En migga och jag: Nog vore det väl rimligare och mer rättssäkert att de som får UT skulle ges tillfälliga samordningsnummer, inte personnummer med obegränsad giltighetstid?

Korrespondens mellan en migga och mig idag. Miggan har skrivit sin text i ett svep, jag har svarat och kommenterat efteråt.

En migga: De flesta får idag tillfälliga uppehållstillstånd för 13 månader, några för 3 år.

Jag: Ja, de som kom efter den 24 november 2015.

En migga: Skatteverket utfärdar id-kort giltiga i fem år och om man tar körkort utfärdas det med en giltighetstid på 10 år!

Jag: Ja. Märkligt, eller hur? Borde inte samordning göras så att id-kort och körkort får samma slutdatum som det tillfälliga uppehållstillståndet? Detta har jag också tänkt på och tänkt ta upp på bloggen; tack för att du nämnde det så att jag blev påmind!

En migga: I Sverige identifierar man sig oftast med körkort. Personnumret har inte tidsbegränsad giltighet.

Jag: Just det. Det är UT som har begränsad giltighet. Alltså vore det rimligare och mer rättssäkert att de som får UT också får tillfälliga personnummer – samordningsnummer. Eller hur?

En migga: Journalister och riksdagsmän med flera läser din blogg, men varför kommer då aldrig de skevheter i lagstiftning och praxis som du beskriver år efter år upp i gammelmedias rapportering?

Jag: Det vet jag verkligen inte. Och jag förstår det inte heller. I vilket annat land skulle vart och vartannat inlägg här på bloggen sedan den 5 maj 2005 har föranlett förundran skarpa kommentarer och – inte minst – åtgärder. Men av någon outgrundlig anledning som jag aldrig kommer att förstå så sker det inte i Sverige…

En migga: I detta tryckfrihetens år lyser densamma med sin frånvaro!

Jag: Så sant som det är sagt!

En migga: Att redovisa skevheter i gällande regelverk är inte rasism.

Jag: Nej, självklart inte! Och det har både ni miggor som skrivit till mig och även jag själv visat i åratal.

En migga: Det är medias plikt gentemot medborgarna att rapportera korrekt och sanningsenligt.

Jag: Ja. Men den plikten studsar av dem som vore de – många av journalisterna – beklädda med ett pansar av teflon. Liksom också av så kallat ansvariga politiker som köpt sina teflonpansar i samma butik som journalisterna.

En migga: Tyvärr uppmärksammas tryckfrihetens 250 år mest genom att man påtalar brister på området i andra länder.

Jag: Så otroligt ”svenskt”! Ursäkta, hoppas att jag inte kränkte dig med det uttalandet (ironi).

En migga: Om det är lika illa på andra områden, om vilka jag inte har så stor kunskap, så finns verkligen anledning att förtvivla.

Jag: Hur skulle det kunna vara så mycket bättre på andra områden, när det är så oerhört illa på det här området som är det viktigaste för Sveriges framtid. Och troligen också  det dyraste.

Som sagt:

Borde inte samordning göras så att id-kort och körkort får samma slutdatum som det tillfälliga uppehållstillståndet? Och borde inte samordningsnummer, inte personnummer, ges till dem som inte beviljats permanenta utan tillfälliga uppehållstillstånd? I rimlighetens och kontrollmöjlighetens namn. Eller?

© denna blogg. Till den som ev använder sig av informationen här: Vänligen ange varifrån uppgifterna hämtats och länka till detta inlägg . Tack!

 

 

 

 

 

 

 

 

Finland. Centralkriminalpolisen om bilbränder: ”Detta fenomen finns inte i Finland.”

Klicka på bild- och textrutan för att se den i större format.

Med anledning av att det i Sverige sker hundratals och åter hundratals bilbränningar och svensk polis står handfallen, ställde jag frågan till Centralkriminalpolisen i Finland om huruvida bilbränningar, det vill säga mordbränder, sker där på samma sätt som i Sverige och i så fall i vilken omfattning. Svaret är:

Detta fenomen finns inte i Finland.

Dialog, kaffe och korvgrillning hjälper inte för att få slut på mordbränderna i Sverige. För det är ofta just mordbränder det faktiskt handlar om, inte ”pojkstreck” eller ”ungdomar som har tråkigt i utsatta förorter”.

Sveriges lag borde rimligtvis gälla lika för alla. Det är knappast troligt att man skulle se mellan fingrarna med uttråkade svenska rikemanssöner i välbärgade områden som började bränna bilar för att ”visa sin makt”, som någon polis sa i en intervju om invandrarungdomarnas och -männens motiv. Så lika lite som en svensk ung pojke eller man skulle undkomma lagföring, rättegång och dom för mordbrand, lika lite ska pojkar och män av annan bakgrund göra det. Och poliserna borde sluta leka fritidspedagoger eller stå passiva ute i de invandrartäta områdena. Samma lag borde, som sagt, gälla där som i övriga Sverige.

När det nu har gått så långt att lagen inte gäller lika för alla (vilket vi ser otaliga exempel på), då har regering och riksdag – utan att tillfråga folket – tydligt och klart visat att de anser att vi i Sverige ska ha olika måttstockar, olika krav på lagefterlevelse och olika syn på brott beroende på vem/vilka som begår dem. Och därmed är Sverige inte längre ett enhetligt land utan delat i två där vissa omriden blir autonoma. Kontrollen över svensk mark i många förorter har redan – med regeringens och riksdagens tysta godkännande – till stor del överlåtits åt asylinvandrade från främst Mellanöstern. I dessa områden känner regering och riksdag till att andra lagar råder och att dit når varken svenska normer eller lagar. Där får kvinnor finna sig i att trakasseras för hur de är klädda och där får de boende finna sig i att få sina bilar sönderbrända och att de svävar i livsfara när bränderna riskerar att spridas. Där kan skolor och socialkontor och till och med polisstationer sättas i brand utan att man gör allt för att gärningsmännen ska gripas och ställas inför svensk domstol. Andra lagar gäller ju där.

Klicka på text-och bildrutan för att höra lyssna på denna bedrövliga intervju med Rikspolischefen Dan Eliasson i
Studio Ett, Sveriges Radio, den 16 augusti 2016.

Ur intervjun:

Dan Eliasson: Polisiärt – även om det varit bilbränder, det har varit fylla, det har varit bråk, det har varit misshandel och mord, så har det polisiärt varit en en ganska normal sommar. Och vi har dragit runt den här sommaren.
Reportern: När du säger att vi har lyckats dra runt den här sommaren, vad är då din definition på att ”lyckas”?
Dan Eliasson: Det är att vi kan ta det mest akuta. Att när det är pågående grov brottslighet, att vi kan komma ut, göra bedömningar.

Kommentar: Notera att Sveriges högsta ansvariga för landets poliskår tycker att det här räcker för att han ska kunna säga att ”vi har lyckats”! Begrunda detta katastrofala synsätt på vad polisen finns till för i Sverige:”vi kan ta det mest akuta” och ”vi kan komma ut när det pågår grov brottslighet” (dock inte när det pågår bilbränningar för då behöver polisen poliseskort…).

Fler citat ur intervjun:

Dan Eliasson: Svensk säkerhet har ju inte försvunnit under sommaren.
Reportern: Vi kan ta lite grov brottslighet då. Nu i sommar har ju flera städer och framför allt Malmö drabbats av ett stort antal bilbränder, som du känner till. Totalt 108 bara i Malmö enligt Skånepolisen. Hur många misstänkta gärningsmän har ni lyckats gripa?
Dan Eliasson: Jag har inte de siffrorna i detalj och ska inte ha det heller… Jag vågar inte svara på den frågan.
Reportern: Men vad tror du? Då kan jag berätta för vi har researcha på det: ingen! Ingen har gripits, bara en som är misstänkt för förberedelse.
Dan Eliasson: Jo, men vi såg väl häromdagen att någon har gripits och jag har lyssnat med chefen för Syd, jag har lyssnat med chefen för Nationella Operativa Avdelningen. Det finns strategier, det finns utredningsuppslag, utredningsläget är relativt gott.
Reportern: Men det här är ju ett allvarligt brott och klassas ofta som mordbrand som till och med, om brottet är grovt, har livstid i straffskalan. Hur kan du säga att ni har lyckats i sommar med tanke på att det finns 108 sådana här tillbud (min anm.: det var väl inga ”tillbud” om det var bilbränningar…) bara i Malmö och ingen gripen?
Dan Eliasson: Men om du beskriver på det sättet så kommer svensk polis aldrig att någonsin att lyckas.

Kommentar: Rikspolischefen skyller alltså polisens katastrofala oförmåga och misslyckande på hur en reporter ställer en rak, tydlig och absolut relevant fråga! Det går över mitt förstånd att staten Sverige accepterar en så – ja, i brist på bättre ord – korkad person som chef för hela landets poliskår! Hur är det möjligt? Lyssna själva på hela intervjun! Den osannolika rikspolischefen talar vidare om att man ska jämföra med förra sommaren och handgranatssprängningar i Malmö, kraftiga skjutningar i Göteborg, två bestialiska sexmord etc och mängder av grov brottslighet och tycker att ”den här sommaren har vi haft ett bättre läge, det är min bedömning”. Hjälp!

Jag kan här inte räkna upp länkar till texter om hundratals och åter hundratals bilbränningar i Sverige ens enbart för detta år, än mindre för tidigare år. Skriv in ordet ”bilbränder” i Googles sökruta och klicka sedan på Nyheter, där finns läsning för den som är intresserad.

Till sist: klicka på text- och bildrutan för att ta del av regeringens förslag till åtgärder mot bilbränningar.

Notera att inga av dessa ”åtgärder” skulle behövas om polis och rättsväsende gjorde sitt jobb enligt gällande lagstiftning!

Notera att det självklart inte betyder någonting alls i praktiken när justitie- och migrationsminister Morgan Johansson säger att ”vi måste få till en snabbare lagföring i vissa fall”. Ingenting. Tomma ord. Inget förändras.

Eftersom polisen inte klarat att gripa och lagföra mordbrännare hittills, vad är det som gör att ministern tror att den ska klara det nu, bara för att han uttalar sig?

Att statsminister Stefan Löfven lovar fler poliser (som behöver poliseskort för att åka till områdena där bilarna brinner) och säger att han ”känner med invånarna i de drabbade områdena”, vad betyder det? Ingenting. Absolut ingenting.

Men i ett grannland, ett stenkast härifrån:

© denna blogg. Vid citat eller uppslag från texter på bloggen, vänligen länka till originalinlägget.

Finland. Avgifter från den 16 maj 2016 för ansökan om familjeåterförening med person som beviljats internationellt skydd.

Inrikesministeriet meddelar att från och med den 16 maj 2916 införs vissa ändringar i avgifterna för uppehållstillstånd och villkor för beviljande av internationellt skydd. Avgifterna ska bidra till att täcka en del av de kostnader som uppstår för Migrationsverket och Finlands beskickningar i utlandet när antalet ansökningar om uppehållstillstånd för familjemedlemmar ökar.

Ändringar i avgifterna för uppehållstillstånd och villkoren för beviljande av internationellt skydd
Första ansökningar om uppehållstillstånd för familjemedlemmar till utlänningar som får internationellt skydd är i fortsättningen alltid avgiftsbelagda. Bakgrunden är att antalet ansökningar beräknas öka, varmed behandlingen av ansökningar kommer att kräva allt mer resurser. Statsrådets finansutskott förordade avgifterna för ansökningar den 28 april.

År 2015 tiodubblades antalet asylsökande jämfört med året innan, vilket beräknas leda till att antalet ansökningar om uppehållstillstånd för familjemedlemmar till personer som beviljats asyl avsevärt ökar från och med sommaren 2016.

Migrationsverket har bedömt att upp till 17.000 ansökningar kommer att lämnas in 2016. År 2015 var antalet inlämnade ansökningar sammanlagt 770.

Med intäkter från behandlingsavgifter kan man täcka åtminstone en del av de kostnader som det ökade personalbehovet medför för Migrationsverket och Finlands beskickningar i utlandet.

Största delen av ansökningar om uppehållstillstånd avgiftsbelagda redan nu
Ansökningar om uppehållstillstånd är i regel avgiftsbelagda redan nu. Avgifterna gäller i princip också ansökningar om uppehållstillstånd för familjemedlemmar. Familjemedlemmar till utlänningar som beviljats internationellt skydd har under vissa förutsättningar utgjort ett undantag. Nu slopas detta undantag.

Asylansökningar samt ansökningar om uppehållstillstånd för utlänningar som tas emot i Finland inom en flyktingkvot, kommer att vara avgiftsfria också i fortsättningen.

Ansökningsavgiften täcker handläggningskostnaderna
Ett första uppehållstillstånd för en vuxen familjemedlem kostar 455 euro (ca 4.500 kronor). Summan täcker de kostnader som föranleds av behandlingen av ansökan. Uppehållstillstånd för ett barn kostar 230 euro (ca 2.300 kronor), dvs. cirka hälften av självkostnadspriset. Avgifterna för ansökningar fastställs i den avgiftsförordning som utfärdas årligen.

Kategorin humanitärt skydd slopas

Den som sökt internationellt skydd i Finland kan i fortsättningen beviljas asyl eller uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd. Det separata nationella uppehållstillstånd som beviljas på grund av humanitärt skydd ska slopas. Riksdagen godkände regeringens proposition utan ändringar. Avsikten är att republikens president stadfäste lagen fredagen den 29 april.

Målet är att Finlands lagstiftning inte ska skilja sig från lagstiftningen inom Europeiska unionen och i de andra medlemsstaterna. I fortsättningen motsvarar begreppet internationellt skydd Europeiska unionens lagstiftning, i vilken internationellt skydd endast avser flyktingstatus och alternativt skydd.

Dessutom effektiviseras indrivningen av behandlingsavgifter. Utlänningslagen preciseras så, att behandlingen av en ansökan görs först när den sökande har betalat den avgift som tas ut för behandlingen av en ansökan om uppehållstillstånd eller annan avgiftsbelagd ansökan.

Kommentar: Om skattebetalarna skulle belastas med kostnaderna om uppemot 17.000 personer ansöker om familjeåterförening, skulle det innebära väldigt många miljoner kronor. Om man till exempel räknar med 7.000 vuxna och 10.000 barn så skulle kostnaden för skattebetalarna ha blivit närmare 55 miljoner kronor. Nu ska alltså den, som vill ansöka om att återförenas med en närstående som fått internationellt skydd i Finland, betala för sin ansökan själv (till viss del subventionerat, dock).

Kommentarer från Socialdemokraterna i Österåkers kommun

Med anledning av min text S-kommunalråd i opposition i Österåker: ”Det är otäckt att partier som påstår sig stå för alla människor lika värde nu väljer att sortera nödställda barn på flykt.” den 17 februari, har jag fått följande mejl från Kristian Krassman, politisk sekreterare, S, i Österåkers kommun. Jag tackar för det.

Jag har aldrig, sedan jag började blogga den 5 maj 2005, tillåtit kommentarer på min blogg eftersom det är en omöjlighet för mig att hinna moderera vad folk skriver, men har alltid välkomnat mejl via Info och ger också möjlighet för den som vill besvara eller kommentera något på bloggen, att komma till tals när det är relevant och viktigt.

I samband med texten ovan har således följande mejl inkommit:

Hej Merit Wagner.

Jag är politisk sekreterare för Socialdemokraterna i Österåker. Eftersom du inte tillåter kommentarer på din blogg kommer här några svar på frågor och påståenden du gör

I ditt blogginlägg gällande vårt pressmeddelande. Du är alltid varmt välkommen att kontakta mig om du undrar något om detta.

Med vänlig hälsning
Kristian Krassman
Politisk sekreterare, S
Österåkers kommun
076-836 99 67

Med detta mejl – där mitt efternamn är felstavat… – följer ett brev där det jag skrivit kommenteras, bland annat:

Du skriver: Texten börjar med en direkt lögn, som dessa politiska företrädare bör be om ursäkt för.
”Mottagandet av flyktingar kräver att alla kommuner tar sitt ansvar, ett ansvar som Alliansen i Österåker nu med alla till buds stående medel försöker undkomma.”

Vårt svar: Vi anser fortsatt att mottagandet kräver att alla kommuner tar ansvar. Den styrande borgerliga minoriteten i Österåker genom Michaela Fletcher uttryckt sig kritisk till förändringar av lagstiftning för ökat mottagande och även uttryckt oro fördelningstalen vid anvisning. Detta sammantaget med det faktum att man inte budgeterat för ett ökat mottagande i kommunen trots att man uttryckt oro för detta bidrar signalerar ett agerande där man ”med alla till buds stående medel” försöker undkomma det ansvar som vi ser att alla kommuner har. Jag vill även upplysa dig om att en politisk sekreterare inte är en politisk företrädare utan en tjänsteman anställd av kommunen.

Jag kommer inte att fortsätta att kommentera kommentarerna. Det gagnar ingen, det blir bara en ”never ending story”. Det enda jag vill säga är att jag känner till att en politisk sekreterare är tjänsteman och inte politiker, men vet också att en politisk sekreterare måste omfatta den ideologi och de åsikter som hans/hennes uppdragsgivare har. I övrigt lämnar jag åt läsarna att ta till sig, värdera och tycka som de vill både om mitt inlägg och om brevet från Socialdemokraterna i Österåkers kommun.

Här kan man läsa hela brevet i pdf-format.

© denna blogg.

Hur många gånger behöver det sägas att Sverige inte har sjukdoms- eller sjukvårdsinvandring?

Återigen tar media, i detta fall Sveriges Radio, i ett inslag – Pojke skickas till Irak trots stort vårdbehov – upp ett solklart fall av försök till sjukdoms & vårdbehovsinvandring, och undviker  att klart och tydligt informera om att sådan invandring, som samtidigt skulle innebära att det sjuka barnet och dess familj skulle försörjas av skattebetalarna i Sverige, förutom att de skulle erhålla skattefinansierad, dyr vård, inte existerar enligt den svenska utlänningslagen! Dessutom ljuger Sveriges Radio medvetet (varför?) i sin rubrik, pojken skickas inte tillbaka till Irak av Migrationsverket, utan till Polen, det första EU-land familjen kom till. Det är ju uttryckligen familjen själv som önskar att Migrationsverket ska bekosta deras resa hem till Irak!

Hur behjärtansvärt och sorgligt det än är med sjuka barn (och vuxna) i världen så finns det ingen, vare sig laglig eller ekonomiskt hållbar, möjlighet för Sverige att ta emot, ordna bostäder, försörja och vårda dem här. Var och en som ärligt och uppriktigt tänker på saken inser att så är fallet. Varför spär då medierna ständigt på med den här typen av berättelser? Vilket är syftet? Varför rapporterar svenska medier om detta och många andra liknande fall på ett sätt som är ägnat att få människor att tycka att ”Migrationsverket är elakt” när verket följer gällande lagstiftning?

Den, enligt Sveriges Radio, kurd-irakiske pappan säger mycket tydligt och klart till reportern att:

Jag kom till Sverige för att min son skulle få nödvändig läkarvård och sjukhusvård, varför annars lämna mitt hemland?

Man kan undra vem som har fått honom att tro att man kan komma hit och begära, nästintill kräva, att få uppehållstillstånd, bostad, försörjning och vård i Sverige bara för att man dyker upp här? Mannen säger vidare:

Alla som vi har träffat i Sverige har varit hjälpsamma och välvilliga, men inte Migrationsverket som inte ens har gett mig en chans att överklaga beslutet.

Men varför skulle svenska skattebetalare ta på sig extra kostnader för ytterligare processande och förhalningar i ett solklart ärende?

Nä det gäller vattenskalle (jag har själv träffat familjer med barn som haft sådan) så gäller generellt följande (källa Wikipedia):

Symptomen av hydrocefalus avhjälps genom att en shunt opereras in. Man opererar in en tunn slang från insidan av skallbenet, ut genom ett hål i kraniet och ner i bukhålan. På så sätt minskar trycket i nervsystemet och patienten kan därigenom leva ett nästan normalt liv.

Tillståndet vattenskalle (hydrocefalus) är inte särskilt ovanligt och kan alltså behandlas lika väl i EU-landet Polen som familjen närmast kommer ifrån som i Irak eller i Sverige. Det lär dessutom också vara vanligt förekommande just i länder i Mellanöstern, vilket torde innebära att man är van att hantera den.

Att man inte kan söka sjukdoms /& vårduppehållstillstånd i Sverige är dock – oavsett allt annat – ett absolut faktum. Det borde Public Service ha informerat allmänheten – i vars tjänst Sveriges Radio ju ska vara – om på det allsidiga och korrekta sätt som de enligt sitt sändningstillstånd ska göra.

Läs också:
Utlänningslagen medger inte sjukdomsinvandring – 5 juni 2009
En migga kommenterar inlägget ”Utlänningslagen medger inte sjukdomsinvandring” – 9 juni 2009
Ännu en gång: Sverige har inte sjukdomsinvandring – 12 december 2009
En migga om ”sjukdomsinvandring” – 14 augusti 2010
Man kan inte ”asyl”invandra till Sverige för att få ett bättre liv eller för att få sjukvård – 14 mars 2013
Sverige har inte sjukdomsinvandring – 28 augusti 2013 (också om en pojke med vattenskalle)
Än en gång: Sverige har inte ett asylsystem för sjuka och misshandlade – 7 oktober 2013
SR:s reportrar verkar – så låter det i inslaget i alla fall – tycka att om sjukvård i hemlandet är dyrt så ska människor utan asylskäl få stanna i Sverige, där reportrarna verkar tro att vården är mycket billigare! – 8 november 2013
En migga undrar och reflekterar – 8 november 2013

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Rätten att yttra sig fritt och att slippa övervakas av staten i allt man gör, är stark i ett land (och hos ett folk) som flera gånger varit nära att mista dessa friheter.

I Finland har ingen myndighet rätt att övervaka medborgarnas datatrafik. Finländska experter är mycket förvånade över att svensk underrättelsetjänst sysslar med långtgående övervakning och över att staten har tillgång till alla medborgares kommunikation.

Ville Oksanen, vice ordförande i organisationen Effi – Electronic Frontier Finland:

Här har man gett sig ut på aldrig tidigare skådade djup, inte ens i de värsta dystopier har man kunnat föreställa sig den här typen av övervakningssamhälle.

För att upprätthålla datasäkerhet krävs inte att man sparar alla medborgares datatrafik, alltifrån dataspel på nätet, som enligt nya uppgifter också följs.

Finland är frihetens stamort på jorden. Rätten att yttra sig fritt och att slippa övervakas av staten i allt man gör, är stark i ett land (och hos ett folk) som flera gånger varit nära att mista dessa friheter. Sverige däremot är mycket långt ifrån den rätten och den friheten idag. Svenskarna vet inte ens längre vad åsikts-, yttrande- och tryckfrihet är, eller hur det är att inte leva i ett Stasi-samhälle. Det är så fruktansvärt hur folket i Sverige körs över, luras, kontrolleras, hängs ut och trakasseras i ett land som ännu för bara två decennier sedan kändes fritt!

I Finland är man chockade och också oroliga för vad som händer med finska medborgares datatrafik, som till 90 procent går via Sverige.

Jyrki J. Kasvi (De Gröna), Utvecklingscentralen för informationssamhället, TIEKE:

Tilliten till Sveriges lagstiftning och myndigheter har fått sig en rejäl törn.

Frågan är vad FRA har gjort med dessa uppgifter! Alltså om jag befann mig i Sverige så skulle jag kräva att en utomstående part undersökte FRAs verksamhet, vilka data som har samlats in, vad man har gjort med dessa och till vem de har överlämnats.

Källor: SVT Uutiset, TIEKE, Effi.
Se inslag i SVT Uutiset som är det första i programmet. OBS! Till skillnad från svenskspråkiga nyheter som kan ses ???, kan SVT Uutisets finskspråkiga sändningar endast ses i sju dagar från att de sändes, i detta fall till 20 december 2013.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

När blev ”hopp om ett bättre liv” grund för permanent uppehållstillstånd i Sverige?

De tog sig genom Europa från Afghanistan i hopp om ett bättre liv.

Målmedvetet tog de sig, enligt artikeln, till Sverige från Afghanistan via Iran, Grekland, Italien och vidare genom Frankrike, Tyskland, Danmark och till sist till Sverige. Fem EU-länder passerades, inget av dem dög för ”ett bättre liv” utan det var Sverige som hela tiden var målet. Inga asyl- eller skyddsskäl fanns, det handlade hela tiden om att ta sig till det land där försörjning, utbildning, bostad etc tillhandahålls och betalas av andra. Ett faktum som står för sig självt i varje fall under många år framöver.

Nu spelar inte ens medierna något låtsasasylspel längre utan skriver om det som bland annat miggorna berättat om pågått i åratal, och dessutom som om det var helt självklart! Ovanstående citat kommer ur artikeln Från Afghanistan till Glimåkra, publicerad i Kristianstadsbladet den 1 augusti.

Trots att utlänningslagen, såvitt känt, inte ändrats av regering och riksdag när det gäller vad som krävs för att en person ska kunna invandra till Sverige så tycks det i praktiken ändå ha skett en stor förändring i synen på det. En lagstridig sådan. Och som vanligt verkar inte de s.k. ansvariga reagera.

För att utomeuropéer, som säger sig vara – eller är – asylsökande ska beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige med allt vad det innebär, krävs asyl- eller skyddsskäl. Vilka de är stadgas i utlänningslagen och regleras i internationella konventioner som Sverige har ratificerat.

För att utomeuropéer (och även EU-medborgare, men här talas främst om icke EU-medborgare) som inte är asylsökande utan arbetskraftsinvandrare, ska beviljas permanent uppehållstillstånd krävs att de har arbete som de kan försörja sig på, bostad och sköter sig som alla andra, dvs inte begår brott, betalar skatt etc. Efter ett antal år (fyra för utomeuropéer) av ”skötsamt leverne” där personen hela tiden arbetat och fullgjort sina skyldigheter på alla sätt, kan han/hon bevijas permanent uppehållstillstånd.

Om det är så, som det framstår i artikeln i Kristianstadsbladet, att praxis ändrats (i strid med utlänningslagen) av Migrationsverket, så gäller nu alltså att inresa i Sverige från utomeuropeiska länder ”i hopp om ett bättre liv” ger permanent uppehållstillstånd. Det är i så fall ett stort steg på väg mot den fria invandring som bland annat Centerpartiet och även Miljöpartiet önskar se i Sverige. Men det borde väl ske en lagändring först, innan ”hopp om bättre liv” blir skäl för att beviljas uppehållstillstånd? Och kanske en liten demokratisk folkomröstning bland dem, vilkas liv inte blir bättre eftersom en nedmontering av välfärdsstaten sådan svenskarna upplevt den åtminstone de senaste 50, 60 åren blir en följd; en folkomröstning bland dem som ska försörja de utomeuropéer (och EU-medborgare?)  som kommer hit för att få ett bättre liv?

Vidare kan konstateras, vid läsning av artikeln, att ett av de ”ensamkommande barnen” utan asylskäl men med hopp om en bättre framtid, först fått uppehållstillstånd utan skäl som enligt gällande lagstiftning ger rätt till detta, men att också – av någon märklig anledning – hela hans familj har fått komma till Sverige för ”ett bättre liv”!

Vilka paragrafer i utlänningslagen har man tillämpat på Migrationsverket i det här och andra likadana fall? När infördes den här typen av nya kriterier för vilka som får permanent uppehållstillstånd med full försörjning för personer som inte uppfyller de krav som nuvarande ikraftvarande lagstiftning ställer? Den frågan kommer att ställas till Migrationsverket. Dessutom bör Migrationsverkets generaldirektör förklara när och hur och med vems godkännande permanent uppehållstillstånd börjat beviljas på grunder som inte finns angivna i lagen.

Eller är det ”bara” så att media återigen (i detta fall Kristianstadsbladet) rapporterar felaktigt och/eller ofullständigt?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som citerar ur texten ska ange källa!

Integrationsminister Erik Ullenhag presenterar ett nytt integrationsprojekt

Erik Ullenhag. Foto: Johan Ödmann

Diskrimineringsombudsmannen (DO) med cirka 100 anställda ska flytta till någon av Stockholmsförorterna Tensta eller Rinkeby. Beslutet syftar till att bryta negativa utflyttningsspiraler i ett område där det finns ett utbrett utanförskap, skriver integrationsminister Erik Ullenhag (FP).

Regeringen ger nu Diskrimineringsombudsmannen (DO) i uppdrag att förbereda en omlokalisering av myndigheten till Tensta/Rinkeby. Det är ett led i arbetet för att lyfta de mest utsatta stadsdelarna.

Så börjar Erik Ullenhags artikel på DN Debatt den 10 juni.

Vanligtvis brukar man i möjligaste mån samla myndigheter och verk i ett lands huvudstad, gärna så centralt som möjligt, vilket det finns många fördelar med. Men kanske tänker Erik Ullenhag att det ska bli närmare för många som vill anmäla kränkningar att ha DO i Tensta eller Rinkeby om DO flyttas ut till ett ”utsatt område”, som invandrartäta områden numera kallas (förmodligen för att undvika att nämna ordet ”invandrare”). Eller hur han nu tänker.

Att det blir lätt för ”arga unga män i utanförskap” att hålla anställda på en stor myndighet som gisslan vid nästa upplopp, och att bränna upp deras bilar har väl Ullenhag också tagit med i beräkningen när han nu presenterat sitt nya ”integrationsprojekt”. Och funnit att ”lite spill får man räkna med”, eller någonting ditåt. Polis, ambulans, brandkår och andra ”svenneinstitutioner” är ju ofta inte välkomna och i Södertäljes ”utsatta områden” har det rapporterats om att socialarbetare och andra måste ha skottsäkra västar och poliseskort när de försöker arbeta i vissa av dem. En del behöver till och med polisskydd i sina lokaler (SR 22 juni 2011: Tjänstemän måste ha polisskydd i lokaler). Ska samma sak gälla de DO-anställda och vad kommer säkerhetsåtgärderna att kosta, i så fall?

Av många anledningar kan man förutspå att flytten av DO – en myndighet som vi för övrigt är många som under lång tid tyckt borde läggas ner helt – kommer att bli om inte ett fiasko så åtminstone ett rejält misslyckande.

Vi får väl se hur det går och hur många anställda som vill flytta med när/om Ullenhag får göra verklighet av sitt nya påhitt. Jag tillhör alltså dem som länge ansett att DO aldrig borde ha inrättas och att myndigheteten ska läggas ner. Det finns lagstiftning som reglerar diskriminering och vi har inte myndigheter för en massa annat som redan är lagreglerat! Och jag tror som sagt inte heller, generellt, på idén att flytta ut myndigheter i invandrartäta områden som någon sorts integrationsexperiment. Allra minst till osäkra områden där upplopp och kravaller närsomhelst kan blossa upp.

Här är några tidigare texter på bloggen om DO. Många hänför sig till den urusla chef som DO hade och som tvingades avgå och alltså inte längre finns kvar där. Dessa texter visar främst hur det stormat kring myndigheten, och det är väl känt att det kan vara svårt att få bort osunda och dåliga ”kulturer” på en infekterad arbetsplats, sådana tenderar liksom att ”sätta sig i väggarna”. Men här är ändå en del av de texter som genom åren publicerats här på bloggen om den här onödiga (och dyra) myndigheten:

Knappast ett ärende för DO! – 31 december 2007
Diskrimineringsombudsmannen som ska utreda kränkningar kränker själv  – 29 februari 2008
Diskrimineringsombudsmannen utsedd till Sveriges sämsta chef – 19 augusti 2009
”I Sverige arbetar staten tydligen både mot och för diskriminering.”  – 8 september 2009
”Diskrimineringsombudsmannen utsedd till Sveriges sämsta chef” – 23 november 2010
En migga apropå DO och niqaber: ”Är det inte domstolarna som bestämmer?” – 1 december 2010
Hur länge får urusla chefer på onödiga statliga verk sitta kvar?– 14 januari 2011
Först nu (!) tar Studio Ett upp frågan om den massiva kritiken mot DO Katri Linna!– 27 januari 2011
Äntligen: DO Katri Linna tvingades gå! – 1 februari 2011
Dårskaper: Sverige, landet som är på väg mot inkompetensens och dårskapsruinens brant – 28 februari 2012

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Om arbetskraftsinvandring – igen

Lagen om arbetskraftsinvandring och vad den fört med sig av såväl positivt som negativt, är inget lätt område att skriva om. Det är komplext och svårt och det vore bra om alla inblandade parter, förutom riksdag och regering också LO och Svenskt Näringsliv, kunde försöka lägga sina prestiger åt sidan och tillsammans diskutera lagen om arbetskraftsinvandring i stället för att debattera den.

LO har offentliggjort en rapport som handlar om arbetskraftsinvandringen till Sverige. LO anser att två av tre arbetstillstånd som ges till utomeuropeiska invandrare går till branscher där det råder stor konkurrens på den svenska arbetsmarknaden.

Lagen om arbetskraftsinvandring ändrades i december 2008 (Läs utlänningslagen: 6 kap. Arbetstillstånd och 7 kap. Återkallelse av tillstånd). Det blev då möjligt för enskilda arbetsgivare att själva bestämma om de vill anställa personal från länder utanför Europa. Tidigare skulle rätten att anställa utomeuropéer prövas mot arbetsmarknadens behov och facket kunde bestämma vilka ansökningar som skulle tillstyrkas och vilka som skulle avslås.

Jag hörde till dem som var försiktigt positiva till den nya lagen och skrev om den bland annat här, under rubriken Firarmingel för den nya arbetskraftsinvandringslagen (15 december 2008). Jag hade dock även farhågor om fusk och bedrägerier, men trodde i min enfald (för enfaldigt var det!), att lagens efterlevnad skulle kontrolleras och att de, som falskeligen fått arbetstillstånd skulle fråntas dessa om oegentligheter uppstod, och att arbetsgivare som var inblandade skulle bestraffas. Alltså om bedrägerier upptäcktes, sådana som att

• folk lockades hit under vissa löne- och andra premisser som sedan visade sig inte stämma
•härvarande asylinvandrare med PUT hämtade hit släktingar och vänner genom att ljuga för Migrationsverket om att dessa skulle få jobb i de härvarandes biltvättar, korvkiosker, städfirmor, restauranger
• skrupellösa personer i Sverige sålde inresa till Sverige maskerad till ”arbetstillstånd” för uppemot 200.000 kronor och inte erbjöd något jobb alls (=dubbelbedrägeri: mot de utlänningar de lurade hit och mot svenska myndigheter)

Farhågor om fusk fanns, men att det skulle bli så omfattande och allvarligt som det blev, det var svårt att förutspå ens för mig som är luttrad och vet hur det går till i ”asyl & migrationsbranschen”. Nu står det klart att den här lagen, precis som lagen om asyl och uppehållstillstånd, har utnyttjats och utnyttjas på bedrägliga sätt och då är det förstås bra att någon – i detta fall LO – ryter till.

Rapporten från LO heter Fusk och utnyttjande – om avregleringen av arbetskraftsinvandringen  och presenteras bland annat så här:

I den offentliga debatten kan man emellanåt få intryck av att det var då strax före jul 2008 som arbetskraftsinvandringen (åter) infördes i Sverige. Vi visar i rapporten att det inte är sant. Lagändringen handlade främst om att möjliggöra arbetskraftsinvandring till yrken där det redan finns gott om ledig arbetskraft – eller till och med en stor arbetslöshet inom landet.

LO har fel när de säger att: ”Lagändringen handlade främst om att möjliggöra arbetskraftsinvandring till yrken där det redan finns gott om ledig arbetskraft – eller till och med en stor arbetslöshet inom landet.” Lagändringen handlade om att arbetsgivare själva skulle få välja vilka de ville anställa, och i snällismens och blåögdhetens förlovade land trodde man på riktigt att det var så det skulle bli. Riktiga jobb som riktiga arbetsgivare skulle erbjuda människor på lika villkor som andra som jobbar i Sverige. Ingen rusning, ingen ”massinvasion av arbetstillståndssökande” befarades, utan intentionerna var som sagt goda och man trodde att de skulle ge goda resultat. Så blev det inte. Så blev det. Både och. Inte svart eller vitt utan svart och vitt.

Svenskt Näringsliv har inte rätt i allt det säger, men de har definitivt rätt i att det behövs bättre möjligheter till sanktioner mot arbetsgivare som inte sköter sig. Fusk och bedrägerier och utnyttjande av utomeuropeisk arbetskraft bör kriminaliseras.

En bloggläsare skriver:

Det är något som inte stämmer med LO:s argument. Kanske är det betoningen på pengar och arbetsgivarens ansvar. Drivkraften för dessa underbetalda, utnyttjade människor tycks i första hand vara att komma till Sverige, inte att få avtalsenlig lön. För mig lutar det åt att se det mer som ett migrationspolitiskt problem än som ett arbetsmarknadspolitiskt problem. Om LO fick gehör för sina krav skulle man begränsa invandringen, något som man drar sig för att säga väldigt direkt. Det är väl inte i första hand fel på lagstiftningen på området, utan på kontrollen och upprätthållandet av lagen. Man kan väl stifta vilka lagar man vill om de ändå inte följs.

Exakt detsamma har jag sagt otaliga gånger under många år, både vad gäller asylinvandringen och är det gäller arbetskraftsinvandringen:

Det är väl inte i första hand fel på lagstiftningen på området, utan på kontrollen och upprätthållandet av lagen. Man kan väl stifta vilka lagar man vill om de ändå inte följs.

Svenskt Näringsliv och LO borde faktiskt sätta sig ner tillsammans för att, förutsättningslöst, försöka komma fram till bästa möjliga förslag till förändring och förbättring av arbetskraftsinvandringslagen. Ingendera parten vinner på något annat.

Skrivet innan lagen trädde i kraft:
En migga om att arbetskraftsinvandringslagen träder i kraft den 15 december…– 10 december 2008
Skrivet efter att lagen trätt i kraft:
Med anledning av artikeln om missbruket av lagen om arbetskraftsinvandring: jag skrev redan den 31.7 2009 inlägget ”I den nya lagens spår: skenarbeten”. – 5 november 2010
En migga: ”Migrationsverkets kontroller av arbetskraftsinvandringen har hittills varit ett stort skämt. Och de ska knappast vara ett skämt – regeringen har inte beställt ett skämt.” – 12 juli 2011
Lite fakta kring arbetskraftsinvandring – 6 mars 2013
En migga: ”Var det så här arbetskraftsinvandringen var tänkt att fungera?” – 18 mars 2013

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa.

Om framväxten – och den politiska acceptansen – av nya civilsamhällen i Sverige

Det kom ett mejl från en anställd vid en stor myndighet, tillika före detta migga:

Jag satt på jobbet för ett tag sedan och funderade på om jag skulle försöka gå ner i arbetstid och kanske börja studera lite igen. Jag hittade då den här kursen Tillämpning av sharia i Sverige och EU, 7.5 hp på Lunds universitet.

Läser jag rätt? Menar man vid Lunds universitet att svenska domstolar använder sig av sharia? Parallellsamhälle, någon?

Mannens farhågor och undran är berättigade. Att ett antal parallellsamhällen redan är tämligen väletablerade, tolereras och till och med i vissa fall uppmuntras av personer som har ansvar för lagstiftningen i Sverige, är känt av många. Men det inte är något som svenska medier så väldigt gärna rapporterar och informerar allsidigt och objektivt om. Tyvärr har man inte heller hört den ständigt lika integrationsåtgärds- och etableringsprojektsivrige integrationsministern försäkra svenskarna om att Sverige inte kommer att acceptera något ”muslimskt civilsamhälle”. Det vill säga precis det som den så omtalade Omar Mustafa, ordförande för Islamiska förbundet, redan talar om som något etablerat. Dessutom agerar också politiker, främst miljöpartister, starkt för att möjliggöra etablering av – i stället för att motarbeta! – ytterligare ett parallellsamhälle, nämligen för dem som vistas här illegalt och till större delen kommer från ”muslimska civilsamhällen” runt om i världen.

Så här presenteras kursen på Lunds universitet som den f.d. miggan, numera anställd vid en annan stor myndighet, fann när han botaniserade bland utbildningar:

Muslimska grupper har ibland föreslagit att sharia ska erkännas i svensk och europeisk lagstiftning. Detta bemöts ofta som krav på att införa hududstraff. Men vad är egentligen sharia och vad menar olika grupper när de talar om dess tillämpning? Vad många inte vet att shari´a redan tillämpas här. Det sker som inofficiell rådgivning i muslimska församlingar men också i svenska domstolar inom ramen för internationell privaträtt. De handlar då om muslimska staters familjelagar, vilka bygger på shari´a. Kursen tar upp den islamiska rättstraditionens utveckling efter islams uppkomst och hur sharias roll förändrats i de moderna muslimska nationalstaterna. Fokus är på sharias tillämpning i Sverige och Europa och hur svenska och europeiska domstolar i praktiken tolkar begrepp ur den islamiska rättstraditionen.

Personer på viktiga poster och med förmåga att tänka längre än näsorna räcker, är visserligen oroade. Men de säger mellan skål och vägg att den oron inte är något de kan tala om offentligt och att de inte öppet kan ta upp de farhågor och den frustration de hyser, eftersom de då riskerar att frysas ut på sina arbetsplatser och i sina nätverk, och kanske rentav mista sina jobb eller uppdrag. De rycker nedstämt på axlarna och säger att det måste hända något riktigt hemskt först – ett terrordåd eller en attack av något slag i till exempel centrala Stockholm med många döda och skadade – innan man eventuellt kan börja diskutera dessa frågor och börja tänka om. En fruktansvärt sorglig inställning, men till viss del förståelig med tanke på det åsiktsklimat som råder och de etiketter som lättvindigt sätts på människor som uttalar sig utanför de gränser som aningslöst blåögda politiker och medierepresentanter ritat upp.

Sverige förbereder sig på många sätt – inte bara genom sharia-kurser – på att tillmötesgå muslimers krav på att leva här mer som i sina hemländer. Det vill säga deras krav på införande av ett mer ”muslimskt civilsamhälle” – eller flera, med tanke på att folk av olika muslimska trosinriktningar inte är sams och bär med sig konflikterna från sina hemländer. Men i svenska medier och bland svenska politiker är det oroväckande tyst om allt detta. Det är också tämligen tyst om hur det faktiskt ser ut i de redan existerande ”muslimska civilsamhällen” som etablerats i många förorter och stadsdelar i svenska städer. Där råder redan islamiska värderingar och regler och efterlevnaden kontrolleras av ”religiös polis”, vilket inte minst Nalin Pekgul, tidigare riksdagsledamot, S, otaliga gånger berättat om, bland annat i Newsmill-texten Vi demokrater måste mobilisera mot islamismen, redan för tre år sedan!

Samtidigt gör Miljöpartiet – som fått med sig Alliansen – sitt bästa för att ytterligare förstärka osäkerheten och otryggheten för svenska folket i deras eget land genom att driva igenom – och till och med låta det skattebetalande folket betala för det! – att personer som bryter mot lagen och vistas här utan tillstånd ska ges ”fri” sjukvård och ”fri” skolgång i Sverige. Personer som vägrar lyda svensk lag och som staten inte ens vet vilka de är och varför de egentligen är här kan nu, med Miljöpartiets (och Alliansens lite motvilligare dito) starka stöd, leva illegalt i ett grått parallellsamhälle som delvis flyter samman med det ”muslimska civilsamhället”. För man ska ju, enligt samma parti, aldrig ”tvångsavvisa” (ett ord som används om dem som enligt domstolsbeslut ska lämna landet) någon. Något ”svenskt civilsamhälle” talar ingen om… Troligen för att det inte finns något sådant; det finns ju, enligt både Sveriges statsminister och ett antal olika aktörer och debattörer, inte någon svensk kultur, knappt något svenskt överhuvudtaget. Så något sådant svenskt civilsamhälle att bevara och värna om, existerar därmed inte.

Så här säger man hos Säkerhetspolisen, Säpo, om vad som är skyddsvärt i vårt samhälle:

Vår demokrati, en fungerande myndighetsutövning, vår suveränitet samt medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter är exempel på vad som är skyddsvärt i Sverige. Både information, platser och människor är vitala delar för att den svenska demokratin ska fungera. Exempelvis vårt försvar, riksdagens ledamöter och byggnader med viktig funktion betraktar Säkerhetspolisen som skyddsvärda intressen.

Var och en får själv fundera på om den anser att vi har en fungerande demokrati; om myndighetsutövningen verkligen fungerar; om riksdagens ledamöter som stiftar lagar tvärtemot andra, redan befintliga lagar, är ”särskilt skyddsvärda” och om Sverige har ett försvar för Säpo att betrakta som skyddsvärt. Hur skyddsvärt Sverige är – eller hur väl Sverige och svenskarna skyddas – kan man också fundera över när man betänker att en chefsanalytiker vid Säpo säger:

Vi har sett att personer reser från Sverige till Afghanistan, Pakistan, Somalia, Irak, Jemen och Syrien för att ansluta sig till våldsfrämjande islamistiska nätverk – vilka också kan betecknas som al-Qaidainspirerade – och utbildas för att delta i olagliga våldshandlingar.

Man kan också fundera en stund över vad man tror att Sverige gör med dessa människor som deltar i olagliga våldshandlingar. Bestraffar dem för deras våldshandlingar, drar in deras uppehållstillstånd och utvisar dem? Tar emot dem när de återvänder till – oftast – bidragsförsörjning här mellan varven? Kallar dem ”utsatta” och försöker integrera dem?

Chefsanalytikern vid Säpo säger vidare om dessa män som ger sig av för att delta i olagliga våldshandlingar och exempelvis begå attentat mot civila:

Vissa genomgår olika utbildningar. Om de återvänder till Sverige med sådan utbildning och erfarenheter av våld bedömer vi att de bär med sig en förhöjd förmåga att utföra attentat i Sverige.

Vi vet att en betydande del av genomförda eller avvärjda attentat i Europa på något sätt involverat resande till våldsfrämjande islamistiska nätverk utanför Europa.

Trots detta accepterar riksdag och regering – och därmed folket, för riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar är folkets företrädare – att ett betydande antal människor med falska identiteter, falska nationaliteter, falska asylhistorier – och därmed faktiskt för staten okända motiv till varför de sökt sig till Sverige – varje år beviljas uppehållstillstånd (läs Fyra miggor: ”Ren lögn!”). Eller, om dessa får avslag på sina asylansökningar, ger samma riksdag och regering dem indirekt ”tillstånd” att stanna kvar illegalt och få sjukvård och skolgång. Samt agerar aktivt och kraftfullt för att Polisen inte ens ska eftersöka och utvisa dem.

Är det ett Sverige, splittrat i olika ”civilsamhällen” och med en asylinvandring (men också arbetskaftsinvandring) som spårat ur, som väljarna röstat för i riksdagsvalet? Har väljarna röstat för att riksdag och regering ska stifta lagar som klart går emot redan befintliga lagar? Som till exempel skattefinansierade förmåner som fri sjukvård och fri skola åt människor som vistas illegalt i landet och som, enligt tidigare stiftad lag, ska lämna landet?

Innebär ”fria, demokratiska val” i Sverige numera enbart, att medborgarna, som en allt tommare symbolhandling, i nåder får rösta vart fjärde år, och att de lämnat över rätten till dem som lyckats bli invalda i riksdagen fria händer att leka ”hela havet stormar” under de fyraåriga mandatperioderna mellan valen?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Det är inte Public Service uppgift att vara språkrör åt en vilseledande riksdagsledamot, ens om denna kommer från journalisternas eget favoritparti

I Agenda den 10 mars handlade det – igen – om att personer som inte har rätt att vistas i Sverige ska lämna landet 1) frivilligt eller 2) om detta inte sker: med tvång. Det finns inget konstigt eller felaktigt i detta, det är vad lagen stadgar och vad regeringens, riksdagens och deras myndigheter (i detta fall Migrationsverket, Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdent) ska se till sker. Och samma typ av lagar gäller också i de allra flesta länder i världen.

Ändå får en riksdagsledamot under drygt sju minuter i ett av Sveriges Televisions viktigaste samhällsprogram, Agenda, sitta och krumbukta och svamla sig undan vad som är hennes ansvar, lika väl som alla andra inblandade parters, nämligen att försvara de lagar som stadgats och ska efterlevas för att Sverige ska förbli en rättsstat. Det är sådana här personer som undergräver tilltron till lag och rätt och Sveriges Television, Public Service, bidrar till att huvudlösa resonemang sänds ut till folket när de sänder sådant här, i princip oemotsagt förutom programledarens fåfänga försök att få svar på några relevanta frågor. Vilket hon inte får utan hon duschas i ett regn av floskler och svammel och sedan ger hon upp.

Var och en kan själv titta på inslaget och bilda sig en egen uppfattning om såväl riksdagsledamotens uttalanden som om Public Service ”opartiskhet” här. Inslaget är 7 min 18 sek långt.

Några exempel – direkta citat ur inslaget – ges här:

Riksdagsledamoten (R): Om det är så att en person som, om han skulle bli avvisad till hemlandet, skulle dö av sin sjukdom, och inte få någon vård, så tycker vi att det är helt rimligt att den personen får en möjlighet att stanna i Sverige. Vi ska inte avvisa människor till en sådan situation, när de riskerar att dö.

Det är idag mycket svårt att få stanna trots att det inte finns vård i hemlandet eller trots att man inte har någon möjlighet att tillgodogöra sig den vården. Eller har råd.

Kommentar: Det är en migrationspolitisk talesmans skyldighet att känna till utlänningslagen! Och att den inte ger rätt till ”sjukdomsinvandring” till Sverige. Att det faktum att man inte har råd med sjukvård i sitt hemland eller att vården är annorlunda än här eller annat liknande, inte är skäl enligt lagstiftningen för att Sverige ska bevilja uppehållstillstånd. Det är endast när vård överhuvudtaget inte ens existerar i hela landet som man kommer ifrån, som livshotande sjukdom i undantagsfall kan ge rätt till uppehållstillstånd. Det måste en riksdagsledamot, som för sitt partis talan i dessa frågor, känna till och även säga!

Under min tid som asylombud hände det egentligen bara två gånger att någon av de asylsökande jag var ombud för eller på andra sätt hjälpte, fick uppehållstillstånd på grund av just sjukdom. Om det ena fallet kan man läsa i texten Den cancersjuka palestinska kvinnan från Gaza fick uppehållstillstånd idag! det andra fallet liknande detta. I texten från den 23 oktober 2009 skrev jag bland annat följande:

Migrationsverket har beaktat att Rania inte kan få vård för sin dödliga sjukdom i Gaza. Cancer i sig är givetvis inget skäl till uppehållstillstånd – inga sjukdomar är det om det finns minsta skugga av chans till vård i hemlandet, hur dålig den än är. Men när det överhuvudtaget inte finns någon vård att få i hemlandet för den sjukdom man har, som cancer, vilken inte kan behandlas i Gaza, då ger lagen utrymme för beviljande av uppehållstillstånd. Och idag fick Rania veta att hon får stanna och vårdas här.

Man bör inte agera ”migrationspolitisk talesman” om man inte behärskar området, och regeringen ska inte sluta överenskommelser med partier som inte håller sig till de lagar riksdag och regering stiftat utan som agiterar emot dem och undanhåller fakta – eller inte känner till dem – vid framträdanden i media!

Vidare i programmet talar riksdagsledamoten om att om inte regeringen gör som Miljöpartiet vill så är det regeringens fel att den ramöverenskommelse som MP och M gjort spricker! Och MP vill (kräver att regeringen går med på) att ”papperslösa”, dvs illegala invandrare, sjuka och barnfamiljer ska få stanna (i princip alla som sätter sina fötter på svensk mark = fri invandring).

Här följer nedtecknade utdrag ur programmet. Svaren riksdagsledamoten ger på programledarens upprepade frågor borde rendera henne Stora Bortsnackarpriset – alla kategorier!

Programledaren (P): Även om sjuka och barnfamiljer som varit här länge skulle få stanna så kommer det ändå att finnas en grupp kvar av papperslösa. Hur ska man förmå dessa människor att lämna Sverige, tycker du?

R: Ja, det finns ju ganska många personer som lever som papperslösa i Sverige idag. Och det samarbete som vi har med regeringen innebär inte att vi kan ändra all politik men däremot så kan vi ta små steg i…

P avbryter eftersom hon märker att hon inte får något svar: Men nu vill jag vara konkret här. Hur vill ni att dessa människor ska förmås att lämna Sverige?

R: Personer som undanhåller sig avvisning, kanske gömmer sig för att de är rädda för att de – kanske  – skulle riskera förföljelse eller tortyr i sina hemländer (rdl låtsas inte om att de redan har fått sina ärenden prövade i två instanser… Min anm.). De lever i en väldigt utsatt och marginell situation och de reformer som vi har gjort och kommer att göra nu, med regeringen, är att ge alla papperslösa rätt till hälso- och sjukvård, rätt till att gå i skola…

P, som uppenbart inte får något svar på sin fråga: Ska man förmå dessa människor att lämna Sverige, det är min fråga.

R, som hittills svamlat bort tiden utan att svara: Jag tycker att i första hand så ska Polisens resurser gå till att klara upp brott. Att se till så att Sverige kan öka andelen uppklarade brott, inte att hitta människor som lever utan tillstånd. Men visst kommer det alltid att finnas fall där personer kommer att avvisas, ibland med tvång också. Det är så som lagstiftningen ser ut idag.

P: Tycker ni att det är bra?

R: Vi tycker att det borde vara fler som får möjlighet att stanna från början. Det är där som fokus måste läggas.

P: Men tycker ni att man måste acceptera ett visst mått av tvång här, att man avvisar och utvisar människor med tvång?

R: I dagens samhälle så går det inte att undvika eftersom vi har en reglerad invandring och det finns en väldigt stark riksdagsmajoritet för att fortsätta att ha det så. Däremot…

P avbryter: Men det kan ju vara så att de du nämner som gömmer sig av goda skäl, säger du?

R: Ja, och därför så vill inte vi att Polisens resurser ska ritas till att jaga papperslösa…

P bryter in igen: Men hur ska man förmå dessa människor att lämna, då?

R: Alltså det som man måste förstå är att de här personerna lever under väldigt svåra förhållanden och är väldigt rädda. Därför så borde… För att man ska kunna få ett hållbart migrationssystem och ett hållbart asylsystem  så måste man se till så att det blir mer humant från början. För om det blir mer humant från början och fler får stanna så kommer färre också att gömma sig och fler kommer att respektera…

Programledaren fortsätter med att ta upp diverse formuleringar i MP:s överenskommelse med regeringen och svamlet från riksdagsledamoten fortsätter. Det är bara att själv titta och lyssna för att ta del av det. Det här avsnittet av Agenda (totalt 7 min 18 sek) ligger kvar i minst 30 dagar från den 9 mars 2013.

Betänk att när riksdagsledamoten talar om att ”Polisens resurser ska gå till att klara upp brott”, så ska man veta att illegal vistelse i landet också är ett brott som Polisen är skyldig att klara upp. Att uppåt 50.000 personer befinner sig i landet utan rätt till det och att Sverige i de flesta fall inte ens med säkerhet vet vilka de är, varifrån de kommer eller varför de är här (eftersom de i över 90 procent av fallen inte visat några handlingar för att styrka identitet, medborgarskap eller ”asylhistoria”), är ett scenario som kan utvecklas och få katastrofala följder. Det är rikets styrande mäns och kvinnors skyldighet att skydda landet och befolkningen från faror, inte att sitta och agitera för att lagar och regler ska brytas mot!

Notera att det är en helt annan sak – och absolut tillåtet och även önskvärt – att aktiva människor både inom och utom politiken framför sina åsikter och försöker få till stånd ändringar på olika områden, om de tycker att sådana behövs. Det kallas ”demokrati” och så har alla rätt att agera. Att vara lagstiftande riksdagsledamot och vilseleda folk och agitera mot att gällande lagar upprätthålls, det är inte okej, det är inte ”demokrati”.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.