Finland. ”Överenskommelsen med Afghanistan ingicks i oktober. Återsändandet har redan påbörjats.”

Klicka på textrutan för att komma till inslaget.

Afghanistans parlament verkar inte ha godkänt överenskommelsen mellan Sverige och Afghanistan om att återta sina egna medborgare   (vilket inte ens borde behövas eftersom varje land har en absolut skyldighet att ta emot sina egna medborgare) som har fått avslag på sina asylansökningar och som inte har rätt att vistas i Sverige, trots undertecknat Memorandum of Understandment (MoU) och trots att Sverige i detta Memorandum nästan tvingats slå knut på sig självt för att få till det. Exempel ur texten:

I artikel 17 i det här dokumentet sägs:

Här sägs alltså, som jag tolkar det, i klartext att:

Detta MoU gäller från det att det har undertecknats av parterna. Detta MoU ska vara giltigt under en period av två år från det att det börjar gälla.

Ingenting om att det ska godkännas av landets parlament… Och till slut:

Med anledning av att Afghanistan nu inte verkar ha accepterar det ingångna avtalet med Sverige har jag frågat ansvarig förhandlare i Finland, inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg, om möjligen Finland också råkat ut för samma sak. Men så är inte fallet. Hon svarar:

Översatt till svenska:

Överenskommelsen med Afghanistan ingicks i oktober. Återsändandet har redan påbörjats. Den (överenskommelsen, min anm.) gäller.

Här kan man läsa MoU på engelska, undertecknat av en representant för Sverige och en representant för Afghanistan den 5 oktober 2016, som nu alltså förkastats av Afghanistans parlament. Här finns den översatt till svenska.

OBS! © denna blogg. Citera gärna men länka till detta inlägg.

Kommentarer till en debattartikel i Expressen med rubriken ”Vi har ansvar för barn som kommer hit”.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln.

Vi har ansvar för barn som kommer hit.

Den här texten är i märkligaste laget. Jag kommenterar den just för att den är bland det konstigaste jag läst på länge. Jag tror säkert att skribenten har goda intentioner men måste ändå starkt ifrågasätta dels hur han tänkte när han skrev detta och varför han inte kontrollerade med någon som är kunnig på området innan han skickade in sin text till Expressen; dels hur det kommer sig att Expressen publicerar en text som – ursäkta uttrycket – varken har huvud eller fötter.

Varför skulle ”vi” – och exakt vilka ”vi” är det som menas: Sverige som stat eller varje svensk eller vem/vilka? – ha ansvar för afghanska barn och ”barn”? Det är deras föräldrar och familj och släktingar och det land de är medborgare i som har ansvar för dem, precis som vi har ansvar för våra barn och inte anser att folk i andra länder ska ta ansvar för dem. Den här mannen har tänkt lite snurrigt, tycker jag. Minst sagt. Milt sagt.

Dessutom visar texten på okunskap och innehåller rena gissningar om vad som ”förmodligen” kommer att hända:

Skulle dessa barn tvångsutvisas till Afghanistan skulle de förmodligen torteras, fängslas och i många fall dödas.

Vad skulle vara anledningen att alla unga män som återvänder ”förmodligen” skulle torteras, fängslas och i många fall dödas? Var har skribenten fått det ifrån?

Vi har ärvt ansvaret för deras blod. För deras framtid och för deras säkerhet. Vår rätt är nu deras rätt.

Men snälla nån: ”för deras blod”? Lite sans och måtta får det väl ändå vara.

Någonstans i världen finns nu tusentals mammor och pappor som hoppas på att vi ska ta hand om deras barn.

Här förespråkas alltså en helt ny världsordning: att man i länder långt borta från människors hemländer ska ta hand om andra människors ungdomar. Skribenten har inte alls förstått – eller brytt sig om att försöka förstå – asyllagstiftningen. Att utlänningslagen inte uttrycker något om att ”vi” ska ”ta hand om tusentals mammors och pappors barn” utan stadgar att de som har asyl- eller skyddsskäl enligt lag ska beviljas uppehållstillstånd temporärt eller permanent just för att de har asyl- eller skyddsskäl. Oavsett ålder. Oavsett hur de kom hit. Oavsett mammor och pappor. Om skälen som anges i lagen uppfylls.

Tänk att behöva skicka i väg sina barn på en livsfarlig resa för att kunna ge dem en framtid.

Se ovan. Att ”ge dem en framtid” är inte ett skäl för att beviljas uppehållstillstånd, försörjning, bostad, utbildning, vård etc i Sverige. Hur humanitär den svenska stormakten än är. Vill man att det ska vara ett skäl för invandring så måste utlänningslagen ändras och Sverige överge den reglerade invandringen.

 Vi måste våga belysa hur tveksamma metoder för åldersbestämmelser direkt motarbetar barnkonventionen.

För det första så är metoderna för åldersbedömning(inte ”åldersbestämmelse” eftersom åldern inte går att ”bestämma”, bara bedöma) knappast ”tveksamma”. De är däremot inte exakta, vilket också tas hänsyn till i alla andra EU-länder där de tillämpas. Att inte använda åldersbedömning är fel både mot dem som faktiskt är minderåriga som tvingas bo och gå i skola med betydligt äldre män som spelar ”barn”; dels lagstridigt eftersom olika lagar och regler gäller för personer som är omyndiga respektive myndiga. Och det har absolut ingenting med barnkonventionen att göra.

Den här pekorala texten slutar på följande sätt:

Jag har också fyllt 18 år en gång. Jag blev ingen man över en natt. Jag var fortfarande ett barn. Vilsen, osäker och helt beroende av de som höll min hand.

Jaha. Och vad har det med asylinvandring att göra? Dessutom: det är nu en gång för alla så att enligt svensk lag går den juridiska gränsen mellan vem som är minderårig och omyndig och vem som är vuxen och myndig vid 18 år. Att man känner sig vilsen och vill hålla någon i handen har ingenting med det att göra. Så kan man känna även om man är 100 år gammal.

Det är svårt att förstå varför en sådan här artikel skrivs men kanske ännu svårare att förstå varför den publiceras. Som sagt i början är det inte svårt att förstå att skribenten har goda intentioner, men han borde ha skaffat sig mycket mer kunskap innan han skrev. Och Expressen borde också ha krävt det, innan de publicerade texten.

© denna blogg.

Finland. Den 180 dagar långa gränsöverenskommelsen mellan Finland och Ryssland upphörde på torsdagen (den 6 oktober).

Klicka på textrutan för att komma till Helsingin Sanomats artikel (på finska).

Utvisningar från Ryssland, afghanska barn på barnhem i Murmansk – så påverkade gränsöverenskommelsen mellan Finland och Ryssland som upphörde på torsdagen 

Många som försökte ta sig till Finland greps och utvisades senare från Ryssland. En av dem var Kassim Sidiyankay, som i juni flögs tillbaka till Sierra Leone.

Den 180 dagar långa gränsöverenskommelsen mellan Finland och Ryssland upphörde på torsdagen (den 6 oktober). På fredagen fick även andra än finska, ryska och vitryska medborgare komma över gränsen. Om de har alla handlingar som krävs för att ha rätt att komma in i landet, tillägger finska myndigheter.

Gränsöverenskommelsen började gälla i april efter att Ryssland började släppa människor utan Schengenviseringar och andra resehandlingar in i Finland via de norra gränsövergångarna.

Ryssland stoppade personer som försökte ta sig till Finland redan i mars. En av dem var Kassim Sidiyankay från västafrikanska Sierra Leone. I mars huttrade han i iskylan i Kantalahti i Ryssland, efter att ryska gränsbevakare hade skickat tillbaka honom från gränsen. Han säger på telefon från Freetown, dit Ryssland återsände honom i juni:

”Jag är mycket missnöjd med hur det gick för mig. Jag skulle vilja återvända till Ryssland. Eller komma till Finland.”

Sidiyankay och hans kamrater återsändes från den finsk-ryska gränsen till den nordliga småstaden Kantalahti i mars, sedan president Vladimir Putin hade sagt åt säkerhetstjänsten FSB att bevaka migrantströmmarna. Efter det beordrade ryska myndigheter dem som var kvar i norr att med det snaraste lämna området och Sidiyankay tog sig till S:t Petersburg med tåg. Han greps direkt på stationen och fördes bort för att vänta på att deporteras. Han var en av dem som försökte ta sig till Finland trots att han hade visum till Ryssland i sitt pass. Enligt honom själv deporterades han för att hans visum hade gått ut.

Ur finländsk synpunkt är det av intresse att se om samma sak kan upprepas om man så beslutar i Kreml?

”Om människor känner att de kan begagna sig av en sådan möjlighet så kommer de att göra det”, tror Svetlana Gannuškina på telefon. Hon är sedan länge medborgaraktivist och leder organisationen Grażdanskoje sodeistvije som försvarar flyktingars och migranters ställning i Ryssland. Rysslands invandringspolitik är inte längre bara tuff, den är grym. Lagar efterlevs inte. Och vi kan inte hjälpa dem som behöver det.”

Hon tror dock inte att antalet som skulle komma skulle växa sig alltför stort, kanske 10.000 – 20.000 människor. Om EU-länderna försöker göra sig allt mindre attraktiva som mål för dessa människor, vinner Ryssland den här leken lätt. Hittills har Ryssland beviljat två syrier asyl och tillfälligt skydd har getts åt ett tusental syrier. I Ryssland finns, enligt Gannuškina, omkring 5.000 – 7.000 syrier som behöver skydd. Hon efterlyser ansvarsfördelning mellan länderna – också Finland – och ser att hon skäms över att Ryssland inte tar sin del av ansvaret:

”Ryssland släpper inte så lätt in folk. De västliga gränserna är mycket väl skyddade.”

I Murmansk var myndigheterna flera vårvintern bekymrade över att Ryssland höll på att bli en genomfartsled. Det var en av förklaringarna till att 26 afghaner greps i Kantalahti. De hade gått över den inte särskilt väl bevakade gränsen mellan Kazakstan och Ryssland och ver på väg mot Finland. Ryssland ville statuera ett varnande exempel. Efter gränsoperationen i norr finns det fortfarande kvar minst tio afghanska barn.

Läs om det på Helsingin Sanomats sajt (endast på finska). Rubriken är:

Ryssland gjorde ett varnande exempel av afghanska familjer – HS träffade barnen som placerats i Murmansk

”De diskrimineras inte och de får ha kontakt med sina föräldrar per telefon. Det har också ordnats möjlighet för dem att ha kontakt via video”, berättar staden Murmansks barnombudsman Boris Kogan.

Barnen har inte träffat sina föräldrar, som väntar på sina domar för illegal gränsöverträdelse, på ett halvår.

Inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg konstaterar att Finland utgår från att man genom det finländska och det ryska informationsutbytet och samarbetet fått den kriminalitet som haft samband med illegal invandring under kontroll.

© Översättning Merit Wager

Några tidigare texter i ämnet:

•  Finland. Förvånad taxichaufför i Ivalo: 400 syrier ville ha skjuts från Finland till Murmansk. – 10 november 2015. Ur texten:

Taxiföretagaren Jari Similä fick för någon vecka sedan en ovanlig förfrågan från ett antal asylsökande  i Finland. Han har ett giltigt visum till Ryssland och kör ofta passagerare från Finland till bland annat Murmansk. Uppenbarligen hade ryktet om detta nått asylsökandes öron, för de tog kontakt med Similä och föreslog att han skulle börja köra folk till Ryssland. De presenterade sig för Similä som syrier.

•  Människoströmmen från Ryssland till Norge är för välorganiserad för att kunna ske utan välsignelse från högsta ledningen i Kreml. – 11 november 2015. Ur texten:

Allt tal om människor som flyr undan krig och lidande kan man glömma helt när man tar del av vad Ilta-Sanomat såg i staden Nikkeli i Ryssland, i närheten av den norska gränsen.

Till vad som blivit centrum för organiseringen av den så kallade ”flyktingströmmen”, hotellet Servenoje Sijanie, kom under ett dygn människor av många olika nationaliteter men inte en enda syrier. De flesta människor som rör sig här med sina familjer berättade att de kommit till Ryssland för länge sedan från Afghanistan. Men dessutom fanns där också grupper av män från Egypten, Nigeria, Gambia, Nepal, Pakistan, Indien och Sri Lanka.

•  Finland. Lapplands gränsfullmäktige har beslutat att inte längre tillåta att man cyklar över gränsen från Ryssland till Finland. – 28 december 2015. Ur texten:

Flyktingar har hittills kunnat ta sig över gränsen från Ryssland på cykel, eftersom cyklar har räknats som fordon.

Hundratals, eller kanske till och med tusentals asylsökande befaras nu ha fastnat i kölden i Murmansk på grund av de nya striktare gränsreglerna.

•  Finland. Utrikesminister Timo Soini: ”Vi har fått den uppfattningen av det som sagts att någon organiserar och styr det här på den ryska sidan säkert stämmer.” – 24 januari 2016. Ur texten:

Ryssen hade huva på sig och verkade som att han inte ville bli fotograferad. De här bilarna hade stoppats vid bommarna, andra bilar släpptes förbi. En rysk gränsvakt som Nukari talat med berättade hur myndigheterna beslutar om vilka asylsökande som ska släppas iväg till Finland:

– Trafiken styrs från Rantalahti kommunalhus. Den ryska säkerhetstjänsten, kommunstyrelsen i Rantalahti och den lokala polisen övervakar tillsammans den här trafiken och beslutar i vilken ordning resorna ska ske, vem som får åka först. Där finns just nu några sjuka och barnfamiljer som prioriteras.

•  Finland. ”Jag kommer för att få ett bra liv”, ler marockanen Elkinani Elmehdi, 24, som har flugit från Casablanca till Moskva på turistvisum för en månad sedan. – 27 januari 2016. Ur texten:

Finland släpper fram två, tre bilar med människor som vill söka asyl till gränsen per dag. Därefter sänker Finland gränsbommen. Ett sällskap med fem marockaner och en syrier körde fram till gränsstationen i Salla i en gammal Volga. Marockanen Elkinani Elmehdi, 24, kom till Ryssland som turist och vill söka ett bättre liv i Finland än i Marocko.

•  Finland. ”Den ene har haft en hög position inom Afghanistans säkerhetstjänst och den andre har haft en post inom överåklagarämbetet.” – 25 februari 2016. Ur texten:

Enligt nyhetsbyrån Regnum riskerar nu de vuxna i en grupp om 26 afghaner fängelse i upp till 1,5 år i Ryssland. Den ryska nyhetsbyrån FlashNord berättade idag att den ryska säkerhetstjänsten FSB i staden Kandalaksha i Murmansk-området gripit asylsökande som försökt ta sig till Finland.

OBS! Det är dessa 26 afghaner som det talas om också i HS-artikeln ovan, från den 7 oktober 2016.

•  Finland. ”Han sa också till reportern att EU-medborgare själva kan börja emigrera på grund av flyktingkrisen och det försvagade socioekonomiska läget.” – 27 februari 2016. Ur texten:

Putin anmärkte att flyktingkrisen började långt innan Ryssland påbörjade sin militära operation mot terrorismen i Syrien. Ryssland har i västsammanhang misstänkts för att utnyttja flyktingsituationen för att utöva påtryckningar på EU. Putin framhöll också att en stor andel av de flyktingar som fastnat vid gränsen mellan Grekland och Makedonien är från Afghanistan.

– På vilket sätt har det något samband med Rysslands aktioner i Syrien? Det har inget överhuvudtaget att göra med dem, sa Putin.

Finland. ”Att falla offer för människohandel är inte en automatisk grund för att beviljas asyl eller annat internationellt skydd i Finland.”

Migrationsverket informerar med anledning av oklarheter och många frågor hos allmänheten kring asyllagstiftningen, denna gång specifikt kring offer för människohandel:

Avvisningsbeslut grundar sig på lag, lagstiftarens vilja och domstolarnas rättspraxis
Avvisningen  av nigerianska kvinnor som fallit offer för människohandel till Italien och till hemlandet Nigeria har rört upp känslor i massmedia. Det är förståeligt att de avvisade människornas öde väcker känslor.

Migrationsverkets beslutspraxis grundar sig på gällande utlänningslag och den rättspraxis som fastställts av förvaltningsdomstolarna.

Människohandel är ett allvarligt brott, men att falla offer för människohandel är inte en automatisk grund för att beviljas asyl eller annat internationellt skydd i Finland. Skydd kan beviljas om hotet kvarstår och offret inte kan få skydd av myndigheterna i sitt hemland.

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt en sådan rättspraxis, att de nigerianska kvinnorna inte kan få internationellt skydd enbart på grund av att de fallit offer för människohandel, eftersom de enligt landinformationen kan söka sin tillflykt hos myndigheterna i hemlandet för att inte falla offer igen.

Lagstiftaren har satt ribban för sårbarhet högt
Offer för människohandel som saknar grund för att få internationellt skydd kan däremot beviljas uppehållstillstånd på någon annan grund. Då ska personen vara i en sårbar ställning eller det ska vara nödvändigt att personen vistas i Finland eftersom brottet utreds här.

I massmedia har man kritiserat att Migrationsverket har satt ribban för högt när man bedömer huruvida en person är i en sårbar eller särskilt utsatt ställning. Vår snäva tolkning grundar sig direkt på regeringens proposition, dvs. på lagstiftarens vilja och på den rättspraxis som domstolarna fastställt som lagenlig.

Att en person till exempel har problem med hälsan eller är ensamförsörjare av små barn räcker inte ensamt till för att personen ska få uppehållstillstånd som offer för människohandel på grund av en särskilt utsatt ställning. Dessutom krävs det att myndigheterna i hemlandet inte vill eller kan skydda offret till exempel från det hot kriminella organisationer utgör.

Dublinförordningen är bindande för EU-länderna
Bedömningen att avvisa ett offer för människohandel till Nigeria och Italien sker enligt olika principer, eftersom Italien är ett EU-land och bundet att följa Dublinförordningen som slår fast att en ansökan om asyl endast behandlas i en medlemsstat. Utgångspunkten är att Finland ska kunna lita på en medlemsstat som förbundit sig att följa avtal om mänskliga rättigheter och människohandel.

Dublinförordningen är en hörnsten i EU:s lagstiftning om internationellt skydd. Finland har förbundit sig att följa Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Enligt regeringens proposition får konventionen dock inte stå i vägen för Dublinförordningen.

Migrationsverket har inga befogenheter att ändra tolkningen av Dublinförordningen i fråga om ett enskilt land. Ändringar i tillämpningen av förordningen i fråga om enskilda medlemsstater sker efter avgörande i domstol.

Finland har inte rätt att följa upp personer som skickats tillbaka
Migrationsverket har kritiserats för att vi inte vet vad som händer med de offer för människohandel som vi avvisar. Det är skäl att komma ihåg att ingen finländsk myndighet har någon stadgad skyldighet, för att inte tala om någon rätt, att följa upp en annan stats medborgare utomlands. Om så vore fallet skulle detta kränka individens rättsskydd.

Finland. Det bor bara en enda medborgare i Liechtenstein i Finland.

Klicka på textrutan för att komma till artilen på Yles sajt (på fiska).

Liechtenstein, Barbados, Benin och Seychellerna – Vi är Finlands minsta minoriteter

Yle har intervjuat fyra personer från länder som det invandrat (inte sökt asyl utan invandrat) ytterst få av till Finland. Bland dem Chimène Deguenongan från Benin (det finns endast 14 medborgare från Benin i Finland), Dominik Lukas Vogt från Liechtenstein som är den ende från det landet i Finland, Jeremy Drakes från Barbados (en av sex personer från Barbados i Finland) och Misa Gref från Seychellerna (det finns bara fyra personer från Seychellerna i Finland).

Medborgare från alla världsdelar

I Finland bor cirka 300.000 utländska medborgare. Människor har flyttat hit från alla världsdelar. Enligt Statistikcentralen bor det människor från nästan alla länder i Finland, men ingen från till exempel Andorra, Monaco, San Marino, Vatikanstaten, Oman eller Qatar.

Förutom från Liechtenstein bor det i Finland endast en enda medborgare från Brunei, Saint Vincent och Grenadinerna i Västindien, ön Tuvalu i Stilla havet samt Tonga och Vanuatu i Oceanien.

I andra ändan av statistiken finner man Estland med över 55.000 medborgare i Finland. Det bor 31.000 ryska medborgare, 22.000 svenska medborgare, 8.000 kinesiska medborgare och cirka 7.000 somaliska medborgare och lika många thailändska.

Faktauppgifterna kommer från Tilastokeskus/Statistikcentralen.

Finland. 13 procent färre brott i Uleåborgs polisdistrikt i år än förra året men antalet sexuella trakasserier har ökat.

Klicka på textrutan för att komma till hela artikeln på Yles sajt (på finska).

Ur artikeln:

Sexuella trakasserier har ökat i Uleåborgs polisdistrikt, det totala antalet brott har minskat märkbart

Antalet brott som kommit till Uleåborgs polisinrättnings kännedom minskade under det första halvåret med 13 procent jämfört med året innan. Sexuella trakasserier har ökat och andelen misstänkta utlänningar har ökat.

Förra året kom 34.000 brott till polisens kännedom, i år är antalet 30.000. Det är 13 procent färre brott än 2015, vilket är en betydande minskning nationellt. I hela landet minskade antalet brott med drygt två procent.

– Nästa alla sorters brott är på väg att minska, berättar vice polischef Arno Karnaranta vid Uleåborgspolisen.

Men sexualbrott med misstänkta utländska förövare ökar. 119 olika sexualbrott blev kända för polisen i Uleåborg medan antalet förra året var 117. Antalet har därmed förblivit nästan detsamma.

Sexuella trakasserier har ökat. 19 anmälningar om sådana har gjorts medan antalet för ett år sedan var 11. Den procentuella ökningen är 71 procent. I tio fall är gärningsmännen kända för polisen. Sju av dem är utlänningar. Utlänningarnas andel när det gäller sexuella trakasserier har ökat jämfört med förra året.

– Antalet är inte stort om man ser till brottsligheten i sin helhet, men de representerar en betydande del av alla sexualbrott, säger Karnaranta.

Kriminalöverkommissarie Tapani Tasanto konstaterar att sexuella trakasserier blev straffbara hösten 2014. Kvinnorna är medvetna om detta och har oftare vänt sig till polisen med begäran om utredningar.

– Det är bra. Ingen ska behöva stå ut med något som den finner motbjudande, säger Tasanto.

I år har polisen fått kännedom om 30 våldtäkter medan siffran för förra å retvar 39. 53 procent av de misstänkta för våldtäkt har i år varit utlänningar. Förra året var andelen våldtäktsmisstänkta utlänningar 23,5 procent.

Antalet våldsbrott har minskat med nästan 12 procent. Antalet mord har nu sjunkit märkbart. Under flesta halvåret 2015 hade polisen fått vetskap om sex mord, i år två. Också antalet mord har minskat med över 10 procent.

Ca 1300 fall av misshandel kom till polisens kännedom, varav gärningsmannen är känd i 1200 av fallen. Av dem är 124 utländska medborgare. En utlänning har varit målsägande i nio procent av misshandelsfallen i år, medan motsvarande siffra förra året var fyra procent.

Samma ämne:

Klicka på textrutan för att komma till hela artikeln på Yles sajt (på finska).

Ur artikeln:

Statistik: I Finland begås färre brott.

Antalet brott i Finland har sjunkit under en lång tid. Utländska medborgares andel såväl som misstänkta för brott som målsägande har ökat.

Antalet brott som anmälts till polisen har fortsatt att minska det första halvåret i år. Trenden har länge varit densamma – antalet brott som anmälts har minskat under flera års tid säger polisdirektör Timo Saarinen vid Polisstyrelsen.

– Om den här trenden fortsätter så går samhället åt ett bra håll, säger Saarinen.

Saarinen tror inte att den positiva trenden beror på att människor inte längre anmäler brott till polisen.

– Den här trenden har pågått i så många år. Det kan inte handla om förändrat beteende eftersom det varit ett fenomen som  pågått så länge.

Antalet utlänningar som misstänkta och offer ökar.

Två brottstyper är dock negativa i en i övrigt god utveckling. Bedrägerierna och sexualbrotten har ökat markant.

Ökningen vad gäller sexualbrott kan  delvis bero på att anmälningströskeln sökts. Människor anmäler alltså mer än tidigare.

– Men naturligtvis har de ökat rent faktiskt också, säger Saarinen.

Också utländska medborgares andel såväl som misstänkta som målsägande har ökat vad gäller till exempel sexualbrott. Samma trend ser polisen bland de anmälda fallen av misshandel.

– Det måste sättas i samband med att antalet utlänningar har ökat i Finland. Om man tittar på andelen brottsmisstänkta i procent kan man samtidigt se i hur många fall utlänningar är målsägande. De fallen har inte ökat lika mycket, men jämförelsevis kraftigt, även de, säger Saarinen.

Under årets första hälft misstänktes sammanlagt 115 utländska medborgare för våldtäkt. Ökningen jämfört med 2015 var ca 45 procent. Samtidigt ökade andelen målsägande som var utländska medborgare i våldtäktsfall med över 140 procent.

© Översättning Merit Wager

Finland. Myndigheterna trodde inte på att hans liv verkligen skulle vara i fara i Irak.

Bakom varje diarienummer i ett asylärende finns en eller flera människor. Deras öden är vitt skilda. De kan vara hjärtknipande och behjärtansvärda men ändå inte ge dem rätt att få uppehållstillstånd i Europa. De kan handla om personer som aldrig borde ha fått sätta sina fötter på europeisk mark. Och de kan röra sig om fall där den som söker asyl har absolut rätt att få skydd enligt utlänningslagen på grundval av vad han varit med om och kan dokumentera.

Oavsett av vilka anledningar människor lämnar sina hemländer – ett stort antal flyr inte krig och förföljelse utan söker stabilitet och trygghet och ett, som de tror och hoppas, bättre liv i ett land mycket långt borta både i tid och rum – så bär varje ut- och invandrande människa på just sin egen personliga historia och har sin egen personliga anledning till att han lämnar sitt land. En anledning kan vara flykt undan pågående krig (vilket oftast ger rätt till skydd), en annan kan vara att man vill bygga en bättre framtid i ett nytt land (vilket inte är skäl att beviljas skydd). Här är en historia som berättats i Yle och som är mångfacetterad och handlar om en mans (och hans familjs, som inte är med på resan) liv och framtid.

Klicka på textrutan för att komma till artikeltexten på Yles sajt (på finska). Mitt i artikeltexten finns ett ca 1,5 minut långt videoklipp med Sabah Anzi på engelska.

Irakiern Sabah Anzi väntade i fyra år på att lyckan skulle vända: Det här beslutet krossade mig

Över 17.000 asylsökande väntar fortfarande på besked om sitt öde i Finland. Efter att asylpolitiken skärptes i maj har tre av fyra irakier fått avslag på sina asylansökningar. För Sabah Anzi, 40, var besvikelsen över det negativa beslutet så stor att han inte ens förmådde berätta det för sin familj.

Den propert klädde mannen anländer till mottagningscentralens aula med en liten resväska. Han hälsar vänligt.

– Hej, jag heter Sabah. Sabah är mitt förnamn, Anzi är mitt efternamn.

Anzi säger att han ska lämna sin väska på rummet, han har just återvänt till mottagningscentralen efter att ha bott en tid hos bekanta.

Vi har kommit överens om att göra intervjun i klassrummet. Han lägger sina solglasögon på bordet och börjar berätta. Och det finns mycket att berätta.

Anzi höjer höger arm. Den är förvriden i en onaturligt ställning vid armbågen. Sådan blev den när fiender attackerade honom, krossade handleden och hotade att döda honom. Hans problem i Bagdad började redan 2005. Han drev en liten kiosk och framför den brukade amerikanerna sätta upp en kontrollstation. Eftersom Anzi talade engelska började soldaterna prata med honom och be om choklad, cigarretter.

När åtta män tillhörande en betydelsefull släkt vars namn Anzi inte vill avslöja, misstänktes för bland annat kontakter med Al Quaida, dök det upp hotfulla släktingar vid Anzis dörr.

– De såg mig som en förrädare och trodde att jag samarbetade med amerikanerna. De sa att eftersom deras söner fördes bort så för vi bort din son.

Anzi stannade inte kvar för att vänta på vad som skulle hända, han flydde med sin familj till Syrien. Med vid flykten var mamma, pappa, bröderna, hustrun samt två små döttrar.

I Syrien levde han i sju år. Anzi jobbade på ett internetkafé och lärde sig hantera och reparera datorer. 2012 var det så oroligt i Syrien att familjen beslöt att återvända till Bagdad.

– Jag tänkte att efter sju år skulle det gå bra för mig att återvända. Men jag hann bara sova en natt i mina föräldrars gamla hem innan jag attackerades igen.

Anzi, som har förtvinade muskler och ett ben som är kortare än det andra till följd av polio, flydde igen. Han var redan borta när beväpnade män kom till bostaden nästa natt och satte eld på fönster, dörr och väggar.

Den här gången flydde Anzi ensam. Han säger att resan från Mellanöstern till Sverige kostade 10.000–12.000 dollar. Han hade inte råd att ta med familjen.

– Jag tänkte att inom sex, åtta månader har jag fått nödvändiga dokument och då kan de komma till mig.

Anzi lämnade in sin asylansökan i Sverige. Efter det fylldes livet av enbart väntan. Han fick avslag, överklagade och väntade åter.

I slutet av år 2014, när det bara var fyra dagar kvar tills han skulle få svar på sitt överklagande i Sverige, föreslog en kamrat att de skulle åka till Finland.

– Han är som min kusin. Hans bror gifte sig med min moster och vi har känt varandra sedan barndomen. Han sa att han tänkte köra över några vänner till Finland och undrade om jag ville följa med. Jag var jättestressad, jag väntade på svar på mitt överklagande och jag var långt borta från min familj. En resa skulle få mig på bättre humör. Vi skulle bara vara där sex timmar och sedan komma tillbaka, sa min kamrat.

Anzi hade läst om Schengenområdet och om den fria rörligheten. Han tänkte att det inte skulle vara något problem att göra resan. Han åkte med.

I Finland greps de. Anzi och kamraten/kusinen åtalades för statsgränsbrott och grovt ordnande av illegal invandring. I rätten vittnade de män som skulle föras till Finland om att de inte kände Anzi sedan tidigare och att han inte bett dem om pengar.

Av tingsrättens dom mot Anzi framgår att han överträtt Finlands gräns med endast ett asylkort i fickan, trots att han är irakisk medborgare. Anzi framhöll i rätten att han begått ett misstag och att han inte kände till reglerna men rätten ansåg inte att hans utsaga var trovärdig.

–  Om jag hade varit människosmugglare så hade jag väl haft pengar? När jag greps hade jag inte en cent i mina fickor. Om jag hade varit smugglare så hade jag väl smugglat min familj till Sverige? försvarar han sig.

Anzi dömdes till fängelse i 1 år och 5 månader. En jurist sa att det inte lönade sig att överklaga. Som förstagångsförbrytare skulle han sitta av halva strafftiden och flera månader av den hade redan gått medan han väntade på sin dom. Ett överklagande skulle bara innebära längre väntetid under bedrövligare omständigheter.

I augusti 2015 hade Anzi avtjänat sitt straff. Han överfördes till Krämertsskogs förvarsenhet för att därifrån skickas till Sverige. Enligt Dublinförordningen återsänds en asylsökande till det land där han sökt asyl. Det finns dock giltighetstider för såväl begäran om återtagande som för återtagandeskyldighet.

I Anzis fall misslyckades av en eller annan anledning återsändandet till Sverige. Han lämnade då in en asylansökan i Finland. Anzi visste dessutom att irakier lättare fick uppehållstillstånd i Finland än i Sverige, där man hade skärpt reglerna.

– Jag hade haft sådan otur och lidit orätt i åtta månader. Jag tänkte att nu kommer jag att ha tur, nu kommer jag att få dokument och kan få hit min familj.

Medan Anzi väntade på asylbeslutet sökte han jobb men det var förstås inte lätt för en asylsökande som suttit i fängelse att få arbete. Han utförde diverse frivilligarbeten, tack vare sina kunskaper i engelska fick han till exempel tolka på mottagningscentraler. Anzi hann också bli bekant med finländare. Efter sin asylintervju flyttade han för att bo privat hos sina vänner.

Asylintervjun ägde rum i december 2015. Han kallades två gånger, den 7 och den 21 december. Det skulle dröja ytterligare sex månader och två veckor innan han fick sitt beslut.

Beslutet delgavs Anzi på Böle polisstation den 29 juni. Han hade fått kallelsen sex dagar tidigare.

– De sex dagarna var fruktansvärda. Hela mitt liv hängde på det här beslutet.

Tjänstemannen  informerade kortfattat att Migrationsverket inte anser att det finns grund för att bevilja uppehållstillstånd. Myndigheterna trodde inte på att hans liv verkligen skulle vara i fara i Irak.

Anzi skakar oförstående på huvudet. Drog man med flit ut på tiden med hans beslut till juni? I maj bestämde Migrationsverket att man kan återsända människor till alla områden, att de väpnade konflikterna inte utgör en direkt fara för dem.

Anzi tror att han skulle ha fått uppehållstillstånd enligt de gamla kriterierna, men enligt de nya fick han det inte. Varför måste han vänta så länge när en del andra asylsökandes ärenden behandlades på några månader? Varför måste en del av hans bekanta vänta ännu längre?

Enligt Migrationsverkets asylenhets chef Esko Repo är det dock ”en helt absurd tanke” att myndigheten först skulle utreda vilket beslut som kan komma att fattas och sedan underlåta att fatta beslutet.

– Vi har mycket tuffa mål hängande över oss, säger Repo och hänvisar till de måluppfyllningskrav som inrikesministeriet upprättat.

Enligt Migrationsverket har det fattats fler beslut i juni än tidigare bland annat för att man har anställt mer personal på enheten. Dessutom har det stora antalet negativa beslut påverkat myndighetens interna arbete: i början av sommaren har man avgjort många så kallade uppenbart negativa ärenden och ärenden där ytterligare utredning inte behövt göras.

Anzi säger att han älskar finländare, han har till och med förståelse för polisens verksamhet. Men tjänstemännen på Migrationsverket förstår han inte alls. Han skulle vilja skicka de finska beslutsfattarna till Bagdad, de som tycker att Irak är ett säkert land att skicka tillbaka människor till. Eller är det normalt att en shoppingtur slutar i en bilbombsattack och hundratals människor dör?

Anzis egen familj har levt inom fyra väggar de senaste fyra åren. De är rädda för bomber men också för fiender som kanske kan komma för att hämnas.

I Anzis avslagsbeslut står att mycket i hans asylhistoria enbart är sådant som han själv berättat. Det fanns knappt några dokument till stöd för hans berättelse. Man har låtit Anzi göra en språktest och myndigheten har ansett att han talat sanning om sitt ursprung.

Migrationsverket ”godtar som ett faktum” även det att Anzi har varit h otadi Irak år 2005. Delvis är dock historien inkonsekvent och myndigheten tror inte att han fortfarande skulle vara i fara i sitt hemland på grund av vad som hände för över tio år sedan.

Anzi har berättat sin historia lugnt, tittat i ögonen, även smålett emellanåt. Något gör att han ännu håller ihop, är det något som ändå ger honom hopp?

– Nej. Ingenting. Min situation är så svår. Jag tror att jag ännu är i chock över beslutet för ibland sitter jag bara inne och … jag vet inte.

Men du kan överklaga beslutet?

– Jag kan överklaga och vänta ett år till. Men sedan? Jag har inga bevis.

Vad tänker du göra?

– Jag tänker återvända till Irak, men jag kommer inte att stanna där. Jag ska försöka föra min familj till Turkiet eller Libanon eller ordansen, eftersom i Syrien… ja, du vet hur situationen är där, den är ännu sämre än i Irak.

Att man har begått brott är inte anledning att neka en person uppehållstillstånd. Domen mot Anzi ledde dock till att han meddelades återreseförbud. Han är tillsvidare inte välkommen till något enda Schengenland.

I avslagsbeslutet står skrivet för hand: ”Jag accepterar att utvisning sker innan beslutet vunnit laga kraft. Jag ämnar inte överklaga beslutet”. Anzi har skrivit under.

Väntan är ändå inte över än, nu väntar han på besked om när han ska flyga tillbaka till Irak. Han har nu också berättat för sin familj att han kommer tillbaka och försäkrat dem om att han redan planerar för nästa resa ut ur Irak. Den verkliga andningen till att han fick avslag på sin asylansökan har han inte förmått berätta.

Anzi har varit skild från sin familj i fyra år och sett sina döttrar växa upp till tonåringar via WhatsApp och Skype. Hustruns bröder har försörjt familjen när han inte kunnat göra det. I fyra år har han drömt om att skapa ett bättre liv för sig och sin familj i ett nordiskt land. Nu återvänder han hem med tomma fickor och med ett avslag på sin asylansökan.

– Nej, jag har bara inte klarat att berätta det för dem.

Finland. När hans hustru fick svenskt medborgarskap begränsade Migrationsverket i Finland inreseförbudet till att gälla Finland.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på MTV Uutisets sajt (på finska).

Fortsatt inreseförbud för brottsling trots familj

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) beslutade att inreseförbudet till Finland ska fortsätta att gälla för en utlänning som begått brott. Den serbiske medborgaren begärde att inreseförbudet skulle upphöra med hänvisning till sin finländska hustru och barn.

Mannen bodde i Finland och begick såväl vålds- som narkotikabrott under åren 2000-2007. Därefter bodde han ett antal år med sin hustru i Sverige, tills han överfördes till Finland för att avtjäna sitt fängelsestraff. Också hustrun återvände till Finland.

HFD anser att mannen fortfarande utgör ett hot och en fara för den allmänna ordningen och säkerheten i Finland. Mannens hustru är medborgare också i Sverige

Mannens inreseförbud gällde förut hela Schengen-området. När hans hustru fick svenskt medborgarskap begränsade Migrationsverket i Finland inreseförbudet till att gälla Finland.

© Översättning Merit Wager.

Finland. Gränsstationerna ska endast vara öppna för finska, ryska och vitryska medborgare och deras familjemedlemmar.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Ilta-Sanomats sajt (på finska).

Finland gav efter i gränsförhandlingarna med Ryssland

Finland föreslog Ryssland i februari att det nya att det nya gränsavtalet för Salla och Raja-Jooseppi också skulle gälla medborgare i EU- och EES-länder samt Schweiz. Det här framgår i en promemoria från Utrikesministeriet.

Rysslands förslag kom i mars. Enligt det ska gränsstationerna endast vara öppna för finska, ryska och vitryska medborgare och deras familjemedlemmar. Ryssland föreslog också en period på 180 dagar för avtalet.

Förslaget kom samma dag som presidenterna Vladimir  Putin och Sauli  Niinistö träffades i Ryssland.

© Översättning Merit Wager

Finland. Villkoren för familjeåterförening stramas åt.

Villkoren för familjeåterförening stramas åt
(något sammandragen text)

Villkoren för familjeåterförening stramas åt i överensstämmelse med EU-direktivet. Tillräcklig försörjning ska vara en förutsättning för familjeåterförening för personer som får internationellt eller tillfälligt skydd. Regeringens proposition med förslag till lag om ändring av utlänningslagen, lämnades till riksdagen den 7 april.

Försörjningsförutsättningen ska gälla också så kallade gamla familjer till dem som beviljas internationellt eller tillfälligt skydd. Med gamla familjer avses att familjen bildats innan anknytningspersonen kommit till Finland. Redan enligt gällande lag förutsätts att anknytningspersonens försörjning är tryggad i de fall där familjeåterförening söks för en familj som bildats efter ankomsten till Finland.

Enligt förslaget kan familjemedlemmarna till personer som beviljats asyl ansöka om familjeåterförening utan försörjningsförutsättning inom tre månader från att anknytningspersonen fått sitt asylbeslut. Detsamma gäller för kvotflyktingar. Efter att tidsfristen löpt ut gäller försörjningsförutsättningen enligt förslaget. Tidsfristen på tre månader anges i EU-direktivet och är förpliktande för alla medlemsländer. Däremot gäller försörjningsförutsättningen alltid personer som fått alternativt skydd.

Försörjningsförutsättningen ska inte utsträckas till att omfatta familjemedlemmar till finska eller nordiska medborgare.

Förutom försörjningsförutsättningen tillåter EU-direktivet också andra kriterier för familjeåterförening. Under våren ska det vid inrikesministeriet inledas ett utredningsprojekt för att utreda ett fullskaligt ibruktagande av andra kriterier. Dessutom utreds tillämpningen av försörjningsförutsättningen gällande familjemedlemmar till finska och nordiska medborgare.

© denna blogg.

Asylsökande med många identiteter – känt för myndigheterna sedan 20 år

Klicka på text- och bildrutan för att komma till artikeln.

Medan regeringen och så gott som alla politiska partier är upptagna med att i det närmaste dagligen komma med nya utspel och förslag och påhitt på asylområdet – det ena mer orealistiskt och ogenomförbart än det andra – pågår verkligheten. Den är det inte lika angeläget att ta tag i, att på riktigt engagera sig i. Som till exempel det som Nuri Kino tar upp i sin artikel i Svenska Dagbladet idag.

Att asylbedrägerier pågår i tusental, kanske tiotusental, dag ut och dag in, det är inget av partierna, ingen regering varken förr eller nu, som orkar eller förmår ta tag i. Att människor utan asylskäl och ibland av tvivelaktiga, för Sverige direkt negativa anledningar söker ”asyl” i falska identiteter är något som varit känt i två decennier, kanske längre. I snart elva år har jag bloggat och under åtta, nio av dessa år har miggorna rapporterat, frenetiskt och ihärdigt, om bland annat just detta. Utan märkbara resultat. Deras rapporter har snarare tigits ihjäl än tagits på det stora allvar de förtjänar.

Nur Kino skriver också om det i sin text:

Jag googlar ”flera identiteter” på nätet, vad har man skrivit om detta? Hur pass känt är det? Jag hittar en notis här och där, en mindre artikel, och det mest matnyttiga hittar jag på samhällsdebattören Merit Wagers blogg. Hon har sedan 2006 gett röst åt tjänstemän på Migrationsverket som på olika sätt försökt larma och förhindra att man använder sig av flera identiteter i Sverige.

Själv har Nuri Kino, ensam och utan en stor redaktion i ryggen, försökt undersöka vad som låg bakom att en man som han träffade på en restaurang, visade upp ett stort antal olika id-handlingar som han skröt om att han använde sig av. När Nuri Kino gick vidare i sin undersökning hittade han en person som hade så många som åtta olika identiteter – åtta olika identiteter som han kan agera i, söka asyl i, skaffa bidrag i, begå brott i. Ur Nuri Kinos text:

I den dom jag har tillgång till, gällande mannen med åtta identiteter, kan man läsa: ”Migrationsverket har yttrat sig i målet. Av yttrande framgår att NN har figurerat under i vart fall sex olika identiteter i de underlag som tillsänts Migrationsverket och att personens familjeförhållanden inte är kända.” Domen föll 2016-03-07.

Jag mejlar Migrationsverket och frågar varför de låter det här fortgå. Vad gör man för att förhindra problematiken med personer med olika identiteter? Svaret: ”Detta är en fråga där lagstiftaren ska föra diskussion kring hur mycket integritetskränkande åtgärder de vill ha.”

Så här är det i det Sverige där de politiska partiernas ledare och migrationspolitiska talespersoner i en aldrig sinande ström släpper ur sig luftpastej efter luftpastej, det vill säga allehanda påhitt på asylområdet som det verkar som om de suttit på sina kammare och hittat på, men inte tänkt igenom längre än näsorna räcker. Medan verkligheten, sönderfallet av vad som en gång var en rättsstat, pågår för fullt och i accelererande fart.

Under de år miggorna haft förtroende för mig och skickat mig sina rapporter inifrån Migrationsverket – den ena berättelsen mer hårresande än den andra – har de, som borde ha tagit ansvar för landet och folket, suttit med huvudena ovanför molnen och låtsats som om det regnar. Hade de orkat ta till sig och hade de förstått att det miggorna berättar måste tas på allvar och att konkreta åtgärder – inte luftpastejer – måste till, så hade Sverige idag varit mer likt de övriga nordiska länderna. Inte en stat i långt gånget förfall, en stat där utomeuropeiska medborgare vet att de kan begå i princip vilka brott som helst, oftast utan några repressalier. Det är nästan riskfritt att bedra och ljuga i asylprocessen, det går bra att ljuga om sin ålder och säga att man är 17 år gammal när man är långt över 20 och till och med över 30. Och det går bra att tillskansa sig allehanda bidrag och ersättningar i olika identiteter.

Här ett utdrag ur ett av många horribla exempel från miggornas rikhaltiga information under mer än åtta år. Det är ett inlägg som fick en mycket lång rubrik: ”Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är.” I texten finns exempel på missbruk och användning av falska identiteter, ända sedan 1990-talet…

Migrationsverket, ur Argus-rapporten daterad 200-12-31 (mer än 15 år sedan…):

Genom underhandsupplysningar från allmänhet och polis har vi upptäckt personer som har uppehållstillstånd, men som ansökt om asyl i annan identitet. Vi har stött på svenska medborgare med utländskt ursprung som ansökt om asyl. Det finns personer som har beviljats uppehållstillstånd av anknytningsskäl (och därmed kunnat resa in legalt i landet) för att därefter söka asyl i annan identitet.

Ur Argus-rapporten:

Detta har funnits tillgängligt för alla – journalister, politiker, allmänhet – under alla år. Men vad har det hjälpt när ingen brytt sig om vad de, som vet och kan mest på området, berättar? När politikerna, de som antingen står med huvudena i sanden eller har dem ovanför molnen, inte på allvar bryr sig om det som de har ansvar för? När politiker agerar som om deras huvuduppgift är att komma med ständigt nya utspel i medierna (gärna på DN Debatt för det anses ”finast”), i stället för att sätta sig ned med företrädare för samtliga partier och med kunniga personer (helst miggor!) från Migrationsverket och anställda vid andra berörda myndigheter som Försäkringskassan, Skatteverket, Arbetsförmedlingen, utlänningspolisen för att få reda på hur det är ”på riktigt” därute i den verkliga verkligheten. Och sedan sätta in kraftfulla åtgärder för att stävja bland annat bedrägerier. Kort sagt: upprätthålla och värna om rättsstaten.

Nuri Kinos berättelse om hur han kontaktar den ena myndigheten efter den andra och inser att knappt något samarbete dem emellan existerar och att det inte finns någon systematik när det gäller identitetsbedrägerier i samband med att man söker asyl, visar att det är lika illa idag som när jag började publicera berättelser från miggor, utlänningspoliser, HVB-anställda, familjehem och anställda vid Försäkringskassan och Skatteverket.

Sverige är förlorat med så svaga myndighetstjänstemän och så svaga folkföreträdare i regering och riksdag. Sverige är nu den fula ankungen bland de nordiska svanarna. Och värre blir det, dag för dag. Nuri Kino har belyst otaliga svarta sidor av det svenska samhället genom åren. Det han nu berättar kan ingen politiker med förståndet i behåll bortförklara eller låtsas som om det inte existerar. Men det är vad de kommer att göra. Om några dagar är det här glömt för då ska nya utspel på asyl- och migrationsområdet göras, storstilat och mångordigt. Luftpastejer blandade med en och annan mer solid dito, men under alla omständigheter too little, too late.

Sverige är ett land som i accelererande fart är på väg mot vad som brukar kallas ”rock bottom”.

© denna blogg.

    

Om dubbelt medborgarskap – igen

Marcus Svensson skriver i en ledare i Smålandsposten under rubriken Dubbla lojaliteter? bland annat följande:

2014 uppmärksammades frågan i Finland från ett oväntat håll, i regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska utskott. Bakgrunden var ökningen av antalet ryssar med dubbelt medborgarskap. Merit Wager satte fingret på den ömma punkten i Svenska Dagbladet: oron för officerare med ryska pass i den finska armén. Utvecklingen i Ukraina lär oss att lojaliteter kan skifta bland medborgare med delade identiteter.

Han avslutar sin läs- och tänkvärda text:

Om en allt större grupp i samhället är medborgare i andra länder blir frågan om lojalitet mer påtaglig. Frågan borde bekymra svenska politiker, på samma sätt som i Finland och Frankrike.

Jag har aldrig omfattat idén om dubbelt medborgarskap av alla de anledningar som jag själv fört fram och många av dem som förts fram av andra. Huvudprincipen är att man är medborgare i det land där man är född. Har man emigrerat och helt omfattat sitt nya hemlands språk, kultur, seder och bruk (självklart kan man ha kvar sina egna traditioner också), och vill stadfästa det genom att söka medborgarskap i det nya landet, då avsäger man sig sitt tidigare medborgarskap. Det går också utmärkt att leva och bo i ett land med permanent uppehållstillstånd.

Här är ett antal texter som jag skrivit just på temat ”dubbelt medborgarskap”, ur lite olika perspektiv, genom åren. Det första inlägget skrevs för snart 11 år sedan…

•  Har man inget eget ansvar? – 18 juni 2006
Ur texten: Vad skribenten inte framhåller tillräckligt tydligt, eller vad som lite grann skyms av hans påhopp på svenska myndigheter, är att mannen han skriver om har dubbelt medborgarskap: svenskt och irakiskt. Skribenten ifrågasätter inte en enda gång i texten vad Irak har gjort för sin i Syrien fängslade medborgare.

•  Den som har dubbelt medborgarskap har själv valt det – 9 januari 2007
Ur texten: En affärsman som är medborgare i Marocko och bor i Marocko men som bott länge i Sverige dessförinnan och även har svenskt medborgarskap, har blivit bortförd från sitt hem i en stad i Marocko. Hans familj har begärt att Sverige ska intervenera för honom, trots att han är marockansk medborgare och befinner sig i sitt hemland.

•  Varje individ måste ta sitt eget ansvar, också den som har dubbelt medborgarskap – 26 maj 2007
Ur texten: De som har dubbelt medborgarskap har valt det själv. Det har frivilligt valt att vara medborgare i sitt forna hemland och i Sverige. Många är f.d. asylsökande som säger sig ha flytt från sina hemländer på grund av förtryck, förföljelse m.m. och har fått en fristad i Sverige. Ändå väljer de att behålla sitt medborgarskap i det landet, och att återvända dit. Frivilligt, som sagt.

•  UD om dubbelt medborgarskap – 8 augusti 2007
Ur texten: I går lade UD ut ytterligare information och rubrikerna är (bland annat) följande:
– Vad gör UD om en svensk i utlandet grips misstänkt för brott?
– Gäller detta bara svenska medborgare?
– Gör UD någon skillnad på svenska medborgare som har dubbelt medborgarskap?

•  Återigen riktas kritik mot fel håll – 1 oktober 2007
Ur texten: Snart borde nog Baksi och andra debattörer sluta att hela tiden påstå att ”ursvenskar” skulle behandlas annorlunda än ”nysvenskar”. Det börjar klinga lite patetiskt och dessutom: om ”nysvenskarna” själva inser att de inte kan särbehandlas och att ett svenskt pass inte är en sköld mot allt och alla så är också mycket vunnet. De kan, lika lite som ”ursvenskar”, kräva att utrikesministern ska resa iväg överallt dit svenska medborgare (ovsett bakgrund) rest frivilligt och sedan hamnat i svårigheter. 

•  Om allsidig och korrekt information – 11 maj 2008
Ur texten: Det finns lagar och konventioner som reglerar vad dubbelt medborgarskap faktiskt innebär. Om människor medvetet återvänder till länder som de sagt sig behöva skydd gentemot i Sverige, måste man också diskutera deras eget ansvar att känna till eventuella faror med det. Vuxna människor ska ta eget ansvar för egna  beslut, inte minst i rent juridisk mening.

•  Apropå nyheten om att en ”svensk-irakier hålls fängslad i Irak” – 30 december 2008
Ur texten: Varför lägger sig svenska UD i det hela, när en man med dubbelt medborgarskap väljer att återvända till sitt hemland där hans irakiska medborgarskap gör att han bedöms och döms som irakier, inte svensk, och när han alltså helt frivilligt återvänt till Irak? Det är väl knappast Sveriges sak att lägga sig i vad en irakisk medborgare i Irak sysslar med eller råkar ut för?

•  Stater och enskilda har skyldigheter – 27 augusti 2009
Ur texten: Den som förvärvar dubbelt medborgarskap ses i sitt ursprungsland enbart som medborgare i det landet. Det är varje enskild individs skyldighet att känna till bestämmelserna. Alla som blir svenska medborgare och som samtidigt behåller sitt ursprungliga medborgarskap får information om vad som gäller.

•  ”Ska personer med dubbelt medborgarskap alltid i första hand få hjälp av just den svenska staten?” – 22 september 2009
Ur texten: Skribenten udrar ”om personer med dubbelt medborgarskap alltid i första hand ska få hjälp av just den svenska staten?

•  Finland. Regeringen informerar om sina asylpolitiska åtgärder. Del 2. – 8 december 2015
Ur texten: … i enlighet med ovanstående lagstiftar vi om återkallande av finskt medborgarskap från person med dubbelt medborgarskap som deltagit i terrorverksamhet.

•  Medborgarskap är en fråga med många bottnar – Svenska Dagbladet 17 december 2014
Ur texten: Det skulle troligen vara svårt att till exempel ha en chef för Skyddspolisen (motsvarigheten till svenska Säpo) som också är medborgare i ett annat land än Finland. Eller om landets överbefälhavare i försvarsmakten hade dubbelt medborgarskap. Samma frågor bör i rimlighetens namn också vara relevanta i Sverige.

© denna blogg.

Inrikesministeriet: Finland och Irak intensifierar sitt samarbete vid återsändande av irakier.

Inrikesministeriet meddelar att:

Finland och Irak intensifierar sitt samarbete vid återsändande av irakier

Pressmeddelandet lyder:

Finland och Irak har i positiv anda fortsatt diskussionerna om återvändande till Irak av de irakier som fått avslag på eller återtagit sin asylansökan. Båda länderna vill främja i synnerhet frivilligt återvändande och intensifiera samarbetet mellan ländernas myndigheter.

Finland har två huvudsakliga mål i förhandlingarna. För det första vill Finland att avresan för dem som frivilligt återvänder till Irak administrativt sett ska ske så snabbt och effektivt som möjligt. För det andra måste sådana personer som ska avlägsnas ur landet i fortsättningen kunna återsändas till Irak också när personen själv inte vill återvända.

Båda målen behandlades när en delegation som i huvudsak bestod av tjänstemän från det irakiska migrationsministeriet besökte Finland förra veckan. Delegationen träffade representanter för inrikesministeriet, arbets- och näringsministeriet, Migrationsverket och polisen. Under diskussionerna behandlades olika frågor som gäller migrationen mellan länderna.

Förhandlingarna om återsändanden fortsätter. En finländsk delegation reser sannolikt till Irak senare i vår.

Sverige har ett återtagandeavtal med Irak. Finland behöver det också när så många irakier sökt asyl och kriterierna för asyl och skydd skärpts så att färre än tidigare får uppehållstillstånd i Finland och därför ska återvända. Det ter sig ändå märkligt att ett land ska behöva förhandla med ett annat land om att det andra landet ska återta sina egna medborgare! Det är egentligen obegripligt eftersom det enligt folkrätten är så, att varje land har ansvar för sina medborgare. Märkligt. Mycket märkligt.

Här är några relaterade texter på bloggen, genom åren:

Är det svensk lag eller kurdiska krav som ska styra delar av Sveriges asylhantering? – 30 juni 2007. Kort ur texten:

Det är inte påhittade ”återtagandeavtal” eller att asylsökande säger att de ”inte vill återvända” som ska styra Sveriges asylpolitik, det är svensk lag som ska gälla. Annars kan vi ju skrota hela utlänningslagstiftningen och ha helt fri invandring. Det kanske är något att överväga, men det måste förstås ställas absoluta krav på att man kan försörja sig, om en sådan helt fri invandring ska införas.

“Irak vill ha tillbaka sina flyktingar” – 3 september 2007 – 3 september 2007. Kort ur texten:

Också migrationsminister Tobias Billström beskrev samtalen som positiva – i synnerhet i fråga om möjligheten att få till stånd ett återtagandeavtal för flyktingar. Här har Sverige och Irak gemensamma intressen säger Billström.

– Vi är väldigt positivt överraskade. Vi är överens om att vi har ett gemensamt intresse. Den irakiska regeringen vill på sikt ha tillbaka sina medborgare. Det vill vi också, men vi vill samtidigt också kunna erbjuda skydd i Sverige åt de människor som verkligen behöver det.

Oacceptabelt att inte ta emot sina egna medborgare! Och svensk lag ska följas. – 16 oktober 2008. Kort ur text en:

Enligt folkrätten och enligt internationella konventioner ska alla människor som är medborgare i ett land alltid ha full rätt att tas emot och vistas i sitt eget land och åtnjuta alla de rättigheter som ett medborgarskap ger. Men i norra Irak sitter människor och hittar på egna regler och vägrar släppa in sitt eget folk i det land där de alltså är medborgare! Det är givetvis inget som Sverige ska acceptera, särskilt inte sedan staten Irak och Sverige för säkerhets skull också ingått ett s.k. återtagandeavtal.

© denna blogg.

 

Finland. Presidenten i sitt nyårstal: ”Invandring kan aldrig betyda att våra centrala värderingar, demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter, ifrågasätts.”

Republiken Finlands president, Sauli Niinistö, har hållit sitt nyårstal till medborgarna. Ur det citeras och kommenteras här en del.

Migrationen överraskade Europa trots att vi redan i åratal hade kunnat följa den väldiga strömmen av människor som tagit sig över Medelhavet. Flyktingskapets karaktär har också förändrats: man lämnar också andra platser än sådana där nödsituation råder. Flyktingskap och folkvandring går nu hand i hand med riktning mot Europa.

I Finland har vi mött sådant som vi aldrig upplevt förr. Under ett halvt år har över 30.000 flyktingar kommit hit och flyktingströmmen bara fortsätter. En del flyr undan nöd, andra söker något bättre; båda motiven är naturliga och mänskliga. Bakom migrationen finns också utnyttjande, till och med som maktpolitiskt redskap.

Kommentar: I Finland har man inte bara förstått utan talar också öppet om det som man mer eller mindre vägrat göra i Sverige, åtminstone i de offentliga och mediala sfärerna, nämligen:

att det inte enbart är personer i behov av skydd som tar sig till Europa utan en hel del som söker ett bättre liv.

Alla flyr således inte från krig och förföljelse, som till exempel Sveriges statsminister åtminstone fram till november ihärdigt påstått varje gång han talat om asylinströmningen.

Presidenten sade vidare:

En oändlig mängd människor vill komma från olika håll i världen, men vår förmåga att ta hand om dem är begränsad.

Kommentar: Som vanligt är man i Finland rak och realistisk och baserar uttalanden på fakta och inte på naiva (!) och blåögda förhoppningar eller önsketänkande. Vidare i talet:

Jag tror att Sveriges statsminister Löfven sade det väsentliga när han beskrev det som att ”vi har varit naiva”. Sverige har också, på samma sätt som många andra länder, stramat åt sin invandringspolitik. Jag har uppfattat Finlands regerings lösningar så, att vi vill trygga resurserna för att kunna hjälpa dem som lider den största nöden. Då räcker hjälpen endast för dem som kommer för att de är jagade.

Kommentar: Varför presidenten nämner Löfven och hans och Sveriges ”naivitet” (vägran att se verkligheten, skulle jag säga) är lite svårt att förstå, särskilt som Finland verkligen inte varit ”naiva” och därför inte passar in under ”vi har varit naiva”. Men sedan påpekar han att Sverige också nu stramat åt på asylinvandringsområdet.

Det viktigaste i stycket är dock att presidenten mycket tydligt anger att Finland kommer att vara noga med att se till att hjälpen endast ges dem som har asyl- och/eller skyddsskäl.

Han talar sedan om att det är ett grovt brott att kasta bensinbomber, att det faktiskt rubriceras som mordbrand:

Ett grovt brott. På samma sätt som förföljelse av flyktingar eller hetsande till hat är det. För mycket sådant har skett.

Inte heller har alla som kommer goda avsikter. Vissa har terroristbakgrund och andra gör annat illa. Ett fåtal personers bakgrund och gärningar skapar ogrundad misstro mot alla invandrare.

Kommentar: Återigen befriande rakhet och tydlighet. Inget hymlande, inget ”tycka synd om” som gör att någon kan få för sig att det är okej att den ena eller andra gruppen människor i Finland behandlas annorlunda/olika. Bra också att han påpekar att ”ett fåtal personers bakgrund och gärningar skapar ogrundad misstro mot alla invandrare”, vilket borde vara så självklart att det inte behövde påpekas, men tyvärr inte är det.

Följande, som sägs i talet, är också mycket viktigt i en demokrati. Det heter ”kunskap är makt” och ett folk som vet vad som pågår kan känna tillit till sina företrädare inom politiken och myndigheterna och därmed känna trygghet. Att, som är det vanliga i Sverige, dölja vilka det är som har begått olika brott är förödande och skapar bara rykten, misstänksamhet och motsättningar mellan människor. Alltså:

Oberoende av om en förbrytare är infödd finländare eller invandrare så måste myndigheterna öppet berätta om vad som har hänt och om följderna. Det dämpar känslosvallet och klipper vingarna av de värsta ryktena.

Och så det som nog är bland det allra viktigaste och som det är mycket, mycket bra att presidenten så självklart framhåller:

Invandring kan aldrig betyda att våra centrala värderingar, demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter, ifrågasätts.

Kommentar: Den inställningen finns ju knappt alls i Sverige; här förväntas folket att, på många områden, anpassa sig till dem som kommer hit i stället för tvärtom. Inte undra på att folk blir förbannade, knyter nävarna i byxfickorna och blir hatiska, när de inte har politiska företrädare som står upp för dem och deras seder och traditioner. Och så undrar de ”naiva” varför så många går över till att stödja det enda parti de tror är inne på den linje som är självklar inte bara i Finland utan också i varje annat land på jorden! När ska den ”naiviteten” upphöra?

Hela talet, som också tar upp att Finland bedriver en aktiv stabilitetspolitik och utövar ett tätare militärt samarbete med Sverige samt nämner Rysslands oacceptabla handlingar på Krim och i Ukraina etc, kan läsas här.

© kommentarerna på denna blogg.

 

 

 

 

Lördagstankar om två läs- och tänkvärda texter

Klicka på bild- och textrutan för att komma till texten i Svenska Dagbladet.

Jonas Hellman​ slår huvuden på spikar. Ur hans text:

Nyligen hörde jag två indiska företagare samtala om hur det är att göra affärer med Sverige. De hade två synpunkter: att svenskar har ett överdrivet behov av konsensus, vilket gör att beslut tar lång tid. Och att svenskar ständigt är på semester.

I alla decennier som jag bott i Sverige har jag haft svårt med den svenska konsensuskulturen, som Jonas Hellman nämner; en kultur som snöper människor och föser in dem i fållor där de blir tystare  allt eftersom de tvingas strömlinjeforma sig för att det alltid ska nås enighet om allt. Vidare ur texten:

Det finns i Sverige en uppblåst självbild, som ofta leder till en lite nedsättande syn på andra länder. Det är en självbild som överskattar våra egna förmågor och som utgår från att vi som är uppväxta i Sverige i grunden är smartast och godast. En vanlig övertygelse är att effektiviteten är större i Sverige än i andra länder. Det finns också en naiv föreställning att den svenska samhällsmodellen skulle vara möjlig överallt – att befolkning och kultur inte spelar roll.

Det här är också något som jag – och många andra invandrare – har mycket svårt med: svenskarnas uppblåsta bild av sig själva. Den tar sig bland annat uttryck i att svenskarna vill kalla alla, oavsett bakgrund, för ”nysvenskar” (ett för mig mycket obehagligt ord). Eller det lite finare ”svenskar”, för att visa att de minsann är fördomsfria och inkluderar även Ahmed från Irak i det fina i att vara ”svensk”. Fast det är bara på ytan, han är ju inte svensk (men kanske svensk medborgare), han är irakier. Men det är inte fint – undermedvetet eller medvetet – enligt svensken, så då omdefinieras han, vare sig han vill eller inte, till ”svensk”. Svensken reflekterar ytterst sällan över att Ahmed från Irak och alla vi andra som invandrat hit, troligen inte själva definierar oss som ”svenskar” utan som ”irakier som bor i Sverige” eller ”afghan med svenskt medborgarskap” eller ”finländare”. Nej, in i fållan med oss bara, svenskens självgodhet ska prackas på alla, ingen ska komma undan. Själva skulle de inte komma på tanken att de skulle kunna kallas ”nythailändare” eller ”thailändaren Nils Gnällberg”, eller ”nyspanjoren” eller ”spanjorskan Britt-Marie Fluffengren” om de flyttat till och bott i åratal i dessa länder!

Klicka på bild- och textrutan för att komma till texten i Dagens Nyheter.

Richard Swartz skriver också med ett ”utifrånperspektiv”, bland annat:

Plötsligt befinner sig Sverige i sällskap med Grekland och Italien, två hopplöst överansträngda (och högst ogina) frontstater. Klassens primus har hamnat i hjälpklass; ett pinsamt nederlag kan tyckas, om vi svenskar inte hade varit så okänsliga för vad andra kallar ansiktsförlust.

”Klassens primus” – men enbart i sina egna ögon. Och, som skribenten påpekar: helt okänsliga för vad andra kallar ansiktsförlust, det vill säga okänsliga för när de gjort bort sig totalt. Självinsikten är verkligen lika med noll. Vidare ur texten:

Men vem kan på allvar tro att de (östeuropéerna) per dekret skulle vara redo att ta emot nya minoriteter i form av flyktingar, dessutom från helt främmande kulturer? Som om de inte redan hade nog med sina romer, detta notoriskt olösbara minoritetsproblem där heller ingen integration tycks möjlig? Hellre då att som Viktor Orbán rulla ut taggtråd och bygga stängsel mot omvärlden trots att det inte är någon lösning annat än för stunden.

Ur svensk synvinkel är detta osolidariskt och egoistiskt. Ty alltid såg vi oss som bättre än alla andra trots att svensk flyktingpolitik handlar mer om det önskvärda än om det möjliga, på unikt vis blandar samman äkta medkänsla och verklighetsfrämmande storvulenhet. Man vill fast kan inte, ignorerar dock att man inte kan därför att man vill. Men då världen handlar om att kunna och inte om att vilja, måste man till sist ge upp vad man vill, men inte kan.

Jag vet inget annat land där man tänker som man gör i Sverige. Faktiskt inget annat land i världen. Och när Richar Swartz i andra stycket talar om det unika svenska sättet att blanda ihop medkänsla med verklighetsfrämmande storvuxenhet så kan ingen säga att han inte har rätt.

Men varför är svenskarna så annorlunda än alla andra och varför har de så höga tankar om sig själv? Vad grundas denna megalomani på? Hur blev de så här udda, svenskarna? Jag vet inte. Jag har grubblat men inte funnit något entydigt, knappt ens tvetydigt, svar. Jag vet bara att den svenska mentaliteten gör att Sverige på mycket kort tid körs i botten. Alltså att svenskarna, på grund av sin förvrängda bild av sig själva och vad ”ansvar” och ”solidaritet” är, förstör för sitt land och sitt folk. Och ett land som heter Sverige och ett folk som heter svenskar existerar ju så länge nationsgränserna består. Oavsett vad de som vill se en gränslös värld tycker om det.

© denna blogg.

Finland. Inrikesministeriet vill inte att folket tar lagen i egna händer.

Klicka på bilden för att komma till artikeln på MTV:s sajt.

Inrikesministeriet: Börja inte försvara asylsökande på egen hand 

Inrikesministeriet berättar att man där har fått meddelanden från medborgare som vill hjälpa asylsökande. Många överväger att själva bidra till att upprätthålla säkerheten, om myndigheternas resurser inte räcker till.

– Dessa starka besked har vi och hjälporganisationerna fått. Vi är mycket tacksamma för det,  säger Inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg. Men myndigheterna i Finland klarar av att upprätthålla säkerheten vid flyktingboendena och vi hoppas att ingen agerar på eget bevåg. Man ska lita på att myndigheterna klarar av detta och att medborgarna kan vara till hjälp när de ombeds hjälpa till.

Kommentar: Bra dialog mellan folket och dess regeringsföreträdare.

Om vilka som har yttrandefrihet och vilka som inte har det

Yttrandefrihetsgrundlag 
1 kap. Grundläggande bestämmelser
1 § Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Finlands grundlag
12 § Yttrandefrihet och offentlighet
Var och en har yttrandefrihet. Till yttrandefriheten hör rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Närmare bestämmelser om yttrandefriheten utfärdas genom lag. Bestämmelser om sådana begränsningar i fråga om bildprogram som är nödvändiga för att skydda barn kan utfärdas genom lag.

I Sverige har alltså andra än svenska medborgare inte grundlagsfäst rätt att offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

I Finland har alla – oavsett medborgarskap – rätt  att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden.

© denna blogg.

”Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är.”

Vad har hänt sedan nedanstående rapporterades den 31 december 2000?

Om tillståndssökande i olika identiteter skriver Migrationsverket:

Genom underhandsupplysningar från allmänhet och polis har vi upptäckt personer som har uppehållstillstånd, men som ansökt om asyl i annan identitet. Vi har stött på svenska medborgare med utländskt ursprung som ansökt om asyl. Det finns personer som har beviljats uppehållstillstånd av anknytningsskäl (och därmed kunnat resa in legalt i landet) för att därefter söka asyl i annan identitet.

Texten fortsätter:

Här är ett redovisat exempel som visar ett ärende där syftet var att möjliggöra följdinvandring men som samtidigt innebar en förbättrad ekon0mi:

Migrationsverkets utredning visade att

den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är. Utredningen visar även att barnen idag mår mycket dåligt av situationen.

Vidare visar det sig av utredningen, att den numera svenska medborgaren A varit bosatt i Göteborg. A har aldrig haft någon inkomst utan fått ekonomiskt bistånd från stat och kommun. I sin andra identitet, som asylsökande, har A även fått bidrag av Migratiuonsverket. När den asylsökande A fick beslut om permanent uppehållstillstånd fick han även ett nytt personnummer. han kommunplacerades i Stockholm där han bor idag. Ärendet har polisanmälts.

I en kommentar under rubriken Åtgärder kan man i rapporten läsa:

Erfarenheterna från Finland visar att denna ärendetyp helt har upphört sedan man ändrade den finska utlänningslagen så att myndigheterna har möjlighet att ta fingeravtryck även på tillståndssökande.

Under rubriken Ekonomiska konsekvenser av dubbla identiteter sägs i rapporten bland annat följande:

Bland de ärenden vi arbetat med har det varit vanligare med falska anknytningar hos grupper som vid en ansökan om asyl generellt beviljas permanentuppehållstillstånd. Om detta beror på att de är en totalt större grupp eller om detta kommit att b,li ett säkrare sätt att ta sig till Sverige än att anlita flyktingsmugglare kan vi inte, utifrån vårt underlag, bedöma.

Det kan gå till så att en vuxen och eventuellt några barn kommer till Sverige på anknytning till en person som uppges vara make eller maka och eventuellt mamma eller pappa till vederbörande, I själva verket är det en bror eller syster. Ibland kan det vara någon släkting eller annan oerspn som mot ersättning eller av andra skäl uppges vara anhörig.

De personer vi stött på och som kommer till Sverige med ett anknytningstillstånd har relativt omgående efter ankomsten till Sverige ansökt om asyl i sin riktiga identitet. När personen beviljas asyl kan den verkliga familjen beviljas uppehållstillstånd genom anknytning. Vi har sett personer som tar hit en ny falsk anknytning som även den ansöker om asyl. Det har visat sig att de flesta inte använder sig av dubbla identiteter under någon längre tid.

Betänk att de ersättningar som här nämns är de som gällde för mer än 15 år sedan och att det också handlar om ett oerhört mycket mindre antal asylsökande då (1999) än idag då över 100.000 asylsökande plus sedan följande anhöriga kommer till Sverige! Migrationsverket räknade då, i rapporten som kom år 2000, försiktigt så här:

Om vi antar att 5 procent av de cirka 4.000 som beviljades uppehållstillstånd på anknytning 1999 ansöker om asyl i annan identitet så innebär det 200 personer. Dygnsmedelkostnaden för en asylsökande är cirka 200 kronor per dygn. Kostnaden skulle därmed bli 14,6 miljoner kronor vid en genomsnittlig handläggningstid av ett år.

Tillämpa beräkningen (som alltså är lågt antagen) att 5 procent av dem som år 2014 beviljades uppehållstillstånd på anknytning  sedan ansökte om asyl i annan identitet och ta också hänsyn till att dygnsmedelskostnaden är högre nu än för 15 år sedan, så torde siffrorna hamna i mångmiljardklassen (för alla år sedan 1999…). Enbart för bedrägerier, alltså.

Tror någon – Regeringen? Riksdagen? Journalisterna? – att det är annorlunda idag än det var för 15 år sedan?

Politiker och medier som genom åren vägrat ta upp frågorna om bedrägerier och varit beredda att kalla dem som gjort det för allehanda otrevliga saker, borde kanske fundera lite över varför de under minst de senaste 15 åren bidragit till att sanningar, ovedersägliga fakta, inte kommit fram. Varför man inte berättat om de mångmiljardbelopp ur allas vår gemensamma skattepott som under åren gått till bedragare och skurkar i stället för till SVO (skola, vård, omsorg). Politikerna och medierna är medskyldiga till att ”svinnet” har sett ut som det gjort och att det har kunnat – och kan – fortsätta år ut och år in utan att någon har satt/sätter stopp för det.

Det spelar tydligen ingen roll hur många rapporter som tas fram av Migrationsverket och Riksrevisionen, det är dokumentation som ingen så kallad ansvarig bryr sig om och som svenska folket sällan eller aldrig får kännedom om.

Sverige skiljer sig från alla andra EU-länder och torde vara unikt i världen vad gäller strutsbeteende och, nästintill, premierande av asylbedrägerier.

Alla jag talar med är för att Sverige ska ta emot flyktingar. Alla, utan undantag.

Ingen jag talar med är för att vi ska fortsätta låtsas att vi tror på att alla ensamkommande asylsökande som påstår sig vara ”barn” är det och att vi ska tillåta att folk stannar här illegalt (en anomali: ”tillåta” och ”illegalt”…), att vi ska acceptera icke styrkt identitet vid beviljande av uppehållstillstånd och till och med svenskt medborgarskap.

Alla jag talar med känner sig maktlösa och svikna av politikerna som inte bryr sig om landet och folket utan ser till sina egna förmåner och inte drar sig för att undanhålla fakta från dem som bekostar deras höga arvoden.

Ingen som jag talar med litar på vare sig politiker eller journalister, ingen enda säger att han eller hon litar på vad de läser, hör eller ser i svenska medier om just asylfrågor. Alltså inte en enda person!

OBS! Dessa åsikter bland människor är genomgående och mer eller mindre uttalade och tydliga hos precis alla jag talar med. Och de är många.

© denna blogg.

Nederländernas regering vill frysa social- och studiebidrag för medborgare som går med i militanta grupper

Enligt artikeln Netherlands considers benefit freeze for citizens who join militants på Channel NewsAsias sajt har den nederländska regeringen den 15 juli föreslagit att socialbidrag och studiebidrag ska frysas för medborgare som går med i militanta grupper så som Islamiska Staten. Detta i ett försök att minska antalet unga människor som reser till konfliktområden:

Den som reser för att stödja ISIS (Islamiska Staten) eller för att gifta sig med en jihadistkrigare, kommer att mötas av frysta statliga bidrag.

Europol rapporterade i januari att så många som 5,000 personer från Europa har gått med i kriget i Syrien. Utrikesminister Bert Koenders sade dock förra månaden att 190 holländska medborgare har rest. (Min observation: Många som ansluter sig till IS är kanske inte holländska medborgare…).

Premiärminister Mark Rutte orsakade en storm nor han i mars sa, att han föredrar att se holländska medborgare ”stupa i krig” än att de återvänder till Nederländerna. Partier, organisationer och medborgare har nu en månad på sig att säga vad de tycker om regeringens förslag innan det går vidare för att bli lag.

Som alla vet så gör man i Sverige precis tvärtom: här ger man både bidrag och annan hjälp till jihadister. Bland annat i form av bostäder, vård och rehabilitering om det behövs, bidragsförsörjning men också hjälp att få jobb (vem vill anställa dem och vill de jobba? Det tänkte de inte på, de godhjärtade dumpolitikerna). Två EU-länder med två helt olika syn på terrorism och vad de har rätt att använda sina skattebetalares pengar till.

© denna blogg.

Finland. Resor i syfte att begå terroristbrott kriminaliseras.

I Finland har Justitieministeriet utarbetat en promemoria där det bedöms vilka konsekvenser FN:s säkerhetsråds resolution som antogs hösten 2014 och tilläggsprotokollet till Europarådets konvention om förebyggande av terrorism har för den finska strafflagstiftningen. Syftet med resolutionen och tilläggsprotokollet är att agera mot hotet som utgörs av personer som reser utlandet i terroristiskt syfte.

Enligt promemorian förutsätter resolutionen som är bindande för Finland samt anslutningen till tilläggsprotokollet att resor i syfte att begå ett terroristbrott kriminaliseras.

Det ska vara straffbart för en finsk medborgare att resa från vilket land som helst eller för en annan person att resa från Finland till en stat i vilken han eller hon inte är medborgare eller stadigvarande bosatt för att i denna stat begå ett terroristbrott. Kriminalisering gör det möjligt att ingripa i en sådan resa redan innan personen i fråga lämnar landet.

Finansiering av en resa i terroristiskt syfte vara straffbart såsom finansiering av terrorism. Därtill föreslås att deltagande i terroristisk utbildning ska ses som terroristbrott.

Remissbehandlingen tar cirka en och en halv månad. Efter det fattas beslut om fortsatta åtgärder.