Finland. ”Att falla offer för människohandel är inte en automatisk grund för att beviljas asyl eller annat internationellt skydd i Finland.”

Migrationsverket informerar med anledning av oklarheter och många frågor hos allmänheten kring asyllagstiftningen, denna gång specifikt kring offer för människohandel:

Avvisningsbeslut grundar sig på lag, lagstiftarens vilja och domstolarnas rättspraxis
Avvisningen  av nigerianska kvinnor som fallit offer för människohandel till Italien och till hemlandet Nigeria har rört upp känslor i massmedia. Det är förståeligt att de avvisade människornas öde väcker känslor.

Migrationsverkets beslutspraxis grundar sig på gällande utlänningslag och den rättspraxis som fastställts av förvaltningsdomstolarna.

Människohandel är ett allvarligt brott, men att falla offer för människohandel är inte en automatisk grund för att beviljas asyl eller annat internationellt skydd i Finland. Skydd kan beviljas om hotet kvarstår och offret inte kan få skydd av myndigheterna i sitt hemland.

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt en sådan rättspraxis, att de nigerianska kvinnorna inte kan få internationellt skydd enbart på grund av att de fallit offer för människohandel, eftersom de enligt landinformationen kan söka sin tillflykt hos myndigheterna i hemlandet för att inte falla offer igen.

Lagstiftaren har satt ribban för sårbarhet högt
Offer för människohandel som saknar grund för att få internationellt skydd kan däremot beviljas uppehållstillstånd på någon annan grund. Då ska personen vara i en sårbar ställning eller det ska vara nödvändigt att personen vistas i Finland eftersom brottet utreds här.

I massmedia har man kritiserat att Migrationsverket har satt ribban för högt när man bedömer huruvida en person är i en sårbar eller särskilt utsatt ställning. Vår snäva tolkning grundar sig direkt på regeringens proposition, dvs. på lagstiftarens vilja och på den rättspraxis som domstolarna fastställt som lagenlig.

Att en person till exempel har problem med hälsan eller är ensamförsörjare av små barn räcker inte ensamt till för att personen ska få uppehållstillstånd som offer för människohandel på grund av en särskilt utsatt ställning. Dessutom krävs det att myndigheterna i hemlandet inte vill eller kan skydda offret till exempel från det hot kriminella organisationer utgör.

Dublinförordningen är bindande för EU-länderna
Bedömningen att avvisa ett offer för människohandel till Nigeria och Italien sker enligt olika principer, eftersom Italien är ett EU-land och bundet att följa Dublinförordningen som slår fast att en ansökan om asyl endast behandlas i en medlemsstat. Utgångspunkten är att Finland ska kunna lita på en medlemsstat som förbundit sig att följa avtal om mänskliga rättigheter och människohandel.

Dublinförordningen är en hörnsten i EU:s lagstiftning om internationellt skydd. Finland har förbundit sig att följa Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Enligt regeringens proposition får konventionen dock inte stå i vägen för Dublinförordningen.

Migrationsverket har inga befogenheter att ändra tolkningen av Dublinförordningen i fråga om ett enskilt land. Ändringar i tillämpningen av förordningen i fråga om enskilda medlemsstater sker efter avgörande i domstol.

Finland har inte rätt att följa upp personer som skickats tillbaka
Migrationsverket har kritiserats för att vi inte vet vad som händer med de offer för människohandel som vi avvisar. Det är skäl att komma ihåg att ingen finländsk myndighet har någon stadgad skyldighet, för att inte tala om någon rätt, att följa upp en annan stats medborgare utomlands. Om så vore fallet skulle detta kränka individens rättsskydd.

Finland. Det finns närmare 40.000 människosmugglare i världen.

 Utrikesministeriet har startar en kampanj mot människosmuggling

  Klicka på bildrutan för att komma till sajten med texter och videoklipp om   kampanjen.

Utrikesministeriet genomför en informationskampanj mot människosmuggling och människohandel. Kampanjen riktar sig i första hand till potentiella offer för organiserad människosmuggling.

Syftet med kampanjen är att fästa uppmärksamhet vid särskilt de risker som är förknippade med människosmuggling samt offren för smugglingen och den dramatiska vidden av problemet. Enligt uppgifter från Europol finns det för närvarande närmare 40.000 människosmugglare i världen. Den årliga omsättningen av verksamheten beräknas uppgå till 5 miljarder euro. Varje år försvinner eller dör tusentals människor under resor som organiseras av människosmugglare, och många av smugglingsoffren tvingas också till tvångsarbete eller blir offer för människohandel.

Utrikesministeriet lyfter fram temat i form av korta videor och informationsblänkare i de sociala medierna. Du kan följa kampanjen med hashtagen #stopsmugglers och #stoptraffickers. Kampanjens webbsida öppnade den 28 juli på fyra språk.

Med kampanjen, som pågår tre månader, vill man samtidigt stödja internationella dagen mot trafficking (FN) den 30 juli samt motsvarande europeiska dag mot människohandel (EU) i slutet av oktober.

Finska Utrikesministeriets kampanjsajt slutar så här:

TV4 Kalla fakta om organiserat tiggeri och annan brottslighet

Det behövs kanske ett tv-program för att väcka sovande politiker och debattörer och att medvetandegöra andra medier som inte vet/tror att en del av tiggeriet i Sverige är organiserat. I så fall var det ju bra att TV4 Kalla fakta gjorde det. Och sände det den 12 maj. Det var lite modigt gjort och trots några lite ängsliga brasklappar om att ”allt tiggeri inte är organiserat” och trots att programmet var gjort ur mycket svensksvenska perspektiv och värderingar (som om det värsta var att rumänerna tycker att romerna luktar…) så var det absolut mycket bättre än ingenting! Det blev ett reportage om hur det kan se ut i den verkliga verkligheten. Den som andra medier gjort mycket för att inte behöva skildra.

Jag är ingen god bedömare av kvalitet och eventuella tekniska brister och förtjänster i ett dokumentärprogram, men reportrarna som jobbat med programmet har gjort ett – ur samhällsperspektiv – viktigt reportage. De har lyft upp grov brottslighet och grymhet mot andra människor samtidigt som andra medier inte har rapporterat särkilt högljutt om det. Många medier verkar ha egna, ogrundade men bestämda, uppfattningar om tiggarna från Rumänien, i vilka kriminalitet och människohandel inte ingår. TV4 Kalla fakta blundade inte.

Att Kalla fakta-reportrarna tog hand om 21-årige handikappade Sorin Marian är på många sätt tveksamt, lite som när en SVT-reporter som var med och gjorde en serie som hette Fosterland, tog med en 15-årig pojke illegalt till Sverige för att han skulle kunna söka asyl här och samtidigt filmade honom. Men ur medmänsklig synvinkel är deras engagemang för den unge mannen som de lär känna och hjälper till 100 % förståeligt. De flesta skulle med största sannolikhet ha gjort likadant om de befann mig öga mot öga med Sorin och kände till hans öde. Det är inte lätt att vara ”objektiv reporter” i alla lägen eftersom även reportrar är människor.

Moderaterna har – åtminstone i Stockholm via tidigare socialborgarrådet Anna König Jerlmyr – gjort en hel del för att få upp de här frågorna på bordet och ut i offentligheten och även hitta lösningar på problemen som det omfattande tiggeriet för med sig. Och Beatrice Ask blev nyligen nästan hånad i en del medier för sitt ”utspel” om organiserat tiggeri/människohandel. Men Ewa Larsson, Miljöpartiet, som nu innehar socialborgarrådsposten i Stockholm (för övrigt den person som använde en otäck härskarteknik mot just Anna König Jerlmyr i TV4 Nyheterna)  tycks anse att rumänska medborgare, som helt sonika kommer till Sverige och antingen tigger i egen regi eller utnyttjas av grymma människohandlare, ska bli ett ansvar för Sverige. Hon säger bland annat på Brännpunkt i Svenska Dagbladet en 15 mars 2015:

Som socialborgarråd är det jag som är ansvarig för de insatser som riktas till de fattiga EU-medborgare som finns i Stockholm. Det är en del av mitt jobb att lyssna på deras historia, på uppsökare från socialförvaltningen och på frivilligorganisationer som stöder och ser till att fler får tak över huvudet

Människohandlarna skrattar nog åt svenskarna, där de sitter med massor av oregistrerade bilar och husvagnar och mänskliga slavar som drar in pengar åt dem (sluta ge!!!) och en syn på Sverige som går ut på att ”anything goes”, vilket det också gör. Dessa typer verkar miljöpartisten av någon outgrundlig anledning tycka att det är synd om och vilja ”ta på sig ansvar för insatser som riktas mot fattiga EU-medborgare som finns i Stockholm”! Trots att det handlar om tvivelaktiga existenser som inte ens är medborgare eller invånare i Sverige utan helt och hållet faller under sitt eget hemlands ansvar.

Kan man förvänta sig någon reaktion – och, ännu viktigare: något agerande! – från svenska myndigheters sida nu? Myndigheterna är folkets förlängda arm, de sitter inte på eget mandat utan på folkets. Och folket har rätt att kräva att ordning upprätthålls och att lagar och regler efterlevs av alla. Myndigheterna, i vilka ingår Polisen, måste se till att tiggeriet upphör och att Rumänien, som tiggarna främst kommer ifrån, tar tillbaka sina egna medborgare och tar ansvar för dem i enlighet med de kriterier som gäller för alla EU-länder. Det är ett absolut krav som EU kan ställa. Uppfylls det inte så måste Rumänien uteslutas ur EU. Och att bedragarna, människoplågarna = slavhandlarna måste dömas för sina brott och sedan skickas att avtjäna sina straff i hemlandet.

”Alla” har vetat om detta länge men medierna har vägrat ta upp det och det var bra att TV4 Kalla fakta slog hål i den ”låtsats-om-ingenting”-mur som omgärdat bland annat medierna! Vem/vilka har det gynnat att alla har tigit hittills? Ingen!

 

© denna blogg.