• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2021
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Funderingar kring begreppet ”främlingsfientlighet”.

Apple MailDet kom ett mejl och så här skriver Anders Thomas, som har funderat kring begreppet ”främlingsfientlighet”, detta så ofta – och så ofta felaktigt – använda ord:

Främlingsfientlig. Ett ord som av vissa grupper används för att visa vilka hemska människor ”de andra” är (jo, i detta fall är det helt okej att dela in människor i ”vi” och ”dem”, eftersom det är de med rätt åsikter som gör det). Man slår sig själv för bröstet och dunkar sina kamrater, som har samma fina åsikter som en själv, i ryggen. Hyllningarna av den egna förträffligheten förenar över partigränser. Man deltar i demonstrationer och håller ”mångfald” för att av världens finaste ord. Det är självklart att tala om att man anser att ”alla människor har samma värde” (utom de som inte delar ens åsikter, förstås, de är kräk) och att framhålla att ”många av mina närmaste vänner är invandrare”. För det är just det som är grejen. En främling är alltid en invandrare i dessa människors ögon, och främst en muslim. Men jag tänker att en främling är så mycket mer.

Hur många av de fina människorna som så stolt och glatt förklarar sina korrekta åsikter och sitt avgrundsdjupa förakt för dem som inte delar dessa, bryr sig till exempel om den gamle mannen som bor i samma trappuppgång? Han som är lite vresig och kanske inte alltid luktar så gott. Han som man helst inte låtsas se, eftersom man tycker att han är lite obehaglig. Hur ofta sätter sig de fina människorna med de rätta åsikterna bredvid den slitne alkoholisten på bänken, som man passerar varje dag till och från jobbet, och pratar en liten stund? Och blir man inte en smula irriterad på henne, hon den lilla damen som tar upp ens tid i kassakön på snabbköpet, för att hon så gärna vill prata litet med tjejen i kassan för att det är den enda sociala kontakt hon har?

Det här ser man inte, för man har så bråttom hem för att skriva en artikel om ”de andra”, de som är så hemska och så främlingsfientliga. De som anser att svensk lag ska gälla alla och som inte anser att det är rätt att öppna samhällsdörrarna på vid gavel för personer som inte har rätt att vistas här.

Men en främling är också den psykiskt sjuka som vi inte ser, den vresige mannen i trappen, den gamla damen, alkoholisten, den prostituerade kvinnan som säljer sig som en del i ett självskadebeteende eller för att finansiera ett missbruk. Den kriminelle som far in och ut på anstalt för att hans föräldrar tyckte att knarket och alkoholen var viktigare än barnen och som samhället vände ryggen när det började barka åt skogen. De är också alla främlingar för de flesta av oss. Men det hålls inga stora demonstrationer för deras rättigheter till ett anständigt liv.

Alldeles för sällan hör man någon stolt tala om att: ”Min bästa kompis är schizofren. Ibland när jag hälsar på honom på psyket så känner han inte igen mig, men det gör inget för han är min vän”. Jag har faktiskt hört det en gång, och det från en person som de ”rättrogna” skulle kalla just ”främlingsfientlig”, vilket är lite paradoxalt. Och hur många ägnar sig åt besöksverksamhet på äldreboenden där de sitter ner och pratar med de gamla? Eller arbetar på härbärgen för hemlösa? Det är ständig brist på stöd- och kontaktpersoner för människor som behöver hjälp att komma ut, trots att det finns så många som tycker att man ska ställa upp för sin nästa. Jag känner en person som gör det och hon gör det av sitt hjärtas godhet, inte för att kunna sitta med likatänkande och bli dunkad i ryggen.

Men det är klart att det inte går att, med hög svansföring och den osynliga skylten ”jag är en fin människa” väl synlig, tala om att man ägnar sig åt sådant. Det är ju mer ”creddigt” att vara med på en demonstration och skramla med nycklar för att förhindra någon att använda sin grundlagsstadgade rätt att uttrycka sina åsikter än att faktiskt göra något för en annan människa. En människa som vi ser varje dag, men som är en främling för de flesta av oss. Att inte ens sitta ner bredvid honom, den gamle mannen som ensam matar änderna och prata med honom en minut, det är främlingsfientligt om något.

Kommentar: Det här är ju också ett sätt att se på ”främlingsfientlighet”, det som beskrivs i dessa tänkvärda funderingar. I sitt sista stycke är skribenten dessutom sunt självgranskande och självkritisk:

Gör jag själv något av allt detta? Det kan jag inte påstå, men jag försöker att åtminstone säga hej. Och faktiskt så har jag satt mig bredvid en sliten äldre herre några gånger när jag har köpt mig en lunchsmörgås och ätit den ute i solen. Vi har inte sagt så mycket, men det har känts rätt bra. Å andra sidan så berömmer jag inte mig själv om att vara ”en fin människa”.  Det känns som att jag inte behöver det. Jag får duga som jag är.

Anders Thomas

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Om det vore uppenbart för Ullenhag själv så skulle det väl inte ständigt behöva upprepas?

Integrationsminister Erik Ullenhag måste ha rekord i artiklar med ungefär samma rubrik varje gång som den senaste i raden i Aftonbladet den 7 december: Därför tjänar Sverige på mångfald! Med en åsnas envishet och med en papegojas ständiga upprepningar skriver han:

Erik Ullenhag. Foto: Johan ÖdmannSverige ska fortsatt ta emot människor som flyr undan krig och förföljelse och vi ska fortsätta på den väg som Alliansen har öppnat när det gäller arbetskraftsinvandring. Stängda gränser vore förödande för enskilda människor, men också för företagen och för vår tillväxt. Men för att fullt ut dra nytta av mångfaldens möjligheter måste fler arbetsgivare bli bättre på att anställa och inkludera personer med utländsk bakgrund.

1. Ingen – inte ens Sverigedemokraterna, om jag förstått det hela rätt! – har någonsin sagt att Sverige inte fortsatt ska ta emot människor som flyr undan krig och förföljelse! Erik Ullenhag slår in vidöppna dörrar och underminerar sin egen och regeringens trovärdighet genom sitt ständiga upprepande av självklarheter. Nästan som om han var tvungen att övertyga sig själv om det, som ett mantra.

2. Alliansen har öppnat för arbetskraftsinvandring men också för bedrägerier på området.

3.  Det finns en enda drivkraft för företag – en enda! – och den kan man ha olika åsikter om men det är den som genererar skattepengar, nämligen att tjäna pengar. Finns det pengar att tjäna så gör företagare det. Utan konferenser ordnade av ministrar där företagarna ska uppfostras och undervisas i hur de ska sköta sina företag och vilka de ska anställa.

När man tar del av uppgifter på migrationsområdet (som inte är Ullenhags) och integrationsområdet (som är Ullenhags) kan man också reflektera så här, som en klok person gör i ett mejl till mig:

Är fransmän, tyskar, engelsmän, holländare etc dummare än svenskar? Jag menar, när nu Sverige med inte ens 2 % av Europas befolkning tar emot 30 % av asylinvandrarna redan, då måste ju de andra europeiska länderna vara urkorkade som inte lockar till sig dessa vinster – särskilt som Ullenhag påpekar Sveriges konkurrensnackdelar – i utkanten av Europa, ett litet land med ett språk som talas av få.

Vidare skriver Ullenhag:

Företag växer bäst i ett öppet och dynamiskt samhälle där det finns arbetskraft som kan bidra med kreativa idéer. Ett samhälle där alla individers potential tas tillvara på bästa sätt. Ett samhälle som håller samman och som är öppet för omvärlden. Alltfler företag jobbar alltmer aktivt för att förbättra mångfalden. Arbetsgivare som är öppna för människors olika bakgrund är en av förutsättningarna för att Sverige fortsatt ska vara ett framgångsrikt land.

1. Har Erik Ullenhag någonsin drivit företag? Inte såvitt känt. Så vad vet han om hur det är att driva ett enmans, tvåmans- eller fåmansföretag, som är de vanligaste företagsstorlekarna i Sverige?

2. ”Ett samhälle där alla individers potential tas tillvara på bästa sätt.” Låter vackert, men vi andra, vi som inte försörjs av skattebetalarna = små företagare och deras personal – måste leva i verkligheten, inte i en ullenhagsk sagovärld.

3.  ”Alltfler företag jobbar alltmer aktivt för att förbättra mångfalden.” Vad betyder ”förbättra mångfalden”? Det finns nog inte en enda företagare som inte söker och anställer folk som han/hon tror kan vara till nytta för företaget! Ingen företagare ”jobbar aktivt för mångfald”, alla företagare jobbar aktivt för att deras företag ska bli så framgångsrika som möjligt och för att de själva och deras anställda ska ha en någotsånär trygg försörjning. Om personerna de anställer har svensk eller utländsk bakgrund spelar ingen som helst roll för företagarna; vad som spelar roll är att personerna de satsar på och tar ett stort ekonomiskt ansvar för, är kompetenta, lojala och klarar sina uppgifter. Det verkar Ullenhag inte förstå. Kanske för att han aldrig drivit företag med allt det ansvar och alla de risker det medför…

Slutkommentarer: Snälla svenska folk, börja tänka själva! Politikerna gör det inte åt er, deras främsta mål verkar i många fall (inte alla!) vara att sitta kvar på sina högt betalda maktpositioner så länge som möjligt för att de ser politiken som ett jobb, en försörjning. Folket kan inte gömma sig bakom dem och påstå att det inte visste, inte förstod. Man måste ta reda på saker själv, bilda sig egna uppfattningar och inte gå på amsagor och floskler som spottas ut från väloljade politiska propagandaavdelningar!

Betänk också, att om det vore en absolut sanning som var uppenbar för alla, att ”Sverige behöver mångfald”, så skulle den inte ständigt behöva upprepas. Det är något som inte stämmer i Ullenhags frenetiska artikelskrivande och framträdanden i media där han utan undantag skriver och säger samma sak hela tiden. Var misstänksamma och ifrågasätt de ständigt upprepade flosklerna!

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.