• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2019
    M T O T F L S
    « Sep    
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    28293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

En migga om chefer på Migrationsverket

SvD Näringsliv logoEn migga skriver, med anledning av att kritikstormen mot Angeles Bermudez-Svankvist nu kommit till allmänhetens kännedom (SvD Näringsliv, Kritikstorm mot Bermudez-Svankvist: ”Personal skrek”):

profileJa, vi rekryterar verkligen de bästa. Förtjänst och skicklighet!

Vidare påpekar miggan att:

profileMen Christer Zettergren ska gå i pension nu, så då blir vi i alla fall av med honom.

För exakt sex år sedan, den 3 maj 2010, skrev jag bland annat följande om mannen som nu ska gå i pension, under rubriken Ny statlig titel: ”generaldirektörsrådgivare”?:

Christer ZettergrenRöda Korsets generalsekreterare Christer Zettergren lämnar sin post och börjar en tjänst på Migrationsverket där han ska fungera som rådgivare åt generaldirektören, uppger Röda Korset. Beskedet kommer innan Stockholms tingsrätts dom har avkunnats mot en före detta chef (som Zettergren var chef över) som kunde försnilla mångmiljonbelopp från Röda korset utan att denne Zettergren märkte någonting. How very convenient! Nu kan ju Zettergren säga, när domen faller, att: ”Det där har jag ingenting att göra med,  jag jobbar inte på Röda korset längre.”

Läs också En migga: ”Så varför inte anställa någon som redan gjort sig känd för att ha överseende med oduglighet?”– 4 maj 2010. Utdrag ur texten:

profile…Så varför inte anställa någon som redan gjort sig känd för att ha överseende med oduglighet? GD och Christer Zettergren kan ju alltid prata visioner.

Vidare informerar miggan om att:

Och ytterligare en annan hög chef slutar. Läs varför. Högst intressant:

Monika Wendleby slutar på MIG

Miggan kommenterar detta så här:

profileHon tycker uppenbarligen inte om de nya skärpta lagarna. Frågan är då hur opartisk och saklig hon egentligen förhöll sig innan?

Min kommentar:

Samtidigt känns det ju som lite bra att hon säger att hon ”inte har det engagemang som behövs”. Det är ju faktiskt en aning ovanligt för en chef på ett svenskt verk att vara såpass rak. Samtidigt kan man ju undra hur det står till med motivationen och engagemanget hos många andra chefer på Migrationsverket…

Miggan:

Ja, man skulle önska att fler tänkte till lite och slutade, faktiskt. Monika Wendleby gör helt klart det rätta. Det var förresten hon som skrev en bok om LEAN (Lean med hjärta och kreativitet) på arbetstid och lät Dan Eliasson skriva förordet. Sedan gjorde man reklam på intranätet för hennes bok. Hon kommer inte saknas av mig i alla fall.

Lean med hjärta och kreativitet Monika WendlebyKlicka på omslagsbilden för att läsa
vad förordsskrivaren, dåvarande
generaldirektören för Migrationsverket,
Dan Eliasson, tycker om boken.

 

© denna blogg.

De naiva lyssnade inte då – och lyssnar fortfarande inte nu

Här en kavalkad av viktiga berättelser genom elva år – 2005-2015 –  som politiker hade kunnat lära sig en del av, liksom representanter för medierna. I stället har de valt att vara ”naiva”.

Vägledande beslut från Migrationsverket – 22 november 2005. Ur texten:

Givetvis måste Sverige i absolut möjligaste mån ha korrekta uppgifter om vilka människor som beviljas uppehållstillstånd i landet. Att bevilja uppehållstillstånd och kanske sedermera medborgarskap på falska grunder är knappast  rättssäkert och inte heller juridiskt korrekt. Inget land i världen beviljar uppehållstillstånd åt personer som uppger falsk identitet så varför skulle Sverige göra det?

Riksdagsledamöter frågar ministrar om allt möjligt – 23 november 2006. Ur texten:

Det verkar som om riksdagsledamöter nästan missbrukar sin ställning när de upptar ministrars tid med frågor som knappast ska ställas till dem. Det kanske vore bra om någon kunde hålla en genomgång med de riksdagsledamöter som använder sig av sin frågerätt på ett felaktigt sätt, och berätta hur det svenska samhället är uppbyggt och hur det fungerar, bl.a. med självständiga myndigheter och tydliga gränser för vad ministrar kan, får och bör göra. Man borde nog iofs kunna ställa krav på dem som sitter i Sveriges riksdag att de redan har dessa kunskaper, men eftersom så kanske inte alltid är fallet och de ändå tas in som ledamöter, så måste de få den utbildningen.

“Skriv en bok om Thanh!” – 22 november 2007. Ur texten:

Det kan inte vara en socialsekreterares sak att tvinga Thanh till Polisen för att visa att han medverkar till att avvisa sig själv! Och allra minst när hon är mycket väl medveten om att den polis hon, självsvåldigt, bokat tid hos är samme polisman som kritiserades av JK för bara några månader sedan för att han försökt få Thanh att ljuga för sin ambassad och säga att han tappat sitt pass under sin vistelse här som turist!

Migrationsverket beklagar… – 20 november 2008. Ur texten:

Nu har Thanh fått sitt främlingspass, äntligen! Men inte tack vare Migrationsverket utan trots det!

Stora förändringar på asylområdet genom åren – 23 november 2009. Ur texten:

Jag tänker med värme på den unge irakiske läkaren D; vänlige Mohammed A och ambitiöse Mohammed S; framåtsträvande Basem som började jobba dagen efter att han fått PUT; smågnälliga Sadia som alltid hade ont överallt; kosovoalbanska Farida med det tragiska ödet, bosniska Vesna med den svårt sjuke sonen, tjocka palestiniern Samir som bott större delen av sitt liv i Saudiarabien men inte fick återvända dit; fantastiske iraniern Fuad; älskvärde palestiniern Abdulrahman som flyttade till en liten ort i Skåne när han fick PUT; uigurerna Kaiser och Adilpalestinske Mohammed och ryska Inna, palestinska Narriman som nästan tynade bort psykiskt av den sex år långa väntan på flyktingförläggning;  flickan A, 12 år, som var apatisk; ryska Lena som försökte hålla ihop allt och som var gift med palestiniern Akram; ”spattige”och charmige iraniern Mehdi (som jag kallade ”D” i en text om Mehdi som kan läsas här), vietnamesen Thanh; jemeniten Ghassan som tvingats se människor torteras och bl.a. få ögonen utstuckna, gamle palestinske farbror B som slets ut ur sin lägenhet på en flyktingförläggning  av Polisen som tog miste på person och inte ens bad om ursäkt efteråt; azerbajdzanska (eller kanske ryska…) underbara Larissa, Aleksandr, Teimor och Diana; synskadade irakiern Mohammed i Hedemora; Roberto från Peru; kirurgen X och allmänläkaren Y från Kosovo och deras hyperbegåvade barn; smågalna Viktor vars fru och två barn sökt asyl här och polisen till slut inte orkade hålla på och utvisa utan lät honom stanna här trots att han hade PUT i ett annat EU-land – och hundratals andra asylsökande som alla gjort intryck och satt spår hos mig för evigt.

De har alla berikat mitt liv och lärt mig mycket. Jag är glad att jag har fått vara ombud eller på andra sätt kunnat hjälpa dem alla!

En migga: ”En autentisk utredning i november 2010.” – 22 november 2015. Ur texten:

Han har också fyra barn i hemlandet samt en hustru. Han har, vid ankomsten till Sverige, sagt vad de heter, hur många de är och hur gamla de är. Men på asylutredningen kommer han inte ihåg detta. Han vill läsa vad han sagt tidigare! Det får han inte. Därför att man måste kunna kräva att en man kan komma ihåg antalet egna barn, deras namn och ålder, även om att det gått fyra veckor sedan han kom till Sverige. Men han kommer inte ihåg dem. han minns ens namnet på hustrun. Det här beror på en posttraumatisk stress som han drabbats av just nu, enligt biträdet. Stressen var inte lika påtaglig när han kom hit. Och id-handlingen har han fått av en smugglare. Etc etc .

Migrationsverket ska införa skärpta regler för att motverka skenanställningar – tre år för sent – 25 november 2011. Ur texten:

Blåögdheten bland politiker och andra makthavare och aktörer på området är rent skrämmande. I stället för att ha tänkt igenom allting noga och sett verkligheten genom icke-rosa glasögon och skapat vettiga regler från början, har de bidragit till att det uppstått ett allvarligt och om fattande missbruk av lagen och ett utnyttjande av en del av dem som kommer hit. Jag menar: åtta grillkioskbiträden i samma grillkiosk – varför släpper man igenom sådana uppenbart falska och ogrundade ansökningar och beviljar AT (arbetstillstånd) och TUT (tillfälligt uppehållstillstånd)?

Sluta upp med Vet Bästerberguriet – 23 november 2012. Ur texten:

I stället för det numera så vanliga tjatet om ”främlingsfientlighet”, ”rasism”, ”islamofobi” som vi ständigt matas med och som människor påstås hysa även när de inte alls gör det, borde man göra något helt annat:

Lägg ner kränkthetsindustrin! Lär människor att sluta upp att påstå att de är kränkta för minsta lilla. Lär människor att ibland slå dövörat till, bita ihop och gå därifrån när någon säger något de inte gillar. Man måste inte reagera eller överreagera på vartenda korkat ord eller i ilska uttalat tillmäle!

”Det finns absolut ingen anledning till oro” – 25 november 2013. Ur texten:

”Det finns absolut ingen anledning till oro” är ett budskap som regeringar och andra ansvariga brukar sända ut när det är riktigt stor fara å färde. När det de facto finns stor anledning till oro, således. Men folket ska lugnas  (särskilt ett valår…) och när ”det finns ingen anledning till oro” upprepas som en absolut sanning från dem som man ska/borde kunna lita på, ja då låter sig folket lugnas.

De gravt oroande uppgifter som via miggor funnit sin väg ut på denna blogg sedan slutet av 2007, har en del självständigt tänkande människor tagit till sig och insett att det finns anledning till oro. Men de allra flesta har inte påverkats av vad de personer (miggor, HVB-personal, anställda vid asylboenden, folk ute i vad som blivit ”asylindustrin”, socialtjänstemän m.fl. i ”utanförskapsområden” etc) som bäst känner till vad som sker på asylinvandringsområdet har att berätta. För ”det finns absolut ingen anledning till oro” är budskapet som i princip oemotsagt (annat än i små snabbt ”rasist”-stämplade inlägg här och där) trummats ut under mycket lång tid av dem, som kallas ”förtroendevalda” och av mediekåren, som tycks agera mer eller mindre med en röst och en penna (eller dator).

En migga: ”I stället för lean har vi nu DLO”. – 22 november 2014. Ur texten:

En migga: ”Vi fick också ta del av en påhittad asylutredning i två olika versioner. I den ena bjöd utredaren inte på vatten, höll inte på med ”small talk” i början utan gick rakt på sak.  Resultatet blev att den sökande inte öppnade sig och därför inte framstod som trovärdig.  Syftet var att vi skulle lära oss det är viktigt att vara empatisk, att få den sökande att trivas. Först då kan den sökande öppna sig berätta om sina asylskäl på ett trovärdigt sätt. Om det vore så väl, så enkelt, ja då skulle jag inte bara bjuda på vatten utan även på te och jag skulle också prata om väder och vind hur länge som helst. Men så ser ju inte verkligheten ut. Den asylsökande är sällan intresserad av ”small talk” och bryr sig inte om ifall vi bjuder på vatten eller inte.”

En migga: ”Sen är det ju inte så sannolikt att en potentiell terrorist skulle avslöjas vid en asylintervju heller…” – 22 november 2015. Ur texten:

Sen är det ju inte så sannolikt att en potentiell terrorist skulle avslöjas vid en asylintervju heller…

© denna blogg.

En migga: ”Vi har noll koll. Det är bara att inse.”

Skribenten Ivar Arpi har på Facebook och Twitter den 10 juli berättat följande, och illustrerat med en bild:

Ivar Arpis bild

Samma dag jag som jag i Svenska Dagbladet skriver om att IS smugglar in krigare via asylströmmarna från Syrien – Europa är IS nästa stora slagfält – hittar jag (via tips) en handläggare på Migrationsverket som gillar jihadism (se bilderna). Samma person har skrivit under en artikel i Feministiskt Perspektiv där hon tillsammans med bland annat MMRK (Muslimska mänskliga rättighetskommittén) kritiserar Amineh Kakabaveh, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, för att hon vill se mer feminism i förorten. I den artikeln anklagas bland annat Kakabaveh för rasism. (Här är den artikeln: ”Viktigt att vidga de selektiva problemformuleringarna”).

Ett bisarrt sammanträffande. Hur kommer den här handläggaren bedöma en asylansökan från någon som misstänks tillhöra IS?

Med anledning av vad Ivar Arpi funnit – och publicerat – om handläggaren vid Migrationsverket som tycks vara positivt inställd till jihadister, skriver en migga:

profileJag vet inte vem kvinnan som det hela handlar om, handläggare på Migrationsverket är, men om jag vore hennes chef skulle jag definitivt ta ett allvarligt samtal med henne. Vår opartiskhet får inte ifrågasättas. Som handläggare har hon ju inte så mycket makt, men fortare än man anar är hon kanske beslutsfattare. Ack ja….

Ivar Arpi skrev i Svenska Dagbladet om att IS nästa mål är Europa och att han anser att Migrationsverket talar med kluven tunga. Det är så att nya handläggare får Syrienärenden. De anses av någon anledning vara lätta att handlägga (!?), vilket – precis som han säger och precis som vi miggor har skrivit på din blogg under lång tid – är helt fel. Många enheter har också väldigt korta utredningstider på dessa. Oerfarna handläggare, hetsande chefer som trots allt tal om LEAN och kvalitet vill ha en hög produktion i kombination med en omfattande marknad av falska handlingar, eller äkta handlingar med falska uppgifter är livsfarligt.

Vi har noll koll. Det är bara att inse.

© denna blogg.

En migga: ”I stället för lean har vi nu DLO”.

Samma migga som skrev  i inlägget En migga: ”Det var inte så att ”Lean” tvärdog utan mer att den sakta tynade bort.” följer här upp sin text:

profileI stället för lean har vi nu DLO – Den Lärande Organisationen!

Lean-coacherna har bytts ut till DLO- folk. Jag har inget emot att vi ska ”lära oss”, men jag är skeptisk till vad DLO kan ge oss.

Hittills har  jag varit med på rollspel som inte gett mig några nya insikter. Jag har varit tvungen att titta på klipp från amerikansk film för att sedan få frågor om den. Syftet var att jag skulle förstå hur minnet fungerar.

Vi fick också ta del av en påhittad asylutredning i två olika versioner. I den ena bjöd utredaren inte på vatten, höll inte på med ”small talk” i början utan gick rakt på sak.  Resultatet blev att den sökande inte öppnade sig och därför inte framstod som trovärdig.  Syftet var att vi skulle lära oss det är viktigt att vara empatisk, att få den sökande att trivas. Först då kan den sökande öppna sig berätta om sina asylskäl på ett trovärdigt sätt. Om det vore så väl, så enkelt, ja då skulle jag inte bara bjuda på vatten utan även på te och jag skulle också prata om väder och vind hur länge som helst. Men så ser ju inte verkligheten ut. Den asylsökande är sällan intresserad av ”small talk” och bryr sig inte om ifall vi bjuder på vatten eller inte.

Naturligtvis ska vi behandla alla människor med respekt men när en människa söker asyl så kan det inte vara min uppgift som utredare att lirka ur honom varför han eller hon gör det! Det måste den sökande själv veta och berätta det för mig, som representerar svenska staten.

Kommentar: Vad ska man säga? Att miggor med hög utbildning och lång erfarenhet som handläggare och beslutsfattare – som den här miggan – ska gå från det ena löjliga bilfabrikssystemet till ett annat löjligt ”lekprojekt” är huvudlöst. Vad kostar inte allt detta? Och hur mycket tid går bort från handläggeriet och beslutsfatteriet när miggor ska spela rollspel, titta på film och gå igenom låtsasutredningar?

Dårfinkerierna på den här myndigheten tar aldrig slut. Själv har jag för länge sedan slutat hoppas på vett och sans, rättssäkerhet och lagefterlevnad på Migrationsverket. Jag bara förmedlar vad som berättas inifrån den här statliga, skattefinansierade myndigheten – den dyraste av alla myndigheter i Sverige?

© denna blogg.

En migga: ”Det var inte så att lean tvärdog utan mer att den sakta tynade bort.”

En migga med anledning av ett antal artiklar – av en tidigare inte publicerad sort – på sistone :

profileJag tycker inte om att vi kallas för ”Migränverket” av nonchalanta journalister som antagligen inte vet vad jobbar med, trots att det är fullt möjligt för dem att besöka oss och att vara med på en asylutredning om de får fullmakt från en asylsökande.

En annan sak: Det är också så, att de flesta av mina kollegor skrattar åt lean. Lean är död och begraven sedan länge, ingen talar om den, ingen minns den. Många av mina nyare kollegor har aldrig hört talas om lean eftersom de bara jobbat hos oss ett par år. Jag kommer inte ihåg när lean dog men det kan ha varit i samband med att Migrationsverket fick en ny generaldirektör.

Det var inte så att lean tvärdog utan mer att den sakta tynade bort. Böckerna om ”Toyota-modellen” samlar nu damm på våra bokhyllor, ”tre månaders-målet” är historia. Det som är kvar av lean är teamledarna, morgonmötena och tavlorna. Tavlorna som visar att varenda handläggare och beslutsfattare är fullbokad och överbokad med utredningar. Morgonmötena handlar mest om vilka  i teamet som ska överboka sig ännu mer och ta över utredningarna för de handläggare som har sjukanmält sig för dagen.

Kolumnen för ”Förbättringsförslag” – enligt lean –  på tavlan är tom. Vi har inte tid att komma med förbättringsförslag som ändå inte leder någon vart. Vi kämpar för att göra våra jobb på bästa möjliga sätt. Vi vill göra ändamålsenliga och korrekta asylutredningar och fatta rättssäkra beslut. Jag anser att vi når det målet på min enhet. Jag kan inte uttala mig om hur det är på andra enheter.kommentar:

Kommentar: Att lean i det närmaste är utfasat (förutom några små rester), är ju bra. Det var bland det dummaste som förre generaldirektören Dan Eliasson införde. Den mannen blev sedermera GD på Försäkringskassan där han också lär ha introducerat lean, numera är han nyutnämnd rikspolischef – Gud förbjude att han påtvingar polisväsendet också den hör bilfabriksmodellen! Fast å andra sidan spelar det ju faktiskt ingen roll alls vad den här mannen gör, han susar ändå vidare i karriären som vore han gjord av teflon.

© denna blogg.

Ivar Arpi har velat – och förmått – förstå, och ger en sann bild av verkligheten på asylinvandringsområdet

Migränverket i Magasinet NeoJag har hela tiden respekterat miggorna och deras berättelser och publicerat dem i närmare åtta år här på bloggen. Av en del svenska journalister, de ytterst få gånger dessa ens låtsats om att berättelserna existerar, har miggorna bespottats och avfärdats för att de berättat anonymt, med det källskydd de enligt svensk lag har rätt till. Trots att samma journalister själva ofta arbetat med anonyma källor…

Nu får ni (åtminstone viss) upprättelse, miggor! Åtminstone av Ivar Arpi, och Magasinet Neo!

Som en av få skribenter i Sverige har Ivar Arpi både velat – och förmått – förstå och ge en sann bild av verkligheten. Och han har lyckats. Alla ni som följer bloggen vet att det som berättas i artikeln i Magasinet Neo – Migränverket – är exakt detsamma som ni har läst här under många år. Och som ingen i offentligheten, vare sig journalister eller så kallade ansvariga politiker har velat låtsas om, trots att de alla har känt till miggornas berättelser under lång tid.

Här är några korta citat ur den alldeles sällsynt utmärkta artikeln, resten kan läsas i texten som länkas till här ovan:

–Vi låtsas att vi utreder. Men det är världens största berättartävling jag jobbar med. Jag är något slags jury.

–Vi ska producera beslut. Uppdraget verkar vara att vi ska ta emot så många som möjligt på så kort tid som möjligt.

Framsida miggbok 2012-mars 2014–Det blev något slags frikyrkostämning. Det var rena pingstmötena. Lean framställdes som lösningen på allt.

Det berättar Anders Thomas (som har skrivit förordet till Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2012-mars 2014, min anm.), som sade upp sig från Migrationsverket för tre år sedan, efter att ha fått nog av att inte få känna sig som en riktig tjänsteman. I stället för att följa lagen skulle man följa en managementfilosofi, menar han.

–Det kan jag säga att det var en fullständig katastrof med införandet av den nya modellen för snabbare beslutsgång, i alla fall för lagenligheten inom migrationsområdet, säger Anders Thomas.

Det är något samtliga tjänstemän jag pratar med återkommer till: Att kravet på att producera beslut hamnar i konflikt med kvaliteten på utredningarna. Tiden räcker inte till. Pengarna räcker inte till. Om man ska göra två utredningar om dagen, en på förmiddagen och en på eftermiddagen, då är det allt som hinns med.

Så här fortsätter det. Och allt, precis allt, har varit känt för alla som läst bloggen och det har såväl journalister som riksdagsledamöter som ministrar och andra i regeringskansliet gjort i många år. Ingen – inte en enda av dessa människor – kan säga att det här är några nyheter för dem. De som känt till, men inte har brytt sig om miggornas berättelser – ibland rena nödrop – är medskyldiga till den katastrofala situation på asylområdet som Sverige nu befinner sig i.

© denna blogg.

En före detta migga skriver till en skribent på Dagens Nyheter med anledning av hennes ledartext om språkanalyser

DN logoAnders Thomas, före detta migga under åtta år, skrev den 12 november till Amanda Björkqvist, med anledning av hennes ledartext i Dagens Nyheter med rubriken Asylsökandes öden avgörs i skojarbransch. Han hade hoppats på ett svar, men har inte fått något. Eftersom det han skriver är allmängiltigt och behöver komma fler till del, har han skickat sin text också till mig för publicering:

Hej Amanda!

Jag har inte sett Uppdrag granskning om detta, så jag kan inte uttala mig om programmet, jag nöjer mig med att bemöta din text som jag just läste i DN. Jag upptäckte att du glömde bort att ta med ett par saker, det kan ju bero på att du endast skriver om vad som tydligen framkom i programmet Uppdrag granskning och inte för att du har letat reda på fakta själv.

Jag har arbetat på Migrationsverket i åtta år, de flesta av dem inom asylprövning och jag har gjort hundratals utredningar och har många gånger använt språkanalys som ett verktyg för att fastställa den sökandes ursprung. Eller snarare var de inte kommer ifrån.

Språkanalyser är, som du skriver, väldigt dyra och oexakta, de används främst när det finns mycket stora oklarheter i den sökandes historia och/eller avsaknad av kunskap om hemorten som den sökande rimligen borde ha. Jag har själv många gånger varit med om att asylsökande inte har vetat vad gatan de bott på hela sitt liv heter, vad parken de har bott bredvid heter, inte moskén, inte fotbollsarenan, inte flygplatsen eller hamnen. Man vet inte vad torget där man har handlat hela sitt liv heter eller var det ligger. Då är det läge för ett språktest. Det visar alltså inte med någon säkerhet varifrån någon kommer, men det kan ofta visa varifrån någon inte kommer.

Visst är det en märklig bransch, där somliga har skurit guld med täljkniv, men det är inte skäl för att avfärda det hela som en bluff och värdelöst. Rätt använt är det ett bra och fungerande instrument. Synd att det inte kommer fram utan att det framställs som att Migrationsverket använder det för att konstruera ett avslag på grunder som inte finns. Som det ser ut på Migrationsverket idag så vill ingen skriva ett avslag för att det tar för lång tid, vilket påverkar produktionen, vilket givetvis påverkar lönen. Man skriver avslag när det är helt och utan tvivel uppenbart att personen inte har de skäl som uppges.

Jag kan tillägga att jag sedan tre år inte jobbar på Migrationsverket. Jag lämnade eftersom jag tror på en reglerad invandring och en rättssäker prövning i asylärenden. Införandet av Lean och överenskommelsen mellan M och MP kom och slog sönder allt det. Jag kunde inte längre sitta och begå tjänstefel och brott mot utlänningslagen flera gånger i veckan, så jag lämnade ett arbete jag kunde och var bra på.

Nu har jag ett arbete jag avskyr och som jag går till bara för att jag får lön. Men jag kan sova gott på natten i vetskap att jag inte är en del av detta vansinne som kallas svensk asylpolitik.

Hälsningar,
Anders Thomas

Kommentar: I ett ”normalt” land skulle det räcka med att en asylsökande, som Anders Thomas berättar, inte vet vad gatan han bott på hela sitt liv heter, vad parken han har bott bredvid heter, moskén, fotbollsarenan, flygplatsen eller hamnen eller ens vad torget heter, där han har handlat hela sitt liv. Då behövs knappast några språkanalyser för att man ska kunna konstatera att här ljugs det friskt och att personen inte är den han utger sig för att vara och inte heller kommer från den stad eller by han påstår sig komma ifrån. Det finns ingen som helst anledning att lägga ut skattepengar på språkanalyser i så solklara fall.

Framsida miggbok 2012-mars 2014I övrigt kan jag bara säga att jag förstår Anders Thomas (som för övrigt skrivit förordet till den andra ”migg-boken” Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar 2012-mars 2014) som lämnade det snart helt sjunkna skeppet. Samtidigt beklagar jag att Migrationsverket gick miste om en kunnig och ambitiös handläggare/beslutsfattare. Det är ju just sådana som verket behöver och borde göra allt i sin makt för att försöka behålla.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.