• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    maj 2020
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Vad innebär egentligen medborgarskap i ett land?

Svaret kan bli lite olika beroende på i vilket land du ställer frågan.

Dagens samhälle logoJag skriver idag i Dagens Samhälle under rubriken Krav för medborgarskap – så gör Finland! om språk- och andra krav som ställs på den som önskar bli medborgare i Republiken Finland. Och ett av de viktigaste kraven är – anser man som en självklarhet – att personen som söker den gemenskap och tillhörighet som man i Finland anser att ett medborgarskap är bevis för, behärskar landets språk. Det går inte att tänka sig att det i landet ska leva medborgare som inte kan läsa och skriva och förstå och agera på finska. Vanligtvis finsk, eftersom det är det överväldigande majoritetsspråket, men samma regler gäller förstås om behärskar landets andra officiella språk som är svenska.

I min text i Dagens Samhälle berättas om språkkraven men också om andra krav som ställs, så som till exempel styrkt identitet och oförvitlighet:

Migrationsverket undersöker till exempel inga andra förutsättningar för att få medborgarskap innan personens identitet är tillförlitligt utredd.

Oförvitlighet är också ett villkor för att medborgarskap ska beviljas. Med oförvitlighet avses att man inte gjort sig skyldig till brott och att inte har meddelats besöksförbud. Bedömningar görs från fall till fall och påverkas bland annat av om man har gjort sig skyldig till upprepade straffbara handlingar.

————————————

Skärp dig SvenssonApropå medborgarskap så kom det år 2002 ut en bok ”Skärp dig, Svensson”, utgiven av Den Nya Välfärden, där man bland annat publicerade Deklarationen om de medborgerliga skyldigheterna så som de formulerats av Patrik Engellau, Dick Erixon, Tove Lifendahl, Lorentz Lyttkens, Peter Olsson och Anders Röttorp. Bokens baksidestext lyder:

Svenska folket anses av den politiska överheten i huvudsak bestå av svaga grupper. Överheten betraktar sig själv som medborgarnas herde och medborgarna som får. De medborgare som till äventyrs inte är får är i stället vargar.

Det finns goda historiska förklaringar till denna uppfattning. Överhetens människosyn är till stor del hämtad från den tidiga industrikapitalismen.

Folkhemmets ädlaste ambition var att göra medborgarna kunniga, kompetenta och förmögna att ta ansvar. Den gamla människosynen är förlegad.

Paradoxalt nog håller politikerna kvar vid den förlegade människosynen. Denna reaktionära hållning, som saknar förankring hos medborgarna, är ett stort problem.

Det är dags att byta uppfattning om medborgarna. Nyhumanismens människosyn är lösningen. Den innebär att varje individ kan ta ett stort ansvar för sig själv och samhället.

Medborgarna får en uppsättning nya skyldigheter. Dessa skyldigheter artikuleras i ”Deklarationen om de medborgerliga skyldigheterna”.

Här är de åtta medborgerliga skyldigheterna som bokens författare formulerat, indelade under fem huvudrubriker:

Du ska ta vara på dig själv

– du ska utveckla dina möjligheter
– du ska bära din egen börda

Du ska ta vara på din nästa

– du ska behandla andra som jämlikar
– du ska göra goda gärningar
– du ska i ord och handling påminna andra om deras medborgerliga skyldigheter

Du ska respektera gemensamma beslut

– du ska följa lagen och även i övrigt uppfylla dina förpliktelser mot staten

Du ska bygga tillit

– du ska vara pålitlig

Du får inte glömma toleransen, förlåtelsen och nåden

– du ska ha överseende med din egen och din nästas ofullkomlighet

Det finns mycket att fundera på kring vad medborgarskap i ett land ska vara. Vilka rättigheter det ska ge och vilka skyldigheter det ska kräva. Man ser annorlunda på medborgarskap i många andra länder än man gör i Sverige. Det kan vara intressant – och det är viktigt – att öppet diskutera och noga fundera över vad ett medborgarskap ska vara – bara ett dokument (pass) eller något mer.

© denna blogg.

Det borde inte behövas, men…

HBTQ boende MIGNuri Kino asylboende för kristna

M boende ensamk flickorKlicka på bilderna för att förstora dem.

 

 

 

 

 

HBTQ-certifierat boende, boende för kristna asylsökande, boende enbart för ensamkommande asylsökande minderåriga flickor – det borde inte behövas i Sverige, men…

 

Många blåögda – en stor andel av politikerna som är ansvariga för landet Sverige och dess folk och många journalister m.fl. – tror i sin naivitet att asylboenden för olika kategorier enligt ovan inte behövs. De har av någon anledning satt på sig skygglappar som de vägrar ta av sig. De väljer att leva i tron att någon sorts ”helig ande” automatiskt sänker sig över varje hitkommande person från Mellanöstern och andra länder som asylsökande kommer från, och att demokrati, jämställdhet och respekt för andras religion automatiskt ingjuts i dem när deras fötter nuddar svensk mark och deras lungor inandas svensk luft. Och att män från – enligt vårt sätt att se – länder med förvriden syn på sexualitet upphör att trakassera kvinnor och att se våldtäkt som en rättighet (vilket många gör, men givetvis inte – brasklapp!!!! – alla). Denna politiska och mediala skygglappstro – eller rädsla för att tala om verkligheten för att man tror att det på något sätt är ”rasistiskt” – är inte bara förödande för landet och oss alla, det är också farligt. Långt farligare än att bli kallad det allt tommare ordet ”rasist”, ett ord som numera används som ett rent allmänt skällsord mot personer som inte tycker lika som man själv; ett ord som i Sverige inte längre används i sin faktiska betydelse.

Sverige är idag det mångkulturella land som så många arbetat hårt för att det ska bli. Det har fört med sig att svenskarna nu måste lära sig att leva på ett helt annat sätt än deras far- och morföräldrar och generationen före dem kämpat för att de ska få leva. För nu gäller helt andra beteenden, mönster, strukturer, människosyn och kulturella uttryck – många av dem sådana som aldrig någonsin tidigare har ansetts vara acceptabla. Jag behöver inte rada upp en massa exempel, de flesta möter det redan i sin vardag och om man inte gör det är det bara att läsa tidningar, lyssna på radio och se på tv så får man varje dag bevis för hur mycket Sverige har förändrats och att den tidigare så livsviktiga gemensamma värdegrunden inte längre existerar.

Därför – för att hitkommande givetvis inte som genom ett under genast anammar den svenska synen på homosexualitet, på kristnas rätt att existera, på öppenhet, yttrandefrihet, tätt och fel, jämställdhet mellan män och kvinnor och kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar och sina egna liv etc – har vi nu mängder av bråk, oenigheten, respektlöshet, konflikter, krav på allehanda religiösa hänsyn och även samma typ av hot och hämnd och våld som är vardag i många av de asylsökandes ursprungsländer.

När det ser ut som det gör och landet inte längre är enat och står på samma grund utan det är – och blir – allt mer splittrat, ja då är det inte konstigt att det finns behov av segregerade boenden enligt ovan. Det är ytterst beklagligt att det är så, och det går helt emot den värdegrund Sverige tidigare har haft, men verkligheten är nu förändrad. När HBTQ-personer, när kristna som flytt IS-terror och annan förföljelse och när asylsökande flickor inte kan vara trygga och säkra på blandade boenden, då måste de skyddas. Det djupt tragiska är, att många har flytt från allt detta i sina hemländer och nu möter de samma hot och våld i landet de flytt till: Sverige.

•  Migrationsverkets HBTQ-certifierade asylboende – Migrationsverket den 17 juni 2015.
•  Nuri Kino om asylboende för kristna – Svenska Dagbladet den 6 februari 2016.
•  Österåker vill bara ta emot ensamkommande flickor – SVT den 16 februari 2016.

© denna blogg.

Alla är inte – och vill inte – vara svenskar, varför är det så svårt att förstå?

VärldsflaggorÅterigen hör man upprörda röster från en massa svenskar som är sympatikränkta, denna gång med alla dem som en sverigedemokrat inte tycker är ”svenskar”. Det är helt osannolikt att hans åsikter ska ges så stor betydelse att det överskuggar en massa andra betydligt viktigare frågor som berör framtiden för alla som bor i landet, svenskar och icke-svenskar.

Det är också något djupt osympatiskt i att svenskar så ofta sympatitycker att alla som bor i Sverige alltid – vare sig de vill det eller inte – ska kallas och ses som ”svenskar”! Det är en nedlåtande och riktigt obehaglig människosyn de uppvisar, en syn som endast den, som ser sig som förmer än alla andra, kan ha. Hur många gånger ska man behöva säga att vi, alla vi som är födda i andra länder, inte ser det som en självklarhet att vi ska kallas ”svenskar”? Vi ser oss ju inte som svenskar,  vi upplever oss inte som svenskar. Vi vill absolut inte påtvingas en ”svenskhet” vi inte själva har valt, så varför ska då svenskarna prompt göra det? Låt oss bestämma själva, vi är inga lägre stående varelser som inte kan tänka och agera utan Storebror Svensk!

Hur många gånger har vi inte hört och läst samer tala om ”svenskarna” och då inte inbegripit sig själva eftersom de ser sig som samer? Inte tror jag att romerna heller upplever sig som ”svenskar” (och gör de det så ska det vara deras val, inte svenskarnas) och jag känner inte en enda finländare som kallar sig ”svensk”. Inte en enda! En del kallar sig sverigefinländare, men att en finländare skulle se sig som ”svensk” är mycket ovanligt.

Men storsvenskarna i DHS – Den Humanitära Stormakten, envisas att pådyvla oss alla som finns inom dess gränser, från all världens hörn, en ”svenskhet” som väldigt många inte alls kan eller vill identifiera sig med. Av massor av inlägg på Facebook och Twitter framgår att godsvenskar är fruktansvärt upprörda över uttalanden av en sverigedemokrat kring nationaliteter. Dessa godsvenskar borde nog stanna upp lite grann och tänka över hur det skulle vara om de flyttade till Spanien och spanjorerna envisades med att etikettera dem som ”spanjorer” mot deras vilja! Eller om de bosatte sig i Thailand och tvingades höra thailändarna kalla dem ”nyanlända” och ”thailändare”. Men sådana tankar har inte slagit godsvenskarna eftersom det enda som är riktigt fint att vara här i världen enligt dem i deras utopiska verklighet, är svensk.

Kära godsvenskar, sluta kränka* alla oss (och vi är många…) som inte vill att ni kallar oss svenskar!

* Ett ord jag inte ofta använder, men som är relevant här
eftersom det är ett av favoritorden bland godsvenskar
när det gäller hur de tolkar att andra (!) känner sig.
© denna blogg.