44 är, eller blir, 18 år under första halvåret 2017. Men vi hoppas ju kunna skriva bort folk nu när det blir nya regler som säger att alla asylsökande över 18 ska återgå till Migrationsverket. Och det var då som vi hittade detta fall där verket inte vill ha honom. Vi får inte behålla ersättningen och vi blir inte heller av med honom.

Dessutom fortsätter Migrationsverket att betala ersättning för personer som beviljas PUT och har fyllt 18 år om de fortsatt är placerade på HVB eller liknande. Dock längst tills de är 21 år gamla.

Skattebetalarna i Sverige betalar 1.900 kr/dygn för en HVB-plats för en ensamkommande minderårig asylsökande. I det ovan beskrivna fallet alltså 693.500 kr/år, 2.080.500 kr för tiden då mannen inte ens var minderårig (”barn”) utan mellan 18 och 21 år gammal och inte ens hade tillstånd att vistas i Sverige. Plus kostnaden för skolan, cirka 108.000 kr per år = cirka 324.000 kr för tre år. Han kan också ha fått studiebidrag à 1.050 kr per månad. I så fall handlar det om ytterligare drygt 30.000 kronor. Och allt detta betalas av skattebetalarna efter att Sverige sagt att ”du har inte rätt att stanna här”. Totalt närmare 2,5 miljoner skattekronor… För en person som inte har rätt att vistas i landet.

Kommentar: I ovanstående kostnadsberäkning är inte sådant som till exempel eventuell sjukvård och tandvård inräknat.

Migrationsverket klarar inte sina uppgifter. Lagar och regler – inte sällan dubblettlagar och dubblettregler – är mer eller mindre skrivbordsprodukter och inte något som självklart implementeras i verkligheten. Allmänheten luras att tro att nu har regeringen tagit krafttag och att nu blir det ordning. Men det är lika långt från sanningen som månen är från solen.

© denna blogg.

Finland. Centralkriminalpolisen om bilbränder: ”Detta fenomen finns inte i Finland.”

Klicka på bild- och textrutan för att se den i större format.

Med anledning av att det i Sverige sker hundratals och åter hundratals bilbränningar och svensk polis står handfallen, ställde jag frågan till Centralkriminalpolisen i Finland om huruvida bilbränningar, det vill säga mordbränder, sker där på samma sätt som i Sverige och i så fall i vilken omfattning. Svaret är:

Detta fenomen finns inte i Finland.

Dialog, kaffe och korvgrillning hjälper inte för att få slut på mordbränderna i Sverige. För det är ofta just mordbränder det faktiskt handlar om, inte ”pojkstreck” eller ”ungdomar som har tråkigt i utsatta förorter”.

Sveriges lag borde rimligtvis gälla lika för alla. Det är knappast troligt att man skulle se mellan fingrarna med uttråkade svenska rikemanssöner i välbärgade områden som började bränna bilar för att ”visa sin makt”, som någon polis sa i en intervju om invandrarungdomarnas och -männens motiv. Så lika lite som en svensk ung pojke eller man skulle undkomma lagföring, rättegång och dom för mordbrand, lika lite ska pojkar och män av annan bakgrund göra det. Och poliserna borde sluta leka fritidspedagoger eller stå passiva ute i de invandrartäta områdena. Samma lag borde, som sagt, gälla där som i övriga Sverige.

När det nu har gått så långt att lagen inte gäller lika för alla (vilket vi ser otaliga exempel på), då har regering och riksdag – utan att tillfråga folket – tydligt och klart visat att de anser att vi i Sverige ska ha olika måttstockar, olika krav på lagefterlevelse och olika syn på brott beroende på vem/vilka som begår dem. Och därmed är Sverige inte längre ett enhetligt land utan delat i två där vissa omriden blir autonoma. Kontrollen över svensk mark i många förorter har redan – med regeringens och riksdagens tysta godkännande – till stor del överlåtits åt asylinvandrade från främst Mellanöstern. I dessa områden känner regering och riksdag till att andra lagar råder och att dit når varken svenska normer eller lagar. Där får kvinnor finna sig i att trakasseras för hur de är klädda och där får de boende finna sig i att få sina bilar sönderbrända och att de svävar i livsfara när bränderna riskerar att spridas. Där kan skolor och socialkontor och till och med polisstationer sättas i brand utan att man gör allt för att gärningsmännen ska gripas och ställas inför svensk domstol. Andra lagar gäller ju där.

Klicka på text-och bildrutan för att höra lyssna på denna bedrövliga intervju med Rikspolischefen Dan Eliasson i
Studio Ett, Sveriges Radio, den 16 augusti 2016.

Ur intervjun:

Dan Eliasson: Polisiärt – även om det varit bilbränder, det har varit fylla, det har varit bråk, det har varit misshandel och mord, så har det polisiärt varit en en ganska normal sommar. Och vi har dragit runt den här sommaren.
Reportern: När du säger att vi har lyckats dra runt den här sommaren, vad är då din definition på att ”lyckas”?
Dan Eliasson: Det är att vi kan ta det mest akuta. Att när det är pågående grov brottslighet, att vi kan komma ut, göra bedömningar.

Kommentar: Notera att Sveriges högsta ansvariga för landets poliskår tycker att det här räcker för att han ska kunna säga att ”vi har lyckats”! Begrunda detta katastrofala synsätt på vad polisen finns till för i Sverige:”vi kan ta det mest akuta” och ”vi kan komma ut när det pågår grov brottslighet” (dock inte när det pågår bilbränningar för då behöver polisen poliseskort…).

Fler citat ur intervjun:

Dan Eliasson: Svensk säkerhet har ju inte försvunnit under sommaren.
Reportern: Vi kan ta lite grov brottslighet då. Nu i sommar har ju flera städer och framför allt Malmö drabbats av ett stort antal bilbränder, som du känner till. Totalt 108 bara i Malmö enligt Skånepolisen. Hur många misstänkta gärningsmän har ni lyckats gripa?
Dan Eliasson: Jag har inte de siffrorna i detalj och ska inte ha det heller… Jag vågar inte svara på den frågan.
Reportern: Men vad tror du? Då kan jag berätta för vi har researcha på det: ingen! Ingen har gripits, bara en som är misstänkt för förberedelse.
Dan Eliasson: Jo, men vi såg väl häromdagen att någon har gripits och jag har lyssnat med chefen för Syd, jag har lyssnat med chefen för Nationella Operativa Avdelningen. Det finns strategier, det finns utredningsuppslag, utredningsläget är relativt gott.
Reportern: Men det här är ju ett allvarligt brott och klassas ofta som mordbrand som till och med, om brottet är grovt, har livstid i straffskalan. Hur kan du säga att ni har lyckats i sommar med tanke på att det finns 108 sådana här tillbud (min anm.: det var väl inga ”tillbud” om det var bilbränningar…) bara i Malmö och ingen gripen?
Dan Eliasson: Men om du beskriver på det sättet så kommer svensk polis aldrig att någonsin att lyckas.

Kommentar: Rikspolischefen skyller alltså polisens katastrofala oförmåga och misslyckande på hur en reporter ställer en rak, tydlig och absolut relevant fråga! Det går över mitt förstånd att staten Sverige accepterar en så – ja, i brist på bättre ord – korkad person som chef för hela landets poliskår! Hur är det möjligt? Lyssna själva på hela intervjun! Den osannolika rikspolischefen talar vidare om att man ska jämföra med förra sommaren och handgranatssprängningar i Malmö, kraftiga skjutningar i Göteborg, två bestialiska sexmord etc och mängder av grov brottslighet och tycker att ”den här sommaren har vi haft ett bättre läge, det är min bedömning”. Hjälp!

Jag kan här inte räkna upp länkar till texter om hundratals och åter hundratals bilbränningar i Sverige ens enbart för detta år, än mindre för tidigare år. Skriv in ordet ”bilbränder” i Googles sökruta och klicka sedan på Nyheter, där finns läsning för den som är intresserad.

Till sist: klicka på text- och bildrutan för att ta del av regeringens förslag till åtgärder mot bilbränningar.

Notera att inga av dessa ”åtgärder” skulle behövas om polis och rättsväsende gjorde sitt jobb enligt gällande lagstiftning!

Notera att det självklart inte betyder någonting alls i praktiken när justitie- och migrationsminister Morgan Johansson säger att ”vi måste få till en snabbare lagföring i vissa fall”. Ingenting. Tomma ord. Inget förändras.

Eftersom polisen inte klarat att gripa och lagföra mordbrännare hittills, vad är det som gör att ministern tror att den ska klara det nu, bara för att han uttalar sig?

Att statsminister Stefan Löfven lovar fler poliser (som behöver poliseskort för att åka till områdena där bilarna brinner) och säger att han ”känner med invånarna i de drabbade områdena”, vad betyder det? Ingenting. Absolut ingenting.

Men i ett grannland, ett stenkast härifrån:

© denna blogg. Vid citat eller uppslag från texter på bloggen, vänligen länka till originalinlägget.

Finland. Migri: ”Fall som har tagits upp i medier särbehandlas inte utan prövas utgående från samma principer som alla andra fall.”

Viktigt att de här texterna läses först:
•  Finland. Många frågor ofrågade i medieaktuellt asylärende. – 5 juni 2016
•  Finland. ”Vi har varit här i många år, vi har fått två barn här.” – 6 juni 2016

Och här kommer reaktionen från Migri (Migrationsverket i Finland) på Twitter:

Detta bekräftar det jag skrivit i de ovanstående två inläggen och visar hur viktigt det är att medier som tar på sig uppgiften att rapportera om enskilda fall måste ”ha på fötterna” innan de tutar ut information som leder fel. Felaktiga och/eller ofullständiga skriverier åsamkar stor skada för många parter: den person eller familj man skriver om, tilliten och tilltron till Migrationsverket, tilliten och tilltron till domstolen dit ärendet överklagats och – inte minst – tilliten och tilltron till medierna själva när folk inser att det inte går att lita på deras rapportering.

Migri tar i sitt pressmeddelande upp att endast ett perspektiv presenterades i offentligheten i fallet med den irakiska familjen:

Migri redogör därefter för vilka lagregler som gäller för uppehållstillstånd på grund av familjeband. Nya familjer har haft försörjningsförutsättning sedan år 2010:

Migri påpekar vidare att verket anser att det finns flera olika slags säkerhetslägen i Irak:

Om barn i asylprocessen anger Migri att det bästa för ett litet barn är att vara med sina föräldrar:

Till slut meddelar Migri att verket under dagen idag, måndagen den 6 juni, lämnat en redogörelse till inrikesministern, som bett om information om det specifika fallet gällande den aktuella irakiska familjen. Migri skriver:

Det kan vid en snabb reflektion tyckas vara en god sak att inrikesminister Petteri Orpo vill ha information om ett i medierna mycket uppmärksammat fall. Det är ett medmänskligt och sympatiskt drag hos ministern. Men det kan också ses som ett misstroende mot såväl Migri, ett statligt verk som har att följa de lagar regering och riksdag har stadfäst, som mot oberoende domstolar som också har att följande gällande lagar och praxis. Att då en minister ska ”avgöra om Migri och domstolarna handlat lagenligt” kan uppfattas just som ett misstroende och rentav en viss antydan till ministerstyre. Det vill säga om det faktiskt är så att han begärt information för att ”avgöra om Migri och domstolarna handlat lagenligt”… Vad är det som i så fall gör ministern kompetent och ger honom rätt att tolka lagar och därmed avgöra hur Migri och domstolarna skött sitt grannlaga och viktiga, för människor livsavgörande uppdrag? Men kanske rör det sig om ett missförstånd?

Ett viktigt påpekande – som egentligen inte borde behövas – görs i slutet av Migris upplysande text:

Fall som har tagits upp i medier särbehandlas inte utan prövas utgående från samma principer som alla andra fall.

Jag anser – det var därför jag skrev de två tidigare texterna – att det är av yttersta vikt för Finland att journalister och medieredaktioner tar sitt uppdrag på största allvar när de rapporterar om svåra situationer som ibland uppstår när någon eller några asylsökande inte ges rätt att stanna i Finland. Ofta ter sig – och är – fallen ömmande och så gott som alltid kan vi som medmänniskor känna empati och vara ledsna över ett negativt beslut i ett fall som av medierna beskrivits i mycket upprörande termer. Ofta dessutom med udden riktad mot den personal på Migri som har ett oerhört svårt uppdrag och som inte har rätt att ge svar på tal på grund av sekretessbestämmelserna, vilket inte är vare sig rättvist eller rätt.

Och som Migri skriver så kan man inte börja särbehandla fall som tagits upp i medierna; alla har rätt till en likvärdig behandling och den ska ske enligt gällande lag. Vi har inte folkdomstol i Finland, liksom inte heller i Sverige – oavsett om medierna faktisk ibland eldar på så att folk beter sig som om vi hade det.

Till sist: I ett öppet och fritt land är det viktigt att myndigheter och riksdag och regering granskas av medborgarna – direkt och via medier. Det är också viktigt att folket reagerar och agerar för att påtala och försöka få till stånd förändringar av eventuella orättvisor, felaktigheter och lagar som slår fel för att man inte kunnat förutse alla tänkbara och otänkbara scenarier när de stiftades. Men man ska grunda sitt engagemang på fakta, inte på tyckanden och troenden. Man behöver hela tiden använda både hjärta och hjärna. Inte bara det ena. Inte bara det andra.

P.S. Hoppas att inrikesminister Petteri Orpo så snart som möjligt offentligt uttalar sitt förtroende för Migri och för domstolarna och meddelar att det blev ett litet missförstånd: han ville inte alls ”avgöra om Migrationsverket har agerat lagenligt” utan bara låta sig informeras om hur det hela ligger till utan att enbart behöva förlita sig på medieuppgifter.

Tillägg några timmar efter att ovanstående skrev (det går väldigt fort i det här ärendet):

Klicka på textrutan för att läsa artikeln på Hbl:s sajt.

Den irakiska familjen som varit i offentligheten under de senaste dagarna kommer inte att avvisas den här veckan.

Familjens jurist Jari Vuorijoki säger till FNB att Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har förbjudit verkställandet av beslutet tills HFD behandlat familjens ansökan om besvärstillstånd eller fattat ett annat beslut i ärendet.

 

 

 

 

 

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat eller ”lån” av text. Gäller givetvis också journalister.

En text från november månad varje år under tiden 2005-2015

Här följer en liten kavalkad av en bråkdel av vad som skrivits på asyl & migrationsområdet här på bloggen under 11 år, från november 2005 till och med november 2015.

•  Vägledande beslut från Migrationsverket – 22 november 2005. Ur texten:

Den tredje familjen har lämnat falska id-handlingar och riskerar därmed avslag i prövningen enligt den tillfälliga asyllagen. Migrationsverket har dock förordnat om ett offentligt biträde som ska hjälpa till att klara ut deras bakgrund m.m. Den här familjen kan komma att avvisas.

•  Migrationsverket JO- och JK-anmält – 27 november 2006. Ur texten:

Antalet ensamkommande flyktingbarn – främst från Irak – har tredubblats sedan i somras, till cirka 100 barn i månaden.

•  Hela havet stormar på asylområdet – 29 november 2007. Ur texten:

Genom sin ineffektivitet och slapphänthet har Sverige fått ett grundmurat – och sant – rykte (bland annat i Mellanöstern) som ett land där man nästan alltid kan stanna om man bara tar sig dit. Vare sig man har asyl- eller skyddsskäl eller ej, vare sig man får uppehållstillstånd eller ej så kan man hålla sig kvar. Ca 17.000 människor (förmodligen många fler) befinner sig här efter att de fått avslag på sina asylansökningar och vägrar lämna landet. Och fler blir de. Samtidigt pågår en märklig specialbehandling av dem som säger sig vara irakier: 5.000 av dem ska få uppehållstillstånd i Sverige på 14 dagar (!) och resten ska inte beöv vänta mer än högst sex månader. Andra kan få vänta i åratal.

•  En migga: ”Samma advokat är förordnad som offentligt biträde åt 1 000 asylsökande. Samtidigt.” – 24 november 2008. Ur texten:

Dessutom: när allt fler seriösa och kompetenta advokater och jurister har slutat med asylärenden eller överväger att sluta, och allt fler biträden som tidigare haft massor av ärenden hamnar på Migrationsverkets svarta lista, så riskerar det att bli mer regel än undantag att ombuden representerar hundratals – eller ofattbara 1.000 – klienter som de ska träffa, lyssna på, läsa och låta översätta handlingar, skriva inlagor, medverka vid förhandlingar etc.

•  En migga: ”Asylprocessen har ju kortats på allmän begäran och asylsökande som får beslut inom fyra månader får enligt lag inte arbeta.” – 30 november 2009. Ur texten:

1) För att som asylsökande få ta ett jobb (hur många som nu ens skulle kunna det, utan språkkunskaper eller kännedom om landet…), måste man ha styrkt sin identitet.

2) Enligt lagen ska AT-UND inte ges om asylprocessen beräknas ta kortare tid än fyra månader.

Kommentarer till krav 1:
Massor av asylsökande (uppemot 96 %!) visar inga eller falska identitetshandlingar när de söker asyl i Sverige. Därmed har de givetvis inte styrkt sin identitet.

•  En migga: ”Och med GD:s ord i bakhuvudet så skriver man felaktiga positiva tillstånd på löpande band.” – 29 november 2010. Ur texten:

Det går fortare och det är inte så viktigt att det blir rätt om man ger tillstånd, därför slafsar man ihop några tillstånd i veckan, så att man uppnår målen, liksom. Ska man skriva ett avslag så ska det föredras för ”fan och hans moster” och alla ska lägga sig i och komma med funderingar på varför. Därför drar man sig för det och med generaldirektörens ord i bakhuvudet (Jag kommer aldrig att bli upprörd av ett felaktigt beslut så länge som det är ett positivt beslut”) så skriver man felaktiga positiva tillstånd på löpande band. Vi producerar mer än de gör på Scania och Volvo tillsammans!

•  Ska Sverige pröva skyddsskäl gentemot Italien? – 25 november 2011. Ur texten:

Det är märkligt att medierna inte tar upp det faktum att vad det här faktiskt handlar om är, att man vill att Sverige ska pröva skyddsskäl gentemot Italien! Men det finns ingen sådan möjlighet, man kan inte söka asyl i ett land, få det och sedan fritt asylinvandra på nytt i ett annat EU-land.

•  Allt fler asylsökande i Tyskland visar öppet sitt missnöje över dåliga levnadsvillkor – 27 november 2012. Ur texten:

öppna ögon har svenska politiker duckat undan sitt ansvar att se längre än vad godhetsnäsan räcker. Ansvarslöst har de t.o.m. skapat regler och lagar som går stick i stäv med tidigare stiftade lagar. De har också sett mellan fingrarna med alla de tiotusentals människor som helt sonika bara stannar kvar här utan tillstånd, vilket är detsamma som att de vistas här olagligt. Där är politikerna och rättssystemet i Sverige märkligt ”generöst” och ointresserat av att bevaka sitt territorium och laglydigheten i riket – och det kommer med största sannolikhet snart att straffa sig.

•  Varför kallas en självmordsbombare från Beirut i en artikel i Expressen för ”Skärholmenkillen”? – 23 november 2013. Ur texten:

Migrationsverkets kontroll av personer som söker asyl eller skydd, liksom av dem som söker arbete, är under all kritik och har så varit så länge myndigheten funnits. Migrationsverkets oförmåga att se till att utlänningslagen efterlevs och dess vindflöjelliknande agerande (som bl.a. medför att de böjer sig när mediestormar blåser upp*), skadar landet inte bara kortsiktigt utan även långsiktigt. För alltid, faktiskt.

•  Ivar Arpi om att Migrationsverkets tjänstemän vittnar om en ökande rättsosäkerhet – 27 november 2014. Ur texten (av Ivar Arpi):

I min artikel visar jag att Migrationsverket i takt med det ökade söktrycket från asylsökande till Sverige får allt svårare att klara av att både göra grundliga utredningar och samtidigt inte låta asylsökande vänta för länge på besked. Här finns en svår avvägning som aldrig helt kan lösas. Jag ville skildra de påfrestningar som handläggare, beslutsfattare och andra tjänstemän på Migrationsverket är utsatta för. Tjänstemännen vittnar alltså om en ökande rättsosäkerhet på Migrationsverket.

•  Finland inför skärpta ålderstest för ensamkommande minderåriga asylsökande. – 13 november 2015. Ur texten:

Asylsökande som utan godtagbar orsak säger nej till en undersökning betraktas automatiskt som vuxna.

År 2014 sökte 196 ensamkommande barn asyl i Finland. Sjuttio av dem genomgick en åldersundersökning som visade att 39 av dem var vuxna.

Kommentar: En text från varje november månad i 11 år. Man kan söka texter i arkivet på månad och år, på ämne under ”kategorier” och med hjälp av sökord.

© denna blogg.

För den som vill bidra.

Hjärta & Hjärna: Masspsykos på asylområdet

Det råder närmast masspsykos på asylområdet. Svenska medier bidrar till att den blir allomfattande och ve den som vågar säga något negativt om att människor ”hjälper dem som flytt från krig och förföljelse”. Och ve den som påpekar att IS-krigare finns bland de asylsökande. I TV4 Nyheterna berättade häromdagen en nykommen syrisk ung man, som intervjuades utanför Migrationsverket i Malmö, om detta, att han flytt från IS men nu söker IS-män asyl här samtidigt som han själv och andra offer. Reportern ställde inte en enda följdfråga, det passade väl inte in i det scenarion som man anser ska visas upp.

”Godhetspsykosen” som drabbat folk i många länder och extra starkt i Sverige efter att bilden och historien om den lille döde pojken kablats ut och exploaterats. Den är enorm och den är just sådan att den – i liknelseform – kan betecknas som en psykos. Folk är som förblindade och nästan ingen stannar upp och tänker med hjärnan istället för enbart med hjärtat, som ju inte kan dra slutsatser eller inse att något är allvarligt fel i det scenario vi nu ser. Regeringens representanter och journalisterna går i täten, väldigt många bland dem har helt tappat både sans och balans och tillfogar – genom sin oförmåga (eller ovilja) att använda hjärnan samtidigt som hjärtat – såväl landet som folket och de faktiskt skyddsbehövande stor skada.

Kaoset är fullständigt. Lagar och regler ändras, fram och tillbaka, som om de inte betydde någonting. Undertecknade konventioner och förordningar, som för en dag sedan var absoluta och inte ens fick ifrågasättas, sätts ur spel.

Människosmuggling, som enligt Brottsbalkens 20 kap 8§, första stycket är ett brott som kan ge många års fängelse, nästintill hyllas i svenska medier. Att ens andas något om att ställa lagbrytarna inför rätta är nästintill ”fascistiskt”.

En krönikör i Expressen gör en halsbrytande jämförelse under rubriken Bröt de mot lagen? Ja. Var de hjältar? Absolut. Han likställer det olagliga hämtandet av människor från Danmark – där de redan är skyddade – till Sverige där villkoren är bättre (för dem, men knappast för svenska skattebetalare som redan bekostar den största asylinvandringen per capita i EU) med hur judar räddades 1943:

Sommaren 1943 införde nazisterna undantagstillstånd i Danmark och regeringen avgick. I september kom beslutet att alla judar i Danmark skulle deporteras.

Då grep medmänniskorna in. Judar fick gömma sig i kyrkor och gårdar nära Öresund. Skeppare, fiskare och andra goda krafter smugglade under bara tio nätter ut så många som 7 900 människor ur Danmark och till Sverige, i segelbåtar, fiskebåtar, roddbåtar. Bröt de mot lagen? Javisst. Var de hjältar? Absolut.

Läget har blivit surrealistiskt och folket, som betalar för allt både i pengar och i otrygghet, har ingenting att säga till om utan kan bara stå och se på hur kaoset, anarkin och upphävandet av lagar breder ut sig.

Hjärta saknas inte. Det är bra. Men hjärta utan hjärna är farligt.

© denna blogg.

 

Illegala invandrare är inte detsamma som flyktingar – eller vice versa

SR P1 rapporterar under rubriken Hundratals migranter på Paris gator om att:

Sedan några veckor tillbaka skyfflas flera hundra flyktingar runt i olika områden i Paris.

Även den med det allra öppnaste hjärtat måste ju med sitt förstånd inse att det inte kan fungera! Att det inte kan fungera att människor illegalt tar sig till ett land och säga att ”vi är här nu och tänker stanna”. Det existerar ju faktiskt en världsordning som innebär att det finns nationer, gränser och regler för invandring. Det finns en anledning till att ordningen ser sådan ut.

Youssif från Sudan kom för tre veckor sedan, men känner sig inte välkommen.

Nej, tacka för det, ingen som kommer oinbjuden och i strid med landets lagar är väl välkommen!?! Det är ju som om någon bröt sig in i ens hem och sa att han tänker bo här nu. Det är – i större skala – precis samma sak, faktiskt. Och det är ju inte heller accepterat.

Det är märkligt att SR P1 Public Service kallar alla som tar sig till EU för ”båtflyktingar”. Hur kan de veta det – ingen har ju genomgått någon asylprocess – och därmed påstå att alla är ”flyktingar”? Nog borde väl SR P1 Public Service vid det här laget veta hur begreppet ”flykting” definieras, och att det här snarare handlar om mängder av ”vill ha ett bättre liv”-personer som tar sig till Europa; att långt ifrån alla är ”flyktingar”. Då ska man också säga som det är, att många är illegala invandrare, eftersom det är vad de faktiskt är.

De människor som flyr hit och söker asyl, konstateras efter en rättslig asylprocess antingen vara flyktingar (relativt få) eller bedöms ha skyddsskäl. Dessa människor befinner sig då inte i Europa illegalt utan deras asyl- eller skyddsskäl har prövats och de har befunnits vara i behov av skydd och har getts laglig rätt att stanna i det land där de sökt skydd. Men en stor andel av dem som kommer till Europa är ofta arbetslösa, fattiga människor i jakt efter ett bättre liv, inte flyktingar. Och någon ”bättre liv”-invandring existerar inte i något enda land i världen, såvitt jag vet. Om man har jobb och en bostad ordnade i ett annat land kan man arbetskraftsinvandra, men att bara ta sig in i andra länder, ofta på falska handlingar så att ingen ens vet vilka de är som kommer, och säga att ”jag är här nu och tänker bo här nu”, kan inte accepteras så länge nationalstater, gränser och lagar och konventioner finns.

© denna blogg.

Sverige: ”Skolgång och försörjningsstöd kan snart erbjudas även till fattiga barn från Östeuropa.”

Gäller nu inte Sveriges utlänningslag eller den överenskommelsen om reglerna för den fria rörligheten inom EU som också Sverige har undertecknat längre? När ändrades de? Föregicks förändringarna av någon debatt där valboskapen, även kallad ”folket” fick komma till tals? Kan kommuner i Sverige fatta egna beslut om att deras invånare via sina skatter ska ”erbjuda fattiga EU-migranter en del av de förmåner som nu erbjuds papperslösa”  i strid med vad som gäller i lagar och överenskommelser? Ska vi ha ett ”Sveriges förenta kommuner” där varje kommun och/eller landsting gör lite som den/det vill? Och utan att ens fråga dem som ska betala?

I en artikel i Sydsvenskan den 5 januari (EU-migranter kan få samma förmåner som papperslösa) rapporteras bland annat följande:

Även EU-migranter kan komma att få ta del av samma samhällsstöd som papperslösa. Skolgång och försörjningsstöd kan snart erbjudas även till fattiga barn från Östeuropa.

På flera svenska orter överväger man att erbjuda fattiga EU-migranter en del av de förmåner som nu erbjuds papperslösa.

Kommentar: Först har man i Sverige skapat lagar som ger asylsökande och andra som stannat kvar trots avslag på begäran om uppehållstillstånd och därmed vistas olagligt i Sverige, förmåner som inte ens svenskar som arbetar och betalar skatt har (se texten längre ner). Sedan har man också skapat regler som torde gå på tvärs med den överenskommelse om fri rörlighet som gäller för EU-medborgare inom EU och som har tillkommit för att underlätta för dem som vill flytta och arbeta eller studera i ett annat EU-land än sitt eget. Inte för personer som varken har arbete, som inte kan försörja sig på annat sätt eller ens har någon bostad. Så här sammanfattar en före detta migga, som nu arbetar på ett annat statligt verk, det hela i ett mejl:

Som jag har förstått det, efter att ha pratat om detta med kollegor som är väldigt duktiga på uppehållsrätt, så har man som EU-medborgare med uppehållsrätt inte rätt att uppbära socialbidrag.

Om man gör det så faller nämligen uppehållsrätten eftersom personen inte har tillräckliga medel för att försörja sig.

Den kommun som beviljar socialbidrag (försörjningsstöd) till en EU-medborgare med uppehållsrätt begår alltså ett brott mot överenskommelsen om reglerna för den fria rörligheten.

Men nu har man ju bestämt sig för att alla ska få ta del av den svenska välfärden, utom svenska gamla, barn, sjuka, de med psykisk ohälsa eller annan problematik:

•  ”Papperslösa” får tandvård, som jag fick betala 5000 kronor för, gratis.
•  Unga med psykisk ohälsa får vänta för att asylsökande med trauman går före.
•  Ungdomar får inte bostad eftersom bostäderna behövs för nyanlända från en mängd olika länder.
•  Mina barn får inte jobb för att en landsman till ägaren av ett företag är beredd att ta jobbet för halva lönen. Svart.

Sverige är till för alla som kommer hit, inte för oss som bor här. Nu blev jag lite bitter, men det kan inte hjälpas.

Kommentar: Den humanitära stormakten Sverige är unik. Här skapas lagar, regler och överenskommelser som går emot redan befintliga lagar, regler och överenskommelser. Och nu ska uppenbarligen också ”fattiga barn från Östeuropa”, med sina föräldrar, kunna både bli försörjda (av skattebetalare i Sverige) och få ”fri” (men dyr!) skolgång som ska bekostas av skattebetalare i Sverige.

Man kan också undra över hur det är möjligt att man i en svensk kommun som till exempel Malmö kan fatta beslut om att betala ut socialbidrag (försörjningsstöd) till familjer som fått avslag på sina asylansökningar!!??! Alltså personer som inte har laglig rätt att vistas i Sverige och som snarast ska lämna landet! Hur är det möjligt att man inte ser till att de, som inte har uppehållstillstånd lämnar landet i stället för att ge dem som är här olagligt bidrag, skolgång, sjukvård och tandvård? Ingår det på något sätt i det kommunala självbestämmandet att man kan sätta sig över landets utlänningslag och använda skattepengar till att bekosta allt detta för personer som inte respekterar landets lag?

Till slut kan man undra vad tidningen Sydsvenskan menar med följande text i ovannämnda artikel:

De som står utan flest rättigheter är de som är papperslösa eller EU-migranter utan uppehållsrätt. De riskerar ständigt att förpassas ur landet.

Känner deras reportrar inte till att man inte får vistas i ett land (inte ens i Sverige) utan tillstånd? Att det inte är en ”rättighet” att först gå igenom en dyr asylprocess, meddelas avslag på sin ansökan och sedan ändå, i strid med lagligt bindande beslut, helt sonika stanna kvar? Och vad menas med att ”de riskerar ständigt att förpassas ur landet”? Den som inte har tillstånd att bosätta sig i landet riskerar inte att förpassas, utan ska lämna det! Precis som vilken svensk eller annan medborgare som helst måste lämna ett land där han eller hon inte har uppehållstillstånd eller annan rätt att uppehålla sig!

OBS! Om något i den här bloggtexten är faktamässigt felaktigt eller det föreligger några missförstånd – det är lätt att missförstå saker när journalister rapporterar som de gör – så tas rättelser tacksamt emot via kontaktformuläret under Info!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Riksdagsledamoten Staffan Danielsson, C: ”…men kanske behöver också Sverige på någon punkt närma sig andra länder.”

SvD Brännpunkt har satt följande rubrik på riksdagsledamoten Staffan Danielssons artikel om att ”vi måste kunna diskutera hur stor andel av flyktingströmmen till EU som Sverige uthålligt kan ta emot”:

Vi behöver se över regler för invandring.

Men Sverige har redan bra regler för invandring; problemet är ”bara” att de inte följs. Så det är alltså inte nya regler som behövs utan det som behövs är att man följer de lagar och regler som redan finns.

Staffan Danielsson, Centerpartiet, verkar vara en av mycket få riksdagsledamöter – och den enda i sitt eget parti – som försöker tänka längre än näsan räcker när det gäller asylinvandringen. Och som också för fram vad han tänker på ett rakt och tydligt sätt. Övriga riksdagsledamöter lever i en fantasivärld som till stor del handlar om hur ”god” man kortsiktigt vill vara och grundar sig på en monumental okunnighet om verkligheten. Dock är även Staffan Danielsson ute och cyklar lite grann i första delen av sin mening:

I första hand bör självfallet Sverige verka för att EU-länderna anpassar sig till Sveriges regelverk, men kanske behöver också Sverige på någon punkt närma sig andra länder.

Ärligt talat, han kan väl inte ens själv tro att något enda EU-land någonsin skulle vilja bli som Sverige på det här området? Att Sverige skulle kunna påverka andra länder att ta emot fler icke-flyktingar och icke-skyddsbehövande, det finns inte på kartan. Däremot, om Sverige blev mer som andra EU-länder och inte accepterade identitetslöshet och allehanda bedrägerier och lögner på asylområdet, då skulle i stället Sverige närma sig övriga EU-länder vad gäller antalet faktiska flyktingar och skyddsbehövande, och då skulle antalet asylsökande minska och bli mer i paritet med antalet i andra EU-länder. Den sista delen av meningen är därför betydligt mer verklighetsförankrad: ”…kanske behöver också Sverige på någon punkt närma sig andra länder.” Det är nog mer än ”på någon punkt” som Sverige behöver anpassa sig…

Men heder ändå åt denna enda riksdagsledamot bland gammelpartierna, som åtminstone försöker spotta i motvind, och vågar ta upp en del av det som miggorna har skrivit om på min blogg i fem års tid.

Staffan Danielsson försöker på ett sakligt och korrekt sätt lyfta upp och hålla fram samma saker som bland annat miggorna har berättat om och som jag har skrivit om på bloggen och i diverse artiklar under många år. Hoppas att hans partikamrater – och även andra – lyssnar på honom. Miggorna, med den största expertisen av alla, har de ju inte brytt sig om…

Till sist citerar jag denna självklarhet ur artikeln:

Det behövs därför en öppnare debatt i integrationsfrågor där frågor kan och får ställas, besvaras och rätas ut. Upplever inte människor att deras frågeställningar tas på allvar av de etablerade partierna är det inte bra.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.