• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2021
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Påminnelse om min text om att EU-länder kan vägra betala socialbidrag till invandrare i andra EU-länder

En påminnelse om detta, som jag skrev den 12 november 2014, verkar vara på sin plats. Delvis apropå det jag (och även Widar Andersson​, Folkbladet, och Per Gudmundson, Svenska Dagbladet​) skrev häromdagen om en märklig dom i Förvaltningsrätten i Umeå:

EU-domslut om soc förmåner

Beslut från EU-domstolen om att EU-länder kan vägra betala socialbidrag till invandrare i andra EU-länder.

Här är ett utdrag (läs dock gärna hela texten):

För vistelser som överstiger tre månader, men understiger fem år (vilket är fallet i förevarande mål), uppställer direktivet som villkor för uppehållsrätt bland annat att personer som inte utövar förvärvsverksamhet ska ha tillräckliga tillgångar. Direktivet syftar således till att förhindra att unionsmedborgare som inte utövar förvärvsverksamhet utnyttjar den mottagande medlemsstatens välfärdssystem för att finansiera sina levnadsomkostnader.

En medlemsstat ska således ha möjlighet att neka unionsmedborgare sociala förmåner när dessa inte utövar förvärvsverksamhet, utan uteslutande har utnyttjat den fria rörligheten för att komma i åtnjutande av socialt stöd från en annan medlemsstat trots att de saknar tillräckliga tillgångar för att ha uppehållsrätt där.

Även kommuner och förvaltningsrätter kanske behöver läsa texten. Gärna också journalister, som kanske kan hjälpa till att sprida information om detta, som det verkar som om många inte har någon större kännedom om.

Jag vet inte om kvinnan som klagat hos Förvaltningsrätten i Umeå är EU-medborgare (det kommer sådana också och söker asyl i Sverige!) eller inte. Kanske gäller inte detta just henne, utan hon kanske enbart omfattas av utlänningslagen enligt vilken hon ska lämna landet efter avslag på asylansökan och inte beviljas försörjningsstöd medan hon lever ”öppet gömd”, det vill säga vistas här illegalt.

Det som anges i beslutet från EU-domstolen gäller i varje fall för de kommuner där de tycks tro att de ska tillhandahålla skolgång åt barn, ordna boendeplatser, ge sjukvård och även, i en del fall, betala ut försörjningsstöd till personer (oftast tiggare) som har rätt att fritt vistas här i tre månader för att söka jobb och etablera sig, men under den tiden ska försörja sig själva och ha ett acceptabelt eget boende. Personer som efter tre månader ska ansöka om uppehållsrätt i landet och, även fortsättningsvis, ska kunna försörja sig genom anställning eller annan verksamhet som täcker deras levnadsomkostnader.

© denna blogg. Vid citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

Svenska språket i Ankebadstappning

AnkebadDet är så här det blir – otydligt, oklart och felaktigt – när det inte längre ställs krav på kunskaper i svenska i landet Sverige, vars officiella språk faktiskt är svenska sedan juli 2009:

I propositionen föreslås att dömda personer med hemvist eller närmare anknytning till en annan medlemsstat inom Europeiska unionen (EU) i större utsträckning än i dag ska verkställa straffet i den staten. Syftet är att den dömde ska verkställa påföljden i den medlemsstat där den dömdes sociala återanpassning kan förväntas ske bäst. Förslaget är ett led i att genomföra rambeslutet om verkställighet av frihetsberövande påföljder.

Någon – den som skrivit detta – vet uppenbart inte vad ordet ”verkställa” betyder och använder det felaktigt i en officiell text från Sveriges regering, närmare bestämt från dess justitiedepartement, inom vars område väl språket torde vara viktigare än på något annat. I den här märkliga texten anges alltså att de dömda själva ska verkställa sina straff! Hur ska det gå till? Och sedan när blev det brottsdömdas sak att själva se till att de avtjänar sitt straff och var de gör det?

För att ytterligare göra det klart för alla och envar att regeringen faktiskt menar att det är den dömde som ska verkställa sitt eget straff, sägs det också att:

Syftet är att den dömde ska verkställa påföljden i den medlemsstat där den dömdes sociala återanpassning kan förväntas ske bäst.

Det har nu gått så långt – detta har jag under lång tid varnat för – som en följd av den undermåliga utbildning som ges i svenska skolor (inte alla, men i alltför många), att inte ens i regeringen behärskar man svenska språket. Vad det innebär för förståelsen och tillämpningen av deras skrivelser och hur det kommer att se ut inom rättsväsendet när landet inte har ett gemensamt riksspråk som alla måste behärska, kan varje tänkande människa inse. Det är helt enkelt en katastrof för landet och folket. Och det här är ju absolut inte det enda exemplet, anledning till oro vad gäller hur svenska språket används finns på alla nivåer och i alla sammanhang i Sverige idag: från regeringen till riksdagen till domstolar till Polisen, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, alla landets myndigheter.

Arma land! Arma Sverige!

© denna blogg. Vid citat eller om ämnet tas upp efter läsning av den här texten, vänligen länka till det här inlägget.

Om följderna av EU-domstolens dom den 6 juni 2013 i mål MA, BT och DA mot Secretary of State for the Home Department (mål C-648/11) och om hur svenska medier rapporterar om dem

Att söka asyl, alltså att söka skydd i enlighet med de kriterier som anges i utlänningslagen och FN:s flyktingkonvention (läs mer här) och olika förordningar, är inte detsamma som att att invandra och själv kunna välja vilket land man vill bo i. Som så mycket annat på asyl & migrationsområdet verkar journalister inte förstå skillnaden. Det kanske inte är så konstigt när de själva under minst ett decennium alltmer blandat ihop begreppen, medvetet eller omedvetet, i stället för att vinnlägga sig om att lära sig dem och använda korrekt vokabulär.

Jag vet inte om det är omedvetet som svenska medier så ofta far med osanning och felaktig information, eller om de ”bara” är djupt okunniga eller slarviga i sin rapportering från asyl & migrationsområdet; eller om det är medveten vilseledning av allmänheten (vilket strider mot journalistisk etik i en demokrati). Allmänheten bör kunna kräva att journalister som rapporterar om dessa – och andra – frågor vet vad de talar och skriver om och inte tillåts påstå eller antyda saker som inte stämmer.

SR logoNu senast har bland annat reportrar på Sveriges Radio inte förstått vad en dom i EU-domstolen gällande (faktiskt, inte påstått) minderåriga ensamkommande asylsökande innebär. I ett inslag med rubriken Trots dom i EU-domstolen – flyktingbarn skickas tillbaka  talar Ekot-reportern felaktigt om ”flyktingbarn” när det handlar om minderåriga asylsökande, och påstår också felaktigt att de ”skickas tillbaka” trots domen när så inte är fallet. Sanningen, som tyvärr ganska ofta får stryka på foten i svenska mediers rapportering på asyl & migrationsområdet, är följande:

Minderåriga, ensamkommande asylsökande som redan fått sin sak prövad i ett EU-land kan inte söka asyl igen i ett annat EU-land. Har man redan fått sin asylansökan prövad , så har man. Man kan inte resa runt och söka asyl i olika länder för att man antingen inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl i ett annat lands asylprocess eller när man redan har fått ett positivt beslut, dvs beviljats asyl eller uppehållstillstånd i ett annat land.

Detta borde inte vara svårt att förstå eller på minsta sätt kontroversiellt för journalister på Sveriges Radio eller annorstädes! Det är inte svårt att ta del av de rättsliga ställningstagandena, som redogör för vad som ligger till grund för olika tolkningar. Man kan till exempel ta del av den rättsliga kommentaren till EU-domstolens dom den 6 juni 2013 i mål MA, BT och DA mot Secretary of State for the Home Department (mål C – 648/11) från Migrationsverkets tillförordnade rättschef, Fredrik Beijer. Här är några korta citat (men läs gärna texten i sin helhet!) om målet och domen:

MIG logoMålet rör tre ensamkommande barn som sökt asyl i Storbritannien och som dessförinnan hade sökt asyl i andra medlemsstater. Barnen hade inte någon familjemedlem, i Dublinförordningens mening, som lagligen befann sig i någon medlemsstat.

Kommentar: Det är inte heller svårt – eller borde åtminstone inte vara det – för journalister och andra intresserade, att skaffa sig texten i målet C-648/11 och läsa exakt vad det rör sig om och vad domen anger och innebär. Man kan inte sitta och gissa eller haka sig fast vid någon enstaka mening; det räcker inte för att kunna rapportera korrekt. Domen handlar om följande tre fall:

EU CURIAMålet MA
MA är eritreansk medborgare och född den 24 maj 1993. Den 25 juli 2008 kom hon till Förenade kungariket (alltså Storbritannien, min anm.) där hon redan vid sin ankomst ansökte om asyl. Myndigheterna i Förenade kungariket kunde konstatera att MA redan hade gett in en asylansökan i Italien. I enlighet med tillämpliga bestämmelser i förordning nr 343/2003 anmodade de därför de italienska myndigheterna att överta den asylsökande. De italienska myndigheterna gick med på detta den 13 oktober 2008.

MA skulle ha överförts till Italien den 26 februari 2009, vilket dock inte skedde. Hon överklagade vid High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court) och gjorde därvid gällande att överföringsbeslutet var olagligt. Med tillämpning av artikel 3.2 i förordning nr 343/2003 beslutade Secretary of State den 25 mars 2010 att pröva hennes asylansökan, varpå hon beviljades status som flykting.  Secretary of State anmodade MA att återkalla sitt överklagande, vilket hon dock inte gjorde.
———-
EU CURIAMålet BT
Även BT är eritreansk medborgare, och hon är född den 20 januari 1993. Den 12 augusti 2009 kom hon till Förenade kungariket där hon redan dagen därpå ansökte om asyl.

Myndigheterna i Förenade kungariket kunde konstatera att BT redan hade gett in en asylansökan i Italien. De anmodade därför de italienska myndigheterna att överta den asylsökande, vilket de italienska myndigheterna gick med på den 28 september 2009.

BT överfördes till Italien den 4 december 2009. Hon överklagade vid High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court) och gjorde därvid gällande att beslutet att överföra henne till Italien var olagligt. Till följd av ett avgörande som meddelades av High Court den 18 februari 2010 kunde BT återvända till Förenade kungariket den 26 februari 2010. Med tillämpning av artikel 3.2 i förordning nr 343/2003 beslutade Secretary of State den 25 mars 2010 att pröva hennes asylansökan, varpå hon beviljades status som flykting. BT har dock inte gått med på att återkalla sitt överklagande.
———-
EU CURIAMålet DA
DA är irakisk medborgare Den 20 november 2009 kom han till Förenade kungariket där han den 8 december 2009 ansökte om asyl. DA medgav att han redan hade ansökt om asyl i Nederländerna, varpå de nederländska myndigheterna anmodades att överta den asylsökande. De nederländska myndigheterna gick med på detta den 2 februari 2010.

Secretary of State beslutade den 14 juli 2010 att DA skulle överföras till Nederländerna. Han överklagade den 26 juli 2010 vid High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court), som beslutade att överföringsbeslutet inte skulle verkställas. Secretary of State har sedermera gått med på att pröva hans asylansökan utifrån artikel 3.2 i förordning nr 343/2003.

Efter att ha tagit del av domen har Migrationsverkets tillförordnade rättschef Fredrik Beijer bland annat konstaterat att

MIG logoMed hänvisning till att en asylansökan enligt förordningen bara ska prövas av en medlemsstat och att domstolen uttalat att det inte ska vara möjligt att få sin ansökan prövad i flera medlemsstater måste domstolens dom tolkas som att Dublinförordningen fortfarande kan tillämpas i de fall den sökande redan har fått en materiell prövning i första instans i en annan medlemsstat.

En avslagen ansökan i en medlemsstat torde också falla inom ramen för Dublinförordningens tillämpning om det gjorts en materiell prövning av ansökan. Att den sökande beviljats tillstånd på annan grund än som flykting innebär att han eller hon har fått sin sak prövad. I sådana fall ska ansökan avvisas och den sökande överföras till den medlemsstat som ansvarat för prövningen. Läs mer

Den illegala invandringen har minskat inom EU

Ur Europeiska Migrationsnätverkets (EMN) syntesrapport från oktober 2012:

Den illegala invandringen har minskat inom EU till följd av konjunkturnedgången. Det förekommer dock regionala skillnader då den arabiska våren som började år 2011 fortfarande inverkar på flyttningsrörelsen i Mellanöstern. Detta framgår av Europeiska Migrationsnätverkets syntesrapport Practical Measures to reduce Irregular Migration. Syntesrapporten baserar sig på nationella undersökningar i 22 EU-medlemsländer. Undersökningarna genomfördes år 2011.

Med olagliga invandrare avses i regel tredjelandsmedborgare som har rest in i landet med hjälp av smugglare eller kriminella grupper. Olagliga invandrare är också personer som har vistats lagligt i landet men som överskrider tidsfristen för den lagliga vistelsen samt personer som har beordrats att lämna landet.

Av de nordiska länderna uppgav Sverige det största antalet olagliga invandrare (20.765). Inom EU observerades det lägsta antalet olagliga invandrare i Danmark (400), Lettland (130) och Luxemburg (0).

Kort ur rapporten:

Antal tredjelandsmedborgare som nekats inresa vid resp nordiskt lands yttre gräns under 2011:
Sverige 155
Norge 150
Danmark 115
Finland 1.795

Enligt uppgift från Inrikesministeriet i Finland uppgick kostnaderna för återsändande och deportation av tredjelandsmedborgare år  2010 till €2.5 miljoner (drygt 22 miljoner kronor). Uppgifter om dessa kostnader anges också i rapporten av en del andra länder (Spanien, Malta, Nederländerna, Tjeckien), dock inte av Sverige.

Och:

Att man i Finland avlägsnar asylsökande som fått slutgiltiga negativa beslut har bidragit till att minska antalet asylsökande utan skäl (”failed”) som sedan fortsätter till andra EU-medlemsstater för att där söka asyl*. Detta gäller 2010 och 2011.

* Dublin-förordningen stadgar att en tredjelandsmedborgare som har sökt asyl och fått avslag inte därefter får söka asyl i någon annan medlemsstat.

Här finns syntesrapporten Practical Measures to reduce Irregular Migration (på engelska, alltså).

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.