• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    december 2021
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En bekant skriver: ”Jag ser att det största problemet för Sverige är att det inte går att ändra ett tankesätt som hela nationen har och som har byggts upp under decennier.”

Allt fler vaknar och även om de fortfarande är lite yrvakna och inte riktigt vet vilket ben de ska stå på, så sker en tillnyktring från Reinfeldts ”öppna ditt hjärta”-doktrin till en egen, klarsyntare bild av vad som händer. Till stor del – till övervägande del, faktiskt – sker det för att människor numera inte behöver nöja sig med de rapporter och den världsbild som svenska så kallade main stream-media förmedlar, utan kan söka information från mängder av andra bättre och mindre vinklade medier, såväl stora och världen över respekterade nyhetsförmedlare som allehanda bloggar och sajter som man lärt sig lita på och kan få specifik information från.

En person som jag vet är klok och inte lagd åt något ”alarmistiskt” håll, skriver nedanstående reflektion till mig på morgonen efter de ohyggliga attentaten i Paris. Jag publicerar texten med vederbörandes tillstånd.

Finlands flagga mörkare blått korsFinland ökar nu beredskapen på grund av Paris. Vad gör Stefan/Sverige? Kallar attentaten för feg, vidrig handling… Så starkt! Vilken skillnad mellan grannländerna.

sveriges-flaggaJag ser att det största problemet för Sverige är att det inte går att ändra ett tankesätt som hela nationen har och som har byggts upp under decennier – det skulle ta evigheter. I Sverige är man van vid att diskutera och utreda i oändlighet (den ena utredningen efter den andra – om samma sak…), inte att agera. Det är genomgående på alla områden och det sker överallt, hela tiden.

Nu överlämnar svenskarna också sitt land till invandrare som snart tar över. Det finns inga resurser att hjälpa de egna medborgarna inom till exempel äldreomsorgen, men över en natt finns det plötsligt över tio miljarder kronor för asylsökande och andra som vandrat hit. Då agerar man snabbt och hej vilt. Jag menar inte att man inte ska hjälpa människor som verkligen är på flykt – bara att man inte ska göra det utan hjärna.

Det känns som att det snart är dags att planera för Exit Sverige; av flera anledningar.

P.S.  Jag undrar varför det finns ett utrikesdepartement i Sverige; vad gör det egentligen – om något?

Personen som skrivit detta är en internationellt verksam, välutbildad och kompetent finländare bosatt i Sverige.

© denna blogg.

Därute sitter Mårran, ännu har hon inte hasat in på redaktioner och arbetsrum på Söder och Kungsholmen och Vasastan. Men hon närmar sig.

Läs först Tove Lifvendahls text på Svenska Dagbladets ledarblogg med rubriken Den reducerade tanken hos Liberala Nyhetsbyrån. Om hur debattörer och skribenter drabbar samman i ändlösa skriverier och påhopp på varandra medan inget konkret händer på det fullständigt sjuka område de skriver om – asylområdet. Ett kort utdrag ur texten:

Den reducerande tanken Tove LifvendahlJag tror att svenskarna i rätt stor utsträckning är beredda att öppna sina hjärtan. Vi vill mycket. Men när de ser, för att tala med Anna Dahlberg, ”dagens havererade mottagningssystem med tiotusentals människor som kommer att sitta fast på flyktingförläggningar, en misslyckad etableringsreform, akut bostadsbrist och framväxande parallellsamhällen”, ställer de helt rimligt frågor om hur det står till med vår förmåga. Det är den diskussionen jag uppfattar att vi tre som skrivit texterna kräver att politikerna för med medborgarna. Den behöver bygga på en inventering och strategisk plan framåt, och vara transparent och realistisk.

Jag har skrivit om dessa frågor – asylområdet främst – sedan maj 2005 och miggorna har rapporterat sedan början av 2008. Men jag har ju sett – och ser när nu allt fler, tidigare tämligen tysta, skribenter börjat våga sig in på det minerade asylområdet – att medan jag/de skriver och skriver och skriver och skriver och skriver så rasar allt det vi skriver och skriver och skriver och skriver om samman runt omkring oss. Vi sitter på våra redaktioner och arbetsrum och medan vi skriver och skriver och skriver och skriver så skapar tiotusentals (ingen vet förstås hur många…) människor, som vi inte vet vilka de är, varför de är här och varför vi ska försörja dem, helt nya och egna samhällen och lagar. I de 186 (kanske fler idag?) utanförskapsområdena och de 55 ”no go”-zonerna som är det Sverige som uppstått på grund av fega och okunniga skribenter, debattörer och politiker.

Jag vet att en del inte håller med, men min absoluta åsikt och insikt är, att de som nu börjat skriva och skriva och skriva och skriva, gör det tio år för sent! De har varit fega, de har inte velat gå in på ett område där de riskerat att stämplas med någon eller några av de gängse stämplarna som alla i Sverige tycks vara så rädda för. Så rädda att de inte vågat tala klarspråk offentligt, utan bara i sina slutna rum. Skulle jag skriva vad jag vet har sagts i dessa frågor på stora mediers samhällsredaktioner (där det finns folk som rapporterat om det till mig), så skulle man påstå att jag ljuger. Och de, som berättat om förbud att använda vissa ord eller att ta upp vissa företeelser skulle förneka att de sagt så. En av ytterst få som ”kommit ut” är Marika Formgren, men så har hon också lämnat journalistiken och utbildar sig nu i stället till ingenjör. Läs hennes mycket läsvärda blogg här. Men hon är i det närmaste ett unikum.

MårranMiggorna har slagit larm, tecken på asylhaveri och fakta har funnits. Mauricio Rojas varnade. Läs inlägget Varför lyssnade man inte på Mauricio Rojas för 9,5 år sedan? från den 29 maj 2013. Jag har skrivit och skrivit och skrivit och skrivit. Och fortfarande stoppas inte galenskaperna!!!! Utan nu kommer allt fler, tidigare tysta, opinionsbildare fram ur vrårna och de skriver och skriver och skriver och skriver. Och skriver. Därute sitter Mårran, ännu har hon inte hasat in på redaktioner och arbetsrum på Söder och Kungsholmen och Vasastan och andra, än så länge men inte länge till, nästan fredade zoner. Men hon närmar sig. Och då är det slutskrivet, då gäller det att springa och springa och springa och springa i stället. Att fly.

Men fortsätt föralldel att skriva och skriva och skriva och skriva, alla ni som nu börjat, tio år för sent. Några personer i ansvariga ställningar i regering och riksdag som lyssnar och tar itu med eländet finns inte så ni gör det för blinda ögon. Själv skriver jag numera för att framtida forskare ska ha viktigt material samlat och lättillgängligt när de forskar kring varför välfärden och demokratin och yttrandefriheten raserades på ett eller två decennier i Sverige medan det inte skedde i de nordiska grannländerna.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

Finland. Medborgarnas åsikter om försvaret.

Puolustusministeriö logoHär är några utdrag ur den finska försvarsmaktens opinionsmätning gällande medborgarnas åsikter om det finska försvaret, gjord i december 2012:

Hur viktigt anser ni att det är för Finlands försvarsförmåga att systemet med allmän värnplikt bevaras i dess nuvarande omfattning?
Av dem som deltog i enkäten ansåg 46 procent det mycket viktigt att värnpliktssystemet bevaras och 37 procent ansåg det ganska viktigt. Av under 25-åringarna ansåg endast 28 procent detta mycket viktigt. Understödet ökade jämnt ju högre upp i åldersgrupperna man kommer och av pensionärerna ansåg 60 procent att bevarandet är mycket viktigt.

Anser ni att militära hot kan rikta sig mot Finland på kort sikt (5–10 år)?
Av dem som svarade trodde 82 procent inte på några hot, 15 procent ansåg sådana möjliga.

Anser ni att Finland har förutsättningar att klara sig ur militära kriser som eventuellt kunde drabba oss utan hjälp utifrån?
• Av dem som svarade var 58 procent av den åsikten att Finland inte har förutsättningar att klara sig ensam… Ingen trodde att Finland med säkerhet klarar sig utan hjälp utifrån.
• De som tror på Finlands förmåga motiverar sin åsikt med fosterländskhet, försvarsvilja och tanken att det inte finns några hot eller att de är små.
• Finlands oförmåga att klara sig utan hjälp.

I Afghanistan är avsikten att ansvaret för säkerheten i landet ska föras över på dess egna myndigheter år 2014. Hur borde Finland stöda Afghanistan i fortsättningen?
A. Via utvecklingssamarbete (37 procent)
B. Genom att utbilda säkerhetsmyndigheterna och vapenmakten (54 procent)
C. Genom att fortgå med den militära krishanteringen (12 procent)
D. Inte alls (16 procent)

Hur sannolikt anser ni att det är att Ryssland kan hota Finlands säkerhet under det kommande decenniet?
4=Mycket stor sannolikhet (4 procent)
3=Ganska stor sannolikhet (20 procent)
2=Ganska liten sannolikhet (60 procent)
1=Försumbart liten sannolikhet (14 procent)

Läs hela opinionsundersökningen här.