Nima Dervish skriver om Mehmet Kaplan

Så här skriver Nima Dervish på Facebook. Han har gett sitt tillstånd att texten publiceras. Som förläggare av hans bok Ordbrand tar jag tillfället i akt att tipsa om den också. Den är en samling hisnande, spännande, självständiga och lite rebelliska texter (utdrag kan läsas här). Boken kan laddas ner som e-bok eller köpas som pappersbok från Mummelförlagets Widgetshop. Men här är den aktuella texten om den nya S-regeringens minister, miljöpartisten Mehmet Kaplan:

Jag anser mig vara en hyfsat normalintelligent snubbe. Jag skulle dock aldrig bli politiker. Jag anser mig helt enkelt inte vara tillräckligt klok. Att leda ett land är ett enormt ansvar. Detta innebär att jag har höga krav på mina/våra politiker. Well, egentligen är det inte höga krav; jag förväntar mig bara att de är smartare än jag. Eller om vi vänder på det: De får fan inte vara mer korkade än jag.

Jag tror att Mehmet har en agenda, att han är en orm som är duktig på att le, säga rätt saker och slingra sig. Men ok, vi säger att han inte har nån agenda.

Då kan han inte vara riktigt klok om han tror att den svenska tillströmningen av jihadi wanna be:s skulle lösas med fler moskéer. Det är som att lösa fetma med mer fett, lungcancer med mer cigaretter och att släcka elden med mer bensin!

Om våra moskéer under det senaste årtiondet hade varit kända för att predika kärlek och tolerans hade jag sagt: Go ahead, bygg fler. Stöd dem. Men nu har de islamiska organisationerna gång på gång fuckat upp, till den grad att det för länge sen stått klart att det inte rör sig om några ”misstag och missförstånd”, utan helt enkelt sympati med dåliga värderingar.

Mehmet får i Expressen frågan:
– Hur kommer det sig att du får de här anklagelserna riktade mot dig?
– Det är svårt att spekulera i det. Människor har genom tiderna, beroende av deras etnicitet eller religion då och då hamnat i den typen av beskyllningar.

Men det har inte med att han skulle vara muslim eller blatte. För vissa är det givetvis orsaken, men jag är övertygad om att för de flesta så handlar det helt enkelt om att han inte är vettig:

Han gängar sig med extremister och radikala på Ship to Gaza. Ångrar inget.
Han vägrar rösta för erkännandet av Armeniska folkmordet. Vilken slump att det stred mot hans partis linje, men sammanföll med Turkiets linje.
Han pratar om solidaritet och mänskliga rättigheter, men säger inte ett pip när iranier kämpar för frihet 2009.
Han säger inget (?) om Shingal eller Kobani 2014, och när han öppnar käften så är det för att mildra folks upprördhet gällande IS genom att säga att svenskar ofta har gett sig utomlands för att kriga.

Tror någon för ett ögonblick att han skulle förminska Palestinska kampen genom att säga: ”Hey, många länder i historien har varit ockupanter och många folk har blivit ockuperade. It happens, inte första gången det har hänt”?

Nalin Pekgul är muslim och tekniskt sett från samma land som Kaplan. Inte fan har jag (eller nån jag känner som ogillar Mehmet) nåt emot att hon skulle vara minister. Tvärtom, jag skulle gå ner i spagat av glädje (och det trots att jag sedan flera år är besviken och sur på hennes parti, S).

Till och med när Kaplan ber om ursäkt och försöker rätta till och förklara så ”fuckar han upp” (visar sitt rätta ansikte?):

– Det är min och Miljöpartiets uppfattning att det är fel att resa till Syrien för att delta i kriget där. Våld är aldrig lösningen, säger Kaplan.

Fel! Om man är kurd och åker för att kämpa mot Da’ash så är det inte fel utan helt rätt. IS kommer inte försvinna av sig självt, nån måste ta hand om dem. Och de går inte att resonera och föra dialog med, så lösningen mot dem är som med nazisterna under WWII: Våld. Och tyvärr massor av det.

Jag vill inte ha en minister som i bästa fall inte har nån aning om hur man bekämpar vår tids värsta dilemma och predikament. Och i värsta fall inte ens står på rätt sida ideologiskt.

Kommentar: Nej. Det mesta är sagt.

OBS! © denna blogg och Nima Dervish. Vid kort citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

Be my guest # 103 – man, 37

I Sverige kan eller vågar numera inte alla skriva i eget namn. Alla vet varför, det behöver inte sägas igen och igen. Icke desto  mindre kan det de har att säga vara nog så viktigt. Den här personens identitet känner jag till, och det samt det faktum att det han skriver är välformulerat och viktigt, gör att jag publicerar hans text. Så här presenterar han sig:

Man, 37 år gammal. Tjänsteman i den offentliga förvaltningen med bakgrund på Migrationsverket och Länsstyrelserna. Har arbetat med integrations- och arbetsmarknadsfrågor under cirka tio år. Arbetar nu kommunalt med helt andra frågor och politikområden men med ett stort intresse för migrations- och integrationsfrågor. Politiskt obunden men lutar åt det borgerliga hållet.

Tack för den mycket välskrivna artikeln om Mehmet Kaplan. Det behövs någon som sätter ned foten ordentligt mot extremism i alla dess former. Tyvärr tror jag att Nalin Pekgul har rätt i att saken kommer att sopas under mattan, inte enbart på grund av ”islamofobikortet” utan snarare baserat på Kaplans partitillhörighet. Miljöpartiet innehar en särställning och partiet och dess företrädare. Det räcker med att göra jämförelsen mellan Maria Borelius och Cecilia Stegö-Chiló som tvingades göra bot och bättring redan innan bläcket på deras utnämningar till statsråd hade torkat 2006, och vice statsminister Åsa Romson 2014, som med största sannolikhet kommer att sitta kvar i orubbat bo. Nåväl detta var en utvikning som egentligen inte har med ämnet att göra men som likväl hakar in i frågan om legitimitet gällande både politik och politiska partier.

Det är tämligen uppenbart att något är fel med Sveriges asylpolitik och att missnöjet jäser ute i landet. Trots detta ägnar sig allehanda politiker och framförallt journalister åt att bortförklara situationen eller att komma med förklaringar eller mirakelkurer (PWC-rapporten om Sandviken som pulveriserades av bland andra Tino Sanandaji) eller det faktum att media konsekvent har lyft fram de siffror och ståndpunkter som till synes ger legitimitet åt den förda politiken (OECD-rapporten om invandring och vinster eller SOM-institutets enkät om mångfald är bara några exempel). Problemet är att dagens medielandskap är väsensskilt från sötebrödsdagarna före bloggosfären. Idag finns den relevanta informationen ett knapptryck bort och tvärt emot vad den miljöpartistiskt anstrukne och kosmopolitiske ”hen” inom journalistkåren anser om den genomsnittlige medborgaren så är vederbörande (medborgaren) fullt kapabel att både söka och värdera information utan att den först genomgått gammelmedias försköning och tillrättalägganden.

Den verklighet som framgår är således väsensskild från den glättiga det glättiga ”multikulti” (som andas en hel del exotism men eftersom det är de goda krafterna som uttalat den så är det ju som vi alla vet helt okej) som migrationen framställs vara. Istället framträder en bild av ett samhälle, fjärran från Söders hippa caféer och surdegshotell där kommuner i glesbygden går på knäna för att vidmakthålla den ”Humanitära Stormakten”. Svensken i gemen må vara konflikträdd och knyter oftare handen i byxfickan än att protestera, åtminstone öppet men förr eller senare måste missnöjet få ett utlopp. Detta visade sig i valet då Sverigedemokraterna blev tredje största parti.

Även detta verkar komma som en överraskning för medieeliten som desperat försöker hitta förklaringsmodeller. Det diskuteras, stöts och blöts. Förment söker man hitta beröringspunkter och modeller till att förstå hur närmare 13 procent kunde rösta på ”de onda” och ändå missar man målet.

Migrationspolitiken! Väljarna la sina röster på Sverigedemokraterna därför att man vill se en förändring. Detta innebär inte per automatik att svensken är rasist eller ”främlingsfientlig” utan att det finns ett missnöje med att man som invånare i Ställdalen, Hultsfred eller Tierp måste bära ansvaret för västvärldens mest extrema invandringspolitik. Svaret är inte konstigare än så. Medie- och politikereliten må grina illa åt dessa stängda hjärtan men å andra sidan finns det få asylboenden på Södermalm så igenkänningsfaktorn torde vara lika med noll.

Dock lär det inte bli en förändring inom den här mandatperioden, snarare så verkar de sju etablerade partierna vara ännu mer övertygade om att fortsätta på inslagen väg. Definitionen av dårskap är att upprepa samma misstag och förvänta sig ett annat resultat. Jimmie Åkesson kan lugnt luta sig tillbaka och se fram mot 18 till 20 procent av rösterna 2018. Det ironiska i det hela är att ett vanlig förekommande ord i diskussionen synes vara ”ansvar” – ofta riktat mot andra länder i EU men på hemmaplan verkar man ha glömt bort ordets rätta innebörd.

© denna blogg och författaren till texten.

Nalin Pekgul: ”Utnämningen av Mehmet Kaplan till minister är förvånande och förfärande.”

Den 13 oktober skrev jag inlägget Vill svenskarna verkligen representeras av de här männen? i vilket jag också länkade till tidigare texter om mannen som Stefan Löfven, Sveriges nye statsminister, gjort till minister i sin regering.

Idag, den 14 oktober, uttalar sig också Nalin Pekgul om detta, i Dagens Industri under rubriken MP-ministerns dolda agenda. Två korta utdrag ur debattartikeln:

Det är ingen slump att islamistiska organisationer ofta bjuder in kända hatpredikanter till sina möten. Sveriges Unga Muslimer, som Mehmet Kaplan har varit ordförande för 2000–2002, har till exempel bjudit in Riyadh ul Haq till Stockholmsmoskén. Riyadh ul Haq stödjer väpnat jihad och föraktar judar, kristna och hinduer. Andra hatpredikanter som har inbjudits till Sveriges Unga Muslimers möten är Abdullah Hakim Quick och Khalid Yasin. Det är ingenting att förvånas över att dessa rotlösa ungdomar låter sig inspireras och radikaliseras av dessa predikanter.
——————————-
Utnämningen av Mehmet Kaplan till minister är förvånande och förfärande. Så sent som i somras jämförde han jihadister som åker till Syrien med svenskar som kämpade i finska vinterkriget. När detta uttalande starkt ifrågasattes framför allt i Finland backade Mehmet Kaplan och sa att det inte var en bra jämförelse. Jag är övertygad om att Mehmet Kaplan sa precis vad han menade och att han betraktar jihadisterna som frihetskämpar.

Kommentar: Det är fullständigt obegripligt hur Stefan Löfven tänkte när han utsåg Mehmet Kaplan till minister och därmed till en person som ska styra Sverige! Det kan väl inte vara så illa att han faktiskt, medvetet, vill dra till sig och sitt parti röster från islamister??? Han måste förklara, människor har faktiskt rätt att få veta varför personer med agendor tvärtemot svenska folkets ges ministerposter (han är heller inte den ende i regeringen, läs tidigare inlägg som länkas till högst upp).

© denna blogg.

Vill svenskarna verkligen representeras av de här männen?

Jag har skrivit om honom tidigare, se längre ner i texten. Och jag är medveten som att Mehmet Kaplan har försökt krumbukta sig ur sina uttalanden om Finlandsfrivilliga, men det har han inte lyckats med, trots verkligen starka, typiskt politiska retoriska undflyenden. Nu sitter han i Sveriges regering! Jag har inte hört någon enda människa säga något annat än att det är ofattbart och att man absolut inte, inte under några omständigheter, vill representeras och än mindre styras i en regering av denne man. Men han sitter där, han sitter som minister i Sveriges regering.

Den islamistanstrukne ministern har gett en intervju i en turkisk tidning där han säger att det är islamofobin i Europa som drivit muslimer att ansluta sig till ISIS. Ett så hårresande påstående av en minister i ett lands regering borde få såväl folket som, givetvis, statsministern att inse att det inte går att ha en person med så aparta åsikter som minister. Kaplan menar alltså, att man i de europeiska länder som nu i decennier släppt in såväl äkta asylbehövande som ett förmodligen stort mörkertal av muslimer från Mellanöstern, försörjt dem som inte fått eller velat skaffa jobb, bekostat deras utbildningar, gett dem bostäder och tillgång till sociala välfärdssystem, är så islamofobiska (!?) att en del av dessa hitkomna människor känner sig tvungna att ansluta sig till den förmodligen grymmaste och mest monstruösa rörelse som existerat på jorden?

Sverige ska inte ha en person med så absurda åsikter som minister, det är inte rätt. Annat än om svenskarna verkligen, på riktigt och på djupet vill förändra sitt land och sin värdegrund helt och hållet, och en majoritet av folket håller med honom. Men de här aparta åsikterna har inte kommit fram så här tydligt som nu i intervjun i en turkiska tidningen, och folket har givetvis inte haft ett enda ord med i laget när den här mannen, som kommer från ett sexprocentsparti, utsågs till minister i Sveriges regering. Det är den nye statsministern Stefan Löfven, S, som bestämt att Mehmet Kaplan ska vara med och styra Sverige.

En synnerligen relevant kommentar på Facebook:

En annan tanke: Stormar SD:s piketbilar svenska muslimska organisationers lokaler och skjuter skarpt? Om islamofobi är nog för att skapa IS-psykopater, vilket helvete bör då inte Turkiets kurder ställa till med efter detta nedan (och mycket annat), enligt samma logik?

Och flera kommentarer:

Exakt vad var kopplingen mellan islamofobi och halshuggningar i islams namn sa han?

I hans egen födelsestad Gaziantep demonstrerar högerextrem- ultranationalist-neofascister med allehanda vapen på gatorna, men det är islamofobin i Europa som är problemet. I hans födelseland spöas och skjuts kurder, men givetvis är det ”Palestina blablabla” som gäller.

Författaren Henrik Arnstad sa nyligen att i Iran finns ”en stark rasistisk tradition”. Och ändå åker inte en massa svenskiranier ner till Mellanöstern för att döda araber, turkar, afghaner m fl.

Islamisten Kaplan är en skam för MP men framför allt för svenska regeringen!

Det ska väl ett val till med SD fördubblat väljarstöd innan storstadseliten fattar. Och det var det dummaste jag hört att islamofobi skapat IS.

  Jag undrar vad Kaplan, som stödjer en palestinsk stat, anser om en kurdisk sådan.

Hmm, och vad ledde européerna till denna så kallade ”islamofobi”? Varför finns det t.ex. ingen ”buddhism-fobi”? Är jag förresten islamofob nu för att ha ställt en sådan fråga?

Om det är val mellan islamister som han och SD så röstar till och med jag på SD för fan.

Så långt kommentarer på Facebook. Redan för drygt sju år sedan utmärkte sig en då icke ännu så känd Mehmet Kaplan. Det skrev jag om den den 24 april 2007 i inlägget Konstlade och konstiga åsikter, band annat:

Några miljöpartister är ute och påstår att Säpo ”underblåser islamofobin i Sverige” och ”trakasserar muslimer”! Dessutom ger de sig på Krisberedskapsmyndigheten och påstår att den stora terrorövning som ska genomföras i Stockholm under veckan ”stigmatiserar muslimer”. Detta berättas bland annat i Aftonbladet.

Hå hå ja ja! Man tar sig för pannan! Detta för att Säpo försöker utföra sitt uppdrag så som det är stadgat i lag och för att Krisberedskapsmyndigheten gör det den ska göra: övar sig inför tänkbara attentat med det som skedde i London och Madrid som förebild. Miljöpartisternas kritik är så skruvad att man undrar hur det är möjligt att komma med så märkliga påståenden. Är det ett sätt för dem att få lite medieljus? Yvonne Ruwaida har inte synts till särskilt mycket sedan hon slutade i riksdagen och vill kanske genom krystade anklagelser påminna om att hon existerar. Och den andra kritikern, Mehmet Kaplan (mp), är inte heller någon som särskilt ofta syns i medierna men som nu får uppmärksamhet.

Och den 12 juni 2012 skrev Lasse Odrup, utflyttad svensk som numera (2014) är finsk medborgare, under rubriken Lars Odrup i Pälkäne, Finland: ”Det är faktiskt den här typen av välmenande flum som styr Sveriges migrationspolitik.”:

Några kända miljöpartister, Mehmet Kaplan och Yvonne Ruwaida, har skrivit ett inlägg på AB Debatt den 12 juni där de ogenerat påstår att den främsta orsaken till den bristande integrationen är den ”strukturella diskrimineringen”, inte språksvårigheter, inte brister i skolutbildning och inte kulturella skillnader. Som avslutning flosklar man till det ordentligt:

”Öppenhet för omvärlden och olikheter är en förutsättning för utveckling och därmed en förutsättning för att kunna skapa ett hållbart och framgångsrikt samhälle. Vårt Sverige bygger på värderingar som solidaritet och humanitet. Vi ska se till att Sverige verkligen blir en fristad från förföljelse, inte bara på pappret. Vi sätter de mänskliga rättigheterna främst och visar andra länder att medmänsklighet och öppenhet är vägen framåt för att bygga för framtiden.”

Det är faktiskt den här typen av välmenande flum som styr Sveriges migrationspolitik. Det mest otäcka är ändå att ingen vågar komma med invändningar, t ex om varför just Sverige skall visa andra länder vad  medmänsklighet är.

Genom hela sin politiska karriär i Sverige verkar Kaplan inte ha missat många tillfällen att torgföra sina åsikter och värderingar som knappast omfattas av större delen av det svenska folket. Den 3 juli i år, bara några månader innan denne man utsågs till minister av Stefan Löfven, skrev jag under rubriken En man med en sådan syn på jihadister ska inte sitta i Sveriges riksdag bland annat detta:

Riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (MP) har gått över gränsen för vad som kan vara en acceptabel hållning hos någon som ska representera svenska folket i dess riksdag. Han har också tydligt visat att han ser på jihadister som jämställda med frihetskämpar och det borde medföra att han tas bort från riksdagslistorna och inte ges en chans att kandidera i valet 2014. Har Miljöpartiets ledning och medlemmar någon som helst skam och hederlighet i kroppen så ser de till att den här mannen åker ut och aldrig mer kommer in i den beslutsfattande, lagstiftande församling som ett lands riksdag är!
——————————————————–
I pudelintervjun med Hufvudstadsbladets korrespondent Matts Linqkvist säger Kaplan:

Det borde inte ha sagts i samma sammanhang. Jag sa så här. För länge sedan under finska vinterkriget åkte människor från Sverige till Finland och krigade där, och där var det inga misstänkliggörande. Det var fel att säga på det sättet. Det blev missriktat.

Han har anammat det typiskt svenska sättet att uttrycka sig: ”Det borde inte ha sagts…” Han har inte ens ryggrad nog att säga: ”Jag borde aldrig ha sagt…”! Det var ju han själv – inte ett odefinierbart ”det” – som jämförde våldsamma, slaktande, religiöst rabiata jihadister med målet att ta över hela världen med svenska frivilliga som ville hjälpa ett litet broderland med omkring 4 miljoner invånare, som kämpade mot en övermäktig fiende för sin frihet och självständighet. Och vad menar Kaplan med ”det blev missriktat” (återigen detta ”det”… som om hans hjärna och mun styrdes någon annanstans ifrån, av ett odefinierbart ”det”, utan hans egen kontroll) ? Vart, till vem skulle det ha riktats om det just i Almedalen, i debatt med integrationsministern, blev missriktat”?

Vem och vilka är det som ”sliter landet isär”, Stefan Löfven? Bidrar du möjligen själv till isärslitandet genom att tillsätta en minister som den här mannen och en utomeuropeisk asylinvandrare, visserligen född i Manchester, England, som under en tid som ung levde illegalt i Sverige. En man som tycker att han ska värna om papperslösa och dem som vistas här illegalt, det vill säga olagligt.

Ardalan Shekarabi säger i en intervju i SR P1:

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att det finns utsatta grupper i samhället, grupper som inte hörs i samhällsdebatten, som inte finns representerade där besluten fattas. Och en av de grupperna är ju den som är helt utanför vårt samhällssystem, den som kallas för ”papperslösa”. Och det är klart att den utsattheten är extrem i förhållande till hur övriga människor lever i Sverige. Och det måste jag ha med mig, att vi lever i ett samhälle som har ett fantastiskt välstånd och välfärd men även i detta samhälle finns det utsatta grupper och ”papperslösa” är en av dem.

På reporterns fråga hur det här ska göra avtryck i Shekarabis nya jobb svarar han:

Att tänka på frågor som rör social inkludering, att visa rättvisa, rättfärdighet. Det är oerhört viktigt för alla politiker och jag som har den typen av bakgrund måste förstås vara extra noga med att inte glömma de perspektiven.

Inte en enda följdfråga från reportern Anna Hernek.  Vad man som lyssnare och invånare i landet vill veta är varför en minister i Sveriges regering talar om ”social inkludering” av personer som inte har rätt att vistas i landet? Vad menar han? Menar han – och därmed också statsminister Stefan Löfven som högste ansvarig i regeringen – att det ska gå att söka asyl i Sverige och inte respektera när man i enlighet med svensk lag efter avslag i två instanser i en dyr asylprocess, har fått veta att man inte har rätt stanna här, ändå välja att stanna kvar och då ska ses som ”en utsatt grupp” som borde få komma till tals där besluten, som man ju vägrat acceptera, fattas? Och att de ska ”socialt inkluderas” trots att de inte har tillstånd att vistas här? Det här går inte ihop och det är en skam att Sveriges Radios reporter inte ställer en enda fråga om detta helt nya och faktiskt lagstridiga tankesätt som via Ardalan Shekarabi har kommit in Sveriges regering och som svenska folket med största sannolikhet inte varit medvetet om skulle bli verklighet om de röstade på S.

Det finns mycket som skulle behöva förklaras kring dessa två ministrar. Men svenska journalister ställer inte de frågorna och det är inte lätt för folket att få en bild när journalisterna inte gör sitt jobb och till exempel börja med att fråga Stefan Löfven om hur han tänkte vid valet av dessa två, med tanke på vad som sägs ovan och annat som inte får plats i den här texten. Folket har ju, som sagt, rätt att få veta. Och än en gång:

Vem och vilka är det som ”sliter landet isär”, Stefan Löfven?

© denna blogg. Endast korta citat är tillåtna. Länka alltid till den ursprungliga texten vid citat.

 

 

Försvarsmakten kommenterar

Den 3 juli 2014 skrev jag inlägget En man med en sådan syn på jihadister ska inte sitta i Sveriges riksdag. Jag ifrågasatte hur en person med så snedvriden  syn på saker och ting ens kunde sitta i Sveriges riksdag. Jag skrev bland annat:

Riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (MP) har gått över gränsen för vad som kan vara en acceptabel hållning hos någon som ska representera svenska folket i dess riksdag. Han har också tydligt visat att han ser på jihadister som jämställda med frihetskämpar och det borde medföra att han tas bort från riksdagslistorna och inte ges en chans att kandidera i valet 2014.

Idag ser jag att den svenska Försvarsmakten den 25 juli på sin blogg också har skrivit om galenskaperna under rubriken ”Finlands sak är vår”. Så bra!

Utdrag ur texten:

Mycket kan sägas om Sverige under andra världskriget men att jämföra det som sker idag med det som skedde under helt andra betingelser är helt enkelt inte korrekt och förvillar det som finlandsfrivilliga gjorde. Några av dessa har som erkänsla erhållit republiken Finlands högsta utmärkelser. Jämförelser med vad som händer idag i moderna konflikter får sökas och förklaras på annat sätt.

© denna blogg. Vid ev citat, var vänlig länka till denna blogg.

Sverige blir allt mer avvikande

Med anledning av texten om den jihadistvänligt sinnade, miljöpartistiske riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (En man med en sådan syn på jihadister ska inte sitta i Sveriges riksdag), skriver en person till mig:

Värt att notera att det är Hufvudstadsbladet som skriver om saken! I Sverige har inga traditionella nyhetsmedier uppmärksammat Kaplans uttalande. Några borgerliga ledarsidor, förstås, men inga nyhetsreportrar. På Barometerns ledarsida i dag (Normalisering efterlyses) påpekas att språkrören under Miljöpartiets dag i Almedalen i går inte fick en enda fråga om Kaplans uttalande. Om Anna Kinberg Batra hade sagt något liknande så hade nog Fredrik Reinfeldt fått några frågor om det…

Så här ser det ut i Sverige, landet som blir allt mer avvikande, som allt mer skiljer sig från andra länder, inte minst sina nordiska grannar.

© denna blogg.

En man med en sådan syn på jihadister ska inte sitta i Sveriges riksdag

Riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (MP) har gått över gränsen för vad som kan vara en acceptabel hållning hos någon som ska representera svenska folket i dess riksdag. Han har också tydligt visat att han ser på jihadister som jämställda med frihetskämpar och det borde medföra att han tas bort från riksdagslistorna och inte ges en chans att kandidera i valet 2014. Har Miljöpartiets ledning och medlemmar någon som helst skam och hederlighet i kroppen så ser de till att den här mannen åker ut och aldrig mer kommer in i den beslutsfattande, lagstiftande församling som ett lands riksdag är!

Man kan också undra hur många andra med jihadist-vänlig attityd och osmaken att jämföra jihadister med svenskar som frivilligt deltog i Finska Vinterkriget som sitter i den svenska (?) riksdagen?

Nättidningen The Local skriver under rubriken Green MP likens jihadists to WWII freedom fighters bland annat följande:

The comments came on Tuesday during a seminar in Almedalen about Islamophobia. On hand were Integration Minister Erik Ullenhag and Green Party MP Mehmet Kaplan, who is the former spokesman for the Muslim Council of Sweden.

While the talk was mostly about Islamophobia, matters took a turn when the integration minister said that there was a problem with young Muslims heading to Syria to be jihadists, according to political scientist Stefan Olsson, who was on the scene.

Ullenhag’s comment prompted a reaction from Kaplan, who said the jihadists were nothing to worry about and were similar to Swedish freedom fighters who joined the Finns in World War Two to fight the Soviets.

Kaplans låtsaspudling under galgen, i den finlandssvenska tidningen Hufvudstadsbladet – Jihadistparallell ”ett missförstånd” – är både obehagligt, och falsk. Hans åsikter är ju exakt desamma som förut, han måste ju se till att hans anhängare som kanske har samma syn på jihadister som han själv fortsätter att stödja honom! Han tar inte på något sätt avstånd från vad han sagt -och varför skulle han det, det är klart att han menade vad han sa. I pudelintervjun med Hufvudstadsbladets korrespondent Matts Lindqvist säger Kaplan:

Det borde inte ha sagts i samma sammanhang. Jag sa så här. För länge sedan under finska vinterkriget åkte människor från Sverige till Finland och krigade där, och där var det inga misstänkliggörande. Det var fel att säga på det sättet. Det blev missriktat.

Han har anammat det typiskt svenska sättet att uttrycka sig: ”Det borde inte ha sagts…” Han har inte ens ryggrad nog att säga: ”Jag borde aldrig ha sagt…”! Det var ju han själv – inte ett odefinierbart ”det” – som jämförde våldsamma, slaktande, religiöst rabiata jihadister med målet att ta över hela världen med svenska frivilliga som ville hjälpa ett litet broderland med omkring 4 miljoner invånare, som kämpade mot en övermäktig fiende för sin frihet och självständighet. Och vad menar Kaplan med ”det blev missriktat” (återigen detta ”det”… som om hans hjärna och mun styrdes någon annanstans ifrån, av ett odefinierbart ”det”, utan hans egen kontroll) ? Vart, till vem skulle det ha riktats om det just i Almedalen, i debatt med integrationsministern, blev missriktat”?

Än en gång: Miljöpartiet bör ta avstånd från den här mannen och se till att han inte kan fortsätta att företräda svenska folket i dess riksdag!

© denna blogg.