Finland. ”Gamla europeiska värderingar, som respekt för människovärdet och att hjälpa nödställda, slår mot oss själva.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

 

 

Statsministerns specialmedarbetare: Förra årets miljon flyktingar är bara början

Enligt Antti Pentikäinen, statsministerns specialmedarbetare, ligger länder som är fientligt inställda mot Europa bakom flyktingkrisen. Han anser att många stater i Mellanöstern drar politisk nytta av flyktingströmmen.

Antti Pentikäinen som arbetar inom FN:s fredsmäklarnätverk, menar att det gångna årets mycket omfattande flyttrafik inte handlar om att enskilda människor i nöd flyr, utan om att de cyniskt används som vapen mot Europa. Pentikäinen utsågs till statsminister Juha Sipiläs specialmedarbetare gällande flyktingkrisen i/vid Medelhavet i höstas.

–Bakom människornas rörlighet ligger också stater som systematiskt försöker destabilisera situationen i Europa. Därför kan man i den här frågan inte vara naiv eller godhjärtad. Systemen måste repareras så att de som verkligen behöver hjälp får det. Övriga krafter ska riktas mot att utveckla närområdena, betonar Pentikäinen.

I en intervju i Yle Radio 1-programmet Kultakuume den 19 januari, riktade Pentikäinen  sina anklagelser mot de stater som stöder krigen i Irak och Syrien.

– Det är något som kan vara till deras fördel, att det kommer mycket människor till Europa.
——————————-
Pentikäinen anser att den inströmning av människor som vi sett under 2015 är liten i jämförelse med vad som kommer att komma i år. Enligt FN korsades Medelhavet förra året av mer än en miljon flyktingar och migranter.

– Alla tecken tyder på att det här bara är början. Det här året blir många gånger svårare. Som jag ser det slår gamla europeiska värderingar, som respekt för människovärdet och att hjälpa nödställda, mot oss själva. För att korrigera situationen kräver nu en realistisk bedömning, säger Pentikäinen.

© Översättning Merit Wager

 

En källa inom gränspolisen: ”80 % av gränskontrollen i Sverige sker på Arlanda. Färre än 1 % av alla asylsökande i Sverige kommer till Arlanda…

Efter att ha läst min text i Svenska Dagbladet den 26 november med rubriken Svensk passkontroll är på efterkälken, har många hört av sig. Bland dem en person inom gränspolisen som tog sig tid att skriva till mig för att bena upp en del saker. Tyvärr måste personens identitet förbli okänd för läsarna, men jag vet vem vederbörande är och har förståelse för att människor på statliga och andra tjänster, precis som miggorna, i rådande samhällsklimat inte alltid kan framträda öppet ens om de vill. Här är en del av vad min källa vill att vi ska veta:

Jag vill bidra med lite information som jag inte tror är så känd av allmänheten

1.       80 % av gränskontrollerna i Sverige sker på Arlanda.
2.       Färre än 1 % av alla asylsökande i Sverige kommer till Arlanda.
3.       98 % kommer över Medelhavet, utan dokument.
4.       Hittills i år har vi stoppat, genom samarbete med utländska myndigheter, c:a 300 personer att boarda flyg till Sverige. Det har vi gjort genom att dessa myndigheter, framför allt i Istanbul, Bagdad och andra embarkeringsorter i Irak och Mellanöstern, har kontrollerat resedokument med oss via telefon eller e-mail. Det är fler människor än de som kommit med flyg och sökt asyl.
5.       Gränsmyndigheter på dessa orter är också väldigt observanta på människosmugglare och på ”impostors” (bedragare), det vill säga människor som försöker resa med ”look alike” pass. Ofta är det svenska handlingar som har ”lånats ut” av släktingar. De kan också vara stulna, men då är de redan spärrade i SIS (Schengen Information System)
6.       IS har stulit stora mängder irakiska ”blanka pass”, det vill säga ännu ej ”personaliserade” passböcker som har alla säkringar i original. Dessa nummerserier är dock identifierade och spärrade i SIS och hos Interpol.
7.       Alla registrerade spärrar, inte bara de som rör dokumentet utan också de som rör personen, dyker upp vid en skanning av passet vid gränsen. Personen är fortfarande innanför passkontrollen, och alltså inte ”i Sverige”.

Om personen söker asyl, utan att åberopa de falska dokumenten som han/hon har använt sig av för att komma ombord på embarkeringsstationen, levererar vi efter en kortare registrering personen till Migrationsverket. Om han/hon försöker komma in i landet genom att åberopa det falska dokumentet, faller det under allmänt åtal: brukande av falsk urkund. Då tas både fingeravtryck och görs DNA-topsning, så kallad daktning.

Övriga ”spärrar” som åsyftas är till exempel om personen är efterlyst för brott och skall nekas inresa i Schengen på grund av att han begått brott i ett annat Schengenland, eller om det finns en dold övervakning på grund av att personen är misstänkt för brottslig verksamhet etc.

Till sist en reflektion, som jag delar med många kollegor:
Kanske borde en enda myndighet i Sverige hantera immigration och även gränskontrollen ”från ax till limpa”. Polisens inblandning skulle då endast behövas vid till exempel verkställighet av avvisningsbeslut och dylikt.

I ett mejl några timmar senare lade källan inom gränspolisen till följande viktiga fakta:

Jag glömde att nämna en viktig sak, som har anknytning till vad du framhåller i din artikel, angående användande av biometri i resehandlingar.

Det är för mig och mina kollegor ytterst förvånande att man inom EU tillåter användandet av vissa mycket ”primitiva” nationella ID-kort, för gränspassage.

De ID-kort jag syftar på är italienska, grekiska och rumänska. De håller en (säkerhets)nivå som är lik den vi övriga använde för 50 år sedan. Därför inbjuder de också till förfalskningsförsök.

Tredjelandsmedborgare som vill resa in i, eller inom EU-området, försöker dagligen använda sig av förfalskningar av dessa ID-kort, som de ofta har köpt för en mindre förmögenhet.

På grund av den låga kvaliteten är förfalskningar dessbättre oftast ganska lätta att avslöja för en erfaren dokumenttekniker. Vad gör Frontex åt detta?

Kommentar
Jag kan inte annat än tacka min källa för all denna information! Och samtidigt beklaga att Sverige på bara något decennium blivit ett land där frimodighet, öppenhet blivit minnen blott (utom på Twitter och i andra sociala medier där i princip vad som helst tyckas kunna skrivas…), ett land där medborgarna inte längre kan eller vågar använda sig av den tidigare alltid så hyllade och självklara åsikts-, yttrande- och tryckfriheten. Det är ett fruktansvärt bakslag och en samhällsregrediering som redan har fått värre återverkningar än gemene man ens kan föreställa sig.

Reflektion
Detta är ju en överväldigande obalans:

80 % av gränskontrollen i Sverige sker på Arlanda. Färre än 1 % av alla asylsökande i Sverige kommer till Arlanda.

Det har förstås, som källan också förklarar, att göra med människors ekonomi: inte många har råd och möjlighet att skaffa sig falska handlingar och flyga till Arlanda. Men det hindrar inte att tanken uppstår att det är en oerhörd obalans att 80 % av gränskontrollerna av dem som kommer till Sverige sker på Arlanda trots att färre än 1 % asylsökande kommer den vägen. Det är ju på helt andra platser som 80 % av gränskontrollerna borde ha gjorts under alla år.

OBS! © denna blogg.

 

”… att så många människor idag dör i Medelhavet att det blir liksom en stor dödsfälla. Det blir liksom… ja, på ett sätt en gaskammare liksom som… fast i ett hav den här gången.”

Utskrift av intervju gjord av reportern Niklas Svensson i Expressen TV med Åsa Romson, MP, tillika minister i Sveriges regering. (Lyssna här).

Reportern frågar:

Ditt uttalande om flyktingkatastrofen i Medelhavet och jämförelsen med Auschwitz har väckt väldigt starka känslor. Vad tänkte du när du sa så?

Åsa Romson svammelsvarar:

Ja, mina tankar gick ju främst till den enorma mänskliga katastrof… och det skulle jag mena är ett brott mot de mänskliga rättigheterna som sker i Medelhavet. På min näthinna står de här barnen, de här kvinnorna som var instängda i lastkamrarna på skepp som gick under på Medelhavet. Och jag kan inte säga att vi inte visste från Europa att det här skulle ske. Att det skulle fortsätta att ske i tusental i detta nu, allt framgent. Och jag måste säga att jag är väldigt frustrerad och upprörd över den situationen och då så tänkte jag mer på var hittar vi kraftuttrycken och då tog jag till ett kraftuttryck som jag har förstått att jag inte alls har förstått på rätt sätt och är naturligtvis… beklagar att en del kan då möjligen missförstå det som att man inte skulle se Hitlers brott. Det är jag den första att se att de brotten står Hitler för.

Reportern frågar:

Men var kom jämförelsen ifrån? Hur tänkte du?

Åsa Romson svammelsvarar:

Ja, jämförelsen handlar ju om att det är väldigt många människor som dör, helt i onödan och inte helt utan… inte helt utan kunskap om att de här brotten pågår. Det pågick ju under lång tid i Andra världskriget en sån här… det här brottet pågick ju utan att andra länder också reagerade på detta med stridsinsatser. Och det dröjde ju ganska länge innan man kom igång med det. Men min jämförelse handlade inte i fösta hand om brottet utan den handlade om den mänskliga katastrofen, att så många människor idag dör i Medelhavet att det blir liksom en stor dödsfälla. Det blir liksom… ja, på ett sätt en gaskammare liksom som… fast i ett hav den här gången. Men det är ingen jämförelse med Hitlers brott som är helt och fullt nazisternas och helt och fullt de brott som han gjorde mot judarna, mot zigenarna, mot  de homosexuella och andra som han gasade ihjäl.

Reportern frågar:

Så är det rimligt med en ursäkt?

Åsa Romson svammelsvarar:

Om det är någon som har tagit illa vid sig för att jag skulle på något sätt minska Hitlers brott så är det naturligtvis helt feltolkat och då är jag den första att be om ursäkt. Jag ber inte om ursäkt för att vi behöver fler kraftuttryck när det gäller den pågående katastrof och brott mot mänskligheten som sker i Medelhavet idag. Det ber jag inte om ursäkt för. Engagerade i den debatten måste fler vara, inte färre. Jag är stolt över att Stefan Löfven för Sveriges regering stod på det där EU-mötet för några veckor sedan och faktiskt pekade på det som… att vi också mete ha alternativ. Fler ska ta ansvar för de flyktingströmmarna och vi måste också börja titta på alternativ för lagliga vägar. För de här illegala vägarna med båtar som går under i Medelhavet det kan inte vara en väg framåt om Europa ska se framtiden i vitögat. Vi kommer att… ja, vi kan inte ha det på det sättet i Europa, vi måste göra något åt det där.

Hon kan ju inte ens uttrycka sig i korrekta och sammanhållna meningar eller hålla samma tempus eller undvika felaktiga syftningar i sitt prat! För att inte tala om den allmänna svammelfaktorn; den måste vara en högsta någonsin för en minister i en regering i ett land som kallar sig civiliserat. Jag tror knappast att texten skulle godkännas på högstadiet i en finlandssvensk skola. Kanske inte ens i en svensk skola i Sverige. Eller jo, förresten: i svensk skola skulle den godkännas. Och det är ju ett stort problem, det också.

Finlands statsminister Alexander Stubb om migranttragedierna i Medelhavet

Finlands statsminister Alexander Stubb i intervjuer i Bryssel den 23 april (nedan uttalande börjar ca 4:18). Det kan vara värt att notera att han inte en enda gång, till skillnad från sin svenske motsvarighet, talar om vad andra länder ska göra…

We need to try to prevent the influx, or flow, of refugees from Northern Africa to Europe. And a good starting point, obviously, for that is to try to find better trade relations, to make conditions in Northern Africa better than than what they are right now. Finland, for instance, will increase its development aid to the region to try to alleviate transit.

Se videoklippet genom att klicka på bilden:

Amnesty anklagar europeiska regeringar för att migranter och flyktingar dör i Medelhavet

Att människor drunknar i Medelhavet när de försöker ta sig till Europa är ohyggligt. ohyggligt! Men att som Amnesty gör i ett pressmeddelande den 16 april med rubriken EU: Dramatisk ökning av antalet drunknade migranter och flyktingar, anklagande påstå att:

Europeiska regeringars likgiltighet för den humanitära krisen i Medelhavet har bidragit till en 50-faldig ökning av antalet migranter och flyktingar som dött sedan årsskiftet

är en aning magstarkt. Människor har också ett eget ansvar för vad de gör och särskilt de som kallas ”migranter”, dvs människor som inte är vare sig flyktingar eller asylsökande, måste inte göra dessa resor. Amnesty kan ju också, i stället för att anklaga europeiska regeringar för att människor väljer att försöka ta sig illegalt till Europa i sjöodugliga farkoster, ta på sig ett ansvar själva och till exempel göra vad de kan för att informera människor som är på väg att välja att göra en livsfarlig resa om de stora farorna och riskerna.

Man kommer aldrig någonsin att helt kunna hindra människor från att ta risker, det har människor alltid gjort i alla tider och det kommer de alltid att göra. Däremot kan man intensifiera arbetet med att gripa människosmugglarna och få dem dömda och inlåsta i fängelse i betydligt större utsträckning än vad som verkar ske idag. Och, som sagt: satsa på att varna människor på plats för farorna och riskerna med de här båtresorna. Samtidigt bidrar man då också till att minska den enorm mängden illegala invandrare till Europa. När det gäller faktiska flyktingar skulle större ansträngningar kunna göras för att, i samarbete med UNHCR men ändå med varje lands egna lagar som grund, via det redan existerande kvotsystemet och under ordnade former, bereda en möjlighet för en del av dem som verkligen behöver skydd att få det. Då gäller det bara att hålla ögonen på korruptionen inom UNHCR lokalt – mutor och hot gör att det inte alltid är ”rätt” människor som väljs ut av UNHCR… Men sista ordet har ju varje lands myndigheter och om Migrationsverket blir lite skarpare på att utreda och se igenom lögner och bedrägeriförsök så kan ett kvotsystem kanske fungera.

P.S. Just när ovanstående inlägg skrivits klart, kommer en rapport om en ny båtkatastrof vid Libyen. Ytterligare ett fartyg, denna gång med 700 personer ombord, ska ha kapsejsat norr om Libyen. Endast 28 ska ha överlevt. Att denna cyniska, fullständigt hänsynslösa trafik måste stoppas är självklart. Grip smugglarna, förmå länderna som dessa människotransporter sker ifrån att införa höga straff för alla som medverkar till dem, även dem som tillhandahåller fartygen. Och det borde som sagt skyndsamt utredas och övervägas om det går att utöka möjligheten för människor med faktiska asyl-och skyddsskäl att via ett kvotsystem tas ut av länder som vill ta emot dem och där de kan få skydd.

OBS! Bidra gärna ekonomiskt så kan jag fortsätta skriva och publicera viktig information! I ett helt decennium har jag skrivit, researchat, talat med människor om vad de skrivit, formulerat, gjort faktakontroller, publicerat, svarat på mejl, läst oräkneliga dokument och lagtexter – och sammanställt och gett ut två böcker. Ideellt. Nu behövs dock ekonomiskt understöd från er som uppskattar det jag publicerar. Tack!

© denna blogg.