”Jag har sagt att om alla dörrar stängs så kommer jag till Syrien och stannar hos henne tills vi dör eller tills någon öppnar en dörr åt oss. Men jag vet inte om Syrien släpper in mig.”

Jag har några gånger tidigare publicerat berättelser om och av svenskar som gift sig med utomeuropéer och om deras ofta nästan oöverstigliga”utmaningar” (alltså enorma problem, med vanlig, icke politisk vokabulär) när det gällt för dem att hämta sina äkta makar till Sverige. Läs en annan historia i slutet av det här inlägget.

Här följer en ”sann historia ur verkliga livet”, det rör alltså riktiga människor och deras berättelse är en helt osannolik berättelse om maximal otur och oöverstigliga hinder.

Jag har följt din blogg periodvis i flera år. Ibland har det funnits texter om svenskar som försöker få hit en utomeuropeisk partner. Sedan ett tag tillhör jag nu själv den kategorin. Jag tänkte skriva till dig för att du är kunnig och kanske kan ge mig några råd om vad jag kan göra. Men också för att min berättelse kanske kan vara av intresse för dig och andra.

Jag är alltså en ”pursvensk”, som Ulf Nilsson uttryckte saken en gång i Expressen. Men jag befinner mig i samma situation som många syrier som försöker få hit sina fruar. För en del av syrierna verkar det dock gå ganska snabbt. Jag kan inte låta bli att undra om det kan vara så att min fru, som är syrier, har lägre prioritet för att hennes man är svensk? Att jag alls ställer den frågan är fullständigt obegripligt för en syrier. Han utgår från att det självklart måste vara tvärtom. Man måste nog vara svensk för att förstå frågan.

Jag träffade min fru genom hennes syster som bor i Sverige. Min fru bor och jobbar i Libanon, men myndigheterna i landet har gjort klart att de inte vill ha henne i landet, trots att hon jobbar där och det är krig i hennes hemland. Vid ett par tillfällen har de beslagtagit hennes pass och pressat henne att åka därifrån.

Jag träffade henne efter att jag hade konverterat till islam. Jag har alltid varit något av en andlig sökare och dessutom gillar jag budskapet som sätter starkt fokus på familjen. Jag hade nog blivit lite skadad av postmoderna kaotiska relationer och längtade efter ordning. Eftersom en del muslimer har drabbats av något slags vansinne så vill jag dock understryka att det är sufismens islam som jag alltid har känt mig attraherad av och som jag konverterade till. ”Jag tror på kärlekens religion”, som Ibn Arabi skrev.

Det var lite senare som min frus syster kom till mig och sa: ”Du är alltid så ensam. Du borde tala med min syster.” Och hon sa också att hennes syster befann sig i en svår situation och hon bad mig hjälpa henne. Vi blev Facebookvänner till att börja med. Vi hade kontakt via nätet en tid och allting kändes bra så jag åkte till Libanon för att träffa henne. Hennes syster sa: ”She is very pure” när jag åkte. Jag förstod inte riktigt vad systern menade först, men när jag träffade min blivande fru så är ”ren” ett ord som faktiskt passar. Jag har aldrig träffat en så mjuk och oskuldsfull kvinna förut. Hon är vuxen, närmare 30, men känns lite som ett barn. Förståndet är det dock inget fel på, det är inte så jag menar. För mig var ekvationen hursomhelst perfekt så jag föll pladask för henne och hon väckte mina beskyddarinstinkter med en kraft som jag inte visste fanns där.

Att jag så att säga skulle rädda en kvinna i nöd fanns där som en idé innan jag hade träffat henne. Men hon gillade inte det: ”Jag behöver inte bli räddad”, sa hon bestämt. ”Om jag ska gifta mig vill jag att det ska vara på riktigt.” Tanken att jag skulle rädda henne förändrades när jag träffade henne. Efter det ville jag bara vara med henne. Helst nära och hela tiden. Vi gifte oss vid shariadomstolen i Beirut. I mitt sinne fanns inte minsta lilla tvekan om att det var ett riktigt äktenskap och jag kände mig glad och lycklig med henne vid min sida. Hennes bror och mamma var där. Hennes far släpptes inte över gränsen mellan Syrien och Libanon, så han kunde inte vara med. Men han ringde till mig på kvällen efter att vi hade vigts och grät i luren, vilket jag tyckte var rörande.

Vi hade väntat mer än ett år på att hon skulle få komma till en intervju på en svensk ambassad när vi äntligen fick ett besked från Migrationsverket. Vi bokade omedelbart en tid vid den svenska ambassaden i Istanbul, min fru fick inte göra intervjun i Libanon. I Istanbul fick hon dock en tid snabbare än jag hade väntat mig: vi kontaktade ambassaden i december och hon fick tid i februari. Vi var naturligtvis jätteglada över att något äntligen hände efter ett års väntan. Men vi hade inte räknat med att Turkiet plötsligt skulle ändra sina regler.

Strax efter årsskiftet började Turkiet kräva visum av syrier. Så nu kunde min fru inte åka på intervjun. Jag bokade en ny tid till henne i april för att hon skulle hinna ansöka om visum. Men efter att ha behandlat saken nekade Turkiet henne visering. Hon har fått tid för en intervju den 28:e april, men nu kan hon alltså inte åka dit. Turkiet vill väl inte vill att syrier ska komma via Libanon och turkarna tyckte tydligen inte att det var värt att göra ett undantag för henne bara för att hon hade en inbokad tid på den svenska ambassaden i Istanbul.

Efter en lång och svår väntan får vi alltså uppleva hur dörrarna slås igen mitt framför våra näsor. Det är inte bara Turkiet: hon har kontaktat Egyptens, Jordaniens och Förenade Arabemiratens ambassader i Libanon. Alla säger att de inte kommer att ge henne tillstånd att åka till de länderna för att bli intervjuad på svenska ambassaden där. Hennes far, som bor i Damaskus, blev så trött på alltihop att han sa att det är lika bra att hon åker tillbaka till Syrien och dör tillsammans med sin familj, om det ska vara så här.

Jag gifte mig dock inte med henne för att hjälpa henne, utan för att hon är en underbar kvinna som jag vill dela mitt liv med. Som det ser ut nu verkar äktenskapet emellertid vara på väg att förvandlas till en riktigt mörk mardröm. Ska jag sitta i säkerhet i Sverige medan hon måste återvända från Libanon till krigets Syrien? Ska jag inte få ta hit min hustru, samtidigt som det kommer så många andra hit utan anknytning till landet? Människor som dessutom ofta följer illegala vägar. Är inte det i praktiken rena uppmaningen att strunta i lagarna? Om du är laglydig så förlorar du.

Vi har verkligen försökt göra allt enligt reglerna och det håller nu på att leda oss in i en personlig katastrof. Om jag hade betalat en smugglare skulle hon antagligen ha varit här nu. Då kunde hon istället ha sökt asyl och hon skulle dessutom ha fått ekonomisk hjälp som hon inte får som min fru. Det gör ju egentligen ingen skillnad för vårt äktenskap om det är erkänt av Migrationsverket eller inte.

Jag jobbar som gymnasielärare, bor i ett hyfsat stort radhus med plats för både henne och eventuella framtida barn och jag vill inget hellre än att ha henne vid min sida. Men hon ska alltså tvingas tillbaka till Syrien, trots att hon har ett färdigt hem och en man med fast jobb och stadig ekonomi som väntar på henne här!

Jag har sagt att om alla dörrar stängs så kommer jag till Syrien och stannar hos henne tills vi dör eller någon öppnar en dörr åt oss. Jag menar allvar, men jag vet inte om Syrien släpper in mig. Och jag vill inte skapa problem för hennes familj. Om de har en västerlänning hos sig så tror jag att det innebär en ordentligt ökad fara för hela familjen. Så inte ens den dörren verkar vara öppen. Såvitt jag kan se just nu är alltså alla dörrar stängda för oss.

Jag är beredd att göra nästan vad som helst för henne. Men vad ska vi göra? Finns det någon vi kan vända oss till som kanske kan hjälpa till? Fast det är hon och hennes familj som måste bestämma vad de är villiga att göra och riskera.

Jag hoppas att våra nuvarande, till synes oöverstigliga, problem så småningom leder till en situation där jag kan se tillbaka och konstatera att kärleken verkligen övervinner allt.

Inför publiceringen av Axels (han heter något annat) berättelse skrev han också detta:

Jag är mycket frustrerad av situationen. För lite mer än ett år sedan hade min fru det ganska bra i Libanon och Migrationsverket sa att de skulle behöva kanske nio månader för att bli klara med vårt ärende. Om jag hade vetat vad som sedan skulle hända så skulle jag ha anlitat flyktingsmugglare för ett år sedan! För därefter fördubblades väntetiden. Och sedan stängde Turkiet sina gränser mot Libanon för syrier. Och svenska ambassaden i Turkiet hänvisar till ett antal länder där det finns svenska ambassader som kan göra intervjun, men där släpps hon inte in av de ländernas myndigheter. Vi har alltså hamnat i en fälla där hon nu sitter fast. Nu är hon i Libanon illegalt eftersom Libanon inte längre vill förnya hennes tillstånd att arbeta.

Hon befinner sig alltså illegalt i Libanon, på grund av att allt har gått så långsamt, så jag vill vara försiktig. Och hennes föräldrar bor i ett land i krig, så jag behöver vara försiktig för deras skull också.Hur ska jag få ut henne ur den här fällan?

Om någon som läser detta har något konkret råd att ge så hör av er till mig så vidarebefordrar jag det.

Ett annat fall:
•  ”Vart på Migrationsverket ska jag vända mig för att få svar på mina frågor?” – 22 juni 2014 •
•  Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 1. – 5 augusti 2014
•  Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 2. – 6 augusti 2014
•  Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 3. – 6 augusti 2014

© denna blogg

En migga: ”Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!”

En migga

Jag tror det återigen är dags att påtala för svenska folket och framförallt för våra politiker som nu har att ta ställning till de väsentligt ökade kostnaderna för vårt flyktingmottagande följande:

Ett icke försumbart antal av de som söker asyl i Sverige och anför som skäl kriget i Syrien är syrier som är bosatta utomlands sedan många år.

De bor i Förenade Arabemiraten, i Libanon, Egypten, Grekland och så vidare. De utnyttjar bara möjligheten till ett uppehållstillstånd och på sikt ett svenskt medborgarskap, med alla dess fördelar, när den nu ges. Migrationsverket får ofta tips från landsmän som upprörs över detta. En del asylsökande berättar själva att de är bosatta utanför Syrien sedan flera år. Men då ska de väl nekas asyl och utvisas till dessa länder, tänker ni.
Nix, går inte.
Men Grekland är ju ett EU-land!
Nix, går inte.
Varför då?
Svensk lag säger att vi prövar en asylansökan gentemot medborgarskapslandet. Har personen skyddsbehov gentemot detta land så kan hen utvisas till ett ”tredje land”, alltså ett land där hen inte är medborgare men har stark anknytning till. Arbete och bostad till exempel ger anknytning. Men vi kan bara utvisa hen dit om hen där inte riskerar att utvisas till sitt medborgarskapsland, vilket ju kan bli aktuellt om hen till exempel begår brott i det landet.

När det gäller länderna i Mellanöstern så räknas de inte till ”säkra tredje länder” av Sverige. Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!

När det gäller Grekland så kan vi bara utvisa en person dit om hen har flyktingstatus eller alternativ skyddsstatus där. Skälet till det är att Greklands asylprocess har så stora brister att Migrationsverket beslutat att inte tillämpa Dublinförordningen gentemot Grekland. Även dessa syrier beviljas alltså permanenta uppehållstillstånd i Sverige! Trots att de inte har något som helst behov av skydd!

Den fråga man måste ställa sig är dock om det är rimligt att vi beviljar skyddsstatus till människor ”utifall att” de i framtiden skulle dra på sig en utvisning, vilket de flesta som arbetar och sköter sig inte gör. Det är dessutom så att Grekland inte utvisar syrier till Syrien. I det fallet är det bara den bristfälliga asylprocessen som utgör skäl för uppehållstillståndet.

Kommentar: Snälla någon – jag vet inte vem som är ansvarig för dessa galenskaper i Sverige – gör något!

© denna blogg. Vid ev kort citat, vänligen länka till detta inlägg.

En migga: ”Det här är bara ett fall jag har upptäckt. Troligen är mörkertalet när det gäller sådana ogenomtänkta beslut mycket stort.”

En migga:

I dag fick jag se ett beslut där en påstådd syrisk medborgare fick asyl. Man har i beslutet helt godtyckligt bedömt att mannen endast var syrisk medborgare – trots att det upptäcktes att han ansökt om en grekisk visering med stöd av ett libanesiskt pass!

Beslutet:
Ditt ID-kort har av Migrationsverket bedömts som äkta. Enligt en träff i VIS har du ansökt om en visering som libanesisk medborgare genom att visa upp ett libanesiskt pass. Migrationsverket bedömer att du lämnat en rimlig förklaring till detta.

Och här kommer den ”rimliga” förklaringen i utredningen:

Migrationsverket: Enligt viseringssystemet VIS har du sökt en visering med hjälp av ett libanesiskt pass. Hur förklarar du detta?

Den asylsökande: Jag fick ett falskt pass i Libanon. Det var en smugglare som ordnade det.

Det är som sagt den ”rimliga” förklaringen – smugglaren skaffade det – och så inga följdfrågor alls.

Vad handläggarna inte tänkte på var att i Libanon kan man ha dubbelt medborgarskap. Det är vanligt förekommande. Det räcker med att söka en kort stund på Google så får man reda på detta. Personen ifråga  kunde ha ett syriskt medborgarskap, men med högsta sannolikhet hade han även ett libanesiskt sådant, vilket förbisågs totalt av handläggarna.

Det här är bara ett fall jag har upptäckt. Troligen är mörkertalet när det gäller sådana ogenomtänkta beslut mycket stort.

Miggan konstaterar vidare:

Att ställa ingående frågor kan ge konsekvenser för utredaren, det fick en kollega för en kort tid sedan erfara. Hon hade under en pågående utredning  kommit på att en sökande sannolikt ljög om sitt ursprung. När hon började ställa ingående frågor drog utredningen ut på tiden så att den fick avbrytas av tidsbrist.  Sedan fick hennes teamledare  klagomål av en släkting till den sökande. Släktingen menade att min kollega hade varit för hård i sin utredning. Det slutade med att min kollega plockades bort som utredare med motiveringen att stämningen under den fortsatta utredningen kunde bli dålig. Allt detta var ett knep från den sökande att bli av med en utredare som kunde avslöja varifrån han kom ifrån.

Kommentar: Varmt välkommen till Sverige, den humanitära stormakten och dess folk med öppna hjärtan!

© denna blogg. Korta citat är tillåtna men länka alltid till ursprungsinlägget på bloggen.

Varför kallas en självmordsbombare från Beirut i en artikel i Expressen för ”Skärholmenkillen”?

Det finns en del att  undra i fallet med mannen från Libanon  – som reportern väljer att kalla honom – ”Skärholmenkillen”. Artikel i Expressen: Han dödade 27 i dådet  – bodde i Sverige.

– Vi tog honom till Sverige för att komma bort från den religiösa miljön i Libanon, säger självmordsbombarens morbror till Expressen.
—–
Mouin fick uppehållstillstånd i Sverige. Hans släktingar försökte få honom att ändra livsstil.
—–
Men han hade svårt att anpassa sig. Han bytte mellan olika arbeten och hade svårt att stanna på samma jobb någon längre tid.

Följande undringar infinner sig:

1) Kan man numera bara ”ta” till Sverige någon från ett utomeuropeiskt land, för att vederbörande ska komma bort från en ogynnsam miljö?
2) På vilka grunder fick den här ”Skärholmenkillen” uppehållstillstånd? Arbete i enlighet med utlänningslagens regler?
3) Om man erbjuder en person arbete så kan personen ifråga få – om allt sker enligt utlänningslagen – arbetstillstånd för högst två år med uppehållstillstånd knutet till arbetet. Man kan inte utan vidare byta arbete (som ”Skärholmenkillen” verkar ha gjort några gånger) utan ska, som huvudregel, ha samma arbete under de första två åren.

Migrationsverket anger att för att få arbetstillstånd ska man:

•  ha ett giltigt pass
•  ha erbjudits ett arbete med arbetsvillkor som är i nivå med svenska kollektivavtal eller vad som är brukligt inom yrket eller branschen
•  ha erbjudits lön som är i nivå med svenska kollektivavtal eller vad som är brukligt inom yrket eller branschen
•  ha blivit erbjuden ett arbete i sådan omfattning att lönen är minst 13 000 kronor i månaden före skatt

Under de första 24 månaderna gäller arbetstillståndet bara hos den arbetsgivare och för det yrke som står i ditt beslut. Skulle du få ett nytt arbete under den här tiden ska du lämna in en ny ansökan om arbetstillstånd. När du har lämnat in din ansökan kan du börja arbeta hos din nya arbetsgivare innan du fått beslut under förutsättning att du ansökt innan ditt tidigare tillstånd gått ut.

Någon förklaring kring hur den här mannen ”togs” hit och hur han kunde ha ett antal olika arbeten ges inte i artikeln. Kanske sökte han nya  arbetstillstånd varje gång han bytte jobb, även om det inte förefaller särskilt troligt eftersom den proceduren torde ta rätt lång tid och inte vara helt enkel. Man kan också undra varför mannen kallas ”Skärholmenkillen” när han ju var från Beirut…

Migrationsverkets kontroll av personer som söker asyl eller skydd, liksom av dem som söker arbete, är under all kritik och har så varit så länge myndigheten funnits. Migrationsverkets oförmåga att se till att utlänningslagen efterlevs och dess vindflöjelliknande agerande (som bl.a. medför att de böjer sig när mediestormar blåser upp*), skadar landet inte bara kortsiktigt utan även långsiktigt. För alltid, faktiskt. Att en myndighet med så dålig koll (läs berättelser sex år tillbaka under Asyl&Migration!) de facto har getts rätten att besluta över Sveriges framtid är skrämmande och i andra länder skulle det vara otänkbart. Men i Sverige går det bra, med regeringens och riksdagens goda minne.

Notera: Släktingarna i Sverige hade säkert goda intentioner, det är inte den som ifrågasätts.

* En migga: När media uppmärksammar asylärenden där någon ska utvisas så brukar det hamna hos ”svåra gruppen” som vips hittar nya omständigheter som inte var kända sedan tidigare och så kan man bevilja uppehållstillstånd. En feg lösning som inte anstår en rättsstat, men Migrationsverkets ledning tycker väl att de räddar ansiktet på något sätt.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.