Om ”allamänskorslikavääärde”. Utom vissas.

Jag är så trött på den felaktiga mening som ständigt trycks ner i halsen på oss alla och främst på dem som inte tycker och tänker exakt så som de högljuddaste och hårdaste mobbarna och påhopparna anser att de ska tänka. Nämligen det som i Sverige, på svenska, har blivit som ett enda ord ; ett enda ord som skrämmer slag på och kuvar allt från lärare till politiker till journalister till anställda i myndigheter och verk och inom Public Service samt på Grand Hotel:

Allamänskorslikavääärde.

Det är så det uttalas (tänk efter själva hur ni brukar höra orden), som ett enda ord eller som en snabb ramsa som ingen ens riktigt förstår meningen med:

Allamänskorslikavääärde.

Står du inte upp för ”allamänskorslikavääärde” (som du inte ens vet vad det innebär och som är en felaktig översättning av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna) så är du per definition en ond människa och får inte vara med bland alla andra som tagit sig rätten att använda den här felaktigt översatta meningen för att i tid och otid slå alla som tänker annorlunda än de själva  i huvudet med. Du måste dessutom oftast ha svensk ”vääärdegrund” för att få ett jobb, det står i jobbannonserna. Om du är svensk alltså, men inte om du har vad som kallas ”utländsk bakgrund” för då går det oftast bra med ditt hemlands värdegrund som står i bjärt kontrast till den som svenskar måste ha.

Nu har till och med traditions- och anrika gamla Grand Hôtel, en av de sista bastionerna som man kunnat lita på som just den traditions- och anrika institution hotellet varit, efter att ha lyssnat på urusla konsultråd och inte förmått tänka själva, gett sig ut på ett halvpolitiskt, obskyrt och fegt gungfly; en ”allamänskorslikavääärde”-galenskap som redan nästan alla andra låtit sig tvingas in i.

Det fina hotellet har alltså gått in i en ”allamänskorslikavääärde” -galenskap som är helt odemokratisk och bär mycket starka likheter med hur det var på Djurfarmen, så som George Orwell beskrev det. För det är ju precis det  Grand Hôtel och så många andra institutioner, organisationer, myndigheter, medier (inkl Public Service) etc gör med sitt ”allamänskorslikavääärde”: säger som den stora Berkshire-grisen Napoleon på Djurfarmen, att

Alla djur är jämlika, men några är jämlikare än andra.

Trist att nu också ett gammalt fint hotell, som inte har något med politik att göra, beter sig så här. De har låtit en klick högljudda dumbommar pressa dem och hota dem i stället för att stå fast, ta bort möjligheten att sänka deras betyg på Facebook och rida ut stormen, fast förankrade i att i en demokrati gäller rätten att hyra lokaler också ett parti som demokratiskt valts in i riksdagen – även om man inte sympatiserar med det. Det fina hotellet har låtit en skränig hop pressa det från att överge sina gamla traditioner trots att det garanterat – och tills häromdagen hållit – att det aldrig någonsin uttalar sig om sina gäster.

Och nu kommer medieutredningen med nya konstigheter i samma anda. Lars Anders Johansson, kulturansvarig och redaktör hos tankesmedjan Timbro skriver:

Medieutredningen föreslår ett nytt mediestöd istället för det nuvarande presstödet. Det nya stödet skall vara villkorat, utifrån att publicisten har ”respekt för alla människors lika värde”. Hur denna respekt och detta värde skall definieras framgår emellertid inte.

Extra oroväckande är att det är branschföreträdare som skall fälla detta i grunden moralfilosofiska avgörande, ty någon officiell, statlig definition av ”alla människors lika värde” finns inte.

Vi kan utgå från att ansvariga utgivarna för Dagens Nyheter, Sveriges Television, Världen Idag, Flamman, Nya Tider, Samtiden, Avpixlat, Proletären, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, ETC och Dagen har olika uppfattningar om vad ”alla människors lika värde” innebär.

Det är oroväckande nog att staten med hjälp av mediestödet vill styra vilka röster som skall komma till tals i offentligheten, det är ännu mer oroande när det sker på detta aningslösa vis. Går regeringen på medieutredarens förslag riskerar vi att få en medieetisk problematik av ohanterliga dimensioner.

Låt filosofer, ideologer och teologer debattera innebörden av ”alla människors lika värde”, men låt inte denna typ av odefinierade begrepp sätta den statliga mediepolitikens ramar.

Min egen spontana reaktion lyder, i all sin enkelhet så här:

Kan inte Sverige bara bli mer som Norge, Danmark och Finland? Normalt, alltså.

Klicka på bilden för att komma till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna på originalspråket varifrån den svenska texten är översatt.

Och till slut måste jag påminna om att det där ordet som ständigt används i Sverige i alla tänkbara och otänkbara sammanhang, det som satts ihop av fyra ord men låter som ett enda långt ”allamänskorslikavääärde”, är felaktigt översatt från engelska: dignity = värdighet, värde = value. I The Universal Declaration of Human Rights står:

 

 

 

Korrekt översättning är:

Alla människor är födda fria och jämlika i värdighet och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av broderskap.

Det är skillnad på ”lika värde” och ”jämlika i värdighet”. Värde och värdighet är två ord med helt olika betydelser. Det är på tiden att den svenska översättningen korrigeras så vi slipper att ständigt höra detta fyraordsord: ”allamänskorslikavääärde” som om det vore gudsord. Det är hög tid överhuvudtaget att rensa bort en massa dumheter och bli mer som ett riktigt och normalt land igen. Såväl i ord som i handling. Lika för alla.

Tillägg

Till finska har artikel 1 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna översatts korrekt från engelska:

 

© denna blogg.

Om mycket av det som framkommer Migrationsverkets rapport ”Effektiviteten i asylprövningen” har miggorna länge berättat

OBS! Lång text. Men inte svårläst…

En del av det som förs fram i Migrationsverkets rapport ”Effektiviteten i asylprövningen” (som förresten hellre borde heta ”Ineffektiviteten i asylprövningen”) skrev miggor om redan för flera år sedan.

En migga: ”Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.” (13 september 2011). Kort utdrag ur texten:

Gå in på vilken asylprövningsenhet som helst, peka på någon av de anställda i mängden och ställ några busenkla frågor. Be någon ange bevisgraderna till namnen, och vad de olika bevisgraderna betyder. Be någon definiera begreppet rättskälla. Be någon förklara hierakiordningen mellan en lagakraftvunnen lag och vad en migrationschef säger för det fall dessa båda skulle strida mot varandra. Be någon skilja på bevisbörda och officialprincip. Be någon av de nyanställda förklara innehållet i det beslut som denne precis har skrivit (eller rättare sagt skrivit av). Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.

En migga: ”Din uppräkning av olika typer av invandring stämmer helt.” (12 februari 2013. Kort utdrag ur texten:

Jag tror att jag har skrivit tidigare att den vanligaste reaktionen hos nyanställda handläggare på Migrationsverket är att de undrar var ”flyktingarna” är. De är inte förberedda på att asylsökande uppger skäl som att de är osams med grannen, de gillar inte mammas nya man, de är arbetslösa, bostadslösa, vill inte göra militärtjänsten osv.

Framförallt är de nyanställda inte alls förberedda på att så många gör det och att så många uppenbart ljuger.

En ny migga: ”Jag arbetar på en enhet där arbetsförhållandena stadigt har gått i en nedåtgående spiral.” (30 juni 2013). Kort utdrag ur texten:

Varje enhet har numera bara en halv styrka ”erfarna” handläggare och beslutsfattare, den andra halvan består av nyanställda från februari 2013. Ledningen har därefter räknat om vårt beting till att motsvara det nya antalet medarbetare, som om de vore fullärda och i full produktion från och med årsskiftet. Var och en kan säkert räkna ut problemen…

En ny migga: ”Vi har slutat att göra juridiskt korrekta prövningar av asylskäl.” (23 september 2013). Kort utdrag ur texten:

Kvalitet var dock något som chefen inte intresserade sig för. Här handlade allt om att  producera, och det snabbt. Vissa kollegor, främst de nyanställda, gick på chefens linje och såg hela tiden mellan fingrarna gällande huruvida den sökande verkligen var över 18 år eller från vilken provins han kom ifrån. Inte nog med det, de nyanställda brukade, för att hamna i god dager hos chefen, även jobba hemifrån, oavlönat på sin fritid.

En migga: ”Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver.” (25 augusti 2015). Kort utdrag ur texten:

Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver. Detta, i kombination med en hög arbetsbelastning och resultatinriktade chefer, gör att det är enklast att ”blunda och bevilja”. Det kan man ju, vid en första anblick tänka att ”det gör ju inget”. Men fel är fel och okunskapen kan leda till att man utvisar personer som inte borde utvisas eller att man beviljar personer som vi absolut inte vill ha i landet.

Den intresserade uppmanas att läsa hela Migrationsverkets rapport för att få en bredare bild och insikt än vad nedan korta utdrag ger:

Rapportörerna om kvaliteten och allmänna frågor prioriteras, inte effektiviteten

Offentlighet och sekretess, förvaltningstjänstemannens roll, förhållningssätt och antikorruption i all ära, men det är i ärendehandläggningen som skon klämmer säger man vid enheterna. Man skulle behöva ”låsa in alla nyanställda en månad på internat!” De behöver två till fyra veckors utbildning bara i våra datasystem för att därefter börja lära sig tänkesättet i myndighetsutövning, modell asylprövning. Introduktionen har alltså blivit splittrad och fragmentarisk och detta har i hög grad påverkat effektiviteten.

Rapportörerna om bemötande, rädslor och Facebook

Betoningen av bemötandefrågor syns idag också på hur arbetet faktiskt bedrivs. Det uppges ha fått alltför stor inverkan på hur utredningarna läggs upp. Vissa handläggare bjuder numera ofta på kaffe och lägger inledande tid på att skapa trivsel istället för att genast gå in i utredningsrummet och i utredningssituationen.

Under samma rubrik som ovan, beskrivs också en, som det verkar, helt förlamande rädsla (se hur många gånger ordet upprepas i nedan korta text ur rapporten!) för det mesta i jobbet, något som är ytterst oroväckande för en statlig myndighet med de uppdrag som migrationsverket har:

Man talar vidare om att vårt verksamhetsområde politiserats och att det finns en ny sorts rädsla som går ut över den effektiva utredningen. Handläggarna är rädda för att kallas islamofober, homofober, främlingsfientliga eller för att åtalsanmälas. De är också alltför rädda för att avbryta, då stör man den fria berättelsen och man är rädda för de offentliga biträdena som idag påstås vara tuffa, i vart fall mot nyanställda.

Rädslan har krupit in på verksamheten på ett nytt sätt. Och det har inte blivit bättre av alla sociala medier. Man är rädd för att hängas ut på Facebook. Många har privata konton/hemsidor som är offentliga och det händer att man får ovälkomna inlägg.

Rapportörerna om besluten

Flera påpekar att de unga medarbetarena inte är lika noggranna med detaljer i språket. De kan typsnitt och disposition men bryr sig inte i lika stor utsträckning om stavfel. Det meddelas beslut med flagranta skrivfel i slutkläm, rubriker och på beslutens framsida. Rena beslutsformulerandet tar enligt uppgift ungefär två av veckans arbetsdagar för beslutsfattarna (25-30 % av arbetstiden).

Rapportörerna om internrevisionens bedömning

Finska Migrationsverket och norska Utlendingsdirektoratet har inte någon särskild formell ordning för HBTQ-ärenden, dessa ärenden sköts av ordinarie enheter. Internrevisionen menar att det inte är alldeles självklart att just HBTQ-skäl är så mycket svårare att ta ställning till eller bedöma än de skäl som annars finns i ett asylärende och att det därför finns anledning att överväga en enklare och mindre tidskrävande ordning vid verket. En sådan förenkling sägs kunna göras successivt och i valda delar. Även barnärenden är ibland onödigt komplicerade. Barnkonsekvensanalyser i positiva beslut framstår t.ex. som något onödigt.

Rapportörerna om personal, många nyanställda

Vid flera enheter i Göteborg och i Boden är inga anställda äldre i tjänsten än 1,5 år, några av dem är likväl faddrar. Personalsituationen har tvingat fram nödlösningar och genvägar som tidigare inte funnits på kartan. När det förr dröjde fyra till sju år innan en handläggare avancerade till beslutsfattare, en tid som bedömdes som nödvändig för att få erforderlig trygghet i yrkesrollen, så sker motsvarande idag på sex månader, eftersom man då anses vara erfaren.  Det är klart att en sådan rekordkarriär inte gagnar kvaliteten i verksamheten, säger man uppgivet från chefshåll. Både handläggarkåren – som sägs ha det svåraste arbetet inom asylprövningen – och beslutsfattarkåren – som har det mer ansvars- och prestigefyllda arbetet – tappar härigenom sammantaget i kvalitet och skicklighet.

Rapportörerna om svårigheten med att vara nyanställd

Vissa utkast till beslut ”bollas” upp till fem gånger mellan en ny handläggare och beslutsfattaren. Inom FVP ser man idag också allt fler brister i utredningarna. Skillnaden uppfattas som betydande och man anar handläggarnas osäkerhet. Nyanställda saknar delvis förmågan att ställa relevanta följdfrågor och de kan inte styra utredningen på ett ändamålsenligt sätt. De har ofta inte förmågan att identifiera problemen och missar viktiga omständigheter. Dessutom har de svårt för att sätta gränser för ärendet och vet inte vad som är ”good enough”. De tror också på det ”hundraprocentiga beslutet”, det alltigenom korrekta beslutet där inget lämnas åt slumpen. De processekonomiska kraven är inte riktigt inarbetade överallt.

Ett problem som ofta framhålls är bristande landkunskap. När handläggaren inte har tillräcklig sådan kunskap blir besluten gärna fel. Vanligtvis upptäcks det och det kan repareras med en kompletterande utredning men denna stjäl tid och kostnader.

Rapportörerna om nya generationer, värderingar och utbildningar

De som numera arbetar med ärendena är för det första ofta åttiotalister, de är både jurister och socionomer eller statsvetare med mänskliga rättigheter som huvudämne.
—————-
De nya gruppernas inträde har medfört förskjutningar i värderingar och arbetssätt.
—————-
Dagens handläggare och ibland beslutfattare är alltså ofta födda på åttiotalet, ja även nittiotalet. Myndigheten har numera de s.k. curling-föräldrarnas barnkullar i rullorna. Vi har med andra ord anställda som vant sig vid att bli skjutsade hit och dit och att få allt de pekar på. Det får väl anses vara den gängse betydelsen av  begreppet. Är det alltså så att detta syns på arbetsplatserna idag? Svaret är ett modifierat ja.
—————-
Ute på enheterna är den nya gruppen kända för att vilja ha snabba förändringar och att karriären ska gå fort, annars tröttnar de. De tycker sig inte få tillräckligt stöd i sitt arbete, utvecklingssamtalen räcker inte till. De känner sig inte sedda och några hävdar att de är slöare. Man ser också allt fler som mår dåligt, det är fler som behöver stödsamtal vid företagshälsovården efter möten med traumatiserade flyktingfamiljer.

Rapportörerna om kan man slippa avvisningsbeslut?

Trots rent ”brutal öppenhet” vid rekryteringen om att handläggarjobbet kommer att innebära att man tvingas avvisa hela familjer under besvärliga förhållanden så finns det handläggare som, den dag situationen uppstår, plötsligt inte längre kan eller vill, empatin går för långt, beslutsångesten blir dem övermäktig. Några få säger sig vägra fatta avvisningsbeslut. Problemen har accentuerats och de kan accentueras ytterligare av att många hittills nästan bara arbetat med positiva beslut.

Om vad rapportörerna fann vid sitt studiebesök på Migrationsverket i Finland berättas bland annat följande:

Vi ska dessutom uppmärksamma de goda exemplen i landet och i vårt grannland Finland som har gjort sig känt för en mycket snabb asylprocess.

Som ett led i granskningen har internrevisionen besökt Finlands asylprövning och noterade där ett markant fokus på effektiviteten. Mål uttrycks som krav, enheter är resultatenheter, service och tillgänglighet är nedtonade, för att inte säga minimerade, och besluten är förenklade och korta, hälften så långa som hos oss.

Svenska avslagsbeslut är dubbelt så långa som de finska. PUT-beslut är 4-5 gånger så långa och reciten likaså.

De fem texterna som publicerats här mellan september 2011 och augusti 2015 borde ha tagits på allvar redan under de fem år som gått. I stället har nedåtspiralen fått fortsätta. Den genomgång av läget som Erik Stenström och Mathilde Skovdal vid Migrationsverkets internrevison presenterat, bekräftar att miggornas rapporter genom åren varit korrekta. De har kunnat läsas här av vem som helst, också av riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar och – inte minst – journalister.

Migrationsverkets ledning, regeringen och riksdagen bör ta till sig vartenda ord som står i rapporten Effektiviteten i asylprövningen och djupt tacka de två rapportörerna som visat hur illa ställt det är med ”effektiviteten” och påvisat de stora problem som sedan många år berättats om av miggor med kunskap och erfarenhet: att nyanställningarna av en mängd yngre personer varit förödande för hela asylsystemet och för Sverige som land lika väl som för enskilda asylsökande.

Här kan texter läsas om främst asylhanteringen (men också en del annat) i Finland. Det är texter sedan slutet av sommaren 2015 (då ett mycket stort antal migranter tog sig in i EU) och framåt.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till det här inlägget.

Finland. Delvis annan syn än i Sverige på en dom i Europadomstolen gällande irakisk familj.

Klicka på textrutan för att koman till artikeln på MTV Uutisets sajt (på finska).

Migrationsverket: Människorättsdomstolens dom förändrar inte Finlands Irak-strategi

Domen i den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna – Europadomstolen – förändrar inte Migrationsverkets (i Finland, min anm.) Irak-strategi utan befäster den snarare, säger Hanna Helinko, direktör för Migrationsverkets enhet för juridisk service och landinformation.

Domstolen avvisar Sveriges beslut att utvisa en irakisk familj och ansåg att en utvisning av familjen, som förföljts av al Qaida, skulle strida mot artikel 3 i Europakonventionen (som formellt heter ”Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna”) där det talas om förbud mot tortyr.

Enligt Hanna Helinko konstaterades också i domen att graden av våld i Irak inte utgör en sådan risk att en utvisning skulle förorsaka en risk för en sådan behandling som avses i artikel 3.

I Sverige ser man annorlunda på beslutet, bland annat i Sveriges Radio som rapporterar under rubriken Sverige förlorade mål i Europadomstolen – irakisk familj får stanna. I Sverige tror man dessutom att ett utslag i Europadomstolen gäller som vore det svensk lag. Det gör man inte i Finland och som framgår av uttalandet från det finska Migrationsverket så skulle domen inte tolkas på samma sätt i Finland som i Sverige.

Finska Migrationsverket lägger ut nedanstående utdrag ur domen och konstaterar:

Europadomstolens beslut: Det allmänna säkerhetsläget i Bagdad City och Irak  hindrade inte utvisningen av de asylsökande.

Här kan man läsa hela Europadomstolens dom.

 

Finland. ”Att falla offer för människohandel är inte en automatisk grund för att beviljas asyl eller annat internationellt skydd i Finland.”

Migrationsverket informerar med anledning av oklarheter och många frågor hos allmänheten kring asyllagstiftningen, denna gång specifikt kring offer för människohandel:

Avvisningsbeslut grundar sig på lag, lagstiftarens vilja och domstolarnas rättspraxis
Avvisningen  av nigerianska kvinnor som fallit offer för människohandel till Italien och till hemlandet Nigeria har rört upp känslor i massmedia. Det är förståeligt att de avvisade människornas öde väcker känslor.

Migrationsverkets beslutspraxis grundar sig på gällande utlänningslag och den rättspraxis som fastställts av förvaltningsdomstolarna.

Människohandel är ett allvarligt brott, men att falla offer för människohandel är inte en automatisk grund för att beviljas asyl eller annat internationellt skydd i Finland. Skydd kan beviljas om hotet kvarstår och offret inte kan få skydd av myndigheterna i sitt hemland.

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt en sådan rättspraxis, att de nigerianska kvinnorna inte kan få internationellt skydd enbart på grund av att de fallit offer för människohandel, eftersom de enligt landinformationen kan söka sin tillflykt hos myndigheterna i hemlandet för att inte falla offer igen.

Lagstiftaren har satt ribban för sårbarhet högt
Offer för människohandel som saknar grund för att få internationellt skydd kan däremot beviljas uppehållstillstånd på någon annan grund. Då ska personen vara i en sårbar ställning eller det ska vara nödvändigt att personen vistas i Finland eftersom brottet utreds här.

I massmedia har man kritiserat att Migrationsverket har satt ribban för högt när man bedömer huruvida en person är i en sårbar eller särskilt utsatt ställning. Vår snäva tolkning grundar sig direkt på regeringens proposition, dvs. på lagstiftarens vilja och på den rättspraxis som domstolarna fastställt som lagenlig.

Att en person till exempel har problem med hälsan eller är ensamförsörjare av små barn räcker inte ensamt till för att personen ska få uppehållstillstånd som offer för människohandel på grund av en särskilt utsatt ställning. Dessutom krävs det att myndigheterna i hemlandet inte vill eller kan skydda offret till exempel från det hot kriminella organisationer utgör.

Dublinförordningen är bindande för EU-länderna
Bedömningen att avvisa ett offer för människohandel till Nigeria och Italien sker enligt olika principer, eftersom Italien är ett EU-land och bundet att följa Dublinförordningen som slår fast att en ansökan om asyl endast behandlas i en medlemsstat. Utgångspunkten är att Finland ska kunna lita på en medlemsstat som förbundit sig att följa avtal om mänskliga rättigheter och människohandel.

Dublinförordningen är en hörnsten i EU:s lagstiftning om internationellt skydd. Finland har förbundit sig att följa Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Enligt regeringens proposition får konventionen dock inte stå i vägen för Dublinförordningen.

Migrationsverket har inga befogenheter att ändra tolkningen av Dublinförordningen i fråga om ett enskilt land. Ändringar i tillämpningen av förordningen i fråga om enskilda medlemsstater sker efter avgörande i domstol.

Finland har inte rätt att följa upp personer som skickats tillbaka
Migrationsverket har kritiserats för att vi inte vet vad som händer med de offer för människohandel som vi avvisar. Det är skäl att komma ihåg att ingen finländsk myndighet har någon stadgad skyldighet, för att inte tala om någon rätt, att följa upp en annan stats medborgare utomlands. Om så vore fallet skulle detta kränka individens rättsskydd.

En bloggläsare: ”Vad bra att du tar upp det där med Amnesty Internationals tokigheter!”

En bloggläsare skriver med anledning av inlägget Varför ska Amnesty bygga upp ”en parallell verksamhet” och processa mot Sverige som följer EUs bestämmelser?:

Vad bra att du tar upp det där med Amnesty Internationals tokigheter! Själv reagerade jag på samma sätt. Man undrar om inte AI har viktigare saker att koncentrera sig på än dubbelkolla att lagar följs?

Själv startade jag en av AI:s första grupper i Finland en gång i tiden. Jag satt i den nationella styrelsen. Då, när man koncentrerade sig på samvetsfångar, tortyr och dödsstraff; begränsade sig och ännu inte hade utvidgat sig till att också lägga sig i alla övriga frågor om mänskliga rättigheter – som om inte Human Rights Watch redan fanns! – och därtill även feminismen. Nu har man också gett upp regeln om att aldrig ta upp frågor som har med det egna landet att göra, man håller inte längre organisationen fri från landets politik. Tyvärr har AI, som en gång var så nära mitt hjärta, blivit något för mig främmande och jag har för länge sedan lämnat organisationen

Ibland undrar jag om det längre finns någonting som inte till sist blir perverterat av allehanda snyltare och karriärister på det som betraktas som gott?

Nu är jag sedan länge bara med i GAPF – den viktigaste föreningen i Sverige idag, enligt mig.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till originalet.

Finland. Presidenten i sitt nyårstal: ”Invandring kan aldrig betyda att våra centrala värderingar, demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter, ifrågasätts.”

Republiken Finlands president, Sauli Niinistö, har hållit sitt nyårstal till medborgarna. Ur det citeras och kommenteras här en del.

Migrationen överraskade Europa trots att vi redan i åratal hade kunnat följa den väldiga strömmen av människor som tagit sig över Medelhavet. Flyktingskapets karaktär har också förändrats: man lämnar också andra platser än sådana där nödsituation råder. Flyktingskap och folkvandring går nu hand i hand med riktning mot Europa.

I Finland har vi mött sådant som vi aldrig upplevt förr. Under ett halvt år har över 30.000 flyktingar kommit hit och flyktingströmmen bara fortsätter. En del flyr undan nöd, andra söker något bättre; båda motiven är naturliga och mänskliga. Bakom migrationen finns också utnyttjande, till och med som maktpolitiskt redskap.

Kommentar: I Finland har man inte bara förstått utan talar också öppet om det som man mer eller mindre vägrat göra i Sverige, åtminstone i de offentliga och mediala sfärerna, nämligen:

att det inte enbart är personer i behov av skydd som tar sig till Europa utan en hel del som söker ett bättre liv.

Alla flyr således inte från krig och förföljelse, som till exempel Sveriges statsminister åtminstone fram till november ihärdigt påstått varje gång han talat om asylinströmningen.

Presidenten sade vidare:

En oändlig mängd människor vill komma från olika håll i världen, men vår förmåga att ta hand om dem är begränsad.

Kommentar: Som vanligt är man i Finland rak och realistisk och baserar uttalanden på fakta och inte på naiva (!) och blåögda förhoppningar eller önsketänkande. Vidare i talet:

Jag tror att Sveriges statsminister Löfven sade det väsentliga när han beskrev det som att ”vi har varit naiva”. Sverige har också, på samma sätt som många andra länder, stramat åt sin invandringspolitik. Jag har uppfattat Finlands regerings lösningar så, att vi vill trygga resurserna för att kunna hjälpa dem som lider den största nöden. Då räcker hjälpen endast för dem som kommer för att de är jagade.

Kommentar: Varför presidenten nämner Löfven och hans och Sveriges ”naivitet” (vägran att se verkligheten, skulle jag säga) är lite svårt att förstå, särskilt som Finland verkligen inte varit ”naiva” och därför inte passar in under ”vi har varit naiva”. Men sedan påpekar han att Sverige också nu stramat åt på asylinvandringsområdet.

Det viktigaste i stycket är dock att presidenten mycket tydligt anger att Finland kommer att vara noga med att se till att hjälpen endast ges dem som har asyl- och/eller skyddsskäl.

Han talar sedan om att det är ett grovt brott att kasta bensinbomber, att det faktiskt rubriceras som mordbrand:

Ett grovt brott. På samma sätt som förföljelse av flyktingar eller hetsande till hat är det. För mycket sådant har skett.

Inte heller har alla som kommer goda avsikter. Vissa har terroristbakgrund och andra gör annat illa. Ett fåtal personers bakgrund och gärningar skapar ogrundad misstro mot alla invandrare.

Kommentar: Återigen befriande rakhet och tydlighet. Inget hymlande, inget ”tycka synd om” som gör att någon kan få för sig att det är okej att den ena eller andra gruppen människor i Finland behandlas annorlunda/olika. Bra också att han påpekar att ”ett fåtal personers bakgrund och gärningar skapar ogrundad misstro mot alla invandrare”, vilket borde vara så självklart att det inte behövde påpekas, men tyvärr inte är det.

Följande, som sägs i talet, är också mycket viktigt i en demokrati. Det heter ”kunskap är makt” och ett folk som vet vad som pågår kan känna tillit till sina företrädare inom politiken och myndigheterna och därmed känna trygghet. Att, som är det vanliga i Sverige, dölja vilka det är som har begått olika brott är förödande och skapar bara rykten, misstänksamhet och motsättningar mellan människor. Alltså:

Oberoende av om en förbrytare är infödd finländare eller invandrare så måste myndigheterna öppet berätta om vad som har hänt och om följderna. Det dämpar känslosvallet och klipper vingarna av de värsta ryktena.

Och så det som nog är bland det allra viktigaste och som det är mycket, mycket bra att presidenten så självklart framhåller:

Invandring kan aldrig betyda att våra centrala värderingar, demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter, ifrågasätts.

Kommentar: Den inställningen finns ju knappt alls i Sverige; här förväntas folket att, på många områden, anpassa sig till dem som kommer hit i stället för tvärtom. Inte undra på att folk blir förbannade, knyter nävarna i byxfickorna och blir hatiska, när de inte har politiska företrädare som står upp för dem och deras seder och traditioner. Och så undrar de ”naiva” varför så många går över till att stödja det enda parti de tror är inne på den linje som är självklar inte bara i Finland utan också i varje annat land på jorden! När ska den ”naiviteten” upphöra?

Hela talet, som också tar upp att Finland bedriver en aktiv stabilitetspolitik och utövar ett tätare militärt samarbete med Sverige samt nämner Rysslands oacceptabla handlingar på Krim och i Ukraina etc, kan läsas här.

© kommentarerna på denna blogg.

 

 

 

 

En migga apropå Finlands sätt att korta handläggningstiden

En migga skriver så här, efter att ha läst inlägget Finland. Så här ska asylköerna kortas.

Apropå Finlands sätt att korta handläggningstiden så kan meddelas att vi på Migrationsverket här i Sverige gör precis tvärtom!

Vi frågar så lite som möjligt och absolut ingenting om asylskäl när personen registreras. På så sätt spar vi 5-10 minuter av den registrerande personalens tid. Det innebär att när personen kommer till sin intervju hos en handläggare efter cirka sju månader så möts hen av en handläggare som antagligen är relativt nyanställd och inte haft en chans att förbereda sig inför intervjun.

Ingen människa kan ju ha kunskaper om alla förhållanden som råder i andra länder. Handläggaren kommer då antagligen att behöva kalla in den asylsökande en gång till för att däremellan hinna kolla upp de uppgifter som lämnats och läsa på om det saken gäller.

Gissningsvis kommer cheferna att vilja minimera antalet kompletterande intervjuer av kostnadsskäl. Besluten kommer således att fattas på bristfälligt material. Resultatet blir lång väntan, höga kostnader och icke rättssäkra utredningar och beslut. Ändå anser vi oss vara bäst på det här med mänskliga rättigheter……

© denna blogg.

Finland. President Niinistö: ”Någonstans går gränsen för hur många flyktingar vi kan ta emot”.

Klicka på länken för att komma till Yles text och videoklipp (på finska).

President Niinistö: ”Någonstans går gränsen för hur många flyktingar vi kan ta emot”.

President Sauli Niinistö uppskattar i programmet Ykkösaamu (MorgonEttan) den 17 oktober att flyktingströmmen kommer att öka under de närmaste åren. Det är viktigt, anser han, att integrationen av de asylsökande lyckas.

– Nu har diskussionen tagit en bra riktning eftersom vi talar om hur människor ska integreras i Finland.

Presidenten betonar vikten av att finländska värden och värderingar ska respekteras av dem som kommer till landet, när han tillfrågas om de konflikter som uppstått mellan majoritetsbefolkningen och de asylsökande.

– Jag använder det lite slitna och ofta utskällda begreppet ”maassa maan tavalla” (ungefär: ”I landet på landets sätt”). Det betyder att man ska hedra demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter på det sätt vi i Finland lärt oss hedra dessa delar. Utanför det finns ändå mycket utrymme för människor att verka mångkulturellt.

President Niinistö säger att ”någonstans går gränsen för hur många flyktingar Finland kan ta emot. Man måste bland annat ta den stora arbetslösheten i Finland i beaktande.

© Översättning Merit Wager.