Jag skriver i Svenska Dagbladet om ett förslag till hur det starkt ökade antalet migrationsmål skulle kunna hanteras

Klicka på bild- och textrutan för att komma till artikeln.

Idag skriver jag på Svenska Dagbladets ledarsidas sajt under rubriken ”Låt tingsrätterna ta migrationsmål” om de kommande påfrestningarna på migrationsdomstolarna i Sverige. Här ett kort utdrag ur texten:

Lagman Lars-Gunnar Lundh vid Norrköpings tingsrätt, som för övrigt var överdirektör vid Migrationsverket under åren 2004 – 2007, presenterade en kreativt nytänkt lösning. Han menar att eftersom det skett en rejäl minskning av antalet mål i tingsrätterna på några år – cirka 13.000 färre 2015 jämfört med 2012 – finns det hos dessa kapacitet att ta sig an en stor del av de asylmål som nu kommer att tillkomma. Han föreslår att regering och riksdag beslutar att dessa mål under en begränsad period ska handläggas av landets tingsrätter vid sidan av migrationsdomstolarna. I remissvaret framhålls att kapacitet i form av lokaler, domare och handläggare redan finns vid de 48 tingsrätterna.

Kommentar: Här finns några av de övriga, remissvaren för den som är intresserad av att ta del av dem:

•  Barnombudsmannen. Kort utdrag ur texten:

Barnombudsmannen har inget att erinra mot att mål där muntlig förhandling inte ingår i handläggningen lättare ska kunna flyttas mellan domstolar och är positiv till syftet att förbättra förutsättningarna att hålla handläggningstiderna. Kortare handläggningstid är särskilt viktigt för barn och unga, något som många av de barn och unga vi träffat vittnat om.

•  Sveriges Advokatsamfund. Kort utdrag ur texten:

Om det är den enskildes vistelseort som motiverar en överflyttning av målet, innebär det att problem uppstår i de fall där det offentliga biträdet har sin verksamhet på en annan ort. Den fråga som uppstår är om det offentliga biträdet då ska ställa ett platsombud i sitt ställe, eller om biträdet ska anses ha rätt till full ersättning för resekostnader och tidsspillan.

•  Justitieombudsmannen, JO. Kort utdrag ur texten:

Reglerna om fördelning av mål mellan förvaltningsdomstolar bygger i stor utsträckning på var i landet det överklagade beslutet har fattats. Det innebär att det sätt på vilket beslutsmyndigheterna väljer att organisera sig kan få stor betydelse för arbetsfördelningen i domstolarna. Särskilt påtagligt är detta inom migrationsområdet där det kan förutses att Migrationsverket under de närmaste åren kan ha ett påtagligt behov av att anpassa sin verksamhet till ett ökat tryck.

•  Kammarrätten i Stockholm. Kort utdrag ur texten:

En fråga som kan belysas framöver är vidare om ett komplement till förslagen i promemorian kan vara att inrätta tillfälliga migrationsavdelningar på andra domstolar (det vill säga andra domstolar än migrationsdomstolar) där det finns arbetskraft som redan nu är tillgänglig att arbeta med migrationsmål eller där det är lätt att rekrytera sådana medarbetare. På dessa tillfälliga avdelningar skulle migrationsmål av enklare karaktär kunna avgöras.

Information: Övriga remissvar går tämligen lätt att söka för den som vill läsa fler.

Hur ska alla överklaganden i asylmål hanteras?

Den 22 april 2016 sände Justitiedepartementet ut promemorian Utökade möjligheter för migrationsdomstolar att överlämna mål till ett 35-tal remissinstanser: domstolar, organisationer, verk och föreningar. Remissvar skulle lämnas senast den 10 juni 2016.

Bland de många svar som kommit in har jag läst ett antal (inte alla). Ett av dem stack genast ut och för att det inte ska drunkna bland alla de andra mer eller mindre förutsägbara svaren, skrev jag om det i en artikel som publicerats på Dagens Samhälles sajt idag, den 14 juni. Dagens Samhälle har gett den rubriken Låt tingsrätterna ta över asylmålen.

Det remissvar som stack ut var det som Lars-Gunnar Lundh (med ett tvåårigt förflutet som överdirektör på Migrationsverket, vilket kan vara värt att nämna) lagman vid Norrköpings tingsrätt, skrev. I det finns ett nytänkande och ett kreativt och, som det ter sig, helt genomförbart förslag till lösning. Dessutom utan några större kostnader att tala om.

Regeringen är ”på hugget” och snabbar på processer och remisser och nya bestämmelser så gott det låter sig göra utan att rättssäkerheten sätts ur spel. Det är nya tider som kräver både att man agerar lite snabbare än tidigare och dessutom behövs handlingskraft så att nya bestämmelser och lagar kan träda i kraft i tid och inte i o-tid. Att vara förutseende och att ha förmågan att omge sig med, och ta hjälp av, människor utanför den egna sfären, som kan tillföra nya synsätt och nya idéer är viktigare än någonsin tidigare. Alldeles särskilt för regeringen vars beslut får stor betydelse för alla som vistas i landet Sverige.

Artikeln på Dagens Samhälles sajt redogör kort och koncist för lagman Lars-Gunnar Lundhs och Norrköpings tingsrätts syn på vad som kan göras för att utökad möjligheterna för migrationsdomstolar att överlämna mål, det behöver här inte redovisas på nytt.

En annan sak som finns med i remissvaret och som inte direkt påverkar det som regeringen i sin promemoria efterfrågat, men som regeringen också i allra högsta grad bör fundera över och ta reda på vad som ligger bakom det, är meningen:

Tingsrätterna fick år 2012 in 183.000 mål och år 2015 170.000 mål. Motsvarande siffror för förvaltningsrätterna är 129.000 respektive 128.000 mål nämnda år.

Det faktum – att antalet mål i tingsrätterna minskat med hela 13.000 på två år – tål verkligen att funderas över. Jag har mina teorier… men synpunkter och information av dem som vet mer tas gärna emot.

© denna blogg. Vänligen länka till inlägget vid ev citat eller uppslag ur texten.

Lagman Lars-Gunnar Lundh: ”Den som jämställer migranter med djur har för länge sedan passerat gränsen för vad som är försvarligt uttalande av en person som tjänstgör i ett av fundamenten för vår demokrati.”

Häromdagen blev det känt att en ledamot i Norrköpings kommunfullmäktige och  nämndeman i tingsrätten, Karin Forell, SD, uttryckt sig minst sagt olämpligt på sin – får det förstås – öppna Facebook. Hon kommenterade en bild av en asylsökande mamma som tvättade sitt nyfödda barn ovanför (inte i) en gyttjepöl i ett läger i Grekland:

 Grisar badar ju i gyttjepölar, dom mår så bra så.

Och Lars-Gunnar Lundh, lagman i Norrköpings tingsrätt, agerade snabbt. I går, bara några dagar efter det stötande uttalandet, fattade han beslutet att entlediga Karin Forell som nämndeman. Han kunde ha skrivit ett knastertorrt och kort beslut, men han skrev i stället ett mer utförligt sådant. Det är korrekt och tydligt som sig bör, men det är samtidigt levande och lättläst. Ett beslut som inte använder färdiga mallar och krångliga ord och uttryck utan har en personlig ton och ett ordval som gör att det känns att han verkligen tänkt på vad han skriver, att det inte är ett slentrianmässigt dussinbeslut.

Lars-Gunnar Lundh har också i början passat på att ge en kort information om nämndemannasystemet, varför beslutstexten börjar så här:

Nämndemannafunktionen är i det närmaste tusen år gammal och det finns i huvudsak två skäl för att institutet trots hög ålder har överlevt. De skälen är allmänhetens insyn och inflytande i den dömande verksamheten.

Han pekar också på det som otaliga gånger varit uppe till diskussion, nämligen det som många – inklusive jag – finner onödigt:

I den svenska modellen är det kommunfullmäktige som väljer nämndemän och det trots att uppdraget inte är politiskt. Sannolikt beror den ordningen på att det tidigare var den enda lokala myndigheten. Den här ordningen har fått till följd att det i princip bara är partipolitiskt aktiva som väljs för uppdragen.

Om nämndemannen Karin Forell skriver lagman Lars-Gunnar Lundh i sitt beslut:

Nämndemannen Karin Forell har i uttalanden i sociala medier uttryckt åsikter som kan tolkas som att hon jämför migranter (spädbarn) med djur (grisar). Hon har även ifrågasatt bilden av den drunknade pojken Alan Kurdi som förolyckades för ett drygt halvår sedan. Hon har beträffande den bilden framfört uppfattningen vid en intervju, som jag tagit del av, att det kan ifrågasättas om bilden är riktig eftersom hon vill ”se saker med egna ögon”.

Jag har kallat till mig Karin Forell och vid mötet har hon uttryckt ånger och framfört att hon inte står för den tolkningen av uttalandena som har gjorts i media.

Karin Forell har, efter att fått möjlighet att tänka över om hon vill kvarstå som nämndeman, återkommit till mig och framfört att hon vill fortsätta att vara nämndeman i Norrköpings tingsrätt.

Skäl för beslut är vad jag uppskattar mest i det här dokumentet. Där resonerar Lars-Gunnar Lundh så här:

Migrationspolitik och dess konsekvenser har under senare tid fått ett allt större utrymme i den politiska debatten. Det förhållandet att någon utrycker en åsikt om politikområdet migration på samma sätt som åsikter om ett annat politikområde är inte något som tingsrätten har att bedöma för att avgöra en nämndemans lämplighet.

Ett erkännande av att alla människor har rätt att ha sina åsikter oavsett vilka de är och att det inte är tingsrättens sak att lägga sig i dem. Men:

Det är däremot en annan fråga om en nämndeman uttrycker åsikter som kan innebära att nämndemannens objektivitet kan sättas i fråga och därigenom rubba förtroendet för denne och slutligen domstolens verksamhet.

Så är det. Och beslutsmotiveringen lyder i sin fortsättning:

Den som jämställer migranter med djur har för länge sedan passerat gränsen för vad som är försvarligt uttalande av en person som tjänstgör i ett av fundamenten för vår demokrati. Ett sådant uttalande är helt oacceptabelt och rubbar enligt min mening förtroendet för Karin Forell som nämndeman. Rätten ska objektivt avgöra mål och ärenden oberoende av någons etnicitet, religion, hudfärg, kön, sexuella läggning, yrke, sociala situation etc. Det finns en påtaglig risk för att en person känner sig dömd på förhand om någon representant (juristdomare eller nämndeman) i domstolen har uttalat sig kränkande om en folkgrupp eller annan grupp som denne är en del av. Redan på den grunden är Karin Forell klart olämplig som nämndeman.

Karin Forell har därutöver ifrågasatt uppgifter om migranters livsöden med motiveringen att det inte föreligger sanningshalt om man inte kan se det med egna ögon. Även på den här punkten kan hennes lämplighet som nämndeman ifrågasättas eftersom en domstol i brottmål, där nämndemän medverkar, alltid har att avgöra frågor utan att domstolen har iakttagit påstådda kriminella gärningar.

Det hela kan inte uttryckas bättre och elegantare (!) än så. Slutorden är formella, som sig bör:

Karin Forell entledigas med omedelbar verkan från uppdraget att vara nämndeman i Norrköpings tingsrätt.

Ett beslut som kom snabbt och som är rakt, tydligt och till och med elegant och som av vem det vara må måste upplevas som det enda rätta.

Slutreflektion utanför det som handlar om beslutet i ovanstående fall:
Gör om nämdemannafunktionen – om den ska finnas kvar – så att rediga medborgare med intresse och allmänbildning samt mycket goda kunskaper i svenska språket, kan anmäla sitt intresse för att bli nämndeman. Som sagt: om funktionen alls ska finnas kvar.

© denna blogg.

 

 

 

 

Ledare i Hela Gotland apropå korruptionen inom Migrationsverket

I en ledare i Hela Gotland – Korruption inom asylmottagningen – den 30 januari skriver Mathias Bred bland annat:

Merit Wager gav förra året ut en bok med titeln ”Inte svart eller vitt, utan svart och vitt” (Mummelförlag 2012). I boken samlas brev som så kallade ”miggor”, anställda vid migrationsverket, har skrivit för att berätta om hur det ser ut innanför väggarna. Det är ingen munter läsning.

Boken sammanfattas i förordet som är skrivet av Krister Thelin, domare i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter.

Thelin skriver att ”noggrannhet och kontroll får vika för en strävan efter högre ärendegenomströmning”, och att ”uppdiktade eller annars falska berättelser bestämmer utgången i tillståndsärenden”. ”Utlänningslagens villkor för uppehållstillstånd nonchaleras”.

Ärendehanteringen sköts på ett sätt som i praktiken betyder att man måste ljuga för att få uppehållstillstånd. Ljugandet har blivit standard och tjänstemännen ser genom fingrarna med det. Ett välkänt exempel är de så kallade flyktingbarnen. När myndigheterna i Norge och Finland började ifrågasätta deras berättelser kunde man konstatera att de i majoriteten av fallen varken var barn eller hade flyktingstatus.

Miggornas berättelser pekar mot att situationen är likadan i Sverige.

Sett mot bakgrunden av fusk och bedrägerier är steget till handel med uppehållstillstånd inte långt.

Här kan boken köpas som Krister Thelin skrivit förordet (och förre överdirektören vid Migrationsverket, Lars-Gunnar Lundh, skrivit efterordet) som e-bok eller pappersbok.