Finland. Centralkriminalpolisen om bilbränder: ”Detta fenomen finns inte i Finland.”

Klicka på bild- och textrutan för att se den i större format.

Med anledning av att det i Sverige sker hundratals och åter hundratals bilbränningar och svensk polis står handfallen, ställde jag frågan till Centralkriminalpolisen i Finland om huruvida bilbränningar, det vill säga mordbränder, sker där på samma sätt som i Sverige och i så fall i vilken omfattning. Svaret är:

Detta fenomen finns inte i Finland.

Dialog, kaffe och korvgrillning hjälper inte för att få slut på mordbränderna i Sverige. För det är ofta just mordbränder det faktiskt handlar om, inte ”pojkstreck” eller ”ungdomar som har tråkigt i utsatta förorter”.

Sveriges lag borde rimligtvis gälla lika för alla. Det är knappast troligt att man skulle se mellan fingrarna med uttråkade svenska rikemanssöner i välbärgade områden som började bränna bilar för att ”visa sin makt”, som någon polis sa i en intervju om invandrarungdomarnas och -männens motiv. Så lika lite som en svensk ung pojke eller man skulle undkomma lagföring, rättegång och dom för mordbrand, lika lite ska pojkar och män av annan bakgrund göra det. Och poliserna borde sluta leka fritidspedagoger eller stå passiva ute i de invandrartäta områdena. Samma lag borde, som sagt, gälla där som i övriga Sverige.

När det nu har gått så långt att lagen inte gäller lika för alla (vilket vi ser otaliga exempel på), då har regering och riksdag – utan att tillfråga folket – tydligt och klart visat att de anser att vi i Sverige ska ha olika måttstockar, olika krav på lagefterlevelse och olika syn på brott beroende på vem/vilka som begår dem. Och därmed är Sverige inte längre ett enhetligt land utan delat i två där vissa omriden blir autonoma. Kontrollen över svensk mark i många förorter har redan – med regeringens och riksdagens tysta godkännande – till stor del överlåtits åt asylinvandrade från främst Mellanöstern. I dessa områden känner regering och riksdag till att andra lagar råder och att dit når varken svenska normer eller lagar. Där får kvinnor finna sig i att trakasseras för hur de är klädda och där får de boende finna sig i att få sina bilar sönderbrända och att de svävar i livsfara när bränderna riskerar att spridas. Där kan skolor och socialkontor och till och med polisstationer sättas i brand utan att man gör allt för att gärningsmännen ska gripas och ställas inför svensk domstol. Andra lagar gäller ju där.

Klicka på text-och bildrutan för att höra lyssna på denna bedrövliga intervju med Rikspolischefen Dan Eliasson i
Studio Ett, Sveriges Radio, den 16 augusti 2016.

Ur intervjun:

Dan Eliasson: Polisiärt – även om det varit bilbränder, det har varit fylla, det har varit bråk, det har varit misshandel och mord, så har det polisiärt varit en en ganska normal sommar. Och vi har dragit runt den här sommaren.
Reportern: När du säger att vi har lyckats dra runt den här sommaren, vad är då din definition på att ”lyckas”?
Dan Eliasson: Det är att vi kan ta det mest akuta. Att när det är pågående grov brottslighet, att vi kan komma ut, göra bedömningar.

Kommentar: Notera att Sveriges högsta ansvariga för landets poliskår tycker att det här räcker för att han ska kunna säga att ”vi har lyckats”! Begrunda detta katastrofala synsätt på vad polisen finns till för i Sverige:”vi kan ta det mest akuta” och ”vi kan komma ut när det pågår grov brottslighet” (dock inte när det pågår bilbränningar för då behöver polisen poliseskort…).

Fler citat ur intervjun:

Dan Eliasson: Svensk säkerhet har ju inte försvunnit under sommaren.
Reportern: Vi kan ta lite grov brottslighet då. Nu i sommar har ju flera städer och framför allt Malmö drabbats av ett stort antal bilbränder, som du känner till. Totalt 108 bara i Malmö enligt Skånepolisen. Hur många misstänkta gärningsmän har ni lyckats gripa?
Dan Eliasson: Jag har inte de siffrorna i detalj och ska inte ha det heller… Jag vågar inte svara på den frågan.
Reportern: Men vad tror du? Då kan jag berätta för vi har researcha på det: ingen! Ingen har gripits, bara en som är misstänkt för förberedelse.
Dan Eliasson: Jo, men vi såg väl häromdagen att någon har gripits och jag har lyssnat med chefen för Syd, jag har lyssnat med chefen för Nationella Operativa Avdelningen. Det finns strategier, det finns utredningsuppslag, utredningsläget är relativt gott.
Reportern: Men det här är ju ett allvarligt brott och klassas ofta som mordbrand som till och med, om brottet är grovt, har livstid i straffskalan. Hur kan du säga att ni har lyckats i sommar med tanke på att det finns 108 sådana här tillbud (min anm.: det var väl inga ”tillbud” om det var bilbränningar…) bara i Malmö och ingen gripen?
Dan Eliasson: Men om du beskriver på det sättet så kommer svensk polis aldrig att någonsin att lyckas.

Kommentar: Rikspolischefen skyller alltså polisens katastrofala oförmåga och misslyckande på hur en reporter ställer en rak, tydlig och absolut relevant fråga! Det går över mitt förstånd att staten Sverige accepterar en så – ja, i brist på bättre ord – korkad person som chef för hela landets poliskår! Hur är det möjligt? Lyssna själva på hela intervjun! Den osannolika rikspolischefen talar vidare om att man ska jämföra med förra sommaren och handgranatssprängningar i Malmö, kraftiga skjutningar i Göteborg, två bestialiska sexmord etc och mängder av grov brottslighet och tycker att ”den här sommaren har vi haft ett bättre läge, det är min bedömning”. Hjälp!

Jag kan här inte räkna upp länkar till texter om hundratals och åter hundratals bilbränningar i Sverige ens enbart för detta år, än mindre för tidigare år. Skriv in ordet ”bilbränder” i Googles sökruta och klicka sedan på Nyheter, där finns läsning för den som är intresserad.

Till sist: klicka på text- och bildrutan för att ta del av regeringens förslag till åtgärder mot bilbränningar.

Notera att inga av dessa ”åtgärder” skulle behövas om polis och rättsväsende gjorde sitt jobb enligt gällande lagstiftning!

Notera att det självklart inte betyder någonting alls i praktiken när justitie- och migrationsminister Morgan Johansson säger att ”vi måste få till en snabbare lagföring i vissa fall”. Ingenting. Tomma ord. Inget förändras.

Eftersom polisen inte klarat att gripa och lagföra mordbrännare hittills, vad är det som gör att ministern tror att den ska klara det nu, bara för att han uttalar sig?

Att statsminister Stefan Löfven lovar fler poliser (som behöver poliseskort för att åka till områdena där bilarna brinner) och säger att han ”känner med invånarna i de drabbade områdena”, vad betyder det? Ingenting. Absolut ingenting.

Men i ett grannland, ett stenkast härifrån:

© denna blogg. Vid citat eller uppslag från texter på bloggen, vänligen länka till originalinlägget.

Det verkar inte vara helt självklart att en kommun kan köpa och hyra ut bostadsrätter i andra hand

Klicka på rubrikrutan för att komma till artikeln.

I artikeln berättas att:

Malmö söker desperat nya bostadslösningar. Ett alternativ är boende i moduler.

Eftersom Sverige under lång tid har haft en ytterst ansvarslös hållning på asyl- och migrationsområdet och inte ens har haft någon kontroll över vilka som kommit hit, varför de kommit etc, så har läget – som vem som helst utom de (van)styrande i Sverige, kunnat räkna ut – blivit alarmerande på mängder av områden i landet. Inte minst vad gäller bostäder. Men i stället för att för andras pengar köpa bostadsrätter att placera hitkomna människor i, borde moduler kunna användas och när de hitkomna har arbete och kan försörja sig och skaffa bostäder själva, så står det dem sedan fritt att göra det. Precis som det gör för alla andra i landet.

Malmö kommun, som för övrigt har enorma underskott i sin budget, ska nu köpa 11 fyrarummare och 45 trerummare för skattemedel till personer som aldrig betalat en krona i skatt och som med stor sannolikhet inte heller kommer att göra det på mycket lång tid. Det låter så galet att man knappt kan tro att det är sant.

Det sägs i artikeltexten:

Eftersom Malmö stad äger bostadsrätterna boendet bara tillfälligt, medan flyktingar eller bostadslösa ungdomar köar för en egen hyresrätt.

Vad menas med att ”boendet bara blir tillfälligt”? Om Malmö kommun har köpt lägenheterna så blir väl kommunala placeringar i dessa permanenta, inte tillfälliga? Men andrahandshyresgästerna varierar förstås.

Om man menar att de människor som fått uppehållstillstånd i Sverige och placeras i dessa lägenheter bara ska bo där ”tillfälligt”, vart menar Malmö kommun att de då mycket snart ska flytta? Om de lyckas flytta efter att ha bott ”tillfälligt” i lägenheterna så kommer ju omedelbart andra att placeras i dem, vilket gör att massor av människor ”tillfälligt” flyttar in och ut i bostadsrätterna. Det kommer att skapa oro i bostadsrättsföreningar i hus som människor betalat mycket pengar för att vara medlemmar i och bo i, när de själva inte längre har någon kännedom om vilka som kommer att placeras i deras hus ”tillfälligt”. Och ”tillfälligt”. Och ”tillfälligt”.

Det står också i artikeltexten att:

Enligt bostadsrättslagen kan en bostadsrättsförening inte neka en kommun att hyra ut en köpt lägenhet i andra hand. Kommunen väljer vem som flyttar in.

Enskilda bostadsrättsinnehavare liksom bostadsrättsföreningar har väl rätt att sälja om de vill och till vilka de vill? Och rätt att inte sälja om de inte vill. Dessutom är andrahandsuthyrningen fortfarande, trots en del lättnader som nyligen införts, ganska strikt reglerad.

Det kan vara på sin plats att ta del av dessa:

Klicka på logotyperna för att komma till resp sajt.

 

 

Bostadsrätterna, Fastighetsägarna, HSB och Riksbyggen har alltså tillsammans tagit fram riktlinjer angående andrahandsupplåtelsen i bostadsrättsföreningar i syfte att ge stöd åt styrelser vid behandling av en ansökan om andrahandsupplåtelse. De presenteras så är:

I skriften redogörs för vad som utgör skäl för andrahandsupplåtelse, vad som kan vara skäl för föreningen att vägra sådan, samt för tidsbegränsning och andra villkor för upplåtelsen.

I riktlinjerna kan man bland annat läsa:

Huvudregeln i bostadsrättslagen är att en bostadsrättshavare inte får upplåta sin lägenhet i andra hand utan föreningens samtycke eller hyresnämndens tillstånd. Föreningen bör informera medlemmarna om att tillstånd krävs och rekommendera medlemmarna att använda de ansökningsblanketter för upplåtelse i andra hand som Organisationerna tagit fram. För att upplåtelse i andra hand ska kunna godkännas ska det finnas förslag på en namngiven hyresgäst. Generella samtycken utan namngiven hyresgäst bör inte ges.

Vidare kan det av intresse att noga ta del av vad som sägs om reglerna om upplåtelse av bostadsrätt under rubriken Godtagbara skäl.

Under rubriken Skäl som inte funnits vara godtagbara står att

även om rätten att upplåta sin bostadsrätt i andra hand (i detta fall Malmö kommun) är relativt generös, godtas inte alla skäl.

Ett exempel på icke godtagbart skäl:

Förvärv i spekulativt syfte med efterföljande andrahandsupplåtelse. Den som har förvärvat en bostadsrätt i spekulativt syfte utan avsikt att själv bosätta sig i lägenheten anses inte ha ett godtagbart skäl.

Vidare anges när det kan finnas befogad anledning att vägra samtycke:

Antalet andrahandsupplåtelsen i en bostadsrättsförening kan påverka föreningsarbetet och möjligheten att finna lämpliga personer till förtroendeuppdrag. Möjligheten att få personer att engagera sig i föreningsarbetet får särskild betydelse i mindre föreningar. I sådana föreningar kan det uppstå svårigheter även om ett litet antal lägenheter upplåts i andra hand. Föreningens olägenheter kan vägra tyngre i bedömningen av om det finns befogad anledning att motsätta sig en upplåtelse.

Ytterligare en befogad anledning att vägra samtycke kan vara

om bostadsrättsinnehavare (Malmö kommun, i detta fall), ansöker om att få hyra ut till många olika personer under prövningsperioden. det kan då uppfattas som störande för övriga boende när många okända personer rör sig i fastigheten. I sådana fall kan det också vara så att bostadsrättsinnehavare (Malmö kommun, i detta fall) inte har godtagbara skäl för att upplåta sin lägenhet i andra hand därför att upplåtelsen närmast kan liknas vid hotellverksamhet (”tillfälligt”) av kommersiell natur. Vidare, om en uthyrning kan väntas påverka föreningens skatterättsliga status kan det utgöra en befogad anledning att vägra samtycke.

Det som står att läsa under rubriken Juridisk person som innehar bostadsrätten till en bostadsrättslägenhet finns också viktig information. Som att:

Enligt bostadsrättslagen får en juridisk person (Malmö kommun i detta fall) som innehar en bostadsrättslägenhet för permanentboende endast upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand för permanentboende (inte ”tillfälligt”…). Detta såvida inte något annat har avtalats mellan föreningen och den juridiska personen (Malmö kommun, i detta fall). Om det finns ett sådant avtal, kan dock föreningen utifrån avtalet ha skäl att inte ge sitt samtycke.

Om tidsbegränsning sägs:

Tillstånd till andrahandsupplåtelse ska alltid begränsas till att avse viss tid. Normalt bör tillstånd ges för högst ett år i taget.

Styrelsen i bostadsrättsföreningen kan också vilja inhämta referenser avseende den tilltänkta hyresgästens skötsamhet (alltså inte kommunens), vilket brukar vara det normala. Det kommer ju inte att kunna göras i de fall där Malmö kommun har köpt och vill andrahandsuthyra bostadsrättslägenheter till nyligen hitkomna från länder utanför Europa som inte på något sätt går att inhämta referenser om.

De som berörs, bostadsrättsföreningarna och bostadsrättsinnehavarna, kan studera de regler som finns och därefter, med samlad kunskap om lagar och regler, fatta beslut om huruvida man kan och vill sälja lägenheter till Malmö kommun för andrahandsuthyrning på det sätt kommunen avser att göra det.

Riktlinjerna och lag- och regelinformationen från Bostadsrätterna, Fastighetsägarna, HSB och Riksbyggen kan läsas här.

Två kommentarer/tillägg till ovanstående text har inkommit den 18 juni. Läs dem här.

© denna blogg. Vänligen länka till denna text vid citat eller om den här texten gav upphov till en artikel eller ett inslag i andra medier.

Det kom ett mejl: ”Skulle inte de allmänna medierna kunna ta och upplysa mig och den snabbt ökande skaran av tvivlare om allt det jag ställer frågor om och ge oss fakta, inte bara känslor?”

Det kom ett mejl:

Jag som skriver detta är en andra generationens invandrare, gift med en invandrare. Vi har båda universitetsexamen från Stockholms universitet, vi är egna företagare inom IT och PR och bor i villa utanför Stockholm. Min far kom hit från Canada 1967, med bland annat en examen från Cambridge, England, i bagaget. 1968 arbetade han som lärare på ett svenskt gymnasium, vilket han gjorde ända fram till sin pension. Han och vi har varit en god affär för Sverige.

I samband med Husbykravallerna började jag inhämta information om migration och integration från andra källor än de etablerade massmedierna. Det jag hittade skrämde mig, men inte i den omfattning som det som nu sker, skrämmer mig. Jag tror inte på konspirationsteorier, men det jag själv upplever och det jag får läsa om i massmedier överensstämmer inte, något jag uppfattar att allt fler delar.

En arbetskollegas fru engagerade sig i migrationskatastrofen i höstas och åkte till Centralstationen i Stockholm för att ta emot vad hon, via svenska mediers rapportering, fått för sig skulle vara trevliga barnfamiljer från Syrien som hade flytt för sina liv med IS-bödlar flåsande i nacken. Hon ledsnade redan efter ett par dagar;  de absolut flesta som kom var unga män som dessutom inte alltid var särskilt trevliga. På bilder i svenska massmedier lyckades fotograferna skapa ett intryck av att det var mest barnfamiljer som befann sig på stationen, vilket inte alls överensstämde med min kollegas frus egna upplevelser och inte heller med UNHCRs uppgifter om vilka som tagit sig till Europa. Nämligen 72 procent unga män, om jag inte minns fel.

Det jag saknar i den mediala rapporteringen är mer fakta om vad som händer. Asylsökarkatastrofen som drabbade Europa och Sverige (de flesta är väl inte flyktingar enligt den officiella definitionen?) verkade få de allra flesta att tänka enbart med hjärtat. Men medierna borde absolut ha rapporterat mer faktagrundat, inte så mycket baserat på känslor. Det finns ett stort antal problem (inte utmaningar) som väntar i vårt samhälle om den stora utomeuropeiska invandringen fortsätter. Om inte massmedierna ger en mer heltäckande bild lämnar de över till de så kallade hatsajterna som allt fler verkar vända sig till när mainstream media sviker.

Saker för medier att ta upp och för oss alla att diskutera:

1.  Vilka är det som nu kommer till Sverige?
2.  Varför kommer det så många nu?
3.  Hur ser asylinvandringen per capita ut i Europa de senaste tio åren?
4.  Varför kommer så väldigt många till just Sverige? Vad är det som drar?
5.  Hur många av dem som kommer till Sverige får flyktingstatus? Varför får de andra uppehållstillstånd?
6.  Vad säger Genèvekonventionen om flyktingars rättigheter och skyldigheter?
7.  Får man resa genom ett dussintal länder från till exempel Afghanistan utan att registrera sig i något av de säkra länderna som man korsar på vägen hit?  Är det okej att välja och vraka vilket and man ska ”söka skydd” i?
8.  Om inte, varför verkar alla se mellan fingrarna med detta?
9.  Vilken andel av dem som får asyl och sedan vill ta hit anhöriga måste försörja dem själva, som väl lagen föreskriver? Det vill säga vilken andel får dispens från lagen? Jag har läst att det rör sig om mer än 99 procent. Varför har man ens en försörjningslag i sådana fall?
10. Hur ser utbildningsnivån ut för dem som kommer hit? Ibland ger massmedia och politiker bilden av att de som kommer är högutbildade. I vilken utsträckning är det sant? I vilken utsträckning har de som kommer hit en utbildning som är relevant för den svenska arbetsmarknaden? Till exempel: om man är jurist från Afghanistan, vilken relevans har den utbildningen i Sverige? Agronom? Lärare?
11. Hur lång tid tar det i genomsnitt för en person från något av de stora asylsökarländerna som får uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov i Sverige, att komma bli självförsörjande?
12. Hur många anhöriginvandrare har det kommit per person som fått asyl/uppehållstillstånd som skyddsbehövande under de senaste tio åren?
13. Hur kommer det sig att så många så alla de ensamkommande barn kommer till just Sverige och inte till våra grannländer? Kan det ha att göra med att våra grannländer ålderstestar dem men att Sverige inte gör det?
14. Hur ser ekonomin ut för kommuner i Sverige som under lång tid tagit emot många asylsökande, till exempel Malmö, Södertälje, Botkyrka? Har den så kallade investeringen givit avkastning än? Om inte, när förväntas den göra det?
15. Hur kommer det sig att politikerna i Sverige har givit Migrationsverket mandat att på eget bevåg ge alla syrier och eritreaner permanenta uppehållstillstånd?
16. Stämmer det att syrier och eritreaner får permanent uppehållstillstånd i Sverige även om de redan har det i ett annat land?
17. Vilken andel av dem som kommit och kommer till Sverige påstår sig sakna id-handlingar?
18. Vad händer med dem som saknar id-handling och inte får asyl/uppehållstillstånd i Sverige? Utvisas de? Hur snabbt?
19. Finns det något problem med att befinna sig illegalt i Sverige? Deras barn får ju gå i skola, de själva får både sjuk- och tandvård samt slipper betala skatt.
20. Hur ska vi säkerställa att antalet utanförskapsområden inte bara fortsätter att växa med de volymer av människor som kommit och kommer till Sverige?
21. Vad ska de jobba med?
22. Vem ska utbilda dem?
23. Var finns sjukvårdarna som ska ta hand om dem? Och oss?
24. Hur många bostäder måste det byggas? Jag har sett en siffra, 700.000 bostäder på fem år. Om den stämmer innebär det i princip ett nytt Stockholm på bara fem år. Vem ska betala för byggandet av dessa bostäder? Vem ska betala hyrorna?
25. Hur ser de faktiska kostnaderna ut för en migration på, säg 100.000 asylinvandrare per år med den sysselsättningsgrad de tidigare haft för de folkgrupper som kommer nu? Hur ser kostnaden ut om tio år om det fortsätter komma 100.000 eller fler varje år?
26. Hur ser kommunernas budgetar ut, de som sedan ett tag tagit emot många asylinvandrare? Hur fördelas sig till exempel utbetalningarna av försörjningsstöd, det vill säga hur överrepresenterade är asylinvandrarna?

Och så vidare. Många ytterligare frågor återstår. Jag har inte ens berört brottsligheten än. Eller tiggarna. Eller vad det som sker innebär för det svenska samhället som har byggts upp under generationer. Vad händer när väldigt många personer från världens sämsta ställda länder kommer till oss och omgående får ta full del av vår välfärd? Kommer de automatiskt att få svenska värderingar och bli goda svenska medborgare? Tillåt mig tvivla.

Jag har heller inte berört varför varenda kommun i Sverige plötsligt måste ha personer som jobbar mot islamistisk radikalisering. Varför jobbar inte de muslimska församlingarna mot detta?

För mig är det uppenbart att varenda människa med någorlunda fungerande analytisk förmåga inser att Sverige omöjligt kan ta emot och integrera ens en bråkdel av dem som kommit de senaste åren. En fyr- eller femdubbling av redan tidigare alldeles för stora volymer är på väg att bringa det svenska välfärdssamhället till en kollaps. Om detta är det tämligen tyst i de stora medierna. Varför?

Skulle inte de allmänna medierna kunna ta och upplysa mig och den snabbt ökande skaran av tvivlare om allt det jag ställer frågor om och ge oss fakta, inte bara känslor? Tino Sanandaji har en förmåga att ta fram fakta för att krossa myter. Hans opponenter brukar endast använda känslor.

Sedan årsskiftet har jag följt dessa frågor och debatten kring dem ganska sporadiskt då jag märkte att funderingarna kring vad som händer med Sverige tyvärr fick en negativ påverkan på mitt humör. Samtidigt beundrar jag dig, Tino Sanandaji med flera som oförtrutet kämpar på för att upplysa och informera. Förhoppningsvis kan terrorattentaten med ”svenskar” som aktiva medhjälpare få vår halvsovande befolkning att börja fundera på om den inte ändå tycker att det är viktigt för vilka och för hur många vi öppnar våra hjärtan och våra plånböcker och lovar livslång försörjning till.

Ett mycket litet steg i rätt riktning – men det har tagit alldeles för lång tid – är att en del medier börjar förstå att alla som kommer till Europa inte generellt ska benämnas ”flyktingar” eftersom de ofta är ”migranter” och inte ”flyktingar”.

Det finns som sagt många fler frågor att ställa, men just nu måste jag starkt fokusera mig på mitt jobb och att dra in pengar ifall att det Sverige som vi har växt upp i och älskar inte längre är ett alternativ för mig och min familj att leva i. Ett litet hopp finns dock fortfarande om att regeringen verkligen ska skärpa lagstiftningen och att socialdemokraterna inte ska vika ner sig för Miljöpartiet nu när strömmen av asylsökande åtminstone för tillfället har hamnat på en lite mer hanterbar nivå.

Jag hoppas också att Schengen-överenskommelsen förpassas till historieböckerna och att gränskontroller återinförs permanent i hela Europa så att vi kan förhindra olika former av kriminella att lätt förflytta sig mellan våra länder.

Signaturen Bekymrad

Kommentar: 26 frågor inklusive mängder av följdfrågor i många av dem, samt ytterligare frågor som inte är numrerade. Reflektioner. Förhoppningar. Se här, medieredaktioner, här är frågor som jag kan tänka mig att många vanliga, hyggliga människor gärna vill att ni ska söka svaren på och servera dem sakligt och korrekt utan vinklingar och egna ideologiska bakgrunder. Så svårt är det inte, vi är ganska många som lyckas med det varje dag men som inte når lika många som betydligt större medier. Allt fler som vill ha raka svar och hårda fakta på asyl-, migrations- och integrationsområdena kommer annars att söka sig bort från ”gammelmedierna” för att få en mer nyanserad och trovärdig information.

Personen som skrivit texten har valt att vara anonym. De flesta förstår varför. Jag vet vem personen är.
© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till denna sida så att texten kan läsas i sin helhet av intresserade.

Trots gränskontroller: ”Ungefär hälften av alla asylsökande visar inte några identitetshandlingar.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Berlingske (på danska).

Efter att svenskarna införde gränskontroll mellan Sverige och Danmark, kommer det asylsökande i långt högre grad till Danmark via Tyskland. Svensk polis registrerar dock ständigt  nya fall av människosmuggling över Öresund.

Trafiken flyter lugnt, även om poliserna stoppar både bilar, bussar och lastbilar för att kontrollera att deras papper är i ordning.

Tolkar, specialister på falska pass och tjänstemän från hela Sverige står varje dag i slutet av Öresundsbron för att säkerställa att gränskontrollen mellan Danmark och Sverige löper problemfritt.

Så har det varit sedan den 4  januari, då svenskarna införde gränskontroller för att hejda tillströmningen av asylsökande till Sverige.
————————-
– Nu tar vi cirka 100 bilar åt sidan varje dag, varav de flesta får köra vidare utan problem.  Vi har kanske ett eller två fall av människosmuggling om dagen, säger Anders Engström, den svenska polisens insatschef för gränskontrollen i hela Skåne.

Sveriges sydligaste stad, Trelleborg, har tagit över Malmös position som främsta destination för asylsökande som kommer till landet. Hit kom nästan 1.100 asylsökande under årets första sex veckor.

Under samma period sökte cirka 5.000 personer asyl i Sverige; av dem reste endast 176 över Öresund från tyska Travemünde eller med bil eller tåg från Köpenhamn.

Även om gränskontrollen mellan Danmark och Sverige ser ut att fungera, visar siffror från svenska Migrationsverket att tre av fyra av dem som sökte asyl i Sverige i januari, inte visat upp ett giltigt pass. Ungefär hälften av alla asylsökande visar inga identitetshandlingar alls.

Det kan, enligt Ewa-Gun Westford , talesperson för Skånepolisen , skyllas på att många asylsökande har kommit till Sverige utan papper i ordning innan gränskontrollerna infördes.

– Det ska inte vara möjligt att komma till Sverige utan att ha en giltig id-handling. Men det är klart att vi ju inte har någon Berlinmur, understryker Ewa-Gun Westford. Det finns en obalans i antalet ingående och antalet asylsökande . Många har levt under radarn så länge de har kunnat försörja sig själva, och när de inte längre kan det, söker de asyl .
————————-
Även om polisen till stor del har satt en propp i inströmningen över Öresund, förväntar sig Ewa-Gun Westford dock att det snart kommer att komma ett stort antal asylsökande över bron igen. Gränskontrollerna är ju inte enda anledningen till att de just nu är så få jämfört med föregående år.

– På vintern, kommer det alltid färre människor. Allt eftersom vädret blir bättre kommer det åter att komma fler och fler. Vi vet inte om vi kommer att se ett enormt ryck på en gång, eller om det kommer att ske mer gradvis , säger hon. ”Men det finns ingen tvekan om att det snart kommer att komma många fler.”

Kommentar:

Å ena sidan säger polisens talesperson att: – Det ska inte vara möjligt att komma till Sverige utan att ha en giltig id-handling.

Å andra sidan visar siffror från svenska Migrationsverket att tre av fyra av dem som sökt asyl i Sverige i januari, inte visat upp ett giltigt pass. Ungefär hälften av alla asylsökande visar inte någon form av identitetshandlingar.

Så hur ska man ha det? Vad är meningen med att ha gränskontroller om tre av fyra asylsökande inte har giltigt pass och hälften inte har någon form av identitetshandlingar?

Till slut: Att ta del av danska, norska och finska medier borde vara obligatoriskt för politiker, svenska journalister och helst också för allmänheten, åtminstone den del av folket som är intresserad av att få veta sådant som de inte alltid får veta via svenska medier.

© Översättning Merit Wager.

@YB_Södermalm på Twitter

YB Södermalm (polisen, yttre befäl) twittrar så här om sin sejour som gränskontrollanter i Malmö

Inte precis den bild som främst många medier, men också företag och en del politiker, velat ge…

Tur att det finns andra medier än de ”gamla”! Deras makt över vad ”Nisse i Hökarängen” (deras fiktive, lite korkade läsare) får veta och inte veta är bruten.

Tack för de här tweetsen, @YB_Södermalm!

Finland. Sverige. Irak. ”Faisal medger att han lämnade Irak av ekonomiska skäl.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Ilta-Sanomat (på finska).

Irakiern Wissam, 34, som är besviken på Finland, till Washington Post: ”Jag hade stannat kvar om ens 20 procent av mina förväntningar hade uppfyllts.”

34-årige Wissam Razzaq lämnade Irak för att ta sig till Finland i september. Han tillbringade en och en halv månad i Finland, blev besviken och återvände hem.

I Irak fick Wissam Razzaq sina inkomster genom att köra taxi. Han sålde bilen för att få pengar till resan till Finland, som tog 27 dagar. Pengarna gick åt och han återvände hem med två tomma händer.

Razzaq berättar för Washington Post (se nedan) att han var i Finland i 45 dagar. Under den tiden intervjuades han en gång i samband med sin asylansökan. Det skedde den första veckan.

”Jag skulle ha stannat kvar om ens 20 procent av mina förväntningar hade uppfyllts”, säger han.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i The Washington Post (på engelska).

I artikeln i Washington Post den 1 januari, berättar 25-årige Faisal Uday Faisal om sina höga förväntningar när han packade sina väskor för att resa till Europa i september. Han är ett typiskt exempel på de många ”bättre liv”-sökarna:

“My dream since I was a child was to go to Europe,” he said. “I was imagining a beautiful life, a secure life, with an apartment and a salary.”

En helt respektabel dröm, men det är knappast asyl en sådan person ska söka. Och en sådan person ska givetvis inte beviljas uppehållstillstånd på grundval av att han alltid, sedan han var barn, drömt om att resa till Europa, få ett underbart liv med en lägenhet och en lön! I artikeln sägs också:

But despite a grueling month-long journey to Sweden, he came back home — one of a surging number of returnees, Iraqi and international authorities say. The International Organization for Migration says it helped 779 Iraqis come back from Europe voluntarily in November, more than double the previous month, and those figures don’t include people like Faisal, who returned on his own.

Faisal Uday Faisal säger till Washington Post:

It was a boring life there, their food even a cat wouldn’t eat it,” Faisal said of his two months in an asylum center near the Swedish city of Malmö. “I went to Europe and discovered Europe is just an idea.

Faisal bönade och bad sin far, som redan spenderat $ 8.000 för att kunna sända honom till Europa, att skicka pengar så han kunde komma hem igen.

– Han saknade den uppassning han får här hemma, där allting görs för honom. Problemet är att orden Europa och Amerika har en magisk klang bland unga människor, säger Faisals far Uday Faisal Mohee.

Det sista stycket lyder, översatt från engelska:

Faisal medger att han lämnade Irak av ekonomiska skäl. Han är den sorts asylsökande som Europas myndigheter försöker sålla ut från dem som flyr undan våld. Han sa att han bestämt sig för att ”fixa en story” om att han hotats av den irakiska miliser.

– Om jag hade varit i fara så hade jag inte ha rest tillbaka tillbaka, sa Faisal.

Kommentar: Faisal – och många, många med honom – ”fixar en story” för att försöka få stanna i Europa. Det vore bra om Anders – som bara vill vara Anders (Migrationsverkets generaldirektör) – erkände det precis som Faisal Uday Faisal gör. Så att man kan tala om asylbedrägerierna på ett korrekt, sanningsenligt och faktabaserat sätt. Och inse att det finns de som behöver skydd och det finns de som inte behöver det. Inte svart eller vitt utan svar och vitt. Samtidigt.

© Översättning från finska och engelska, Merit Wager

Beställ böckerna här för 125 kronor per bok i pappersversion och för 40 kronor per bok som e-böcker.

Klicka på respektive bok för att läsa korta utdrag.

En månad i Sverige

Om en del av de skottlossningar som skett i Sverige under bara en enda månad i år, senast natten mellan 21 och 22 april i Hageby, Norrköping (se längst ner).

Två män skadade efter skottlossning – GP 24 mars 2014

Två unga män är allvarligt skadade efter att ha blivit skjutna i närheten av Backaplan på Hisingen på måndagseftermiddagen.

Skottlossning på Malmaberg – Västmanlands Läns Tidning 25 mars 2014:

Flera skott har under tisdagskvällen avlossats i eller vid en fastighet vid Odensvigatan.

Ny skottlossning i Göteborg – Helsingborgs Dagblad 29 mars 2014:

Hittills i år har ett tiotal skjutningar ägt rum i Göteborg. Senast på fredagskvällen träffades en man i 25-årsåldern av fyra skott, men överlevde. Även den skottlossningen skedde i Biskopsgården.

En skjuten under bröllopsfest – Västervikstidningen 30 mars 2014:

Två personer fick föras till sjukhus efter ett bråk med skottlossning vid en bröllopsfest i en kyrkolokal i Linköping tidigt på söndagsmorgonen. En av de skadade, en man i 30-årsåldern, blev skjuten. Ärendet rubriceras som grovt rån samt försök till mord.

Skottlossning i garage – tre personer gripna – Expressen 3 april 2014:

Tidigt på fredagsmorgonen kom larm om skottlossning från ett garage i Malmö. Tre personer är nu gripna misstänkta för mordförsök.

Skottlossning i Kortedala i natt – GP 6 april 2014:

Polisen fick några minuter efter klockan 2 på natten larm om skottlossning vid en föreningslokal på Januarigatan i Kortedala. En skadad man påträffades vid lokalen.

Skottlossning utanför restaurang – en gripen – Aftonbladet 12 april 2014:

En eller flera personer sköt i natt med ett skarpladdat vapen utanför en restaurang i stadsdelen Gottsunda i Uppsala.

Bil bärgad efter skottlossning – GP 14 april 2014:

En bil som kan ha varit det egentliga målet för fredagens skottlossning i Biskopsgården, då en hundrastande ung man skadades, beslagtogs i dag vid Dimvädersgatan.

Skottlossning i Upplands Väsby – Expressen 16 april 2014:

Vid halv femtiden på torsdagsmorgonen fick polisen in flera larm om skottlossning på Hagvägen i Upplands Väsby, norr om Stockholm.

Två anhållna efter skottlossning – Västerbottens-Kuriren 17 april 2014:

Skotten ska ha avlossats vid ett utomhusbråk vid 20-tiden. Det är oklart om det skott som brann av var ämnat att gå genom fönstret eller om det var ett misstag. Det har varit bråk på adressen tidigare men mer än så vill polisen inte säga eftersom de är mitt i en utredning.

Ännu en skottlossning i Västra Frölunda – GP 18 april 2014:

Någon sköt rakt in i lägenhet. Ingen kom till skada. Andra skottlossningen i området på kort tid.

Skottlossning i Hässelby – Svenska Dagbladet 18 april 2014:

Det var strax efter klockan 14 som polisen fick ett samtal från en privatperson om att det hörts skottlossning i Hässelby. Åtminstone ett skott hade gått igenom ett fönster. Det fanns folk i bostaden men ingen av dem skadades. Polisen vill inte kommentera om det förekommit hot mot någon person i radhuset eller om någon där är känd sedan tidigare av polisen.

Man knivskars vid bråk i Ronna – Dagens Nyheter 20 april 2014:

Enligt polisen var sammanlagt tio till tolv personer inblandade i det bråk som då uppstod. Under tumultet blev en man stucken i sidan med en kniv.

Bråk uppstod under gudstjänst – Norrköpings Tidningar 20 april 2014:

Polisen har gjort två anmälningar om misshandel och olaga hot. Ingen person har gripits.

Misstänkt skottlossning i Edsberg – Aftonbladet 21 april 2014:

Polisen fick natten till måndagen ett 30-tal samtal om skottlossning i Edsberg norr om Stockholm.

Skottlossning i Sala – SR P4 – 22 april 2014:

Vid 23-tiden igår larmades polisen av flera personer som bor kring Åkragatan i Sala efter att de hört skottlossning. En polispatrull fann en bil med misstänkta skottskador.

Två döda – fyra gripna efter skottlossning – Aftonbladet 22 april 2014:

Våldsamma attacker inträffade i stadsdelen Hageby i Norrköping i går kväll.

– Under senaste tiden har det varit mycket oroligheter, i Skäggetorp, Ryd och Berga. Vi har haft skottlossning, knivskärning, misshandel, bränder stenkastning mot polis, men vi tror inte att det har någon direkt koppling med våldsdådet i Hageby, säger Fredrik Kliman, presstalesman vid Polisen i Östergötland.

Ett stort polispådrag från flera delar av landet deltog i natt i mördarjakten.
Sent i natt greps fyra personer misstänkta för mord eller medhjälp till mord, uppger polisen på sin hemsida.

 

I Dårfinkeristan den 21 februari 2014

Tillägg till/uppdatering av texten I Dårfinkeristan den 20 februari 2014.

Nu framkommer, bland annat i artikeln Malmös bilmålvakter skyldiga 168 miljoner i Sydsvenskan den 21 februari, att uttalandet av gatukontorets chef Bo Andersson om att ”Förra året gick vi miste om 42 miljoner kronor i obetalda parkeringsavgifter” inte riktigt höll. För nu har man kommit fram till att det rör sig om 168 miljoner kronor som ”vi” (skattebetalarna) gått miste om bara under förra året. Så stora skulder för obetalda p-böter och skatter har alltså, enligt dagens uppgifter, Malmös nio tyngsta bilmålvakter.

I artikeln i Sydsvenskan kan man läsa:

Den enskilt mest skuldsatte är 29-årige Ibrahim Sabih. Hans skuld hos Kronofogden för obetalda p-böter och skatter är 41,1 miljoner kronor. Sabih har enligt bilregistret 1929 bilar.

Detta verkar ha blivit ett kreativt och tämligen säkert sätt främst för en del kanske icke-integrerade (eller barn till) asylinvandrade att försörja sig på. Det är så det ser ut, åtminstone. Och detta har kanske pågått i många år och kommer sannolikt att fortsätta att fungera också i år och förmodligen även därpå kommande år. För, som kronokommissarie Christer Davidsson säger i artikeln:

Vårt system är inte byggt för så stora skulder.

Jaha. Nehej. Det är klart. Det är alltså en ohyggligt stor och omfattande och hänsynslös brottslighet som pågått och pågår. Och svenskarna, som ju inte vill kallas ”främlingsfientliga” eller något annat trist, gör inte mycket åt den. Fast det är klart: regeringen har ju ”aviserat en lagskärpning mot bilmålvakter senare i vår”… ”Aviserat”, inte ”beslutat om”. Och vad ska den ”lagskärpningen” omfatta som gör att Ibrahim Sahib med flera känner att de måste sluta med sin brottslighet som ju hittills torde ha lönat sig mycket väl?

Kanske kan regeringen sätta integrationsministern på att skapa ett pilotprojekt som gör att dessa människor blir laglydiga och trevliga och ”känner sig delaktiga i det svenska samhället”! Men kräv för Guds skull inte att de ska betala tillbaka de undanhållna 168 miljonerna till den skattekista som alla laglydiga svenskar fyller på för att pengarna bland annat ska räcka till allt som asylinvandrade behöver och kräver när de kommer till Sverige, för det skulle någon, särskilt i en del politiska partier, uppleva som kränkande och ”rasistiskt”.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg.

De många utanförskapsområdena upplevs inte som om de ligger i Sverige

”Biskopsgården känns inte som Sverige”, säger boende där.

Reportaget i Uppdrag granskning i SVT1 den 22 januari berättar inget som folk inte redan känner till. Om någon tror att Biskopsgården är en ovanlig förort i Sverige så har den fel. Om någon tror att våldet, kriminaliteten, främlingskapet och den stora skillnaden mellan svenskar och utomeuropeiska invandrare kommer att försvinna i Sverige så har den fel. Det bevisas ju av verkligheten och måste därför sägas. Och om någon tror att en fortsatt mycket stor (överlägset störst per capita i EU) asylinvandring till Sverige av ofta outbildade och lågutbildade (det finns fakta om asylsökandes utbildningsnivå) asylsökande verkligen är positivt när det varken finns jobb eller boende åt alla som kommer, så har den fel.

Janna Atta tycker inte att det känns som hon bor i Sverige längre. När hon berättar för bekanta i sitt hemland om situationen så tror de inte på henne, så är det inte i Sverige. Och trots 24 år i Sverige känner hon sig inte svensk. (Ur UG)

Det här har politikerna, främst den ytterst ansvariga regeringen (både S tidigare och Alliansen nu) inte velat låtsas om under de decennier som dessa ”utanförskapsområden” vuxit i rasande fart – och permanentats. Politiker som knappast har ”markkontakt” men ändå tar sig rätten att styra och ställa i folkets namn, tar inte sitt uppdrag som representanter för folket på allvar.

Mauricio Rojas och Folkpartiet rapporterade 2004 att det 1990 fanns tre (3!) s.k. utanförskapsområden i Sverige, områden där hälften av den arbetsföra befolkningen inte hade jobb. 2004 var antalet utanförskapsområden 136, 2006 lär antalet ha ökat till 156. Det går knappt att räkna ut hur många tusen procents ökning det är… Och i många av de områdena är arbetslösheten dessutom betydligt högre än 50 procent. Och efterb2006 ville (vågade?) man inte längre räkna antalet utanförskapsområden i Sverige, för då slutade man med det. det kallas ”huvudet i sanden” eller ”det jag inte ser det finns inte”.

De politiker som har styrt Sverige under den här tiden har misslyckats kapitalt och någon verklig insikt märks ingenstans, än mindre kan man skönja ens ett hopp om konkret handling.

Integrationsminister Erik Ullenhag upprepar samma medvetna eller omedvetna osanningar eller menlösheter i UG som vanligt. Men vad ska han säga? Han fortsätter ju bara som vanligt vilket innebär att  han låtsas att han tror att han faktiskt har ”vänt en nedåtgående spiral”, som han säger. Något som inte särskilt många andra ser och tror. Detta för att det är så här oansvariga politiker agerar: de agerar inte för landets och folkets bästa utan för sitt eget och sitt partis bästa, därför tillrättalägger och förvrider de sanningen så att det ska passa den bild de vill låtsas är sann. Det verkar faktiskt som om väldigt många politiker lider av en blandning av makthunger och megalomani! Att titta och lyssna på integrationsministern upplever jag som nästan plågsamt pinsamt.

Läs också:
”Tryggheten tål inte ökande utanförskap”  – 15 november 2009 (4,5 får sedan…)
Fem dödsskjutningar i Malmö på en månad – ingen enda av dem är uppklarad – 3 januari 2012 (två år sedan…)

© Denna blogg.

En migga: ”Då vet väl politikerna inte vad de ska göra med skattepengarna?”

En migga, apropå den allt märkligare synen i Sverige på personer som vistas olagligt i landet:

När det gäller personer som vistas illegalt (som ofta kallas ”papperslösa”) i Malmö så har jag sett ett nyhetsinslag med en kommunalpolitiker som berättade att Malmö med hänvisning till Barnkonventionen avser att ordna bostad och bidrag till papperslösa barnfamiljer, så den uppgiften stämmer.

De kanske har en massa skattepengar över i Malmö? De kanske inte har några bostadslösa, inga missbrukare, inga fattigpensionärer? Sådant som våra skattepengar brukar användas till. Alla har kanske jobb också. Då vet väl politikerna inte vad de ska göra med skattepengarna?

Faktum är att jag undrar om dessa kommunalpolitiker överhuvudtaget vet och förstår att ”papperslösa” vistas här illegalt? De kanske på fullt allvar tror att alla har rätt att vistas i Sverige och att det är bara id- handlingar de här personerna saknar (eller inte vill visa…). Kommunalpolitiker kan ju vem som helst bli. Det krävs ingen utbildning alls för det ansvarsfulla uppdraget.

LO ville ju förresten ett tag att papperslösa, alltså ”illegalister” (en annan benämning av ”papperslösa”), skulle få vara med i facket och få avtalsenliga löner, så det finns ingen hejd på enfalden i landet Sverige.

Hur ser migrationsministern och andra relevanta ministrar på Malmös initiativ, månntro? Märkligt nog verkar inte förslagen från Malmöpolitikerna ha väckt någon större debatt, men det är klart att den som tycker att man ska använda skattemedel på något annat sätt är ju rasist. Det förstår ju alla och det vill ju ingen vara. Magiskt ord det där ”rasist”. Väldigt användbart om man vill få tyst på någon…

Läs också ledartexten i Smålandsposten den 5 januari: Malmö skadar asylsystemet, där skribenten Marcus Svensson framhåller:

Vi har och bör ha en generös asylpolitik i Sverige. Men för att principen om reglerad invandring ska kunna upprätthållas krävs att avslag på ansökan om uppehållstillstånd respekteras. Ett beslut om avvisning eller utvisning måste därför leda till att utlänningen lämnar landet. I första hand ska det ske på frivillig väg, med stöd av Migrationsverket. I andra hand är det polisens ansvar. Kommuner har inte till uppgift att medverka till avvisningar, men de ska heller inte försvåra dem.

Och läs: Sverige: ”Skolgång och försörjningsstöd kan snart erbjudas även till fattiga barn från Östeuropa.”

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Varför ska människor som lever lagligt i Sverige och som betalar skatt och hyra och försörjer sig själva samt följer rikets lagar, bekosta bostäder och bidrag åt personer som vistas olagligt i Sverige?

I Svenska Dagbladet kan man den 2 januari läsa en kort notis – Fullt bidrag till papperslösa barn – med stora konsekvenser, främst juridiskt men också ekonomiskt:

I Malmö ska barn till papperslösa få socialbidrag enligt full norm och papperslösa barnfamiljer ska få bostaden betald. Malmö gör därmed en annan tolkning av lagen än Göteborg och Stockholm.

När blev det så att en stad (Malmö) fick rätt att fatta beslut som går stick i stäv med lagen om reglerad invandring? Och när blev det möjligt att man i Sverige kunde låta bli att följa sin egen, av riksdag och regering stiftade utlänningslag? När bestämdes att svenska skattebetalare ska betala för människor som vistas olagligt i Sverige? När gick de svenska skattebetalarna med på det?

Är Sverige nu officiellt ett land där lagen ska gälla olika i olika delar av landet? Eller rättare sagt: där man kan bryta mot lagen i olika delar av landet, om man vill? Ska inte längre utlänningslagen gälla hela Sverige? Bland annat inte den del som säger att när man har fått avslag på sin ansökan om asyl eller skydd så ska man lämna landet? Det stadgas ju faktiskt i lagen, det är inget elakt påhitt av några onda och inhumana människor, utan anges i den lag som riksdag och regering i demokratisk ordning stiftat. Ska man i Sverige inte längre hålla lagarna ”heliga”, dvs anse att ”land ska med lag byggas”? Vilka andra lagar ska man inte heller behöva följa i Sverige? Och: varför ha lagar alls om det inte är meningen att de ska gälla i en ”humanitär stormakt” (vilket Sverige enligt Carl Bildt är)?

När blev det här bestämt och av vem? Och varför? Varför ska människor som lever lagligt i Sverige och som betalar skatt och hyra och försörjer sig själva samt följer rikets lagar, bekosta bostäder och bidrag åt personer som vistas olagligt i Sverige? Det måste regeringen (statsministern), under vars styre detta sker, svara på under det som redan döpts till ”supervalåret”!

Ja, men ta då konsekvenserna, Reinfeldt, och se till att utlänningslagen ändras så att all invandring till Sverige blir fri (som ert Alliansparti Centern ju också föreslagit), så att alla som vill komma hit och stanna här, oavsett vilka de är (terrorister, kriminella, personer med onda avsikter gentemot Sverige, sjuka, gamla, fattiga, vilka som helst), får alla rättigheter utan att behöva vare sig integreras, respektera svenska lagar eller – allra minst – försörja sig själva. Så vet svenskarna vad som gäller och kan – om de inte gillar nyordningen – söka sig till vilket annat land som helst i världen där inget liknande det svenska systemet existerar. Det kommer i så fall inte att ta många år innan den humanitära stormakten har kollapsat. Men så långt som fem, tio år framåt tänker regeringsmedlemmar och riksdagsledamöter väl inte just nu. Det räcker med att tänka fram till september 2014…

Hur resonerar svenska folket, ”väljarna”, från vilka all makt utgår i en demokrati? På Twitter resonerar signaturen Migga_X så här.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

”Gör Malmö till en fristad för papperslösa”, förslag från en jurist, tillika filosofie doktor

I en artikel i Sydsvenskan den 24 mars – Gör Malmö till en fristad för papperslösa – läser jag en helt text med ett helt osannolikt förslag av en jurist och filosofie doktor (!) vid namn Anna Lundberg. Den texten visar att långa studier som resulterar i fina titlar inte alltid är en garanti för att man förmår tänka klart. Hon skriver om

…en migrationspolitik som producerar papperslösa.

Hur kan en jurist och filosofie doktor (eller överhuvudtaget någon?) skriva något sådant? Vi har en utlänningslag, demokratiskt stiftad av riksdag och regering. Den ger människor rätt att söka skydd från förföljelse och krig och att få sin sak prövad i två instanser (i vissa fall i tre instanser, men det är ovanligt). Att 90-95 procent av alla som söker ”asyl” i Sverige inte visar id-handlingar eller visar falska sådana, är väl knappast ”migrationspolitikens” fel? Det är inte Sverige och den svenska migrationspolitiken som ”producerar papperslösa”! Så hur tänkte hon här?

Anna Lundberg skriver:

…göra Malmö till en fredad zon där papperslösa kan uppehålla sig och vara säkra på sin trygghet.

Och hur kan en  jurist och filosofie doktor – på fullt allvar verkar det som – tycka att vi ska strunta i utlänningslagen i en hel, stor svensk stad (Malmö), dit kanske 50.000 eller fler ”papperslösa” ska strömma in? Och vad menar hon att de ska göra där? Och ska deras avslag på ansökan om uppehållstillstånd inte betyda något alls? Varför ska de då gå igenom en dyr asylprocess? Ska de alltså aldrig utvisas utan leva i Malmö illegalt? Hur länge då? Vilka ska försörja dessa människor i fristaden Malmö? Det är ju alltid lätt att spotta ur sig ogenomtänkta förslag…

Är det så här det ska bli i framtiden? Är det sådana här huvudlösa förslag – som kanske rentav genomförs! – vi ska påtvingas, om/när allt fler inom rättsväsendet börjar tycka att vi kan strunta i en del lagar som riksdag och regering stiftat? Och – just i det här uppåtväggarnaförslaget – vad tror Anna Lundberg att svenskarna i Malmö tycker om det? De kommer ju att tvingas flytta från staden, som – på alla sätt – blir ”laglöst land”.

Vad är det för fel på detta land och dess folk som så starkt skiljer sig från sina grannländer och andra demokratier inom EU? Hur kunde Sverige bli så apart?

 Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

Tio av den här bloggens 6920 texter som lästs av väldigt många

Här har jag listat tio bloggtexter som har lästs av väldigt många, ofta också långt efter att de publicerats. De kan kanske vara intressanta att läsas om igen, eller för första gången, av läsare som inte tagit del av just dessa texter tidigare:

Fem dödsskjutningar i Malmö på en månad – ingen enda av dem är uppklarad – 3 januari 2012
Sverige skulle behöva en rejäl uppryckning på alla plan: skola, polis och myndigheter som stoppar invandring på bedrägliga grunder och av terrorister. Det skulle också starkt gynna alla vanliga, skötsamma invandrare som också vill leva i lugn och ro, precis som urbefolkningen. I regeringen behövs starka, handlingskraftiga och modiga människor som kan styra landet. Inte blomluktande drömmare med floskelsjuka som sitter under korkekar.

What Americans Keep Ignoring About Finland’s School Success – 5 januari 2012
Där har vi kärnan i den finländska synen på skola och lärande: man tar för givet och ser det som en självklarhet att alla både kan och ska lära sig. Och man sorterar inte ut barn till asylinvandrare utan ställer tvärtom extra höga krav på dem, eftersom de inte har haft samma förutsättningar som inhemska barn. Sånt är livet, det finns ingen gudomlig rättvisa i världen och i livet, de som är på efterkälken måste avkrävas extra mycket och extra hårt arbete. De ska inte behandlas slapphänt och kravlöst, det är ett stort svek som inverkar på hela deras liv.

En migga: ”Meningslösa kurser/studiedagar i ämnet ‘trevlighet’ anordnas och är obligatoriska, samtidigt som högen av oavgjorda ärenden växer.” – 14 januari 2012
Hos oss är arbetsbelastningen enorm och vi ska uppnå mål som är helt orealistiska. Samtidigt ska vi fokusera på att vara extremt trevliga mot våra ”kunder” och deras biträden, mot varandra och mot allmänheten. Meningslösa kurser/studiedagar i ämnet ”trevlighet” anordnas och är obligatoriska, samtidigt som högen av oavgjorda ärenden växer.

Dårskaper: Sverige, landet som är på väg mot inkompetensens och dårskapsruinens brant – 28 februari 2012
Arbetsförmedlingen har nått en förlikning med diskrimineringsombudsmannen (DO) och betalar 60 000 kronor till en kvinna som inför en kockutbildning fått information om att eleverna måste provsmaka alla rätter. Då kvinnan av religiösa skäl inte äter fläskkött ansåg hon sig inte kunna gå utbildningen och därmed ha blivit diskriminerad.

Vad säger de vanligtvis så högljudda antidiskrimineringsaktivisterna? – 29 februari 2012
Eva Bergdahl, 96: ”De drar in min garantipension. Jag vet inte hur jag ska klara mig. När jag ringde dem på Pensionsmyndigheten sa de åt mig att flytta hem igen om jag vill ha pensionen kvar. Jag har aldrig under mitt långa liv utnyttjat hemtjänst, socialtjänst eller någon annan kommunal service.”

En migga om ett offentligt biträde: ”Han tror att verket ska utreda allt medan han sitter tillbakalutad och ringer privata mobilsamtal mitt under pågående utredning.” – 31 mars 2012
Genom att under en muntlig utredning ständigt avbryta, vägra lyssna och ignorera den landinformation och praxis som utredaren försöker redogöra för och i stället fälla kommentarer om utredarens inkompetens och migrationsverkets allmänna uselhet, hjälper det offentliga biträdet inte alls sina klienter. I stället gör han dem en otjänst.

Seriöst förslag: Förlägg asylboenden för vuxna och ensamkommande unga där de är välkomna! – 19 mars 2012
Ett absolut seriöst menat förslag är, att kommunerna frågar sina invånare om var de, vilkas vilja politikerna ju har att ta hänsyn till, vill ha eventuella HVB-hem. Radioexperter och -programledare säger att det handlar om fördomar och dåliga attityder hos invånarna i Vallentuna (det är självklart inte okej att vandalisera, däremot att protestera), Stråssa och en del andra orter, men verkar veta att många inte alls är negativa och då går det säkert att hitta massor av människor som frivilligt och med öppna armar välkomnar HVB-hem med mera i sina bostadsområden. Det gynnar alla parter att de, som gärna vill ha de här sociala verksamheterna som sina närmaste grannar, också får det.

Professori: Alle 2-vuotias ei kypsä päiväkotiin / Professor: Barn under 2 år inte mogna för daghem – 20 mars 2012
Kan den här skillnaden – finländska barn är hemma i mycket större och längre omfattning än t.ex. i Sverige – ha betydelse också när det gäller de exceptionellt goda skolresultaten som eleverna i Finland uppvisar? Om man tar till sig professor Keltikangas-Järvinens hjärnundersökningar kring stresstålighet hos barn under tre år och tittar på de finländska barnen, som till mycket stor del (uppemot 60 procent) är hemma och inte på daghem, kan man då dra slutsatsen att hur de har det under sin tidigaste barndom också har att göra med deras bättre skolresultat och troligt större stresstålighet?

En bekant som bor i Malmö: ”Jag älskar mitt land, men jag tycker inte om det.” – 28 mars 2012
Det som gör mig mest upprörd i detta är att det talas om att ”vi riskerar att få parallellsamhällen i Sverige”. Riskerar att få? Vi har redan parallellsamhällen! Här i Malmö finns mängder med ungdomar som är födda, uppvuxna och boende i Sverige som inte kan göra sig förstådda på svenska. Faktum är att de inte kan göra sig förstådda på arabiska heller.

Total respektlöshet som snabbt kan eskalera till något mycket värre – 28 mars 2012
Finns det något annat land på jorden än Sverige – och något annat folk än svenskar – som låter sig behandlas som Reepalu och Janne Josefsson, i sitt eget land? Som låter folk från andra länder som man gett en fristad här och bekostat bostäder, skolgång och sjukvård för och betalat socialbidrag till etc hunsa med dem på detta sätt? Som låter folk på allmän plats försöka jaga bort en och skrika ”Fuck you” och ”Håll käften” och ”Det är min gata”. Visa mig det landet!

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.