• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2018
    M T O T F L S
    « Sep    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Finland. ”Överenskommelsen med Afghanistan ingicks i oktober. Återsändandet har redan påbörjats.”

p4-goteborg-afghanistan-rostar-nej-30-11-2016Klicka på textrutan för att komma till inslaget.

Afghanistans parlament verkar inte ha godkänt överenskommelsen mellan Sverige och Afghanistan om att återta sina egna medborgare   (vilket inte ens borde behövas eftersom varje land har en absolut skyldighet att ta emot sina egna medborgare) som har fått avslag på sina asylansökningar och som inte har rätt att vistas i Sverige, trots undertecknat Memorandum of Understandment (MoU) och trots att Sverige i detta Memorandum nästan tvingats slå knut på sig självt för att få till det. Exempel ur texten:

mou-text-1

mou-text-2

mou-text-3

I artikel 17 i det här dokumentet sägs:

mou-text-4

Här sägs alltså, som jag tolkar det, i klartext att:

Detta MoU gäller från det att det har undertecknats av parterna. Detta MoU ska vara giltigt under en period av två år från det att det börjar gälla.

Ingenting om att det ska godkännas av landets parlament… Och till slut:

mou-text-5

Med anledning av att Afghanistan nu inte verkar ha accepterar det ingångna avtalet med Sverige har jag frågat ansvarig förhandlare i Finland, inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg, om möjligen Finland också råkat ut för samma sak. Men så är inte fallet. Hon svarar:

paivi-nerg-afganistansopimuksesta-30-11-2016

Översatt till svenska:

Överenskommelsen med Afghanistan ingicks i oktober. Återsändandet har redan påbörjats. Den (överenskommelsen, min anm.) gäller.

Här kan man läsa MoU på engelska, undertecknat av en representant för Sverige och en representant för Afghanistan den 5 oktober 2016, som nu alltså förkastats av Afghanistans parlament. Här finns den översatt till svenska.
OBS! © denna blogg. Citera gärna men länka till detta inlägg.

Kommentarer till en debattartikel i Expressen med rubriken ”Vi har ansvar för barn som kommer hit”.

vi-har-ansvar-for-barn-expressen-26-10-2016Klicka på textrutan för att komma till artikeln.

Vi har ansvar för barn som kommer hit.

Den här texten är i märkligaste laget. Jag kommenterar den just för att den är bland det konstigaste jag läst på länge. Jag tror säkert att skribenten har goda intentioner men måste ändå starkt ifrågasätta dels hur han tänkte när han skrev detta och varför han inte kontrollerade med någon som är kunnig på området innan han skickade in sin text till Expressen; dels hur det kommer sig att Expressen publicerar en text som – ursäkta uttrycket – varken har huvud eller fötter.

Varför skulle ”vi” – och exakt vilka ”vi” är det som menas: Sverige som stat eller varje svensk eller vem/vilka? – ha ansvar för afghanska barn och ”barn”? Det är deras föräldrar och familj och släktingar och det land de är medborgare i som har ansvar för dem, precis som vi har ansvar för våra barn och inte anser att folk i andra länder ska ta ansvar för dem. Den här mannen har tänkt lite snurrigt, tycker jag. Minst sagt. Milt sagt.

Dessutom visar texten på okunskap och innehåller rena gissningar om vad som ”förmodligen” kommer att hända:

Skulle dessa barn tvångsutvisas till Afghanistan skulle de förmodligen torteras, fängslas och i många fall dödas.

Vad skulle vara anledningen att alla unga män som återvänder ”förmodligen” skulle torteras, fängslas och i många fall dödas? Var har skribenten fått det ifrån?

Vi har ärvt ansvaret för deras blod. För deras framtid och för deras säkerhet. Vår rätt är nu deras rätt.

Men snälla nån: ”för deras blod”? Lite sans och måtta får det väl ändå vara.

Någonstans i världen finns nu tusentals mammor och pappor som hoppas på att vi ska ta hand om deras barn.

svea-rikes-lagHär förespråkas alltså en helt ny världsordning: att man i länder långt borta från människors hemländer ska ta hand om andra människors ungdomar. Skribenten har inte alls förstått – eller brytt sig om att försöka förstå – asyllagstiftningen. Att utlänningslagen inte uttrycker något om att ”vi” ska ”ta hand om tusentals mammors och pappors barn” utan stadgar att de som har asyl- eller skyddsskäl enligt lag ska beviljas uppehållstillstånd temporärt eller permanent just för att de har asyl- eller skyddsskäl. Oavsett ålder. Oavsett hur de kom hit. Oavsett mammor och pappor. Om skälen som anges i lagen uppfylls.

Tänk att behöva skicka i väg sina barn på en livsfarlig resa för att kunna ge dem en framtid.

Se ovan. Att ”ge dem en framtid” är inte ett skäl för att beviljas uppehållstillstånd, försörjning, bostad, utbildning, vård etc i Sverige. Hur humanitär den svenska stormakten än är. Vill man att det ska vara ett skäl för invandring så måste utlänningslagen ändras och Sverige överge den reglerade invandringen.

 Vi måste våga belysa hur tveksamma metoder för åldersbestämmelser direkt motarbetar barnkonventionen.

För det första så är metoderna för åldersbedömning(inte ”åldersbestämmelse” eftersom åldern inte går att ”bestämma”, bara bedöma) knappast ”tveksamma”. De är däremot inte exakta, vilket också tas hänsyn till i alla andra EU-länder där de tillämpas. Att inte använda åldersbedömning är fel både mot dem som faktiskt är minderåriga som tvingas bo och gå i skola med betydligt äldre män som spelar ”barn”; dels lagstridigt eftersom olika lagar och regler gäller för personer som är omyndiga respektive myndiga. Och det har absolut ingenting med barnkonventionen att göra.

Den här pekorala texten slutar på följande sätt:

Jag har också fyllt 18 år en gång. Jag blev ingen man över en natt. Jag var fortfarande ett barn. Vilsen, osäker och helt beroende av de som höll min hand.

Jaha. Och vad har det med asylinvandring att göra? Dessutom: det är nu en gång för alla så att enligt svensk lag går den juridiska gränsen mellan vem som är minderårig och omyndig och vem som är vuxen och myndig vid 18 år. Att man känner sig vilsen och vill hålla någon i handen har ingenting med det att göra. Så kan man känna även om man är 100 år gammal.

Det är svårt att förstå varför en sådan här artikel skrivs men kanske ännu svårare att förstå varför den publiceras. Som sagt i början är det inte svårt att förstå att skribenten har goda intentioner, men han borde ha skaffat sig mycket mer kunskap innan han skrev. Och Expressen borde också ha krävt det, innan de publicerade texten.

© denna blogg.

Finland. Den 180 dagar långa gränsöverenskommelsen mellan Finland och Ryssland upphörde på torsdagen (den 6 oktober).

karkotuksia-venajalta-hs-7-10-2016Klicka på textrutan för att komma till Helsingin Sanomats artikel (på finska).

Utvisningar från Ryssland, afghanska barn på barnhem i Murmansk – så påverkade gränsöverenskommelsen mellan Finland och Ryssland som upphörde på torsdagen 

Många som försökte ta sig till Finland greps och utvisades senare från Ryssland. En av dem var Kassim Sidiyankay, som i juni flögs tillbaka till Sierra Leone.

Den 180 dagar långa gränsöverenskommelsen mellan Finland och Ryssland upphörde på torsdagen (den 6 oktober). På fredagen fick även andra än finska, ryska och vitryska medborgare komma över gränsen. Om de har alla handlingar som krävs för att ha rätt att komma in i landet, tillägger finska myndigheter.

Gränsöverenskommelsen började gälla i april efter att Ryssland började släppa människor utan Schengenviseringar och andra resehandlingar in i Finland via de norra gränsövergångarna.

Ryssland stoppade personer som försökte ta sig till Finland redan i mars. En av dem var Kassim Sidiyankay från västafrikanska Sierra Leone. I mars huttrade han i iskylan i Kantalahti i Ryssland, efter att ryska gränsbevakare hade skickat tillbaka honom från gränsen. Han säger på telefon från Freetown, dit Ryssland återsände honom i juni:

”Jag är mycket missnöjd med hur det gick för mig. Jag skulle vilja återvända till Ryssland. Eller komma till Finland.”

Sidiyankay och hans kamrater återsändes från den finsk-ryska gränsen till den nordliga småstaden Kantalahti i mars, sedan president Vladimir Putin hade sagt åt säkerhetstjänsten FSB att bevaka migrantströmmarna. Efter det beordrade ryska myndigheter dem som var kvar i norr att med det snaraste lämna området och Sidiyankay tog sig till S:t Petersburg med tåg. Han greps direkt på stationen och fördes bort för att vänta på att deporteras. Han var en av dem som försökte ta sig till Finland trots att han hade visum till Ryssland i sitt pass. Enligt honom själv deporterades han för att hans visum hade gått ut.

Ur finländsk synpunkt är det av intresse att se om samma sak kan upprepas om man så beslutar i Kreml?

”Om människor känner att de kan begagna sig av en sådan möjlighet så kommer de att göra det”, tror Svetlana Gannuškina på telefon. Hon är sedan länge medborgaraktivist och leder organisationen Grażdanskoje sodeistvije som försvarar flyktingars och migranters ställning i Ryssland. Rysslands invandringspolitik är inte längre bara tuff, den är grym. Lagar efterlevs inte. Och vi kan inte hjälpa dem som behöver det.”

Hon tror dock inte att antalet som skulle komma skulle växa sig alltför stort, kanske 10.000 – 20.000 människor. Om EU-länderna försöker göra sig allt mindre attraktiva som mål för dessa människor, vinner Ryssland den här leken lätt. Hittills har Ryssland beviljat två syrier asyl och tillfälligt skydd har getts åt ett tusental syrier. I Ryssland finns, enligt Gannuškina, omkring 5.000 – 7.000 syrier som behöver skydd. Hon efterlyser ansvarsfördelning mellan länderna – också Finland – och ser att hon skäms över att Ryssland inte tar sin del av ansvaret:

”Ryssland släpper inte så lätt in folk. De västliga gränserna är mycket väl skyddade.”

I Murmansk var myndigheterna flera vårvintern bekymrade över att Ryssland höll på att bli en genomfartsled. Det var en av förklaringarna till att 26 afghaner greps i Kantalahti. De hade gått över den inte särskilt väl bevakade gränsen mellan Kazakstan och Ryssland och ver på väg mot Finland. Ryssland ville statuera ett varnande exempel. Efter gränsoperationen i norr finns det fortfarande kvar minst tio afghanska barn.

venaja-teki-suomeen-pyrkivista-afgaaniperheista-hs-8-3-2016

Läs om det på Helsingin Sanomats sajt (endast på finska). Rubriken är:

Ryssland gjorde ett varnande exempel av afghanska familjer – HS träffade barnen som placerats i Murmansk

”De diskrimineras inte och de får ha kontakt med sina föräldrar per telefon. Det har också ordnats möjlighet för dem att ha kontakt via video”, berättar staden Murmansks barnombudsman Boris Kogan.

Barnen har inte träffat sina föräldrar, som väntar på sina domar för illegal gränsöverträdelse, på ett halvår.

Inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg konstaterar att Finland utgår från att man genom det finländska och det ryska informationsutbytet och samarbetet fått den kriminalitet som haft samband med illegal invandring under kontroll.

© Översättning Merit Wager

Några tidigare texter i ämnet:

•  Finland. Förvånad taxichaufför i Ivalo: 400 syrier ville ha skjuts från Finland till Murmansk. – 10 november 2015. Ur texten:
Taxiföretagaren Jari Similä fick för någon vecka sedan en ovanlig förfrågan från ett antal asylsökande  i Finland. Han har ett giltigt visum till Ryssland och kör ofta passagerare från Finland till bland annat Murmansk. Uppenbarligen hade ryktet om detta nått asylsökandes öron, för de tog kontakt med Similä och föreslog att han skulle börja köra folk till Ryssland. De presenterade sig för Similä som syrier.
•  Människoströmmen från Ryssland till Norge är för välorganiserad för att kunna ske utan välsignelse från högsta ledningen i Kreml. – 11 november 2015. Ur texten:
Allt tal om människor som flyr undan krig och lidande kan man glömma helt när man tar del av vad Ilta-Sanomat såg i staden Nikkeli i Ryssland, i närheten av den norska gränsen.
Till vad som blivit centrum för organiseringen av den så kallade ”flyktingströmmen”, hotellet Servenoje Sijanie, kom under ett dygn människor av många olika nationaliteter men inte en enda syrier. De flesta människor som rör sig här med sina familjer berättade att de kommit till Ryssland för länge sedan från Afghanistan. Men dessutom fanns där också grupper av män från Egypten, Nigeria, Gambia, Nepal, Pakistan, Indien och Sri Lanka.
•  Finland. Lapplands gränsfullmäktige har beslutat att inte längre tillåta att man cyklar över gränsen från Ryssland till Finland. – 28 december 2015. Ur texten:
Flyktingar har hittills kunnat ta sig över gränsen från Ryssland på cykel, eftersom cyklar har räknats som fordon.
Hundratals, eller kanske till och med tusentals asylsökande befaras nu ha fastnat i kölden i Murmansk på grund av de nya striktare gränsreglerna.
•  Finland. Utrikesminister Timo Soini: ”Vi har fått den uppfattningen av det som sagts att någon organiserar och styr det här på den ryska sidan säkert stämmer.” – 24 januari 2016. Ur texten:
Ryssen hade huva på sig och verkade som att han inte ville bli fotograferad. De här bilarna hade stoppats vid bommarna, andra bilar släpptes förbi. En rysk gränsvakt som Nukari talat med berättade hur myndigheterna beslutar om vilka asylsökande som ska släppas iväg till Finland:
– Trafiken styrs från Rantalahti kommunalhus. Den ryska säkerhetstjänsten, kommunstyrelsen i Rantalahti och den lokala polisen övervakar tillsammans den här trafiken och beslutar i vilken ordning resorna ska ske, vem som får åka först. Där finns just nu några sjuka och barnfamiljer som prioriteras.
•  Finland. ”Jag kommer för att få ett bra liv”, ler marockanen Elkinani Elmehdi, 24, som har flugit från Casablanca till Moskva på turistvisum för en månad sedan. – 27 januari 2016. Ur texten:
Finland släpper fram två, tre bilar med människor som vill söka asyl till gränsen per dag. Därefter sänker Finland gränsbommen. Ett sällskap med fem marockaner och en syrier körde fram till gränsstationen i Salla i en gammal Volga. Marockanen Elkinani Elmehdi, 24, kom till Ryssland som turist och vill söka ett bättre liv i Finland än i Marocko.
•  Finland. ”Den ene har haft en hög position inom Afghanistans säkerhetstjänst och den andre har haft en post inom överåklagarämbetet.” – 25 februari 2016. Ur texten:
Enligt nyhetsbyrån Regnum riskerar nu de vuxna i en grupp om 26 afghaner fängelse i upp till 1,5 år i Ryssland. Den ryska nyhetsbyrån FlashNord berättade idag att den ryska säkerhetstjänsten FSB i staden Kandalaksha i Murmansk-området gripit asylsökande som försökt ta sig till Finland.
OBS! Det är dessa 26 afghaner som det talas om också i HS-artikeln ovan, från den 7 oktober 2016.
•  Finland. ”Han sa också till reportern att EU-medborgare själva kan börja emigrera på grund av flyktingkrisen och det försvagade socioekonomiska läget.” – 27 februari 2016. Ur texten:
Putin anmärkte att flyktingkrisen började långt innan Ryssland påbörjade sin militära operation mot terrorismen i Syrien. Ryssland har i västsammanhang misstänkts för att utnyttja flyktingsituationen för att utöva påtryckningar på EU. Putin framhöll också att en stor andel av de flyktingar som fastnat vid gränsen mellan Grekland och Makedonien är från Afghanistan.
– På vilket sätt har det något samband med Rysslands aktioner i Syrien? Det har inget överhuvudtaget att göra med dem, sa Putin.

Finländska medier serie grön

Finland. ”Att falla offer för människohandel är inte en automatisk grund för att beviljas asyl eller annat internationellt skydd i Finland.”

migri ny logoMigrationsverket informerar med anledning av oklarheter och många frågor hos allmänheten kring asyllagstiftningen, denna gång specifikt kring offer för människohandel:

Avvisningsbeslut grundar sig på lag, lagstiftarens vilja och domstolarnas rättspraxis
Avvisningen  av nigerianska kvinnor som fallit offer för människohandel till Italien och till hemlandet Nigeria har rört upp känslor i massmedia. Det är förståeligt att de avvisade människornas öde väcker känslor.

Migrationsverkets beslutspraxis grundar sig på gällande utlänningslag och den rättspraxis som fastställts av förvaltningsdomstolarna.

Människohandel är ett allvarligt brott, men att falla offer för människohandel är inte en automatisk grund för att beviljas asyl eller annat internationellt skydd i Finland. Skydd kan beviljas om hotet kvarstår och offret inte kan få skydd av myndigheterna i sitt hemland.

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt en sådan rättspraxis, att de nigerianska kvinnorna inte kan få internationellt skydd enbart på grund av att de fallit offer för människohandel, eftersom de enligt landinformationen kan söka sin tillflykt hos myndigheterna i hemlandet för att inte falla offer igen.

Lagstiftaren har satt ribban för sårbarhet högt
Offer för människohandel som saknar grund för att få internationellt skydd kan däremot beviljas uppehållstillstånd på någon annan grund. Då ska personen vara i en sårbar ställning eller det ska vara nödvändigt att personen vistas i Finland eftersom brottet utreds här.

I massmedia har man kritiserat att Migrationsverket har satt ribban för högt när man bedömer huruvida en person är i en sårbar eller särskilt utsatt ställning. Vår snäva tolkning grundar sig direkt på regeringens proposition, dvs. på lagstiftarens vilja och på den rättspraxis som domstolarna fastställt som lagenlig.

Att en person till exempel har problem med hälsan eller är ensamförsörjare av små barn räcker inte ensamt till för att personen ska få uppehållstillstånd som offer för människohandel på grund av en särskilt utsatt ställning. Dessutom krävs det att myndigheterna i hemlandet inte vill eller kan skydda offret till exempel från det hot kriminella organisationer utgör.

Dublinförordningen är bindande för EU-länderna
Bedömningen att avvisa ett offer för människohandel till Nigeria och Italien sker enligt olika principer, eftersom Italien är ett EU-land och bundet att följa Dublinförordningen som slår fast att en ansökan om asyl endast behandlas i en medlemsstat. Utgångspunkten är att Finland ska kunna lita på en medlemsstat som förbundit sig att följa avtal om mänskliga rättigheter och människohandel.

Dublinförordningen är en hörnsten i EU:s lagstiftning om internationellt skydd. Finland har förbundit sig att följa Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Enligt regeringens proposition får konventionen dock inte stå i vägen för Dublinförordningen.

Migrationsverket har inga befogenheter att ändra tolkningen av Dublinförordningen i fråga om ett enskilt land. Ändringar i tillämpningen av förordningen i fråga om enskilda medlemsstater sker efter avgörande i domstol.

Finland har inte rätt att följa upp personer som skickats tillbaka
Migrationsverket har kritiserats för att vi inte vet vad som händer med de offer för människohandel som vi avvisar. Det är skäl att komma ihåg att ingen finländsk myndighet har någon stadgad skyldighet, för att inte tala om någon rätt, att följa upp en annan stats medborgare utomlands. Om så vore fallet skulle detta kränka individens rättsskydd.

Finländska medier serie grön

Finland. Det bor bara en enda medborgare i Liechtenstein i Finland.

Suomen pienimpiä vähemmistöjä Yle 9.8 2016

Yle logoKlicka på textrutan för att komma till artilen på Yles sajt (på fiska).

Liechtenstein, Barbados, Benin och Seychellerna – Vi är Finlands minsta minoriteter

Yle har intervjuat fyra personer från länder som det invandrat (inte sökt asyl utan invandrat) ytterst få av till Finland. Bland dem Chimène Deguenongan från Benin (det finns endast 14 medborgare från Benin i Finland), Dominik Lukas Vogt från Liechtenstein som är den ende från det landet i Finland, Jeremy Drakes från Barbados (en av sex personer från Barbados i Finland) och Misa Gref från Seychellerna (det finns bara fyra personer från Seychellerna i Finland).

Medborgare från alla världsdelar

I Finland bor cirka 300.000 utländska medborgare. Människor har flyttat hit från alla världsdelar. Enligt Statistikcentralen bor det människor från nästan alla länder i Finland, men ingen från till exempel Andorra, Monaco, San Marino, Vatikanstaten, Oman eller Qatar.

Förutom från Liechtenstein bor det i Finland endast en enda medborgare från Brunei, Saint Vincent och Grenadinerna i Västindien, ön Tuvalu i Stilla havet samt Tonga och Vanuatu i Oceanien.

I andra ändan av statistiken finner man Estland med över 55.000 medborgare i Finland. Det bor 31.000 ryska medborgare, 22.000 svenska medborgare, 8.000 kinesiska medborgare och cirka 7.000 somaliska medborgare och lika många thailändska.

tilastokeskusFaktauppgifterna kommer från Tilastokeskus/Statistikcentralen.

Finländska medier serie grön

Finland. 13 procent färre brott i Uleåborgs polisdistrikt i år än förra året men antalet sexuella trakasserier har ökat.

Seksuaalinen ahdistelu Oulun poliisin alueella Yl 26.7 2016Klicka på textrutan för att komma till hela artikeln på Yles sajt (på finska).
Ur artikeln:


Sexuella trakasserier har ökat i Uleåborgs polisdistrikt, det totala antalet brott har minskat märkbart

Antalet brott som kommit till Uleåborgs polisinrättnings kännedom minskade under det första halvåret med 13 procent jämfört med året innan. Sexuella trakasserier har ökat och andelen misstänkta utlänningar har ökat.

Förra året kom 34.000 brott till polisens kännedom, i år är antalet 30.000. Det är 13 procent färre brott än 2015, vilket är en betydande minskning nationellt. I hela landet minskade antalet brott med drygt två procent.

– Nästa alla sorters brott är på väg att minska, berättar vice polischef Arno Karnaranta vid Uleåborgspolisen.

Men sexualbrott med misstänkta utländska förövare ökar. 119 olika sexualbrott blev kända för polisen i Uleåborg medan antalet förra året var 117. Antalet har därmed förblivit nästan detsamma.

Sexuella trakasserier har ökat. 19 anmälningar om sådana har gjorts medan antalet för ett år sedan var 11. Den procentuella ökningen är 71 procent. I tio fall är gärningsmännen kända för polisen. Sju av dem är utlänningar. Utlänningarnas andel när det gäller sexuella trakasserier har ökat jämfört med förra året.

– Antalet är inte stort om man ser till brottsligheten i sin helhet, men de representerar en betydande del av alla sexualbrott, säger Karnaranta.

Kriminalöverkommissarie Tapani Tasanto konstaterar att sexuella trakasserier blev straffbara hösten 2014. Kvinnorna är medvetna om detta och har oftare vänt sig till polisen med begäran om utredningar.

– Det är bra. Ingen ska behöva stå ut med något som den finner motbjudande, säger Tasanto.

I år har polisen fått kännedom om 30 våldtäkter medan siffran för förra å retvar 39. 53 procent av de misstänkta för våldtäkt har i år varit utlänningar. Förra året var andelen våldtäktsmisstänkta utlänningar 23,5 procent.

Antalet våldsbrott har minskat med nästan 12 procent. Antalet mord har nu sjunkit märkbart. Under flesta halvåret 2015 hade polisen fått vetskap om sex mord, i år två. Också antalet mord har minskat med över 10 procent.

Ca 1300 fall av misshandel kom till polisens kännedom, varav gärningsmannen är känd i 1200 av fallen. Av dem är 124 utländska medborgare. En utlänning har varit målsägande i nio procent av misshandelsfallen i år, medan motsvarande siffra förra året var fyra procent.

Samma ämne:

Tilastot Suomessa tehdään Yle 26.7 2016

Klicka på textrutan för att komma till hela artikeln på Yles sajt (på finska).
Ur artikeln:

Statistik: I Finland begås färre brott.

Antalet brott i Finland har sjunkit under en lång tid. Utländska medborgares andel såväl som misstänkta för brott som målsägande har ökat.

Antalet brott som anmälts till polisen har fortsatt att minska det första halvåret i år. Trenden har länge varit densamma – antalet brott som anmälts har minskat under flera års tid säger polisdirektör Timo Saarinen vid Polisstyrelsen.

– Om den här trenden fortsätter så går samhället åt ett bra håll, säger Saarinen.

Saarinen tror inte att den positiva trenden beror på att människor inte längre anmäler brott till polisen.

– Den här trenden har pågått i så många år. Det kan inte handla om förändrat beteende eftersom det varit ett fenomen som  pågått så länge.

Antalet utlänningar som misstänkta och offer ökar.

Två brottstyper är dock negativa i en i övrigt god utveckling. Bedrägerierna och sexualbrotten har ökat markant.

Ökningen vad gäller sexualbrott kan  delvis bero på att anmälningströskeln sökts. Människor anmäler alltså mer än tidigare.

– Men naturligtvis har de ökat rent faktiskt också, säger Saarinen.

Också utländska medborgares andel såväl som misstänkta som målsägande har ökat vad gäller till exempel sexualbrott. Samma trend ser polisen bland de anmälda fallen av misshandel.

– Det måste sättas i samband med att antalet utlänningar har ökat i Finland. Om man tittar på andelen brottsmisstänkta i procent kan man samtidigt se i hur många fall utlänningar är målsägande. De fallen har inte ökat lika mycket, men jämförelsevis kraftigt, även de, säger Saarinen.

Under årets första hälft misstänktes sammanlagt 115 utländska medborgare för våldtäkt. Ökningen jämfört med 2015 var ca 45 procent. Samtidigt ökade andelen målsägande som var utländska medborgare i våldtäktsfall med över 140 procent.

© Översättning Merit Wager

Finländska medier serie grön

Finland. Myndigheterna trodde inte på att hans liv verkligen skulle vara i fara i Irak.

Bakom varje diarienummer i ett asylärende finns en eller flera människor. Deras öden är vitt skilda. De kan vara hjärtknipande och behjärtansvärda men ändå inte ge dem rätt att få uppehållstillstånd i Europa. De kan handla om personer som aldrig borde ha fått sätta sina fötter på europeisk mark. Och de kan röra sig om fall där den som söker asyl har absolut rätt att få skydd enligt utlänningslagen på grundval av vad han varit med om och kan dokumentera.

Oavsett av vilka anledningar människor lämnar sina hemländer – ett stort antal flyr inte krig och förföljelse utan söker stabilitet och trygghet och ett, som de tror och hoppas, bättre liv i ett land mycket långt borta både i tid och rum – så bär varje ut- och invandrande människa på just sin egen personliga historia och har sin egen personliga anledning till att han lämnar sitt land. En anledning kan vara flykt undan pågående krig (vilket oftast ger rätt till skydd), en annan kan vara att man vill bygga en bättre framtid i ett nytt land (vilket inte är skäl att beviljas skydd). Här är en historia som berättats i Yle och som är mångfacetterad och handlar om en mans (och hans familjs, som inte är med på resan) liv och framtid.

Irakilainen Sabah Anzi odotti 18.7 2016Klicka på textrutan för att komma till artikeltexten på Yles sajt (på finska). Mitt i artikeltexten finns ett ca 1,5 minut långt videoklipp med Sabah Anzi på engelska.

Irakiern Sabah Anzi väntade i fyra år på att lyckan skulle vända: Det här beslutet krossade mig

Över 17.000 asylsökande väntar fortfarande på besked om sitt öde i Finland. Efter att asylpolitiken skärptes i maj har tre av fyra irakier fått avslag på sina asylansökningar. För Sabah Anzi, 40, var besvikelsen över det negativa beslutet så stor att han inte ens förmådde berätta det för sin familj.

Den propert klädde mannen anländer till mottagningscentralens aula med en liten resväska. Han hälsar vänligt.

– Hej, jag heter Sabah. Sabah är mitt förnamn, Anzi är mitt efternamn.

Anzi säger att han ska lämna sin väska på rummet, han har just återvänt till mottagningscentralen efter att ha bott en tid hos bekanta.

Vi har kommit överens om att göra intervjun i klassrummet. Han lägger sina solglasögon på bordet och börjar berätta. Och det finns mycket att berätta.

Anzi höjer höger arm. Den är förvriden i en onaturligt ställning vid armbågen. Sådan blev den när fiender attackerade honom, krossade handleden och hotade att döda honom. Hans problem i Bagdad började redan 2005. Han drev en liten kiosk och framför den brukade amerikanerna sätta upp en kontrollstation. Eftersom Anzi talade engelska började soldaterna prata med honom och be om choklad, cigarretter.

När åtta män tillhörande en betydelsefull släkt vars namn Anzi inte vill avslöja, misstänktes för bland annat kontakter med Al Quaida, dök det upp hotfulla släktingar vid Anzis dörr.

– De såg mig som en förrädare och trodde att jag samarbetade med amerikanerna. De sa att eftersom deras söner fördes bort så för vi bort din son.

Anzi stannade inte kvar för att vänta på vad som skulle hända, han flydde med sin familj till Syrien. Med vid flykten var mamma, pappa, bröderna, hustrun samt två små döttrar.

I Syrien levde han i sju år. Anzi jobbade på ett internetkafé och lärde sig hantera och reparera datorer. 2012 var det så oroligt i Syrien att familjen beslöt att återvända till Bagdad.

– Jag tänkte att efter sju år skulle det gå bra för mig att återvända. Men jag hann bara sova en natt i mina föräldrars gamla hem innan jag attackerades igen.

Anzi, som har förtvinade muskler och ett ben som är kortare än det andra till följd av polio, flydde igen. Han var redan borta när beväpnade män kom till bostaden nästa natt och satte eld på fönster, dörr och väggar.

Den här gången flydde Anzi ensam. Han säger att resan från Mellanöstern till Sverige kostade 10.000–12.000 dollar. Han hade inte råd att ta med familjen.

– Jag tänkte att inom sex, åtta månader har jag fått nödvändiga dokument och då kan de komma till mig.

Anzi lämnade in sin asylansökan i Sverige. Efter det fylldes livet av enbart väntan. Han fick avslag, överklagade och väntade åter.

I slutet av år 2014, när det bara var fyra dagar kvar tills han skulle få svar på sitt överklagande i Sverige, föreslog en kamrat att de skulle åka till Finland.

– Han är som min kusin. Hans bror gifte sig med min moster och vi har känt varandra sedan barndomen. Han sa att han tänkte köra över några vänner till Finland och undrade om jag ville följa med. Jag var jättestressad, jag väntade på svar på mitt överklagande och jag var långt borta från min familj. En resa skulle få mig på bättre humör. Vi skulle bara vara där sex timmar och sedan komma tillbaka, sa min kamrat.

Anzi hade läst om Schengenområdet och om den fria rörligheten. Han tänkte att det inte skulle vara något problem att göra resan. Han åkte med.

I Finland greps de. Anzi och kamraten/kusinen åtalades för statsgränsbrott och grovt ordnande av illegal invandring. I rätten vittnade de män som skulle föras till Finland om att de inte kände Anzi sedan tidigare och att han inte bett dem om pengar.

Av tingsrättens dom mot Anzi framgår att han överträtt Finlands gräns med endast ett asylkort i fickan, trots att han är irakisk medborgare. Anzi framhöll i rätten att han begått ett misstag och att han inte kände till reglerna men rätten ansåg inte att hans utsaga var trovärdig.

–  Om jag hade varit människosmugglare så hade jag väl haft pengar? När jag greps hade jag inte en cent i mina fickor. Om jag hade varit smugglare så hade jag väl smugglat min familj till Sverige? försvarar han sig.

Anzi dömdes till fängelse i 1 år och 5 månader. En jurist sa att det inte lönade sig att överklaga. Som förstagångsförbrytare skulle han sitta av halva strafftiden och flera månader av den hade redan gått medan han väntade på sin dom. Ett överklagande skulle bara innebära längre väntetid under bedrövligare omständigheter.

I augusti 2015 hade Anzi avtjänat sitt straff. Han överfördes till Krämertsskogs förvarsenhet för att därifrån skickas till Sverige. Enligt Dublinförordningen återsänds en asylsökande till det land där han sökt asyl. Det finns dock giltighetstider för såväl begäran om återtagande som för återtagandeskyldighet.

I Anzis fall misslyckades av en eller annan anledning återsändandet till Sverige. Han lämnade då in en asylansökan i Finland. Anzi visste dessutom att irakier lättare fick uppehållstillstånd i Finland än i Sverige, där man hade skärpt reglerna.

– Jag hade haft sådan otur och lidit orätt i åtta månader. Jag tänkte att nu kommer jag att ha tur, nu kommer jag att få dokument och kan få hit min familj.

Medan Anzi väntade på asylbeslutet sökte han jobb men det var förstås inte lätt för en asylsökande som suttit i fängelse att få arbete. Han utförde diverse frivilligarbeten, tack vare sina kunskaper i engelska fick han till exempel tolka på mottagningscentraler. Anzi hann också bli bekant med finländare. Efter sin asylintervju flyttade han för att bo privat hos sina vänner.

Asylintervjun ägde rum i december 2015. Han kallades två gånger, den 7 och den 21 december. Det skulle dröja ytterligare sex månader och två veckor innan han fick sitt beslut.

Beslutet delgavs Anzi på Böle polisstation den 29 juni. Han hade fått kallelsen sex dagar tidigare.

– De sex dagarna var fruktansvärda. Hela mitt liv hängde på det här beslutet.

Tjänstemannen  informerade kortfattat att Migrationsverket inte anser att det finns grund för att bevilja uppehållstillstånd. Myndigheterna trodde inte på att hans liv verkligen skulle vara i fara i Irak.

Anzi skakar oförstående på huvudet. Drog man med flit ut på tiden med hans beslut till juni? I maj bestämde Migrationsverket att man kan återsända människor till alla områden, att de väpnade konflikterna inte utgör en direkt fara för dem.

Anzi tror att han skulle ha fått uppehållstillstånd enligt de gamla kriterierna, men enligt de nya fick han det inte. Varför måste han vänta så länge när en del andra asylsökandes ärenden behandlades på några månader? Varför måste en del av hans bekanta vänta ännu längre?

Enligt Migrationsverkets asylenhets chef Esko Repo är det dock ”en helt absurd tanke” att myndigheten först skulle utreda vilket beslut som kan komma att fattas och sedan underlåta att fatta beslutet.

– Vi har mycket tuffa mål hängande över oss, säger Repo och hänvisar till de måluppfyllningskrav som inrikesministeriet upprättat.

Enligt Migrationsverket har det fattats fler beslut i juni än tidigare bland annat för att man har anställt mer personal på enheten. Dessutom har det stora antalet negativa beslut påverkat myndighetens interna arbete: i början av sommaren har man avgjort många så kallade uppenbart negativa ärenden och ärenden där ytterligare utredning inte behövt göras.

Anzi säger att han älskar finländare, han har till och med förståelse för polisens verksamhet. Men tjänstemännen på Migrationsverket förstår han inte alls. Han skulle vilja skicka de finska beslutsfattarna till Bagdad, de som tycker att Irak är ett säkert land att skicka tillbaka människor till. Eller är det normalt att en shoppingtur slutar i en bilbombsattack och hundratals människor dör?

Anzis egen familj har levt inom fyra väggar de senaste fyra åren. De är rädda för bomber men också för fiender som kanske kan komma för att hämnas.

I Anzis avslagsbeslut står att mycket i hans asylhistoria enbart är sådant som han själv berättat. Det fanns knappt några dokument till stöd för hans berättelse. Man har låtit Anzi göra en språktest och myndigheten har ansett att han talat sanning om sitt ursprung.

Migrationsverket ”godtar som ett faktum” även det att Anzi har varit h otadi Irak år 2005. Delvis är dock historien inkonsekvent och myndigheten tror inte att han fortfarande skulle vara i fara i sitt hemland på grund av vad som hände för över tio år sedan.

Anzi har berättat sin historia lugnt, tittat i ögonen, även smålett emellanåt. Något gör att han ännu håller ihop, är det något som ändå ger honom hopp?

– Nej. Ingenting. Min situation är så svår. Jag tror att jag ännu är i chock över beslutet för ibland sitter jag bara inne och … jag vet inte.

Men du kan överklaga beslutet?

– Jag kan överklaga och vänta ett år till. Men sedan? Jag har inga bevis.

Vad tänker du göra?

– Jag tänker återvända till Irak, men jag kommer inte att stanna där. Jag ska försöka föra min familj till Turkiet eller Libanon eller ordansen, eftersom i Syrien… ja, du vet hur situationen är där, den är ännu sämre än i Irak.

Att man har begått brott är inte anledning att neka en person uppehållstillstånd. Domen mot Anzi ledde dock till att han meddelades återreseförbud. Han är tillsvidare inte välkommen till något enda Schengenland.

I avslagsbeslutet står skrivet för hand: ”Jag accepterar att utvisning sker innan beslutet vunnit laga kraft. Jag ämnar inte överklaga beslutet”. Anzi har skrivit under.

Väntan är ändå inte över än, nu väntar han på besked om när han ska flyga tillbaka till Irak. Han har nu också berättat för sin familj att han kommer tillbaka och försäkrat dem om att han redan planerar för nästa resa ut ur Irak. Den verkliga andningen till att han fick avslag på sin asylansökan har han inte förmått berätta.

Anzi har varit skild från sin familj i fyra år och sett sina döttrar växa upp till tonåringar via WhatsApp och Skype. Hustruns bröder har försörjt familjen när han inte kunnat göra det. I fyra år har han drömt om att skapa ett bättre liv för sig och sin familj i ett nordiskt land. Nu återvänder han hem med tomma fickor och med ett avslag på sin asylansökan.

– Nej, jag har bara inte klarat att berätta det för dem.

Läs mer